tisdag 17 juli 2018 - 14:37

Tankar om då man som hundmänniska skaffar katt

" Den där katten kommer nog ge dig mera huvudbry ännu ska du se"

 

Så sade min mamma åt mig igår då jag talade med henne i telefonen efter att Selma varit försvunnen i nästan två timmar. Det här med att skaffa katt då man är så van med hundar som jag är, det är en process för sig kan jag berätta. Ett helt nytt tankesätt man behöver lära sig och livet med katt är nog väldigt olikt ett liv med hund. 

Båda två är de sällskapsdjur och behöver såklart vård, kärlek, mat osv. Men en katt är så mycket självständigare än vad en hund är. Något jag kanske inte riktigt har greppat än. Jag märker att jag ofta behandlar Selma som en hund. Jag försöker tänka på att hon är en katt, men det är så inbyggt för mig det här hund-sättet.

Som på nätterna då vi skall sova och jag ber henne lägga sig ner och sova, istället för att jaga mina tår. Jag kan ju be henne hur mycket som helst, men responsen är definitivt inte densamma som jag får av Bianca då jag ber henne lugna ner sig. Eller som igår då jag hjälpte ner Selma från en träd, för jag inbillade mig att hon omöjligt skulle ta sig ner därifrån själv. Hon jamade och såg rädd ut visserligen, men hennes smidighet i trädet var ju ändå något helt annat än om Bianca skulle ha suttit där. 

Selma har ju fått börja vara utomhus nu och hittills har hon hållt sig väldigt nära och alltid kommit då vi lockat. Hon har inte lämnat gården, vad jag vet. Vi lämnar inte henne ute på natten eller om vi själva åker bort ännu, även om sambon menar att hon nog skulle klara det. 

DSC03779

Igår försvann Selma i nästan två timmar. Jag ropade, lockade med mat och letade överallt. Verkligen överallt. Hon var inte någonstans på sina vanliga gömställen. Jag försökte såklart hålla mig lugn, men hundmänniskan inom mig skrek av oro. En hund vet du ju alltid var du har och vet du inte är den troligen på rymmen. Katter fungerar ju dock inte riktigt såhär, något både sambon och min mamma försökte förklara för mig då jag febrilt letade efter vår försvunna katt. 

Två timmar senare hörde jag henne jama bakom biltaket, där satt hon. Oskadd och glad. Jag drog en lättnadens suck, över att min lilla Selma var funnen! Sedan fick jag sätta mig ner och inse att jag kommer inte alltid veta var hon är och det måste jag bara lära mig. Jag kan ju inte bli rädd varje gång hon försvinner en längre stund. 

Selma älskar att vara ute och är verkligen superduktig. Hon begär sig redan ut då hon behöver göra sina behov och kommer också in då vi lockar på henne. Men jag vet ju att det kommer att komma dagar då hon kanske inte kommer hem på natten eller dagar då hon är utomhus en hel dag utan att vi vet var hon är. Och hon klarar det. Nu är det bara jag som behöver lära mig att klara det också. 

måndag 16 juli 2018 - 15:01

5 viktiga tips för hunden i sommarvärmen

Vi har verkligen fått njuta av riktigt varma dagar den senaste tiden och det ser ut att fortsätta på samma sätt. Även om jag själv älskar sommar, sol och värme så börjar detta bli lite väl hett även för mig. Bianca, som även hon älskar att vara utomhus, börjar också bli lite less på den här värmen. Det är för varmt att göra någonting i och nästan för varmt att vistas i, i alla fall här på vår soliga tomt. Mera än så tänker jag inte klaga, för jag gillar ändå det här bättre än en slaskisk och kall vinter. 

Både Selma och Bianca söker sig automatiskt till skuggan eller alternativt går in om de får för varmt, men det gäller ändå att ha lite koll på hur man bäst tar hand om sina djur i sommarvärmen. Idag tänker jag dela med mig av fem viktiga saker att tänka på om man har hund (eller djur överlag) i sommarvärmen. 

skc3a4ren red 2

5 Viktiga tips för

Hunden i Sommarvärmen: 

 

1. Ha alltid vatten tillgängligt för hunden (för alla djur)

Självklart, men bör ändå nämnas. Nytt och fräscht vatten skall hela tiden finnas tillgängligt. 

 

2. Undvik het asfalt

Tänk på att asfalt kan bli otroligt hett på sommaren, till och med så det kan orsaka brännskador på hundens tassar. Du kan testa genom att själv sätta din handrygg på asfalten och hålla den där i fem sekunder, klarar inte din hand av det så klarar inte hundens tassar av det heller. 

skc3a4ren red 9

3. Lämna ALDRIG hunden i bilen

Jag är less på att det varje sommar skall behöva tjatas om samma sak, men det går inte att säga det för många gånger. Lämna aldrig din hund i en bil sommartid, inte ens fast den står i skuggan. Jag själv har nolltolerans då det kommer till den här frågan och jag sätter inte ens in Bianca i en bil som stått i gassande sol hela dagen för att sedan åka iväg. Enligt mig finns det inga ursäkter för att lämna sin hund i bilen sommartid, det är bara fel. 

 

4. Se upp med promenader

Sommartid är det viktigt att tänka hur och när man går promenader med hunden. Att ta en timmes promenad mitt på dagen i gassande sol är inte att rekommendera och kan faktiskt vara livsfarligt. Hundar kan inte svettas på samma sätt som vi människor och kan dö av värmeslag. 

skc3a4ren red 6

5. Låt inte hunden bada där algerna blommar

Om din hund tycker om att simma, kul, men se upp för alger. Alger är giftigt för hunden och det är inte bra att låta hunden simma i vatten där det finns algblomning, eftersom den med all säkerhet får i sig av vattnet och blir förgiftad och sjuk.

 

Har man bara dessa fem saker i bakhuvudet och lite sunt bondförnuft med sig, så kan man njuta av sommar, sol och värme hur mycket man vill. Viktigt att bara vara uppmärksam på djurens mående och se till att de har vad de behöver. Önskar er alla en riktigt solig och härlig vecka!

( P.S. Den här veckan är det jag, Bianca och Selma som har hand om Sevendays instagram konto. Så kika in där för att de vad vi har för oss i veckan. )

 

söndag 15 juli 2018 - 10:21

Selmas första gång utomhus

Även om jag är uppvuxen med katt, så är jag en hundmänniska ända in i benmärgen och kan inte påstå att jag har speciellt bra koll på katter. Före vi skaffade Selma och under tiden vi haft henne har jag såklart googlat sönder fraser som "kattens språk", "vad behöver en katt" och "när kan man släppa ut sin kattunge för första gången". Selma har nu bott hos oss i lite drygt två veckor och även om jag redan känner mig mera trygg i min roll som kattmatte, så grubblar jag fortfarande på vissa saker.

Första veckan vi hade Selma trivdes hon bäst på övrevåningen, hon kom nästan aldrig ner. Andra veckan kom hon frivilligt ner och började spendera mera tid här nere. Det tog inte länge innan hon märkte att Bianca går ut med jämna mellanrum och hon blev snabbt nyfiken på vad som fanns där på andra sidan dörren. Tanken är att Selma skall få vara ute lika mycket som inne, så det jag mest har grubblat över är hur och när vi skall släppa ut henne.

Igår, då vi båda var hemma hela dagen, beslöt vi oss för att ha dörren uppe för att se hur hon reagerade. Vi hade egentligen inte tänkt släppa ut henne än, men hon klättrade verkligen på väggarna här inne plus att med detta väder är det nästan omöjligt att inte ha dörrar och fönster öppna.

Selma kom med ut och gick väldigt försiktigt omkring på ett litet område. Man såg verkligen hur hon utforskade en helt ny värld, grästrå för grästrå. Hon var med oss hela dagen och höll sig väldigt nära oss hela tiden. Hon kom in för att äta ibland och på kvällen kom hon gladeligen in för att sova. Det jag oroade mig mest över, att hon skulle springa iväg var totalt onödigt att oroa sig för. 

Selma älskar att vara utomhus. Hon jagar små kräk och ligger i skuggan och myser. Selma och Bianca springer efter fresbeen och leker så fint tillsammans. De två kommer verkligen bra överens. Även om hon nu får vara med oss på gården, så vill jag inte lämna henne ensam ute ännu, eftersom jag tycker hon är så liten fortfarande. Jag vet inte riktigt när man vågar börja låta henne själva bestämma när och hur hon är utomhus. Hur gjorde ni då ni släppte ut er katt för första gången? Råd och tips tas emot med tacksamhet!

37177584 10215055747240636 483052240181919744 n

 

 

lördag 14 juli 2018 - 09:03

En uppdatering från livet i huset

Hej från huset,

Vi har nu bott här i två veckor och även varit kattägare i två veckor. Livet i det nya huset går bra, även om det varit lite hektiskt. Förutom allt det som hör till en flytt så hade vi även min mamma på besök i hela nio dagar, varav jag och sambon spenderade tre av de dagarna på Gotland. Vi har kanske inte riktigt hunnit landa i situationen än och vi har knappt spenderat en dag i huset ensamma, så allting känns lite overkligt ännu.  

Vi jobbar på varenda dag, med både insida och utsida. Igår fick vi äntligen sängen ihopskruvad. Ni kan int ana hur skönt det var att få sova i sin egen säng igen efter två veckor på en madrass på golvet. Saker och ting börjar verkligen ta form här och vi har inte många ouppackade lådor kvar. Sedan att saker och ting skall hitta sin egentliga plats får ta den tid det tar. 

Bianca trivs i sitt nya hem, framför allt gården älskar hon. Ibland har hon lite svårt att hitta sin plats här inne i huset, men det kommer nog med tiden. Hon var betydligt tryggare inatt då vi fick sovrummet färdigställt med både vår säng och hennes. 

Selma har gått från en lugn liten kattunge till en tonåring. Från att frivilligt ha bott på endast övrevåningen i över en vecka har hon nu flyttat sig till nedrevåningen och vill ivrigt börja gå ut på gården. Blomkrukor flyttar plats och det smäller och skramlar i varenda vrå. Hon är dock fortfarande än väldigt härlig och kramgo katt, speciellt på nätterna då hon sover i min famn hela natten. 

Det är verkligen fullspäckade dagar från morgon till kväll, men till min stora glädje inleder jag en två veckors semester idag. Förhoppningsvis skall jag hinna göra något annat än städa och packa upp under dessa två veckor. Önskar er alla en solig och härlig lördag!DSC03659

söndag 1 juli 2018 - 07:52

Vi har skaffat katt - Selma

Som om det int vore nog med att byta hem, kommun och bank så har vi även blivit med katt. Ja, det är verkligen sant! Vi är numera också matte och husse åt en liten kisse. Det hände i fredags och hon heter Selma. Själva beslutet skedde inte i fredags, men vi hämtade hem henne då. 

Vi har alltid sagt att dagen vi skaffar hus skall vi även skaffa en katt, men att det skulle bli så bokstavligt hade nog ingen kunna anat. Vi hade nog egentligen tänkt hinna packa upp och bo in oss lite grann först, men sedan fick vi syn på Selma och då var det kört. Hon var vår.

Selma är fjorton veckor gammal och är uppvuxen bara ett par hundra meter från vårt hus. Hennes mamma är rätt så liten till växten, så vi tror inte att Selma blir en speciellt stor katt heller. Selma är vit, grå och svart och världens gosigaste katt. Hon har anpassat sig väldigt bra till sitt nya hem och har redan hittat flera favoritgömställen. 

Selma tycker om människor och vill vara med oss nästan hela tiden. Hon tycker verkligen om att kramas och gosas, vilket jag tycker är lite ovanligt för kattungar (rätta mig om jag har fel). Hon sover med oss i sängen och inatt har hon sovit i mina armar hela natten. Hur mysigt! Selma i mina armar och Bianca vid mina fötter. (sambons regler om inga djur i sängen är körd)

Bianca då, vad säger hon om sin nya lillasyster? Hon är världens bästa med Selma. Verkligen! Jag är så stolt, så tacksam och glad över hur fantastiskt hon är vår Bianca. Inte bara har vi flyttat henne till ett helt nytt hus, utan även tagit en ny familjemedlem och hon bara finner sig i det. Och bra dessutom. 

Bianca är nyfiken, så klart, men ger verkligen Selma den tid och det utrymmet hon behöver. Bianca är väldigt försiktig och går sakta fram och hälsar på Selma. Selma är också nyfiken på Bianca, men lite osäker ännu på vad den här bruna varelsen vill henne. Selma har fräst lite grann om Bianca går för nära, men hon är inte rädd och gör inget åt Bianca. Selma är så snäll. Det går verkligen bättre än förväntat.

Som den hundmänniska jag är, så har jag mycket att lära. Tur att sambon kan katter, så han har i alla fall koll på läget. Tydligen får man vänja sig vid att saker faller mitt i natten då man har en kattunge och att allt som rör sig är leksaker, så även min fötter under täcket. 

Idag kommer min mamma och hälsar på med sina två hundar. Ett besök jag verkligen väntat på, eftersom hon inte sett vårt nya hus än. Hon skall bo här hos oss en vecka med sina hundar, vilket kan bli intressant. Tre hundar, en katt och ett nytt hus. Varför göra det enkelt? 

Nu skall jag försöka reda upp lite så mamma slipper in när hon kommer. Troligen kommer jag bara lägga mig i soffan och mysa med Selma och Bianca, men jag skall försöka. Trevlig söndag!

36395622 10214945666968698 5346876942240972800 n 1

 

lördag 30 juni 2018 - 09:55

Första nätterna i huset

Vilken vecka vi har haft, två lediga dagar har nog aldrig varit mer välkomna än nu. Trots att vi i princip flyttade alla stora möbler och mycket annat förra helgen så har vi ändå kört med fyllda bilar varje kväll hela veckan. Ett tag kändes det som att sakerna aldrig skulle ta slut, på riktigt. Hur vi än tömde fanns det ändå nånting kvar. Men nu, nu är gamla lägenheten så gott som tom.

Idag skall vi hämta de sista prylarna samt städa ur den. Sen slår vi igen dörrarna till det som varit vårt hem i fyra år och får fokusera på ett nytt kapitel fullt ut. Lite skräckblandad förtjusning över det hela. 

Vi har alltså sovit här i huset ett par nätter nu. Det känns fortfarande lite som att vi är husvakt och att vi snart packar ihop och åker hem igen. Samtidigt som det sakta mak börjar gro fram en lite känsla av att det faktiskt är vårt. Vi bor här i ett fullständigt flyttkaos fortfarande och om vi någonsin får det upprätt känns ovisst just nu. 

Tänk att vi faktiskt hittade vårt hus till sist. Ett tag kändes det som vi kunde husmarknaden utan och innan och allt vi såg på var bara fel. Det fanns inget sådant vi ville ha. Men det här huset, jag hade en bra magkänsla redan då jag fick nys om det första gången. Då vi båda steg innanför dörren för första gången visste vi båda att här var det. Det som vi så länge kallat huset får vi nu börja kalla hem. Vårt hem <3 

36375575 10214938643233109 8464235527904690176 n2

 

 

måndag 25 juni 2018 - 16:35

Vi håller på att flytta

Ja, vi flyttar! Och det är det enda vi gör just nu. Från tidiga morgnar till sena kvällar har vi jobbat på. Packat ner, lastat på, packat upp, städat, röjt och så vidare. Det är ett fortgående projekt kan man säga, som inte lämnar speciellt mycket tid åt annat. Vi börjar bli trötta i både kropp och sinne, men vi kämpar på.

För en vecka sedan (två dagar efter att jag kommit hem från min semesterresa) gick första flyttlasset. En vecka tidigare än planerat, men det är vi bara glada för. I lördags tömde vi i princip hela lägenheten. Vi hade egentligen inte tänkt tömma slätt i det här skedet, men samtidigt fanns det nog ingen orsak att dra ut på det. Vi har endast vår säng, matbordet och lite kläder kvar här. Och Biancas säng, såklart.

Vi har spenderat hela midsommarhelgen vid huset och verkligen tagit vara på den lediga tid vi haft. Vi hade tre lediga dagar gemensamt och det har verkligen varit guld värt med tanke på den här flytten. På midsommarafton flyttade jag och sambon ensamma i stormen, men resten av helgen har vi haft stor hjälp av vänner och familj. Så tacksam för all hjälp vi har fått.

DSC4

 

Många har frågat mig hur det känns. Känslomässigt är det en berg och dalbana. Ibland vill man bara kasta in handduken och gråta hejdlöst, eftersom det känns för överväldigande. Det känns lite som hela ens liv, ens trygghet har rivits upp och blivit utspridd över ett stort område. Man kan inte riktigt greppa det och jag har inte den kontrollen jag gärna vill ha. Att ha sitt liv i lådor, där du knappt vet vilka lådor du har vad i är tungt. Det känns skrämmande, vemodigt och visst kändes det lite chockartat första gången vi låste upp dörren till huset själva.

Det känns också spännande, overkligt och underbart. Det känns rätt. Det är ett fantastiskt ställe och ett hus med stort hjärta vi hittat. För varje låda vi packar upp så känns det bättre. Mera hemma. Snart har vi ett hem igen där var sak har sin plats och ett hem där vi lever vår vardag precis som förr. 

Vi bor ännu i vår gamla lägenhet den här veckan till slut, eftersom vi har närmare till jobbet och vi vill inte heller lämna Bianca ensam i nya huset då vi jobbar. Bianca har givetvis hängt med hela helgen och börjar sakta mak känna sig hemmastadd i nya huset, men hon är fortfarande tryggare i vårt gamla hem.

Nu skall vi åka och hämta en kökssoffa jag fyndade på loppis igår och sedan vidare mot huset. Det finns ännu mycket kvar att göra innan vi bosätter oss där. Egentligen skulle jag bara vilja kasta mig på soffan och sova bort hela kvällen, men eftersom vi inte har någon soffa kvar här så existerar inte ens möjligheten. Jag skall uppdatera lite mera bara tiden och orken finns, just nu räcker inte riktigt tiden till allt. Men snart, vi hörs!

torsdag 14 juni 2018 - 07:30

En liten semesterresa

Jag har semester den här veckan, kanske nämnde jag det redan i förbifarten. Att ha semester på hemmaplan där vi ligger mitt i ett flyttkaos var inte så lyckat. I alla fall inte om man vill ha semester och göra ingenting. Eller vila upp sig. Det gick inte hemma. På min tredje semesterdag hade jag redan varit på tre möten, tömt ett rum, packat ner hela köket och haft en lägenhetsvisning. Så passligt nog lämnade jag det där igår och åkte ner till Södra Finland.

Jag har precis vaknat i Pargas hos min bror och hans familj. Jag kom hit igår kväll och spenderade kvällen med min underbara brorson, min bror och hans sambo samt alla deras hundar. Hann också träffa en vän en stund. Alldeles strax skall min mamma komma hit på frukost. Därefter är tanken att jag och mamma skall plocka upp mommo och flyga iväg till Gdansk ett par dagar. gdansk 22

gdansk 321

gdansk 13

Då det först var tal om att åka till Gdansk mitt i vårt flyttkaos, var jag lite skeptiskt. Osäker på om jag skulle ha tid eller överhuvudtaget orka. Men med facit i hand kan jag säga att det kunde inte komma mer lägligt. Det var precis det här jag behöver. Ett avbrott. Att åka till ett ställe där jag inte kan packa, där jag inte kan tänka på flyttlådor eller annan byråkrati. Bara vara. Ha semester.

Att få spendera några dagar i min mammas och mommos sällskap ser jag fram emot. Vi reste ofta tillsammans förr, men nu är det flera år sedan vi gjort en liknande resa. Vi brukar ha väldigt roligt och skratta en hel del. Jag tvivlar inte en sekund på att denna resa kommer bli minst lika bra som våra tidigare.

gdansk 2

gdansk 11

gdansk 25

Jag har faktiskt varit i Gdansk en gång förr, för fyra år sedan (bilderna i detta inlägg är från den resan). Minns inte så mycket, mest att vi åt Gofrys (våfflor) och drack Tyskie öl. Och så åkte vi ett pariserhjul och åkte runt på hyrcyklar. Samt att vi under sista dagen åkte till grannstaden Sopot samt gick på en äkta polsk marknad. Mindes visst ganska mycket ändå. 

Jag tror dock den här resan kommer bli lite annorlunda än den jag gjorde med sambon för fyra år sedan. Vi har lite andra mål nu än sist, bland annat tror jag shopping och Gamla Stan står högt upp på listan. Om du sitter inne på bra Gdansk tips, tar jag gärna emot. Så tipsar jag er tillbaka sedan då jag kommit hem igen. Deal?

onsdag 13 juni 2018 - 14:30

Vad fyra år som hundägare lärt mig

Eftersom Bianca fyllde fyra år igår, innebär det också att jag nu varit hundägare i fyra år. Även om jag växt upp med hund och alltid haft hundar i mitt liv, så är det givetvis helt annat att själv äga en hund. Att själv ansvara över en hund. Våra fyra år har minst sagt varit innehållsrika. Jag och Bianca har gått igenom en hel massa tillsammans och hon har lärt mig så mycket, men fram för allt har jag gått igenom en stor personlig utveckling. 

Jag sitter som bäst i tåget påväg ner till Södra Finland och tänkte därför passa på att dela med mig av några saker som jag lärt mig under dessa fyra år. Givetvis har jag lärt mig massor om hundar överlag, om mig själv och hur många bra saker som helst. Jag kan omöjligt berätta allt jag lärt mig i ett enda inlägg. Jag har valt ut några specifika saker som jag anser vara några av de viktigaste lärdomarna jag tagit med mig. 

 

Glädjs åt de små sakerna & Lev i nuet

En hund lever verkligen i nuet och tar vara på livet. Livet som är här och nu. De oroar sig inte för morgondagen eller gårdagen. De går inte runt och noijar över saker, sådär som vi människor gör. De glädjs för vad de får och gör det bästa av alla situationer. En ny boll eller en enkel promenad kan göra hela din hunds dag. Det här är något Bianca har lärt mig och påminner mig om hela tiden. Hon påminner mig om att ta vara på livet och stanna upp ibland. Jag är absolut inte lika på bra på det som henne än, kanske blir jag aldrig det heller. Men jag är glad och tacksam över att hon öppnat upp mina ögon lite mera i alla fall. img 0726

Acceptera dig själv för den du är 

Både mitt självförtroende och min självkänsla har alltid varit väldigt upp och ner, mest ner. Jag har sällan varit nöjd med hur jag sett ut eller vad jag klarat av. Har svårt att tro på mig själv eller se mig själv klara av saker. Fastän jag gång på gång fått bevisat att jag kan mera än jag tror och att jag är bra precis som jag är. Bianca har lärt mig att tro på mig själv. Sedan hon kom in i mitt liv har jag blivit självsäkrare och lite snällare mot mig själv. Hon får mig dagligen att inse att jag duger precis som jag är. Hundar går inte runt och önskar att de hade lite kortare nos, längre ben eller tjockare päls. De är inte besvikna på sig själva för att de inte kan hoppa högre eller springa snabbare. Varför tar inte vi människor mera lärdom av hundarna och accepterar oss för dem vi är? img 0677

Var ärlig & Tala klarspråk

Då jag ser Bianca och hennes sätt att kommunicera ser jag en rak och ärlig kommunikation. Inga antydningar, inga hintar eller meningar begravda under andra meningar. Inget skitsnack. Hon säger och visar exakt vad hon vill eller tycker. Hon talar klarspråk. Hundar talar klarspråk. En hund läser ofta människor bättre än vad vi själva gör och att försöka ljuga för en hund är lika lönlöst som att försöka fiska i ett badkar. 

 

Förlåta mera

Hundar är inga långsinta djur. De förlåter och går vidare. Jag har nog alltid varit en rätt så förlåtande människa och vill gärna ge människor flera chanser. Det som livet med Bianca ändå fått mig att inse är att vi borde sluta irritera oss på småsaker och framför allt inte börja tjafsa om småsaker. Saker som inte betyder något. Samt att vi borde bli bättre på att inse då vi gjort fel, erkänna och be om förlåtelse samt kunna förlåta. img 0735

Förutom detta har jag även lärt mig att inte gå någonstans utan en tejprulle för kläder och hittar jag ett hundhår i maten plockar jag bort det utan att ens reflektera över det. Jag har lärt mig att vara ensam i badrummet är överskattat och har numera alltid sällskap då jag går dit. En blöt nos på kinden innan klockan åtta är lika normalt som att väckarklockan ringer. Och fastän man plockar ihop hundleksakerna ligger de snart omkringspridda igen, var så säker. Samt att hur många gånger du än kastar iväg en boll så är det lika kul varenda gång, för hunden då alltså. 

 

Vad har din hund lärt dig?

tisdag 12 juni 2018 - 16:00

Biancas födelsedag

Det här med att köpa hus, all byråkrati kring det, packa ner sitt liv och samtidigt hinna blogga, det är helt klart en ekvation jag har svårt att lösa. Dock är det bara en kort period, så kanske både ni och jag klarar av det. Idag både måste och vill jag däremot hinna skriva några rader. Idag är det nämligen ingen vanlig dag, utan idag är det Biancas födelsedag. Hipp Hipp Hurra!

Bianca, vår lilla stjärna, fyller fyra år idag. Jag säger som jag troligtvis sagt varenda år - Jag kan inte förstå vart tiden rusar. Känns som hon varit med oss hela våra liv, samtidigt som jag minns natten hon föddes som om det vore igår. Lika sant fortfarande. 

Jag och Bianca började hennes födelsedag med en solig morgonpromenad. Jag plockade blommor längs vägkanten och hon doftade på alla härliga grässtrån (härliga enligt henne då, inte mig). Då vi kom hem försökte jag göra en blomkrans åt henne, vilket gick sådär. Den blev lite oproportonelig, för liten och Bianca vägrade bära den. Men tanken var god, även om Bianca inte uppskattade gesten speciellt mycket. 

Vi har skämt bort henne med en massa presenter, bland annat en ny boll och en ny fresbee. Den gamla fresbeen kastade jag till skogs för länge sedan och ända sedan dess har vi försökt hitta en ny motsvarande. Hennes favoritboll läcker ludd, så hon behövde även få en ny sådan. Just nu ligger hon på gräset och tuggar i sig en annan av sina presenter.DSC3

Bianca fyra år är en otroligt snäll och social hund. Kramgo, mysig och så full av kärlek. Hon är glad för allt och uppskattar allt i livet. Hon tar verkligen vara på varje dag och lever i nuet. Hon påminner oss (speciellt mig) ofta om att glädjas åt de små sakerna här i livet och vara tacksamma för det vi har. Hon är verkligen en fantastisk liten hund. 

Jag är så otroligt tacksam för att Bianca kom in i mitt liv. Jag är så tacksam att jag fått följa med henne ända från start (berättelsen om då hon föddes hittar du här). Fått se henne utvecklas och fått utvecklas med henne. Jag är så tacksam över all den glädje och kärlek hon ger oss, varenda eviga dag. Hon ger oss så många skratt, så många fina stunder. Hon gör vardagen och livet lite roligare, lite bättre och mycket mera betydelsefullt. Älskade vän. 

Grattis Bianca <3