1D2

Vår ängel fyller 1-år

Skrivet av Sara Hellström 23.03.2019

Jag har inte klarat av att tänka på henne på ett tag. Det har varit för tungt. Sorgen är fortfarande obearbetad och jag vet inte om jag känner mer ilska eller saknad. Både och. Jag väntar varje dag på att hon skall komma springandes runt hörnet. Att hon skall komma och lägga sig bredvid mig och Bianca i sängen. Att hon skall komma tillbaka och vara här med oss, sin familj. Jag skulle gett vad som helst för att få vakna upp bredvid henne idag. Vår älskade Selma, idag skulle hon ha fyllt 1 år. 

Det är nästan fyra månader sedan hon gick bort. Vad som hände orkar jag inte skriva om igen, utan det kan du läsa om här och här. Hon var åtta månader och full av liv. Hon var den bästa lilla kissekatten vi någonsin kunnat önska oss och hon var en självklar del av vår familj, från första stund. Vet inte om jag någonsin kommer känna mig till freds med att gå från att gosa med en frisk och sprallig Selma till att på mindre än två dygn senare stå och ta farväl av henne. 

Selma var bäst. Hon var glad, lekfull och världens snällaste. Hon var mysig och älskade att ligga i famnen och spinna. Hon sov med oss varje natt och ibland sov hon och Bianca tillsammans i en av Biancas bäddar. Det hände sig även att Selma tog Biancas bädd och tvärtom. De var ett fantastiskt team, Bianca och Selma. Med Selma var vår familj hel.

Selma flyttade in i huset med oss och det känns som det aldrig kommer bli detsamma utan henne här. Det finns ett stort tomrum och det kommer det nog alltid finnas. Ibland tänker jag att hennes uppgift kanske var att ge oss det här hemmet, visa oss vägen liksom. Göra oss hemmastadda och ge oss en trygg plats att bo på. 

Igår såg vi på lite gamla bilder och filmer av henne. Jag blir så glad då jag ser henne, men samtidigt blir jag fruktansvärd arg och sorgsen. Igår ville jag helst slänga ut allt ur huset och bränna ner skiten. "Hela världen är skit och orättvis" - sade jag åt sambon. Han höll med och vi satt tillsammans och tänkte på henne en stund. 

Det är inte rättvist! Varför togs hon ifrån oss? Hon förtjänade ett mycket längre liv än det hon fick och vi förtjänade att ha henne hos oss mycket längre. Slutar man någonsin att leta efter svar på dessa frågor, jag tror inte det. Jag tror ingen kan förstå hur jag fortfarande kämpar med att leva vidare utan henne. Hur tomt och meningslöst allting känns ibland. 

Vi saknar att ha en liten kisse i huset, det gör vi verkligen. Kanske tar vi en ny någongång. Ibland pratar vi lite försiktigt om saken, men just nu gör själva tanken mig bara upprörd, ledsen och arg. Jag vill inte ha någon annan katt. Jag vill ha Selma. Bara Selma och henne kommer vi aldrig få tillbaka. 

Idag skulle vår älskling ha fyllt 1-år. Världens bästa Selma skulle ha fyllt 1 år! Vi skulle ha vaknat med henne mellan oss, precis som alltid. Vi skulle ha firat henne med presenter och något gott att äta. Hon skulle helst ha myst inomhus hela dagen, på grund av det ruskiga vädret. Hon och Bianca skulle ha lekt tillsammans och allting skulle ha varit som vanligt. Nu firar Selma sin första födelsedag någon annanstans istället och vi saknar henne något enormt. 

Idag tänder vi ett ljus för dig älskling. Vi saknar dig så enormt mycket och tänker på dig varje dag. Tack för allt du gav oss, du var och kommer alltid vara den bästa. Grattis lilla gumman <3 

SELMA

 


Bebisförberedelser

Skrivet av Sara Hellström 21.03.2019

Roligt att ni var så många som ville vara med och gissa på föregående inlägg. Ingen bebis har kommit till världen än. Någon gissade att bebisen föds redan nästa måndag, vi får väl se. Tyvärr en fråga som ingen kan svara på, vi får vänta med spänning. 

I tisdags var det dags för rådgivningsbesök igen och den här gången blev det lite mera verkligt att det faktiskt kan ske när som helst nu. Förutom de vanliga undersökningarna och proverna så kollade vi även att allt pappersarbete var klappat och klart inför bebisens ankomst. Det är en hel del papper som skall fyllas i och skickas hit och dit, men som tur är sköter rådgivningen det mesta. 

På rådgivningen frågade hon hur jag mått och den natten hade jag nog inte sovit mer än fyra timmar, utspritt över hela natten. Jag nämnde mina sömnlösa och smärtsamma nätter, det är främst på nätterna all värk och alla onda sammandragningar kommer. Så länge bebisen mår bra så är det huvudsaken sade jag. Jag kämpar mig såklart igenom detta. "Man får klaga, Sara". - sade vår rådgivningstant. Och det får man väl, men det känns så fel och tjatigt då bebisen har allting jättebra där i magen, vilket är huvudsaken. 

Det känns som min kropp förbereder sig inför den stora uppgiften och övar sig så mycket den hinner. Jag har varit väldigt hungrig de senaste dagarna och min kropp skriker - tanka energi! Så jag tankar energi och vilar mig så mycket det går. 

Bebisens huvud hade sjunkit neråt och är fixerat där det skall vara, vilket känns jätteskönt att veta. Förutsättningarna för att allting skall gå som det skall ser lovande ut och överlag har hela min graviditet nog varit så nära ett skolboksexemplar man kan komma. Aldrig något avvikande. 

Igår hade vi den sista kvällen i profylaxkursen vi gått i Vasa. En jättebra kurs som jag skulle rekommendera åt alla som väntar barn. Den har verkligen gett oss en massa verktyg att använda före, under och även efter förlossningen samt även stärkt oss som par. Överlag är jag väldigt glad över att vi gått alla kurser som erbjudits, för det har gett oss så otroligt mycket. 

Dagarna hos oss ser alltså ganska likadana ut nu, beroende på mitt mående. Vi försöker förbereda oss både praktiskt och mentalt. Idag har jag faktiskt en fotvårdstid, vilket skall bli så otroligt skönt! Jag både kan och brukar sköta mina fötter själv, men nu är där en mage i vägen så då är det bättre att låta någon annan sköta det. 

Här skiner solen, njut av dagen <3 

IMG 9182


Gissa bebisens ankomst och ge mig namnförslag!

Skrivet av Sara Hellström 16.03.2019 | 7 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Jag trodde den sista delen av graviditeten skulle gå långsamt, men måste säga att jag tycker den går väldigt snabbt. Går man över tiden kan jag tänka mig att det böjar kännas segt och att tiden blir lång, men där är jag ju inte än. Förhoppningsvis hamnar vi inte där heller, men det vet man ju aldrig.

Man börjar inse att bebisen i princip kan komma när som helst nu. Vid läkarbesöket i onsdags sade de att jag nu räknas som fullgången och ifall bebisen får för sig att komma tidigare så är det ingen fara. Då får den komma och kommer klara sig fint på utsidan, vilket känns tryggt. Men visst får den stanna i magen ännu någon vecka, lite mental förberedelse kan jag ännu behöva. Även om man nog inte kommer förstå situationen förrän man väl är där med bebisen på magen och kanske inte ens då.

På min babyshower i söndags fick alla gissa kön, längd, vikt, födelsedatum och även ge namnförslag. Kommer bli väldigt kul att gå tillbaka sedan och se vem som var närmast. Jag tänkte vi skulle köra samma här på bloggen, är ni med?

Ni kan ge era gissningar i kommentarsfältet och namnförslag är även det väldigt välkommet, både flick- och pojknamn. Vi vet ju nämligen inte vad vi skall få. Bebisen har valt att hålla det hemligt, även om vi gärna ville veta. Lite spännande är det nog ändå inte alls veta, att få det som en överraskning sedan. För att göra det lite lättare för er kan jag berätta att bebisen är beräknad den 5.4 - alltså om 20 dagar! Mindre än tre veckor, helt sjukt! 

Jag ser fram emot era gissningar och förslag, hoppas ni hänger på! 

Namnlos

Den här fina filten har min mommo stickat åt bebisen och babynestet köpte mamma åt oss, så fint och så mysigt!


En äcklig historia

Skrivet av Sara Hellström 15.03.2019

Om du är extra känslig eller känner dig som en stor mus-älskare, så kanske du vill skippa dagens inlägg. Annars kan du gladeligen fortsätta läsa. Jag skall berätta något som jag och Bianca var med om igår, eller kanske mest jag. Bianca blev nog mest besviken över att jag förstörde för henne. Igår blev dagen då jag från ingenstans såg en helt ny sida av Bianca och min lilla, söta, oskyldiga prinsessa blev plötsligt något helt annat för en stund. 

Bianca älskar att sticka ner nosen i snön och granska alla intressanta dofter. Den här vintern har hon även börjat jaga möss under snön. Hon lyssnar, spanar och sticker ner nosen i hopp om att hitta mössen. Det här är något jag trott hon gjort på lek. Aldrig har jag trott att hon velat fånga mössen eller ens kunnat fånga dem. 

Igår då vi gick ut på en promenad i snöstormen gjorde hon precis som hon brukar, hoppade ner i diket lite här och där och jagade sina möss. " Bra att hon gör av med lite energi genom att pulsa i snön ", tänkte jag. Sedan hör jag ett pip eller närmare sagt skrik. Och där står Bianca med en skrikandes mus hängandes ut ur munnen. Hon hade fångat en!

Jag halade snabbt in henne i kopplet och tänkte att hon nog släpper den, men nej. Hon vägrade! Hon skulle precis börja käka upp musen, som vid denna punkt inte skrek mera, den hade nog gått ett snabbt men tragiskt öde till mötes. Hennes blick var iskall och hennes käke satt fast som ett rovdjur som nyss fångat sitt byte.

Jag ville givetvis inte att hon skulle äta upp musen, kändes varken hälsosamt eller fräscht. Trots att jag beordrade henne att släppa musen så totalvägrade hon (och då är hon ändå en lydig hund som sällan sätter sig emot). Hon kämpade emot och försökte behålla musen och tugga den i sig, medan jag slet ut musen ur hennes mun. Det var ingen fin, fräsch eller trevlig upplevelse alls. 

Då vi kom hem tillbaka ville hon gärna gosas och kramas lite, men då fick jag nog förklara för henne att vi håller lite avstånd tills matte har återhämtat sig från chocken. Min prinsessa hade plötsligt blivit en blodtörstig jägare.

Jag trodde Biancas jakt på möss bara var en kul lek för henne, sysselsättning. Trodde verkligen aldrig hon skulle lyckas fånga en mus och trodde aldrig i min vildaste fantasi att hon skulle vilja äta upp den i en tugga! Jag hoppas detta var första och sista gången hon får tag på en mus. 

Idag är planen att låta mössen springa fritt utomhus och vi stannar inomhus och tar itu med lite städning istället. Dock har vi möss här inne för tillfället också, så får se var den här dagen slutar. 

DSC4694

 


Känner Bianca av att vi skall få en bebis?

Skrivet av Sara Hellström 14.03.2019

Under graviditeten har jag flera gånger fått frågan om jag tror att Bianca känner av att vi väntar bebis. Om hon beteer sig annorlunda, vaktar magen, mig eller på något sätt visar att hon vet vad som är på gång.  I början av graviditeten skulle jag nog ha svarat nej, men nu är jag inte så säker längre.

Bianca är väldigt intresserad av alla babysaker som flyttat in hos oss. Jag tror det är bra att vi introducerat alla saker för henne i lugn takt, så att inte allt förändras sedan över en natt. Hennes bädd som vanligtvis är på golvet av min sida av sängen har fått flytta lite på sig, eftersom där nu står en spjälsäng. Hennes bädd står fortfarande på min sida, men lite längre ner av sängen. Hon har fått dofta och bekanta sig med alla saker, de doftar ju inte vår bebis ännu men de har i alla fall blivit en naturlig del av vårt hem. 

Nu då jag tänker efter så tyckte jag att Selma genast visade intresse för att ligga på min mage, men Bianca visade inget sådant i början. Selma var en väldigt mysig katt och ville alltid ligga nära, men det var ändå som att hon visste lite mera än vi kanske trodde då. Som om hon började ta hand om mig lite mera.

DSC04883

De senaste månaderna har Bianca velat sova väldigt nära mig. Förr fick hon inte sova i sängen, men nu för tiden är det nog mer regel än undantag att hon sover där med mig. Husse har frivilligt flyttat till ett eget sovrum p.g.a. gravidkrämpor så nu är det jag och Bianca som delar säng. Så hon vill sova väldigt tätt intill mig och gärna lägga sig rakt över magen. Det har fått mig att tro att hon kanske visst känner av att det växer en liten människa där inne. Jag upplever också att hon vallar mig mera än normalt och håller mycket mera koll på var jag är. 

Bianca är alltid väldigt omhändertagande då det kommer till mig, men speciellt nu tycker jag hon behandlar mig ännu mera omsorgsfullt än vanligt. Vi pratade faktiskt med sambon en dag om att Bianca säkert kan höra bebisens hjärtljud, tror ni också det?

Hundar vet och känner ju så otroligt mycket mer än vad vi tror, så det är väl klart hon känner av något. Oavsett hur mycket hon visar åt mig att hon vet. Hundar kan ju bland annat känna av då någon skall få ett epilepsi- eller blodsockerfall, så att de skulle känna av en graviditet och alla dess hormonförändringar tvekar jag inte en sekund på. 

Har ni märkt av något speciellt på era djur då ni varit gravida?

 


Tre saker vi gjorde förra veckan

Skrivet av Sara Hellström 12.03.2019

Kategorier:

I och med att jag är hemma på heltid nu så flyter alla dagar liksom lite ihop. Det spelar ingen större roll om det är måndag eller fredag. Vissa dagar har jag haft mera program, medan andra dagar varit riktiga latdagar. Att prioritera vila är ett måste just nu, så för det mesta har jag och Bianca bara lugna dagar här hemma tillsammans. Vilket faktiskt är något jag trivs riktigt bra med just nu! Förra veckan hade sambon vintersemester och hade dessutom födelsedag, så då såg veckan lite annorlunda ut. Tänka därför visa er några glimtar från veckan som gick.

 

Det stora baket

Jag tycker egentligen inte om att baka och gör det ganska sällan, men en kväll förra veckan fick vi för oss att baka bullar. Sagt och gjort, vi bakade flera olika sorters bullar och har nu frysen full med bland annat kanel- och vaniljbullar. Perfekt att ta upp ur frysen sedan då gästerna börjar droppa in för att få träffa vår lilla nykomling. Dagen efter då jag såg att vi hade ytterligare ett jästpaket kvar fick jag för mig att baka ytterligare något. Det blev semlor och ostscones (som förresten var  löjligt enkla att göra och supergoda!)


DSC05562

DSC05577

 

Grillning på gården

En annan dag gick vi ut på en kort promenad i solskenet och grillade sedan korv på gården. Då vi kom tillbaka från promenaden hade solen redan börjat gå ner, men det var ändå inte så tokigt att sitta på egen gård och grilla korv och dricka te. Och äta färska bullar och semlor! Extra lustigt blev det då vi kom på att stället vi satt på var vår lilla odlingsplätt i somras, vi satt alltså mitt bland eller i alla odlingslådor. 

Vi satt och diskuterade och planerade vad vi skulle göra på gården i sommar. Hurdana projekt vi skulle ta oss an och vad vi skulle odla var. Det blir spännande att se då snön smälter och allt kommer fram igen vad vi egentligen hittar på. 


DSC05627

grillning

 

Firade 30-år

Sambon fyllde år, 30 år! Det skulle givetvis firas ordentligt. Jag och Bianca överraskade honom med skumppafrukost och presenter på sängen. Bianca gav honom en drake, ni vet en sådan där som man flyger med. Den var omtyckt, både av sambon och Bianca själv.

Dagen fortsatte med spabesök, lunch och sedan gick Bianca och han på en promenad medan jag vilade mig inför kvällens familjeförberedelsekurs. Det var en väldigt givande och bra kurskväll och efter kursen blev det en mysig tre rätters middag här hemma. Helgen efter firade vi honom ytterligare med tårta och kalas. 

 

DSC05654

DSC05658

Det var verkligen roligt att ha sambon hemma hela veckan, då jag och Bianca oftast är för oss själva. Nu är han tillbaka på jobbet och jag och Bianca har återgått till våra tumis-dagar. Idag skiner solen och det skall vi ta vara på. Ha en fin dag <3 


Mina Babyshowers

Skrivet av Sara Hellström 11.03.2019

Vet knappt hur jag skall börja det här inlägget. Känner mig så överväldigad, känslosam och framför allt tacksam. Idag skall jag skriva om mina babyshowers. Ja, du läste rätt! Pluralis. Jag har under loppet av två veckor fått två babyshowers. Att jag har fina vänner som är guld har jag alltid vetat, men allt fint som de nu fixat åt mig och bebisen är verkligen något utöver vad jag någonsin kunde tänka mig. Så fantastiskt! 

Förra veckan, då jag gjorde en snabb avstickare till Åbo, hade tre av mina bästa vänner där fixat en jättefin kväll för mig. Först blev jag bjuden på middag på en väldigt mysig restaurang. Då vi kom tillbaka till lägenheten blev jag ombedd att gå in i sovrummet och stanna där. Hörde hur de tisslade och tasslade utanför och gissade väl att de höll på med någon liten överraskning, men att jag sedan skulle mötas av en sådan fin syn hade jag inte trott.

Det var tårta, ballonger, serpentiner, alkoholfritt bubbel och jättefina presenter. Pynt, ljus och på bordet hade de till och med skrivit babyns projektnamn med strössel. Jag blev alldeles mållös och fick knappt fram något ord. Tårarna infann sig snabbt i ögonvrårna och jag blev verkligen rörd av deras fina gest och allt omtanke de hade lagt bakom allting. Det träffade mig rakt i hjärtat.

min abo babyshower

IMG 9523

Med den babyshowern bakom mig tänkte jag att detta kapitel var över och hade inte förväntat mig något mer. Men igår blev jag tagen med storm, igen. Sambon hade redan några kvällar innan berättat att vi skulle åka iväg på ett litet äventyr på söndag förmiddag. För en gångs skull tänkte jag att jag inte skall rota mera i den saken, även om jag var nyfiken och hade på känn att det var något lurt på gång. 

Vi åkte iväg utan att jag visste vart vi var påväg och i något skede fick jag nog känslan av att detta var ett uppdrag att distrahera mig. Rätt så spännande var det ju ändå, så jag försökte att inte ställa allt för många frågor. Vi körde runt i grannbyn, tog en kaffe på en bensinmack och åkte runt ända tills sambon sade att nu skall vi nog åka in till stan istället. Dock svängde han in på vår väg och menade att han skulle bara hem en snabb sväng först. På gården stod en bil och i fönstret skymtade jag människor och pom-poms. 

Då vi kom in i tamburen hoppade en hel hög med glada tjejer fram och ropade "Surprise". Och en glad Bianca, som hade välkomnat alla till vårt hus under tiden vi var borta. Åter igen stod jag där, helt mållös och visste inte vad jag skulle säga. Glad, överväldigad - helt utan ord. Hoppas verkligen de förstod att det fanns en hel massa glädje och lycka bakom det där chockartade ansiktet.

Hela köket var pyntat med ballonger, girlanger, serpentiner och man såg ett klart och tydligt färgtema genom hela köket. På bordet stod en blöjtårta, presenter och ja, ja minns inte ens allt vad där vad. Hela köksön var uppdukad med en otroligt fin brunch med både sött och salt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eller säga då jag kom in, så det var bra att tjejerna sade att jag nog får sätta mig ner. Annars hade jag säkert stått kvar i dörren fortfarande och beundrat allt fint de gjort. 

Namnlos2

IMG 9716

DSC05665

DSC5674

De hade ordnat med så roliga programpunkter, bland annat gissades det kön, vikt, längd och födelsedatum på bebisen. Magens storlek gissades med hjälp av snören och sedan skulle jag gissa hur alla såg ut som bebisar. Förutom allt brunchmat hade de även en jättefin tårta, en bebismage! 

På kortet på bordet hade de skrivit ett sådant fint rim. Jag blev så rörd då det lästes upp och hade där varit en rad till hade jag nog storbölat. Jag hann knappt samla mig från rimmet innan det blev dags att öppna presenter och då var händerna skakiga och glädjetårarna bakom ögonlocken tillbaka. Bland annat mjukisdjur, kläder, presentkort åt mig till klädaffär och sist men inte minst - ett presentkort till nyföddfotografering. Precis till den fotografen jag önskade mig och har varit i kontakt med redan. Mitt hjärta smälte!blojtarta

DSC05738

Jag känner mig så tacksam. Rörd, bortskämd och glad. Vad har jag gjort för att förtjäna såhär fina vänner och såhär fina överraskningar, två gånger? Hur kan man tacka tillräckligt? Jag blev så mållös båda gångerna så i efterhand funderar man om man verkligen fick sagt hur glad och tacksam man var och är. Igår satt jag hela kvällen och bara beundrade allt fint och försökte smälta allting.

DSC05706

Det värmer mig också något enormt att vår bebis, som inte ens är född än, kommer ha sådana här fina människor i sitt liv. Att redan ha fått så mycket fint och så mycket omtanke och kärlek. Mina vänner, ni är alla guld värda. Ni är bäst <3 

 

 


Om att kommentera en gravidmage

Skrivet av Sara Hellström 06.03.2019 | 4 kommentar(er)

Ända sedan Christina skrev sitt inlägg om att hon hade fått kommenterar om storleken på hennes fina gravidmage, har också jag tänkt att jag skall dela med mig av mina tankar och erfarenheter. Det är ett ämne som jag funderat en del på och som snurrat i mitt huvud. Precis som Christina är de kommentarer jag fått inte något jag tagit speciellt illa vid mig av, men nog lämnat och funderat på en del. Jag har nog blivit rätt så skonad från opassande kommentarer och klappar på magen, men visst har även jag fått höra en del. Och faktiskt även fått en klapp på magen av en främmande tant. 

Jag upplever att människor nästan tror att de måste kommentera en gravidkropp. En gravidmage. Att man inte kan eller får träffa en gravid kvinna utan att ge en kommentar om hennes kropp? Det har säkert att göra med att människan i fråga vill uppmärksamma eller visa intresse för den kommande babyn, vilket även jag tyckt varit roligt - ja! Men, är enda sättet att slänga ut en kommentar om magens storlek? Och varför kan det upplevas negativt om någon kommenterar ens mage?

 

"Vad rund du har blivit"

"Man ser nog din mage nu"

"Du har växt mycket"

"Väntar du tvillingar då du är sådär stor redan?"

 

Vi diskuterade även det här ämnet med sambon och det är verkligen ett intressant ämne att vända och vrida på. Att någon påpekar att ens mage växer är ju egentligen bara ett faktum och behöver inte alls vara menat i negativ bemärkelse, vilket det knappast ens är. Ändå tar vi det nästan alltid negativt. För stort är ofta kopplat med negativa saker. Man skall ju inte vara stor. 

Att ens mage växer då man är gravid är ju precis som det skall vara. Bebisen växer, magen växer. Sen får man ju lita på att rådgivningen har koll på att bebisen växer som den skall, vare sig andra runt omkring en tycker att magen är för liten, för stor eller helt passlig. Alla kroppar är så otroligt individuella så det går omöjligt att jämföra en gravidmage med en annan, även om man har beräknat i samma dagar. Och varför skulle man behöva jämföra?

Jag har aldrig känt mig speciellt bekväm i min kropp, alltid sett massa fel och brister. Innan jag fick den där typiska gravidkulan tyckte jag fortfarande det var lite jobbigt, man kände sig lite småfet. Småfet, som man då enligt samhället inte skall vara. Jag är nästan lite besviken över mig själv att jag inte redan då i början stolt visade upp min lilla bula, utan nästan så jag försökte dölja den ibland. För folk kunde ju inte veta om där var en bebis eller lite extra mycket godsaker i magen? Vad spelar det för roll! Jag blir nästan upprörd över mitt eget beteende nu då jag verkligen tänker på det. 

Nu, då jag är gravid i tredje trimestern tycker jag däremot att jag har en jättefin, vacker och helt fantastiskt kropp! Aldrig har jag trivts så bra med min kropps utseende och aldrig har jag visat upp min mage så stolt som nu. Jag kan ha kroppsnära överdelar och visa både mage och kärlekshandtag och känna mig bekväm med det. Hur härligt är inte det? Graviditeten har verkligen öppnat upp mina ögon för en massa saker, fram för allt min egen kropp och min egna självkänsla. 

 

" Du ser så fräsch ut! "

" Vilken fin mage du har "

" Jag trodde du skulle vara större "

 

Som sagt, jag har inte tagit illa vid mig av de kommentarer jag fått. Förutom kommentaren om jag väntar tvillingar då jag är så stor, den kändes väl lite grann, men i övrigt har jag inte lagt så stor vikt vid vad folk säger. Inte ens klappen på magen störde mig märkbart, det var en söt tant som var glad för min skull så jag försökte se det som en positiv sak. Även om jag kanske inte är helt okej med att man går och klappar på folks magar, tänk om jag inte ens var gravid och hon önskade mig lycka till med magen? Hade nog inte varit så kul. 

Fortfarande undrar jag, varför måste man ha åsikter och kommentera andras kroppar? Gravid eller ej. Om man verkligen känner att man måste göra det så kanske man ändå kan tänka på att göra det i positiv bemärkelse. "Vad vacker du är!", "Din mage är jättefin". Det finns faktiskt andra sätt att visa glädje eller intresse på än att kommentera någons utseende. Sedan finns det en annan del av mig som funderar över varför vi tar det som negativt om någon kommentarer att man har stor eller liten mage? Är det för att vi är rädda över att inte passa in i "idealet"? Upplever vi det som dåligt eftersom man inte skulle kommentera en icke-gravid mage?

Enligt andra människor har min mage varit alldeles för stor till alldeles för liten. Själv vet jag att bebisen följer alla kurvor, bebisen mår bra och min mage växer enligt det. Det räcker för mig. Jag tycker att min mage är alldeles fantastiskt vacker och trivs bra i den och det är huvudsaken för mig. 

P1010288


Fem tips för fina vintertassar

Skrivet av Sara Hellström 03.03.2019

Godmorgon,

Vilket varierande väder vi har. Igår yrde snön omkring och det var grått och trist och idag skiner solen. Då jag och Bianca var ut första gången tyckte jag det kändes betydligt kallare än tidigare dagar. Gick för att kolla temperaturmätaren och såg den visa -14 grader. En fin dag verkar vi i alla fall få, trots de kalla minusgraderna. 

Tidigare vintrar har inte Bianca varit speciellt känslig för kylan, men denna vinter har hon börjat lyfta på tassarna redan kring -10 grader. Den här morgonen ville hon också bara ut snabbt och kissa och in igen i värmen. 

Idag tänkte jag lyfta upp mina redan tidigare publicerade, men något uppdaterade, tips om välmående vintertassar. Kanske är detta en passande dag att ta en extra koll på din hunds tassar, om du inte redan gjort det. 

resizedimage800532 DSC00623

Klipp bort extra päls


Vi brukar ha problem med att det fastnar snöklumpar under Biancas tassar. Detta går att undvika om man försiktigt klipper bort extra päls under och kring tassarna. Detta tips är såklart beroende på vad du har för hund, men på Bianca växer det alltid ganska lång päls under tassarna och kring trampdynorna. Var försiktig och använd gärna en trubbig sax!

 

Använd Tassalva


Det här är något som inte kan nämnas för många gånger. Tassalva är suveränt på så många vis! Tassalva är återfuktande, vårdande, skyddande och fram för allt förhindrar det att snö fastnar i tassarna. Det finns massor med olika alternativ av tassalvor ute på marknaden. Hitta en du gillar och som du tycker fungerar. Vi har en fetare tassalva för vintertid och en tunnare tasslotion sommartid, smörj gärna in tassarna en stund innan du går ut så den hinner dra in i huden ordentligt. Finns även spray som skall förhindra snöklumpar, men det har ingen erfarenhet av.

resizedimage800517 DSC9

 

Skölj av tassarna efter promenaden


Om ni promenerar på vägar som är saltade är det viktigt att skölja av tassarna efter promenaden. Salt torkar ut samt kan vara irriterande. Ta som vana att skölja av tassarna med ljummet vatten och torka torrt efter promenaden.

 

Daglig Koll


Kolla igenom hundens tassar och trampdynor dagligen och klipp klorna regelbundet. Då man skaffar hund är det bra att redan från liten valp vänja den vid att man hanterar tassarna, det underlättar vid både kloklippning och övrig vård. 

 

Skor och Strumpor


Om din hund lätt får köldkramp eller är känslig för kyla finns det både skor och strumpor man kan använda. Att använda skor kan kanske i någons ögon verka löjligt och dumt, men att använda skor på sin hund i ett hälsobefrämjande syfte är inget fel. Tvärtom. Det finns både fleecestrumpor, olika sorters skor och så vet jag även att många använder babystrumpor. Prova er fram!
resizedimage800532 DSC10

Tänk på att använda produkter som är ämnade för hunden, eftersom hunden kan få i sig av produkterna då den t.ex. slickar på tassarna. Du vill därför inte smörja in den med dina egna produkter och riskera att den får i sig något opassande. Viktigaste gällande hundar och vinterkylan är nog ändå att anpassa vardagen efter vad den egna hunden klarar av, vill och behöver. 

Njut av denna fina vinterdag och kom också ihåg att smörja dina egna händer och fötter!


Nu är jag mammaledig

Skrivet av Sara Hellström 02.03.2019 | 2 kommentar(er)

Igår inledde jag min första dag som mammaledig. Dagen i sig var väl inte speciellt annorlunda jämfört med den senaste månaden av sjukskrivning, men vi är i alla fall ett steg närmare att få träffa vår bebis känns det som. Jag inbillade mig nästan att bebisen skulle stanna i magen för alltid, men nu börjar det snart gå upp även för mig att så är inte fallet. 

Jag är nu i vecka 36 och tänkte dela med mig av en liten uppdatering om vad som sker i denna gravida kropp. Senaste veckan har varit riktigt tung. Har börjat få molande värk, nästan dygnet runt men speciellt nattetid. Sammandragningarna har trappat upp i både kraft och smärta. Har försökt läsa på vad skillnaden på sammandragningar och förvärkar är, men inte riktigt kommit fram till något. Sömnen blir väldigt lidande, börjar känna mig lite trött på att ständigt ha ont. Matt, orkeslös. 

Även om jag känner mig relativt smidig i kroppen, så börjar allt kännas lite obekvämt och småjobbigt. Har ett extra rådgivningsbesök inbokat nästa vecka för att kolla upp att allting är som det skall. Då det är första barnet vet man ju verkligen inte hur saker och ting skall kännas eller vad som räknas till det normala. 

Bebisen ligger som den skall och förhoppningsvis har den tänkt stanna så. Om två veckor skall vikten uppskattas och då är det även tid för det sista ultraljudet. Bebisen lever livet i det lilla utrymmet som den har kvar och boxar runt på alla närliggande organ, känns det som. Bebisen mår alltså bra, vilket givetvis är huvudsaken!

Idag, andra dagen på min mammaledighet, tänker jag faktiskt börja packa BB-väskan. Jag märker att jag börjar bli allt mer nojig och oroar mig mera för i princip allt nu, än vad jag gjorde tidigare i graviditeten. Så en packad väska kanske i alla fall kan ge mig lite ro i själen.

Då mamma var här passade vi på att föreviga magen med några foton (några är nog fel ordval, många foton..). Jag som vanligtvis inte är speciellt bekväm framför kameran och ställer jag mig där är jag sällan nöjd. Men jag tycker verkligen mamma lyckades få till det och vi har nu några riktigt fina foton på bebismagen. Om bara en dryg månad kan den här magen vara ett minne blott, ofattbart <3 

gravis