En stund av reflektioner

tisdag 25 juli 2017 - 18:05 | 2 Kommentarer

Plötsligt har jag en stund framför datorn, som varit övergiven en längre tid. I klassisk finsk sommaranda så har det varit mycket på gång precis hela tiden. Victors kommentar om finsk sommarsemester var: men alltså, ni är ju aldrig lediga. Det är något på gång precis hela tiden. Är det inte uthuset som ska målas, är det konserter och marknader man ska gå på. När har folk ledigt här? Å nu när jag tänker på det så har jag inte legat på soffan (solstolen kan man bara drömma om) med en bok i handen nästan på hela sommaren. Konsten att vara ledig är inte så lätt.

IMG 0062

Sommaren har varit alldeles ljuvlig. Under mina två månader i Europa har jag sovit i cirka 13 olika sängar. Kanske jag ännu lyckas få upp det till 14 stycken. Jag har yrat runt som en höna till höger och vänster i Finland och Europa, men samtidigt träffat och hängt med precis alla som är mig nära och som jag saknar på andra sidan ekvatorn. Det om något är vitkigt för mig. Idag har jag vaknat i Nykarleby, varit via Vasa och nu hemma igen. Igår var jag i Replot. Veckan innan var jag i Ekenäs, Helsingfors, Nykarleby och Henriksdal. Jag har också den här sommaren hängt i Haag, Bryssel, Paris, Orleans, Björneborg och Närpes. Det blir kanske ännu en sväng via Sibbo. 

IMG 0125I något skede var vi festklädda och glada på bröllop i Frankrike. Mitt hår var platt och fint, vilket aldrig sker i Dar där luftfuktigheten är så hög att om man är törstig är det bara att öppna munnen. 

Men sommaren har också varit omtumlande. En oss nära gick bort alldeles för tidigt och vi påmindes än en gång om hur plötsligt allt kan ta slut. Jag har varit ganska matt (och lite arg) och inte orkat med bl.a. sociala medier. Min mamma dog i cancer när jag var 19 år gammal. Jag var alldeles för ung för att kunna hantera eller acceptera det. Jag trodde att jag inte är lika arg längre över hur orättvist det var, men nu när cancern ryckt bort ännu en i min närhet märker jag att jag fortsättningsvis är lite arg, men främst oerhört ledsen.

Så fina människor som en dag är hur friska som helst och sen plötsligt inte finns längre. Alltid lika ofattbart. Den ekande tomheten de lämnar efter sig. Nu finns bara minnen kvar av dem. Men än hur ljusa och varma mina minnen av mamma är så kunde jag inte tänka på dem på många år. Jag ville inte acceptera att det var det enda som fanns kvar. Det var för svårt för mig. Först nu kan jag minnas igen och hitta tröst i dem. Nu kan jag gråta igen. 

Så den här sommaren har påmint mig om klyschan att livet är kort och att man ska fylla det med sådant man vill. När vänner funderar på att säga upp sig från jobbet för att de inte trivs är jag den första att stödja det. Man ska inte tillbringa sin tid med sådant man inte vill göra. Själv flyttade jag till Tanzania även om det innebar en oerhörd osäker jobbframtid för mig. Jag sa upp mig från FN för att jag ville vara i Tanzania, inte i Elfenbenskusten. Kanske inte vettigast för min plånbok, men absolut för min själ. Nu längtar jag efter att få åka hem igen nästa vecka. 

2

Kommentarer

  • Lina

    26.07.2017 09:48 (5 månader sen)

    Vilken jättefin bild på er!

    • Sandra Grindgärds

      26.07.2017 11:37 (5 månader sen)

      Tack! :)


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.