En dagsutflykt till Passau
En av de bästa sakerna med att bo så här långt nere i Europa är att det finns så många charmiga städer runtomkring som man kan åka till, fast bara över en dag. För några veckor sedan, 6 januari, for vi iväg till den tyska staden "Passau". Vi hoppade på bussen tidigt på morgonen och var framme efter två timmar. Vädret var perfekt för att gå runt utomhus. Det här var alltså på trettondagen så alla butiker var stängda och att promenixa runt var vår enda plan. 
Passau är ett speciellt ställe eftersom det är en stad där tre floder möts: Donau, Inn och Ilz. Efter att ha gått runt i morgonkylan i någon timme och kikat på floderna blev vi kaffesugna. Stället nedan var dock stängt. Så vi gick vidare.
Över julen införskaffade jag ett vidvinkelobjektiv. Har fotat allt från porträtt och vardagsbilder till natur nu i flera år med antingen 50 mm eller 85 mm. Det är ganska tätt, speciellt för arkitektur när man reser osv. Det har i och för sig gjort mig mera kreativ och aktiv när jag fotat, då jag behövt röra mig runt, backa för att få med saker i bilden, och inte kunnat använda zoom. Men jag har ändå funderat på ett vidvinkelobjektiv och haft det på min kamerainköpslista. Det är nog lite ovant, världen har öppnat sig - bokstavligen. Får med så mycket! Den här dagen i Passau var första gången jag testade linsen på riktigt, och den presterade bra.
Vi gick vidare. Kikade in i en kyrka, träffade på en Tölpel. 
En grej som Lasse berättade när vi promenixade var att Hitler tydligen bott här en liten tid. Sökte lite mera om det nu och det var tydligen när han var kring 3 år. Jaha. 
Förintelsen, nazityskland och allt kring det har alltid väckt mycket intresse hos mig sedan jag först kom i kontakt med det i lågstadiet, högstadiet? Tycker det är så intressant att läsa om det, se på krigsfilmer från andra världskriget osv. Det är så svårt att förstå sig på det, svårt att ta in - och jag vill och försöker, men kan inte. Nu är vi ju också så nära här. Vi har vandrat i berg där vi kunnat på håll se Hitlers sommarstuga (Kehlsteinhaus i Berchtesgaden) och många städer här runtom är ju kopplade till honom, kriget. Det är fortfarande så svårt att ta in, men det är ändå på ett helt annat sätt när man är här och har mera överblick på var vissa städer finns i relation till varandra exempelvis. 
Så gick vi längs med en av floderna. 
Och bestämde oss för att gå upp till slottet. Några hundra trappsteg, och kändes riktigt passligt. 
Fina utsikter. Här ser ni också två av floderna. 
Så hittade vi en hiss som tog oss upp ännu lite högre.
Så fastnade vi här i typ 20 minuter och såg när de blåste upp en luftballong. Och så pratade vi om hur vi båda drar vår gräns vid luftballonger. Hade inte vågat. 
Sen regisserade Lasse mig för en bild som han ville ha på sig. Abselut sa jag. Så här blev den. Hade varit riktigt fint utan träden till vänster.
På väg ner igen.
En dag i Passau räcker riktigt fint. Det är väldigt häftigt där men man hinner gå igenom stan och se allt fint under några timmar, två dagar hade nästan varit mycket. Vi hade under dagen hittat en restaurang som vi bestämt oss för att äta middag på. Den skulle öppna klockan 5 och nu var den halv 3 och vi hade inte så mycket mera att se, så vi slog oss ner vid floden i solen och lyssnade på podd/läste bok. För såna livsnjutare är vi.
När solen började gå ner blev det kallt. Då behövde vi röra på oss. Men klockan var bara 4 ännu och gick plötsligt sååå långsamt. Vi gick in i de få souvenirbutiker som hade öppet, köpte ett litet fat med floderna på, tog lite foton. 
Sedan var det några minuter kvar. Då gick vi mest längs floden och huttrade. 
Sen åt vi, drack gott kaffe, och till slut vid 8 var det dags att börja gå till bussen som tog oss hem. 
Rekommenderar verkligen en dagsutflykt till Passau om ni befinner er i någon närliggande stad!
Nya perspektiv
Under samma period jag tog alla djurbilder runt årsskiftet försökte jag också fundera på djurens perspektiv och fota det dom ser. Low angle bilder i olika miljöer. Det var ganska roligt att krypa under bord på julmidddagar, se världen ur en helt annan vinkel. Bra med lite omväxling. 
Hundar i Salzburg
I förra inlägget hade jag bilder på djur från julen. I början av december for vi på en del mindre utflykter, bland annat till München, och då fotade jag en massa hundar jag såg på stan. Det är tacksamt att ha en viss grej man letar och fokuserar på när man fotar under en resa. Det blir som att man har ett litet roligt projekt på gång, samtidigt som man gör en massa annat. Och så blir det inte en massa slumpmässiga bilder på allt möjligt, utan lite mer koncentrerat och genomtänkt - inte för att det på något sätt måste vara det, men det kan vara kul ibland.
Fotoprojekt om djur och människor
Det senaste halvåret har jag arbetat fram ett koncept för en fotoserie som jag ska göra. Jag har gjort research, fotat och testat massvis, och presenterat/pitchat flera gånger. Konceptet har från början tangerat djur & människor, men ändrat lite form under planeringens gång. Utmaningen har främst varit att försöka hitta en intressant vinkling på det, göra det lite mer specifikt. Nu i det nya året inleder jag det här projektet, och kommer vara i kontakt med och besöka en massa österrikare här i Salzburg och fota tills jag har så mycket att jag kan börja slänga bort bilder, välja ut de som passar ihop.
Fotopromenad i Mülln 24.1
Spenderar största delen av tiden i Österrike med att jobba med bilder. Skapar serier, fotar, testar, redigerar, läser artiklar, söker upp och analyserar andras fotoserier. När jag ska sova tar det alltid en stund innan fotografierna slutar snurra framför ögonen. Har fördjupat min relation till fotografi mycket på kort tid och fått helt nya perspektiv, synsätt, helt annan inställning kring mitt eget och andras fotograferande. Det handlar om så mycket annat än det tidigare gjort, plötsligt. Det är tur att jag är så outtröttlig när det kommer till det här. Faktiskt förvånad att drivet är lika starkt ännu efter tio år av ihärdigt fotograferande, det bara ändrar form, breddas. Bådar gott.
Flytten från rosa huset
Nu hörreni!...ska jag berätta hur det gick till när vi flyttade ifrån den här pastelldrömmen! 
På kvällen den femtonde augusti anlände mamma o pappa till oss med släpkärra. 
Under de här veckorna skrev Lasse gradu för fullt och den här helgen var det därför mest jag, mamma o pappa som packade mina grejer o kläder o sånt. När vi vaknade på morgonen efter de kommit for vi ut på frukost efter vi hade vaknat och lämnade Lasse i fred. Vi åt på Green Hippo cafe'.
Och gick på stan några timmar.
Efter vi hade ätit lunch började vi bege oss tillbaka hem för att börja packa ihop saker och plocka ur hyllorna.
Plockade ur badrumsskåpet.
Packade ner alla vinylskivor och böcker. 
Tömde skrivbordslådan, packade ihop all teknik, tog ner affischerna. Plötsligt var mitt lilla kontor helt borta. 
Packade ihop all sprit och skruvade isär vitrinskåpet.
Sen började klockan bli kväll, det var konstens natt i Helsingfors, och jag skulle iväg och uppträda. Vi hade bestämt att vi skulle ha svart och rött. Förstås hade jag fört ner nästan alla mina kläder i påsar långt in i kärran, och förstås hade jag fört ner alla röda plagg, och förstås kröp jag in i kärran och grävde i påsarna, och fick till slut ihop en skaplig outfit. Cyklade in mot salutorget och det var en fin kväll. 
Vi uppträdde först på Garden by Olo. En restaurang belägen vid en innergård med superbra akustisk. Det gick väldigt bra. Sånggrupper uppträdde alltså på många olika restauranger och cafe'r i Helsingfors den här kvällen. Vi hade två keikkor. Så vi begav oss till Krog Roba så fort vi var klara. 
På Krob Roba satt resten av familjen, visserligen flytt-trötta, men ändå med. 
Nästa morgon vaknade vi och sprang upp och ner mellan lägenheten och innergården. Bar ner några möbler och alla lådor vi packat. 
En och annan skjorta.
En av gångerna när jag var uppe i lägenheten och de andra var nere hade de lagt mitt skrivbord i roskisen. Det tog ett tag för mig att märka det men här hade jag gjort det, därav mammas skratt. Det där skrivbordet har varit med så länge och är så slitet men jag har inte velat släppa tag om det. Självklart lämnade vi inte det i "kartong" roskisen. Skrivbordet fick åka Helsingfors-Vasa än en gång! ;) 
Lilla ikea-soffan som jag köpte på loppis när jag först flyttade till Helsingfors. Som jag tyckte så mycket om. När vi flyttade in hit var det egentligen meningen att vi skulle köpa en ny soffa men sen blev det förstås aldrig av eftersom vi inte gjorde det i samma veva som vi köpte och flyttade in allt annat. Nästa gång vi flyttar måste vi nog köpa en ny. Stooor.
Pappa som förbereder sig för att baxa ut bil och kärra genom den trånga lilla tunneln ut från innergården. Kommer alltid avundas lugnet och precisionen.
Så hade nån parkerat för nära öppningen så vi fick söka registernummer och ringa och trixa. Visade sig vara mäklaren som en gång visade lägenheten åt mig första gången. Knasigt.
Och sen var vi ute! ahh.
Lördag i Salzburg
Vi bor granne med en kyrka här i Salzburg som ringer varje vardag kl.7. Det här har hjälpt oss få tillbaka bra sov rutiner och jag är väldigt nöjd med det. På lördagar ringer den alltså inte men vi vaknar ju ändå. Dagarna blir plötsligt så långa och vi har mycket tid, hinner alltid göra en massa saker innan 12. Igår var det Österrikes nationaldag och jag skulle ut och testa mitt nya stativ, Lars bestämde sig i sista minuten för att komma med. 
Tog några bilder till en skoluppgift med temat: Ljus.
Vi gick in mot stan. För att hitta annat ljus. Mera ljus.
Fint är det.
Det är faktiskt ganska varmt ännu. Folk låg längs med floden och solade. Jag hade byxor och kortärmad och alldeles för varmt. Det känns som augusti, men om några dagar är det november. Så märkligt, men så skönt. 
Paus för att kolla upp nånting.
Sen vidare. Hela tiden på jakt efter ljus.
In mot gamla stan där de hade någon slags springtävling. Vi fick väja för löpande människor med nummerlappar på magen. Musik dunkade från något hörn.
Turister kikade på fasader och jag kikade på dem. Fotade. Övar lite på street photography men är ännu ganska blyg. Det tar en stund innan man blir bekväm med att fota främlingar på gatan sådär. Lagarna kring sånt här är mycket mer flexibla än man kanske skulle tro, men det är snarare sociala koder som spelar in. Jag gillar dokumenterande fotografering och att betrakta en stad genom människorna i den.
Sen började vi bli lite slöa och styrde stegen hemåt igen.
Människor låg fortfarande längs med floden och tog vara på solen.
Ljus!
Lars i sin nya Hollisterjacka, och mustaschen förstås.
hej på dej
Sista bilden från lördagsutflykten. Lars sa att han sett tanter sitta sådär på flera ställen. Varför månne? I varje fall är det rätt skojigt.
Sista dygnet i Helsingfors
Jag skrev ju i mitt längre inlägg som var blandat med bilder från senaste månaderna att jag skulle gå närmare in på alla händelser, så börjar i rätt ordning nu med det som är längst tid sen. Sista dagen i Helsingfors alltså. Hoppas att jag inte upprepar mig för mycket nu med tanke på att jag skrivit lite om allt redan tidigare.
De sista veckorna i Helsingfors var det en grej jag ofta tänkte på när jag gick någonstans, "Det här kanske är sista gången jag går här". Är otroligt sentimental och då håller man så hårt vid saker, och förändringar tar mycket energi och tankekraft. Mvh. hsp
Så när det verkligen var sista gången jag gick genom centrum kunde jag inte riktigt tro på det eftersom jag redan tänkt att det var sista gången så många gånger. Men dessa bilder är från den riktiga sista gången. Det var så synd att Lasse var sjuk sista dagarna vi var här, för han orkade inte vara med ute på stan och promenixa. Det som vi hade gjort så mycket. Det var bara jag. Men jag mötte upp Kenneth och vi åkte upp i SOKOS huset och kikade på Helsingfors ovanifrån. Som för att faktiskt se på vad man lämnar. 
Kikade på spårvagnarna. Dom som är så stor del av ens vardag där. Tänk vad mycket olika känslor och tillstånd och tankar man burit med sig på de där spårvagnarna, i två år. Främlingar man suttit bredvid på morgnarna, betraktat. Poddarna och Spotify-listorna man lyssnat på. Stressen man burit eller mysig lördagskänsla på väg någonstans. Mindfulness andning. Ångestpåslag och försöka andas. Skratt man försökt hejda när man lyssnat på någonting roligt. Svetten som runnit längs ryggen när man just och just hunnit med, bärandes på kappsäckar och tunga fjällräven väskor.
Eller de där allra första turerna. När man åkte åt fel riktning och inte förstod sig på systemet ännu. När det kändes så spännande. Första skoldagen. Eller bara vanliga sketna novembermorgnar när man lutat kinden mot rutan och slumrat ända till Arabia. Eller på väg hem slutkörd efter filminspelningar. Frusen efter ljussättningar. Glad efter Yle-dagar. Huvudvärkig men energisk efter uppträdanden och uppvisningar. Det där första halvåret när vi flyttade mellan två lägenheter hela tiden. Drog kappsäckar och slarvigt packade väskor på spårvagnarna mörka söndagskvällar. Tänk att vi gjorde det. 
Svårt att ta in allt. Spårvagnarna bär så mycket minnen. Så mycket liv. Tyngd.
En sväng till salutorget hann vi med också, den här dagen. En sväng via Sofiagatan.
Åt på en italiensk restaurang och det kändes som att jag var turist i Helsingfors. Så obekant. Inom ett dygn skulle jag inte ens ha en lägenhet där. Vem är jag utan en lägenhet i Helsingfors? tja. Nu när jag skriver det här från Salzburg känns det ju inte så konstigt. Men då, den där dagen, kändes det läskigt. 
Köpte lite bär vid salutorget. Och foton av Helsingfors på 60-talet. Att hänga upp i nästa, Österrikiska, lägenhet. Nu vet jag inte ens vart jag lagt de där korten. Ärligt talat var jag helt förberedd på att Helsingfors-saknaden skulle hugga hårt. Jag förberedde mig så mycket inför det. Tog alla dessa "sista" foton och gick på alla dessa "sista" promenader. Men alltså nä. Det känns inte så mycket faktiskt. Inte just nu.
Sista tiden i Helsingfors, sommaren, var inte en jättejättebra tid. Det var en konstig tid. Kanske lite för att vi var på väg någon annanstans. Svårt att leva i nuet på samma sätt. Jag förknippar allt det lite, känslorna, med Helsingfors nu och saknar därför inte det så mycket. Skulle inte vilja vara där nu och njuter av distansen och att vara på ett nytt ställe. Njuter av att uppskatta Helsingfors från distans. Den här flytten kom verkligen så lägligt. Hade jag varit i Helsingfors nu hade jag nog kanske inte uppskattat staden alls som förut, den här pausen därifrån möjliggör dock att jag kan älska staden på ett nytt sätt igen den dagen jag kommer tillbaka dit. 
Mina närmaste vänner och sammanhangen, hemmafesterna, alla bekanta. Hela det sociala nätverk vi byggt upp som nu är lite på paus. Det är klart man saknar det. Känns konstigt att vara i från det. Jag upplever att man tappar bort sig själv lite när en inte omger sig själv med samma typer man är van med. Man glömmer. Men det behöver ju inte bara vara negativt. Det är ju en chans för en att upptäcka nya sidor hos sig själv. På samma gång försöker jag njuta av var jag är nu. Människorna och sammanhangen här. För de är betydligt mer flyktiga. Människor från en massa olika länder, grupper som bara är grupper nu, som sen kommer splittras och möjligtvis aldrig vara alla på samma plats samtidigt igen
Men Okej. Tillbaka till sista dagen i Helsingfors. Hejdå Marimekko. Hejdå alla svinbra loppisar jag hängt så mycket på. Shoppat väldigt lite de senaste veckorna för är så vilsen utan mina standard loppisar. Man får bli mer kreativ med det man har i skåpet. Hitta på nya kombinationer och outfits av sina gamla tråkiga tröjor.