Visa alla inlägg skrivna april 2017

söndag 30 april 2017 - 16:00

Grattis mamma!

File 000 1

Idag skulle min mamma ha fyllt 64 år. För mig känns det aningen overkligt att man kan ha en mamma i den åldern. Nu är ju 64 år ingenting och jag önskar att allas mammor blev mycket äldre än så. För mig tog mammaåren slut för 11 år sedan. Hon var den finaste och mest omtänksamma av mammor. Att inte kunna ha en vuxenrelation till henne sörjer jag varje dag.

Det senaste året har jag saknat min mamma något alldeles fruktansvärt mycket. Jag vet inte varför det kom nu. Det blir inte alltid lättare med åren. Det går i vågor. Kanske jag nu vågar acceptera och känna efter mer. Kanske jag nu vågar vara arg över hur orättvist det är. Kanske jag nu vågar minnas glada och mörka stunder utan att det gör för ont.

Min mamma är min stora förebild och hon har motiverat mig att leva fullt ut och våga ännu lite mer. Hon var en fighter med ett stort hjärta. För mig blev hennes död en påminnelse om att livet är för kort för att tjabbla bort, för kort för att skjuta upp. 

Ta hand om er!

söndag 30 april 2017 - 11:32

Lyxliv hemma och här

Det här verkar vara min nya lördagssysselsättning. Dricka rödvin och se på regn i stället för att vara ute och segla, vilket normalt sker varje lördag. (Ni kanske inte ser det på den här bilden men det där är indiska oceanen). 

File 001Jag har lyckats kryssa i den sista finlandssvenska boxen som saknades för mig. Jag har nämligen börjat segla. Undrar om man får något pris när alla boxar är fulla? Igår regnadet det dock för mycket, men idag skiner solen så det blir vappsegling senare. 

Någon kanske undrar om det inte känns märkligt att leva ett "glamoröst" seglingsliv i ett land med så utbredd fattigdom. Att sitta på en lyxyacht medan fiskaren i sin lilla träkanot med trasigt segel åker förbi och ber till Gud om att han överlever nattens fisketur och att havet inte ska äta upp honom. 

Om Tanzania lärt mig någonting så är det att förstå hur ojämlikheten i världen ser ut. Hur otroligt ojämlikt resurserna är fördelade. Här lever jag ett likadant medelklassliv som hemma i Finland, men på någotvis klassas det mer som ett lyxliv än det gör hemma. Åtminstone definerade jag det som så till en början. Normala saker som varmt vatten kändes som en himla lyx. (Nu har jag i och för sig bara bott i en lägenhet någonsin i Tanzania med varmt vatten). 

Sen insåg jag att jag lever inte alls annorlunda eller mer lyxigt än hemma. Det är hemma som från början är lyx, men det tänker jag sällan på. Allt som finns i din och min vardag är lyx och den lyxen finns också här. Min vardag ser ut som en hel del tanzaniers i den övre medelklassen. Ojämlikhet blir tydligt när världens rikaste och fattigaste lever på samma gata.

Jag går inte runt med dåligt samvete över mitt liv. Jag vet att många har världsångest och så även jag. Nyckeln för mig är att försöka förstå vad som upprätthåller ojämlikheten och vad man kan göra åt det, samt att inte fastna i min cirklar utan försöka förstå även andras vardag. Utöver det försöker jag väl leva så hållbart som möjligt och göra sådant jag kan i min vardag för en mer hållbar och jämlik värld. 

fredag 28 april 2017 - 10:01

Love is in the air

Jag hade först inte tänkt göra kärlekslistan. Jag är inte så värst romantisk av mig och för att vara ärlig har jag släppt in kärlek i mitt liv först de senaste åren. Innan det var jag för rädd. För rädd för att förlora ännu en kär. Så hemskt egentligen. Men fredagen till ära, here we go:

Då känner jag mig kärleksfull: När man tillför lek i vardagen. Som igår när vi gick i matbutiken hand i hand och marscherade till hyllan med grönsaker och bara ignorerar alla blickar.

Tre saker jag älskar: Ost, rågbröd och sill (hm, jag tror jag saknar finsk mat).

Det bästa med kärleken är: Den är aldrig konstant likadan. Den lever och förändras. Den tar och ger och du upptäcker en hel drös av känslor du inte visste att du hade. Man lär känna sig själv bättre.

Det dåliga med kärleken är: Att det tar så sjukt när man förlorar någon nära. Så många i min närmaste familj har gått bort alldeles för tidigt. Det gjorde mig rädd för att våga släppa fram känslor och framförallt låta någon komma nära in på mig. Också det beroende kärlek kan skapa till någon annan. Det gör mig livrädd. Tror att man enbart kan vara lycklig i ett förhållande om man först kan göra sig själv lycklig.

Just nu är jag kär i: Victor

Min bästa kärlekslåt: Det här var svårt. Sysslar med musik, men lyssnar sällan. Kanske någon av Florence + the Machine låtar bara för att vi spelar hennes musik så ofta hemma på högvolym. Hon ger så mycket energi och matlagning blir så mycket roligare.

Så här känns det att vara kär: Pirret och glädjen. Känslan av att man kan vara sig själv till 100% och ingen som dömer en.

En person jag vill skicka kärlek åt: Släkt och vänner. Det här känns ungefär lika kreativt som när jag var 10 år och nu som då ringde till radion till något av önskeprogrammen och hälsade åt släkt och vänner. (Ja, det här var vår hobby. Önskade alltid att de skulle spela min kusins låt.). Men när man bor långt borta från dem så saaaaknar man dem jääääättemycket. Skickar röksignaler med kärlek.

victorsandra

torsdag 27 april 2017 - 09:23

"Sidoeffekt" av många språk

Alltså vem säger sidoeffekter? Nå tydligen JAG i mitt inlägg on vaccin. Men biverkningar är väl vad det egentligen heter på svenska? Side effects på engelska. Jag måste skärpa mig, men det är ibland svårt att hålla isär alla språk. Ibland hittar jag bara ord på engelska, ibland bara på franska och sällan, mycket sällan, bara på finska. Men igår hände även det med avomielinen. Finns det något bra ord på svenska för det? 

Jag måste erkänna att en av orsakerna till att jag började blogga är att jag vill skriva på svenska för jag använder svenska så sällan nuförtiden. Jag tänker inte ens längre alltid på svenska, utan på engelska. Av samma orsak träffas jag och ambassadörens fru en gång i veckan för att tala finska och svenska. Vi vill båda upprätthålla respektive språk som vi talar sällan. Igår var det helgdag här och vi satt i tre timmar och diskuterade Tove Jansson på finska och svenska.

Jag lever i en mångspråkig miljö. Hemma talar vi engelska. Ibland swahili, eftersom jag försöker lära mig det språket just nu. Med vänner talar jag engelska, men också med en del franska. Ute på stan försöker jag knagla mig fram på swahili. Förra veckoslutet spelade jag volleyboll med nordbor och jag var nog den enda som kunde tala med alla utan att använda engelska, men svenska och finska. Påmindes än en gång om hur viktig svenskan är för Finland. Hur lätt Finland annars hamnar utanför.  

Jag blir rätt så arg när jag läser nyheter från Finland nuförtiden. Regeringen ger mig ångest. Nu senast gällande språkexperimentet. Varför experimentera med ungas framtid? Jag tror inte på frivillighet och språkinlärning. Språk är svårt. Jag hade svårt att lära mig språk i skolan. Skulle gärna ha valt bort dem, speciellt finskan men även engelskan var för mig ibland utmanande. Så regeringens politik handlar om annat än att uppmuntra till mera språkinlärning, det handlar om att medvetet vilja försvaga svenskan och därigenom Finlands roll i Norden. Kan inte förstå hur de talar om att svenska inte är i samklang med näringslivets behov när Sverige är en av våra viktigaste handelspartners.

Kunde skriva en essä om det här, men en sak är säker. Ju fler språk man lär sig, desto lättare är det att lära sig ett nytt. Det märker jag nu med min swahili som fastnar ganska bra och snabbt. Det har jag aldrig upplevt innan med mitt språkhuvud. Språk öppnar också dörrar och det gäller inte enbart de stora språken. I Norden, antar att de flesta finlänadare ändå bara rör sig på det området, är svenska helt avgörande. 

tisdag 25 april 2017 - 11:00

In i elden: perspektiv på vaccin

Linn skrev så vettigt om vacciner. Förstås blev det debatt. Jag, som varken har barn eller är speciellt påläst på sidoeffekter och annat man funderar kring om vaccin och barn, borde verkligen inte ge mig in i denna heta diskussion. Däremot har jag en kropp fullproppad med vacciner, vilket är en lyx där jag bor. Tyfoid och meningokocker, halva alfabetet med hepatit, polio, kolera och what not.

 

IMG 1477

Piller jag mumsade när jag hade malaria förra året. 

 

Hela diskussionen om vaccin som förs känns aningen bisarr när man lever i ett utvecklingsland där enbart några få har tillgång till vacciner och medicin. Där barndödligheten är hög och där det inte finns någon sjukvård att tala om. Barn dör i lunginflammation och diarré.

När min kollega i Elfenbenskusten berättade att hon hade tyfoidfeber var jag aningen förvirrad. Själv har jag hittills lyckats undgå det och min enda referens till tyfus är från Emil i Lönneberga när Emil målade Ida blå och påstod att hon hade fått tyfus. Tyfus har alltid varit något avlägset som fanns förr i tiden, men nu lever jag i ett samhälle där det ännu är ytterst närvarande.

Nu är det inte tyfus som diskussionen handlar om i Finland, men det påminner mig om att vi utrotat sjukdomar tack vare vaccin och det är en lyx. Ett privilegium. Sen kan jag också vara upprörd över läkemedelsföretagens makt. Varför tar det till exempel så länge att utveckla ett vaccin mot malaria? För att de som behöver det inte har råd och att det därmed inte finns lönsamhet i det? Världshälsoorganisationen ska nu äntligen testa ett vaccin, som började utvecklades redan 1987 enligt den här artikeln. Hur i hela friden kan det ha tagit 30 år att nå ett testskede? Det känns ofta som att många bara låtsas bry sig om den här delen av världen. 

 

IMG 1644

I det här labbet testade jag mig för malaria när jag bodde i Man. Kliniken skulle inte ha klarat ett finskt hygientest eller något annat test heller, men det var den bästa i vår lilla stad. 

måndag 24 april 2017 - 19:00

Beroendet.

Jag är inte beroende av mycket. Varken kaffe, cigaretter eller socker. Det jag dock är beroende av är utmaningar och nya länder. Det hela började när jag flyttade till Frankrike för att studera ett år under studietiden. Jag stormtrivdes fastän jag kämpade enormt mycket med franskan. När jag flyttade hem till Finland visste jag att jag inte var klar med världen. Jag kände ett oerhört stort behov av att flytta utomlands igen. Finland kunde inte alls tillfredsställa mig längre. Det fanns så mycket jag ännu ville upptäcka och förstå i världen. Problemet är ju att det aldrig tar slut, utan snarare bara blir mer komplicerat ju mer man upptäcker. 

Jag sökte nya utmaningar som kunde ta mig ut i världen igen. Så plötsligt en grå novemberdag fick jag veta att jag fått en praktikplats i Bryssel för följande höst och någon månad senare fick jag en annan praktikplats i Tanzania för sommaren. Ni kan gissa varför mitt graduskrivande gick undan i raketfart. Tydligen hurja bra inspiration det här med utomlandsplaner, vilka gav mig en  deadline.

Men min första Tanzaniavistelse 2012 gjorde att inte bara Finland men också Europa började kännas tråkigt. Mitt nästa land måste vara något mer spännande. Så det blev, rejält oplanerat, Elfenbenskusten och ett postkonfilktområde ute på landsbygden. Tydligen finns det inga gränser för det här beroendet. Vad sker liksom till näst? Jag är nästan lite orolig för mig själv. Än så länge känns Tanzania iaf inte för tråkigt, bara ibland. 

Det här beroendet ledde också till en tävling med några vänner. En tävling om vem som besökt flest länder. Sjukt dyr hobby. Speciellt för mig som trivs på den här kontinenten där det kostar mer att flyga inrikes än det gör att ta sig frå ena sidan av Europa till den andra. Men har en hel del länder på min lista; Zambia, Zimbabwe, Malawi Senegal och så Congo DRC, men det får lugna ner sig där först. 

söndag 23 april 2017 - 20:26

Regnperiod

April ska vara den stora regnmånad här. Det regnar kanske inte helt tillräckligt, men ändå en hel del. 

PLUS

- Jag kan dricka ett glas rödvin, sitta på terassen och stirra på regn. (Favoritsysselsättning jag nog inte skulle ha haft tid med i Finland...)

- Jag kan låtsas som om det är höst. Har inte haft höst på en tid. Diggar.

- Jag kan använda jeans utan att svettas ihjäl.

- Och det bästa: bönderna, jordbruken hurrar. Mera mat till folket!

MINUS 

- Vi har inte haft el på ett dygn. Undrar hur osten i kylskåpet mår. Nästa investering: generator. 

- Vattnet i duschen är så kallt när solen inte värmer det. Vi har bara kallt vatten hemma. Nästa investering: vattenboilare. 

- Massor mera mygg = massor mera malaria. 

- Folks hus sköljs bort. 

- Trafikkaos med översvämmade vägar. Fler gropar på vägarna. Stackars bil. 

regn

fredag 21 april 2017 - 11:00

Fokus på förr i tiden

Vi diskuterade en intressant fråga igår med en kompis. Historia och betydelsen av att förstå historiska händelser för att kunna lära sig av olika system och utveckla andra. Diskussionen inom utvecklingssamarbetet handlar ofta om att lära sig av varandra. Fast vad som menas är förstås; lär er av oss i väst. Ofta presenteras fungerande system så som demokrati, civilsamhälle, utbildningsystem osv, genom att berätta om hur det görs i respektive land. 

I globala syd diskuteras det mycket om hur man ska utveckla institutioner, system och det enda och det andra. Ja det behövs. Ofta går det inte så bra. Vad som saknas är diskussionen om hur de system man önskar ska kopieras uppstod. Vad var de avgörande faktorerna. Varför fungerar dessa system i sin kontext och vad bidrog till det. Det går inte att kopiera ett system rätt och slätt, men om man förstår hur de uppkom bättre kanske man enklare kan lära sig något av det. 

Ta Finland som exempel. 100 år sedan var Finland ett urfattigt land. Jag läser som bäst Tuula Karjalainens bok Arbeta och älska om Tove Jansson. Jag har tänkt mycket på hur krig var så närvarande i hennes liv, vilket också var mina farföräldrars liv. Det glömmer jag ofta. Önskar att jag hade talat mer om det med dem innan de gick bort. Idag är Finland ett av världens rikaste länder. Vad skedde? Vi var ett land med djupa splittringar och inbördeskrig. Vad var de kritiska vändpunkterna som ledde till vår utveckling?

Pressen att själva leverera eftersom vi inte kunde motta bistånd från USA via Marshallhjälpen? Finsk sisu? De institutioner vi ärvde från Sverigetiden och kunde upprätthålla under Rysslandstiden? Allas lika rösträtt som infördes redan 1906? Jag har inte alls alla svar, men jag tror att vi kan söka många svar i historien till dagens utmaningar. Om vi vill ge andra tips, måste vi berätta om vilka faktorer som var avgörande.

Jag läser just nu Why Nations Fail av Daron Acemoglu and James A. Robinson. De diskuterar staters funktionsförmåga genom att se till historien och hur institutioner uppstått och vilka som lett till utveckling och vilka som lett till stagnation. Sen har jag From the ruins of empire av Pankaj Mishra på kö. Därför uppstod denna diskussion om historia. Jag hade nästan glömt hur mycket jag gillade historia i gymnasiet. Får fortsätta fundera på det här, men nu ska jag inleda veckoslutet med långlunch med en kompis. Sen en annan kompis förlovningskalas och efter det, who knows.

P.s. medan jag skrivit det här inlägget har jag dödat 10 mygg. Det är regnperiod och extra mycket malaria i farten. Men, jag har ju dödat dem innan det bitit mig. God bless Autan (bästa myggsprej) och finska mygg. De må vara många, men de bär inte på malaria.

onsdag 19 april 2017 - 17:00

Fiolin

I min presentation här på Seven Days sa jag att jag alltid sysslat med musik och saknar min fiol. Vad jag inte visste då var att det fanns personer i min omgivning som hade andra planer för mig.

Förra veckan fick jag ett samtal från Dubai:

"Sandra, you are not suppose to know this but Victor asked me to buy you a violin. But there are so many different sizes, which one do you use?".

Jag blev helt paff. Inte kan man ju köpa en fiol bara så där, tänkte jag.   

fiol

Nå nu är den här och jag har aldrig någonsin blivit så överraskad eller fått en så dyrbar och fin present. Hur slår man det? Osäker på att min överraskning klår det. Jag hade gett fel datum till Victor för min flytt till Tanzania för att överraska honom på hans födesledag. Där stod jag med Napue gin (det är nog nästan lika bra som en fiol, nästan...) i handen när han kom hem från jobbet. Han: borde inte du vara på jobb i Elfenbenskusten. Jag: nä, nu bor jag här. 

onsdag 19 april 2017 - 08:20

Den magiska hösten

Jag insåg att jag har inte presenterat mig själv så det är väl dags för det nu. Jag tror vi får börja från hösten 2015, eftersom det förklarar det mesta kring varför jag är där jag är. Ibland när man minst anar det så bara sker det saker heter det, och så var det verkligen den hösten. Lite overkligt nästan.

Spontan som jag är sveptes jag in i det ena och det andra med en fart utan dess like, även om jag redan hade det mesta jag behövde i mitt liv. Världens roligaste jobb som förbundssekreterare för Svensk Ungdom och bodde kungligt i ett kollektiv i Helsingfors. Min vardag var fylld av vänner, jobb och galej, men också av en konstant längtan till globala syd och till att jobba mer internationellt. 

Efter tre år på SU kände jag mig redo för nya utmaningar. Ungefär samma vecka den tanken gick genom mitt huvud fick jag ett e-post med en intresseförfrågan för ett jobb i FN:s fredsoperation i Elfenbenskusten. Jag trodde först det handlade om spam för jag hade inte sökt något jobb. Jag meddelade att jag var intresserad och vips var jag inne i en rekryteringsprocess. 

Som att inte det skulle ha varit tillräckligt så åkte jag i samma veva till Tanzania för att chilla på stranden och hänga med vänner. Fick inte alls vara i fred för där på min kompis poolparty träffade jag min nuvarande sambo. Plötsligt tillbringade jag min födelsedag på en ö utanför Dar es Salaam med Victor som sen dess blivit min bästa vän. Allt möjligt. Jag var ytterst förvirrad över allt som pågick för medan jag var i Tanzania hade jag också min arbetsintervju för Elfenbenskusten. 

Jag lyckades med något som jag är grymt stolt över. Även om jag inte hade talat franska på fyra år, klarade jag arbetsintervjun och två månader senare satt jag på ett flyg. Mitt liv var nerpackat i lådor i Helsingfors och jag var på väg med mina två väskor till Elfenbenskusten för att jobba som Civil Affairs Officer i en liten stad i västra Elfenbenskusten. Där jobbade jag med att stärka lokala myndigheter, civil samhället och med landkonflikter ute i byar. Så sjukt spännande och intressant jobb. Längtar ofta tillbaka, även om det var mycket utmanade att bo så långt borta från allt helt ensam. 

På flyget visste jag redan att jag kommer nog inte hem på en tid, även om mitt kontrakt bara var sju månader långt. Det förlängdes dock, men i något skede var jag och min sambo trötta på att pendla mellan Elfenbenskusten och Tanzania. Det räcker ändå 11h med flyg från Abidjan till Dar es Salaam och jag bodde 7h från Abidjan. Jag fick konsultuppdrag i Tanzania och sa upp mig. Packade igen mina två väskor och flyttade. Sen dess jobbar jag med lite olika uppdrag här, senast tillsammans med Rädda Barnen. Jag och Victor håller också på att starta upp ett socialt företag inom jordbrukssektorn, men det kräver ett helt eget inlägg. 

Jag har också ett annat projekt på gång som jag inte kan säga så mycket mer om än att det kommer kräva en hel del av mig och vårt privatliv. Så just nu försöker jag chilla så mycket som möjligt och njuta av att leva ett något så nära normalt liv, vilket man inte alltid kan när man jobbar med humanitära frågor och konfliktlösning. Plötsligt blir man placerad någonstans långt borta från allt. Därav alla strandbilder. Därav två månader ledigt i Finland i sommar. Hurra så jag ska njuta. 

Sandra hav