header4

What's in my bag - show edition

Skrivet av Sara Storbäck 12.04.2019 | 2 kommentar(er)

bagJag är van vid att ha långa dagar som innebär att jag måste packa med mig mycket saker. Under de senaste tre åren har jag nämligen åkt raka vägen till Närpes från Vasa flera gånger i veckan. Eftersom att det inte alltid har funnits tid till att åka via mitt hem, har detta inneburit att jag ibland haft väldigt mycket saker med mig under en dag. Det har även hänt att jag haft mat med mig eller köpt med mig någonting som jag ätit "längs vägen". 

Inkommande helg har Närpes Skolmusikkår Ungdomsgala. Galan visas i Närpes på lördag och i Malax på söndag. Eftersom att jag spelar i orkestern innebär detta att jag har två roliga, men väldigt långa dagar framför mig. Under varje år som jag har spelat i Skolmusikkårens A-orkester har vi antingen ordnat show eller Ungdomsgala och varje år har min packning inför dessa konserter sett så gott som likadan ut. Låt oss ta en titt i min konsertväska! 

I'm used to have long days that means that I have to take a lot of stuff with me. During the last three years, I have commuted between Närpes and Vasa a lot, and I haven't always had time to go by my home, which means that some days, I have had a lot of stuff with me. Sometimes, I've also had food with me, or bought something that I've eaten on my way to the other destination. 

This weekend, Närpes Skolmusikkår (my orchestra) arranges a bigger concert, called Ungdomsgalan. We perform in Närpes on Saturday and in Malax on Sunday. This means, that I have two fun, but quite long days upcoming. During all the years that I've been playing in the orchestra, we've either arranged Ungdomsgalan, or a bigger show. During all these years, the things that I've packed in my bag have been quite the same. Let's take a look at my concert bag today! 

snacks

Vattenflaska och proteinbars. Under långa dagar är det viktigt att få i sig tillräckligt med mat och därför kan det vara bra att ha med sig snacks. Att dricka ordentligt med vatten är också viktigt.

A bottle of water and some proteinbars. During long days, it's important to get enough good, therefore it's good to bring some snacks. It's also necessary to stay hydrated. 

handkramHandkräm och läppbalsam har jag nästan alltid med mig. Klarar mig verkligen inte utan! Under dagar som dessa brukar jag också ha med mig make up-servetter, ifall jag känner att jag vill göra om mitt smink mellan föreställningarna. När man vistas i högljudda miljöer kan det också vara bra att ha med sig öronproppar.

Hand balm and lip balm is something that I always bring. I can't do without it! During long days like these, I often bring make up-remover wipes too, if I want to reapply my make up between two performances for example. When spending time in noisy environments, it's also good to bring ear plugs. 

sminkJag tar även med mig allt smink ifall jag vill bättra på eller göra om min make up under dagen. Endast några produkter fastnade på bild. En hårborste känns också väldigt nödvändigt att ha i väskan. 

I also bring my make up if I want to reapply it during the day, as I already mentioned. Only some products on the picture. A hairbrush is also necessary. 

showshoesSedan har vi mina showskor som får mig att se en decimeter längre ut, haha. Dessa skor är nämligen mitt enda par skor som jag kan ha utan att trampa på klänningen, som redan sytts upp en gång. Ibland frågar folk hur jag överhuvudtaget kan gå i dessa skor, men de är faktiskt förvånansvärt stabila.

Then we have my show shoes, which makes me look ten centimeters taller. These shoes are the only ones that I can wear without stepping on my dress, which has already been shortened ones. Sometimes, people ask med how I'm able to walk in the shoes, but they are surprisingly stable to walk in. 

showdress

Sist och slutligen har vi min showklänning. Paljetterna sticks mer än vad man skulle kunna tro. 

Last but not least, my show dress. Wearing sequins isn't comfortable at all.

 


About shopping and social media

Skrivet av Sara Storbäck 11.04.2019

haulbadrumsskapet2

När jag hänger på sociala medier och bloggar tycker jag att det kan kännas inspirerande och kul att få tips på olika produkter. Å andra sidan, kan jag vid en del tillfällen känna att det läggs för stort fokus på materiella saker och att sociala medier ibland hetsar oss till konsumtion. Därför är det ett medvetet val som jag har gjort att väldigt sällan blogga om shopping. Idag tänkte jag dock göra ett undantag. I detta inlägg ska jag visa er några inköp från förra helgen och samtidigt passa på att tänka högt kring hur shopping framställs i sociala medier och hur jag själv påverkas av detta.

På Åland fann jag en sminkborste för ögonskuggor, vilket jag verkligen var i behov av. Jag köpte också ett nagellack. Har länge velat ha ett nagellack i en så kallad nude färg. Antagligen för att jag sett någon bloggare ha det, men också för att det är en användbar färg som går att matcha till det mesta. Köpte utöver detta ett par örhängen som jag vill bära vid ett speciellt tillfälle i sommar. 

serumlowengrip1På sistone har jag börjat bli allt mera intresserad av hudvård. Ansiktsserum är någonting som jag har hört väldigt mycket om på sistone och därför blev jag intresserad av att testa detta serum från Löwngrip, hudvårdsmärket som Isabella Löwngrip står bakom. Här måste jag erkänna att jag verkligen har påverkats av sociala medier, eftersom att det i huvudsak är i Rebecca Stella och Vanessas podd som jag har hört talas om serum och eftersom att jag sett otroligt fina bilder på Löwengrips produkter på Instagram. Dock hade jag, utan dessa rekommendationer kanske aldrig hittat denna produkt, som till och med kan visa sig vara nödvändig för mitt kruttorra ansikte.

Även en handkräm av märket Löwengrip, som jag numera är helt kär i slank ner i shoppingkorgen. Nyligen läste jag citatet "invest in your skin, it's going to represent you for a long while" (ungefär: investera i din hy, den ska representera dig under en lång tid) under en bild på Instagram. Därför kändes lite hudvård av god kvalitet som ett bra köp. Dessutom läste jag att alla Löwengrips produkter är producerade i Sverige, med miljövänliga tillverkningsmetoder. 

noaparfymParfymen som jag använder så gott som dagligen är av märket Noa från Cacharel. Köpte den för första gången på flygplatsen i Chania påväg från Grekland i höstas och sedan dess har jag sökt efter den i varje tänkbar butik utan framgång. När vi, eller rättare sagt mamma, av en slump hittade den i tax free-shoppen på väg från Åland var jag helt enkelt tvungen att köpa med mig en flaska. Vilken tur att mamma hittade den! 

Som ni kanske hör är mina åsikter väldigt delade när det kommer till hur materiella saker framställs i sociala medier. Att få tips på olika produkter och tjänster kan vara ett bra sätt att hitta nya favoriter. När en person (till exempel en bloggare) tipsar om en produkt känner jag personligen att jag tar rekommendationen till mig mycket bättre, jämfört med om jag exempelvis ser en reklamsnutt på TV. Det är både kul och coolt att influencerbranschen växer och att i synnerhet många unga kvinnor kan tjäna stora summor pengar på sociala medier. Nya yrken behövs när "gamla" traditionella yrken och arbetsuppgifter i allt högre grad ersätts av AI och maskiner. Samtidigt tycker jag som sagt att det läggs för stort fokus på materiella saker och att man lätt kan känna sig tvingad till att konsumera på grund av sociala medier. Jag kan tänka mig att de som inte har råd att köpa nya kläder och prylar stressas av sociala medier. Ingen är ju gjord av pengar och att äga massor av materiella saker leder automatiskt inte heller till ett lyckligare liv. Dessutom är inte onödig konsumtion hållbart för miljön. 

Vad är dina åsikter kring detta ämne? Lämna gärna en kommentar! 

 


 

Sometimes, I think that getting products recommended to me on social media is fun and inspiring. On the other hands, I sometimes think that we put too much focus on material things and that social media "forces" us to shop and consume. Therefore, I've chosen to almost never show the things that I buy here on the blog, but today I'm going to make an exception, because last weekend I bought some new things. For example, I found a make up brush that I have needed for a long while. I also bought a nail polish, because I've wanted a nude-nail polish for a while now, probably because I have seen some blogger wearing that, but also because it's a useful colour. In addition to that, I found some earrings that I want to wear on a very special day this summer. 

Lately, I have become more interested in skincare. Face serums is something that I have heard a lot about lately and therefore, I became interested in trying the serum from Löwengrip, the beauty brand that Isabella Löwengrip stands behind. I have to confess that I was affected by social media here, because I have heard a lot about serums in a Swedish podcast that I follow. I've also seen lovely pictures on Instagram of Löwengrip's products. But if I hadn't seen and heard about that, I might not have found this product, which might be necessary to my dry skin. 

I also bought a hand balm from Löwengrip that I completely love. Lately I heard the quote "invest in your skin, it's going to represent you for a long while" on Instagram. Therefore, some top quality skin care felt like a good purchase. Also, I read that Löwngrip's products are all produced in Sweden with environmentally friendly manufacturing technologies. 

The perfume that I'm using almost every day, is from Noa by Cacharel. I bought it for the first time at the airport in Chania last autumn. Ever since then, I've searched for it in every store, without any results. But when my mum found it by coincidence in the tax free shop on our way from Aland Islands, I just had to buy it. I'm so lucky that she happened to find it! 

As you might hear, my opinions about this subject are very ambivalent. Getting recommendations about different products and services on social media is a way to find new favourites. When a real person, a blogger for example, recommends a product, I'm more likely to buy it, compared to if have just seen a commercial on tv, for example. It's both cool and fun that the influencer line is growing and especially that many young women are able to earn big amounts of money through social media. New professions are needed, because other jobs are replaced by machines and AI. At the same time, I think that we put too much focus on material things and that social media sometimes "forces" us to shop. I can imagine, that those who can't afford new clothes and stuff might feel stressed by social media. No one is made of money and possessing a lot of material stuff doesn't automatically make you a happier person. And also, unnecessary consumption isn't good for our environment. 

What are your opinions about this subject? Leave a comment! 

 


Early bird vs. night owl?

Skrivet av Sara Storbäck 10.04.2019 | 2 kommentar(er)

frukost smoothie

Som barn var jag den som gärna rostade smörgåsar och blandade O'boy så att det bara skvätte om det efter 22.00 på kvällen, vardag som helg om jag bara fick. Jag hatade att behöva gå och lägga mig, eftersom att jag kände mig som allra mest kreativ kvällstid. Jag var med andra ord en riktigt kvällsperson. Jag har även fått berättat till mig att jag föddes kvällspigg och att mina stackars föräldrar tvingades vaka med mig natt ut och natt in, när jag var riktigt liten. 

På senare år känner jag att jag verkligen har gjort en helomvändning på den punkten. I synnerhet efter att jag började studera vid Vamia, där skoldagarna började klockan åtta på morgonen. Det innebar nämligen att jag ofta var tvungen att stiga upp runt klockan 06.00 för att hinna göra mig iordning och åka med den tidiga bussen som var framme i lagom tid till det att skoldagen började. Att jag har fått vänja mig vid att stiga upp tidigt har i sin tur lett till att jag i allt större utsträckning känner mig trött på kvällen och gärna går till sängs.

Tidigare brydde jag mig överhuvudtaget inte om hur länge jag sov på förmiddagen om jag hade en ledig dag, men om jag nuförtiden sover "för länge" händer det lätt att jag känner att dagen är förstörd. Jag har helt enkelt blivit en sådan där person som älskar att stiga upp tidigt och som är som mest effektiv under förmiddagen. När jag stiger upp tidigt får jag också betydligt mycket mera gjort under hela dagen än om jag sover så länge jag vill. Det är någonting med tidiga morgnar, som gör att det känns som att man kan hinna med i princip vad som helst under dagen. Det känns som att möjligheterna är oändliga!

Även när jag läste inför studentskrivningarna steg jag gärna upp långt före alla andra i huset och började läsa, trots att jag hade hela dagen på mig. Är detta konstigt? Kanske lite, men jag kände att jag fick väldigt mycket gjort. 

Idag började min dag klockan 06.30 trots att jag inte ska någonstans på hela dagen. Jag har rastat hunden, hunnit umgås med lillebror, ätit eller rättare sagt druckit frukost i form av en smoothie, betat av ett berg med disk och tränat. Nu har jag precis slagit mig ner vid datorn och ska ägna några timmar åt bloggen samt jobba med grafiskt material till ett evenemang. 

 Är du morgon- eller kvällsmänniska?

 


 

As a kid, I was the kind of person who enjoyed eating sandwiches and O'boy after 10 pm, if I was allowed. I hated going to bed, because I felt the most creative during night and late evenings. In other words; I was a real night owl.

During the last years, I have completely changed. Especially, when after I started studying at Vamia, where the classes mostly started around 8 am and I had to wake up at 6 am to have time to get ready and catch the early bus. Having to wake up early, also made me feel more tired in the evenings. 

A couple of years ago, I didn't care about for how long I slept in the mornings if I had a day off, but if I sleep for "too long" nowadays, the whole day feels destroyed. I feel most effective during the mornings and I also get more stuff done during the whole day when I get up early. It's something with early mornings that makes me feel like I can get anything done during the day. It feels like there's no end in the possibilities! 

Today, my day started at 06.30 am, even though I'm not going anywhere at all today. I have walked the dog, followed my brother to the school bus, had some breakfast, washed the dishes and worked out. Now I have just started the computer, because I'm going to work a little and also write some blogposts. 

Are you a morning person or a night person? 


Caring about politics?

Skrivet av Sara Storbäck 07.04.2019

Kategorier:
Taggar:

svartvit jacka

Politik - ett ämne som verkar uppfattas som krångligt, svårt och kanske till och med tråkigt enligt väldigt många. För ett tag sedan läste jag någonstans att ungdomar är med politiskt engagerade än någonsin, men trots det hör jag ofta unga personer i min egen ålder säga att de inte bryr sig om politik. Då brukar jag fråga: bryr du dig om du får service på svenska eller inte? Bryr du dig om du får studiestöd eller inte? Bryr du dig om hur långt du måste åka för att få vård ifall du blir sjuk? Bryr du dig om klimatförändringen? Bryr du dig om alla har likadana rättigheter eller inte? Jag tror att ALLA kan svara ja på åtminstone någon av dessa frågor och att bry sig om någonting av det ovannämnda är egentligen att bry sig om politik.

Att bry sig om politik innebär att bry sig om hur ens vardag ser ut: hur mycket skatt var och en betalar, i hurudant skick vägarna är, hur vårt utbildningssystem och våra skolor fungerar, var vi får vård, vilken tid och var vi kan köpa vårt fredagsöl eller -vin... Vår vardag påverkas faktiskt både i stort och smått av de politiska beslut som fattas i vårt land, så varför inte ta chansen att vara med och påverka när man har möjligheten? Den som inte röstar har inte heller någon rätt att klaga på resultatet i efterhand.

Under många års tid har jag varit intresserad av hur vårt samhälle fungerar och varför. Därför känns det som en självklarhet för mig att rösta i riksdagsvalet som anordnas om exakt en vecka. Jag rekommenderar de som inte vet hur de vill rösta nästa söndag att fylla i en valkompass. Genom att svara på några frågor får man veta vilket partis program som motsvarar ens egna åsikter bäst eller vilken kandidats åsikter som liknar ens egna mest. Här finns till exempel Vasabladets kandidattest, som bara tar några få minuter att fylla i. 


 

Politics is a subject that feels difficult or boring to many people. A while ago I read that adolescents are more politically active today than ever, but I often hear people in my own age saying that they don't care about politics. Then I ask them: do you care about what kind of service you get? Do you care about where you get healthcare? Do you care about climate change? Or do you care whether everyone have the same rights or not? I think that everyone can answer yes to at least one of these questions and caring about this subjects actually is caring about politics. 

Caring about politics actually means caring about what your everyday life looks like: how much taxes each of us pay, in what condition our roads are,  where we get healthcare, how our schools and educations system works, where and when we buy our beer or wine...Our everyday life is affected in many different ways by the political decisions that are made in our country, so why doesn't everyone you take the chance to affect the society by voting when they have the possibility?

Next Sunday, we have parliamentary election here in Finland and I really recommend everyone, who is allowed, to vote. For many years, I have been interested in how our society works and why, therefore voting is an obvious choice to me. 


Two months without Snapchat

Skrivet av Sara Storbäck 02.04.2019

Kategorier:

jacka3

Sociala medier - någonting som har börjat ta upp en väldigt stor del av våra liv. Personligen ägnade jag väldigt mycket av min tid och energi åt kanalen Snapchat tidigare. Snapchat går, för de som kanske inte vet, huvudsakligen ut på att kommunicera med vänner genom foton eller korta filmklipp. När jag väl insåg hur mycket av min tid som gick åt till just den appen, insåg jag också att det hela egentligen tog mera av mig än vad den gav mig. Efter lite övervägande bestämde jag mig för att ta en paus från Snapchat på obestämd tid och avinstallerade appen helt och hållet ur min telefon.

Innan jag fattade det beslutet, hann jag tänka många olika tankar. Kommer jag att missa massor av roliga eller viktiga händelser? Kommer mina kompisar att tro att jag inte vill hålla kontakten med dem? Men å andra sidan: Behöver man verkligen vara kontaktbar hela tiden på precis alla tänkbara kanaler? Jag tror att känslan av att konstant behöva vara kontaktbar nuförtiden stressar väldigt många människor.

Det visade sig att jag min känsla av FOMO (fear of missing out), alltså oron över att gå miste om någonting väsentligt, helt och hållet gick över efter bara ett litet tag. När jag själv var tvungen att hålla mig hemma, vardag som veckoslut, på grund av att jag antingen var sjuk eller behövde läsa inför studentskrivningarna slapp jag se att "alla andra" gjorde någonting kul som jag helt och hållet missade. Det var otroligt skönt! Jag tror att man lätt kan få en felaktig bild av andras liv via sociala medier, eftersom man oftast bara ser en sida av samma mynt.

Efter ett tag insåg jag också att mycket av det som diskuterades på Snapchat var helt och hållet oväsentligt och jag blev bättre på att hålla kontakten med mina kompisar på andra sätt. Personligen tycker jag nämligen att en konversation blir mer personlig och verklig i synnerhet när man träffas i verkligheten såklart, men också via ett telefonsamtal eller andra chattforum. När man får ett meddelande på Snapchat kan man nämligen inte veta om personen har skickat samma meddelande till flera andra vänner eller inte. Att få ett meddelande via exempelvis WhatsApp som börjar med någonting i stil med "Hej Sara" känns i dagens läge mera personligt för mig, eftersom att jag då kan anta att meddelandet riktas specifikt till mig.

Nu har jag inte varit inloggad på Snapchat på över två månader och för tillfället känner jag inte alls något behov av att ladda ner appen igen. På sistone har jag sett att det blir allt vanligare att folk väljer att ta en paus från sociala medier helt och hållet. Tills vidare känner jag dock att det räcker med Snapchat för min del, eftersom att Snapchat var den app som egentligen tog mest energi men egentligen gav mig minst nytta och inspiration. Facebook använder jag främst för att dela mina blogginlägg, vilket jag ser en del nytta i. Bloggar och Instagram inspirerar mig fortfarande, så de får också hänga med i fortsättningen.

Har du medvetet tagit en paus från sociala medier någon gång?

 


 

Social Media is a big part of many people lives today. Personally, I spent a lot of time and energy, especially on Snapchat, where you communicate with your friends through pictures or short videos. When I realised how much time I spent on it every day, I also realised that it took more energy from me than it gave me. After a little thinking, I decided to take a break from Snapchat, and deleted the whole app from my phone. 

Before I made my decision, I had a lot of thoughts going on in my head. Would I miss out on many important or fun things? Would my friends think that I didn't want to keep in touch with them? On the other hand, do you really have to be available all the time on all the social medias and channels? I think the feeling of having to be available all the time stresses a lot of people nowadays.

It turned out that I didn't feel any FOMO, fear of missing out, after a very short while. When I had to stay at home because I was either sick or had to study for the exams, I didn't have to see that "everyone else" were out, doing something fun, that I totally missed out on. It was a great feeling! I think it's easy to get the wrong picture of someone's life through social media, because just small parts of someone's life is pictured and published. 

After a while, I also realised that most of the stuff that people spoke about on Snapchat, weren't that important and I got better at keeping in touch with my friends in other ways. Personally, I think that a conversation gets more personal in real life of course, but also through a phone call or other chat forums. When receiving a message on Snapchat, you can't know if the person who sent it, sent it just to you or if he/she also sent it to a lot of other friends too. Getting a message on WhatsApp for example feels more personal to me nowadays, because I can assume that the message was sent especially to me. 

Now, I haven't used Snapchat for more than two months and I still don't feel any need at all to download the app again. Lately, I've seen that it becomes more common to take a break from all the social medias. At the moment, I feel that taking a break from Snapchat is enough for me, because it was the only app that took more energy than it gave me. Right now, I feel that blogs and Instagram still inspire me, so I will still hang out here a lot. 

Have you ever had a break from social media?


There's a special place in hell for women who don't help each other

Skrivet av Sara Storbäck 10.03.2019

rebeckaosara

Min fina vän Rebecka är en av många fantastiska och stöttande kvinnor som jag är väldigt tacksam över att ha i mitt liv. Bild från april 2018, när Närpes Skolmusikkår hade show. 

 

I fredags var det internationella kvinnodagen. På sociala medier uppmärksammades det på många olika sätt, bland annat genom diskutera huruvida man får säga grattis på kvinnodagen eller inte, men också genom informativa och viktiga texter om könsdiskriminering och hur en del män behandlar kvinnor. Jag tycker att det är väldigt bra att dessa ämnen uppmärksammas, men i dagens blogginlägg vill jag ta upp en annan aspekt av detta ämne. 

I olika sammanhang har jag nämligen märkt av att en del kvinnor inte behandlar andra kvinnor med respekt. Jag talar om kvinnor som fryser ut andra ur en grupp, som är korta i tonen, tittar med dömande blickar, viskar saker bakom ryggen på andra, fäller onödiga kommentarer och är rent ut sagt ohövliga mot andra kvinnor. Utan att ha någon egentlig orsak. Jag har personligen inte upplevt samma sak i lika stor utsträckning med män. Är det kanske för att jag har olika förväntningar på män och kvinnor? Eller beter sig kvinnor och män faktiskt olika?

Inte alla män, brukar det heta i en del sammanhang när man diskuterar jämställdhet. I detta fall vill jag säga inte alla kvinnor uppför sig illa. Jag har faktiskt turen att ha väldigt många trevliga, stöttande och fantastiska kvinnor i mitt liv, vilket jag är otroligt tacksam för. Jag önskar bara att ALLA kunde inse att om vi faktiskt vill leva i ett jämställt samhälle, måste även alla kvinnor stötta varandra. Enligt mig borde kvinnor bli bättre på att hjälpa varandra i karriären, till exempel inom företagande, men också kunna stötta varandra i vardagen, istället för att titta snett på varandra. Om en kollega, vän eller släkting begår ett litet misstag, spar de onödiga kommentarerna. Att göra fel ibland är mänskligt och nästa gång kan det hända att det är du själv som gör ett misstag.

Den som sprider positiv energi och peppar andra får ofta det positiva tillbaka. Bemöter man andra vänligt, så får man oftast vänlighet i gengäld. Varför är då vissa kvinnor vara så ovänliga, vad vinner de med detta? Förklara för mig den som vet! USA:s första kvinnliga utrikesminister Madeleine Albright sa det så klokt en gång: "There's a special place in hell for women who don't help each other" ("Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra"). 

Självklart finns inte den människa som kan och orkar vara sitt allra bästa jag varenda dag om året. När jag själv har en dålig dag, är jag gärna den som förklarar mitt dåliga humör till kollegor eller klasskompisar. Jag brukar säga att idag känner jag mig verkligen otrevlig och det beror på att jag är trött, har huvudvärk, känner mig stressad eller vad som kan tänkas vara orsaken till att mitt humör inte är på topp. Jag tror att man kan undvika väldigt många missförstånd och dåliga relationer genom att våga vara rak och ärlig. Kanske blir man då förstådd på rätt sätt. 

 


 

Two days ago, International Women's Day was celebrated. That day, many people talked about whether it's okay say congratulations or not. Also, many good and informational texts about gender discrimination and how some men treat women were shared on social media. I think it's really good that we pay attention to subjects like these, but today I'm going to talk about it from another point of view. 

Sometimes, I've noticed that some women doesn't treat other women well. I talk about those women who exclude others, judge, whisper behind someone else's back and act rude in many different ways. Without any reason. To be honest, I haven't had the same problem with men as often as with women. Maybe that is because I have different expectations on men, or do men and women actually act different?

Not all men, is a common expression, but today I would like to say not all women act rude. I am very lucky to have many kind and supportive women in my life, which I'm really thankful for. I just wish that everyone could understand that if we want to live in a gender equal world, women need to help and support each other too. If a colleague, a relative or a friend makes a mistake, save the rude comments. Everyone does wrong sometimes and the next time, you might be the person who makes a mistake. 

People who are positive and support others often get a friendly and polite treatment back. Why do some women have to be so mean, and what do they get out of it? The first female Secretary of State of USA, Madeleine Albright once said: "There's a special place in hell for women who don't help each other", which I think is a very good quote. 

Of course, everyone has bad days sometimes. When I have a bad day, I like to explain my bad mood to my friends or colleagues and tell them if I have a headache, feel stressed, tired or whatever that makes my mood bad. I think that we could avoid a lot of misunderstandings and bad relationships by being honest.

 


My ears

Skrivet av Sara Storbäck 26.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

ingefarste

Hej! Det var inte igår. Orsaken till att det har ekat tomt här på bloggen ett tag är att jag fortfarande är sjuk och jag har velat ägna de stunder som jag har orkat vara uppe åt att läsa inför studentskrivningarna. På tal om det så har jag bestämt mig för att skriva något inlägg mindre per vecka fram tills efter skrivningarna, för just nu behöver jag verkligen prioritera att förbereda mig för dem. 

Igår var jag ännu en gång till hälsovårdscentralen. Där konstaterades att jag har öroninflammation, men det kände jag egentligen på mig redan innan läkarbesöket. Som liten var jag nämligen ett så kallat öronbarn. Jag kan överhuvudtaget inte hålla räkningen på alla de gånger som jag hade öroninflammation som barn. Jag har också haft alla tänkbara typer av öronvärk som man kan ha, så numera värker det inte. Det känns bara. När jag var i förskoleåldern opererades mina gomtonsiller bort och för ett tag hade jag även så kallade tuber, alltså små rör i öronen. Efter det var mina öroninflammationer ett minne blott. Tills nu. Igår fick jag en ny medicinkur utskriven så nu ser jag framemot att bli ordentligt frisk. 

När vi kom hem igår kokade vi citron- och ingefärste och sedan skopade mamma upp glass till mig, precis som när jag var barn. Sedan pyntade hon köksfönstret med Saintpaulior, vilket gav mig otroliga vårkänslor. Snart är jag frisk och snart är våren här! 

 saintpaulia1

saintpaulior2

 


 

Hi, long time no see. The reason why I haven't been blogging for a while, is that I'm still sick and I've wanted to prioritise studying when I've had the energy to do something for a short while. Speaking of my studies, I've decided to post fewer times every week until I've taken the matriculations, because I really need to focus on them right now.

Yesterday, I was at the health center again. It turned out that I have an ear infection, but I almost guessed that before I saw the doctor. As a child, I had lots of problems with my ears, so I know the symptoms when I get them. I can't even count all the times that I had ear infections as a kid. When I was about six years old, I had a surgery and they removed my tonsils and for a while, I also had tubes in my ears. After that, all of my ear infections were long gone. Until now. Yesterday, I got some more medicine, so now I really look forward to feel well again.

When we arrived at home yesterday we made some ginger tea and my mother served me ice cream, like when I was a child. Then, she decorated the window ledge with some Saintpaulias, which always gives me springvibes. Soon, the spring is here and I'll be fine again! 


Show each other some respect

Skrivet av Sara Storbäck 19.02.2019

blomma respekt

Igår läste jag en nyhetsartikel som handlade om att lärarna vid en lågstadieskola här i Vasatrakten känner sig oroliga för att att eleverna inte respekterar varandra och skolans personal, att lekar allt oftare leder till slagsmål och att eleverna använder sig av ett väldigt grovt språk. Denna oro hade resulterat i ett brev som skickats ut till hemmen, där skolan uppmanar vårdnadshavarna att diskutera problemet tillsammans med barnen. Detta fick mig verkligen att tänka till och vilja dela mina tankar här på bloggen. 

I artikeln intervjuas skolans rektor. Han säger att detta beteende inte är något nytt fenomen, men att det har blivit mera utbrett och gått ner i åldrarna. Förvisso har det inte gått väldigt många år sedan jag själv gick i grundskolan och tyvärr förekom konflikter, respektlöshet och mobbning även då, men jag kan inte komma ihåg att det skulle ha varit lika vanligt som det beskrivs i artikeln. Givetvis har alla människor bättre och sämre dagar och jag vill överhuvudtaget inte påstå att jag själv skulle ha varit något som helst "perfekt" under min egen grundskoletid, men jag skulle aldrig ha vågat säga emot en lärare eller kontinuerligt bryta mot skolans regler. Att ett respektlöst beteende har blivit allt vanligare och numera kan ses som vardagsmat i en del skolor är helt fruktansvärt. 

På andra stadiets utbildning har jag personligen märkt av brist på respekt mot både lärare och mot andra studerande. En del studerande tar sig rätten att komma och gå som de vill och de har i princip vilka "ursäkter" som helst för detta beteende. Givetvis är det dessa studerande själva som drabbas hårdast i längden, men när det kommer till grupparbeten drabbas även de studerande som är på plats och gör sitt bästa när någon annan i gruppen kommer och går som hen vill. Dessutom vill inte lärarna ägna lektionstid åt att försöka få tag på en studerande, som utan att ha meddelat, inte är på plats. Inte heller vill läraren undervisa elever som klart och tydligt visar noll intresse för innehållet i lektionen. De situationer där en eller flera studerande inte respekterar läraren kan även leda till att lektionerna går åt till onödigt tjafsande och att de studerande som faktiskt är intresserade och vill lära sig inte får tillräckligt mer arbetsro. 

Oavsett om man väljer en gymnasie- eller en yrkesutbildning efter grundskolan förväntas man själv kunna ta ett stort ansvar för sina studier och även för hur man behandlar andra. Även i arbetslivet förväntas man följa arbetsplatsens regler och respektera alla människor som man möter. Med andra ord: ju tidigare man får lära sig att visa respekt och följa regler, desto bättre.

Dessutom tror jag starkt på att man till stor del "ärver" värderingar och beteenden hemifrån. Mina föräldrar har lärt mig vad som är rätt och fel och att varje handling får konsekvenser. Därför tror jag även att det är viktigt att inte skjuta över hela ansvaret för barnens beteende på skolan, utan också uppmana elever och föräldrar till att sinsemellan föra en öppen diskussion om ämnet. 

Vilka är dina tankar och erfarenheter kring detta? Har du upplevt brist på respekt i skolan? Lämna gärna en kommentar! 

 


 

Yesterday, I read an article about a school here in Vaasa, where the teachers are worried about the kids' behaviour. They don't respect each other nor the teachers. Also, they use an inappropriate language and games often turn into fights. This problem had turned into a letter, which the teachers at the school had sent to the parents. In the letter, they encouraged the parents to discuss the problem with their kids. This article really got me into thinking and wanting to share some of my thoughts here on the blog. 

The principal at the school is interviewed in the article. He says that this behaviour isn't a new phenomenon, but it has become more widespread. During my years in the comprehensive school, there were fights and bullying, but I can't remember there were as much of it as the article says. It's awful that a disrespectful behaviour has become more usual.

At the upper secondary school, I've also seen lack of respect for teachers and other students. Some students just come to school when they feel like and have all kinds of "excuses" for that behaviour. In a teamwork, other students get affected when some come and go when they feel like. In addition to that, teachers don't wants to spend time on searching for students who doesn't show up in class without leaving a message. Also, they don't want to teach students who barely show any interest at all in the subject. Some situations where students doesn't respect the teachers produce conflicts and unnecessary palaver in class, which also affects the students who actually want to concentrate and learn things. 

As a grown-up you are expected to take responsibility and respect other people, no matter what path in life you choose. In other words: the earlier you get to learn to show others some respect, the better.

Also, I believe that we all inherit a lot of our values and behaviour from the environment that we grow up in. My parents have taught me what's right and wrong and that every action has consequences. Therefore, I think that it's good to not just put the responsibility for the children's behaviour on the school and encourage parents and students to talk about it at home.

What are your thoughts and opinions about this? Have you ever experienced lack of respect at school? Please leave a comment! 


My dog Sally

Skrivet av Sara Storbäck 05.02.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Tänk att jag har bloggat här i över ett år utan att presentera min hund Sally, men bättre sent än aldrig! Dags att ni får lära känna henne.

sally1

Sally som valp, sommaren 2014.

Sally är en fyra år gammal Lagotto Romagnolo, en italiensk hundras som härstammar från provinsen Romagna i Italien, där Lagottohundar ofta används vid letande av tryffel.

26865481 1336362883136585 3706781111179804672 n

Sally har otroligt lätt för att lära sig saker. Hon förstår väldigt många ord, såsom "mat" "promenad" och "katt". Hennes favoritord måste nog vara "skinka", eftersom att hon ofta får en bit skinka eller kalkonpålägg som belöning efter att hon har gjort någonting bra. Ute på promenad nosar hon på precis ALLTING och på vintrarna kan hon doppa hela huvudet i en snödriva, bara för att hon har hittat någonting som doftar gott eller intressant under snön. Då bryr hon sig verkligen inte om att det är kallt, trots att hon ibland kan vägra att gå ut när det är dåligt väder. Sally är en snäll och väldigt social hund som alltid blir otroligt glad när vi alla kommer hem från skola och jobb. Även andra släktingar och vänner som hon känner är hon otroligt glad i. Dock kan hon vara ganska reserverad och blyg inför nya människor och andra hundar. 

Sally är uppfödd på Kennel Bazolo i Malax. Man kan lugnt säga att hundvalparna föds upp med kärlek där. Vi trimmar Sallys päls hos uppfödarna på Kenneln ett par gånger i året och vi får alltid väldigt bra bemötande där. Både hundarna och människorna på kenneln är väldigt vänliga.

 


 

Can't believe that I've been blogging here for more than one year, without introducing you to my dog Sally. But better late than never. It's time for you to get to know her a little. 

Sally is a four years old Lagotto Romagnolo, an Italian dog breed. In Romagna Italy, they use the dogs to find truffles. 

Sally has the ability to learn new things very easily. She understands many words, like "food", "walk" and "cat". Her favourite word has to be "ham" becuase she usually gets a piece of ham when she does something good. Sally is a very kind and social dog. She is very happy when we get home from school or work or when she sees other relatives or friends. But she can be quite shy in front of new people and other dogs. 

Sally's breeder is Kennel Bazolo, where the dogs are breeded with love. We still go there a couple of times every year to cut Sally's hair and both the people and the dogs there are so kind and friendly. 


Thoughts about Birthday gifts and material things

Skrivet av Sara Storbäck 04.02.2019

Kategorier:
Taggar:

lilatulpaner

Hej i kylan! Första måndagen i februari är här och min födelsedag börjar närma sig. Häromdagen frågade mamma vad jag önskar mig i födelsedagspresent och jag kunde verkligen inte komma på någonting alls. Det känns som att det enda som jag verkligen önskar mig just nu är ett studentbetyg som jag kan vara nöjd med och en studieplats på den utbildning jag vill, men som vi alla vet är de sakerna sådant som inte går att köpa och ge bort i present bara sådär.

Sedan jag var ganska liten har jag mestadels bara önskat mig pengar till födelsedagspresent och julklapp, för att jag nästan alltid har haft någonting "större" som jag har sparat till - till exempel dator, kamera och klarinett. Att få pengar, som jag sedan helt och hållet fick välja vad jag ville köpa för gjorde att även själva butiksbesöket och inte bara de varor jag köpte kändes som en del av present. 

De senaste åren har jag dock börjat känna att prylar och allt materiellt överlag inte betyder så mycket för mig. Så länge jag är på en plats som jag känner att jag vill vara på och så länge familj, vänner och även jag själv är friska och mår bra, spelar inte materiella saker någon roll. 

 


 

Hi there! The first Monday in February is here and soon it's my birthday too. The other day, my mother asked me what I want for my birthday and I couldn't think about anything. Right now, it feels like the only thing that I wish for is to get grades that I can feel happy with and an admission to the education that I would like to, but as we all know, those thing can't be bought with money.

Since I was a kid, I've always wished for money for my birthday and for Christmas, because I've always saved money for something "bigger" - like a camera, a computer or a clarinet. To get money, which I can buy whatever I want for also made the visit to the store feel like a part of the gift, not only the stuff that I bought.

During the last years, I've felt that material thing really doesn't matter to me. As long as I am at a place that I feel I want to be at and my friends and family feel well, expensive stuff and brand clothes really doesn't matter.