Funderingar kring den nya yrkesutbildningen

lördag 19 maj 2018 - 08:00 | 0 Kommentarer

 

utbildning

Häromveckan läste jag i dagstidningen om en förälder till yrkesstuderande ungdomar som hävdade att yrkesutbildningen har blivit för slapp, att hennes barn ofta är lediga och att de i skolan mest sitter av timmarna, utan att veta vad de lärt sig. Personligen måste jag, som studerande vid en yrkesutbildning säga att jag under utbildningens två första år egentligen aldrig upplevt min utbildning vara på det sätt som det beskrevs i artikeln. Våra lärare har intressanta och utvecklande uppgifter planerade till varje lektion. Dessutom uppmuntrar de oss att ta egna initiativ och de stöder varje eget projekt som vi själva initierar och vill genomföra. Att komma med egna idéer och att ta egna initiativ är sådant som vi studernade i min grupp inte tvekar att göra. Med andra ord har vi inte bara nästan alltid, utan faktiskt alltid, någonting att göra på lektionerna. Min yrkesutbildning har hjälpt mig att utvecklas som person, den har gett mig kunsakper som jag behöver i den bransch jag är intresserad av. Jag har också fått använda och utveckla min kreativitet. Med andra ord: vi sitter inte bara av. Vi har också fått info om vad vår utbildning innehåller och vad vi förväntas klara av för att avlägga examen. I de flersta yrkesutbildningar ges studerande möjlighet att lära sig ta egna initiativ, vara företagsamma, självständiga och att ta ansvar. De är också upp till studerande själva att ta den chansen. 

Personligen kan jag ibland tycka att yrkesutbildningarna får ta oskälig kritik på grund av beslut som fattas på en statlig nivå. Yrkesutbildarna kan inte heller alltid påverka de beslut som staten fattar. Med andra ord är det inte utbildningsarrangörernas egna beslutsfattare som står bakom de förändringar som staten vill genomföra och som vi i praktiken får leva med. Varför tänker man förresten att förändring innebär något som leder till försämring eller innebär något negativt?

Den största förändringen i och med den nya yrkesutbildningen är, enligt vad jag förstått, att studerande själva kommer att ha möjlighet till en större valfrihet och få styra mer över sin egen utbildning. I artikeln jag läste ifrågasätter samma förälder också det nya systemet och hävdar att alla som kommer direkt från grundskolan inte är mogna att det ansvaret som systemet förutsätter. Dock har studerande i gymnasierna sedan länge haft möjlighet att styra över sin utbildning, i och med att de till viss del kan välja vilka kurser de vill gå och vilka ämnen de vill läsa mycket respektive mindre av. Varför skulle då valfrihet och eget ansvar inte kunna fungera inom yrkesutbildningarna? Finns det en dold och outtalad uppfattning om att det är skillnad mellan de ungdomar som söker sig till gymnasier respektive yrkesutbildningar?

Att studerande själva ska ta mer ansvar och har större makt att bestämma över sin utbildning, skulle ju inte heller leda till att lärarnas roll blir obefintlig. Enligt min uppfattning kommer man fortfarande ha lektioner och inte enbart självstudier. Under självstudietillfällena skulle lärarna också bara finnas ett mejl eller ett telefonsamtal bort. Det är alltså upp till studerande att ta ansvar för att vid behov begära hjälp. Tröskeln för att våga be om hjälp behöver nödvändigtvis inte vara lägre i en klassrumssituation där läraren och även andra studerande är fysiskt närvarande. Det nya systemet med färre närstudietillfällen, kunde kanske till och med leda till att lärarna får mer tid över för de elever som upplever studierna extra utmanande och därför är i stort behov av lärarnas stöd.

Den dag man tar steget ut i arbetslivet förväntas man, oavsett om man har yrkesutbildning eller studentexamen som grund, ha förmåga att ta ansvar. Därför tycker jag att det är viktigt att man med lärarnas och föräldrarnas stöd, får lära sig ta ansvar så tidigt som möjligt. 

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar