Appearance and self confidence
Helt utan smink, iklädd en gammal jacka och mjukisbyxor, men glad för att jag hade en härlig kväll med min fina vän Laila.
Vi människor jämför oss väldigt mycket med varandra. Både när det kommer till egenskaper, kunskap, betyg, materiella ägodelar och utseende. Det känns som att jag skulle kunna skriva ett tiotals kilometer långt inlägg om varenda en av de föregående punkterna, men i dagens inlägg tänker jag hålla mig till att skriva om utseende.
Personligen kan jag inte alls komma ihåg en tid när jag inte skulle ha jämfört mitt yttre med andras. Redan i dagis- och förskoleåldern tänkte jag på om mina jämnåriga kompisar hade längre hår eller smalare ben än mig. Nu i efterhand känns det faktiskt bara tråkigt att tänka på att så pass små barn verkar ha en uppfattning om något slags rådande "ideal". Jag har ingen aning om varifrån detta jämförande kom. Kanske från någonting som jag sett på tv?
Nu, dryga tio år senare, när sociala medier är ständigt närvarande i våra liv tror jag att de påverkar vårt sätt att se på oss själva. Kanske till och med mera än vi förstår. I synnerhet nu under sommaren när Instagramflödet fylls med bilder på snygga människor i shorts, klänningar och badkläder.
När jag började högstadiet kände jag mig tvungen att platta håret inför varje skoldag. Tänk vilka otroliga mängder tid som jag skulle ha kunnat spara på att låta bli. Jag hade fått sova flera minuter längre varje morgon. Jag kände mig även tvungen att bära smink precis varje skoldag, eftersom att jag var rädd för att visa mig utan. När jag väl bestämde mig för att sluta platta håret och sminka mig varje dag märkte jag snabbt att det inte spelade någon roll. Ingen noterade ens att jag inte länge bar smink eller plattade håret precis varenda dag.
Som lite äldre har jag blivit mycket mera självsäker och bryr mig numera mycket mindre i utseende. Någonting som hjälpte mig ut ur jämförelsebubblan var att istället för att lägga ner tid på jämförelser, börja lägga ner väldigt mycket tid på mina hobbyer - musik och teater. Detta kan låta simpelt, men plötsligt blev jag för upptagen för att hinna och orka jämföra mitt utseende med personer på sociala mediers. Det var genom mina hobbyer och genom att vara aktiv i föreningar som jag lärde mig att en människa är så mycket mera än sitt utseende. Hur man ser ut har ingen betydelse, så länge man är snäll och gör gott mot andra runt omkring sig och så länge som man är en person med drömmar. Det är viktigt att våga tro på det man gör och vill göra. Samt att våga tro på att man kan göra skillnad.
We compare ourselves to others a lot. Both when it comes to personal qualities, knowledge, grades, material stuff and appearance. It feels like a could write a long post about each of these things, but today, I'm going to focus on appearance.
I can't remember a time in my life, when I haven't compared myself to others. Already as a five-year-old I knew if my pears had longer hair or skinnier legs than me. When I look back, it feels sad to know that so young children seem to be aware of this kind of "ideal". I have no idea where this behavior came from. Maybe from something I saw on the television?
Now, more than ten years later, I think that social media affects us a lot when it comes to the way we look at ourselves. Maybe more than we know, Especially now, in the summer when our Instagram feeds are filled with pictures of good looking people in shorts, dresses and swimwear.
When I was 13 years old, I straightened my hair every day before I went to school. Think, what a big amount of time I wasted. I could have been sleeping for at least 15 minutes longer each morning. I also felt forced to wear make up to school every day, because I was afraid to show up with no make up. When I decided to stop straighten my hair and use make up every day, I realized that it didn't matter. No one noticed that I didn't have perfectly straightened hair or make up anymore.
Now, when I am a little older, I feel more confident and I don't care that much about appearance anymore. Something that helped me a lot was to stop spending time on comparing myself to others and starting to spend a lot of time on my hobbies - music and theatre. Suddenly, I was too busy to have time or energy to compare my appearance to someone else's. It was through my hobbies that I learned that a person is so much more than her/his looks. What you look like doesn't matter as long as you are kind and do good to others and as long as you are a person with dreams. It's important to believe in what you do and what you want to do. And also, be able to believe that you can make a difference.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar