tisdag 13 november 2018 - 17:00

Jag kan inte skydda er mot allt

I lördags kväll åkte hade jag och Bianca stämt träff med våra vänner vi inte har träffat på evigheter. En vän som är, precis som mig, en otroligt passionerad hundägare. Vi har mycket gemensamt, men en av de största sakerna är nog kärleken till våra djur. Jag har verkligen inte många vänner som är på samma nivå som mig då det gäller djuren, men det här är en vän som förstår mig då jag säger att Bianca är så mycket mera än en hund för mig. Eller att Selma är så mycket mera än en katt. Hon förstår, för hon känner precis samma för sin hund.

Vi kom in på ganska djupa samtalsämnen angående djuren, både glada och mer ledsamma sådana. Vi pratade mycket om då djuren är sjuka och hur vi agerar i sådana situationer. Hur livet stannar upp och det enda som är viktiga är att de skall börja må bra igen. Hur man sover på golvet med dem veckotal om det behövs, handmatar dem eller sjukanmäler sig om det så behövs. Allt för dem. Det är inte många som förstår detta eller många som skulle agera på samma sätt. För mig finns inget annat sätt. 

Bianca har tyvärr varit med om ganska mycket i sitt fyra-åriga liv och nu även Selma likaså. Jag hann bara publicera inlägget om att Selma är friskförklarad igår, då hon fem minuter senare kom in med en brutalt blodig tass. Det var ingen rolig kväll vi hade igår kan jag säga. Det var bokstavligen blod, svett och tårar, men mer orkar jag inte skriva om det just nu. Vi är tillbaka på mediciner och krage på huvudet, men hon kommer nog att bli bra. Veterinären har sagt att vi kan sköta såret hemma ett par dagar och blir det inte bättre måste det visas upp, men vi hoppas det läker av sig själv. 

Man önskar verkligen man kunde skydda dem mot allt ont i världen. Bädda in dem i en liten bubbla av bubbelplast och bomull så att ingenting kunde skada dem. Gud så man önskar det! Men det kan man ju inte. Man måste bara försöka skapa de bästa förutsättningarna för att de skall ha det bra och sedan finnas där då de behöver en lite extra.

Jag undrar ibland varför just våra djur råkar ut för så mycket. Jag är så matt över allt detta nu. Låt mina djur vara friska! Klandrar ofta mig själv, även om jag vet att det inte är mitt fel. Jag försöker tänka att det beror på att just jag tar så bra hand om mina djur då de är sjuka. Jag finns här för dem, sköter om dem och ger dem vad de behöver. Det är nog inte något alla skulle göra. 

Jag kan inte skydda er mot allt, även om jag så gärna vill. Jag kan bara finnas här för er och ge er mitt allt. Älskade, älskade flickor. 

DSC04572

måndag 12 november 2018 - 16:43

Selma är friskförklarad

Senast jag skrev hade vi sjukstuga här hemma. Selma höll på att återhämta sig från sin lilla operation och jag gjorde allt för att hon skulle ha det så bra som möjligt under sin återhämtningsperiod. Nu kan jag glatt meddela att hon är friskförklarad. Förra veckan var vi till veterinären för att ta bort stygnen och även om vi själva tyckte såret hade läkt bra, så var vi lite nervösa över vad de skulle säga på veterinärkliniken.

Vi packade in hela familjen i bilen och åkte iväg till kliniken. Selma sjöng hela vägen och Bianca låg mest och funderade vad Selma höll på med. Då vi satt där i väntrummet, min lilla familj och jag, kände jag mig plötsligt så överröst av tacksamhet. Tänk att denna man, denna hund och katt är min familj. Kunde inte önska mig något annat. 

En djurskötare kom och kallade in oss och tyckte det var bra att storasyster Bianca hade fått komma med som moraliskt stöd. Även om hon var lite otålig och tyckte nog hon borde ha fått mera uppmärksamhet än vad hon fick just då, men hon fann sig ganska snabbt i situationen. Djurskötaren började putsa Selmas sår och klippte sedan bort stygnen. Selma låg på bordet och putsade sina tassar och skötarens händer, helt lugn. 

Selma fick beröm flera gånger för hur duktig hon var och vi fick beröm för att vi skött såret så bra som vi hade. Det hade verkligen läkt så mycket bättre än vad vi kunnat hoppas på. Det som tio dagar tidigare var ett stort hål, ett köttsår, var nu ett litet rött streck på hennes kropp. Otroligt. 

Då skötaren sade att Selma är friskförklarad och att hon nu får gå ut igen och inte behöver ha någon tratt på huvudet drog både jag och sambon en suck av lättnad. Även om Selma klarat allting riktigt bra och inte trotsat det minsta, så visst var det skönt att få återgå till det normala igen. Inga mediciner, ingen sårvård och en katt som får vara katt igen. 

Då vi satt i bilen påväg hem igen kände jag åter igen sådan lycka över att den här familjen är min. Min friska, fina, fantastiska familj <3 


DSC04377

 

måndag 29 oktober 2018 - 19:17

Vi har fått den bästa katten i världen

Ny vecka, nya möjligheter. Så sade sambon då vi stod i köket och småpratade imorse. Ett uttryck som verkligen kan passa in på denna vecka här hos oss. Förutom att Selmas sår läker fint och hon är på bättringsvägen, så skall det även hända en del i huset denna vecka. Vi skall ha murare på besök som (äntligen!) skall fixa muren i köket och på helgen skall vi ha en fullständig hemma-fixar helg och bland annat måla klart sovrummet, för det hann vi aldrig med förra veckan. 

Men, det var egentligen vår lilla Selma jag tänkte skriva några rader om idag. Idag åt hon sista dosen av värkmedicin och från och med nu är det tänkt att hon skall klara sig utan den. Imorgon är sista dagen av antibiotika och fram till torsdagen skall vi putsa och sköta såret. I slutet av nästa vecka är det tänkt att stygnen skall tas bort och sedan får hon eventuellt återgå till sitt normala liv igen. 

Hon måste fortfarande ha på tratten på huvudet, för att inte riva upp såret. Då vi är hemma med henne har vi haft på en nätstrumpa istället, eftersom hon inte är så väldigt förtjust i tratten. Hon är en innekatt just nu och har anpassat sig otroligt bra till det. Jag hade väntat mig att hon skulle stå vid dörren och skrika, eftersom hon älskar att vara ute. Men, hon har inte alls visat några tecken på att hon vill ut. Hon verkar njuta av att ligga inomhus under filten istället. Det är något hon gör mycket nu, myser under filtar. Jag bäddar in henne och hon njuter. 

Något som jag ändå är otroligt imponerad och lite förvånad över är hur duktig hon är. Hon har ätit alla sina mediciner utan problem. Hon säger absolut ingenting då vi putsar hennes sår. Hon accepterar och anpassar sig fullt ut. Som att hon förstår att vi vill henne väl och tar hand om henne. Hon klagar inte det minsta. Jag hade förberett mig på att det kunde bli jamande, skrik, klor och tänder. Att vi måste tvinga i henne mediciner. Men inget. Hon bara ser på oss med sina små söta ögon och gör allt vi ber henne om.

Selma och bianca 3

Selma är verkligen en så fin katt. Så snäll, klok och fantastisk. Inte lik någon annan katt jag träffat. Vi hade redan en fantastisk hund, men tänk att vi fick en så underbar katt också. Hur är det möjligt att just vi kunde få två så fina familjemedlemmar som Bianca och Selma? Jag är så tacksam över dessa små tjejer. 

Jag har sovit med Selma och Bianca på nedre våningen sen hon blev sjuk, eftersom jag gillar att kunna hålla koll på henne under natten och vill ogärna att hon springer i trapporna med sin tratt på huvudet. Så flickorna och jag har sovit i en säng här nere och vi trivs kanske lite väl bra, får se om vi överhuvudtaget återvänder upp till vårt egentliga sovrum.

Bianca är väldigt snäll med Selma och förstår att ta det lugnt med henne. Vanligtvis leker de ju och busar vilt, men det är som att de båda skulle förstå att Selma är sjuk nu och att de inte kan busa som vanligt. Hittills har allting alltså gått över förväntan. En dryg vecka kvar, sedan hoppas vi att vi kan lägga den här sjukdomshistorien bakom oss och fortsätta vardagen med två friska djur. 

fredag 26 oktober 2018 - 08:03

Då mattehjärtat värker

Alla med något husdjur kan säkert hålla med mig då jag säger att det tar så ont i hjärtat då de är sjuka eller bara inte mår bra på något sätt? Så ont tar det. Hjärtat går itu. Man vill bara ta deras smärta och sätta den på sig själv istället, så att de skulle slippa. Men man kan bara finnas där och göra det bästa för dem i situationen, vilket vi försöker göra för Selma nu. 

Det var med tunga känslor jag lämnade av Selma hos veterinären igår på morgonen. Djuren betyder allt för mig och att ge över ansvaret över dem i någons annans händer är inte lätt. Men personalen tog varmt emot henne och jag kände mig ändå trygg med att lämna henne i deras händer, även om jag såklart helst hade sluppit hela situationen. Efter jobbet åkte jag i rask takt för att hämta hem henne. Innan jag fick se henne skulle sköterskan gå igenom alla mediciner och återbesök m.m. Jag försökte lyssna noggrannt, men egentligen ville jag bara hyscha ner henne och be henne hämta min lilla tjej. 

Sen kom äntligen Selma, lite trött men hon mådde bra. Allting hade gått bra och nu skall det bara läka. Hon skall äta värkmedicin, antibiotika och så skall vi putsa såret dagligen. Om ungefär två veckor skall vi tillbaka för att ta bort stygnen. Tills dess kommer Selma att vara en innekatt, något hon troligen inte kommer uppskatta speciellt mycket. Men det är tvunget.

Selma hade verkligen charmat alla på veterinärkliniken, det märktes tydligt. Hon fick en liten personlig krya på dig-hälsning av veterinären och hade fått gosat med flera djurskötare. Hon är en väldigt liten, snäll och söt katt, så jag förstår dem.

DSC04592

DSC04594

Då vi kom hem lade vi Selma i soffan med filtar runt henne. Man såg hur trygg hon kände sig och hur skönt hon tyckte att det var att få vara hemma igen. Lite trött, lite ostadig på benen men visst såg man vår Selma där bakom allt det där. Djurskötarna hade valt att sätta på henne ett bandage och en nätstrumpa istället för kragen, eftersom kragen tydligen inte varit så populär. Väl hemma hoppade hon ur nätstrumpan ganska snabbt, så vi har nu båda två på henne. 

Igår kväll var Selma ganska trött och ville mest ligga under en filt eller i famnen, vilket hon såklart fick. Hon var inte riktigt sig lik och det ger mig en stor klump i hjärtat att se henne så avdomnad. Samtidigt som jag är glad och tacksam över att hon kommer att bli helt återställd och att det "bara" var ett sår som behövdes sys.

DSC04603

Många skulle nog tycka jag är väldigt överdriven i min roll som matte, men då får folk tycka det. Men jag sitter med dem i famnen flera timmar om det känns som det rätta. Handmatar eller sover med dem på golvet. Vad som helst. Jag gör det som känns rätt i mitt hjärta. Djuren betyder allt för mig och deras välmående är en av de sakerna jag prioriterar absolut högst. 

Nu hoppas vi att såret läker fint och att Selma snart är sig själv igen <3 

 

  

onsdag 24 oktober 2018 - 20:15

Veterinärbesöket - Selma måste sys

Vi har nyss kommit från veterinären med Selma. Då jag kom hem från jobbet var den här knölen (orsaken till att vi bokade tid till veterinären) borta och istället såg man bara lite blod i pälsen. Vi funderade en stund om vi alls skulle åka in, eftersom det verkade vara en böld som nu spruckit av sig själv och det såg inte så farligt ut längre. Men vi kom såklart fram till att vi skulle åka in ändå, djurens välmående är en av de sakerna jag prioriterar högst. Och tur att vi åkte in.

Veterinären rakade bort pälsen på stället där bölden funnits och jag, som egentligen inte är så känslig för sådant här, fick ta ett steg tillbaka. Det kom fram så mycket blod och var och allt möjligt så jag kunde inte titta på. Jag såg bara att veterinären tog tag i en pälstuss och det såg ut som hela skinnet kom med. Selma var ledsen, jag hade gråten i halsen och sambon och veterinären försökte hålla i henne och putsa såret försiktigt. 

Antagligen har hon skadat sig på något sätt, fått ett litet sår, vilket senare resulterat i en böld som nu spruckit och skapat ett infekterat sår under huden. Stort öppet sår, säkert 2 cm långt. Veterinären gav henne värkmedicin, antibiotika och en tratt på huvudet samt något medel på såret. Imorgon skall vi tillbaka för att sy ihop såret. De ville inte börja söva henne idag, eftersom det var så nära stängningsdags så hon skulle inte ha hunnit få tillräckligt med tid på uppvaket. 

Selma var inte jätteförtjust i tratten och klättrade ur den flera gånger. Sprutorna var inte heller populära. Men, hon skötte sig ändå väldigt bra. Hon var väldigt duktig, jamade lite men varken fräste eller klöste. Såret måste ha tagit ont, så jag är verkligen imponerad över hur lugn hon var. Snällare katt får man nog leta efter. Även veterinären sade att hon var så näpen och liten.

Jag tror inte vi är Selmas favoritpersoner just nu. Det är i alla fall var hennes blickar säger. Men, vi vill ju bara hennes bästa så jag tror hon förlåter oss. Då vi kom hem försökte hon gå ur tratten genom att backa, är det något katter gör? Aldrig sett detta beteende på hundar. Hon var lite olycklig ett tag, men nu ligger hon på kökssoffan och sover.

Jag hoppas natten går bra och att hon skall kunna sova utan smärtor. Imorgon innan jag åker till jobbet lämnar jag henne i veterinärens trygga händer och hämtar hem henne då jag slutar. Känns lite läskigt att hon skall vara där hela dagen, men jag vet att hon är i goda händer och att de tar bra hand om henne. Det tar så ont i mitt hjärta att se djuren sjuka, men samtidigt är jag lättad över att detta var ett sår som kommer att läka och inte något värre. Vi får vara glada över det. 

44848483 308819389847156 5098438175366316032 n

44771139 1949475708688703 8539929769536389120 n

onsdag 24 oktober 2018 - 00:00

Selma skall till veterinären

Godmorgon på er,

Här har vi nyss vaknat. Bianca letar kattknallar som jag slängde ut på golvet, Selma gick nyss ut och jag dricker mitt kaffe. Att kasta ut lite katt (eller hund) knallar på golvet håller Bianca sysselsatt en liten stund så jag får dricka mitt kaffe, tips tips! På sommaren brukar jag göra samma på gräsmattan, men en oktobermorgon som denna sitter jag helst inne med min kaffekopp så golvet fungerar lika bra.

Ikväll skall vi till veterinären med Selma. Jag hoppas att besöket kommer med goda nyheter, men om jag skall jag vara ärlig så är jag nog lite orolig. Lite nervös. I förrgår hittade vi en knöl vid hennes ryggrad. Den är ganska stor och mjuk, men helt klart en knöl. Man ser den då hon går, rör sig och även då hon ligger ner. Hon är en ganska liten katt så den syns väldigt tydligt på henne. Jag har ingen aning om vad det kan vara, men efter att ha konsulterat med veterinären tyckte hon nog vi skulle komma och visa upp Selma. 

Selma verkar ändå må bra. Hon äter, leker, sover och är precis som hon brukar. Förutom att hon inte ville att man skulle röra henne på ryggen igår, då jamade hon till och sade att det inte kändes bra. Så någonting har hon helt klart där.

Selma är ju bara sju månader gammal, så jag hoppas verkligen inte att det är något farligt. Om det är något farligt, kanske hennes unga ålder i och för sig är en positiv sak. Jag vet inte riktigt. Jag är i alla fall glad att vi fick en tid så snabbt så att vi får henne undersökt och förhoppningsvis får höra att det är något som går om av sig själv.

Då jag bokade tiden och sade vad vår katt hette så utbrast djurskötaren "Selma, nej gud så fint namn". Visst har hon ett fint namn vår lilla Semla och hon är så fin på så många andra sätt också. En underbar liten kisse, som betyder väldigt mycket för oss. Håll tummarna för oss ikväll att vi får goda besked <3 

DSC04543 3

tisdag 23 oktober 2018 - 18:20

Kakelugnen blev som ny

Min och Biancas mamma med följetåg åkte hem i söndags och vardagen har återgått i huset. Så även renoveringarna! Äntligen har vi haft lite tid för det igen, det har legat på is en tid på grund av tidsbrist. Med två heltidsjobb, två djur och allt annat som hör livet till så hinns det inte alltid med allting man vill. Men igår målade vi både tak och väggar i vårt blivande sovrum.

Tror jag nämnde det i något tidigare inlägg redan, men tanken är alltså att vi skall flytta vårt sovrum till nedre våningen. Just nu sover vi på övre våningen, men rummet här nere har bättre planlösning och känns mera praktiskt. Tanken är att vi skall vara nerflyttade till jul, något jag nog tror vi skall hinna med. Kakelugnen är spacklad och målad, taket är nu målat och väggarna skall vi måla andra varvet ikväll. Pappa kommer upp för att tapetsera en fondvägg åt oss någongång nästa månad. Golvet har vi ännu inte bestämt om vi går något åt nu i detta skede eller senare, men annars börjar allting vara på det klara. 

Det är så kul när man ser förändringarna och ser allting ta form, rum för rum. Då sovrummet är klart har vi några få saker vi vill få gjorda ännu detta år, men sedan får vi ta nya tag nästa år igen. 

Jag har inte ännu fått några bra bilder av sovrummet då det är målat, eftersom det skymmer samtidigt man kommer hem från jobbet ungefär. Men, tänkte visa er före- och efterbilder på kakelugnen. Det är sambon som fixat på kakelugnen och jag är så nöjd! Som ni ser på före bilderna här nedan så hade målfärgen flagnat och gulnat och hela kakelugnen var helt enkelt bara i behov av en ordentlig dos med omsorg och kärlek. 

IMG 3804

IMG 3806

Sambon har spacklat, slipat, grundmålat flera varv och sedan ännu målat hela kakelugnen med en vit färg. Jag är så stolt. Ingen av oss har ju gjort sådana här saker tidigare och med tanke på de har det gått väldigt bra. Även min roll som övervakare och kontrollant i detta arbete skötte jag utmärkt. Här nedan kan ni även skymta den gamla gula väggfärgen, den man ser längst in mot byrån. 

DSC04111

Med lite (mycket) spackel och några lager ny färg blev den så här fin. Som ny! Pappa fixade dessutom nya sotluckor åt oss så den ser verkligen ny ut. Fräschare, finare och troligen fungerar den lite bättre nu också med sina nya sotluckor och av all kärlek den fått. Den får ännu inte visa sitt riktiga jag, i och med att vi fortfarande håller på att renovera i rummet, men ni ser vart det är påväg i alla fall. Här runt fönstret kan ni även skymta den nya väggfärgen. Färgen var betydligt gråare än vad vi hade tänkt oss, men det blir nog bra såhär också. IMG 4405

kakelugn

Jag blir så glad av att se på bilderna själv och se hur mycket som verkligen har hänt. Man blir så lätt blind då man är mitt i det och tycker att ingenting går framåt. Men visst gör det ju det. Det har verkligen hänt en hel massa här sedan vi flyttade in för fyra månader sedan. Nu måste jag städa upp lite här inne och sedan skall vi måla väggarna ett andra varv innan sambon åker på nattjobb. Trevlig kväll!

onsdag 17 oktober 2018 - 18:35

Husets mysigaste rum

Igår kväll hade jag fina Daniela på besök hem till oss. Som alltid då jag träffar henne, hade vi en kväll med blandade samtalsämnen och kom in på intressanta diskussioner. Det är så skönt då man verkligen kan tala om allt med någon och samtalsämnena bara avlöser varann. Precis som Daniela själv skriver på sin blogg, så upplever även jag det väldigt lätt att umgås med henne. Vår vänskap är väldigt okomplicerad. Vi hade en trevlig kväll och precis som alltid kände jag mig fylld med ny energi och inspiration efter att Daniela varit här, hon har den effekten på mig.

En av de första sakerna som Daniela påpekade då vi gick upp på övrevåningen var att " Du har ju nästan inte visat några bilder från huset?". Det stämmer. Varför? Dels på grund av brist på både tid och ork att fotografera och dels på att den här hemmakänslan ganska nyligen infunnit sig. Jag har velat och behövt få känna in huset själv, förrän jag visar glimtar för resten av världen. Men, igår passade jag på att ta lite bilder innan Daniela dök upp.

Namnlos

DSC04430

Jag tänkte visa er lite bilder från husets mysigaste rum idag, vardagsrummet. Vårt vardagsrum är det första rummet man stiger in i då man kommer upp på andra våningen. Det är ett mäktigt rum, om jag får beskriva det fritt. Det första man möts av är den synliga stockväggen och den stora braskaminen, som vi renoverat upp ordentligt. Från vardagsrummet kan man sedan fortsätta in till resten av övervåningen, där det bland annat finns två sovrum och ett arbetsrum. Vill man så kan man även gå upp på loftet, det brukar Selma göra. 

Vardagsrummet var ett rum jag hade svårt att få ordning på till en början. Jag har ända sedan start tyckt det varit en rum en fin grund, men hade väldigt svårt att få till inredningen i det. En söndagskväll för ett par veckor sedan fick jag nog, bröt ihop en stund och sade sedan till sambon " ikväll skall det bli hem av detta rum." Plockade på mig massa saker jag hittade runt om i huset och började inreda. Den kvällen blev vardagsrummet husets mysigaste rum.

DSC04441

Namnlos 2

DSC04526

I början satt vi knappt i vardagsrummet, men nu hänger vi där nästan hela tiden. Äter frukost framför brasan, ser på film och spelar spel. Umgås och bara är. Jag ser verkligen fram emot att spendera flera mörka höstkvällar där med vänner och en tekopp framför brasan. 

Visst har jag ännu detaljer jag vill ändra på, vissa möbler jag vill byta ut och så drömmer vi om att måla taket vitt i framtiden. Och belysningen behöver fixas till, nu har vi bara en nödlösning upphängd i taket. Men en sak i taget och just nu njuter vi av hur det ser ut idag. Man kan säga att detta för tillfället är huset andra rum som nu är färdigställt. Om ni vill kan jag visa er före och efter bilder på braskaminen?

Nu skall jag invänta dagens gäster, nämligen mamma och mommo. De är i skrivande stund påväg till oss för att stanna här ett par dagar, vilket vi ser mycket fram emot! Ha en fin kväll <3 

tisdag 16 oktober 2018 - 00:00

Fem saker som är giftiga för din hund

Att choklad inte är bra för hunden känner många till, det är känt sedan länge. Choklad är giftigt och är inte något som hör till en hunds kost. Men, det finns även en hel massa andra saker som är giftigt för hunden. En del saker är kanske mer självklara, men en del har även kommit som en överraskning för mig under min tid som hundägare. Idag tänkte jag ta upp fem livsmedel som är giftiga för din hund, som du kanske inte kände till.

 

5 livsmedel som är giftiga för din hund:

 

1. Avokado

Man kunde tro att denna fina och snälla frukt inte kan skada någon, men så är det tyvärr inte. Avokado innehåller ett ämne som heter persin, vilket är giftigt i större mängder och kan ge skador på hjärtat. Det vill du väl inte att din vovve skall få? Så, ingen guacamole för hunden!

avokado 1

 

2. Lök

ALLA lökväxter innehåller ett ämne som heter alicin. Hundens kropp har svårt att bryta ner alicin och därför lagras det i hundens kropp en längre tid och kan ge skador på t.ex. levern eller skada de röda blodkropparna och massa annat otrevligt. Det här finns som sagt i alla lökväxter och både i tillagad och rå lök. Tänk även på detta ifall du ger hunden matrester där det kan finnas lök!

lc3b6k 2

 

3. Vindruvor

Jag har sett att vissa matar sina hundar med vindruvor, om du är en av dem - sluta! Vindruvor (och russin) kan orsaka akut njursvikt hos hundar och det är verkligen inget man vill ge sin hund. Det har hänt att hundar har dött p.g.a. förgiftning av vindruvor. 

img 5033

 

4. Nötter

Nötter är inte heller bra för hunden, speciellt macadamianötter anses vara extra farliga. Detta eftersom nötter kan innehålla en mögelsvamp som hundar är extra känsliga för. Salta nötter är även något man bör undvika p.g.a. av saltet, som även det är ett gift i sig för hunden. Så, här kom egentligen fram två livsmedel under en och samma punkt - nötter och salt

nc3b6tter 1

 

5. Xylitol

Detta kanske ändå en del redan känner till, men valde ändå att ta med det eftersom det är så otroligt viktigt och är något nästan alla har i sitt hem. Xylitol, i alla former, är giftigt! Många av oss har ofta  en tuggummipåse i handväskan, men tänker inte på att detta är livsfarligt för hunden om den bestämmer sig för att dyka ner i väskan för att ta sig ett litet mellanmål. Även pastiller, godis eller tandkräm med xylitol är farligt, alla former av xylitol. Så var försiktig med tuggummipåsen och din egen tandkräm i fortsättningen!

img 5410

Det här var fem livsmedel som är giftiga för din hund, men tyvärr finns det oändligt många fler. Här är t.e.x. en lista på ämnen som är giftiga för hunden. Det här är saker jag tycker man bör ta på allvar och ha koll på som hundägare. Det kan faktiskt vara fråga om liv eller död. 

Jag har hört människor säga "Min hund tål choklad, så den får alltid några bitar" eller "Min hund har aldrig fått något fel av vindruvor". Okej, visst, det kan ju stämma att den inte reagerat. Alla hundar är inte lika känsliga och beroende på mängden ämne jämfört med hundens kroppsvikt kanske den inte blev förgiftad. Men då undrar jag bara, om du själv käkade en liten bit råttgift en gång och överlevde det utan någon allvarligare reaktion. Skulle du riskera att ta det igen? Om det står gift på burken?

Sett genom hundens ögon, så står det gift på bland annat just choklad, vindruvor, salt och xylitol. Så, jag har svårt att hitta ett bra argument för att man skulle ge det åt sin älskade hund. Man skulle ju inte ta en burk rent gift och sätta i hundens matskål, så jag förstår inte varför man skulle ge exempelvis choklad då heller.

Skippa giftet och ge hunden något den mår bra av istället!

måndag 15 oktober 2018 - 21:00

Ett efterlängtat besök

Vi hade en period då det kändes som vi aldrig var ensamma i huset. Vi hade besök hela tiden och gästerna verkligen gick om varann. Även om det var väldigt roligt att så många ville komma och se på vårt nya hem och annars bara hälsa på oss, så blev vi lite mättade av gäster där ett tag. Nu är det så kul, då vi igen känner att vi orkar med och vill ha vänner på besök. Det känns inte som något man borde klämma in här och var för att man måste. Nu känns det igen givande att få vänner eller familj på besök. Ikväll hade vi några vänner på besök som vi inte träffat på länge, vänner till både mig och Bianca.  

Det var Molly och Rosie som kom på besök tillsammans med sin matte och husse. Som vi saknat dem! Vi fann varandra genom våra hundar och det uppstod snabbt en vänskap som är oersättlig för mig. Att hitta en annan person som är en lika passionerad hundägare som mig själv är inte lätt, men i denna matte har jag funnit en. Vi vet nog egentligen mera om varandras hundar, än vad vi vet om varann. Tror jag. Vi fungerar som en tröstande axel för varann då det är något som oroar oss med våra hundar eller om vi behöver tips eller råd. Det är verkligen en inspirerande vänskap för mig, på så många sätt och vis. 

DSC04402

DSC04408

Molly och Rosie är även de två fantastiska tjejer. Så unika personligheter och så fantastiska båda två. Jag bryr mig verkligen om dessa två små vänner och de har en stor plats i mitt hjärta. Tyvärr saknade vi en liten tjej ikväll. En tjej jag verkligen hade hoppats på att få krama om ikväll. Livet ville dock annorlunda och det blev hennes tid att gå vidare ut på de gröna ängarna. 

Jag känner verkligen med alla hundägare, och speciellt mina nära vänner, där ute som förlorat en fyrbent vän. Jag har själv gått igenom det och även om alla hanterar sin sorg på olika sätt, så vet jag hur tungt det är. Hur hjärtat slits itu och hur hjälplös man känner sig. Känslan av att inte veta hur man skall fortsätta leva eller vad man ens gör utan den som alltid funnits där. Tankarna fanns på lilla Tingeling hela kvällen och jag fick kämpa för att inte fälla tårar då vi pratade om henne. Jag är dock säker på att hon var med bland oss, på ett sätt eller annat. Jag är också säker på att hon har det bra där hon är nu, springer fritt och mår bra. 

Jag är så glad att vi fick den här kvällen tillsammans, trots omständigheterna. Det var inte riktigt det samma och det var tydligt att någon saknades. Men, det var roligt att äntligen få träffas igen och hundarna fick också träffas och leka. Glädjen i deras ögon då de såg varann efter så lång tid värmde mitt hjärta. En värdefull vänskap, både för mig och Bianca.