b2

Första tanden och sömnlösa nätter

Skrivet av Sara Hellström 22.09.2019

Kategorier:

Klockan är 08.30, vi har nyss stigit upp. Tova leker på golvet och skrattar och tycker att världen är helt fantastisk. Bianca ligger i sin bädd och jag sitter vid bordet med kaffekoppen bredvid mig. Kaffe, det lär behövas idag. 

Tova är lika glad som vanligt, trots att det inte blev många timmars sömn inatt. Varken för mig eller henne. Hon somnade strax efter kl.21 som vanligt men kl. 00.30 tyckte hon att det räckte till. Klarvaken tjej som ville allt annat än ligga ner. I två timmar, till kl. 02.30 hoppade vi i famnen, vandrade runt i huset, jag försökte mata henne, böt på henne och vaggade henne i famnen. Hon skulle inte sova. Hon var vaken, glad och pigg som en mört.

Efter många om och men fick jag henne att somna om ett par timmar till. Vid kl. 06 var det lite samma rumba igen, hon sov oroligt en stund till med barnsånger spelandes från youtube i bakgrunden. Man försöker det mesta då man är trött.

Överlag har hon alltid sovit ganska bra. Våra riktigt dåliga nätter går nästan att räkna på en hand. Givetvis vaknar hon och äter fortfarande nattetid, allt från 1-4 gånger. Men jag har ändå alltid tyckt att hon sovit hyfsat. Tills nu, nu sover hon så oroligt. Vi har återgått till att samsova, eftersom hon vägrar den egna sängen. Hon är så lättväckt och kan gallskrika om hon vaknar och inte genast får nappen i mun, eller mat. Vissa nätter, som inatt, så verkar hon inte ens vilja sova. Det är utvecklingsfaser och så vidare, jag förstår det.

Tova har åtminstone en tand på kommande, kanske (troligtvis) har det något med saken att göra. Hur har era barn varit då första tanden börjat komma upp? Hon äter också mer sällan än vad hon gjort tidigare, vilket säkert också har med tänderna att göra. Hon verkar dock inte ha ont av tanden, hon kliar sig i munnen men är inte ovanligt gnällig eller så. 


Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 272Hemma hos 15.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 275Foton av Rebecka Hägert

 

..och sedan hann jag inte skriva mera imorse. Så, vi fortsätter nu. Klockan är 11.35 och vi har nyss kommit in från en och en halv timmes promenad med en annan mamma, hund och bebis. Det regnade största delen av promenaden, så vi blev passligt blöta. Men barnen var väl inpackade i sina vagnar och hundarna hade ingen större skillnad trots regnet. Tova sover fortfarande ute i vagnen och jag skall passa på att avsluta detta inlägg, jobba vidare på lite andra bloggrelaterade saker och förhoppningsvis även hinna äta lunch. 

Trots vår sömnlösa natt så känner jag mig ovanligt pigg och på gott humör. Att börja dagen med en lång promenad i gott sällskap är nog den rätta medicinen. Och en skrattande Tova, förståss. Hur man kan vara sådär glad hela tiden förstår jag inte, men tur är väl det. Med hennes leenden orkar man igenom vilken dag som helst. Ha en fin söndag!

 

 

 


Fyra saker jag saknar

Skrivet av Sara Hellström 21.09.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Vi är hemma igen och tillbaka i vår vardag. Vår egna lilla bubbla. Tova sover på terassen och Bianca sover i sovrummet, där kakelugnen värmer skönt. Jag sitter vid köksbordet och ser ut på det gråa och regniga vädret. Jag känner en inre frid i kroppen, ett lugn och en behaglig känsla. Det är lördag, sambon är på jobb och jag och flickorna skall bara mysa här hemma. Allt är bra. Dock är det något jag tänkt ett tag på. Jag har tänkt på några saker jag saknar, som jag inte kan få tillbaka.

Min gravidmage

Det här är något jag tänkt på så mycket på sistone. Hur jag saknar att vara gravid. Låter kanske helt sjukt, men ni som varit gravida och haft en fin graviditet kan säkert relatera. Fram för allt saknar jag magen. Den var stor och ibland lite klumpig på slutet, men åh, så mysig! Jag kände mig för en gångs skull så bekväm i min kropp och kände mig så vacker. Jag har nog aldrig trivts så bra med min kropp som jag gjorde de tre sista månaderna av graviditeten. De jobbiga krämporna och sömnlösa nätter med diverse smärtor saknar jag definitivt inte, men min fina gravidmage. Ibland kommer jag på mig själv med att ännu hålla om magen sådär som man gjorde eller lägga handen på den för att känna en spark, haha. Den hann verkligen bli en stor del av mig den där magen. Kunde jag inte få ha den kvar, men ändå ha Tova på utsidan? Jag skulle kunna gå runt med en gravidmage permanent, så känns det.DSC02610

Första tiden med Tova

Som alla säger - Njut, för det går så snabbt! Visst har jag njutit, men inte har det gått långsammare ändå. Tova blir strax sex månader och även om det är en jätterolig period just nu och allting känns bättre än bra, så kan jag inte neka att jag saknar den där riktigt första perioden. Första månaden var allting så nytt, man var osäker, man kände inte varandra och känslorna gick svallade. Det tog innan man kunde greppa allting och faktiskt börja njuta på riktigt. Jag önskar jag skulle kunna gå tillbaka i tiden och veta det jag nu vet och uppleva det pånytt, utan all osäkerhet och utan de där känslorna som man inte visste hur man skulle hantera. Skulle vilja hålla om den den där nyfödda Tova med den säkerheten och kunskapen jag nu har. Visste ni att jag knappt vågade "gosa" med henne första tiden. Då hon var ett par veckor och jag satte hennes kind emot min, kom jag på mig själv att jag aldrig gjort det innan. Jag hade inte vågat eller förstått att jag var hennes mamma och hon min dotter och jag fick gosa med henne precis hur mycket jag ville. 

Vårt gamla vardagsrum

Missförstå inte detta, jag trivs jättebra i vårt hem och i vårt nuvarande vardagsrum. Men, i vårt förra hem kände jag alltid ett sådant lugn då jag bänkade mig i soffan. Jag kan inte riktigt beskriva känslan, men jag fann verkligen frid där. Jag mådde alltid så bra i vårt förra vardagsrum. Det är den känslan jag saknar. Ibland försöker jag visualisera att jag sitter där, sådär som jag och Bianca alltid satt där på kvällarna. Bara för att få känna den där specifika känslan igen.  

Selma

Och så saknar jag vår ängel, Selma. Såklart. Saknaden och sorgen är inte mindre, bara mer hanterbar och lite lättare att leva med. Jag har tänkt mycket på henne på sistone. På henne, på en ny liten kisse. Vi vill gärna ha en ny kissekatt någon dag, men jag vet inte om jag är redo än. Jag grubblar mycket på varför det gick som det gick med henne och varför hon fick så kort tid hos oss. Hon blev sjuk ja, men jag försöker i ren desperation finna andra svar. Vi har fortfarande hennes mat i skåpet, jag har inte kunnat göra mig av med den. Hennes bädd ligger uppe på vårt loft och senast jag dammsugade hittade jag en av hennes leksaker. Det gör fortfarande så ont. I vintras hade vi ett ljus som brann för henne hela tiden, vid en av hennes favoritplatser. Då snön smälte kände jag att jag behövde lägga bort ljuset och få avstånd ett tag, för att sedan göra en riktig minnesplats för henne. Jag har inte klarat av att göra den där minnesplatsen än, vet inte om jag är redo för det. Då är hon ju verkligen borta på riktigt. DSC02613Sånt tänker jag på idag, med regnet smattrandes mot fönstret. Vad tänker ni på idag?


" Hej, vi kom lyckligt fram "

Skrivet av Sara Hellström 16.09.2019

Jag lovade ett er Hej då vi kommit fram till vår destination här i Söder. Nu har vi varit här nästan en vecka och fortfarande har det inte kommit något Hej. Här kommer det, Hej på er, vi kom lyckligt fram! Tiden går så snabbt och imorgon åker vi hem igen. För er som undrat så gick resan väldigt bra. Jag hade inte alls behövt vara nervös. Tova sov större delen av resan och vi tog två lite längre pauser så hon fick sträcka på sig och skutta runt i famnen en stund. Bianca visste jag knappt att var med, hon var så lugn hela vägen. Och bilen höll ända fram.

Vi har umgåtts med vänner, familj och bara haft det bra. Tova har fått hoppa från famn till famn och Bianca har fått leka med min mammas hundar. Bianca, som annars är ensamhund, stortrivs med att ha så många vänner omkring sig. Min mammas nytillskott Bonnie (längst till höger) kommer också bra överens med Bianca och de har haft riktigt roligt tillsammans. Bianca har inte så många lekkompisar där hemma längre, så det är alltid extra roligt då hon busa med mammas hundar.DSC02486Den svarta hunden på bilderna är Tindra, Biancas mamma. Tindra är världens bästa hund och Bianca har ärvt många av hennes egenskaper och personlighetsdrag, men Bianca är nog lite mera sprallig än mor sin. Min dröm var faktiskt att någongång få en valp av Tindra och för fem år sedan kom Bianca till världen med buller och bång. Det är roligt att se dem tillsammans och konstatera hur lika de faktiskt är på så många plan. DSC02499DSC02476Vi skall ännu spendera den här dagen med familj, innan vi packar bilen och åker hem igen imorgon. Det har varit riktigt roligt att få träffa alla igen och speciellt roligt för den närmsta familjen att få se Tova igen. Dock kan jag nog erkänna att det skall bli skönt att komma hem också, hem till egna rutiner och den egna vardagen. Då man är på resande fot blir allt som heter rutiner lite rubbat. Och så saknar vi pappahusse såklart. Han väntar på oss och vi väntar på att komma hem till honom. Önskar er en trevlig start på veckan!

 


400 km Ensam med barn och hund

Skrivet av Sara Hellström 09.09.2019

Idag har vi packat nästan hela dagen. Varför? Jo, för att jag och flickorna skall resa iväg imorgon. Vi skall köra ner till min mamma för att hälsa på släkt och vänner. Det betyder alltså att jag ensam skall köra över 400 km med en hund och en fem månaders. Galet? Ja, det kan anses galet i mångas ögon. Det kommer minst sagt att bli spännande, men galet vet jag då inte om jag tycker det är. Ett äventyr kanske man kan kalla det. Lite nervös är jag nog, det kan jag ärligt erkänna. Jag har laddat upp med allt jag tänker att kan få en fem månaders att vilja sitta stilla i sex timmar. 

Vi har åkt ner med Tova två gånger och båda gångerna har det gått riktigt bra. Första gången var hon bara två månader och sov sig i princip genom hela resan. Andra gången gick det också helt bra, men då blev hon lite uttråkat halvvägs så jag fick sitta där bak och hålla henne lite i handen. Nu blir det första gången jag reser helt ensam med henne, så att sitta och hålla hennes hand i 200 km är liksom uteslutet. Men, jag är beredd på att stanna och pausa så mycket vi behöver och att ta det i Tovas takt. Det skall nog gå bra! 

Bianca klarar bilresan utan problem, så henne oroar jag inte mig det minsta över. Jag brukar vanligtvis åka buss, nu kände jag dock att det är lite för utmanande att åka buss med både hund och bebis, då jag bara har två händer. Kanske provar vi på det någongång i framtiden. 

Min mamma reste ofta samma sträcka, också ensam, då jag var liten. Klarade hon det, så skall nog jag också klara det! Egentligen är min största rädsla att bilen skall krascha halvvägs, men om det är fallet så kommer jag i alla fall att ha en rolig historia att berätta för Tova då hon blir äldre. 

Nu håller jag bara tummarna för att natten går bra. Tova fick nämligen vaccinationer idag på rådgivningsbesöket. Det var lite fler tårar än förra gången och lite mera skrik. Hennes min då hon fick rotavaccinet i munnen borde ha dokumenterats. Har aldrig sett henne skaka på huvudet och grimasera så som hon gjorde. Hon reagerade inget på vaccinationerna sist, så knappast gör hon det denna gång heller. Önska mig lycka till på färden så hörs vi då jag är framme i sydligare breddgrader!DSC02417


En kväll på restaurang

Skrivet av Sara Hellström 07.09.2019

Igår var vi ut på restaurang, hela familjen. Alla förutom Bianca då, tyvärr. Väntar ännu på en hundvänlig restaurang. Caféer finns det ju några stycken, men inte restauranger vad jag vet. Tipsa mig om ni vet några hundvänliga restauranger i Vasa-Korsholm-Vörå området, tack!

Det är Ikkuna Festival i Vasa i helgen, vilket innebär att endel resturanger erbjuder en tre rätters middag för 29€. De senaste två åren har jag själv jobbat under festivalen och innan det kände jag inte till konceptet. I år var det därför givet att vi själva skulle vara gäster och äta någonstans under festivalen. Valet föll på Villa Sandviken och vi blev inte besvikna. 

Ingen av oss hade besökt Villa Sandviken förut, men vi hade hört ganska delade åsikter om restaurangen. Därför ville vi se stället med egna ögon och skapa oss en egen uppfattning. Att åka ut och äta är något vi gör ganska ofta, det är nog en sak vi gärna sätter pengar på. Dock är vi nog båda ganska kritiska kunder och inte helt lättimponerade. För mig är servicen väldigt viktig och något jag analyserar kritiskt. Är maten god men servicen usel blir det inget bra helhetsintryck, tyvärr. 

Igår åt vi soppa på jordärtskocka, gös till varmrätt och chokladbrownie till efterrätt. Det är sällan vi är så nöjda med en hel meny som vi var igår. Det fanns inget jag skulle ha ändrat på. Förutom kanske en större varmrätt då, men det var bara för att det var så gott. Restaurangen i övrigt var vackert inredd och gav ett fräscht och proffessionellt intryck. Även servicen fungerade, tack och lov!

Vi hade bokat bord till klockan 17, men var där kanske en kvart innan. Innan klockan var halv sju var vi mätta och belåtna och packade ihop oss igen för att åka hem. Då vi, tillsammans med andra barnvagnar, gick in i en nästan tom restaurang klockan fem på en fredagseftermiddag skrattade jag lite för mig själv. "Vi är en av dessa nu" - sade jag åt sambon. Vi är nu en småbarnsfamilj som bokar bord till 17, så att man garanterat hinner hem till 19. Då vi förr troligen skulle ha bokat bord till 19 och inte varit hemma förrän 22. Lite lustigt, men jag trivs faktiskt bra med den här situationen och skulle inte vilja ha det på något annorlunda sätt just nu. 

Tova tyckte det var jätteroligt att gå på restaurang. Hon har faktiskt besökt ett flertal restauranger redan i sitt liv och det har aldrig varit några som helst problem. Det blir säkert mer utmanande sedan då hon springer omkring, kan jag tänka mig. Jag tycker det är så roligt att göra saker med hela familjen, även om vi saknade Bianca igår. Vi hade en riktigt mysig middag och även om Tova inte fick smaka på maten kan man väl säga att vi firade att hon blev fem månader på torsdagen. Villa SandvikenJag blir alldeles varm i hjärtat då jag ser på de här bilderna. Hur kan en liten person som bara funnits med oss i fem månader, betyda så mycket. Precis som att hon alltid varit en del av våra liv, så självklar. Kärleken för henne bara växer och jag har ibland så svårt att slita mig från henne. Ni ser ju själva, inte ens under middagen kunde jag slita mig från henne. Vår fantastiska lilla Tova.

Ikkunafestivalen fortsätter ännu idag, så om du missade den igår kan jag rekommendera dig att kolla in utbudet och gå ut och äta ikväll. Ett hett tips från mig till dig. Trevlig lördag!

 


Det här händer hos oss idag

Skrivet av Sara Hellström 05.09.2019

Hej på er i denna regniga torsdag,

Regnet har öst ner hela dagen här hos oss, så vi har bara myst inomhus hela dagen. Förutom Tova som tog sin vanliga förmiddagstupplur på ca. 2 timmar ute i vagnen. Ända sedan hon var ungefär två veckor gammal har hon sovit ute i vagnen och det är där hon sover allra bäst. Desto sämre väder, desto bättre sover hon. Nu har hon nyss vaknat från sin andra tupplur, som hon tog i min famn. Så mysigt!

Så, Vad har hänt hos oss på sistone?

Tova fick smaka palsternacka igår, hon gillade det! Nu har hon smakat potatis, morot, broccoli, palsternacka, äppel och päron. Hon har gillat päron och broccoli bäst, men jag tror palsternacka tar en fin andra plats hittills. På tal om Tova så har hon även börjat dra sig upp på alla fyra och det är nuförtiden hennes favoritposition. Det är så roligt att se hennes glädje då hon inser vad hon lärt sig. 

Bianca börjar ha svårt att skilja på Tovas nallar och sina nallar. Hon har ju varit van att alla mjukisdjur har varit hennes, så det är säkert lite förvirrande. Igår tog hon en nalle av Tova faktiskt, så jag fick rycka in och reda upp saken. Dessutom börjar Biancas vallnings instinkter börjar komma fram mera hela tiden då Tova sparkas och sprattlar på golvet. Får se hur vi löser detta längre fram då Tova börjar röra sig ännu mera. Förutom det går allt fortfarande väldigt bra. 

Jag har börjat lossa så mycket hår. Har hört att man inte lossar hår under graviditeten och ett par månader efter förlossningen istället lossar massor. Tänkte redan att jag kanske hade tur och slapp detta, men nej. Får se om det lämnar något kvar på huvudet överhuvudtaget.

Pappan i huset blir ledig idag, så idag blir det helg hos oss kan man säga. Om jag får min röst hörd skall vi äta gott, ta en scrabble turnering och lyssna på regnet så smattrar mot taket. Och så skall vi såklart fira Tova som blir fem månader idag. Hurra!

Vi önskar er en trevlig kväll! 69579316 2435386926556005 7207188914937790464 n70610447 356576211956429 8010686745223888896 n


Saker ni inte visste innan ni skaffade hund

Skrivet av Sara Hellström 04.09.2019

Kategorier:

För ett tag sedan bad jag mina följare på Instagram dela med sig av saker de inte visste innan de skaffade hund. Något som chockerade, som de inte var förberedda på. Jag hörde mig även för i min bekantskapskrets och fick in många olika svar på saker man inte visste. Tänkte dela med mig av de svaren idag och samtidigt kommentera svaren lite. Du får också väldigt gärna skriva här i kommentarsfältet ifall det är något du inte visste innan du skaffade hund. Då kör vi!

1. Att hundar lär sig förstå så många ord, de snappar upp så mycket. 

- Om hundar verkligen kan förstå orden i sig eller bara tonfallet är ju lite omdiskuterat. Min åsikt är också att hunden kan lära sig ord och ja, de kan verkligen snappa upp så mycket. Bianca vet exakt vad skramlet av hussses nycklar betyder (att dom skall gå ut) och min mammas hundar låter inte ordet "godis" gå förbi obemärkt. Speciellt om man pratar mycket med hunden i vardagen, så tror jag den lär sig otroligt mycket. Hundar märker också såklart av sinnestämning och läser av vårt kroppspråk bättre än oss själva många gånger. 

2. Hur dyrt det faktiskt är & Hur dyrt det är med vaccinationer.

- Att ha hund är inte billigt. Först och främst kostar ju hunden, mer om det är en rashund och mindre om det är en blandras. Mat, koppel, hundbäddar, leksaker. Hobbyn så som kurser och annan aktivitet. Försäkring och veterinärbesök med bland annat vaccinationer. Kostnader som en hund innebär är absolut något man bör förbereda sig på innan man skaffar hund. Det är så mycket mer än bara själva köpet av hunden.

3. Hur bunden man är och hur mycket tid det faktiskt tar.

- Många vet nog att man blir mera bunden och att en hund tar tid, det pratas det alltid mycket om. Man förstår nog kanske ändå inte hur bunden man faktiskt är innan man väl är där i situationen. Man kan inte stanna på en spontan kaffe i stan efter jobbet, man kan kanske inte ens åka och handla efter jobbet för att hunden är ensam hemma. Ingen sista minuten resa utan att först skaffa hundvakt och inga sena nätter på krogen. Plus att hunden skall rastas, matas, tränas och tas hand om på alla tänkbara sätt. Det tar tid, men är så värt det om man frågar mig och förhoppningsvis alla andra hundägare också. 

4. Att det finns så mycket valmöjligheter bland hundtillbehör och mat.

- Det är en djungel! Selar, koppel, mat, godis, leksaker, burar, bäddar o.s.v. Bäst är nog att fråga i affärer, fråga uppfödaren, vänner och andra hundbekanta och prova sig fram till vad som fungerar för just din hund.

5. Att det skulle ta så lång tid att få hunden rumsren.

- Det här är något jag tror många förvånas över. Hur mycket jobb det ofta är att få en valp rumsren och hur mycket det kräver av en själv. Hur länge det tar varierar massor från hund till hund, för Bianca tog det ungefär åtta månader innan hon var helt rumsren. Personligen tror jag det beror mycket på hur aktiv och konsekvent man själv är. Går man ut med valpen eller låter man olyckor ske inomhus? En valp behöver ofta rastas efter vila, lek och mat. En bra tumregel att komma ihåg!

6. Hur svårt det är att veta vad som är "normalt".

- Då man skaffar sin första hund så vet man troligen inte hur det "ska" vara. Vad som är normalt och inte. Här är det väldigt bra om man t.ex. kan fråga uppfödaren därifrån man tog valpen, eller någon annan hundkunnig i ens närhet. Om man aldrig haft hund är det klart man kanske inte vet hur ofta en hund skall rastas? Vad gör man då den biter? Varför kan den inte gå fint i koppel? Kan dyka upp en massa frågor och man behöver inte veta allt genast, det kan man inte. Men, det är bra om man läser på lite och frågar sig fram längs vägen.

7. Hur kär hunden faktiskt kan bli. 

- Den sista punkten och allra finaste. Visst vet man kanske att man kommer tycka om sin hund, men jag tror nog det är många hundägare som förundrats över hur kär hunden faktiskt blir. Vilken stor plats i familjen den tar. Hur hunden faktiskt blir en stor och mycket viktig familjemedlem. Människans bästa vän <3

kimitoc3b6n saramariaexenia wordpress 21Jag med min mammas Caisa för ett par år sedan. 


Världens sötaste nallebjörn

Skrivet av Sara Hellström 02.09.2019

Kategorier:

" Förra veckan hade vi fyra månaders läkarkontroll med Tova. Jag minns då vi hade den första läkarkontrollen, då hon var kanske två månader och de sade att nästa är då hon är fyra månader. Jag tyckte det var så långt fram i tiden och nu har vi det redan bakom oss. Om tio dagar blir hon fem månader. Kan ni förstå, fem månader! Nu förstår jag då människor säger att man skall ta vara på tiden och njuta, för det går så fort. Aldrig trodde jag det skulle gå såhär fort. "

Sådär skrev jag då jag påbörjade det här inlägget för en vecka sedan. Längre än så kom jag inte, på grund av livet med bebis helt enkelt. Det blir allt svårare att hinna med något eget på dagarna. Hon börjar ha allt mera åsikter och förflyttar sig allt mer, plus att ALLT skall i munnen. Tidigare har jag också kunnat amma henne i sängen samtidigt som jag ligger och ser på någon serie, men det går inte heller längre. Antingen hinner hon inte äta för att hon skall också titta på serien eller så ska hon leka med datorn. Men, som sagt, hon går mot fem månader och det blir hon om tre dagar. Hur vi kom hit från att nyss fått veta att hon skulle komma till världen förstår jag inte, men såhär verkar det vara i alla fall.

Hon är nu 66 cm lång och 6,5 kg. Över tio cm och över 2 kg har hon växt sedan hon föddes. I början växte hon väldigt snabbt tyckte jag, speciellt längden. Nu går det i lite långsammare takt. Vi använder fortfarande klädstorlek 62, men vissa 68or passar också bra. Hon är lite där imellan just nu, båda passar. 

Tova har hela tiden varit väldigt rörlig och aktiv, men nu är det på en helt annan nivå. Hon drar sig framåt på golvet, inte så snabbt men nog så att hon förflyttar sig. Runt i cirklar har hon rört sig redan ett bra tag. Igår tog hon även sitt första krypsteg, så vi väntar med spänning att se när hon börjar krypa på riktigt.

Hon greppar saker utan problem (och är otroligt stark!) och tar i saker som ligger framför henne. Hon är intresserad av sin omgivning och håller koll på vad vi gör. Om man har henne i famnen och äter något, så följer hon noggrannt med och ser vad man sätter i munnen. Ibland försöker hon snappa åt sig en bit hon också. Allt åker in i munnen, egna händer, andras händer, leksaker och nu fötterna också. DSC01695DSC01756

Hon har en massa ljud för sig och för ett tag sedan hittade hon en helt ny ton. Ett glädjeskrik vi inte hört förr, men som vi nu får lyssna till dagarna i ända. Trodde inte att barnskrik kunde vara så gulligt. I allmänhet är hon väldigt glad och nöjd och det är sällan vi ser henne ledsen, men hon låter oss definitivt veta om något är bra eller mindre bra. Hon har verkligen börjat utforska sin röst och det kan komma de mest konstiga ljuden ur henne. 

Hon har fått allt tydligare rutiner sista veckorna och det känns riktigt skönt. Tidigare har halva dagen varit ganska rutinerad, men eftermiddagen har aldrig följt något mönster. Vi stiger upp kring 08, hon sover ute i vagnen 10-12.30, tar en 30-45 minuters tupplur kring 15 och samma igen vid 18-tiden, ungefär. Klockan 21 börjar vi natta henne och ofta somnar hon innan 22. Under hennes snart fem månader har hon sovit både i egen säng, mellan oss och bredvid mig. Lite olika beroende på vad hon behövt just då. Hon hade en period då hon somnade 22 i egen säng och vaknade och åt 05, sedan fick hon sova vidare bredvid mig. Just nu äter hon nästan varje tredje timme igen, så jag har för det mesta haft henne bredvid mig på grund av praktiska skäl plus att jag själv får mera sömn om jag inte behöver lyfta henne fram och tillbaka från egen säng hela tiden. Sen tycker jag också det är rätt så mysigt att samsova. 

Då hon var fyra månader började vi sporadiskt med smakportioner. Sedan två veckor har hon ätit lite varje dag och har redan smakat på potatis, morot, broccoli, äppel och päron. Allt går ner, men hittills är nog broccoli den stora favoriten. Förutom smakportioner så helammas hon, vi försökte återgå till lite ersättning för att ge mig lite mera rörlighet men hon totalvägrade. 

Jag tycker vardagen flyter på väldigt fint och Tova känns som en behändig liten bebis. Jag är tacksam över att hon alltid varit frisk och för det mesta glad och nöjd. Hon är en glad, mysig men bestämd liten tjej vår Tova. Jag önskar vi för alltid fick stanna i den här stunden, det här nuet. Men, vi försöker ta vara på det så gott vi kan och ser också med spänning fram emot allt vi har framför oss. Att se henne utvecklas.


Jag vägrar fyrverkerier!

Skrivet av Sara Hellström 30.08.2019 | 2 kommentar(er)

Imorgon är det villaavslutning, veneziansk afton eller forneldarnas natt som man kallar det där jag kommer ifrån. Då jag var barn betydde forneldarnas natt att vi åkte till en gård där Marthaförbundet (tror jag?) ordnade program och kvällen avslutades med att man såg på forneldsbrasan de tände i vattnet. Sen flyttade jag till Österbotten och då har det betytt att man åker ut till stugan en sista gång för säsongen. 

Så, programmet har sett lite annorlunda ut beroende på ålder och boplats. Den största skillnaden har ändå varit att man på min hemort tände brasor, medan man här i Österbotten skjuter fyrverkerier. Första året jag bodde här förstod jag inte varför det smällde i knutarna under villaavslutning, det som jag då fortfarande kallade forneldarnas natt. 

Sen Bianca kom in i mitt liv har högtider som villavslutning fått en annan betydelse. Det betyder att man sitter och hoppas att människor omkring en inte skall skjuta så mycket raketer. Att alla andra också skall strunta i de där dyra, skräpiga och skrämmande fyrverkerierna. Många hundar lider, plånböckerna lider och inte mår naturen bra av det heller. 

Vi köper inga raketer längre, varken på nyårsafton eller villaavslutning. Första året vi hade Bianca köpte vi några, för att jag ville att hon skulle få se dem och lyssna på under kontrollerade omständigheter i hopp om att  hindra henne från att bli rädd för dem. För jag visste ju att jag omöjligt skulle kunna skydda henne från dem för alltid. Hon var inte rädd då. Idag, fem år senare, är hon tyvärr rädd ändå.  

Villaavslutning går rätt så bra, men nyårsafton är värre. Vi måste alltid försöka rasta henne så mycket som möjligt på dagen, för på kvällen vägrar hon gå ut. Hon är orolig, vankar fram och tillbaka och ser ut som om någon skall attackera henne varje gång det hörs en smäll. Jag lider med henne. Tyvärr vet jag också att många hundar har det betydligt värre än Bianca. Många hundar skakar av rädsla, har panik och jag har för mig att vissa till och med måste ge lugnande åt sina hundar. Hundar rymmer på grund av rädsla, sliter sig från koppel och springer iväg. Är det okej? Är det verkligen okej, för att vi skall få se ljus på himmelen några sekunder? 

Att åka iväg på en fest på nyårsafton eller villaavslutning utan Bianca finns inte på vår världskarta. Jag skulle aldrig utsätta henne för det. Att sitta ensam hemma och inte förstå vad som händer omkring henne. Aldrig. 

Så, vad tycker jag om fyrverkerier? Hur är det att ha hund då människor smäller upp sina pengar i luften? Då himmelen fylls av skrämmande ljus och ljud? Det är inte kul. Man lider med sin hund och önskar resten av samhället skulle tänka som en själv. Fyrverkerier är skräp, både för djur och natur. Det finns definitivt andra sätt att fira på. Fyrverkeriernas tid är förbi. bianca2

Jag vägrar fyrverkerier, gör det du också!

Den stora höstrensningen

Skrivet av Sara Hellström 24.08.2019

Kategorier:

I slutet av den här sommaren kände jag ett stort behov av att göra en stor rensning i huset. Hela huset. Jag ville gå igenom allt och verkligen göra mig av med sådant vi inte behöver. Läste att Christina hade lite samma känsla, säkert något som hör många till då hösten knackar på.

Trots att jag tycker att jag har ganska bra ordning med mig och inte sparar på onödiga saker, så visade det sig nog ändå finnas saker vi inte behöver. Vem behöver t.ex. 40 köksshanddukar? eller 30 stora handdukar på två personer? Tre olika bestickserier eller fem olika kaffeserviser? Ni hör ju själva.

Då jag väl bestämde mig för att rensa genom allt, så gick jag även igenom Bianca skåp. Då jag stod där och såg in i hennes skåp (som i och för sig bara har typ fem hyllor, men ändå) så insåg jag nog att där behövde det minsann rensas. En liten hund som Bianca kan omöjligt behöva fem hyllor med saker. 

Leksaker har vi massvis av, så där plockade jag genast bort sådant hon inte gillar. Kvar lämnade ändå en stor korg med favoriterna. Vi hade så många handdukar och filtar att det skulle ha räckt åt en hel kennel och ett och annat koppel för mycket också. Bianca såg med skeptiska ögon på mig då jag slet ut sakerna från hennes skåp och plockade det i olika högar. Plötsligt var hon intresserad av allt hon aldrig brytt sig om innan. Men, vi kom ändå överens om att vi inte behöver allt. 

Plockade ihop ett litet hundpaket och satte det till salu på ett facebookloppis och förra veckan kom en tjej och gav grejjerna nytt hem. Med sig fick hon även lite extra påsar med saker. Jag hoppas de kommer till bättre användning hos henne och hennes hundar. Det är roligt att någon annan kan ha nytta av det man själv inte behöver längre, att kunna ge sakerna längre liv. Den här världen kryllar av prylar och det finns överflöd av det mesta, det kan vi nog alla vara överens om. DSC01688Med det sagt tror jag att jag skall fördriva dagen på loppis, bara Tova vaknat från sin förmiddagstupplur. Vad skall ni göra idag?