Sista dagen i Wien
Tredje och sista dagen i Wien. Vi åt frukost på ett annat cafe' som hade extra gott kaffe. 
Vi kikade in i katolska kyrkan men gick sen ut ganska fort. Människor pratade superhögt, tog foton på precis allt där inne och betedde sig som att det mera bara var en turistattraktion än en kyrka, och vi kände kanske inte riktigt för att ansluta oss till det schacket, så jag tog EN snabb bild och sen gick vi ut.
Arkitektur Wien
Här är lite mera bilder från vår andra dag i Wien. Lite arkitektur-bilder och sånt.
Nationalbiblioteket i Wien
Som jag skrev tidigare besökte vi nationalbiblioteket i Wien och här kommer lite mera bilder därifrån. Det var nog ett helt otroligt ställe. Så högt i tak, tusentals böcker och fina målningar och skulpturer. 
Blev så inspirerad av all konst vi såg under den här resan att jag plockade fram mina akvarellfärger direkt vi kom hem till Salzburg igen. Fotografering är ju en konstform i sig men ofta blir det så massproducerat på något vis, speciellt när man fotar digitalt, och då kan jag ibland sakna målandet eftersom det går lite långsammare och man lägger mer tid och tanke i det man skapar. Analog fotografering är ju lite bättre när man blir mer sparsam och tänker efter mera. Jag har tänkt att jag på någon kommande resa bara ska fota analogt, 36 bilder på tre dagar. Då lever man verkligen i nuet, och man kan inte ens kika på bilderna förrän de är framkallade. 
Fick läsa lite intressanta grejer om bl.a Beethoven. Det stod på ett ställe att eftersom han varken var attraktiv eller trevlig så fick han inte kvinnor på det vanliga sättet...och vi diskuterade att om man blir beskriven på ett sånt sätt i ett 'museum' tvåhundra år efter ens död, då måste man verkligen ha varit otrevlig.
Målningarna ska föreställa krig och fred.
Svindlande mycket böcker. Hur länge hade det tagit att läsa ut bara den här hyllan? Räcker ett liv? 
Välkommen till Salzburg
För någon vecka sedan, kanske två? händer så mycket hela tiden att man konstant är lite vikovill, jamen iallafall för någon vecka sedan vid midnatt stövlade min bästa kompis upp för trapporna vid oss med fyra stora väskor och så plötsligt var han här, i Salzburg. Han kom alltså inte på besök, han flyttade hit. Innan han fick sin egen lägenhet sov han hos oss någon natt och vi tog igen lite tid. 
Det är intressant hur vissa delar av en hör ihop med olika människor, på något sätt. Efter ett halvår i olika länder hade jag lite tappat den delen, kategorin, av min humor som hör ihop mycket med Kenneth, och förstås kom den nu tillbaka direkt som om den alltid varit där. Undrar vilka små grejer man glömt bort, tappat, som hör ihop med människor från förr? 
Vi gick längs floden in mot gamla stan och jag visade alla mina bästa ställen. 
"Där bakom den där kyrkan finns ett bryggeri där vi kommer dricka öl många gånger"
Och öl drack vi nu också. Perfekt med lite dagsfylla första dagen i sin nya stad. 
"Här är då Getreidegasse!"
Känns så härligt när man blivit så hemma här och kan guida runt folk, och också visa sina hemliga smultronställen. 
En skymt av floden inne från gamla stan.
Skulpturen “Pietá” av Anna Chromy. Jag tycker jag någon gång hört att den har med pesten att göra. Att den gjordes för alla som dog i den. "The empty mantle as a symbol of that which survives us: the love we gave, the works we created, the suffering we bore.” står det på sidan av skulpturen. Någon hade lämnat sin jacka där bredvid. 
Vid Kapitelplatz finns en enorm guldboll med en man ovanpå. Det här "konstverket" kallas Sphaera och är gjort av Stephan Balkenhol. Mannen på globen står och söker sin fru som han tappat bort. Hon står inne i en utkarvad del av bergsväggen och jag hittade inte dit den här gången så att jag kunde visa det åt Kenneth, men det är inte långt dit från mannen. Den delen av konstverket kallas då "Woman in the Rock". Det kanske är lite symboliskt att det är svårt att hitta henne fast jag varit dit åtminstone två gånger tidigare. Adressen är iallafall Toscaninihof 2. 
Vill man upp med funikulären till berget och se på borgen ska man gå längs den här lilla gatan.
Sen köpte vi lunchsmörgås från mitt favoritsmörgåsställe nära floden och satte oss sedan vid pelarna nära katedralen och kikade på folk. Bredvid satt en familj på typ 10 pers som alla satt på rad och åt banan, jag vågade inte fota dem men det hade blivit en så rolig bild. Ni kan försöka föreställa er. 
Människor utanför katedralen i eftermiddagssol.
Några hundar fotade jag också denna dag, ganska många egentligen. Kan visa dem senare. Jag försöker ju fokusera på människor nu men när man fotat hundar så mycket finns det ändå i en. Det är inte bara sådär att komma ifrån, bara för att man bestämmer sig för att fokusera på något annat, och jag behöver ju inte komma ifrån det heller. Finns ju utrymme för båda. 
Fina Salzburg.
Sen började vi gå hem igen för att kika vad Lasse hade på gång.
Så fullt på uteserveringarna denna söndag.
Då var det extra soligt och husväggarna pryddes av fina skuggor.
Hundarna njöt också av solen.
Promenadstråket som leder mig hem.
Några sista bilder för dagen, på väg över bron.
Sen kom vi hem och stämde Kenneths Ukulele.
Gatufotografi och främlingar i Salzburg
Bilder från en promenad genom gamla stan i Salzburg. Det finns mycket olika människor här, och jag tycker just att människorna är det mest intressanta i gatubilden. Har fokuserat så mycket på arkitektur tidigare här, så det känns riktigt uppiggande med någonting annat nu. Blev så led fönster, dörrar och fasader. Ombyte förnöjer.
Jag pratade med en fototyp i skolan en dag om kategorier inom fotografering och vad vi föredrar att fota, och jag kom fram till att det är porträtt jag alltid återvänder till oavsett vad jag intresserat mig för där emellan. Jag tror just att människor och deras historier alltid kommer vara någonting som berör och intresserar. 
Jag har genom åren ofta tagit porträtt av samma människor hela tiden. Samma familjemedlemmar och vänner. Nu när jag börjat nosa lite på street photography och tagit steget ut från det som känns bekvämt, så känns det så roligt att fota olika människor varje gång. Att gå fram till främlingar på det här sättet är verkligen en social utmaning, också därför jag mest fotat hundar på stan fast jag egentligen velat fota människorna, men det är så fruktansvärt roligt.
Man lär sig efter ett tag att det inte är så farligt att bli nekad, och när man kommer förbi den känslan flyter det bara på. Det blir som ett beroende nästan, för efter jag fotat varje person känner jag en sån tillfredsställande och exalterad känsla. Det är som att uppträda. Före känns det nervöst och jobbigt, och när man gjort det vill man bara fortsätta. 
Nervositeten kring det här fotandet ligger ofta i att jag tror människor är misstänksamma och på något sätt rädda för kameror, men jag har lärt mig att det sällan är så. När jag går fram till dem och frågar om en bild är de oftast positivt inställda och tycker det är roligt, blir smickrade. Att inleda med en komplimang eller en fråga som har att göra med deras stil, någonting ytligt, brukar funka bra. Då har man mera en konkret anledning till varför man ville fota just den där människan. T.ex "I really like your hat, can I take a picture of you?" 
Att se, träffa och prata med en massa olika människor här har verkligen lärt mig mer om staden än någon guide/rundtur till olika fina hus och kyrkor någonsin hade gjort. Upplever att det verkligen är det bästa sättet att lära känna en ny stad - genom människorna i den. Det känns också som man lär sig mycket om allting genom att träffa så många olika människor. Det här fotandet kommer med många insikter. Jag hade aldrig väntat mig att gatufoto skulle lära mig så mycket om livet, mig själv och andra, men det har det verkligen. Jag är så glad över att jag hittat det här, och vill göra det hela tiden nu. 
Nu är jag ju en ganska social person i grunden, men det finns nog alltid en viss barriär till att gå fram till människor på det här sättet. Det är roligt att öva upp det. Jag kan tänka mig att det här skulle vara den ultimata utmaningen för någon med social ångest, exempelvis. Värsta exponeringsterapin. Nej men på riktigt, efter att jag gått runt en dag och fotat människor såhär känner jag mig oftast ganska slutkörd pga nervositeten och tillfredsställelsen och alla andra känslor kring det som far hit och dit. 
Om jag ska komma med ett tekniskt tips vid sån här fotografering, så är det att alltid fota i RAW-format om möjligt. När man väl gått fram till en människa är det som att allting skulle gå så fort och att hålla på med inställningar och grejer är det sista man kan fokusera på då, så det är bra att kunna justera allting lite i efterhand. Det är så synd om man fotat en superhäftig gubbe eller gumma och inte kan använda bilden för att den är för underexponerad.
Wien dag 2
Jag har plockat bort en massa turistfoton ur det här inlägget och slängt in dem i ett annat istället, så blir detta inte så långt. Det var 161 bilder här först, kanske inte rimligt.
Den sjätte februari vaknade vi upp till vår andra dag i Wien. Jag hade packat ganska dumt så klädde på mig denna morgon med vetskapen om att jag ännu denna dag skulle frysa lite. Lasse hade packat desto bättre, exempelvis den gosiga blåa fleecen.
Vi begav oss ut kring 9 kanske? Vi brukar vara ganska tidigt igång på morgonen på resor och jag älskar det. Vi åt frukost på ett cafe' i närheten, sen var vi redo. Promenerade genom mäktiga Josefzplats bland enorma hus.
Vi skulle till nationalbiblioteket som är inne i Hofburgpalatset. Ska visa lite mera härifrån senare, det var så otroligt mäktigt här. Det var inträde till det här biblioteket (6€ för studerande och 8€ för vuxen) Ovanligt för ett bibliotek kanske, men tycker verkligen det var värt det.
Sen gick vi vidare. Här vid Albertinaplatz.
Jag och min nya vandringsryggsäck från Jack Wolfskin, fast man inte ser den så bra här. Så bra grej att låta axlarna vila för en gångs skull och istället lägga vikten på höften. Då kan man bära med sig hur många extra objektiv som helst. 
Jag ville ta en gosig bild på oss och Lasse gjorde en ful min vilket jag märkte först när jag såg bilden på kameraskärmen. Denna bild togs precis efter det. Luring alltså. Så nu får han bara vara med halft. 
Sen var det dags för dagens första öl vid Palmenhaus.
Nytt favoritställe. Här kommer det ju vara smockfullt i sommar. 
Sen var det ober, zahlen bitte och så på språng igen.
Stötte på denna bekanta Salzburgare, som alltså bodde i Wien som vuxen.
Alltså Österrike och speciellt Salzburg är verkligen ett perfekt ställe för en musikintresserad fotograf som mig eftersom det finns så mycket fin natur att fota och staden är så inriktad på musik. Wien också för den delen. Blev så imponerad av Wien. Hit vill jag komma i sommar igen, har hört att det ska vara väldigt varmt här ibland. Vill gå runt och upptäcka mera, och dricka öl i parker i solen. Dröömin! 
Sen kom vi till Maria-Theresien-Platz och tror jag aldrig sagt wow så många gånger efter varann nånsin. Var så genuint imponerad och helt stum. Storheten syns kanske inte helt på bilderna men det är som två enorma byggnader mittemot varandra och det kändes så mäktigt.
Naturhistoriska museet.
Maria Theresia monumentet som är byggt i drottningens ära år 1888. Nu började jag läsa mera om henne och hon fick tydligen 16 barn (Bl.a Marie Antoinette) med Frans Stefan av Lothringen (Frankrike). Mozart finns faktiskt också med i det här monumentet på sidan. 
Och konsthistoriska museet.
Fick sån Paris-feeling av gatorna och byggnaderna här.
St. Charles kyrka, i södra änden av Karlsplatz. "En av de mest enastående barockkyrkorna norr om Alperna" 
Vidare.
Så promenerade vi längs med den här floden som alltså mynnar ut till Donau. Man kan alltså åka från Passau till Wien med båt, vilket vi faktiskt funderade på att göra. Då hade vi åkt Flixbus från Salzburg till Passau, sen hoppat på båten klockan 9:00 en fredagsmorgon och varit framme i Wien 18:30 på lördag. Båten i fråga åker alltså bara de dagarna. Det hade kostat 300€ per person, såg jag nu. En häftig grej tycker jag. 
Vi tog oss inte fram bara genom att gå. Vi testade faktiskt metrosystemet, och hoppade på några spårvagnar. Köpte ett 24 timmars kort den andra dagen när vi insåg att vi inte ville ta ut oss för mycket, utan faktiskt ha lite energi över också, för att orka dricka mer öl ;) 
Svängde hastigt och lustigt in på ett loppis och vips så hade jag köpt en österrikisk klänning. Älskar färgen. Det är ju inte en riktig dirndl, utan någon slags barnversion tror jag, men föredrar den här modellen. Vet inte när jag ska ha den, men kändes obligatoriskt att köpa någon slags sån klänning här och var så glad över att hitta en på loppis i så fin kvalité. "Made in Austria / SALZBURG LINZ INNSBRUCK" står det på tvättlappen. 
Hundertwasserhaus. En sevärdhet som såg så bra ut på turistbilder på instagram men som var så...grå i verkligheten. Så kan det kanske vara. Hade väl varit finare i solljus än det stormiga gråa vädret vi hade här. 
Sen styrde vi kosan mot ett ställe jag hade hittat på Pinterest, som Lasse också blev taggad på. 
Nämligen Belvedere garden. Nej men alltså det här stället var så otroligt. Måste komma tillbaka hit i sommar när det är blommigt och grönt. 
Hallihallå.
Ganska typisk outfit för den Österrikiska versionen av mig. Haglöfs jacka och vandringsväska, men också kostym-byxor och skor. Så förvirrad stilmässigt. Gillar dock hur livsskeden påverkar ens stil och rör till det lite ibland. 
På väg till spårvagnen stötte vi på krigsmonumentet "Heldendenkmal der Roten Armee". Byggt 1945 för de 17,000 sovjetiska soldater som stupade i Wien under "Wienoffensiven". Här kommer det vara fint i sommar när fontänerna är igång. 
Vi tog spårvagnen till Stephansplatz för att söka middagsställe, men framför allt wc. Så dålig ovana att gå kissnödig för länge när man går runt såhär på resor att det till slut blir riktigt riktigt jobbigt. Det var därmed bara några riktigt snabba bilder jag tog på Stefansdomen som är Wiens katolska kyrka. 
Vi var på jakt efter Wienerschnizel och hittade restaurangen Figlmüller Bäckerstraße som serverat den längst, i 110 år närmare bestämt. Vi hamnade stå i kö ett tag för att få ett bord, men till slut lyckades det. Orkade äta så mycket som 2/3 av schnitzeln, och då ansträngde jag mig verkligen, men de var ju ganska stora, och goda! Ottakringer, som lagas i Wien, drack vi mycket på den här resan och det är faktiskt min nya favorit. Har köpt den flera gånger i mataffären hemma i Salzburg efter det. 
Sen kom vi hem till airbnb-lägenheten och jag testade min klänning igen. 
Testhoppade den och ramlade av sängen. 
Sen somnade vi med lampan på efter en lååång och fin dag med många intryck.
Wien dag 1
Vid elva tiden den fjärde februari rullade vårt tåg in i Wien från Linz och vi tog oss direkt till vårt airbnb. Helt okej lägenhet på bra ställe. Vi hade först fått fel kod till dörren men så hjälpte grannarna oss så vi slapp in. Sängen var supermjuk, mmm skönt tyckte jag, inte så skönt tyckte Lars. Sov gjorde vi iallafall. Nästa morgon steg vi upp och promenerade in till stan. Det var också lite blåsigt och kyligt i Wien den här dagen. Väderappen sa att det skulle bli bättre om någon dag. 
Så det här fick också bli en butiksspringardag. Här fanns ju så mycket bra att titta på. Lasse testade fina tröjor och jag tittade på. Roligt tycker jag. 
Kikade på en massa väskor. Och på denna resa gjorde jag äntligen slag i saken och köpte mig en vandringsryggsäck, som jag funderat och velat kring sedan september men aldrig kunnat bestämma mig. En fjällräven blev det inte denna gång. Filmade så mycket mer än jag fotade på denna resa så har bara en video på den där väskan nu från denna dag, kanske det kommer senare. 
Ett loppis hittade vi också. Fyllt med Levis-shorts och åttitotals stickatröjor. Vi köpte ingenting. 
Gamla fina hus är bäst.
Man fick nog lite ont i nacken på den här resan av att titta upp på alla höga byggnader. Inte mig emot, den här staden tog mig med storm.
Min vandringsutrustning börjar snart vara komplett. Det är bara en sportklocka kvar. Vet inte vad jag vill ha. Men vill också kunna analysera sömn, puls, steg, stressnivå och annat som Lasse gör. Det är intressant. 
Vi gick genom Zara men insåg att vi är så otroligt trötta på Zara. Så funderade vi kring om det är vi som besökt Zara för mycket eller om dom faktiskt slutat innovera så mycket som förr? Zara kändes så spännande och kul för några/något år sen. Hittade alltid så mycket, nu blir jag alldeles matt när jag går där igenom. Eller så har jag blivit för kräsen och kritisk när jag shoppar, så trött på att köpa plagg jag inte ÄLSKAR. Och då är det ju inte lika lätt att shoppa precis.
Cykeltur till Schloss Hellbrunn
Våra danska vänner flyttade tillbaka till Köpenhamn för några veckor sedan och vi fick ta över deras cyklar vilket var trevligt. Trevligt att vi fick cyklar, inte att de flyttade :( Vi älskar ju att cykla överallt och har i princip cyklat genom hela halva Helsingfors, men här i Salzburg har vi ju mest promenerat överallt hela hösten. Det var bara riktigt i början då vi bodde i Golling som vi lånade dessa samma cyklar när vi for på vandringar och skulle ta oss till vandringsleden.
En dag i Linz
Skrev i något inlägg nyligen att jag ville boka in en ny utflykt och åka någonstans. Sagt och gjort, vi bokade på söndag och åkte på tisdag. Det blev mera en resa än en utflykt eftersom vi åkte lite längre, vilket passade riktigt perfekt för snart skulle Lasse börja nytt jobb här i Österrike och då har vi lite mindre gemensam tid att spela med. Första stoppet var Linz och bilderna jag tog där kommer jag visa i det här inlägget. Berätta om vad vi gjorde. 
Så tisdagen den fjärde februari, i ett pissregnigt och stormblåsigt Salzburg sprang vi genom parker, över broar och övergångsställen med våra väskor tills vi kom till Hbf där vi hoppade på ett tåg till Linz som gick kl. 7:22.
Passau ur min nya lins
Här kommer mera bilder från Passau, som lovat. Är det uppenbart att jag var lycklig över lite vidare vinkel? Jag tycker att jag verkligen fått med storheten av husen i dessa bilder. Kändes förstås fascinerande att plötsligt få med ALLT, och ville bara sikta uppåt, få med alla linjer. Nej nu måste jag nog boka in en ny utflykt åt oss så jag får fota mera. Borde nog åka någonstans nästa vecka. 
