1D2

En vardag jag trivs med

Skrivet av Sara Hellström 18.06.2019

Igår fick jag frågan - Hur är det, Sara? Oftast svarar jag (och säkert många andra likaså) bara bra på den frågan, utan att egentligen reflektera desto mera över saken. Men igår då jag svarade "Det är bra" så kände jag verkligen att det är bra nu. Kände känslan ända ner i tårna och det kändes så härligt, att kunna svara det jag oftast svarar men att verkligen mena det också.

Jag trivs med min vardag nu, det gör jag verkligen. Förutom att jag är lite trött, men med en två månaders bebis i huset hör det liksom lite till. Jag är otroligt tacksam att jag får och kan vara hemma med Tova, för det är verkligen en värdefull tid som inte kommer igen. Det är också just hemma jag vill vara för det mesta. Trodde jag skulle ha ett större behov av att ha aktiviteter och träffa människor, men nu då hon fortfarande är så liten är det skönast att vara hemma. Hemma i vår lilla bubbla. Såklart blir dagarna långa ibland och ibland är det jättskönt att komma ur huset, men för det mesta älskar jag att få tassa på här hemma med mina favoritflickor. Ta dagarna som de kommer och göra de vi känner för. Bara vara.

Jag har också alltid sagt att jag önskar att jag fick vara hemma med Bianca mera. Att det alltid tog så ont i hjärtat att lämna henne för jobbet, men det behöver jag inte göra nu. Stort plus! Dock har jag kanske inte fullt den tiden jag önskar jag hade för henne, men det blir nog bättre bara Tova blir lite större tror jag. Just nu är ju Tova väldigt beroende av mig, vilket gör att Bianca mest får hänga på och det gör hon så bra.

Tova har precis somnat ute i vagnen och jag och Bianca sitter på trappan med en kaffekopp. Bara en kaffekopp, Bianca håller sig till vatten. Jag tror jag och Bianca skall gå in och vila en stund snart vi också. Vi har haft några oroliga nätter nu, så det är så skönt att krypa tillbaka under täcket en stund då Tova sover sin förmiddagstupplur. Annars har vi inga planer idag, vi skall nog bara tassa på som vi alltid gör. Mysa, njuta och bara vara i vår lilla bubbla.
64578182 609178796258564 786012206675263488 n

 

 

 

 

 


Att lära sig acceptera en ny kropp

Skrivet av Sara Hellström 15.06.2019 | 3 kommentar(er)

Det är skönhets- och hälsovecka här på Sevendays, även om den börjar lida mot sitt slut så känner jag att jag fortfarande hinner bidra med lite spridda tankar jag också. Eftersom jag nyss gått igenom en graviditet samt förlossning, så är speciellt hälsa något jag tänker mycket på. Min kropp har gått igenom en stor förändring och är inte det som den var tidigare, något som inte känns så lätt alla dagar. 

Att gå igenom en graviditet och förlossning är en stor påfrestning för kroppen, det kan vi nog alla hålla med om. Även om kroppen tycks klara det fantastiskt bra så innebär det ändå att kroppen förändras. Det är såklart indivuduellt, vad som händer med kroppen under en graviditet, hur kroppen klarar det och hur den återhämtar sig. Nu, två månader efter min förlossning, tycker jag min kropp har återhämtat sig otroligt bra, men den känns ändå inte som förut. Jag vet inte om den någonsin kommer att bli som förut. 

En timme efter förlossningen kände jag mig som världens starkaste, slankaste och vackraste människa. Var så stolt över vad min kropp gått igenom och åstadkommit! En känsla jag önskar jag bar med mig ännu idag. Två månader senare ser jag främst de där extra kilona som fortfarande finns där, en kropp som inte känns fast, en kropp som känns mycket äldre. Kläder som inte passar och en kroppsform som jag inte känner mig bekväm i. En spegelbild jag inte gillar. Det gör mig så arg, för innerst inne är jag så förbannat stolt. Varför kan jag inte bara känna den där stolta känslan hela tiden, känslan som jag egentligen har inom mig? Varför trackar jag ner på en kropp som gjort ett fantastiskt jobb? Idiotiskt och så fel.

För två månader sedan hade jag ett barn i min mage, det är väl klart att det förändrar kroppen. Det är väl klart jag fortfarande har kvar lite kilon och att min kropp inte är densamma. Hur skulle den kunna vara? Jag vill inte känna mig obekväm i min kropp eller inte känna mig stolt, ändå kommer de där mörka dåliga tankarna då jag passerar en spegel. Varför? Jo, för att samhället sagt att man skall vara slank och snygg och helst skall man vara det genast efter man fött barn också. Och där passar jag inte in just nu.

Jag har inte tränat aktivt hela livet, inte alls. Som yngre hatade jag sporter av alla de slag och hade i princip aldrig satt foten i ett gym. Hundpromenader var det närmaste träning jag kom. Faktum är att jag började träna då jag flyttade till Vasa för ungefär åtta år sedan, då började jag gå på gym. Sedan dess har träningen gått i perioder. Ibland väldigt aktivt och ibland mindre. De perioder då jag tränat aktivt har jag också mått väldigt bra, både psykiskt och fysiskt. 

I samband med att vi flyttade hit ut på landet och vi kort därefter började vänta Tova, sade jag upp mitt gymkort. Avståndet mellan det nya hemmet och mitt dåvarande gym blev helt enkelt för långt. Plus att jag var oerhört trött i början av graviditen och kunde inte ens tänka tanken att träna. Jag har alltså inte tränat på gym på snart ett år. Jag har inte tränat alls. Nu har jag precis återupptagit träningen efter nästan ett års paus. Jag håller för tillfället på och provar på Nicetreenis träningsguide  för kvinnor om träning efter graviditet.

Nicetreenis träningsprogram går ut på att man enkelt skall kunna träna hemma utan desto mera redskap, vilket passar en mamma som mig perfekt. Programmet innehåller övningar som man kan genomföra då man har tid och möjlighet och går att anpassas efter livet med en liten hemma. Tidigare då jag tänkte på att återuppta träningen så gav det mig mest ångest. Jag visste inte hur jag skulle hinna eller orka och även om jag ville få tillbaka min starka kropp så ville jag helst skita i träningen och leva på choklad. Men i detta program är tröskeln låg och fokus ligger på att hitta nervkontakten med musklerna i mage och bäckenbotten. Plus att det tar typ tjugo minuter. 

Jag märker absolut att jag förlorat styrka och muskler. Nästan som att jag förlorat lite kontroll över kroppen också. Under graviditeten upplevde jag att jag var tvungen att lära känna en ny kropp och det är lite detsamma nu. Den fungerar inte som förr. 

Före graviditeten visste jag att jag skulle bli tvungen att se och känna min kropp förändras, det förstod jag. Jag visste dock inte hur den här förändringen skulle kännas. Hur det skulle gå från att vara icke gravid, acceptera sin gravida kropp och alla dess skeden och precis då man blivit bekväm i den kroppen skedde det en förändring igen. Stoltheten man kände som sedan blev övertäckt av lite extra hull på magen och höfterna. 

Att ha återupptagit träningen gör att jag mår bra igen. Trots att kroppen är annorlunda, trots de där extra hullet (som egentligen är väldigt vackert med tanke på orsaken) så kan jag nog känna mig en gnutta stolt igen. För stolt skall jag vara. Glad och se det vackra i det hela. Det är verkligen så jag vill känna. Att kunna och få föda barn är fantastiskt och det sista jag vill är att klanka ner på min kropp som klarar av en sådan häftig och otrolig sak. Heja kroppen!saramariaexenia

Fotona i inlägget är tagna av Hanna Holmberg.

 


Hipp Hipp Hurra för Bianca idag!

Skrivet av Sara Hellström 12.06.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Hipp Hipp Hurra för Bianca som har födelsedag idag, Hurra!

 

Bianca fyller fem hela år idag. I fem hela år har vår lilla solstråle förgyllt våra dagar. Förgyller våra dagar, det är verkligen det hon gör. Kärlek, glädje och så mycket lycka ger hon oss.

Att Bianca kom in i mitt liv var en av de bästa sakerna som hänt mig. Hon har gett mig så mycket och verkligen hjälpt mig att hitta mig själv och komma underfund med vem jag egentligen är. Hon leder mig rätt i livet och hjälper mig på så många vis. Jag tror starkt på att det var meningen att jag och Bianca skulle bli en del av varandras liv. Den där regniga juni natten då hon föddes var något alldeles speciellt. Att jag lyckades vara med natten hon föddes, att hon överlevde ett akut kejsarsnitt och att det var just hon som kom till världen. Från första stund kände jag att det var hon och jag. 

Bianca fem år är en sprallig, glad och snäll hund med en massa livsglädje. Hon tycker om nya människor och är väldigt social, men är lite skeptisk mot större hundar. Hon är väldigt alert och aktiv. Intelligent och jättesnabb på att lära sig nya saker.Hennes absoluta favoritleksak är fresbeen, hon är smått beroende av den. Vanligtvis är det en utleksak, men på sistone har den till och med börjat komma med in i sängen. Något vi har delade åsikter om, Bianca och jag. På andra pplats bland favoritsysselsättningar kommer nog skogspromenader med husse. Då skiner hon och husse också. 

Bianca fick en ny leksak och ett ben i present. Samt kloklippning och pälsvård, den ena presenten mer uppskattad än den andra. Ni får själva gissa vilken. Skriv en hälsning och gratta henne här i kommentarsfältet, jag lovar att vidarebefodra alla gratulationer! Ha en fin dag, vi skall fortsätta firandet med en eftermiddagstupplur tillsammans med Tova. mg 0309

Bianca 5 veckor.

 


Vagnpromenader med hund

Skrivet av Sara Hellström 10.06.2019

Kombinationen hund och barn betyder så mycket mera än att man har en till liten varelse att ta hand om. Först oron om hur de skall fungera ihop, sedan hitta tiden att ge båda den uppmärksamheten de behöver och förtjänar och också att få vardagen och alla sysslor att rulla med dessa två. En utmaning, definitivt. 

I slutet av graviditeten, då jag hade svårt att gå längre sträckor, hade jag en klar och tydlig målbild. Vagnpromenader med hela familjen i vårsolen. Min målbild blev verklighet då Tova var en vecka gammal och det var precis så härligt som jag hade föreställt mig. Jag hade inte kunnat gå en promenad på flera månader så det var verkligen befriande. Plus att jag fick göra det med hela min familj, med Tova i vagnen och Bianca där bredvid.

Bianca är, som jag redan skrivit, jätteduktig med Tova. Hon är lite spralligare än normalt, eftersom hon nu är tvungen att dela på vår uppmärksamhet med Tova. Hon har fått lite mera selektiv hörsel och hittar på lite mera bus. Men, med Tova är hon jätteduktig! Vi har dock ett litet moment som ger mig gråa hår i vardagen, ibland mer och ibland mindre. Det är våra vagnpromenader, då vi går ensamma utan husse.

Våra vagnpromenader är inte alls lika idylliska längre och är rätt så långt ifrån min målbild som jag hade. Bianca yrar från ena sidan vagnen till andra, trasslar in sig vill gå ivägen för vagnen mest hela tiden. Det leder till att jag blir irriterad, följt av dåligt samvete för att jag blev irriterad. 

Detta är nämligen inte Biancas fel och det är inte på henne jag skall bli irriterad. Det är på mig själv. Jag har alltid sagt att om hunden har problem sitter det i andra änden kopplet, så även i detta fall. Det är inte Biancas fel, inte det minsta. Det är upp till mig att få detta att fungera. Jag vet exakt vad jag borde göra och hur jag kunde lösa det. Träning och ett annat koppel än det vi nu använder vore en bra början.

Så enkla saker och ändå är vi i samma situation varje dag då vi går ut på promenad. Tänkte att det kanske ger mig en spark där bak att ta tag i det om jag skriver om det här. Promenaderna kunde bli så mycket behagligare om jag bara fick tummen ur och avsätter några minuter träning per promenad. Vi hoppas jag tar tag i problemet nu, så jag slipper dessa gråa hår och så Bianca slipper bli överkörd av en barnvagn jämt och ständigt.bianca


Fem hundvalpar och en bebis

Skrivet av Sara Hellström 10.06.2019

Över två veckor har gått sedan sist och vi har varit på resande fot nästan hela den tiden. Jag, Tova och Bianca har varit i Södra Finland hos min mamma. Vi spenderade tid med släktingar, myste med mammas fem hundvalpar och så gick jag och Tova till en fotograf, bland annat. Det var riktigt roligt att för en gångs skull kunna spendera lite mera än bara en helg hos mamma, vilket det oftast blir. 

Hur gick det då att resa över 400 km i bil med Tova? Det gick över all förväntan! Hon sov, pausade och åt och sov igen. Både upp och ner, inga problem alls alltså. Jag hade förberett mig på mycket mera missnöje och många fler behövliga pauser, men hon trivs verkligen att åka bil och sover så gott så. Bianca, som egentligen inte gillar att åka bil, klarade också resorna utan problem. Man vet knappt att hon är med i bilen, sover alltid lugnt hela vägen. 

Min mamma har som jag redan skrev fem hundvalpar just nu. Så det var en riktig bebisbubba i huset, med fem små valpar och en bebis. Vi var tvungna att ta lite bilder med Tova och valparna, hur många gånger kommer en sådan chans liksom? Tova älskade det! Det var så härligt att se hur glad hon blev då valparna kröp omkring runt henne. Hon har börjat skratta och le så mycket nu och det gjorde hon verkligen också då hon såg valparna. IMG 1511Det har verkligen skett mycket i Tovas utveckling under de senaste veckorna, hon ändrar nästan dag för dag och visar allt mera känslor hela tiden. Hon har också börjat sova så bra, hon sover nästan hela nätter! Nu kan jag också tyda hennes gråt och förstår allt bättre vad hon vill. Magknipen har vi sluppit och har nu en mycket glad och nöjd flicka för det mesta. Det är så härligt!

Vi hade en riktigt bra tid nere hos mamma, men nu är det nog skönt att vara hemma igen. Jag trivs att vara hemma med henne och få ha henne i mina armar. De senaste veckorna har så många andra velat mysa med henne, vilket är jättebra och roligt på alla sätt och vis. Jag är väldigt tacksam över alla fina människor hon har i sitt liv. Men nu känner jag att jag behöver få ha henne lite för mig själv igen. Vi behöver få gå in i vår bubbla igen. 


Jakten på nytt hundfoder

Skrivet av Sara Hellström 21.05.2019 | 1 kommentar(er)

 

Inlägget är ett kommersiellt samarbete med 

Vasa Djurcentrum


***

Ni som har följt min och Biancas vardag en längre tid kanske minns att jag skrivit om Biancas känsliga mage. För er som inte känner till detta så kan jag kort säga att Bianca hade en väldigt besvärlig magkatarr för tre år sedan. Hon matvägrade länge och mådde väldigt dåligt i perioder. Vi sprang runt till olika veterinärer och provade massa olika mediciner och torrfoder. Det var en riktigt jobbig tid, för oss båda. Då började vi ge henne ett specialfoder för hundar med olika magproblem. Vi fick rekommendationen att hon skulle äta det i sex månader, tills magen var bra igen. Jag vågade aldrig byta bort fodret då, jag var så rädd att hennes problem skulle komma tillbaka. Nu har hon mått bra så länge så jag har vågat börja tänka tanken att hitta ett nytt foder åt henne. 

Man kan fråga sig varför jag vill byta foder, om nu detta har fungerat så bra. Hon skulle kunna äta det livet ut, egentligen. Men, det är ett ganska dyrt foder och har onödigt hög fetthalt. Då Bianca matvägrade var det bra med ett energirikt foder, eftersom hon då kunde äta en mindre mängd. Nu har hon så bra aptit igen, så det blir lätt lite för mycket av det goda. Därför är jag nu glad att vi tillsammans med Vasa Djurcentrum fått möjligheten att testa två olika torrfoder från Eukanuba, som både är förmånligare och har lägre fetthalt. NamnlosDSC08467vasa djurcentrum

På Vasa Djurcentrum hittar man allt man kan tänkas behöva som husdjursägare. Mat, leksaker, kläder, pälsvårdsprodukter och till och med djur säljer de där. De har ett brett varusortiment och jag har nog aldrig gått ut därifrån tomhänt. Personalen är väldigt serviceinriktade, vänliga och erfarna inom sitt område. En av alla produkter de säljer är Eukanubas foder för hundar.  

Eukanuba har funnits ända sedan år 1969, vilket betyder att de firar 50 år i år. Paul F Iams, grundaren av Eukanuba, skapade detta foder med filosofin att hundar och katter har utvecklats från rovdjur och skall utfodras därefter. Eukanubas foder består av högkvalitativt animaliskt protein, där lamm och kyckling utgör den största delen. Dessutom är det ett High Premium foder, vilket innebär att de använder sina egna råvaror och har bland annat sitt alldeles egna hönseri. På Eukanubas fabrik i Holland tillverkar man endast Eukanubas egna produkter och de utför över 120 kvalitetskontroller på sina produkter. Så, vi som kunder kan verkligen vara säkra på att vi får en bra produkt. Något som jag inte visste tidigare var att Eukanubas foder är miljövänligt och att minst 25% av deras fabriks energi fås av deras egna vindkraftverk. 

eukanuba2

2

DSC08380 5

Eukanuba har foder för alla hundars behov, det finns allt från valpfoder till foder för äldre hundar. Det finns foder för den aktiva hunden, hunden med ledproblem, dålig päls eller för känsliga magar som Biancas. Oavsett hundens behov borde man alltså hitta ett foder som passar, men Eukanuba har även den fördelen att du får prova en foderpåse innan du köper. Det för att se om just detta foder passar din hund. Det här är något som jag personligen uppskattar massor. Då Bianca mådde som sämst och vi testade oss genom djungeln av hundmat så var det riktigt trist att köpa och betala för en hel påse mat som sedan inte passade. Dessutom har Eukanuba ett bonussystem vilket innebär att får du var femte påse gratis, oavsett sort eller storlek. Det betyder hela 20% rabatt!

Under pratstunden jag hade med Tom, Vasa Djurcentrums ägare, lärde jag mig så mycket nytt. Man kunde inte undgå att han har varit länge inom branschen och verkligen visste vad han pratade om. Han har även sålt Eukanuba i över 25 år, så oavsett vad jag frågade hade han svar på mina frågor. Jag finner det otroligt givande att prata med människor som är så kunniga inom sitt område och speciellt då det är ett område som även intresserar mig. Visste du till exempel att lax är bra för hundens päls och hud och att lamm är bättre för de med magproblem på grund av att det är mera lättsmält? 

Något som jag personligen gillar med Vasa Djurcentrum, förutom den trevliga servicen, är deras egna bonussystem. Det var något jag använde mig mycket av då jag och Bianca handlade där under min studietid. För varje gång du handlar för minst 10€ får du en stämpel. Tio stämplar ger dig en rabatt på 6€. Dessa system är något jag som kund verkligen uppskattar, att få en liten rabatt då man koncentrerar sina köp till en affär. Kombinera detta med Eukanubas bonussystem och du får ännu bättre rabatt!bonuskortBianca har fått testa Eukanubas Sensitive Digestione foder, som är ett foder för hundar med känslig mage. Det är fortfarande viktigt för mig att det skall vara ett foder anpassat för känsliga magar som hennes. Sensitive Digestione innehåller bland annat ris som är lättsmält samt extra prebiotika och andra ingredienser som ger en frisk tarmmiljö. Vi fick även testa Eukanubas Nature Plus+ med lammsmak, som också innehåller prebiotika för en bra matsmältning. Båda dessa foder har utformats tillsammans med veterinärer. Bianca har provsmakat båda sorterna och de fick godkänt. För tillfället äter hon av Eukanubas Sensitive Digestione och hittills fungerar det bra, men det är ännu för tidigt att säga hur hennes mage reagerar i det långa loppet. Vi hoppas att hon reagerar bra och att något av dessa kanske kan bli vårt nya foder.DSC08448DSC08974 1

Vasa Djurcentrum är ett ställe jag och Bianca gärna besöker då vi har möjlighet, ibland bara för att gå runt och titta på deras produkter. Ni som känner mig vet ju att jag tycker extra mycket om affärer som tillåter mig att ta Bianca med. I Vasa djurcentrum känner man sig alltid välkommen, där är alltid en varm och nästan familjär stämning. De är väldigt kunniga och hjälper en gärna, oavsett om det är hundfoder, koppel eller kläder åt hunden man är ute efter. Du hittar Vasa Djurcentrum på Storalånggatan i Vasa och jag kan varmt rekommendera er ett besök där. 

Vasa Djurcentrum

Storalånggatan 28-30

www.vaasanelainkeskus.fi

Öppet : Må-fre 10-18, lö 10-14

 

 


Idag firar vi sex veckor

Skrivet av Sara Hellström 17.05.2019

Idag är det sex veckors kalas hos här oss. Eller kalas har vi inte, men vi firar lite i tankarna i alla fall. Jag var tvungen att dubbelkolla om hon faktiskt blir sex veckor, men ja det stämmer. Känner lite skräckblandad förtjusning. Man får mera kontakt med henne hela tiden och hon har börjat studera våra ansikten noga, kollar på våra ansiktsuttryck och ler tillbaka mot oss, viket är så roligt! Samtidigt som jag ju vill att hon skall vara min lilla nyfödda för alltid. 

Dagarna går så fort här hemma, även om vi mesta dels är just det - hemma. Vi har börjat få in lite rutiner och hon sover oftast ett par timmar på förmiddagen, vilket ger mig välbehövlig egentid.  Denna vecka har hon även kört sovmaraton på eftermiddagarna/kvällarna, så vi har passat på att fixa lite i trädgården varje kväll. Tova trivs väldigt bra ute i vagnen, vilket är skönt för oss som också gärna är ute på gården mycket. 

Bianca njuter av grönskan och att få ligga ute på gräsmattan då vi andra jobbar på med gårdsarbete. Hon har blivit lite modigare med Tova och vill gärna gosa med henne, men Tova får nog växa till sig lite ännu förrän hon uppskattar Biancas gos. 

Idag skall jag och Tova åka in till stan och gå på vårmarknad. Vi har bara varit hemma hela veckan (förutom ett loppisbesök), så tror det gör gott åt mammahjärnan att komma ut lite grann. Förutom det så är helgens planer ett restaurangbesök, lite fortsatt arbete i trädgården och så borde jag verkligen tvätta Bianca och göra henne lite vårfin. Vi hoppas på fortsatt fint väder så vi kan vara ute mycket. Hoppas ni också får en riktigt fin helg!Tova


Min första månad som mamma

Skrivet av Sara Hellström 10.05.2019

Att bli mamma är något jag alltid velat. Därför är jag också glad och tacksam över att jag har fått den här möjligheten och att jag idag kan kalla mig mamma till den finaste dottern. Min första månad som mamma är nu avklarad. Tänk att det redan gått en hel månad sedan vi åkte in till förlossningen, förväntansfulla inför vårt första möte med vår dotter. En månad har vår dotter Tova funnits med oss.

Den här månaden har gått så otroligt snabbt. Det har varit en dimma, en berg och dalbana, rosa moln och en massa känslor. Det har varit en spännande månad, att komma in i den här nya vardagen och lära känna varandra. För så är det ju faktiskt, även om bebisen varit i magen i nio månader så känner man ju inte varann. Man vet inte alltid vad hon vill då hon gråter eller vilka läten som betyder vad. Det vet vi ännu inte heller alltid. Det är inget man gör fel, så är det bara.

Det som har chockerat mig mest med den här tiden är hur starka mamma-instinkter man har inbyggt. Det var jag inte alls beredd på. Många saker som jag oroade mig före hon kom, har nu fallit på plats helt naturligt. Även om man är ny i uppgiften så vet man ändå någonstans inom sig vad som är rätt eller fel. Hur man skall göra och hur man skall gå tillväga. Då jag fick henne i min famn kände jag genast att jag är den bästa mamman för henne och det är jag som vet vad hon behöver. Sedan har det dykt upp saker man inte visste man skulle oroa sig för, som man grubblar på. Och såklart har det kommit stunder då jag tvivlat på mig själv och jag har nog titulerat mig själv den sämsta mamman x antal gånger redan mellan varven, men innerst inne så vet jag att det inte är sant. Jag vet att jag gör mitt bästa och det räcker. 

Under den här månaden har jag även lärt mig så mycket om mig själv. Jag har hittat nya sidor hos mig, som jag inte visste att jag hade. Jag har blivit modigare i mina åsikter och mera självsäker överlag. Det känns lättare att våga stå upp för det man tror på då man har en liten att kämpa för, inte bara sig själv längre. 

Att en liten människa utvecklas så mycket som vår lilla Tova har gjort på en månad är lite skrämmande, men samtidigt så fascinerande. Det har hänt så mycket så man hinner inte riktigt med, även om man försöker ta vara på varje stund. Utseendemässigt har hon gått från att vara en liten nyfödd bebis till en icke så nyfödd längre. Hon blir spänstigare i kroppen för var dag som går och ibland ser vi nästan hur hon förändras från morgon till kväll. Det känns också som hon börjar bli mera en egen person och man börjar se vissa personlighetdrag i henne. 

Förutom lite magknip till och från så är hon är väldigt nöjd bebis. Hon vill helst vara nära och i famnen, men ibland kan hon ligga långa stunder på golvet och prata med sina leksaker. Hon har alltid sovit rätt så bra på nätterna, men den här veckan har hon börjat bli svår att få att sova på kvällarna och hon vill helst sova bredvid mamma hela natten och inte i sitt babynest. Hon gillar att bada och sover gärna ute i vagnen ett par timmar på förmiddagen. 

Jag ser så fram emot att få följa henne och se hurdan person hon blir. Vilka av våra egenskaper hon ärvt och vilka hon själv har. Det är en spännande och härlig tid vi lever i och har framför oss. En månad som mamma bakom mig, många framför och jag ser fram emot varje stund. Älskade Tova, tack för att just jag fått den stora äran att vara din mamma.
Sara och Tova


Tumistid med Bianca

Skrivet av Sara Hellström 08.05.2019

Idag har jag och Bianca haft tumis tid, bara hon och jag. Efter en sömnlös natt på grund av en liten tjej som hade magknip så var det faktiskt riktigt skönt att komma bort hemifrån ett par timmar. Att få en liten behövlig paus och bara vara jag igen. Vara jag, vara Biancas matte för en stund. Inget annat. Älskar att vara mamma, men alla mammor där ute förstår nog vad jag menar. 

Jag och Bianca åkte in till stan på lite ärenden och på hemvägen passade vi även på att åka via Musti och Mirri för att köpa en påse av Biancas favoritben. Biancas favoritben kanske inte är helt korrekt sagt egentligen, men de benen jag helst ger henne. Mattes favoritben. De innehåller ingen råhud, utan är mjukare och mer lättsmälta än vanliga tuggben. De sägs att de skall passa för hundar med känslig mage, vilket Bianca har, och de har fungerat bra för henne.DSC08510DSC08516Det var faktiskt riktigt skönt att få åka iväg ensam med Bianca. Även om jag är hemma med henne dagligen nu, så har jag ju inte samma tid för henne som förut. Min famn är oftast upptagen av en annan liten med stort behov av närhet. Nu fick vi umgås, bara jag och hon och jag kunde ha mitt fokus på henne för en stund. Både Bianca och jag mådde nog bra av dagens utflykt. 

Då vi kom hem var Bianca alldeles trött. Att gå runt på stan och känna in alla dofter och hälsa på nya människor var ett riktigt hjärngympapass för henne. Nu sover Tova i min famn, Bianca sover i sin bädd och även jag skall försöka vila lite grann. Vi njuter verkligen av dagarna här hemma tillsammans, alla tre. Så skönt att bara ta dagen som den kommer. Utan planer, utan måsten. Bara njuta!


En lycklig Bianca

Skrivet av Sara Hellström 04.05.2019

Kategorier:

Igår både snöade det och blåste hårt, riktigt ruggigt väder var det här hos oss. Bianca, som älskar snö, var glad över den lilla snön som täckte marken. Idag vaknade vi till ett vitt vinterland och Bianca var om möjligt ännu lyckligare. Hon tog ett skuttande varv runt på gården genast på morgonen. Härligt att se henne så glad, även om jag själv inte hurrar så mycket över snön. Det ser dock ut som den smälter bort ganska snabbt. Inte mig emot, vill gärna ha våren tillbaka. DSC07849Just nu sover Tova ute i vagnen och jag hoppas hon tar igen både nattens och förmiddagens sömn som hon missade. Vanligen har hon vaknat ungefär tre gånger per natt, men ibland kommer nätter då vi vakar på grund av magknip eller så vill hon annars bara ha närhet. Inatt sov hon jättebra från 21.30-00.30, men sedan vaknade vi nästan en gång i timmen och åt eller bara myste. Hur gullig hon än är, så förstår nog alla att man blir lite snurrig efter en sådan natt. 

På förmiddagen brukar hon även sova ett par timmar, men idag fick hon inte riktigt ro att sova. Dock sov hon massor igår, så det varierar. Hon utvecklas ju massor hela tiden och går igenom en massa olika faser så man får bara anpassa vardagen efter henne, så som det skall vara.DSC07854Annars har vi inga planer för idag. Dagarna flyter på och ser rätt så lika ut för oss, oavsett om det är tisdag eller lördag. Jag skulle vilja hinna slutföra städningen jag påbörjade igår, men vi får se vad Tova har för planer. Sedan har jag också börjat pyssla med ett fotoalbum om vårt första år i huset, kanske får jag lite tid för det också. Eller så sitter jag bänkad framför serier med Tova. Vi får se. Ha en fin lördag <3