1D2

Frågestund på bloggen

Skrivet av Sara Hellström 11.04.2018 | 3 kommentar(er)

Taggar:

Nu har jag bloggat här på Sevendays i ganska exakt två månader. I samband med bloggflytten hit fick jag en hel del nya läsare, det gillar vi! Jag har ju redan skrivit lite om både vem jag och Bianca är, men jag tänker att kanske har ni något ni ännu funderar över. Nu är stunden kommen då du har chans att få svar på just dina frågor. Det behöver inte vara hundrelaterat, men jag blir såklart extra glad om det är. Men du får fråga vad du vill, så svarar jag enligt vilja och förmåga. img 57551

Funderar du på något angående Bianca? Mig? Mina tidigare studier? Hur det är att studera på läroavtal? Något hundrelaterat? Eller något helt annat. Du har säkert något du klurar på, om inte så kan du i alla fall slänga in en kommentar med önskemål på inlägg. Jag litar på er, att ni inte lämnar kommentarsfältet tomt. Då jag kommer hem från jobbet vill jag se en massa kommentarer med frågor och önskningar. Det fixar ni, visst? 


Jag är också rädd för vargen

Skrivet av Sara Hellström 10.04.2018

Kategorier:

Ingen kan väl ha missat att vi har drabbats av ett mycket omtalat vargproblem i Österbotten. Även andra delar av Finland har samma bekymmer, bland annat min egen hemort. Jag vet egentligen inte om jag vill skriva detta, men jag måste. För det känns som vargarna tar över. För jag är också rädd. Rädd för vargen. 

Vi bor rätt så nära stan och i ett tätbebyggt område. Här i vårt område har man inte sett så mycket vargar, i alla fall inte vad jag känner till. Hur orättvist det än låter mot andra, så känns det skönt att det inte observerats vargar på vår bakgård. Man kunde tro att jag känner mig trygg och obrydd på grund av just det. Tvärtom, även jag är rädd för vargen och känner mig hindrad.

Man har observerat vargar flera gånger i skogen där vi brukar promenera med vår hundkompis. Vi brukar kunna släppa hundarna lösa och de älskar att springa av sig där. Där är de lyckliga. Nu vågar jag inte gå i varken den eller andra skogar. Ännu mindre ha hundarna lösa. Kalla mig överdriven eller löjlig, men det är sanningen. Jag är trött på att människor skrattar åt mig då jag säger att jag är rädd för vargen. Trött på att inte bli tagen på allvar. Det är ett allvarligt problem vi har rätt framför näsan.

Jag vågar inte gå ut efter att det blivit mörkt och gör jag det tittar jag mig jämt bakom axeln. Jag vågar inte vistas på gården med Bianca, speciellt inte kvällstid men helst inte heller dagstid. Bianca vill så gärna leka på gården, men jag vågar inte. Trots att vi bor i ett tätbebyggt område, men det känns som vargarna är precis överallt just nu. De kan dyka upp på vilken bakgård som helst.

Bianca vill så gärna gå en skogspromenad, men jag vågar inte. Inte nu. Det är inte min egen del jag är rädd för, utan såklart Biancas. Vad skulle jag göra om hon och jag mötte en varg i skogen? Ännu värre, på vår gård? Många säger att vargen är räddare för oss än vad vi är för den. Förhoppningsvis skulle vargen vara rädd för oss och springa sin väg, men vad om den inte skulle göra det? Har vi inte redan fått bevisat flera gånger att dessa vargar inte är speciellt rädda. De dyker upp i skidbackar och bakom husknuten. De är inte rädda. Skulle vi möta en varg skulle jag givetvis göra allt i min makt för att skydda Bianca, men vad om jag inte skulle lyckas? Den oron, den rädslan är fruktansvärd.

IMG 0832

För två år sedan såg vi vargspår i en närliggande skog, en skog där vi då gick väldigt ofta. Att det var vargspår visste jag inte då, men det fick vi bekräftat senare. Vargspåren var inget jag tänkte desto mera på då, utan tänkte att det skall mycket till om vi träffar en varg i skogen under vår promenad. Två år sedan. Idag har vi plötsligt ett hett debatterat och fruktat problem med vargar. Det känns som de är överallt. De tar över.

Barn kan inte gå ensamma till skolan, inte leka på gården. Föräldrar vågar inte ha sina barn ute i vagnar eller sandlådor. Hundägare vågar inte gå sena kvällspromenader eller vistas i skogen. Vågar vi plocka blåbär i sommar? Vågar vi oss ut på springtur med en podd i öronen? Inte jag. Inte längre. Hör ni hur sjukt det låter? I vårt välutvecklade samhälle vågar vi inte vistas ute p.g.a av vargar? 

Många säger att vargarna måste få finnas, precis som vi. Jag tycker absolut att vargarna måste få finnas, precis som alla andra djur i naturen. Jag tycker däremot inte de skall få vistas på människor bakgårdar där de skadar kära husdjur. Inte i skidbackar där barnen skidar. Inte stå bakom husknuten och vänta på bytet. Det är inte okej. Skulle vi verkligen acceptera det på samma sätt om vi hade björnar som sprang runt i skidbackar och inne i centrum?

Lever vi verkligen i en värld där det värsta måste hända innan man gör något åt saken? Är det värt det? Räcker det inte redan att både hundar och rävar har fått sätta liven till? Vargen är ett rovdjur och hör inte hemma på våra gårdar. Jag säger inte att lösningen är att skjuta ner alla och utrota arten, men jag säger att något måste göras. Det är inte okej att jag och många andra lever i rädsla och blir berövade en stor del av vår frihet i vardagen. Det är inte okej. 


Månaden som gått: Mars

Skrivet av Sara Hellström 09.04.2018

Kategorier:

Jag har helt glömt bort att det har bytt månad, vi är ju redan inne i April och jag har inte gjort någon sammanfattning av Mars månad. Det var ingen vidare månad, eftersom jag var förkyld nästan hela månaden, men visst skall vi titta tillbaka ändå. Vi kör igång den nya veckan med en försenad sammanfattning av förra månaden. 

Månadens humör: Matt, på grund av en envis förkylning som höll i sig nästan hela mars. 

Månadens känsla: Förkyld.

Månadens bästa: Att det blev ljusare tider och solen började skina allt mer. Vi tog vara på många fina dagar utomhus. 29313227 10214137207517717 6963501898015965184 o

Månadens sämsta: Enformiga svar, men månadens sämsta var helt klart min förkylning som höll i sig över tre veckor. Men jag fick ju ligga hemma en dag och kolla serier, då jag även tipsade er om serier för djurälskaren

Månadens favorithändelse: Faktiskt två händelser som jag inte kan välja mellan, ena var dagen då vi var ute på utflykt vid Jungsunds vandringsled hela dagen, följt av pizza och en fantastiskt teaterpjäs på Wasa Teater. Den andra var då vi firade fem-årsdag och använde ett presentkort till en sjurätters middag på Gustav Wasa. Det var fantastiskt!DSC01382

Månadens bästa beslut: Att jag har vågat tacka nej och avboka sådant jag inte orkat med. Jag har prioriterat mig själv och mitt mående, för en gångs skull. 

Månadens uppfyllda mål: Jag har som mål att varken köpa kläder eller skönhetsprodukter under hela detta år, vilket jag lyckats med även denna månad. Mina träningsmål har däremot inte blivit uppfyllda p.g.a. redan tidigare nämnda orsaker. 

Månadens projekt: Det var väl att ta mig an böckerna jag lånade från biblioteket i Februari, men det går sisådär. Jag förlängde lånetiden redan en gång. Jag försöker ännu i April, sedan lämnar jag tillbaka dem, lästa eller olästa.

Månadens upptäckt: Den nya Hundpodden, som jag tipsade er om igår. 

Månadens bästa inköp: Det måste väl vara bussbiljetter ner till Södra Finland över påsken, då jag fick träffa familjen. Utöver det har jag inte köpt något annat än nödvändigheter. DSC6


Tips: Hundpodden

Skrivet av Sara Hellström 08.04.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Godmorgon,

Jag och Bianca har nyss vaknat och sitter för tillfället med en skål knallar och en smoothie. Vem som äter vilket får ni själva gissa. Det ser ut att bli en fin dag och vi skall strax gå ut på vår morgonpromenad. Idag kommer vi att få sällskap på vår promenad, men ofta då jag går själv med Bianca lyssnar jag på någon podd. Jag har en ny favorit som jag vill tipsa er om idag.

Hundpodden med Kicki och Fanny, det här är en relativt ny podd och hittills har endast tre avsnitt kommit ut. Bakom podden står Kicki och Fanny, två hundpsykologer som pratar om olika hundrelaterade ämnen. De beskriver själva podden som en livsstilspodd för hundälskare. 

Det här är podden jag har saknat och det är precis det här jag vill lyssna på under mina promenader. Så glad att det äntligen finns en podd som denna! I första avsnittet får man lära känna Kicki och Fanny lite bättre, i andra avsnittet pratar de om koppelgående och det tredje avsnittet handlar om harmoniska hundmöten. Själv har jag inte hunnit lyssna på det tredje avnsittet ännu, eftersom det kom ut idag. Varje söndag släpps ett nytt avsnitt och man kan lyssna bland annat via appen Podcaster. 

Nu börjar solen skina där ute och vi skall sticka iväg på promenad. Jag säger som Kicki och Fanny brukar säga, ha en Hunderbar söndag <3 DSC00623


En vacker morgon

Skrivet av Sara Hellström 06.04.2018

Första morgonen jag vaknade hos mamma var det så vackert, några minusgrader och solen sken. Jag tog hundarna med mig ut till hundhagen genast jag vaknade och tog kameran i högsta hugg. Tacksamt att man alltid har modeller redo då tillfället kommer. Mitt mål var väl att få alla tre hundarna på rad bredvid varann där i det fina morgonsolskenet, men riktigt så gick det inte. 

Bianca och Tindra (Biancas mamma) är väldigt duktiga framför kameran och gör precis som man ber dem. Speciellt Tindra, hon är den mest tillgivna och lydiga hund jag någonsin träffat. Mammas andra hund, Caisa var däremot inte lika taggad på fotografering. Hon jagade hellre fåglar som flög förbi eller annars bara sprang runt  i hagen, helst så långt bort från kameran som möjligt. Hon fick vara med en stund, men sedan skickade jag in henne på time-out och fortsatte med de två som verkligen gillade att bli fotade.DSC5

Mammas hund Tindra är alltså Biancas mamma, därför tycker jag det är lite extra roligt att fotografera dem tillsammans. Mor och dotter bilder. Det är svårt att veta om de själva vet att de är mor och dotter eller om de endast ser sig som vänner. Man säger ju att hundar minns väldigt bra och aldrig glömmer. Däremot har jag också hört att en hundmamma kan känna igen sina valpar i två års tid, men efter det finns inte mamma-valp bandet kvar. Hur det verkligen är kan vi väl endast spekulera kring.

Jag ser många likheter mellan Tindra och Bianca. Tindra är en väldigt lugn, lojal och stabil hund. Bianca har alltid haft en högre växel än vad Tindra haft, men jag börjar hela tiden se mera av Tindras lugn hos Bianca. Även om de är olika till färgerna så liknar de varann både till utseendet och beteendet. Bianca blir allt mer som sin mamma. Det har varit väldigt intressant att först se Tindra växa upp, sedan Bianca och att nu kunna följa dem tillsammans sida vid sida.
DSC01614

DSC01567

DSC01563Den här sista bilden blev min absoluta favoritbild. En bild med så mycket kärlek, eller i alla fall inbillar jag mig det. Kan hända att de bara råkade se på varann och inte alls kände någon kärlek gentemot varann, men som fotograf får man väl skapa sin egen verklighet. Oavsett så är det åtminstone en bild att kunna se tillbaka på och minnas den där vackra soliga vintermorgonen vi hade, jag och hundarna.


Vår vardag just nu

Skrivet av Sara Hellström 05.04.2018

Kategorier:

Vi har kommit hem igen från vår lilla trip i Södra Finland. Vi hade en fin påsk där och tiden sedan vi kom hem har sprungit iväg för oss båda. Bara jag hinner visar jag er kanske några glimtar från vår lilla resa, som ni inte redan sett.

Bianca var väldigt trött då vi kom hem, hon hoppade gladeligen ner i sin bädd genast vi kom innanför dörren. Det var mycket program under hela påsken plus två långa bussresor, därav Biancas trötthet. Jag själv hann inte riktigt fundera på om jag var trött eller ej innan jobbveckan och andra diverse projekt drog igång. 

Men jag gillar vår vardag just nu. Trivs väldigt bra med allting just nu. Trivs på jobbet, trivs med mina vänner, sover gott och mår bra helt enkelt. Det händer en massa spännande och våren är på kommande. Det flyter på. Det enda jag inte riktigt hinner med just nu är väl bloggen. Inte så som jag vill i alla fall, men jag gör så gott jag kan. På tal om det, om ni har tips på önskeinlägg eller andra tankar och funderingar jag kunde ta upp i bloggen, kommentera gärna så fixar jag det! 

Nu skall jag titta ikapp lite serier och sedan har även denna dag kommit till sin ände. Imorgon är det fredag och jag har en ledig helg framför mig. Egentligen var tanken att jag skulle ha åkt till Åbo, men på grund av olika orsaker blev det inte av. Men kanske lika bra så, viktigt att ta det lite lugnt mellan varven också. Så, det skall jag göra i helgen, ta det lugnt. 

DSC01558

 

 


Påsken nu och då

Skrivet av Sara Hellström 02.04.2018

Kategorier:

Igår besökte vi min mommo i Ekenäs. Vi spenderade hela dagen där hos henne och eftersom vi ses så väldigt sällan var det riktigt kul att spendera en heldag där hos henne. Bianca fick givetvis följa med och skötte sig exemplariskt, förutom att hon var lite ledsen ett tag då hon inte fick leka med mommos nallar. Mommo funderade ett tag på att offra en nalle åt Bianca, men jag bad henne att inte göra det. Ville inte se Bianca gnaga sönder en av mommos nallar, även om tanken givetvis var god. 

Då jag var liten innebar alltid påsken att jag, mamma och min lillebror och packade oss i bilen och åkte upp till Vasa, eftersom mommo bodde där då. Eller rättare sagt att mamma packade oss i bilen med underhållning och mutor av alla de slag. Under sex timmar i en bil hinner två små syskon nämligen bli väldigt uttråkade. Hatten av för mamma som ändå gjorde detta för oss varje år. Det har kommit att bli ett mycket kärt minne jag har. 

DSC01686

DSC2

DSC3

Då vi firade påsk i Vasa som små hade mommo alltid gömt massa chokladägg runt om i lägenheten. Genast då vi kom in genom dörren berättade hon att påskharen hade varit där och jag och min bror började leta efter ägg. Varje år. Varje år hoppades jag även på att få träffa den här fantastiska påskharen som fanns i Vasa, men tyvärr fick jag aldrig syn på honom. Det här var den absoluta hödjpunkten på påsken i Vasa. Jag tror inte mommo vet hur mycket det faktiskt betydde för oss, hur fint minne det har kommit att bli.

I år blev destinationen en annan och en bror mindre, men vi hade en minst lika fin dag som förr. I år hade mommo inte gömt några chokladägg, men de låg i alla fall fint framme i en skål och smakade minst lika bra. Tack Mommo <3 

 

 


Tre söta påskhäxor

Skrivet av Sara Hellström 01.04.2018 | 1 kommentar(er)

Senast jag skrev skulle jag och Bianca strax hoppa på bussen. Det gjorde vi och vi kom lyckligt fram till vår destination. Jag och Bianca klarade av våra sex timmar i bussen med bravur. Vi är båda väldigt vana att åka buss den där sträckan och ser det inte som något större problem. Vi ser lite serier, tittar ut genom fönstret, lyssnar på poddar och sover lite grann. Går hur bra som helst.

Över hälften av vår tid här har nu gått och vi har hunnit med en hel del. Igår spenderade jag hela dagen med mamma och hundarna. Vi gjorde sådant vi oftast gör. Kollade lite i mammas skåp ifall man kunde hitta något kul, man fyndar alltid något i mammas skåp. Sedan var vi givetvis tvungna att klä ut hundarna lite grann och ta en påskbild. Är det något jag och mamma delar är det intresset för hundar och foto, något vi båda alltid är taggade för. Mamma coachade hundarna och jag fotade. Att klä ut sina hundar till påskhäxor är nog något bara hundägare förstår varför man gör. Men visst blev de söta, våra små påskhäxor?

DSC01643

(Caisa längst till vänster, Biancas mamma Tindra i mitten, Bianca längst till höger)

Idag skall vi åka till Ekenäs och hälsa på mommo, min kära mommo. Det är så länge sedan jag träffat henne så det skall bli väldigt roligt. Känner jag henne rätt kommer vi äta gott och sedan rota lite i hennes skåp också, i hopp om att hitta något hon kan skänka åt mig. Både min mamma och mommo blir sjukt taggade på att röja och städa då jag kommer, i hopp om att kunna truga lite prylar på mig. Oftast fungerar det också. 

Imorgon skall jag träffa världens bästa brorsson igen och sedan är det dags att åka hem igen. Hoppas ert påskfirande är lika kul och trevligt som vårt <3 


Vi åker på en liten resa

Skrivet av Sara Hellström 30.03.2018 | 1 kommentar(er)

Hej på er,

Det har varit en innehållsrik vecka med många tankar här hos oss. Vi har gått på bankmöten, husvisningar och allt därtill i hopp om att hitta vårt framtida hem. Plötsligt sitter man där hos banktanten och förväntas kunna förstå sig på både räntor och återbetalningsskydd. Amorteringar och räntetak. Det är sådant här man borde lära sig i skolan, men detta förväntas man bara kunna dagen då man har det framför sig. Det är där mina tankar funnits denna vecka och inte här på bloggen. Men nu är det påskledigt och jag tar även ledigt från allt vad som heter husvisningar och räntor.

Jag och Bianca skall strax göra oss klara för att åka iväg med bussen. Vi skall nämligen fira påsk nere i Södra Finland hos bland annat min mamma. Min familj har spritt ut sig över flera orter nere i Södra Finland, men jag byggt upp ett tidsschema för att hinna träffa så många som möjligt. Ikväll besöker vi min lilla brorsson och hans familj i Pargas och sedan åker vi hem till min mamma på Kimitoön. Jag skall försöka uppdatera lite under påskhelgen, så får ni se vad vi har för oss. Nu måste vi packa det sista innan vi är klara för sex timmar i bussen. Trevlig långfredag till er alla <3 DSC01548

 


Tips på vandringsled

Skrivet av Sara Hellström 25.03.2018

För tre veckor sedan fyllde husse i huset år och jag och Bianca hade därför planerat flera överraskningar för honom. Biancas husse älskar att vara utomhus i skog och mark. Något han och Bianca har gemensamt. Därför hade jag och Bianca planerat en utflykt till vandringsleden i Iskmo-Jungsund. En vandringsled som visade sig vara väldigt trevlig och därför vill jag tipsa er om den idag.

Ingen av oss hade besökt vandringsleden innan, så vi åkte dit utan några som helst förväntningar. Sambon visste faktiskt inte ens vart vi var påväg, endast att han skulle ha varma kläder på sig, packa med matsäck samt något att göra upp eld med. Som den icke österbottning jag är (och dessutom värdelös på att läsa kartor och hitta till nya platser) krävdes det några små U-svängar innan vi hittade rätt, men vi kom fram till slut. 

DSC01395

DSC01420

DSC3

Vi startade vandringsleden mittemot Jungsund sportplan, men vi märkte senare att man även kunde starta vandringsleden på andra ställen. Vandringsleden var utmärkt med blåa markeringar, vilket gjorde det väldigt lätt att hitta. Så även jag med mitt dåliga lokalsinne hade nog lyckats ta mig fram själv. Hela vandringsleden var totalt 12 km, med två rastplatser. Man kunde själv välja om man ville går runt hela eller endast en del. Det kändes som en välplanerad och mångsidig vandringsled. Längs med leden mötte vi både skidåkare och andra som var ut till fots, både med och utan hund.

DSC01402

DSC01409

DSC01415

Vi gick ungefär två kilometer innan vi kom fram till första rastplatsen, Strömssund. Vi bestämde oss för att fortsätta förbi den och ta en liten kaffepaus på vägen tillbaka. Vi gick längs med leden ända fram till Hallonnäs, vilket var ungefär två kilometer till. Vid hallonnäs kunde man fortsätta till nästa rastplats som låg 2,3 kilometer framåt, Björnhällorna. Vi valde dock att svänga om och gå samma väg tillbaka. 

Påväg tillbaka stannade vi vid den första rastplatsen, gjorde upp eld och åt vår matsäck. Vi drack lite varm kakao, åt födelsedagtårta och smörgåsar. Ingen korv hade vi med oss, tyvärr. Vi hade med oss lite egen ved, men på den väldigt fina rastplatsen fanns både ved och yxa, så det enda man hade behövt var lite tidningspapper och tändstickor. Där fanns även bord och flera bänkar. 

DSC01433

DSC01382

DSC01436

DSC01451

DSC01462

Bianca och sambon älskade den här utflykten. De var verkligen i sitt esse båda två. Då jag går i skogen med dem båda så blir jag så lycklig, eftersom man ser deras glädje så tydligt i deras ögon. Deras ögon tindrar och man ser intresset de delar med varann. Givetvis var även jag nöjd med dagen och utflykten, det blev precis så bra som jag hade tänkt mig. Ett bra val av vandringsled, jag hoppas vi kommer besöka den igen i sommar då den ser lite annorlunda ut. 

Vare sig du har hund eller ej kan jag varmt rekommendera dig att besöka vandringsleden. Med din familj, vänner eller med hunden. För att summera det hela lite grann så var leden vädigt väl utmärkt med både blåa markeringar och skyltar, trevlig att promenera på, mångsidig och väldigt fina och praktiska rastplatser. Så, har du inget program för dagen och befinner dig i Österbotten är detta ett ypperligt söndagstips till dig. Trevlig söndag <3