b2

Min bästa vän

Skrivet av Sara Hellström 14.02.2018 | 2 kommentar(er)

Idag är det Alla Hjärtans Dag, vilket för mig egentligen är som vilken annan dag som helst. Trots det, tycker jag att det är en ypperlig dag att skriva ner några ord om min allra bästa vän, Bianca.

Bianca var en efterlängtad tjej, det känns som jag har väntat på henne hela livet. Hoppats, drömt och önskat. Natten då Bianca kom till denna värld var det genom ett akut kejsarsnitt, där vi tyvärr var inställda på att varken Bianca eller hennes bror skulle klara sig. Men glädjetårarna var många och lyckan var enorm då sköterskan kom ut med min tjej invirad i en handduk och sade att hon mår bra. Hon var så liten, så skör men ändå så stor och stark. En kämpe. Endast några minuter gammal hade jag henne i min famn och därifrån har vi fortsatt, sida vid sida. 

Jag har alltid känt väldigt starkt att Bianca och jag är menade för varann. Vi förstår varann och delar något som ingen annan riktigt kan förstå. Ibland känns det som att vi har ett fysiskt band imellan oss, som ingen kan kapa. Som ingen heller kan se eller förstå, bara vi.

Bianca får mig att må bra. Att få dela min vardag och mitt liv med henne gör mig lycklig. Genom henne har jag funnit vänner. Vänner jag hoppas skall finnas med mig genom hela livet. Genom henne har jag hittat mig själv, vem jag är och vem jag vill vara. Hon får mig att skratta varenda dag. Hon får mig att känna mig älskad och viktig. Hon lyssnar och finns där.

Jag är tacksam över varje dag vi har tillsammans. Varje stund. Ibland har jag svårt att förstå att jag levt en vardag utan henne, det känns så självklart att hon alltid har funnits och skall finnas vid min sida. Att vi hör ihop. Bianca är så mycket mera än en hund för mig, mera än ett husdjur. Min bästa vän, min själsfrände. Hon ger mig ett helt liv fyllt av massa obeskrivliga känslor. Härliga känslor. Så mycket mera än bara kärlek. Så mycket mera än bara en hund.

Älskade vän, Tack för att du finns <3 

IMG 5398


Tio saker du inte visste

Skrivet av Sara Hellström 13.02.2018 | 1 kommentar(er)

Jag tycker det är väldigt intressant att läsa listor där bloggaren berättar saker man kanske inte visste. Ett bra sätt att lära känna bloggaren lite bättre och få reda på saker den kanske annars inte skulle skriva om. Så, idag tänkte jag köra en sådan lista. En egen version, såklart. Tio saker du kanske inte visste, fem om mig och fem om Bianca.

1. Jag är utbildad servitör, restaurangkock, estenom och kosmetolog. Det sistnämnda studerade jag via ett läroavtal i Tammerfors som blev klart för snart ett år sedan. Jag studerade även Språk-och Turism ett år, men det gav mig ingen examen. 

2. Jag är uppvuxen på Kimitoön, men har bott fyra år i Pargas, ett år i Karis och nu snart sju år i Vasa (på tre olika adresser). Samt att jag gjorde en praktikperiod på åtta veckor i Ekenäs och bodde där hos min mommo under tiden. 

3. Jag älskar att titta på tv-serier, främst reality serier. Just nu tittar jag bland annat på Farmen, Unga mammor, Sveriges Mästerkock, Det stora tårtslaget och Lyxfällan. Mina andra absoluta favoritserier är Prison Break, Vampire Diaries och Beverly Hills 90210 (orginalet från 90-talet)

4. I min bil har jag en del gamla cd-skivor från min tonårstid. Ibland då jag åker ensam sätter jag i en skiva, skruvar upp ljudet sådär som man hade det då man just fyllt 18 och lyssnar på en gammal dänga som var favoriten för tio-tolv år sedan.

5. Mina sämsta ovanor är att aldrig skölja av något innan jag sätter det i diskmaskinen, inte skruva på korkar på drickaflaskor ordentligt och alltid lämna kylskåpsdörren på glänt. IMG 0832

1. Bianca har många smeknamn. Här hemma kallar vi henne oftast Binkki eller Binkkis. Då jag skriver om henne använder jag mig ofta av Lilla B. Men det mest udda smeknamnet är nog det ett par av våra vänner kommit på, Rusta. 

2. Bianca har åtta ryggkotor(ländkotor) en hund skall egentligen ha sju stycken. Att hon har en extra är inget hon lider av, men det kom fram då hon röntgades för sina magproblem. 

3. Då jag skulle välja namn till Bianca tänkte jag första döpa henne till Saga. Andra namn jag funderade på var bland annat Moa, Milea och Nova. Min mommo tyckte hon skulle heta Selma.

4. Då Bianca var åtta månader gammal drabbades hon av något som heter slipped tendon, vilket kort förklarat betyder att hälsenan hoppar ur led på bakbenen. Hon opererades, gick med bandage flera veckor och rehabiliterades. Idag är hon helt återställd! Är detta något ni skulle vilja läsa mera om?

5. Då Bianca var ca. elva veckor gammal föll hon ner i en grop i marken som var över en halv meter djup. Vi var ute i skogen då hon tog ett skutt och plötsligt ser jag min elva veckors valp försvinna rakt ner i marken. Jag dök efter henne och fick tag i hennes halsband och kunde dra upp henne. Bianca klarade sig med en smärre chock och jag med en större chock, några blåmärken och sjuk axel.

 


Mata inte min hund

Skrivet av Sara Hellström 12.02.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Vad är det med att vi människor ofta behöver försöka övertala andra människor att göra val de egentligen inte vill. Jag syftar på t.ex. situationer där en person bestämt sig för att sluta äta socker, men ändå skall man fråga sju gånger på raken om den verkligen inte skall ta en bulle. För en bulle är ju inte så farligt. En liten öl kan man nog ta fast man kör. Ta mera mat fastän byxorna spricker. Varför kan vi inte ta ett nej? Samma sak gäller då människor skall mata andras hundar, fast man sagt nej, nej och åter nej. Varför är ordet nej så svårt att förstå?



-Din hund är så söt, hon måste få något. Får jag ge henne en bulle?
- Nej, helst inte.
-Men hon är ju så söt. Kan jag ge en skinkskiva då?
-Nej, hon får ont i magen.
-Men någonting måste hon få. En liten bit bara?
- Nej, ge inte.
- Men har vi ingenting på bordet jag kan ge?


Jag tror att detta är en rätt så vanlig situation och inte bara något jag och Bianca råkar ut för. Jag är lite (läs:mycket) trött på det här scenariot, att jag upprepade gånger måste neka. Att alltid vara på sin vakt att ingen matar min hund med något opassligt, för många gånger slinker det ner något under bordet trots att jag sagt nej. Det handlar om respekt och tyvärr saknas den ofta då det gäller andras hundar. 

Vi har i princip aldrig gett något åt Bianca från matbordet. Några av er ställer kanske frågan varför, jag ställer frågan varför tillbaka. Jag ser inte att varken vi eller Bianca får ut något av att mata henne från matbordet, förutom eventuellt en tiggande hund som alltid sitter vid matbordet och tigger mat. Om då en gäst matar Bianca från bordet, med en bulle eller skinkskiva så går det alltså emot vad vi lärt henne. Det går emot våra principer. 

Bianca lider av ett problem med magen som gör att hon inte klarar av att äta annat än sin egen mat. Det har visserligen blivit bättre och hon är inte lika känslig längre, men vi undviker fortfarande att ge henne sådant vi inte vet om hennes mage klarar av. Så om någon ger henne en bit skinka eller köttbulle för att hon är söt, så betyder det att hon troligtvis kommer att få ont i magen och må riktigt dåligt. Det finns också många hundar i dagens läge som är allergiska och därför inte kan äta vissa saker. Vi matar inte heller nötter i en nötallergiker, varför mata köttbullar i en hund som får magkramp?img 48791 1

Jag har varit med om situationer då vi besökt någon och personen vi besökt har stått i köket. Plötsligt har personen kunnat slänga en skinkskiva ner på golvet, åt hunden. Det leder oftast till att hunden rusar efter skinkskivan och väntar på mer. Men vad händer nästa gång då jag står hemma i badrummet och tappar en värktablett på golvet?

Något som också ofta glöms bort är storleken på hund och mängd mat. Man måste tänka på hunden storlek. Om du ger en hund i Biancas storlek en lika stor kanelbulle som du själv äter, tänk efter hur stor den är för henne. Det är som att du själv skulle äta ett helt bröd. Orkar du? Mår du bra efter det?

Bianca är i mångas ögon en väldigt söt hund som fångar många med blicken, vilket gör att de tror att hon ber om något eller att de bara vill ge henne något för att ”hon är ju så söt”. Men faktum är att Bianca är precis lika söt och precis lika glad fastän hon endast får en liten klapp på ryggen, fast du kliar henne lite bakom örat eller pratar lite med henne. Hon blir inte en lyckligare hund fast hon får en bulle. Tvärtom.

Så för att sammanfatta, mata ALDRIG en hund utan ägarens lov. Det kan och gör ofta mera skada än nytta. Hunden kan bli riktigt sjuk om du matar i den fel saker. Vissa kanske tycker det är helt okej att mata i den vad som helst och hur som helst, men du måste alltid fråga. Säger ägaren däremot nej, så visa respekt och acceptera ett nej. En hundägare känner sin hund bäst och vet vad som är bäst för den, lyssna och acceptera.


Om att prioritera sig själv

Skrivet av Sara Hellström 11.02.2018 | 1 kommentar(er)

Jag brukar inte ge några nyårslöften, tycker oftast det leder till för stor press och för många krav. Löften man skall hålla, som man ändå inte gör och sen bara blir besviken på sig själv då det inte lyckades som man ville. Mål däremot, det brukar jag sätta upp. Vid det här årets början skrev jag ner några mål jag vill ha i åtanke under detta år. Mål som jag själv mår bra av att sträva emot och som jag bör bli bättre på. Ett av mina mål var att försöka hålla söndagen som en vilodag. En kravlös dag utan planer och måsten. 

Det har väl gått sådär, ibland bättre och ibland sämre. Däremot har det verkligen fått mig att tänka till över hur jag prioriterar min tid. Det har varit en ögonöppnare för mig hur viktigt det faktiskt är att ha de där kravlösa dagarna. Jag har nog egentligen alltid vetat hur viktigt det är för mig, men har varit lite dålig på att få till det. Jag är väldigt dålig på att säga nej och väldigt dålig på att sätta mitt eget mående och vilja i första hand. Jag kan lätt boka in en hel vecka med massa program, utan problem. 

Detta år vill jag verkligen försöka att sänka mina krav, minska på stressen och bli bättre på att leva i nuet. Bli bättre på att prioritera mig själv och mitt mående. Sätta mig själv i fokus. Det är ju trots att mitt liv och det måste jag ju leva utgående från vad jag vill och inte enbart utgående från vad andra vill av mig. DSC3

De här kravlösa dagarna, eller lediga söndagarna spenderar jag helst hemma i soffan med Bianca. Eller på en filt på golvet, så som vi sitter just nu. Bara jag får vara med henne och ha värdefull Bianca-matte tid. Idag tänker jag inte göra något av de där jag kanske borde. Inga måsten. Disken får stå kvar tills imorgon, likaså tvätten. Dammtussarna försvinner väl inte heller någonstans. Det kan låta banalt, men det är verkligen svårt för mig att ha sådana här dagar utan att känna en liten inre stress över det. Utan att känna att jag i ett senare skede behöver kompensera för min lathet. 

Då jag mår bättre och prioriterar mitt mående, då mår även Bianca bättre. Att hon påverkas av hur jag mår är väldigt tydligt. Hon läser ofta av mig bättre än jag själv gör. Idag är hon lugn, nöjd och väldigt tillfreds, precis som jag. Det enda vi skall göra idag är gå promenader, kramas och ta vara på stunden. Göra det vi känner för och ha det bra. Trevlig söndag önskar vi er alla <3 

 

 


Lär känna Bianca

Skrivet av Sara Hellström 31.01.2018

Kategorier:

Eftersom Bianca i princip är grunden till hela den här bloggen och utgör en stor del av den, så behöver ni givetvis lära känna henne lite bättre. Så, idag skall jag berätta lite om tjejen som står för en stor del av inspirationen och motivationen till den här bloggen, Bianca.

Bianca är en shetland sheepdog eller kort sagt sheltie. Rasen heter alltså inte mini-lassie eller dvärgcollie, som de flesta tror. De påminner dock mycket om varann och de är både vallhundar, men är ändå helt skilda raser. Bara för att klargöra så finns det inga raser som heter varken mini-lassie eller dvärgcollie, så det kan ni helt radera ur era vokabulär. 

Bianca kommer från min mammas kennel, vilket betyder att Biancas mamma bor hos min mamma. Tindra, som Biancas mamma heter är en otrolig hund med ett fantastiskt lynne. Jag har alltid sagt att jag gärna skulle ha en valp av Tindra, så när Bianca föddes kändes det väldigt självklart och naturligt att hon skulle bli min.

DSC00132

Jag och Bianca har haft ett väldigt starkt och speciellt band ända sedan dag ett. Jag har alltid känt något speciellt för henne och vi delar något som är väldigt svårt att förklara. Bianca föddes genom ett akut kejsarsnitt en regnig natt i juni för tre år sedan. Vi trodde inte att varken hon eller hennes bror skulle klara sig, men till vår stora lycka fick vi åka hem från kliniken med två små valpar och en frisk Tindra. Natten då Bianca föddes är ett minne jag för alltid kommer att bära med mig, men den historien sparar vi till senare. 

Bianca har alltid varit en väldigt nyfiken och alert tjej. Hon älskar att träffa nya människor och som liten älskade hon även alla sorters hundar. Nu som äldre har hon blivit lite mera reserverad då det gäller nya hundar, men alla i samma storlek eller mindre brukar gå bra. För att vara av rasen sheltie har hon alltid varit väldigt modig av sig, sheltien är oftast ganska reserverad och försiktig av sig.

Hon älskar att leka, hennes favoritlek är att kasta fresbee med husse. Också stora nallar och bollar går hem. Vill man vinna hennes hjärta är det bara att börja leka med henne. Kramstunder med matte är också omtyckta och blir mer omtyckta desto äldre hon blir. Bianca är väldigt lättlärd och intelligent, tycker mycket om att träna och lära sig nya saker.DSC00131

Bianca mår som bäst då vi gör saker tillsammans hela familjen, helst då vi spenderar tid ute på stugan eller går långa skogspromenader. Skog och mark är hennes absoluta favoritställe och hon sprudlar av lycka då hon får springa fritt i naturen. Spelar ingen roll om om det spöregnar, snöar eller solen skiner. Hon älskar att vara utomhus i alla väder. 

Att få leva mitt liv med Bianca är något jag är tacksam över varenda dag. Att det var just hon som kom till världen den där regniga natten för tre år sedan. Att vi blev ett så bra team som vi är idag och alla fina stunder vi får dela tillsammans. Hon är mitt allt. Hon skänker oss glädje, kärlek och lycka varenda eviga dag och vi är så glada över att få ha henne i våra liv. Älskade, älskade Bianca. 

 

 


Början på en ny kula

Skrivet av Sara Hellström 31.01.2018 | 1 kommentar(er)

Då jag skulle flytta min blogg hit till Sevendays, funderade jag länge över om jag skulle ta med mitt gamla arkiv eller inte. Jag har många bra saker i mitt arkiv, men samtidigt kändes det lite som jag ville börja från noll här. Börja på en ny kula. 

Jag bestämde mig för att inte flytta över mitt arkiv, i alla fall inte i nuläget. Jag tänkte att istället kanske jag kan återuppliva några av mina gamla inlägg och ge dem ett nytt andetag här. Damma av dem lite grann och fräscha upp dem. De där bästa, de där som borde läsas om och om igen. Vad tror ni?

DSC2Jag har länge haft drömmen om att ta bloggen ett steg längre, något jag skrev rätt så mycket om på min gamla blogg. Jag ser detta som en ny möjlighet att komma ett steg vidare på min dröm. Att komma framåt och bygga vidare på något riktigt bra. Min gamla blogg är en salig blandning av innehåll från de senaste sex åren, här kan jag börja bygga upp en renodlad matteblogg från noll. En ny start.

Jag älskar att få dela med mig av min och Biancas vardag, få dela med mig av mina allra bästa hundtips och fram för allt älskar jag allt bloggandet ger mig. Det ger mig så otroligt mycket. Jag lär mig saker, massor med saker. Vi har till och med fått flera vänner via bloggen, vilket är helt fantastiskt. Min stora passion här i livet är hundar och jag brinner verkligen för att få dela med mig av min passion. En stor hobby som förhoppningsvis kan växa sig till något större. Något mer.


Välkommen till min nya blogg!

Skrivet av Sara Hellström 30.01.2018

Hej på er, 

Sara heter jag, 27 år gammal och bosatt i Korsholm med min fästman och hund. Jag är usprungligen hemma från en liten ö i Södra Finland, Kimitoön. För ungefär sex år sedan flyttade jag till Vasa för att studera till Estenom. En sak ledde till en annan och jag stannade kvar i Vasa efter mina studier. Efter att jag tagit min Estenom examen fortsatte jag studera till Kosmetolog och fick ytterligare den examen för ungefär ett år sedan. Livet tog sedan oväntade vändningar och idag arbetar jag med ett annat yrke jag även besitter, nämligen servitör. 

För en del av er är jag säkert ett nytt ansikte, men jag tror också att många av er känner igen mig från min gamla blogg. Jag har bloggat lika länge som jag har bott här i Österbotten, det vill säga snart över sex år. Min blogg har hunnit byta både stil och inriktning under åren, men namnet har alltid varit detsamma. Idag bloggar jag kort sagt om vardagen och livet med hund och från och med idag bloggar jag här på Sevendays. 

DSC00258

Jag är uppväxt med hund och har alltid varit genuint intresserad av hundar överlag. Ett intresse som växt sig större med åren och som verkligen blommade ut då Bianca flyttade in till mig för tre år sedan. 

Då Bianca kom in i mitt liv föll det sig naturligt att delvis blogga om vardagen med henne. I dåläget studerade jag fortfarande till Estenom och inledde sedan mina läroavtalsstudier till Kosmetolog, så bloggen var en salig blandning av studier och övrig vardag. För ungefär ett år sedan bestämde jag mig dock för att satsa mera på att blogga om livet med hund, eftersom det är det jag brinner för. Dela med mig av hundtips, visa hur en vardag med hund kan se ut och ge er min synvinkel på saker och ting. Där började egentligen min strävan och dröm mot att bli något jag själv fritt valt att kalla en matteblogg. 

Jag har många gånger fått höra att min blogg har något för alla, även för de som inte själv har hund. Jag försöker se på saker och ting ur en hundägares perspektiv, men göra det intressant för en större målgrupp än bara andra hundmänniskor. Jag är väldigt glad att från och med idag få blogga just här på Sevendays och jag hoppas att både gamla och nya läsare fortsätter följa med min och Biancas vardag, här på vår nya adress. Välkommna!