1D2

400 km Ensam med barn och hund

Skrivet av Sara Hellström 09.09.2019 | 0 Kommentarer

Idag har vi packat nästan hela dagen. Varför? Jo, för att jag och flickorna skall resa iväg imorgon. Vi skall köra ner till min mamma för att hälsa på släkt och vänner. Det betyder alltså att jag ensam skall köra över 400 km med en hund och en fem månaders. Galet? Ja, det kan anses galet i mångas ögon. Det kommer minst sagt att bli spännande, men galet vet jag då inte om jag tycker det är. Ett äventyr kanske man kan kalla det. Lite nervös är jag nog, det kan jag ärligt erkänna. Jag har laddat upp med allt jag tänker att kan få en fem månaders att vilja sitta stilla i sex timmar. 

Vi har åkt ner med Tova två gånger och båda gångerna har det gått riktigt bra. Första gången var hon bara två månader och sov sig i princip genom hela resan. Andra gången gick det också helt bra, men då blev hon lite uttråkat halvvägs så jag fick sitta där bak och hålla henne lite i handen. Nu blir det första gången jag reser helt ensam med henne, så att sitta och hålla hennes hand i 200 km är liksom uteslutet. Men, jag är beredd på att stanna och pausa så mycket vi behöver och att ta det i Tovas takt. Det skall nog gå bra! 

Bianca klarar bilresan utan problem, så henne oroar jag inte mig det minsta över. Jag brukar vanligtvis åka buss, nu kände jag dock att det är lite för utmanande att åka buss med både hund och bebis, då jag bara har två händer. Kanske provar vi på det någongång i framtiden. 

Min mamma reste ofta samma sträcka, också ensam, då jag var liten. Klarade hon det, så skall nog jag också klara det! Egentligen är min största rädsla att bilen skall krascha halvvägs, men om det är fallet så kommer jag i alla fall att ha en rolig historia att berätta för Tova då hon blir äldre. 

Nu håller jag bara tummarna för att natten går bra. Tova fick nämligen vaccinationer idag på rådgivningsbesöket. Det var lite fler tårar än förra gången och lite mera skrik. Hennes min då hon fick rotavaccinet i munnen borde ha dokumenterats. Har aldrig sett henne skaka på huvudet och grimasera så som hon gjorde. Hon reagerade inget på vaccinationerna sist, så knappast gör hon det denna gång heller. Önska mig lycka till på färden så hörs vi då jag är framme i sydligare breddgrader!DSC02417

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar