Visa alla inlägg skrivna oktober 2018

måndag 8 oktober 2018 - 23:16

Jag ska gifta mig - igen

Hej!

Ett kort meddelande. Jag är smått upptagen. Om fem dagar ska jag gifta mig...igen (ja, med samma man!). Varför ha en fest när man kan ha två eller tre? På lördag har vi vårt tanzaniska bröllop. Det blir först bröllop i Victors hemby med tjocka släkten. En alldeles ljuvlig by nedan för Mont Meru. Mitt bland bananträd i närvaro av Victors släkt.

SV 210718 138

Jag har på känna att hela byn är inbjuden. Tur att jag är rätt avslappnad till min natur för jag har verkligen inte koll på allt just nu. Det finaste av allt är att Victors 100-ish åriga mormor kommer att vara där. (Vi vet inte riktigt hennes ålder. Registrering av födslar var inte så viktigt back then.). Min familj och vänner kommer också att vara där. Alla har rest från Finland för att fortsätta festen med oss.

En ljuvlig blandning av kulturer, wameru och finlandssvenskar och en lång skara andra. Finland, Tanzania, Holland, Zimbabwe, Sydafrika, Sverige, USA, Malawi, Argentina, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Danmark, Kroatien, Australien, Spanien. Alla har det firat med oss. Antingen i Finland eller här.

För kvällen har vi hyrt en lodge där festen fortsätter med närmaste vänner och släkt. Just nu hoppas jag mest på att Ethiopian Airlines inte ska tappa bort min pappas väska med min brudklänning. Och att det inte regnar. Det blir så himla lerigt i byn om det regnar. Dessutom blir vägen helt oåtkomlig. Men ja, allt går kommer säkert gå hur bra som helst. För det märkliga med detta land är att inget kan man planera i detalj på förhand, men på nåt vis löser sig alltid precis allting. Take a chill pill!  

 

 

lördag 6 oktober 2018 - 07:54

Dance their dance and eat their food

Man kan fråga sig varför jag vaknar klockan 7 en lördagsmorgon. Det är någonting med den här kontinenten och tidiga morgnar. Solen går upp och likaså jag. Solen går ner och jag har svårt att hålla ögonen öppna.

43195406 304702410121172 3417770403894919168 n

I morgonens rutinmässiga nyhetskoll kom jag över en intressant artikel om att investera i Afrika. Jag blir alltid lite varm om hjärtat när media skriver nyanserat om Afrika. Kineserna hann först står det. Finland hänger efter. Ja, så är det verkligen. Kina är ytterst närvarande i den här delen av världen. De bygger vägar, sjukhus and what not. Men förstås inte gratis. Det är mestadels lån, vilket många afrikanska länder kommer ha svårt att betala tillbaka. Nu är det inte bara Kina som gör lånebaseratbistånd, det gör också västvärlden. Stor del av biståndet är faktiskt lån. Men räntan är så låg att det kan kallas bistånd.

Kinesiska investeringar görs i utbyte mot mineraler. Afrika är en så rik kontinent. Det skär i hjärtat att afrikanerna själva körs över om och om igen. Jag kan därför till en viss del förstå den frustration gentemot utlänningar som ligger på ytan i Tanzania. Hörde en bra benämning häromdagen. Den kinesiska nykolonialismen. 

IMG 8577

Spotting finska företag i trafikstockning i Dar es Salaam. 

Jag välkomna gärna mer finländska företag till kontinenten. Karibu sana som man säger på swahili. Liksom Finland, behöver Tanzania investeringar och bygga sin ekonomi på små och medelstora företag. Folk är grymt företagsamma här. Många har inget annat val. Det skapas 40000 jobb i Tanzania per år och 800000 ungdomar kommer årligen in på arbetsmarknaden. Och det här är enbart siffror på den formella sektorn. Informella sektorn är enorm här.

I biståndet idag är det mycket fokus på privata sektorn. Bra så. Men det är inte lätt för tanzaniska SMEs att få investering och växa. Hur kunde finska och tanzaniska förtag samarbeta mer? Mycket av finansieringsmekanismerna idag är inriktade på stora finska företag och deras investeringar här. 

IMG 8657

Spotting finska företag på Spa i Dar es Salaam. 

Jag tror det fiffigaste jag någonsin hört kring att investera i Afrika är ändå: To invest in Africa you have to know how to dance their dance and eat their food. Det här tror jag kineser är mycket bättre på än oss. Baserat på erfarenhet från Tanzania bor kineserna mer integrerat med tanzanier än européer. De lär sig swahili flytande. Kanske den kinsesiska kulturen redan från början är närmare Tanzania. Jag vet inte. Men de är bättre på det här. 

IMG 8544

Tanzanisk entrepreneur i Singida. 

 

 

tisdag 2 oktober 2018 - 21:46

Ens globala familj

Jag fyllde nyss år. Förra veckan. Hade knappt märkt det om inte Victor överraskat mig med kaka, vin och middag med vänner. Önskade mig verkligen inget mer, men är mer bortskämd än så. Överöstes med kärlek, presenter och skaldjur. Lobster, calamari, fisk, räkor. Smycken, konst och en klocka. Alltså ens vänner (och husband) är top notch. 

När man bor utomlands blir ens vänner ens familj. Man är långt från sin egen familj så vänner fyller den luckan. Det blir extra tydligt vid födelesdagar och högtider. Man firar jul, den heliga familjehögtiden, med vänner. Man äter sin söndagsmiddag med vänner. Om man behöver någon som ser efter ens hus, ringer man sina vänner. Vänner blir extra viktigt. Dessutom upplever jag att det finns mer tid för vänner än hemma. Kanske just för att alla upplever att ens vänner är ens familj. Det här återspeglar sig också i vårt liv, även om Victor är härifrån och vi förstås har hans familj här.

Vår vänskapskrets är ytterst multinationell. Både jag och Victor har bott/bor utomlands. Så det är väl inte konstigt att stora delar av vår vänskapskrets utgörs av globalister som också bott och levt utomlands. Interkulturella och multinationella parrelationer är mer vanligt än andra. Jag måste ständigt påminna mig själv om att min livssituation är väldigt annorlunda jämfört med majoritetens både här, hemma och på många andra ställen. Vår vänskapskrets är ytterst multikulturell, men ändå så homogen. Så många som tillhör den lilla klicken av priviligerade människor som upplever världen som ens hem. 

Oberoende, jag trivs som fisken i vattnet. Samtidigt måste jag vänja mig med att allt för ofta säga hej då till vänner. Vet inte hur många vi vinkade av i våras. Globalister har en tendens att röra på sig. Så vi måste vara okej med att våra vänner är utspridda överallt. Vänner som man firat jul med år efter år kan plötsligt bo tusentals kilometer ifrån en. Det här har jag ännu svårt att acceptera, liksom det faktum att jag bor så hiskeligt långt från mina vänner hemma. Vill ha alla nära i en liten ask.