Du jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket
Vänta va, ser ni rätt? jo det gör ni. Ett hederligt gammalt vardagsinlägg med bara kravlösa telefonfoton från min helg. Nu kör vi.
Sen allt blev annorlunda
Det börjar vara ett tag sen jag skrev ett inlägg med telefonbilder, försöker vara konsekvent med formatet här och har aktivt valt bilder med högre kvalité, men det finns fortfarande nånting med telefonbilder och den sortens inlägg som jag lite saknar. Nu när jag varit hemma hela tiden har jag börjat fota lite mer med telefonen igen, och tyckt det varit så roligt, så jag tänkte göra ett inlägg med bilder tagna under den här knasiga perioden sen allting började hända. 
Galna månader - en flytt utomlands
Det är alltid lika svårt att börja skriva igen när det gått en tid och mycket saker har hänt i ens liv. Jag saknar att dokumentera livshändelser och pyssla med inlägg här, och publicerar jag inget nu blir ribban bara högre. Jag tänkte inleda med att gå igenom lite bilder från de senaste tre månaderna, urplock från olika situationer som jag i senare inlägg kanske kan gå mer detaljerat in på. Det har hänt så fruktansvärt mycket under en kort tid och jag har nog inte processat allt ännu riktigt, men att skriva igenom det kanske kan hjälpa. 
Vi kan börja här. Sista dagarna i Augusti. Sista dagarna i Helsingfors. Jag och Lasse, en madrass på golvet och en massa flyttlådor. 
Bästishäng och separationsångest.
Sista promenixen genom stan. Så konstigt. 
Hejdå järnvägsstationen. Hejdå alla jäktade människor, gnisslande spårvagnar, slaskiga morgnar jagandes nån av de där blåa bussarna och rullande resväskor. Hejdå Helsingforsvardagen, Helsingforsmorgnar, Helsingforseftermiddagar. Faktiskt skönt med lite ombyte en stund. Men kommer sakna. 
Mammor som organiserar porslin och saker i lådor. Pappor som backar släpkärror genom de trängsta innergårdar. Vårt liv som packas ihop än en gång.
Vi hade så mycket grejer att bilen och släpkärran blev helt full den sista vändan. Den då vi skulle lämna lägenheten för sista gången. Lasse och jag lämnade därför i lägenheten med några väskor medan flyttlasset for iväg, och bokade istället tåg som skulle gå om två timmar. Där satt vi i fönstren och åt vår sista lunch, stress-frostade ur frysen och hällde ur några burkar ur kylskåpet.
Söndag till söndag
Vad maj susar förbi fort. Samtidigt känns det som att de senaste veckorna har varit fyllda med så mycket. Händelser, utveckling, tankar, känsloarbete, möten o träffar, upplevelser. Så mycket liv. Speciellt den senaste veckan har varit fylld med liv, som ett uppvaknande där allt känts lite mera och klarare. Vet redan nu att jag kommer minnas den så starkt. Kan ju visa toppen av isberget i form av bilderna jag tagit. Söndag till söndag. 
Söndag nittonde maj började, i en varm svettig hög av gullisar ute på kullerstenarna mitt i natten. Ljudet av Bee Gees nerifrån källaren. Dans i trapporna ner. Orkade högst vara inne två låtar i gången innan vi behövde hämta utomhusluft. Svor över mitt klädval, långa byxor. De andra hade varmt fast det var barbenta. När jag hade kramat Anna hejdå och slutligen gick sista biten hem ensam kunde jag knappt hålla upp ögonen. Fåglarna sjöng så hårt som de bara gör när man går hem halv 4 en natt i maj. Orkade inte ens gå slalom mellan vatten-spridarna i parken, lät dropparna nudda benen.
Vaknade nästa morgon helt uttorkad med brinnande eksem. Men glad över en lyckad kväll. Någon timma efter vi vaknat kom Fred över på lunch och tårta. Sen låg jag på köksgolvet en stund och bara vilade mitt trötta huvud. Att ligga på köksgolvet, sträcka ut ryggen, är underskattat. 
Måndag och ny vecka. Cyklade till skolan med för lite timmar sömn i ryggen, satt i graden med Simon mellan åtta och fyra. Fick mycket gjort. Känns skönt men också lite vemodigt att snart ro i land det här projektet. 
Efter tio på kvällen bestämde vi oss för att cykla Skatudden runt, så då gjorde vi det. Det var väldigt skönt, och fint. Satte oss nere vid vattnet och bara tittade på himlen en stund. Mötte enstaka turister men annars var det folktomt. 
Vaknade...nej gav upp vid 6 på tisdagsmorgonen efter att inte fått nån ordentlig sömn. Skulle till skolan men kände mig så konstig i kroppen att jag lämnade hemma. Gick ner till stranden och låg på stenmuren en stund. Stirrade upp på molnen och hade för varmt fast jag hade sommarkläder. Andades in havsluften, såg människor passera förbi och viftade bort humlor och fåglar. Längtar efter att göra det igen när sommaren kommer tillbaka. 
Efter att ha vilat någon timma under täcket hoppade jag på cykeln för att se bl.a Bella göra sitt nivåprov vilket var helt fantastisk. Kan säga att när man sovit noll, är ganska svag och hör Bella sjunga en Lisa Nilsson låt. Då brister det. Bella är helt otrolig. Känner ofta att jag blir så stolt över alla musicerande människor i mitt liv, som henne. Hur man kan se upp till, lär sig och utvecklas av människorna runt en. Framför allt lära sig att våga.
VINTERN RASAT UT BLAND VÅRA FJÄLLAR
Stämningsmusik som ni kan lyssna på när ni läser det här inlägget.
Fem år av Valborg
Det här inlägget hade jag tänkt publicera på Valborgs-morgonen, men hann aldrig ens öppna inlägget förrän vi skulle iväg och fira eftersom det tog så länge att hitta alla bilder nedan. Men nu så. Lite tillbakablickar på hur jag firat valborg och 1 maj x 5. Ni får ursäkta att formatet inte är så konsekvent i det här inlägget. Bilderna är fotade med fem olika kameror gissar jag.
______________________________________________
En påsk i Österbotten
När jag skriver det här inlägget känns det som att jag berättar om någonting som inte ens hänt. Påsken gick förbi så extremt snabbt så jag hann inte med. Lyckligtvis hade jag med mig kameran och fotade iallafall lite mellan varven, så att jag kan uppleva det i efterhand. 
Vi kom till Vasa en solig eftermiddag. Jag for direkt från tåget på ett fotomöte och Lars väntade på mig, sen hämtade Axel oss - vilket inte var en så liten grej. Tusentals gånger har jag suttit på med honom när han kört fyrhjuling, traktor, moped, båt, vattenskoter, ja allt möjligt - men aldrig bil i trafiken. Det här var första gången och det kändes speciellt, men också så självklart. Han hade nog kunnat köra bättre än många i trafiken för längesen.
Vi kom hem och kramade om våra gullungar
Sen körde vi direkt iväg till villan där vi blundade, andades och lyssnade på sommaren som snabbt smyger sig fram i olika hörn och kanter. Jag hade planerat att vi skulle ta lite parbilder i skogen och först efter vi släpat med stativ och grejer insåg vi att alla minneskort hade lämnat i fel fack på fel väska, så det blev inga bilder. Ett tydligt bevis på att jag borde vila huvudet är när jag glömmer grejer som minneskort - någonting jag annars dubbelkollar miljoner gånger. I sådana stunder får man bara förlåta sig själv och andas djupt. Vi gjorde fotograferingen i stadsmiljö några dagar senare istället, bra så. Huvudsaken var ändå att vi fick andas in lite Kyroälvsluft och se hur det såg ut där nu.
Mamma hade påskpyntat i hela huset och fixade och donade tillsammans med pappa inför påskmiddagen. Vi vilade våra pollenallegiska huvuden en stund efter att vi hade anlänt hem och sen hjälpte vi dem. Ångrade nästan lite att vi inte hade påskpyntat hemma hos oss i Helsingfors. Känns så vårigt och härligt med påskpynt.
Vi vaknade upp nästa morgon och gick på långpromenad med Freddy. Om några timmar skulle gästerna komma. 
Träffade bekanta på vägen, vilket Freddy också gjorde. 
Gick förbi korsningen vid Alskatvägen och kände mest - OJ här det det hänt grejer!
Höstlöv och nya tag - Årsresumeén 2018
Detta är mitt nästsista inlägg om fjolåret och börjar se ett slut på den här resumeén. Det händer så mycket i livet just nu och skulle vara roligt att skriva om sådana saker också men känner att jag vill få det här projektet klart först! Så nu försöker jag tappert slutföra detta. Hejaheja!
En lycklig tid - Årsresumeén 2018
Ja, vad tusan hände med min årsresumeé? Det är sista januari idag och jag kan bara konstatera att livet kom emellan, för det gjorde det verkligen. Januari var mer händelserikt än jag hade förväntat mig och det var en del saker som jag och Lasse var tvungna att ta itu med som tog mycket av den tid vi hade reserverat för annat - som en plötslig takrenovering.
Det känns i luften - Årsresumeén 2018
Vi har kommit fram till försommaren av min årsresumeé. Två månader innehållande otaliga tågresor och fina sommardagar.