Visa alla inlägg skrivna juli 2017

lördag 29 juli 2017 - 10:00

Thrillerväder

Den här sommaren har jag insett hur mycket vi talar om väder i Finland. Hur många gånger per dag kollar man inte väderappen på telefonen med en suck, speciellt denna sommar. Men jag har fullständigt slutat att kolla väderleksrapporter. I Dar es Salaam är det mer eller mindre samma väder varje dag. Den enda gången det blir lite spännande och väderappen kommer fram är under regnperioden. 

Men igår small det till så att jag önskar att jag hade tittat på appen tidigare och sett åskvädret som drog in. Där låg jag på soffan och läste Kepler. Jag var mitt inne i tre mord och en stalker och tänkte flyga ur soffan när träden slog mot fönsterrutan och regnet öste ner. Sen for strömmen. Alltså, Kepler är ju oerhört bra. Med ljudeffekter blir det nästan för spännande. Sen vågade jag inte vara hemma mer och gick till grannen och spelade kort. Svansen mellan benen, eftersom jag dagen innan högt och ljudligt påstått att jag inte tycker att boken är så läskig. 

IMG 0296

Men stormen igår påminde mig om det regn- och åskväder vi ofta hade i Man i Elfenbenskusten. Först kom vinden, då visste man att snart drar det i gång. Så gick strömmen och där låg jag ensam i ett hus i mörkret och lyssnade på ovädret. Tänk att jag aldrig kände mig rädd då. Däremot var jag igår bombsäker på att ett träd kommer falla över huset vilken minut som helst. I min hemby där jag aldrig någonsin varit rädd. Byn som gjort att jag inte är ett dugg rädd för mörker. Byn som gett mig just den avgörande färdigheten som behövs för att klara sig på den afrikanska landsbygden. Neh, jag måste nog sluta läsa thriller böcker nu. 

 

 

fredag 28 juli 2017 - 17:53

Sommaren är kort

Lugnet lägger sig över Henriksdal (muahaha, som här någonsin skulle vara annat än lugnt.) Alla har åkt iväg och jag sitter ensam kvar i tystnaden och äter fem jordgubbar jag hittade i landet. Sorry familjen att jag åt hela årets skörd. Förritiden var det annat på denna ekogård. Då såldes det hundratals liter varje dag.

IMG 0283

Det var den Henriksdals-sommaren. Semestrar tar slut. Vardag tar vid. Alltid är man lika oförberedd, men ändå på något sätt så redo. Jag har ännu två dagar kvar här på hemgården innan jag söker mig söderut för kompishäng i Sibbo skärgård och sedan flyg till andra sidan ekvatorn. Jag har ingen aning om när jag igen kan tillbringa så här många veckor i ett sträck i Finland. Det känns som jag kom igår, men samtidigt är jag så redo för att åka hem.

IMG 0264Igår hade vi en dunderkväll på vår villa som avslutades med denna solnedgång och den obligatoriska solnedgångsfotosessionen. I början på veckan tittade jag på väderleksrapporten och såg att på torsdag blir det sommar. Textade några vänner som direkt hakade på erbjudandet om middag och bastu. Vädret levererade för förstå gången den här sommaren. När vi vandrade hem längs sandvägen efter en båttur iklädd flytvästar och med en öl i handen kände jag mig som 15 igen. Hur många gånger har man inte gjort precis just det. Diskussionerna om smått och stort och skratten som ekade längs med stranden. Det är i sådana stunder man önskar att Tanzania var lite närmare hem-hem än vad det är. 

IMG 0246Sommaren är kort och snart är det augusti. Men själv är jag mest månadsvill när jag inte haft årstider att följa de två senaste åren. Inte håller jag heller helt koll på veckodagar. Men åker snart hem till vintern som är varmare än den finska sommaren, så mycket vet jag. 

torsdag 27 juli 2017 - 11:33

Vänner på gatan - We see you

Den här sommaren har också handlat om att säga hej då till familjens vänner. Vänner med uppenbara asylskäl, men inte tillräckliga för Finland. Mord på familjemedlemmar, förföljelse, nej inget är tillräckligt för Finland. Vänner som nu är papperslösa utan rättigheter, men som en del politiker tycker vi ska kalla för olagliga fastän de inte gjort annat än fruktat för sitt liv, misst sin familj på kuppen, flytt och sökt asyl. Tyvärr i Finland och därför bor de nu på gatan i ett annat land. Jag känner en så oerhörd hjälplöshet gentemot det, och en frustration gentemot dem med makten i sina händer. Speciellt när man vet att just det här fallet inte är ett enskilt fall, utan att det finns flera likadana. 

Min kusin Lina startade för ett år sedan kampanjen We see you. En kampanj om mänskliga rättigheter och en bättre asylpolitik. Idag sommarpratar hon om empati, mod och inlevelse.  Hon, som på nära håll följt med vad som händer med asylpolitiken och migrationsverket i Finland, ger en inblick i hur det påverkar människorna som blir fast i det systemet. Spelpjäser ingen verkar bry sig om. Det är inga siffror i statistiken. Bakom varje nummer finns en person med känslor, framtidsdrömmar och oftast en oerhörd svår sorg. 

Över 50 miljoner människor är på flykt i världen idag. 22 miljoner lever i flyktingläger, resten är antingen på flykt inom sitt eget land eller asylsökanden. Samtidigt gör Europa och Finland allt för att inte ta ansvar. Västvärlden är inte en isolerad del av världen, utan en del som också bidragit till konflikter och kaos i bl.a. mellanöstern. Att nu ta ansvar, se människor i nöd och visa empati är det minsta man kan begära. Annars är allt snack om medmänsklighet, mänskliga rättigheter inte annat än hyckleri. 

Jag hoppas Linas sommarprat kan öppna ögonen bland många fler finländare. Finland skickar ut folk på gatan. Var är alla värderingar om solidaritet och jämlikhet då? Det är så uppenbart att människovärdet är så olika mycket värt. Kan vi snälla agera mer på det? Jag kan inte sitta stilla i min röda stuga på landet och isolera mig från det. Så hoppas fler lyssnar, gillar We see you, skickar mejl till politiker, blir vänner med en asylsökande, donerar pengar till papperslösa eller vad annat man nu vill göra. Snälla, make Finland great again!

 

tisdag 25 juli 2017 - 18:05

En stund av reflektioner

Plötsligt har jag en stund framför datorn, som varit övergiven en längre tid. I klassisk finsk sommaranda så har det varit mycket på gång precis hela tiden. Victors kommentar om finsk sommarsemester var: men alltså, ni är ju aldrig lediga. Det är något på gång precis hela tiden. Är det inte uthuset som ska målas, är det konserter och marknader man ska gå på. När har folk ledigt här? Å nu när jag tänker på det så har jag inte legat på soffan (solstolen kan man bara drömma om) med en bok i handen nästan på hela sommaren. Konsten att vara ledig är inte så lätt.

IMG 0062

Sommaren har varit alldeles ljuvlig. Under mina två månader i Europa har jag sovit i cirka 13 olika sängar. Kanske jag ännu lyckas få upp det till 14 stycken. Jag har yrat runt som en höna till höger och vänster i Finland och Europa, men samtidigt träffat och hängt med precis alla som är mig nära och som jag saknar på andra sidan ekvatorn. Det om något är vitkigt för mig. Idag har jag vaknat i Nykarleby, varit via Vasa och nu hemma igen. Igår var jag i Replot. Veckan innan var jag i Ekenäs, Helsingfors, Nykarleby och Henriksdal. Jag har också den här sommaren hängt i Haag, Bryssel, Paris, Orleans, Björneborg och Närpes. Det blir kanske ännu en sväng via Sibbo. 

IMG 0125I något skede var vi festklädda och glada på bröllop i Frankrike. Mitt hår var platt och fint, vilket aldrig sker i Dar där luftfuktigheten är så hög att om man är törstig är det bara att öppna munnen. 

Men sommaren har också varit omtumlande. En oss nära gick bort alldeles för tidigt och vi påmindes än en gång om hur plötsligt allt kan ta slut. Jag har varit ganska matt (och lite arg) och inte orkat med bl.a. sociala medier. Min mamma dog i cancer när jag var 19 år gammal. Jag var alldeles för ung för att kunna hantera eller acceptera det. Jag trodde att jag inte är lika arg längre över hur orättvist det var, men nu när cancern ryckt bort ännu en i min närhet märker jag att jag fortsättningsvis är lite arg, men främst oerhört ledsen.

Så fina människor som en dag är hur friska som helst och sen plötsligt inte finns längre. Alltid lika ofattbart. Den ekande tomheten de lämnar efter sig. Nu finns bara minnen kvar av dem. Men än hur ljusa och varma mina minnen av mamma är så kunde jag inte tänka på dem på många år. Jag ville inte acceptera att det var det enda som fanns kvar. Det var för svårt för mig. Först nu kan jag minnas igen och hitta tröst i dem. Nu kan jag gråta igen. 

Så den här sommaren har påmint mig om klyschan att livet är kort och att man ska fylla det med sådant man vill. När vänner funderar på att säga upp sig från jobbet för att de inte trivs är jag den första att stödja det. Man ska inte tillbringa sin tid med sådant man inte vill göra. Själv flyttade jag till Tanzania även om det innebar en oerhörd osäker jobbframtid för mig. Jag sa upp mig från FN för att jag ville vara i Tanzania, inte i Elfenbenskusten. Kanske inte vettigast för min plånbok, men absolut för min själ. Nu längtar jag efter att få åka hem igen nästa vecka. 

tisdag 11 juli 2017 - 09:35

Hej jag var i tidningen

God morgon världen! Jag njuter av långa och sena mornar. Av att vara nästan helt offline. Jag är så distanserad från det mesta att jag höll på att flyga av stolen när min kusin sa att jag var i tidningen i söndags. För jag kunde inte komma ihåg att en intervju gjorts med mig, men jag är med i serien 100 röster om Finland. Intervjun gjordes redan för en tid sedan, så därav min totala minnesförlust. 

Man kan undvika att läsa kommentarerna. Jag talar om mänskliga rättigheter och det får förstås alla troll att komma fram. Jag talar om asylpolitiken och mänskliga rättigheter för att jag upplever det skadar Finlandsbilden. Finland målar in sig i ett hörn i en global värld där ingen behöver oss, men vi behöver andra. Reser man utanför Europa märker man tydligen hur litet Finland är, samtidigt så har de som känner till Finland enbart en positiv bild av landet. Den linjen kunde vi fortsätta på. 

I övrigt har vi mest hängt i Henriksdal och Skaftung och gjort precis ingenting annat än sånt som hör den finska sommaren till. Det vill säga badat bastu, simmat och fotograferat solnedgångar. De dammiga gatorna i Dar känns märkligt avlägsna.

IMG 9958

IMG 9987

IMG 0001

onsdag 5 juli 2017 - 16:14

Tysta och vita Finland

Jag är återförenad med min dator, men för att vara ärlig har det varit oerhört skönt att inte behöva se den på ett bra tag. Skulle gärna fortsätta med det, men jag måste ta i tu med en finansieringsansökan för ett projekt vi vill starta upp inom jordbrukssektorn i Tanzania, samt för att skicka några andra ansökningar. 

Våra 10 dagar i centrala Europa var toppen. Jag har inte varit i Bryssel eller Paris på en tid och det var både nostalgiskt och kul att vara tillbaka. Min plan B kunde vara att bli turistguide i Paris för nu har jag besökt Eiffeltornet sisådär 5 gånger, Louvre minst lika många och Sacre Coeur ännu fler. Jag verkar alltid resa till Paris med människor som inte varit där innan och som vill se allt det här. Sen igen är Louvre så stort att man alltid ser något nytt. Senast jag var där fokuserade jag på avdelningen för muslimsk konst, denna gång tillbringade vi en timme i antikens grekland. Har ni tänkt på hur mycket av Greklands kulturarv som finns i museér utanför Grekland. Vad finns liksom kvar i Grekland undrar jag?

Nu är vi tillbaka i Henriksdal. Det är Victors första gång i Finland och han förundrar sig över hur tyst det är. Nu har jag ju förstås placerat honom mitt i skogen också. Men inte är det bara Henriksdal som är skog, när vi körde ut ur Helsingfors i måndags konstaterade jag att nu kommer det se ut så här längs vägarna de fyra kommande timmarna. Skog, skog och skog. Det är ju verkligen träd överallt i det här landet.

Jag förvånas själv också över hur tyst, tomt och vitt det är varje gång jag kommer till Finland. Frankrike är oerhört mångkulturellt. Hör man inte till den vita normen är det mycket lättare att passa in där än här. Helsingfors är homogent, resten av Finland ännu homogenare. För mig som är van att röra mig i ytterst mångkulturella grupper så känns hela Finland faktiskt enormt tråkigt. Just nu känner jag inte alls för att flytta tillbaka. Jag behöver mer element från andra kulturen än här erbjuds. Jag har fått så mycket själv genom andra kulturer. Jag tror inte jag skulle känna mig själv ens hälften så bra som jag upplever jag gör nu om jag inte hade rört mig i grupper och på ställen där jag konfrontrerats med andra kulturer. 

Men visst njuter vi av våra veckor här. Jag uppskattar närheten till naturen, hur grönt allt är, alla färska sommarråvaror, solen (när den nu tittar fram), ljuset (har lärt mig att sova igen efter en månad med sömnproblem pga av ljus) och bastun. Har inte ännu vågat mig på ett dopp, men de har väl lovat lite sommarvärme till slutet på veckan.