header

Visa alla inlägg skrivna februari 2019

Make the education free of charge

Skrivet av Sara Storbäck 27.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

gratisutbildning

På sistone har det talats mycket om att göra andra stadiets utbildning avgiftsfri. Igår demonstrerade studerandeförbunden för andra stadiets utanför riksdagshuset, eftersom att medborgarinitiativet om avgiftsfri utbildning på andra stadiet fallit på grund av en teknikalitet. 2017 gjorde organisationen Rädda barnen en enkät som visade att studier på andra stadiet är en ekonomisk utmaning för många studerande och deras familjer. 

Själva utbildningen i sig är ju redan gratis, men de material som behövs kan kosta upp till flera tusen euro. För några månader sedan läste jag att de material som behövs för en gymnasieutbildning kostar cirka 2600 euro. Idag är det ett krav i de allra flesta gymnasier att de studerande ska ha en egen bärbar dator, eftersom att studentproven skrivs digitalt. Även böcker, studentproven, miniräknare och eventuella sportredskap förväntas de studerande betala för. I många fall är det möjligt att köpa materialet begagnat, men tyvärr inte alltid. Bland yrkesutbildningarna kan avgifterna variera en hel del. Till exempel behöver kockstuderande köpa arbetskläder och frisörstuderande behöver köpa saxar medan vi, som studerar vid den mediautbildning som jag går på, inte har behövt köpa något material alls. 

Då och då ordnas olika evenemang, såsom fester och resor av alla tänkbara slag. Dessa evenemang är i regel frivilliga att delta i, men i en del gymnasieskolor har det sociala studielivet blivit en väldigt stor sak som orsakar grupptryck bland de studerande. Att till exempel köpa en balklänning som används endast en kväll eller betala en dyr resa kan vara en stor ekonomisk utmaning för många studerande och deras familjer. Att vara tvungen att avstå när klasskompisarna deltar kan leda till utanförskap. 

Kostnader kan tyvärr vara det som avgör en del ungdomars val av utbildning. En del studerande kan också bli tvungna att lämna sin utbildning på hälft på grund av ekonomiska skäl. Att göra andra stadiets utbildning helt avgiftsfri eller åtminstone billigare skulle bidra till ökad jämlikhet. Vi unga är Finlands framtid och därför tycker jag att det är viktigt att alla har råd med en bra utbildning. Man kan även fråga sig vilka följder och kostnader det skulle få för samhället om många unga inte har råd att skaffa sig en grundexamen? Vilken utbildning man väljer ska inte få bero på föräldrarnas plånböcker. 

 

 


 

Lately, there has been a lot of talking about making the upper secondary education free here in Finland. Yesterday, there was demonstrations outside the parliament house, because the citizen's initiative about free upper secondary education was rejected because of a technicality.

The education itself is already free, but it's the materials that can cost thousands of euros. A couple of months ago, I read that an education at a Finnish gymnasium school costs about 2600 €. Nowadays, the students need an own computer in most gymnasiums. Also, the students have to pay for the matriculation tests, books, a calculator and eventual sports equipment. In many occasions it's possible to buy some stuff on second hand, but not always. In the vocational educations the costs vary a little, depending on what education you choose. For example cook students need to buy working clothes and hairdresser students need to buy scissors, while we, who are studying at the media education that I go to, don't have to buy any materials at all. 

Every now and then, there are different events, like parties and trips arranged at schools. These events are genereally optional, but in some school, the social life has become sort of a big thing that causes peer pressure. Having to buy a prom dress that will be used one time or buying a very expensive flight ticket can be a big economic challenge for many students and their families. Not being able to take part in the events might also cause alienation. Neither throwing a graduation party is free. 

Some adolescents choose their education depending on how much the materials cost. Some may also have to leave their education unfinished, because of economical reasons. What would the consequences be  to the society if there are a lot of adolescents who can't afford an upper secondary education? Making the upper secondary education free, or at least cheaper could make the society more equal. We youths are the future of our country and therefore, it's very important that everyone can afford a good education. What education you choose mustn't depend on your parents' wallets. 


My ears

Skrivet av Sara Storbäck 26.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

ingefarste

Hej! Det var inte igår. Orsaken till att det har ekat tomt här på bloggen ett tag är att jag fortfarande är sjuk och jag har velat ägna de stunder som jag har orkat vara uppe åt att läsa inför studentskrivningarna. På tal om det så har jag bestämt mig för att skriva något inlägg mindre per vecka fram tills efter skrivningarna, för just nu behöver jag verkligen prioritera att förbereda mig för dem. 

Igår var jag ännu en gång till hälsovårdscentralen. Där konstaterades att jag har öroninflammation, men det kände jag egentligen på mig redan innan läkarbesöket. Som liten var jag nämligen ett så kallat öronbarn. Jag kan överhuvudtaget inte hålla räkningen på alla de gånger som jag hade öroninflammation som barn. Jag har också haft alla tänkbara typer av öronvärk som man kan ha, så numera värker det inte. Det känns bara. När jag var i förskoleåldern opererades mina gomtonsiller bort och för ett tag hade jag även så kallade tuber, alltså små rör i öronen. Efter det var mina öroninflammationer ett minne blott. Tills nu. Igår fick jag en ny medicinkur utskriven så nu ser jag framemot att bli ordentligt frisk. 

När vi kom hem igår kokade vi citron- och ingefärste och sedan skopade mamma upp glass till mig, precis som när jag var barn. Sedan pyntade hon köksfönstret med Saintpaulior, vilket gav mig otroliga vårkänslor. Snart är jag frisk och snart är våren här! 

 saintpaulia1

saintpaulior2

 


 

Hi, long time no see. The reason why I haven't been blogging for a while, is that I'm still sick and I've wanted to prioritise studying when I've had the energy to do something for a short while. Speaking of my studies, I've decided to post fewer times every week until I've taken the matriculations, because I really need to focus on them right now.

Yesterday, I was at the health center again. It turned out that I have an ear infection, but I almost guessed that before I saw the doctor. As a child, I had lots of problems with my ears, so I know the symptoms when I get them. I can't even count all the times that I had ear infections as a kid. When I was about six years old, I had a surgery and they removed my tonsils and for a while, I also had tubes in my ears. After that, all of my ear infections were long gone. Until now. Yesterday, I got some more medicine, so now I really look forward to feel well again.

When we arrived at home yesterday we made some ginger tea and my mother served me ice cream, like when I was a child. Then, she decorated the window ledge with some Saintpaulias, which always gives me springvibes. Soon, the spring is here and I'll be fine again! 


Show each other some respect

Skrivet av Sara Storbäck 19.02.2019

blomma respekt

Igår läste jag en nyhetsartikel som handlade om att lärarna vid en lågstadieskola här i Vasatrakten känner sig oroliga för att att eleverna inte respekterar varandra och skolans personal, att lekar allt oftare leder till slagsmål och att eleverna använder sig av ett väldigt grovt språk. Denna oro hade resulterat i ett brev som skickats ut till hemmen, där skolan uppmanar vårdnadshavarna att diskutera problemet tillsammans med barnen. Detta fick mig verkligen att tänka till och vilja dela mina tankar här på bloggen. 

I artikeln intervjuas skolans rektor. Han säger att detta beteende inte är något nytt fenomen, men att det har blivit mera utbrett och gått ner i åldrarna. Förvisso har det inte gått väldigt många år sedan jag själv gick i grundskolan och tyvärr förekom konflikter, respektlöshet och mobbning även då, men jag kan inte komma ihåg att det skulle ha varit lika vanligt som det beskrivs i artikeln. Givetvis har alla människor bättre och sämre dagar och jag vill överhuvudtaget inte påstå att jag själv skulle ha varit något som helst "perfekt" under min egen grundskoletid, men jag skulle aldrig ha vågat säga emot en lärare eller kontinuerligt bryta mot skolans regler. Att ett respektlöst beteende har blivit allt vanligare och numera kan ses som vardagsmat i en del skolor är helt fruktansvärt. 

På andra stadiets utbildning har jag personligen märkt av brist på respekt mot både lärare och mot andra studerande. En del studerande tar sig rätten att komma och gå som de vill och de har i princip vilka "ursäkter" som helst för detta beteende. Givetvis är det dessa studerande själva som drabbas hårdast i längden, men när det kommer till grupparbeten drabbas även de studerande som är på plats och gör sitt bästa när någon annan i gruppen kommer och går som hen vill. Dessutom vill inte lärarna ägna lektionstid åt att försöka få tag på en studerande, som utan att ha meddelat, inte är på plats. Inte heller vill läraren undervisa elever som klart och tydligt visar noll intresse för innehållet i lektionen. De situationer där en eller flera studerande inte respekterar läraren kan även leda till att lektionerna går åt till onödigt tjafsande och att de studerande som faktiskt är intresserade och vill lära sig inte får tillräckligt mer arbetsro. 

Oavsett om man väljer en gymnasie- eller en yrkesutbildning efter grundskolan förväntas man själv kunna ta ett stort ansvar för sina studier och även för hur man behandlar andra. Även i arbetslivet förväntas man följa arbetsplatsens regler och respektera alla människor som man möter. Med andra ord: ju tidigare man får lära sig att visa respekt och följa regler, desto bättre.

Dessutom tror jag starkt på att man till stor del "ärver" värderingar och beteenden hemifrån. Mina föräldrar har lärt mig vad som är rätt och fel och att varje handling får konsekvenser. Därför tror jag även att det är viktigt att inte skjuta över hela ansvaret för barnens beteende på skolan, utan också uppmana elever och föräldrar till att sinsemellan föra en öppen diskussion om ämnet. 

Vilka är dina tankar och erfarenheter kring detta? Har du upplevt brist på respekt i skolan? Lämna gärna en kommentar! 

 


 

Yesterday, I read an article about a school here in Vaasa, where the teachers are worried about the kids' behaviour. They don't respect each other nor the teachers. Also, they use an inappropriate language and games often turn into fights. This problem had turned into a letter, which the teachers at the school had sent to the parents. In the letter, they encouraged the parents to discuss the problem with their kids. This article really got me into thinking and wanting to share some of my thoughts here on the blog. 

The principal at the school is interviewed in the article. He says that this behaviour isn't a new phenomenon, but it has become more widespread. During my years in the comprehensive school, there were fights and bullying, but I can't remember there were as much of it as the article says. It's awful that a disrespectful behaviour has become more usual.

At the upper secondary school, I've also seen lack of respect for teachers and other students. Some students just come to school when they feel like and have all kinds of "excuses" for that behaviour. In a teamwork, other students get affected when some come and go when they feel like. In addition to that, teachers don't wants to spend time on searching for students who doesn't show up in class without leaving a message. Also, they don't want to teach students who barely show any interest at all in the subject. Some situations where students doesn't respect the teachers produce conflicts and unnecessary palaver in class, which also affects the students who actually want to concentrate and learn things. 

As a grown-up you are expected to take responsibility and respect other people, no matter what path in life you choose. In other words: the earlier you get to learn to show others some respect, the better.

Also, I believe that we all inherit a lot of our values and behaviour from the environment that we grow up in. My parents have taught me what's right and wrong and that every action has consequences. Therefore, I think that it's good to not just put the responsibility for the children's behaviour on the school and encourage parents and students to talk about it at home.

What are your thoughts and opinions about this? Have you ever experienced lack of respect at school? Please leave a comment! 


Sevendays' 4 Year Anniversary

Skrivet av Sara Storbäck 17.02.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

vegoshi sushi4

vegoshi sushi1

Det är lördag morgon. Jag är bjuden på brunch på Vegoshi för att fira Sevendays' 4-årsdag tillsammans med ett gäng andra bloggare. Kul att få klä sig, sminka sig och åka iväg en stund efter att ha stannat hemma och varit sjuk i mera än en veckas tid.

It's Saturday morning. I'm invited to a brunch at Vegoshi to celebrate Sevendays' 4 years anniversary with some other bloggers. Nice to put some nice clothes and some make up on and go somewhere after staying at home sick for more than a week. 

vegoshi sushi2

När vi anländer till restaurangen hälsar vi först på varandra och småpratar lite, medan restaurangpersonalen dukar fram maten på bordet. Den vackraste sushi, dumplings och summer rolls som jag någonsin sett.

When we arrive at the restaurant, we greet each other and have a little small talk, while the staff set the table with the most beautiful sushi, dumpling and summer rolls that I've ever seen.

 

vegoshi sushi3

Varje tugga är vegansk. Och extremt god! 

All the food is vegan. And extremely tasty! 

 

vegoshi sallskap

Brunchen börjar med en presentationsrunda där varje bloggare får presentera sig. Roligt att träffa alla, både nya och gamla bekantskaper.

The brunch start with a presentation of every blogger. Nice to meet everyone! 

 

vegoshi prisutdelning

Plötsligt överraskar Julia, som är medieproducent på Sevendays och Foodly, med en liten prisutdelning för oss bloggare. 

Suddenly, Julia surprises us with an award ceremony.

 

vegoshi tipsare

Jag blir utnämnd till årets tipsare, yayy! Roligt att tipsen uppskattas, för de är bland de inlägg som jag tycker är roligast att skriva. När jag planerar innehåll till bloggen brukar jag utgå från vad jag själv skulle vilja läsa. Även om vardagsinlägg är roliga, bör en riktigt bra blogg också innehålla tips, guider, råd eller någonting annat som jag som läsare kan lära mig något av. Det är variationen som gör en blogg intressant. 

I get the award for the blogger who shares most advices, yayy! It's so nice that the advices that I share are liked, because I enjoy writing those blogposts. When I plan content for this blog, I proceed from what I would like to read. Even though everyday life-posts are fun, I think there has to be some advices, guides or something else that I can learn something from. It's the variation that makes a blog interesting. 

 

vegoshi desserter

vegoshi glass

Slutligen är det dags för dessert. Vi får välja mellan tre olika veganska efterrätter och jag bestämmer mig för en sockerfri glass med smak av banan och jordnöt. Efter att bara ha varit ute i några få timmar börjar jag känna mig riktigt trött och kraftlös, så ännu är jag inte helt återställd från att ha varit sjuk. Mamma hade rätt. Dock hade jag riktigt trevligt och maten var fantastiskt god. Kommer definitivt att besöka Vegoshi igen. Tack Sevendays och Vegoshi för ett trevligt event! 

Lastly, it's time for dessert. We get to choose between three different vegan desserts and I decide to try a sugar-free ice cream with taste of banana and peanut. After being out for just a few hours, I start to feel very tired and powerless, so I'm still not all recovered from being sick. Mom was right. Although, I had a very nice time and the food was delicious. I'll definitely visit Vegoshi again. Thank you Vegoshi and Sevendays for a fun event! 

 


Valentine's Day & My Birthday

Skrivet av Sara Storbäck 16.02.2019

Kategorier:
Taggar:

valentinesday

I förrgår var det Alla hjärtans dag, eller vändagen som det också kallas. Jag tycker mycket om konceptet, för vad är inte bättre än att under en helt vanlig dag mitt i mörka och tråkiga vintern, bli påmind om att ta extra bra hand om sina nära och kära?

The other day, we celebrated Valentine's day. I kind of like the concept, because what's better than during an ordinary day, in the middle of the dark cold winter, getting a reminder about taking care of your loved ones? 

 

orkidee

På Alla hjärtans dag firas även min födelsedag! I och med att jag var sjuk blev min födelsedag inte riktigt som jag hade tänkt mig detta år, men vad gör det när den blev riktigt mysig i alla fall? På morgonen blev jag väckt med presenter av familjen, bland annat en bok som jag ser väldigt mycket framemot att läsa! Tack! Världens bästa mormor och morfar kom även förbi med en present! Den minsta och sötaste orkidén jag någonsin sett.

 

Valentine's Day is also my birthday! As you might know, I was sick, so my birthday didn't turned out as I had planned this year, but that's no big deal at alls, because it was really cozy anyway. In the morning, my family woke me up with some gifts. Later, my grandmother and grandfather also passed by with a gift. The cutest and smallest orchid I've ever seen. 

 

orkidee2

Den sötaste orkidén jag någonsin sett.

The cutest orchid that I've ever seen. 

 

jaguarkollage

Och en jaguar?

And a jaguar?


An inspiring blog #2 - Ronja Strömvall

Skrivet av Sara Storbäck 15.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Kommer ni ihåg mitt inlägg om Fanny Martins blogg förra månaden? Nu är det dags för ännu ett tips på en blogg som är inspirerande och som förgyller min vardag! an inspiring blog

Ronja Strömvall

ronja1

Bild från Ronjas blogg. 

 

Ronja Strömvall bor i Vasa och studerar andra året för att bli klasslärare. Hennes blogg hittas under adressen sevendays.fi/ronja och där får man bland annat läsa om livet som studerande, träning, jobb och om hunden Mette, som Ronja har tillsammans med sin pojkvän. Jag har följt Ronjas blogg ända sedan hon började blogga på Sevendays för några år sedan. 

Jag tycker om Ronjas blogg eftersom att den känns rakt igenom ärlig. Det har länge varit typiskt för sociala medier och bloggar att man som läsare/följare endast får se och läsa om bra dagar och framgångar. I Ronjas blogg får man däremot ta del av hela spektrat - både lyckliga stunder och framgångar, men också lite sämre stunder då saker och ting inte gått enligt planerna, vilket får bloggen att kännas just ärlig och mänsklig. Tonen i blogginläggen är ändå alltid positiv, så jag får alltid en positiv känsla av att läsa Ronjas blogg.

Mina absoluta favoritinlägg på Ronjas blogg är de inlägg som hon har skrivit om utseende och komplex: Vem bryr sig egentligen om finnar och Nu log jag inte med tänderna längre. Budskapet som Ronja förmedlar där är så otroligt viktigt och jag tycker att alla, speciellt alla unga, borde läsa åtminstone de två inläggen. Klicka här för att komma till Ronjas blogg.

 


an inspiring blog

Ronja Strömvall lives in Vaasa and she is studying to become a teacher. She's blogging at sevendays.fi/ronja and shares her life as a student, writes about working out, her job and her cute dog Mette. I've been following Ronja's blog since she started to blog at Sevendays a couple of years ago.

I like Ronja's blog, because it feels very honest. She shares good days, happiness and successes, but also some of those moments when things didn't go as planned. That makes her blog feel more real. The tone on the blog is always positive though, so I always get a positive feeling when reading Ronja's blog. 

My absolute favourites of her blogposts is the two that she has written about appearance and insecurity - one about acne and another one about wearing braces. The message of these two posts are so important so I think that everyone, especially every young person should read at least these two. Click here to find Ronja's blog.


Sometimes things don't go as planned

Skrivet av Sara Storbäck 12.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

blodapelsiner

blodapelsiner2

Hej! Nu har det varit tyst på bloggen väldigt länge och orsaken till det är att jag har lunginflammation. Jag har verkligen inte någon energi alls just nu. Däremot har jag feber och en irriterande hosta. Kan knappt komma ihåg hur livet var före den här hostan. Vad gjorde jag under all tid som jag inte hostade? 

Att vara sjuk just nu känns inte kul, eftersom att det betyder att jag missar jobb, skola och även abikryssningen som jag skulle ha åkt på denna vecka. Det är inte roligt alls, men så här är livet ibland. Det allra viktigaste är ju trots allt att jag är frisk när det är dags för studentskrivningarna.

 


 

Hi! It's been a while, and the reason is that I have pneumonia. I have no energy at all right now, but I have fever and an annoying cough. Can barely remember what my life was like before this cough. What did I do all the time I didn't cough? 

Being sick right now doesn't feel nice, because it means that I miss work, school and also the cruise that I would have gone for this week. It's not fun at all, but that's life. The most important thing is that I am well at the matriculation exams. 


Poddtips: En ny finlandssvensk podd

Skrivet av Sara Storbäck 07.02.2019

Kategorier:
Taggar:

wegeliussvedman1

wegeliussvedman2

För några veckor sedan fick jag ett meddelande av Alexandra, som frågade om jag ville komma och agera fotograf till ett av hennes och Elins gemensamma projekt. Självklart tackade jag ja och vi stämde träff i Närpes en lördagsförmiddag och fotade på några olika ställen. Projektet visade sig vara inget mindre än en podcast, vilket jag tycker är så kul! Det finns ju fortfarande inte riktigt många finlandssvenska poddar som riktar sig till unga personer. 

I tisdags släppte Elin och Alexandra sitt första poddavsnitt under podcastnamnet Wegelius & Svedman och jag vill verkligen rekommendera er att lyssna! Podden kommer i huvudsak att handla om livet som ung i Österbotten och Svenskfinland samt skola, karriär, drömmar, sociala medier och mycket mera. I första avsnittet presenterar de sig själva och pratar även om självkännedom. Ni hittar podden genom att klicka här. 

 


 

About a new Finland Swedish podcast called Wegelius & Svedman. 


My dog Sally

Skrivet av Sara Storbäck 05.02.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Tänk att jag har bloggat här i över ett år utan att presentera min hund Sally, men bättre sent än aldrig! Dags att ni får lära känna henne.

sally1

Sally som valp, sommaren 2014.

Sally är en fyra år gammal Lagotto Romagnolo, en italiensk hundras som härstammar från provinsen Romagna i Italien, där Lagottohundar ofta används vid letande av tryffel.

26865481 1336362883136585 3706781111179804672 n

Sally har otroligt lätt för att lära sig saker. Hon förstår väldigt många ord, såsom "mat" "promenad" och "katt". Hennes favoritord måste nog vara "skinka", eftersom att hon ofta får en bit skinka eller kalkonpålägg som belöning efter att hon har gjort någonting bra. Ute på promenad nosar hon på precis ALLTING och på vintrarna kan hon doppa hela huvudet i en snödriva, bara för att hon har hittat någonting som doftar gott eller intressant under snön. Då bryr hon sig verkligen inte om att det är kallt, trots att hon ibland kan vägra att gå ut när det är dåligt väder. Sally är en snäll och väldigt social hund som alltid blir otroligt glad när vi alla kommer hem från skola och jobb. Även andra släktingar och vänner som hon känner är hon otroligt glad i. Dock kan hon vara ganska reserverad och blyg inför nya människor och andra hundar. 

Sally är uppfödd på Kennel Bazolo i Malax. Man kan lugnt säga att hundvalparna föds upp med kärlek där. Vi trimmar Sallys päls hos uppfödarna på Kenneln ett par gånger i året och vi får alltid väldigt bra bemötande där. Både hundarna och människorna på kenneln är väldigt vänliga.

 


 

Can't believe that I've been blogging here for more than one year, without introducing you to my dog Sally. But better late than never. It's time for you to get to know her a little. 

Sally is a four years old Lagotto Romagnolo, an Italian dog breed. In Romagna Italy, they use the dogs to find truffles. 

Sally has the ability to learn new things very easily. She understands many words, like "food", "walk" and "cat". Her favourite word has to be "ham" becuase she usually gets a piece of ham when she does something good. Sally is a very kind and social dog. She is very happy when we get home from school or work or when she sees other relatives or friends. But she can be quite shy in front of new people and other dogs. 

Sally's breeder is Kennel Bazolo, where the dogs are breeded with love. We still go there a couple of times every year to cut Sally's hair and both the people and the dogs there are so kind and friendly. 


Thoughts about Birthday gifts and material things

Skrivet av Sara Storbäck 04.02.2019

Kategorier:
Taggar:

lilatulpaner

Hej i kylan! Första måndagen i februari är här och min födelsedag börjar närma sig. Häromdagen frågade mamma vad jag önskar mig i födelsedagspresent och jag kunde verkligen inte komma på någonting alls. Det känns som att det enda som jag verkligen önskar mig just nu är ett studentbetyg som jag kan vara nöjd med och en studieplats på den utbildning jag vill, men som vi alla vet är de sakerna sådant som inte går att köpa och ge bort i present bara sådär.

Sedan jag var ganska liten har jag mestadels bara önskat mig pengar till födelsedagspresent och julklapp, för att jag nästan alltid har haft någonting "större" som jag har sparat till - till exempel dator, kamera och klarinett. Att få pengar, som jag sedan helt och hållet fick välja vad jag ville köpa för gjorde att även själva butiksbesöket och inte bara de varor jag köpte kändes som en del av present. 

De senaste åren har jag dock börjat känna att prylar och allt materiellt överlag inte betyder så mycket för mig. Så länge jag är på en plats som jag känner att jag vill vara på och så länge familj, vänner och även jag själv är friska och mår bra, spelar inte materiella saker någon roll. 

 


 

Hi there! The first Monday in February is here and soon it's my birthday too. The other day, my mother asked me what I want for my birthday and I couldn't think about anything. Right now, it feels like the only thing that I wish for is to get grades that I can feel happy with and an admission to the education that I would like to, but as we all know, those thing can't be bought with money.

Since I was a kid, I've always wished for money for my birthday and for Christmas, because I've always saved money for something "bigger" - like a camera, a computer or a clarinet. To get money, which I can buy whatever I want for also made the visit to the store feel like a part of the gift, not only the stuff that I bought.

During the last years, I've felt that material thing really doesn't matter to me. As long as I am at a place that I feel I want to be at and my friends and family feel well, expensive stuff and brand clothes really doesn't matter.