Döden

torsdag 19 oktober 2017 - 20:09 | 1 Kommentarer

Det finns en sak som mer än andra faktorer konstant påminner mig om att jag lever i ett av världens fattigaste länder. Det är inte den bristfälliga infrastrukturen, de pinnsmala kvinnorna som sopar gatorna jag kör på varje morgon eller barnen som tigger. Nej det är döden. Den ständigt närvarande döden. I varje familj, kompiskrets och del av samhället är den närvarande.

Jag har tänkt skriva det här inlägget en tid, men jag har inte velat förstöra stämningen. Men när min närmaste kollega berättade att hennes bästa vän dött i diabetes natten till igår blev det för mycket. Vi har redan förlorat en kollega, och en kollegas bebis sen jag började för två månader sedan. Alla unga människor som inte fått den vård de behöver. Tar det aldrig slut?

I norden är döden så avlägsen (tack och lov), här vardagsmat. Jag har flera vänner hemma som aldrig varit på en begravning, medan vi på mitt jobb diskuterar hur vi som kollegor ska bidra till begravningar. En bisarr diskussion att ha i en ungdomsorganisation, men ack så nödvändig. Det bisarra för mig var att diskussionen fördes som vilken annan normal diskussion som helst.

Efter att själv ha förlorat många familjemedlemmar, förstår jag inte hur folk här orkar. Varje gång en nära mig dör, påminns jag om min mammas bortgång och den konstantnärvarande saknaden. Påminnelsen om att hon aldrig kommer tillbaka. Varje begravning blir i mitt huvud en repris av hennes.Så varje gång är jag på två begravningar samtidigt.

Hur står folk ut här där det händer så ofta? eller har man helt enkelt inte något annat val? Har döden normaliserats? Som mannen som berättade att han förlorat alla sina tre första barn på grund av dålig sjukvård. Hans fru var rätt trött på att vara gravid och föda barn som dör. Hur kan man hantera sådant? Jag har ingen aning, men en sak är säker, jag har aldrig någonsin mött starkare människor än alla jag möter här.

1

Kommentarer

  • tp.

    20.10.2017 22:06 (1 månad sen)

    Tack för att du skrev detta blogginlägg. Det är nyttigt och nödvändigt att vi alla vågar möta diskussionen kring att det som lever även dör. Ingen stannar här för evigt. Samhällets funktioner i Finland "sopar undan" och vi gömmer döden tills den är riktigt nära som jag även erfarit. Därför är det nyttigt att våga skriva om saken. Tack.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.