måndag 8 oktober 2018 - 23:16

Jag ska gifta mig - igen

Hej!

Ett kort meddelande. Jag är smått upptagen. Om fem dagar ska jag gifta mig...igen (ja, med samma man!). Varför ha en fest när man kan ha två eller tre? På lördag har vi vårt tanzaniska bröllop. Det blir först bröllop i Victors hemby med tjocka släkten. En alldeles ljuvlig by nedan för Mont Meru. Mitt bland bananträd i närvaro av Victors släkt.

SV 210718 138

Jag har på känna att hela byn är inbjuden. Tur att jag är rätt avslappnad till min natur för jag har verkligen inte koll på allt just nu. Det finaste av allt är att Victors 100-ish åriga mormor kommer att vara där. (Vi vet inte riktigt hennes ålder. Registrering av födslar var inte så viktigt back then.). Min familj och vänner kommer också att vara där. Alla har rest från Finland för att fortsätta festen med oss.

En ljuvlig blandning av kulturer, wameru och finlandssvenskar och en lång skara andra. Finland, Tanzania, Holland, Zimbabwe, Sydafrika, Sverige, USA, Malawi, Argentina, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Danmark, Kroatien, Australien, Spanien. Alla har det firat med oss. Antingen i Finland eller här.

För kvällen har vi hyrt en lodge där festen fortsätter med närmaste vänner och släkt. Just nu hoppas jag mest på att Ethiopian Airlines inte ska tappa bort min pappas väska med min brudklänning. Och att det inte regnar. Det blir så himla lerigt i byn om det regnar. Dessutom blir vägen helt oåtkomlig. Men ja, allt går kommer säkert gå hur bra som helst. För det märkliga med detta land är att inget kan man planera i detalj på förhand, men på nåt vis löser sig alltid precis allting. Take a chill pill!  

 

 

lördag 6 oktober 2018 - 07:54

Dance their dance and eat their food

Man kan fråga sig varför jag vaknar klockan 7 en lördagsmorgon. Det är någonting med den här kontinenten och tidiga morgnar. Solen går upp och likaså jag. Solen går ner och jag har svårt att hålla ögonen öppna.

43195406 304702410121172 3417770403894919168 n

I morgonens rutinmässiga nyhetskoll kom jag över en intressant artikel om att investera i Afrika. Jag blir alltid lite varm om hjärtat när media skriver nyanserat om Afrika. Kineserna hann först står det. Finland hänger efter. Ja, så är det verkligen. Kina är ytterst närvarande i den här delen av världen. De bygger vägar, sjukhus and what not. Men förstås inte gratis. Det är mestadels lån, vilket många afrikanska länder kommer ha svårt att betala tillbaka. Nu är det inte bara Kina som gör lånebaseratbistånd, det gör också västvärlden. Stor del av biståndet är faktiskt lån. Men räntan är så låg att det kan kallas bistånd.

Kinesiska investeringar görs i utbyte mot mineraler. Afrika är en så rik kontinent. Det skär i hjärtat att afrikanerna själva körs över om och om igen. Jag kan därför till en viss del förstå den frustration gentemot utlänningar som ligger på ytan i Tanzania. Hörde en bra benämning häromdagen. Den kinesiska nykolonialismen. 

IMG 8577

Spotting finska företag i trafikstockning i Dar es Salaam. 

Jag välkomna gärna mer finländska företag till kontinenten. Karibu sana som man säger på swahili. Liksom Finland, behöver Tanzania investeringar och bygga sin ekonomi på små och medelstora företag. Folk är grymt företagsamma här. Många har inget annat val. Det skapas 40000 jobb i Tanzania per år och 800000 ungdomar kommer årligen in på arbetsmarknaden. Och det här är enbart siffror på den formella sektorn. Informella sektorn är enorm här.

I biståndet idag är det mycket fokus på privata sektorn. Bra så. Men det är inte lätt för tanzaniska SMEs att få investering och växa. Hur kunde finska och tanzaniska förtag samarbeta mer? Mycket av finansieringsmekanismerna idag är inriktade på stora finska företag och deras investeringar här. 

IMG 8657

Spotting finska företag på Spa i Dar es Salaam. 

Jag tror det fiffigaste jag någonsin hört kring att investera i Afrika är ändå: To invest in Africa you have to know how to dance their dance and eat their food. Det här tror jag kineser är mycket bättre på än oss. Baserat på erfarenhet från Tanzania bor kineserna mer integrerat med tanzanier än européer. De lär sig swahili flytande. Kanske den kinsesiska kulturen redan från början är närmare Tanzania. Jag vet inte. Men de är bättre på det här. 

IMG 8544

Tanzanisk entrepreneur i Singida. 

 

 

tisdag 2 oktober 2018 - 21:46

Ens globala familj

Jag fyllde nyss år. Förra veckan. Hade knappt märkt det om inte Victor överraskat mig med kaka, vin och middag med vänner. Önskade mig verkligen inget mer, men är mer bortskämd än så. Överöstes med kärlek, presenter och skaldjur. Lobster, calamari, fisk, räkor. Smycken, konst och en klocka. Alltså ens vänner (och husband) är top notch. 

När man bor utomlands blir ens vänner ens familj. Man är långt från sin egen familj så vänner fyller den luckan. Det blir extra tydligt vid födelesdagar och högtider. Man firar jul, den heliga familjehögtiden, med vänner. Man äter sin söndagsmiddag med vänner. Om man behöver någon som ser efter ens hus, ringer man sina vänner. Vänner blir extra viktigt. Dessutom upplever jag att det finns mer tid för vänner än hemma. Kanske just för att alla upplever att ens vänner är ens familj. Det här återspeglar sig också i vårt liv, även om Victor är härifrån och vi förstås har hans familj här.

Vår vänskapskrets är ytterst multinationell. Både jag och Victor har bott/bor utomlands. Så det är väl inte konstigt att stora delar av vår vänskapskrets utgörs av globalister som också bott och levt utomlands. Interkulturella och multinationella parrelationer är mer vanligt än andra. Jag måste ständigt påminna mig själv om att min livssituation är väldigt annorlunda jämfört med majoritetens både här, hemma och på många andra ställen. Vår vänskapskrets är ytterst multikulturell, men ändå så homogen. Så många som tillhör den lilla klicken av priviligerade människor som upplever världen som ens hem. 

Oberoende, jag trivs som fisken i vattnet. Samtidigt måste jag vänja mig med att allt för ofta säga hej då till vänner. Vet inte hur många vi vinkade av i våras. Globalister har en tendens att röra på sig. Så vi måste vara okej med att våra vänner är utspridda överallt. Vänner som man firat jul med år efter år kan plötsligt bo tusentals kilometer ifrån en. Det här har jag ännu svårt att acceptera, liksom det faktum att jag bor så hiskeligt långt från mina vänner hemma. Vill ha alla nära i en liten ask. 

 

 

fredag 21 september 2018 - 16:07

Dagens nyhetsbomb

Dagens stora nyhetsbomb: världen är konservativ. Så med andra ord är det inget nytt här under solen. Soini är fortfarande utrikesminister och Magufuli, Tanzanias president, tycker att de som väljer familjeplanering är lata. Jobba hårt så har du råd med många barn och inget behov av familjeplanering tycker han. Nu har även radioprogram som tangerar familjeplanering stoppats. Båda två konservativa män med makt och värderingar som motarbetar jämställdhet och kvinnors rättigheter. 

Vissa dagar saknar jag min lilla socialliberala och progressiva bubbla uppe i norr mer än andra. Samtidigt är problemet att dessa bubblor lätt blir isolerade från verkligheten som den ser ut i stora delar av världen. Att leva i ett konservativt samhälle, nu i Tanzania, tidigare i Elfenbenskusten, kan verkligen vara frustrerande för en feminist. Dessutom för en feminist med politisk bakgrund som har lite svårt att hålla tyst, men som inte har en röst eller kan använda den där hen bor. Jag talar alltså om mig själv. 

Jag får verkligen jobba med mig själv för att försöka förstå kulturen och traditionella värderingar i Tanzania. De flesta är på kollisionskurs med mina egna och jag har en tendens att kanske inte ens försöka förstå. Jag blir ogin och upprörd. Det är svårt att förstå tankebanorna. På samma sätt som jag har svårt att förstå Soini. Samtidigt tror jag att det är just det som är problematiskt i många biståndsprogram, speciellt gällande jämställdhet. Vi förstår inte kulturen, eller så förstår vi inte hur vi ska jobba för att förändra den. Eller sen tar förändringen helt enkelt bara lång tid. Högst antagligen en kombination av allt det här och mycket därtill. 

På jobbet har jag en ytterst central roll, men rör mig i bakgrunden. Jag jobbar med programutveckling på Restless Development. I många fall inom sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa. Områden presidenten nu stryper åt. Men jag försöker hålla mig i bakgrunden. Jag jobbar med lokala unga och stödjer de så de kan designa våra program baserade på deras vardag, erfarenheter och tankar om lösningar på problem. I många fall mycket progressiva unga, som också får svettpärlor i pannan av presidentens uttalande. Kanske en förändring ändå finns bakom hörnet. Kanske just därför minskas utrymmet medvetet för civilsamhället, media och program som jobbar med att utmana traditionella värderingar och system. Allt som kan utmana ens maktposition. 

Med de tankarna lämnar jag er. Fredagsdrinken, solnedgången och pizzan väntar på en takterass. Dags att pumpa ut all frustration över ett glas tillsammans med vänner. 

tisdag 18 september 2018 - 21:48

Vi sa ja

SV 210718 114

Nu ska jag göra något jag aldrig trodde skulle ske. Jag ska skriva ett blogginlägg om ett bröllop. Om mitt bröllop. Utan ett litet pip här på bloggen har jag nämligen gått och gift mig. Nu är jag fru. En titel jag ännu ibland glömmer bort att är min, men som jag bär med stolthet för jag gifte mig med min allra bästa vän. Som vi sa i ett av våra löften: I promise to carry you and be carried by you; to journey and to journey for you; to love each minute because it is our journey together. 

SV 210718 118

En småmulen dag i juli hemma i Österbotten ställde vi till med brakfest för vänner och familj. Allt sedan dess har jag varit rätt tagen. Tagen av hur fint det var och över hur många underbara och varma människor vi har i vårt liv. Så lyckligt lottad en är.

SV 210718 237

Vänner och familj hade rest från Tanzania, Frankrike, Storbritannien, Schweiz, Norge, Danmark, Sverige och alla håll och kanter från Finland för att vara med oss. 15 nationaliteter samlades på salteriet på Kilens Hembygdsgård (hett tips ifall någon söker festlokal) i Sideby för att fira kärlek, vänskap och sommar. 

SV 210718 189

Våra vänner är ljuvligt galna. Så många vackra tal, musikinslag, roliga och fina sånger och hysteriska programpunkter. Allt från bachata dans (tack pappa), pomp and circumstances orkester till berörande tal och fina gåvor. Helt otroligt hur folk planerar, fixar och förbereder. Det bidrog till en sådan varm stämning från första stund.

SV 210718 377

Tänk att man kan samla 100 vitt så skilda människor till en fest och alla bara kommer överens och trivs i varandras sällskap. SV 210718 480

Min pappa gick all in på allt, liksom resten av min familj. Det behövs när man planerar ett bröllop på distans med ytterst lite tid i Finland. 

SV 210718 427

Vi hade länge sagt att om vi gifter oss vill vi göra det på vårt sätt. Det finns så himla många traditioner i Tanzania, men också hemma. Vi såg på dem som ett smörgåsbord och plockade det vi ville ha. Inga måsten. Inga krav. Så vi beslöt att göra det personligt och så som vi ville. Det finns faktiskt ingen bröllopsbibel så man får göra som man vill. 

SV 210718 088

Till en början hade jag inte ens tänkt skaffa en klänning. Kändes inte som jag, men hittade en av en slump som var precis jag. Ibland behöver man inte mer än en dag i en second hand shop i Helsingfors. Sen ville jag att mamma skulle vara med på vår dag och är så glad över hur närvarande hon var i tal och i rummet. Jag bad en av mina brudtärnor, Mixo, att plocka min bukett i hennes trädgård och jag bar hennes skor från hennes ungdom. Dessutom hade vi också lyckats välja samma bröllopsdatum som mina föräldrar. 

SV 210718 324

 

SV 210718 682

Alla traditioner skippades dock inte. Är glad för att vi blev överraskade med traditionen hemifrån med att hissa upp brudparet i luften. Kommer så väl ihåg det från bröllop när jag var barn. 

Sen några tips till de som planerar bröllop:

1. Gör viktiga bokningar i tid, lämna detaljer till senare. Vi bokade catering (Citybrasseriet i Närpes, helt underbar mat och bra service), lokal, fotograf och boende (majoriteten av våra gäster behövde boende) i god tid, men lämnade resten av planerandet till senare. Vi gjorde i princip mycket av detaljplaneringen de två sista veckorna när jag var i Finland, men hade innan gjort en detaljerad plan på vad som ska göras i Finland. Hade många kom ihåg listor där på slutet. 

2. Pintarest är bra för inspiration, men tänk framförallt på vad du har tillgängligt i din omgivning. Då kan man med en liten budget få till det som på pintarest. Vi köpte till exempel enbart en bas med blommor och tog resten från naturen. Tre såar fulla med ängsblommor som sedan gudmödrar, brudtärnor och vänner gjorde till buketter. Pappa sökte upp gamla breder hemma för skyltar och från Tanzania hade vi hämtat African print inspirerade dekorationer. Resten lånade vi ihop eller hittade hemma, så som ljusstakar, gamla ölflaskor (den som spar han har) och vänners barns gamla pilttiburkar. Är så nöjd med hur allt blev till slut. Ett snyggt ihopplock helt enkelt. 

SV 210718 317 1

3. Fotograf är viktigt. Vi ville ha en fotograf som fokuserar på att fånga stämningen, människorna och känslor. Porträttfoton var inte alls viktiga för oss. Jag vill verkligen tipsa om Julia Lillqvist som tagit alla foton ovan. Hon är oerhört professionell och lätt att ha att göra med. Också ett fint stöd när åskan drar förbi just innan vigseln och man behöver lite extra pepp. Hon har gjort en alldeles magisk bildberättelse från vår dag som återspeglar dagen exakt så som vi upplevde den. För evigt tacksam för det. 

4. Viktigast är ändå att samla ett bra team av människor runtomkring er som vet hur ni vill ha det och känner till alla planer. Jag behövde inte fundera en sekund på praktiska saker under vår dag. Alla visste vad de skulle göra och vad vi ville. Alla stod där med paraply 15 min innan vigseln redo att flytta vigseln inomhus, men också redo att torka bänkar och se till att vi kan hålla vigseln utomhus. Allt gick så smidigt och det är mycket tack vare ett fantastiskt teamarbete. <3 Mina vänner ställde verkligen upp på allt; även när jag stod utan frissa och smink två dagar innan bröllopet. Där var de och sminkade och fixade, precis som jag ville ha det (Mixo och Anna, superwomen!) . 

5. Gör upp en minuttidtabell, men be brudtärna/toastmaster/bestman att ha hand om den under dagen. Känns kanske överdrivet att planera i minuter, men du vill inte att svärfar ska hålla tal precis när varmrätten dukas fram. 

6. Skicka inbjudan elektroniskt. Det finns många appar att använda för att skicka inbjudningar, göra hemsidor och för att att ta emot bröllopsanmälningar. Vi använde en och det sparade verkligen tid och pengar. Nu bor vi i och för sig i ett land där det är svårt att posta inbjudningar till alla världens hörn, men oberoende, nu behövde vi varken göra design, printa eller söka upp adresser. Varför gör något enkelt svårt. Dessutom kan man sen ha gäster att ladda upp bilder till samma platform. 

måndag 17 september 2018 - 22:02

Utanför hotellanläggningen

När jag hörde om en som rest till Tanzania och tyckte att det var bäst att stanna på hotellanläggningen för inte behöva se fattigdom, tänkt jag att jag kanske ska skriva blogg ändå. Skriva för att visa att Tanzania, Afrika är så mycket mer än så, men också precis det, fattigdom och en kontinent i kläm i en oerhört ojämlik värld. En ojämlikhet som man förstår så mycket bättre när man stiger ut ur sin priviligierade bubbla, vilket samtidigt är svårt att göra. Det är lättare att stanna kvar på sin hotellanläggning för att inte utmana sin snäva världsbild eller se orättvisorna precis framför ens fötter. Så kanske jag ska blogga för erbjuda ett litet titthål in i en annan värld genom min också ibland fördomsfulla lins.

819BA11B 04F9 45DE B738 EFC7780F2D12

En tidig kväll utanför kontoret på väg hem i dammet, i det eviga dammet. 

Så jag är tillbaka. Jag bor fortfarande i Tanzania. Jag jobbar fortfarande med ungas rättigheter och delaktighet i utvecklingen av deras egna samhällen. Med sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter så att färre än 27% av flickorna inte ska bli mamma som tonårig, vilket nu är fallet. Med delaktighet så att ungas röster hörs, men också för att regeringen ska ta ansvar för de åtaganden de gjort gentemot unga. Med att unga ska ha en möjlighet att skapa sig en skälig inkomst via företagande eller som anställd. Med att unga helt enkelt ska kunna leda sina egna liv och andras.

5FB5CE94 DA64 41C5 8FF6 B1AF67455611

 Med kära kollegor på lunch på lokala konteinerrestaurangen. 

Jag bor ännu i Dar es Salaam och är så oerhört priviligerad. Fattigdom har kommit mig nära inpå men ändå inte alls. Jag lever fortfarande som hemma, utan desto större utmaningar. För när ens frustration går ut på att det är svårt att få tag på ost i Dar es Salaam, vet man att ens problem är minimala. Jag försöker påminna mig om att de är minimala och samtidigt försöka förstå lite bättre vad som pågår utanför mitt fönster.

CF6634F8 A01E 405E 8A9D D33634354AF6

Precis just så här lyckligt lottad och priviligerad är jag att jag kan ligga i en hängmatta på en segelbåt och ha det rätt så skönt. 

Men om vi ger det här en chans till, vad är ni nyfikna på att veta om världen utanför hotellanläggningen?

fredag 30 mars 2018 - 02:09

Nytt rekord

Redo för take off! Idag ska jag sätta nytt rekord. Från dörr till dörr, Masaki - Henriksdal på 24h. Målsättningen är att jag på lördag morgon vaknar upp i Henriksdal.

22F58B6A E4B5 4DA7 B957 DAAC163ACDDC

Sitter just nu och väntar på flyget i Dar. Det är mycket som ska klaffa. Två flyg, buss till stan, hoppa på buss till Björneborg (har 1,5h på mig från att jag landar tills att min buss avgår från kampen), sen plockar pappa upp mig i Björneborg om sisådär 22h. 

Den stora prövningen är ändå att överleva utan vinterkläder. Jag har packat med mig alla varma kläder jag har och hoppas på att det räcker. Jeans, två långärmade blusar, en scarhf och en rock. Å förstås, stickasockor. Till all tur visar väderprognosen att det bara är -1 i Helsingfors när jag landar. Jag har inte upplevt minusgrader sedan 2015. 

 

onsdag 28 mars 2018 - 21:57

The pirr

Påsk och jul verkar alltid komma lägligt. Precis i rätt ögonblick. Just när stressnivån på jobbet nästan är orimlig. Just då kommer de röda dagar i kalendern smygandes som en gåva från ovan. Är en dag ifrån målet nu.

Pirret i magen jag haft de senaste dagarna går att jämföras med det jag hade på julaftonsmorgon när jag var barn. Den enorma glädjen när jag på julaftonsmorgon, långt innan tomten kom, fick öppna julklapparna från gudmor som anlänt på posten från Helsingfors några dagar tidigare. Som man hade sneglat på dem i flera dagar, men hållit sig från frestelsen. Älskar att man kan återskapa den här pirrkänslan i vuxen ålder.

Jag har svävat runt på rosa moln i flera veckor nu. Orsak: imorgon natt åker jag till Finland. Pirr för att jag får fira påsk i Henriksdal och hänga med familjen. För att jag får åka på skidsemester till Hemavan med familjen. Precis som vi brukade göra varje år förr i tiden. Äntligen får jag stå på ett par skidor igen. Vara i fjällen. Gå på promenad. Leka i snö. Hurra för att snart vara återförenad med vänner och mitt kära Helsingfors. Så mycket glädje inbokat på två veckor att jag nästan storknar. Snart sånahär selfies igen. 

A8B9B65A 3722 462B A43B B7C14477B3FF

Dessutom, jag är beredd på allt. Även på att få malaria uppe på fjället långt ifrån sjukvård. Det tar oftast kring två veckor för malaria att bryta ut. Eftersom man uppe i norr inte är så bra på tropiska sjukdomar är det bäst att ta med medicin härifrån ifall man hade så otur. Då kan man åtminstone göra ett test själv och påbörja medicinering. Eftersom jag inte haft malaria sen jag bodde i Elfenbenskusten hoppas jag verkligen att jag inte har så otur att få det under den enda veckan jag åker skidor på vem vet hur länge. Men världen, jag har aldrig varit mer förberedd. 

753842A3 6D43 4CA7 9A28 DA7658F307B3

tisdag 20 mars 2018 - 19:06

Hon ser ut som en älg

Medan finländare debatterar huruvida man ska lära sig svenska eller inte så har Victor gått all in på den här punkten. Han studerar som bäst svenska aktivt, vilket är fruktansvärt beundransvärt. Främst för att han kämpar så även om han inte alls behöver svenskan i sin vardag...ännu. Han lär sig användbara fraser, men också högt i ifrågasättbara. Ursäka nu Duolingo, men hur tänkte ni här? Underhållningsvärdet är förstås högt, men när använde ni följande meningar på svenska? 

DDC63B9A 6157 4923 9E82 19ABB0F6CBF9Skulle inte vara förvånad om den här frasen dyker upp i ett bröllopstal. Används alltför flitigt hemma. 

FE206989 8BAC 4EEA 9423 10EC97DE9665Den här frasen lyder vi till punkt och pricka. Därför ska alla myror i vårt hus dö diger döden utan att bli uppätna. Det kommer bli en massaker som resulterar i miljontals död myror. Tror det är exakt ungefär så många som är på besök i vårt hus just nu. Oinbjudna. 

C9437D51 4DEF 417C 99D6 DEFC6A046FA8I just say whaaaaaat? Om det var vargen skulle jag förstå. Duolingos bidrag till vargdebatten, men björnen? Bäst att vara på vakt när jag är i Finland och Sverige om någon vecka. 

Men mitt största orosmoment är ändå att Victors svenska lärare, utöver Duolingo, är just precis svensk. Jag hör redan den svenska accenten hos Victor krypa fram. En dag försökte han även rätta mitt uttal!!!! Måste vidta åtgärder illa kvickt. 

torsdag 8 mars 2018 - 21:46

En bit kvar

Kvinnodagen till ära har jag jobbat med ett av våra program där vi strävar till att ge unga flickor tillgång till familjeplanering, samt med att planera ett nytt program för att stärka tonårstjejer. Jag har varit så upptagen med jämställdhetsjobb, att jag inte hunnit ägna kvinnodagen de tankar den är värd.

Idag har vi planerat hur vi bättre kan nå flickor innan de får sitt första barn, och då är fokus på 10 - 15 åringar. Det om något berättar att även om framsteg gjorts, är det ännu en bit kvar innan världen kan kallas jämställd. Barnäktenskap är ännu lagliga här, och tonårstjeter som blir gravida har inte rätt att återgå till skolan. 

Min största förebild är ändå mamma. Älskad och saknad varje dag, men även en ständig källa till inspiration. Det är hon som gör att jag orkar. Orkar med 12-timmars dagar. Ägnar mina fem minuter av kvinnodagsfirande, innan sängen kallar, till henne. Hon hade så mycket kvar att ge, speciellt i jämställdhetskampen. Känns orättvist att just hon inte fick mer tid för att sprida sin visdom och kamp.

55D0A4A3 0043 4BC9 A344 961CE55A7725

Jag har så få bilder på mamma. Hon var alltid bakom kameran. Aldrig ett behov av att stå i rampljuset. Så oerhört ödmjuk och varm. Å dessutom, tänk, hon hann aldrig uppleva smarttelefonernas tid med selfies och kameror överallt. Teknologin har ändå förändrats rätt mycket på 12 år.