b2

Vi har provkört årets bil

Skrivet av Sara Hellström 04.07.2019 | 3 kommentar(er)

Inlägget är ett kommersiellt samarbete med
Automaa Vasa

 

***

Jag har ägt två bilar i mitt liv. Den första var en Mazda 323-F och min nuvarande är en Volkswagen Bora från 2003, som jag haft i snart tio år. Med sina nästan tjugo på nacken börjar min bil definitivt ha sina små skönhetsfel, men den tar mig dit jag vill och är rätt så billig i drift. Jag kan absolut ingenting om bilar och har inte heller ett speciellt stort bilintresse. Jag måste därför erkänna att jag var aningen tveksam till detta bloggsamarbete. Skulle det verkligen passa mig, som kan så lite om bilar? Nu i efterhand tror jag dock att det var som gjort för mig. Jag och min familj har nämligen, i samarbete med Automaa Vasa, fått provköra en familjebil.

Det var med nervösa steg jag rullade in barnvagnen i Automaa i Vasa den där onsdagen före midsommar. Vad skulle de tänka om mig, en trött småbarnsmamma som rullar in barnvagnen prydd med färggranna fjärilar där bland deras nya bilar. Jag hann dock inte gå många steg innan första personen erbjöd sig hjälpa mig. Ett vänligt, svenskt och glatt bemötande. Första intrycket är otroligt viktigt för mig och där lyckades Automaa. Kort därefter kom Hanna och presenterade sig. Hanna, Automaas försäljningschef och personen jag varit i kontakt med. Hon var väldigt jordnära och det tog inte många sekunder innan vi pratade barnvagnar med varandra.

Automaa i Vasa erbjuder, förutom försäljning av bytesbilar och nya bilar (Volvo, Ford och Peugeot), även märkesservice på Volvo, Ford, Peugeot, Mazda och Fiat Professional. Jag och min familj har fått provköra en Ford Focus farmare årsmodell 2019. Denna modell av Ford Focus har under sitt första försäljningshalvår fått hela tolv utmärkelser, en av dem är att den blivit framröstad till årets bil i Finland 2019. Detta gjorde mig lite extra nyfiken, vad har denna bil som gör att den blir årets bil? 

Automaa bloggsamarbete

Hanna visade mig de viktigaste funktionerna i bilen och klickade fast basen till babyskyddet där bak. Sedan var det dags för mig att sätta mig bakom ratten. Någon nyckel behövde jag inte sätta in i låset, bilen hade en start/stop knapp som fungerade så länge nycklarna var i bilen. Det första jag lade märke till då jag satte mig i bilen var hur bekväma säten den hade. Det andra var hur den svävade fram på vägen, hur lätt den kändes att köra och det tredje var hur tyst den gick. Förutom dessa tre saker tyckte jag även man hade bra sikt ur bilen, det kändes som att fönstren var väldigt stora och klara. Ett gott första intryck!

Om jag skall vara helt ärlig, så undviker jag helst att köra andra bilar än min egen. Jag tycker min egen är lättkörd och jag känner mig trygg och van i den, att prova andras bilar är inget jag brukar vilja göra. Dock kändes Forden genast väldigt behaglig att köra och även om jag är van vid en manuell växellåda, så vande jag mig snabbt vid denna som var automatväxlad. Den var enkel och skön att köra.Saramariaexenia Bloggsamarbete Automaa 25Saramariaexenia Bloggsamarbete Automaa 21Saramariaexenia Bloggsamarbete Automaa 11I flera år har jag sagt att jag egentligen vill ha en bil av farmarmodell. Det var dock inte något som prioriterades då man som 19-åring letade bil. Jag gillar utrymmet i farmarmodeller och speciellt den stora bakluckan, något jag saknar i min egen bil. Denna Ford Focus var väldigt rymlig, ur flera synvinklar. Dels fick man enkelt in mycket saker och dels slog man inte huvudet i taket då man klev in, något som långa män tydligen brukar ha problem med. 

Något som är väldigt relevant att få in i bilen för oss just nu är barnvagnen. Då vi köpte barnvagn var vi tvungna att ta i beaktande att vi skulle få in den i våra bakluckor. Att hitta en sådan vagn var inte helt lätt, faktiskt. Vår Britax Smile 2 går in i våra bakluckor, men då får vi knappt in något annat i bakluckan. Om dagen kommer då vi har en syskonvagn eller flera vagnar, då vet jag inte hur vi löser den ekvationen i våra nuvarande bilar. I bilen vi provkörde gick vår vagn in utan problem och dessutom lämnade det lite utrymme för matkassar eller annat. Det var också mycket lättare att packa in och ur Forden, jämfört med min Volkswagen.Automaa bloggsamarbete.jpg 4

Saramariaexenia Bloggsamarbete Automaa 27

Saramariaexenia Bloggsamarbete Automaa 8

Saramariaexenia Bloggsamarbete Automaa 6

Ford Focus har en så kallad Auto Start-Stop teknik, vilket innebär att den stannar i trafikljus eller om bilen går på tomgång. Den slår alltså av motorn utan att stänga av funktioner som till exempel  luftkonditionering och radio. En funktion man kan välja att ha på eller av. Ford själv säger att denna funktion kan sänka bränsleförbrukningen upp till 10% i stadskörning. Då man trycker på gaspedalen kommer bilen igång igen. Jag hade faktiskt denna funktion avstängd för det mesta, men provade den under ett par körningar. 

Det som jag däremot gillade var att det alltid stod på displayen vilken hastighetsbegränsning det var och plingade till ifall man körde för hårt. Vilken hastighet är det här - det är min standardfråga då vi kör någonstans. Min andra standardfråga är nog om det är fritt att backa, något jag inte heller behövde fundera på med denna bil, eftersom den hade backsensorer. Överlag var bilens två displayer väldigt tydliga och gav mycket information. Plus att man kunde koppla in telefonen via bluetooth. Den funktionen blev en stor favorit hos mig. Det var enkelt att ta emot och ringa samtal, trots att man satt i bilen. Bilen hade även två USB-uttag, man kunde alltså även ladda telefonen (eller kameran som jag ofta har med mig) via USB.

Automaa bloggsamarbete.jpg 5

Automaa bloggsamarbete.jpg 7

Automaa bloggsamarbete.jpg 6

Något jag tog i beaktande, då jag provkörde bilen, var dess funktioner för att underlätta långa bilresor. Detta eftersom jag har min familj i Södra Finland, så vi reser dit med jämna mellanrum. Jag undviker helst att köra ner själv, eftersom jag upplever resan både tråkig och tung. Nu hade jag inte tid att provköra den här Forden ända till Södra Finland, men jag kan tänka mig att resorna dit skulle vara betydligt lättare med en bil som dels är automatväxlad, har farthållare, filövervakning och dessutom har en funktion där bilen styr och kör själv. 

Hur otroligt det än låter, så kunde alltså denna Ford Focus köra själv. En funktion jag nog hade lite svårt med i början, men som var sambons favorit. Man lär sig säkert uppskatta det, speciellt på långa resor. Ett stort plus var även funktionen för säkerhetsavstånd till bilen framför. Man kunde ställa in hur långt avstånd man ville ha och bilen anpassade hastigheten till det valda säkerhetsavståndet. Det gillade jag!

I min lilla Bora är det mest imponerande en dryckesställning som kommer ut med en knapptryckning. Jämför man det med vilken funktion som helst i denna modell av Ford Focus så blir nog min lilla Bora tvåa. Dock är jag inte helt övertygad om alla dessa funktioner är till det bättre. Det är nog både smaksak och vanesak, tänker jag. Saramariaexenia Bloggsamarbete Automaa 9Automaa bloggsamarbete.jpg 55Något jag inte förstått att sakna tidigare i min bil var Isofix. Då vi fick barn för drygt tre månader sedan blev plötsligt den lilla detaljen väldigt efterlängtad. Vi har basen till babyskyddet i min bil och det är sällan man orkar flytta på den mellan bilarna, eftersom den då skall spännas fast med bälte. Just nu fungerar det helt okej, eftersom jag är hemma och det är mest jag som behöver babyskyddet. I framtiden däremot tänker jag att det kunde vara skönt att på ett smidigare sätt kunna flytta bilbarnstolen mellan bilarna, utan att behöva hålla på med bältet. Forden jag fick provköra hade Isofix och det var verkligen smidigt. Ett klick, så var basen där. Kändes också betydligt säkrare att den var fastklickad och inte bara fast med bälte. 

Jag är inte vidare teknisk av mig, så angående tekniken i bilen tog jag sambon till hjälp. Han är betydligt duktigare på det där än vad jag är. Att det är en bensindriven bil förstod jag själv, så okunnig är jag ändå inte. Ford Focus har ett system de kallar för Ecoboost, vilket jag med sambons hjälp nu förstår innebörden av. Det betyder att man med hjälp av en turbo kan få relativt mycket effekt ur en liten motor, i detta fall en 1,0 liters motor. Så Ecoboost vill egentligen ge det bästa av två världar - en bränslesnål men effektfull bil. 

Saramariaexenia Bloggsamarbete Automaa 19

1233

Sista dagen vi hade bilen tog jag hela familjen med mig och åkte till hundparken, ett ställe vi alltid besöker nu som då. Då vi kom fram till parken blev såklart Tova hungrig. Sambon och Bianca gick in i parken medan jag satte mig i baksätet för att amma Tova. Då märkte jag att bilen hade tonade rutor där bak. Det är inte så att jag tycker det är pinsamt att amma eller så, men klart det är skönt med lite eget utrymme även om man ammar offentligt. Plus att det ger solskydd åt både hund och barn som sitter där bak!

En annan liten sak som jag uppskattade mycket i den här bilen var nätfickorna där bak. Då vi har Bianca med så har vi såklart även saker som koppel och vattenkopp. I min bil ligger de nästan alltid på golvet, något jag egentligen inte gillar. Dels är det inte bra att ha lösa saker liggande i bilen och dels gillar jag då det är ordning och reda på sakerna. I Forden fanns det nätfickor på baksidan av frambänkarna, som ni ser på bilden här nedan. Många bilar har säkert detta, men då märkte jag att detta saknas i min bil. I fickorna kunde vi ha Biancas saker, praktiskt. Automaa bloggsamarbete.jpg 8Saramariaexenia Bloggsamarbete Automaa 28Så, vad har då denna bil som gör att den blir årets bil i Finland 2019? Jag har som sagt endast ägt två bilar, kan väldigt lite om bilar och har aldrig tidigare kört en bil av årets modell. Hur den här Ford Focusen är jämfört med andra nya bilar kan jag inte uttala mig om, men jämfört med min egen bil från 2003 är den full av funktioner och möjligheter.

Ur en familjesynpunkt är det en praktisk bil. Den är rymlig, bekväm att köra och ger bra sikt åt både chaufför och passagerare. Tack vare sina funktioner som farthållare, självstyrning och inbyggd navigator är den bra på längre resor, till exempel en bilsemester med familjen. Isofixen gör det lätt och praktiskt att klicka av och på bilbarnstolen. Bilen gav mig ett bra helhetsintryck och jämför jag den med min egen från 2003 så var i princip allt bättre. Vad som gör den just till Finlands bil kan jag inte svara på, men jag kan svara på att det skulle vara en ypperlig bil för vår familj bestående av två vuxna, en bebis och hund.

Det var med lite vemodiga känslor jag lämnade tillbaka bilen på söndagen efter midsommar. Att köra bil, något jag vanligen ser som ett nödvändigt ont, var ett rent nöje under de dagar vi provkörde bilen. Den dagen det är aktuellt med ett bilbyte för oss kommer jag inte tveka att göra ett besök hos Automaa i Vasa.

 

Automaa Vasa

Stenhagavägen 4, 65300 Vaasa

Öppet: Må-fre 9-18, Lö  10-14

 

 


En ny hundkompis på besök

Skrivet av Sara Hellström 03.07.2019

I måndags på eftermiddagen rullade det in en ståtlig husvagn på vår gård. Det är då inte alla dagar det händer, men då hände det och nu har vi haft besök tills tidigt den här morgonen. Ett efterlängtat besök! Det var min barndomsvän (som fortfarande är en av mina allra närmsta vänner) med sin sambo och hund. De har nyligen skaffat hund, så det var första gången vi fick träffa lilla Isa.

Jag anade redan innan de kom att Bianca skulle vara aningen mer tveksam till att träffa Isa än oss. Hon blir lite osäker bland stora hundar och busiga valpar. Isa var mycket mindre än jag hade trott, men fortfarande lite större än Bianca. Bianca betedde sig som om hon hade en jobbig lillasyster på besök, men Isa brydde sig inte nämnvärt om Biancas försök till uppfostran.

Trots Biancas skepticism så gick det riktigt bra. Vi fick lägga dem turvist på time out ibland, men annars var det inga problem. Jag tror man kan göra mer skada än nytta om man som människa lägger sig i för mycket i hundspråket. Så länge man håller ett vakande öga på att allting går bra brukar de kunna komma underfund varann själva. Isa var jättefin och precis så busig som en sex månaders valp skall vara. Full fart! 

Men husbilen då, jag har aldrig sett en husbil på så nära håll förr och aldrig varit in i en, tror jag? Jag blev verkligen imponerad och nu är allt jag vill göra åka på husbilssemester. Tänk så smidigt sätt att resa med barn och hund. Jag blev riktigt taggad på att köpa mig en husbil, dock vet jag inte helt hur det går ihop med mammapengen och så vidare. Men drömma kan man. 

Imorse åkte de vidare på sin resa och kvar blev vi, med våra husbilsdrömmar. Idag skall vi bara vara hemma, jag och mina två flickor. Bianca är väldigt trött efter vårt besök, så hon kan behöva känna av lugnet lite grann. Vi önskar er en trevlig dag!DSC00664isa 3


En dag med många betydelser

Skrivet av Sara Hellström 30.06.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Igår fyllde jag år, Grattis till mig!

Trots att vi var bortbjudna på flera fester, så hade jag denna gång bestämt mig för att tänka på mig själv och göra ett beslut helt utgående från mina egna känslor. Så, jag firade min egen födelsedag hemma med min familj. Precis som jag önskade och ville. Jag kunde inte ha fått en bättre dag.

Vet inte vad det är med födelsedagar, egentligen är det ju som vilken annan dag som helst såhär i vuxen ålder. Ändå har man lite extra spänning i kroppen och man går runt med en förväntan och iver hela dagen.  Eller är det bara jag som fortfarande känner så vid ålder 29? Redan då jag vaknade på morgonen kände jag mig så glad. Fick vakna bredvid en skrattande Tova och en glad Bianca. Två glada, härliga flickor. Mina flickor. 

Vi låg kvar i sängen ett bra tag och bara myste. Därefter kom sambon ner och jag fick både blommor och presenter. Läste kortet som följde med och började gråta. Att se alla tre namn på kortet och "Vi älskar dig", det gjorde mig så rörd. Tänk att jag har en familj som älskar mig. Vi gjorde frukost tillsammans och njöt av en riktigt långfrukost med massa gott. Jag älskar frukost och det är definitivt den bästa måltiden, speciellt om man har mycket mat och får sitta och äta länge. 

Sambon frågade vad jag ville göra på dagen och egentligen hade jag bara en sak jag önskade. Att gå en långpromenad med familjen, så det gjorde vi. Gick, pratade och umgicks. Det blir så lätt att man lite glömmer varann i vardagen och bara svischar förbi varann, så det var riktigt härligt att bara få gå och prata med vacker natur omkring sig. Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 73Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 176Då vi kom hem lagade vi mat, samma mat vi åt för ett år sedan. Faktum är att det var inte bara min födelsedag igår, det var även exakt ett år sedan vi flyttade in i huset och exakt ett år sedan vi hämtade vår lilla Selma. Ett år senare bor vi fortfarande i huset, men har ingen Selma med oss längre. Däremot har vi en liten Tova istället. Livet och dess förändringar.

Dagen avslutades med tårta och kaffe med svärföräldrarna. Då de hade åkt hem och vi satt kvar vid köksbordet såg jag på Tova och började gråta igen. Glädjetårar. Jag var så grymt känslosam. Vet inte om det var spökande mammahormoner, att dagen hade så många betydelser eller om det bara var ren och skär lycka som visade sig så. 

Tova satt och skrattade och log. Hon var så söt och jag kände sådan glädje över dagen. Jag har en dotter, en fästman och världens finaste hund. Bor i ett fantastiskt hus och trivs med allt för tillfället. Jag är så lycklig nu.Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 207Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 446Som pricken över i:et fick vi äntligen fotona från vår fotografering vi hade med Rebecka Hägert för två veckor sedan. Då var det åter igen svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag fick ett presentkort till babyshower present och för två veckor sedan kom Rebecka äntligen hem till oss och förevigade så många fina stunder. Jag skall skriva ett skilt inlägg om det, men i detta inlägg ser ni några smakprov från den fotograferingen. Rebecka tar så vackra bilder, jag blev helt mållös då jag tittade igenom bilderna! Här kommer du till hennes hemsida ifall du vill veta mera om henne. 

Idag lever jag vidare på mitt glädjerus och mår bra. Så bra. Hoppas ni alla också haft en lika fin helg som mig. 


Favorit i Repris: Isglass åt hunden

Skrivet av Sara Hellström 27.06.2019

Till skillnad från de två senaste dagarna, då det regnat, så skiner solen idag. Eller just nu är det mulet, men den sken i alla fall tidigare och förhoppningsvis visar den sig snart igen. På sommaren och då det är varmt där ute behöver vi lägga en extra tanke på våra fyrfotade vänner. Hundar kan inte svettas på samma sätt som människor och kan därför ha det lite tuffare än oss i sommarvärmen. Framför allt är det viktigt att se till att de alltid har tillgång till färskt vatten (och skugga). Om man är orolig att hunden dricker för lite, finns det flera sätt att få i hunden lite extra vätska.

Ifjol tipsade jag er om hur man kan göra egen isglass åt hunden. Det blev ett väldigt omtyckt inlägg, därför vill jag lyfta upp detta tips igen! Kanske för att påminna mina gamla läsare och förhoppningsvis kan det även nå ut till nya läsare. Här kommer receptet på isglass till hunden, varsågoda!


Du behöver:

En engångmugg (eller annan burk)

Hundgodis 

Vatten

Och ett ben som fungerar som glasspinne (om du vill)

resizedimage800532 DSC03871Fyll engångsmuggen med färskt vatten och lägg i godiset. Berätta för en ivrig hund att den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. Hunden vill knappast acceptera läget, men du försöker ändå be den ha lite tålamod. Kanske kan ni gå en promenad så medan ni väntar på att glassen skall bli färdig.resizedimage800532 DSC03878resizedimage800532 DSC03891Lägg i glasspinnen (benet) och sätt in i frysen ett par timmar. Så medan ni väntar kan ni som sagt t.ex. gå en promenad, leka en stund eller varför inte kolla på någon av dessa serier jag tipsar om i detta inlägg. Eller så kan ni läsa om vad vi gjorde för nästan exakt ett år sedan.resizedimage800527 DSC03899Efter ett par (många och långa om du frågar hunden) är det KLART! Du kan använda precis vilket godis du vill och vilken "glasspinne" du vill, anpassa det så att det passar din egen hund. Det finns även att köpa färdiga burkar som är menade att göra isglass i, har sett att vissa gör glass åt hunden i dem. Så det fungerar såklart också, kanske ännu bättre.resizedimage800532 DSC03909resizedimage800532 DSC03910Bianca älskar dessa glassar, hon blir eld och lågor då hon ser att jag gör dem och speciellt då jag tar fram dem och hon förstår att hon skall få en. Ett enkelt, roligt och svalkande tips. Perfekt att göra idag och ta fram då den där riktigt varma och fina sommardagen förhoppningsvis kommer. Jag och Bianca önskar er trevliga glasstunder!


Tre sätt att aktivera din hund på

Skrivet av Sara Hellström 25.06.2019 | 1 kommentar(er)

Jag fick en fråga om jag kunde tipsa om sätt att aktivera sin hund på då man själv är sjuk och inte orkar vara ute med hunden mera än korta stunder. Eftersom det regnar här hos oss idag och man kanske ogärna går ut mer än nödvändigt, så tänkte jag slå ihop dessa två saker och tipsa er om saker man kan aktivera din hund med - då det regnar, då du är sjuk eller då ni bara behöver hitta på nya aktiviteter. 

1. Aktiveringsleksaker

Mitt absolut bästa tips! Ni som känner mig eller följt min blogg ett tag tycker nog att jag tjatar om dessa aktiveringsleksaker. Men de tål att tjatas om, de är så bra och användningsbara! Vi använder oss nästan varje dag av aktiveringsleksaker och Bianca älskar dem. Vad är en aktiveringsleksak? Jo, det är en leksak som ger hunden hjärngymnastik och aktivitet i ett. Det finns massor av olika varianter men oftast går de ut på att man fyller dem med någonslags godis och hunden skall klura ut hur den skall få ut godiset ur leksaken. 

Aktiveringsleksaker är ypperliga då du inte orkar, kan eller hinner aktivera hunden själv. Till exempel om du är sjuk eller om det spöregnar där ute. Eller som i mitt fall just nu, har en liten bebis som behöver mycket uppmärksamhet och en liten hund som lätt blir uttråkad. Hunden blir oftast mycket tröttare av en stunds hjärngymnastik än vad den blir av en långpromenad. 

Det finns aktiveringsleksaker (så kallade aktiveringsspel) där du själv kan vara med på ett hörn, t.ex. dessa. Och så finns det sådana som hunden klarar av själv, som t.ex. dessa. Dock tycker jag nog man alltid behöver vara med på ett litet hörn och hålla ett vakande öga på att det inte sker några olyckor. 

Jag och Bianca har testat oss igenom många olika aktiveringssleksaker. Vissa har åkt raka vägen ner i roskis, medan andra är sådana som vi har flera av. Vi har två favoriter som vi använder mest. De är av bra och säkert material (hon kan inte få sönder dem), de håller henne aktiverad en god stund och de är lätta att tvätta vid behov. Det går också att skapa sina egna aktiveringsleksaker med hjälp av t.e.x. plastflaskor eller burkar.  bianca 2

2. Träna

Om det regnar ute är det ett perfekt tillfälle att träna med hunden inomhus. Även om du är sjuk och helst vill ligga i sängen, kanske du orkar sätta dig upp så mycket att ni kan genomföra ett litet träningspass på några minuter. Det är nämligen bäst att köra korta träningspass, men ofta. Om du tittar på TV eller någon serie är ett hett tips att du varje reklampaus kör ett träningspass med hunden. Träning är väldigt bra mental stimulans och framför allt roligt för er båda!

Kanske kan ni lära in ett nytt trick, t.ex. det här eller något av dessa. Det går också att öva inkallning med sin hund inomhus eller om ni hellre vill göra träningen mer till en lek kan ni alltid leka kurragömma.bianca3

3. Hitta på saker under promenaden

Sedan är det bara ett faktum att hur dåligt väder det än är eller trots att man är sjuk, så måste hunden ut och rastas. Om man är sjuk är förstås bäst om någon annan kan rasta hunden, men det är inte alltid möjligt. De där korta promenaderna man tar kan man då försöka utnyttja till max.

Låt hunden snusa i gräset och på marken, det ger hunden mycket mental stimulans och gör den betydligt tröttare och mer tillfredställd än en kort promenad i rask takt mitt på trottaren. Träna under promenaden, be hunden hoppa upp på en stubbe eller lägga sig på marken. Släng in lite träning helt enkelt! Eller låt hunden söka godis under promenaden, så som jag och Bianca gör härbianca2Om jag skall slänga in några ytterligare tips här på slutet så kan man t.ex. ge hunden ett stort ben att tugga på (håller den sysselsatt länge), ha en spa-dag och passa på att vårda hundens päls och klor eller släng ut en näve godis/torrfoder på golvet/i hundens leksakslåda eller liknande och låt hunden leta. 

Dessa tips fungerar såklart i alla lägen, även om solen skiner och man är fullt frisk. Har du ytterligare tips för hur man med enkla medel kan aktivera sin hund? Kommentera gärna!

 


Midsommarafton på två olika vis

Skrivet av Sara Hellström 24.06.2019

Så var midsommaren förbi för denna gång igen. Tycker alltid tiden fram till midsommar går så snabbt och jag hinner aldrig riktigt förstå att det är sommar före midsommaren är förbi. Vår midsommarhelg i år var precis det vi ville den skulle vara. Vi firade hemma i lugn och ro. Fjolårets midsommar och årets midsommar är två helt olika historier, tänkte jag skulle dela med mig av dem idag. 

Ifjol minns jag att det regnade och stormade på midsommarafton, det var riktigt ruggigt väder. Jag minns det så bra eftersom vi höll på att flytta under den tiden och midsommarvädret ställde till det lite för oss. Under vår flyttprocess fick vi massa hjälp, men just på midsommarafton var de hjälpande händerna få. Vilket jag förstår, dels var det midsommarafton och dels var det riktigt äckligt väder. Med endast en vecka kvar till inflyttning hade vi dock bestämt oss för att köra åtminstone ett flyttlass till huset. Envisa som vi var, så var det också precis vad vi gjorde.

På grund av att vi flyttade med öppen släpkärra och piskande regn, blev det lite begränsat vad vi kunde flytta. Vi passade på att flytta saker från förrådet, som bildäck, utemöbler o.s.v. Sådant som tålde regn och rusk. Det blåste så otroligt hårt då vi packade på släpkärran på gården, så träden nästan vek sig över oss. 

Vi körde ett lass till huset, redde upp lite inomhus och hade egentligen inte tänkt fira midsommar desto mera. Påvägen tillbaka till vår gamla lägenhet svängde vi ändå in via ABC (det enda som var öppet) och spontanhandlade lite nypotatis, sill och sallader. Trettio minuter senare åt vi en midsommarmiddag vid vår enda möbel vi hade kvar i gamla lägenheten, nämligen köksbordet. Vi var blöta, trötta och levde i ett flyttkaos, men trots det kunde vi ändå sitta med ett leende på läpparna och njuta av vår spontana middag. Det var en sådan mysig dag och kväll och jag kommer nog alltid minnas den midsommaren.

I år såg det lite annorlunda ut. 

På fredag, alltså själva midsommarafton, åkte vi ut på utflykt till Replot. Där befann sig också svärföräldrarna, så det blev lunch med dem på Arken. Efter lunchen bjöd de på glass hemma hos dem och plötsligt blev vår utflykt en heldag med dem, så kul. På kvällen skulle vi äta en liten midsommarmiddag här hemma på tumis, men det slutade med ett helt bord fyllt med mat. Vi kunde lätt ha bjudit alla grannar på midsommarmiddag också, men det blev bara vi två och vi åt oss mer än mätta. 

Resten av kvällen satt vi ute på terassen i kvällssolen och bara njöt. Tova hängde med och satt nöjt i våra famnar ute på terassen. Hon är verkligen så glad och nöjd nu hela tiden och skrattar åt allt. På lördagen fortsatte vi firandet med ännu mera god mat och vänner på besök. En jättefin helg med allt vi ville ha, lugn och ro och mycket familjetid. Jag är så glad att vi bestämde oss för att stanna hemma på torra land och bara ta helgen som den kom. Jag och Bianca avslutade lördagskvällen med en liten fotografering på vår stenmur utanför huset. Vår fina midsommarprinsessa vad underbar hon är!midsommar saramariaexeniaTvå helt olika midsomrar, men två väldigt mysiga och fina midsomrar. Tänk att vi för ett år sedan körde flyttlass fram och tillbaka och nu ett år senare firade vi midsommar i det som då inte var något annat än ett flyttkaos. I år är det vår hem. Jag har känt mig riktigt lyckligt lottad hela helgen, som får bo på ett sådant vackert ställe med en sådan fin familj. Det är lycka.

 


Glad Midsommar!

Skrivet av Sara Hellström 21.06.2019

Godmorgon och Glad Midsommar,

Jag är glad att kunna säga att vi vaknade utvilade denna morgon, det bådar gott för en trevlig midsommarafton. Tova har sovit ganska oroligt senaste nätterna, men nu har vi två bra nätter bakom oss. Då känner man sig genast mer utvilad och mera energisk.

Bianca däremot hade en lite jobbigare natt, det började bullra och åska lite grann kring 03- någongång och Bianca är ganska rädd för åskan. Hon vankade runt i sovrummet och försökte till och med sova på min kudde ett tag, men hade svårt att hitta ro. Tur så gick det ganska snabbt över så vi kunde sova vidare. Jag och Bianca steg upp kring åtta tiden, men Tova sov vidare i sängen till efter nio. Händer typ aldrig att jag stiger upp och hon sover vidare. Det var riktigt konstigt att sitta och dricka varmt kaffe och dessutom utan en bebis i famnen. Väldigt ovant. 

Vädret där ute ser ganska grått ut för tillfället, men vi hoppas det klarnar till eftermiddagen. Dock har vi inga storartade midsommaplaner, men nog vore det ändå härligt med lite sol. 

Detta är Tovas första midsommar och vi skall bara vara hemma. Tyckte det blir skönast och lugnast så. Vi ska äta gott och bara umgås.  Kanske hittar vi på något nu på dagen, vi får se vad vi känner för. Önskar er alla en trevlig midsommar, oavsett hur ni firar!DSC09575


Livet med hund och barn - hur har det förändrats?

Skrivet av Sara Hellström 19.06.2019

Tänk att det redan känns så naturligt och självklart att vi har både hund och en liten bebis i huset. Fast Tova bara varit här två och en halv månad med oss. Känns som vardagen alltid sett ut såhär och det är knappt så man minns hur det var att bara ha Bianca och ingen bebis. Men, vardagen har såklart förändrats lite grann. Jag tänkte på det senaste imorse, då Bianca stod och gnydde vid dörren och Tova hade nyss vaknat och ville ha både mat och en ny blöja. Sådana stunder känner man sig lite otillräcklig, även om man såklart gör sitt bästa. Jag tänkte dela med mig av tio punkter som ändrats sedan Tova kom in i vårt liv. 

  1. Jag säger "försiktigt" åt Bianca typ tio gånger om dagen, trots att hon alltid är jätteförsiktig då Tova är på golvet.

  2. Jag säger "mamma kommer snart" åt Bianca och "matte är här" åt Tova fler gånger än jag kunnat räkna. 

  3. Tidigare höll jag Bianca i famnen många gånger om dagen, medan jag nu knappt har henne i famnen. Inte för att jag inte vill, men för att min famn oftast är upptagen. 

  4. Min telefon är nu full av bebisbilder istället för hundbilder. Likaså mitt flöde på instastories. 

  5. Förr gick jag alltid via hundavdelningen då vi storhandlade, nu går jag via både hundavdelningen och bebisavdelningen. 

  6. Golvet här hemma är fullt med bebisleksaker istället för hundleksaker, några hundleksaker också men inte alls i lika stor utsträckning som förr. 

  7. Tidigare hade jag alltid stenkoll på var Bianca var om vi var ute på gården, nu tappar jag bort henne hela tiden känns det som. Dock är hon nog nästan alltid i närheten ändå.

  8. Då jag sover har jag en Bianca vid (läs:på) mina fötter och en Tova bredvid mig. Det är trångt, men ganska mysigt också.

  9. Jag läser mer mammabloggar och googlar mer babyrelaterade ämnen än hundämnen för tillfället.

  10. Fram för allt har jag nu två flickor att älska. Två flickor som betyder allt för mig. Ser fram emot att få följa dem och deras relation. 

Den absolut största förändringen för både mig och Bianca är nog ändå att jag behöver sätta mitt fokus och min uppmärksamhet på både Tova och Bianca (och lite mer på Tova just nu) medan Bianca varit tvungen att lära sig dela på uppmärksamheten. Man märker att hon varit van att få att tid och all uppmärksamhet, hon är betydligt busigare och spralligare nu än hon varit tidigare. Men hon fixar det så bra så och det är en stor omställning för oss alla som fortfarande ändrar hela tiden. Den stora utmaningen är också att få tiden att räcka till, men det är nog en utmaning för alla småbarnsföräldrar tror jag, med eller utan hund. 

Ifall du har barn, hur tyckte du att livet förändrades då du fick barn om du hade hund (eller något annat djur) från förr?DSC09496


En vardag jag trivs med

Skrivet av Sara Hellström 18.06.2019

Igår fick jag frågan - Hur är det, Sara? Oftast svarar jag (och säkert många andra likaså) bara bra på den frågan, utan att egentligen reflektera desto mera över saken. Men igår då jag svarade "Det är bra" så kände jag verkligen att det är bra nu. Kände känslan ända ner i tårna och det kändes så härligt, att kunna svara det jag oftast svarar men att verkligen mena det också.

Jag trivs med min vardag nu, det gör jag verkligen. Förutom att jag är lite trött, men med en två månaders bebis i huset hör det liksom lite till. Jag är otroligt tacksam att jag får och kan vara hemma med Tova, för det är verkligen en värdefull tid som inte kommer igen. Det är också just hemma jag vill vara för det mesta. Trodde jag skulle ha ett större behov av att ha aktiviteter och träffa människor, men nu då hon fortfarande är så liten är det skönast att vara hemma. Hemma i vår lilla bubbla. Såklart blir dagarna långa ibland och ibland är det jättskönt att komma ur huset, men för det mesta älskar jag att få tassa på här hemma med mina favoritflickor. Ta dagarna som de kommer och göra de vi känner för. Bara vara.

Jag har också alltid sagt att jag önskar att jag fick vara hemma med Bianca mera. Att det alltid tog så ont i hjärtat att lämna henne för jobbet, men det behöver jag inte göra nu. Stort plus! Dock har jag kanske inte fullt den tiden jag önskar jag hade för henne, men det blir nog bättre bara Tova blir lite större tror jag. Just nu är ju Tova väldigt beroende av mig, vilket gör att Bianca mest får hänga på och det gör hon så bra.

Tova har precis somnat ute i vagnen och jag och Bianca sitter på trappan med en kaffekopp. Bara en kaffekopp, Bianca håller sig till vatten. Jag tror jag och Bianca skall gå in och vila en stund snart vi också. Vi har haft några oroliga nätter nu, så det är så skönt att krypa tillbaka under täcket en stund då Tova sover sin förmiddagstupplur. Annars har vi inga planer idag, vi skall nog bara tassa på som vi alltid gör. Mysa, njuta och bara vara i vår lilla bubbla.
64578182 609178796258564 786012206675263488 n

 

 

 

 

 


Att lära sig acceptera en ny kropp

Skrivet av Sara Hellström 15.06.2019 | 3 kommentar(er)

Det är skönhets- och hälsovecka här på Sevendays, även om den börjar lida mot sitt slut så känner jag att jag fortfarande hinner bidra med lite spridda tankar jag också. Eftersom jag nyss gått igenom en graviditet samt förlossning, så är speciellt hälsa något jag tänker mycket på. Min kropp har gått igenom en stor förändring och är inte det som den var tidigare, något som inte känns så lätt alla dagar. 

Att gå igenom en graviditet och förlossning är en stor påfrestning för kroppen, det kan vi nog alla hålla med om. Även om kroppen tycks klara det fantastiskt bra så innebär det ändå att kroppen förändras. Det är såklart indivuduellt, vad som händer med kroppen under en graviditet, hur kroppen klarar det och hur den återhämtar sig. Nu, två månader efter min förlossning, tycker jag min kropp har återhämtat sig otroligt bra, men den känns ändå inte som förut. Jag vet inte om den någonsin kommer att bli som förut. 

En timme efter förlossningen kände jag mig som världens starkaste, slankaste och vackraste människa. Var så stolt över vad min kropp gått igenom och åstadkommit! En känsla jag önskar jag bar med mig ännu idag. Två månader senare ser jag främst de där extra kilona som fortfarande finns där, en kropp som inte känns fast, en kropp som känns mycket äldre. Kläder som inte passar och en kroppsform som jag inte känner mig bekväm i. En spegelbild jag inte gillar. Det gör mig så arg, för innerst inne är jag så förbannat stolt. Varför kan jag inte bara känna den där stolta känslan hela tiden, känslan som jag egentligen har inom mig? Varför trackar jag ner på en kropp som gjort ett fantastiskt jobb? Idiotiskt och så fel.

För två månader sedan hade jag ett barn i min mage, det är väl klart att det förändrar kroppen. Det är väl klart jag fortfarande har kvar lite kilon och att min kropp inte är densamma. Hur skulle den kunna vara? Jag vill inte känna mig obekväm i min kropp eller inte känna mig stolt, ändå kommer de där mörka dåliga tankarna då jag passerar en spegel. Varför? Jo, för att samhället sagt att man skall vara slank och snygg och helst skall man vara det genast efter man fött barn också. Och där passar jag inte in just nu.

Jag har inte tränat aktivt hela livet, inte alls. Som yngre hatade jag sporter av alla de slag och hade i princip aldrig satt foten i ett gym. Hundpromenader var det närmaste träning jag kom. Faktum är att jag började träna då jag flyttade till Vasa för ungefär åtta år sedan, då började jag gå på gym. Sedan dess har träningen gått i perioder. Ibland väldigt aktivt och ibland mindre. De perioder då jag tränat aktivt har jag också mått väldigt bra, både psykiskt och fysiskt. 

I samband med att vi flyttade hit ut på landet och vi kort därefter började vänta Tova, sade jag upp mitt gymkort. Avståndet mellan det nya hemmet och mitt dåvarande gym blev helt enkelt för långt. Plus att jag var oerhört trött i början av graviditen och kunde inte ens tänka tanken att träna. Jag har alltså inte tränat på gym på snart ett år. Jag har inte tränat alls. Nu har jag precis återupptagit träningen efter nästan ett års paus. Jag håller för tillfället på och provar på Nicetreenis träningsguide  för kvinnor om träning efter graviditet.

Nicetreenis träningsprogram går ut på att man enkelt skall kunna träna hemma utan desto mera redskap, vilket passar en mamma som mig perfekt. Programmet innehåller övningar som man kan genomföra då man har tid och möjlighet och går att anpassas efter livet med en liten hemma. Tidigare då jag tänkte på att återuppta träningen så gav det mig mest ångest. Jag visste inte hur jag skulle hinna eller orka och även om jag ville få tillbaka min starka kropp så ville jag helst skita i träningen och leva på choklad. Men i detta program är tröskeln låg och fokus ligger på att hitta nervkontakten med musklerna i mage och bäckenbotten. Plus att det tar typ tjugo minuter. 

Jag märker absolut att jag förlorat styrka och muskler. Nästan som att jag förlorat lite kontroll över kroppen också. Under graviditeten upplevde jag att jag var tvungen att lära känna en ny kropp och det är lite detsamma nu. Den fungerar inte som förr. 

Före graviditeten visste jag att jag skulle bli tvungen att se och känna min kropp förändras, det förstod jag. Jag visste dock inte hur den här förändringen skulle kännas. Hur det skulle gå från att vara icke gravid, acceptera sin gravida kropp och alla dess skeden och precis då man blivit bekväm i den kroppen skedde det en förändring igen. Stoltheten man kände som sedan blev övertäckt av lite extra hull på magen och höfterna. 

Att ha återupptagit träningen gör att jag mår bra igen. Trots att kroppen är annorlunda, trots de där extra hullet (som egentligen är väldigt vackert med tanke på orsaken) så kan jag nog känna mig en gnutta stolt igen. För stolt skall jag vara. Glad och se det vackra i det hela. Det är verkligen så jag vill känna. Att kunna och få föda barn är fantastiskt och det sista jag vill är att klanka ner på min kropp som klarar av en sådan häftig och otrolig sak. Heja kroppen!saramariaexenia

Fotona i inlägget är tagna av Hanna Holmberg.