Igårkväll

söndag 10 juni 2018 - 16:07 | 0 Kommentarer

kasko2

Det är lördagkväll. Benjamin och jag stämmer träff med Olivia, som precis kommit hem från Umeå där hon studerar för att bli läkare. Vi träffas i Fagerö, köper glass och sätter oss i solen för att prata igenom det senaste. Efter en stund bestämmer vi oss för att vi vill åka någonstans. Det spelar ingen roll vart, bara vi åker någonstans. Av en slump hamnar vi i Kaskö, Finlands allra minsta stad, där jag för en månad sedan hade min nivåprovskonsert.

It's Saturday night. Benjamin and I meet up with Olivia, who has got home from Sweden where she studies to become a doctor. We meet in Fagerö, buy some ice cream that we enjoy while sitting in the sun and talking about things that have happened during the past weeks. After a while, we decide that we want to go somewhere. The destination doesn't matter at all, the point is going somewhere. By chance we end up in Kaskinen, the smallest city of Finland, where I had my exam concert about a month ago. 

 

kasko4

När jag besöker Kaskö slås jag av en känlsa av att staden sover. Gatorna är nästan alltid så gott som folktomma, med undantag för i kväll. En uteservering nere vid havet fylls med människor. Några sitter i vita trädgårdsgungor på piren och även vi bestämmer oss för att gå ner till piren.

Whenever I go to Kaskinen, I get a feeling that the city is sleeping. The streets are always empty, but not tonight. An open-air café by the sea is filled with people. Some people also sit in the white painted wooden swings on the jetty and we also decide to go to the jetty.

kasko5kasko6kasko1

En båt passerar. Kanske har människorna i båten sin sommarstuga i närheten. Skratt och prat hörs från människorna i gungan bredvid oss. Dock är det omöjligt att urskilja några ord. Kanske pratar de finska, kanske svenska eller kanske ett helt annat språk. Brist på samtalsämnen verkar de inte ha i alla fall. Det har inte vi heller. När jag börjar frysa promenerar vi vidare. Vi går in på ett halvtomt café och köper pommes frites som vi sätter oss ner och äter. Sedan åker vi hem i solnedgången. 

 

A boat passes by. Maybe the people in it are on their way to their summerhouse. Laughter and conversations are heard from the people in the swing next to us. But it's impossible to hear any words. Maybe they speak Finnish, maybe Swedish or maybe another language. At least, they don't seem to have any lack of talking points, and neither have we. But when I start to freeze, we decide to walk on. We enter a half-empty café, where we buy pommes frites, which we sit down to eat. Then we drive home in the sunset.

kasko3

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar