b2

Bianca är den bästa storasystern

Skrivet av Sara Hellström 29.04.2019 | 1 kommentar(er)

Före vår dotter kom till världen var jag redan bergsäker på att Bianca skulle hantera sin nya uppgift som storasyster med bravur. Jag tvivlade egentligen aldrig, men lite nervös var jag nog ändå. Speciellt inför deras första möte och ifall Bianca skulle ta avstånd till mig på något sätt. Tycka att jag sviker henne liksom. Nu då vår dotter är här och jag har facit i hand, så att säga, så kan jag konstatera att Bianca hanterar uppgiften bättre än jag någonsin kunnat hoppats på.

Vi hade en filt med oss till sjukhuset, som vår dotter fick ha då vi låg på BB. Sambon tog sedan hem filten till Bianca, så att hon skulle få bekanta sig med vår nya familjemedlem genom dofterna på filten först. Hon hade varit väldigt glad och entusiastisk då hon fick filten. Till viss del doftade den säkert mig, men jag tror nog hon också kände igen den andra doften på något vis. 

Då vi kom hem, efter tre dagar på BB, så var Bianca glad och ivrig. Det var nog också vad jag hade förväntat mig, däremot var jag inte beredd på att hon skulle vara så försiktig gentemot mig. Det var som att hon visste att jag var lite skör och vad jag hade gått igenom. Hon hälsade, men väldigt försiktigt. Snusade lite på bebisfötterna, men gick sedan och la sig i sin bädd. Som att det vore världens naturligaste sak att den här bebisen kom hem till oss. Som att hon redan kände henne. 

Det var verkligen häftigt att se hur naturligt Bianca tyckte detta var. Då insåg jag nog ännu mer att hon har faktiskt vetat hela tiden vad som händer och vem det är som skall komma till oss. Jag tror faktiskt hon visste mycket mer än oss, hela tiden. 

Nu, efter tre veckor och två dagar hemma tillsammans, är Bianca fortfarande lika snäll och förstående. Hon är nyfiken på sin nya lillasyster, men väldigt försiktig. Precis som hon alltid varit. Ibland kommer hon och berättar för oss om bebisen gråter och hon ligger gärna nära och tittar på henne, men gör inget mer. I hjälpköket där vi har skötbordet har även Bianca fått en bädd, så att hon skall ha en trygg plats även där. I början vågade hon inte komma med då vi gick för att byta blöja, men nu vågar hon. Hon ligger oftast där i sin bädd och övervakar. 

Att min famn numera oftast är upptagen av en liten bebis istället för Bianca, det hanterar hon också väldigt bra. Som att hon förstår. Mitt samvete angående det är dock inte lika förstående, men det är en annan historia. Bianca har verkligen anpassat sig otroligt bra och hanterar nog den här nya situationen bäst av oss alla. Jag är så stolt över henne, så otroligt stolt. Hon är den bästa storasystern. IMG 0929


Livet i bebisbubblan

Skrivet av Sara Hellström 25.04.2019 | 1 kommentar(er)

Här kommer ett hej från bebisbubblan ! Jag har påbörjat detta inlägg flera gånger, men aldrig lyckats skriva det klart. Det har alltid varit någon som varit hungrig, velat ha en ny blöja eller bara velat mysa i mammas famn - alltså precis som det skall vara just nu. Dagarna går så snabbt och detta är sambons sista vecka hemma som pappaledig, sedan tar en ny vardag vid. 

Vår dotter växer och utvecklas i en rasande fart. På fredag blir hon tre veckor. Aldrig kunde jag tro att det kunde hända så mycket på tre veckor. Känns som hon har gått från en nyfödd till en bebis, om ni förstår vad jag menar. Hon har verkligen blivit medveten om sin omgivning och följer med blicken. Hon tittar på oss och lyssnar till ljud. Hon är väldigt spänstig i kroppen och stark i nacken. Igår tyckte jag till och med att hon nästan log tillbaka då jag log åt henne. Det går så snabbt, lite för snabbt. För tre veckor sedan låg hon i min mage och nu ligger hon här och tittar på mig med sina stora vackra ögon. Hon är så underbart söt så jag smälter varje gång hon ser på mig.IMG 0864Vi har också börjat landa lite i vår roll som föräldrar. För varje dag blir man lite säkrare och lite tryggare. Man börjar komma ur den där rosa bubblan lite grann och börjar inse att detta är på riktigt och detta är vår vardag nu. I början hade jag ganska hög press på mig själv och kände mig flera gånger dålig och misslyckad. Antagligen på grund av hormoner men också på grund av att det är en sådan ny situation. Det har blivit bättre nu och jag har förstått det självklara, att man såklart inte kan eller ens behöver veta och kunna allting genast.

Rutiner kan man nog inte säga att vi har fått ännu, utan dagarna ser alla lite olika ut. Vissa dagar sover hon mycket och äter regelbundet andra dagar äter hon konstant och sover inget. Nätterna likaså. För det mesta trivs hon ute i vagnen och sover gärna en stund där varje dag. Vi har även börjat ha henne på golvet och hon ligger gärna där och tittar på sina färggranna leksaker. En stund, sedan är det nog mammas eller pappas famn som är den tryggaste platsen igen. Hon vill helst vara i famnen och det skall gärna gungas fram och tillbaka på rätt sätt, sådär som det var i magen. 

Det känns så häftigt att se henne utvecklas. Hon ändrar verkligen dag för dag nu. Lite rädd blir jag då jag ser hur snabbt det går, så jag försöker verkligen ta vara på varje dag och njuta fullt ut. Den här tiden kommer aldrig igen och jag vill inte se tillbaka och tycka att jag inte tog vara på den. Nu skall vi gå ut i det härliga vädret på en vagnpromenad, Vi hörs <3

 


Vi har fått en dotter

Skrivet av Sara Hellström 15.04.2019 | 4 kommentar(er)

Det var ett tag sedan jag skrev sist och jag ser också att mitt allra senaste blogginlägg försvann i och med Sevendays nya uppdateringar. Men det gör ingenting, nya tag härifrån!

Som många av er säkert redan gissat så är nu min gravidmage ett minne blott och vår dotter är här. Vi har fått en dotter! Hon blir tio dagar idag, vilket betyder att hon kom precis punktligt på den beräknade dagen. Vi lever i en bebisbubbla och det har nog inte riktigt sjunkit in att vi är föräldrar och har en dotter på utsidan av magen istället för på insidan. Känslorna svallar och det har varit mycket glädjetårar, men även oroliga tårar. Man vill så gärna kunna allting direkt och sätter kanske lite för hög press på sig själv. 

De senaste tio dagarna har varit de mest omtumlande, men också de mest fantastiska dagarna någonsin. Det är mycket nytt att ta in och trots att vi vetat så länge att hon skall komma, så var det såklart ändå en stor omställning. Fortfarande känns det lite som vi lånar någon annans barn och snart är den här drömmen över. Svårt att förstå att hon verkligen är vår.DSC06471Allting gick jättebra och jag ser tillbaka på förlossningen som en väldigt fin upplevelse. Trots smärta, så hade vi väldigt roligt hela vägen och kämpade på som ett team. Hade nog inte kunnat önska mig något annorlunda. Det var nog så nära min drömförlossning det bara kunde vara. Allting förlöpte framåt i bra takt och personalen fick mig att känna mig väldigt trygg och omhändertagen under hela förlossningen. Jag förstod nog inte riktigt vad som hände innan jag hörde barnmorskan säga " Jag ser mörkt hår ". En gnutta rädsla, men mest iver och lycka kände jag då. Tjugo minuter senare hade jag henne i mina armar. Nästa fyra kg och hela 53 cm kärlek i min famn.

Det är otroligt häftigt vad kroppen klarar av och jag är så imponerad och fram för allt stolt över mig själv och min egna kropp. Kände mig som världens starkaste kvinna efter förlossningen. En kvinna som klarar vad som helst! Min kropp visste precis vad den skulle göra, jag litade till fullo på den och det gick så bra. Det var utan tvekan den mäktigaste och häftigaste upplevelsen någonsin. I slutskedet minns jag att jag tänkte "Aldrig mer", men redan då jag satt med henne i min famn tänkte jag "Igen, igen, igen..".

Min kropp har återhämtat sig otroligt snabbt och bra. Knappt så jag tror jag födde ett barn för bara tio dagar sedan. Att nu kunna röra sig obehindrat, utan smärtor, är så skönt! Visst känns det lite konstigt att inte ha den där stora magen längre, den hann ändå bli en stor del av mig. Samtidigt som det känns så underbart att hon äntligen är här hos oss på utsidan istället. Tänk att den här lilla flickan som nu ligger bredvid mig, är den samma som nyss sparkade i min mage.DSC06464Våra dagar består nu av att lära känna varandra, gå vagnpromenader och bara njuta av den här tiden tillsammans. Hon gör inte så mycket annat än äter och sover och vi matar och byter blöjor på löpande band. Men det är precis som alla säger, tiden går så fort. Vår lilla dotter har växt så otroligt mycket redan, på bara tio dagar. Så vi försöker verkligen ta vara på tiden. Jag får nästan lite panik då jag inser hur snabbt det gått, vill spola tillbaka till stunden då jag fick henne på mitt bröst första gången. 

Bianca, som nu blivit storasyster, hanterar uppgiften med bravur. Hon är nyfiken, men väldigt försiktig och duktig. Före vi kom hem med bebisen, så hade Bianca fått hem en filt med hennes doft på och man märkte att hon genast kände igen bebisen då vi kom hem. Hon välkomnade henne med öppna tassar från första stund. Jag tror dom kommer bli riktigt goda vänner längre fram.DSC06472Tänk att hon är här nu, vår lilla flicka. Så länge har vi funderat över vem hon är och hur hon skulle se ut. Hon är så fin. Så underbar och vacker. Perfekt. Jag ser verkligen fram emot att få se henne utvecklas och se hur hon blir som person. Jag känner mig så tacksam över att ha fått en sådan fin förlossning och så tacksam och stolt över att ha fått en sådan fin dotter. 

Tänk att jag nu kan titulera mig mamma, det känns stort. Stort och mäktigt. Mamma till den finaste dottern. Min dotter <3 


Lästips från arkivet

Skrivet av Sara Hellström 24.03.2019 | 2 kommentar(er)

Hej på er,

Ligger i soffan och återhämtar mig från gårdagens personalfest. Även om min kväll var alkoholfri och relativt tidig, så blir det tungt för en gravid kropp att vara igång en hel kväll. Jag hade förberett mig på att jag kanske inte orkar delta, men är så glad att jag hade en bra dag igår och orkade vara med nästan hela kvällen. Många skratt och god mat!

Ligger här och skummar igenom olika böcker som jag fått. Det är faktiskt sällan man ser mig med en bok i handen. Jag har väldigt svårt att finna ro i att läsa böcker och kan sällan koncentrera mig på själva boken. Dessa böcker tangerar ett aktuellt ämne för oss just nu, vilket gör det hela lite mer intressant. Tänkte därför passa på att även ge er lite lästips från mitt arkiv, söndagen till ära. Här kommer fem lästips från arkivet (klicka på rubrikerna för att komma till inläggen): 

 

1. Natten då hon föddes

Ett av mina första inlägg här på Sevendays, där jag skriver om natten då Bianca föddes. En intensiv, häftig och så fantastiskt upplevelse. Jag kommer för alltid vara tacksam över att jag fick vara med och på riktigt följa med henne från start.

 

2. Tips på vandringsled

Ungefär den här tiden ifjol besökte vi en vandringsled vi inte gått förut, Iskmo-Jungsund. I det här inlägget berättar jag om vår dag och ger er mina tips ifall ni besöker just den här vandringsleden.

 

3. Hur är man en bra hundägare?

Ett inlägg där jag funderar över vad det innebär att vara en bra hundägare. Ansvar, Tid och Lära känna är tre byggstenar jag spinner vidare på. Vad tycker du det innebär att vara en bra hundägare?

54462330 425278781573612 4814485006820835328 n

4. Hur övar du bäst inkallning med din hund?

Svar på en läsarfråga. Jag ger er mina fem bästa tips för hur man lyckas med inkallningen. Inkallning kanske känns lite tråkigt att öva på, men underlättar något otroligt i vardagen om det fungerar. 

 

5. Vad fyra år som hundägare har lärt mig

Ifjol somras fyllde Bianca fyra år och i det här inlägget skriver jag om vad jag har lärt mig under dessa fyra år. Bland annat att leva i nuet, acceptera dig själv för den du är och vara ärlig & tala klarspråk. Hur dessa saker hänger ihop med hundägarskapet får du läsa i inlägget. 

Med dessa lästips önskar vi er en trevlig söndag <3 


Vår ängel fyller 1-år

Skrivet av Sara Hellström 23.03.2019

Jag har inte klarat av att tänka på henne på ett tag. Det har varit för tungt. Sorgen är fortfarande obearbetad och jag vet inte om jag känner mer ilska eller saknad. Både och. Jag väntar varje dag på att hon skall komma springandes runt hörnet. Att hon skall komma och lägga sig bredvid mig och Bianca i sängen. Att hon skall komma tillbaka och vara här med oss, sin familj. Jag skulle gett vad som helst för att få vakna upp bredvid henne idag. Vår älskade Selma, idag skulle hon ha fyllt 1 år. 

Det är nästan fyra månader sedan hon gick bort. Vad som hände orkar jag inte skriva om igen, utan det kan du läsa om här och här. Hon var åtta månader och full av liv. Hon var den bästa lilla kissekatten vi någonsin kunnat önska oss och hon var en självklar del av vår familj, från första stund. Vet inte om jag någonsin kommer känna mig till freds med att gå från att gosa med en frisk och sprallig Selma till att på mindre än två dygn senare stå och ta farväl av henne. 

Selma var bäst. Hon var glad, lekfull och världens snällaste. Hon var mysig och älskade att ligga i famnen och spinna. Hon sov med oss varje natt och ibland sov hon och Bianca tillsammans i en av Biancas bäddar. Det hände sig även att Selma tog Biancas bädd och tvärtom. De var ett fantastiskt team, Bianca och Selma. Med Selma var vår familj hel.

Selma flyttade in i huset med oss och det känns som det aldrig kommer bli detsamma utan henne här. Det finns ett stort tomrum och det kommer det nog alltid finnas. Ibland tänker jag att hennes uppgift kanske var att ge oss det här hemmet, visa oss vägen liksom. Göra oss hemmastadda och ge oss en trygg plats att bo på. 

Igår såg vi på lite gamla bilder och filmer av henne. Jag blir så glad då jag ser henne, men samtidigt blir jag fruktansvärd arg och sorgsen. Igår ville jag helst slänga ut allt ur huset och bränna ner skiten. "Hela världen är skit och orättvis" - sade jag åt sambon. Han höll med och vi satt tillsammans och tänkte på henne en stund. 

Det är inte rättvist! Varför togs hon ifrån oss? Hon förtjänade ett mycket längre liv än det hon fick och vi förtjänade att ha henne hos oss mycket längre. Slutar man någonsin att leta efter svar på dessa frågor, jag tror inte det. Jag tror ingen kan förstå hur jag fortfarande kämpar med att leva vidare utan henne. Hur tomt och meningslöst allting känns ibland. 

Vi saknar att ha en liten kisse i huset, det gör vi verkligen. Kanske tar vi en ny någongång. Ibland pratar vi lite försiktigt om saken, men just nu gör själva tanken mig bara upprörd, ledsen och arg. Jag vill inte ha någon annan katt. Jag vill ha Selma. Bara Selma och henne kommer vi aldrig få tillbaka. 

Idag skulle vår älskling ha fyllt 1-år. Världens bästa Selma skulle ha fyllt 1 år! Vi skulle ha vaknat med henne mellan oss, precis som alltid. Vi skulle ha firat henne med presenter och något gott att äta. Hon skulle helst ha myst inomhus hela dagen, på grund av det ruskiga vädret. Hon och Bianca skulle ha lekt tillsammans och allting skulle ha varit som vanligt. Nu firar Selma sin första födelsedag någon annanstans istället och vi saknar henne något enormt. 

Idag tänder vi ett ljus för dig älskling. Vi saknar dig så enormt mycket och tänker på dig varje dag. Tack för allt du gav oss, du var och kommer alltid vara den bästa. Grattis lilla gumman <3 

SELMA

 


Bebisförberedelser

Skrivet av Sara Hellström 21.03.2019

Roligt att ni var så många som ville vara med och gissa på föregående inlägg. Ingen bebis har kommit till världen än. Någon gissade att bebisen föds redan nästa måndag, vi får väl se. Tyvärr en fråga som ingen kan svara på, vi får vänta med spänning. 

I tisdags var det dags för rådgivningsbesök igen och den här gången blev det lite mera verkligt att det faktiskt kan ske när som helst nu. Förutom de vanliga undersökningarna och proverna så kollade vi även att allt pappersarbete var klappat och klart inför bebisens ankomst. Det är en hel del papper som skall fyllas i och skickas hit och dit, men som tur är sköter rådgivningen det mesta. 

På rådgivningen frågade hon hur jag mått och den natten hade jag nog inte sovit mer än fyra timmar, utspritt över hela natten. Jag nämnde mina sömnlösa och smärtsamma nätter, det är främst på nätterna all värk och alla onda sammandragningar kommer. Så länge bebisen mår bra så är det huvudsaken sade jag. Jag kämpar mig såklart igenom detta. "Man får klaga, Sara". - sade vår rådgivningstant. Och det får man väl, men det känns så fel och tjatigt då bebisen har allting jättebra där i magen, vilket är huvudsaken. 

Det känns som min kropp förbereder sig inför den stora uppgiften och övar sig så mycket den hinner. Jag har varit väldigt hungrig de senaste dagarna och min kropp skriker - tanka energi! Så jag tankar energi och vilar mig så mycket det går. 

Bebisens huvud hade sjunkit neråt och är fixerat där det skall vara, vilket känns jätteskönt att veta. Förutsättningarna för att allting skall gå som det skall ser lovande ut och överlag har hela min graviditet nog varit så nära ett skolboksexemplar man kan komma. Aldrig något avvikande. 

Igår hade vi den sista kvällen i profylaxkursen vi gått i Vasa. En jättebra kurs som jag skulle rekommendera åt alla som väntar barn. Den har verkligen gett oss en massa verktyg att använda före, under och även efter förlossningen samt även stärkt oss som par. Överlag är jag väldigt glad över att vi gått alla kurser som erbjudits, för det har gett oss så otroligt mycket. 

Dagarna hos oss ser alltså ganska likadana ut nu, beroende på mitt mående. Vi försöker förbereda oss både praktiskt och mentalt. Idag har jag faktiskt en fotvårdstid, vilket skall bli så otroligt skönt! Jag både kan och brukar sköta mina fötter själv, men nu är där en mage i vägen så då är det bättre att låta någon annan sköta det. 

Här skiner solen, njut av dagen <3 

IMG 9182


Gissa bebisens ankomst och ge mig namnförslag!

Skrivet av Sara Hellström 16.03.2019 | 7 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Jag trodde den sista delen av graviditeten skulle gå långsamt, men måste säga att jag tycker den går väldigt snabbt. Går man över tiden kan jag tänka mig att det böjar kännas segt och att tiden blir lång, men där är jag ju inte än. Förhoppningsvis hamnar vi inte där heller, men det vet man ju aldrig.

Man börjar inse att bebisen i princip kan komma när som helst nu. Vid läkarbesöket i onsdags sade de att jag nu räknas som fullgången och ifall bebisen får för sig att komma tidigare så är det ingen fara. Då får den komma och kommer klara sig fint på utsidan, vilket känns tryggt. Men visst får den stanna i magen ännu någon vecka, lite mental förberedelse kan jag ännu behöva. Även om man nog inte kommer förstå situationen förrän man väl är där med bebisen på magen och kanske inte ens då.

På min babyshower i söndags fick alla gissa kön, längd, vikt, födelsedatum och även ge namnförslag. Kommer bli väldigt kul att gå tillbaka sedan och se vem som var närmast. Jag tänkte vi skulle köra samma här på bloggen, är ni med?

Ni kan ge era gissningar i kommentarsfältet och namnförslag är även det väldigt välkommet, både flick- och pojknamn. Vi vet ju nämligen inte vad vi skall få. Bebisen har valt att hålla det hemligt, även om vi gärna ville veta. Lite spännande är det nog ändå inte alls veta, att få det som en överraskning sedan. För att göra det lite lättare för er kan jag berätta att bebisen är beräknad den 5.4 - alltså om 20 dagar! Mindre än tre veckor, helt sjukt! 

Jag ser fram emot era gissningar och förslag, hoppas ni hänger på! 

Namnlos

Den här fina filten har min mommo stickat åt bebisen och babynestet köpte mamma åt oss, så fint och så mysigt!


En äcklig historia

Skrivet av Sara Hellström 15.03.2019

Om du är extra känslig eller känner dig som en stor mus-älskare, så kanske du vill skippa dagens inlägg. Annars kan du gladeligen fortsätta läsa. Jag skall berätta något som jag och Bianca var med om igår, eller kanske mest jag. Bianca blev nog mest besviken över att jag förstörde för henne. Igår blev dagen då jag från ingenstans såg en helt ny sida av Bianca och min lilla, söta, oskyldiga prinsessa blev plötsligt något helt annat för en stund. 

Bianca älskar att sticka ner nosen i snön och granska alla intressanta dofter. Den här vintern har hon även börjat jaga möss under snön. Hon lyssnar, spanar och sticker ner nosen i hopp om att hitta mössen. Det här är något jag trott hon gjort på lek. Aldrig har jag trott att hon velat fånga mössen eller ens kunnat fånga dem. 

Igår då vi gick ut på en promenad i snöstormen gjorde hon precis som hon brukar, hoppade ner i diket lite här och där och jagade sina möss. " Bra att hon gör av med lite energi genom att pulsa i snön ", tänkte jag. Sedan hör jag ett pip eller närmare sagt skrik. Och där står Bianca med en skrikandes mus hängandes ut ur munnen. Hon hade fångat en!

Jag halade snabbt in henne i kopplet och tänkte att hon nog släpper den, men nej. Hon vägrade! Hon skulle precis börja käka upp musen, som vid denna punkt inte skrek mera, den hade nog gått ett snabbt men tragiskt öde till mötes. Hennes blick var iskall och hennes käke satt fast som ett rovdjur som nyss fångat sitt byte.

Jag ville givetvis inte att hon skulle äta upp musen, kändes varken hälsosamt eller fräscht. Trots att jag beordrade henne att släppa musen så totalvägrade hon (och då är hon ändå en lydig hund som sällan sätter sig emot). Hon kämpade emot och försökte behålla musen och tugga den i sig, medan jag slet ut musen ur hennes mun. Det var ingen fin, fräsch eller trevlig upplevelse alls. 

Då vi kom hem tillbaka ville hon gärna gosas och kramas lite, men då fick jag nog förklara för henne att vi håller lite avstånd tills matte har återhämtat sig från chocken. Min prinsessa hade plötsligt blivit en blodtörstig jägare.

Jag trodde Biancas jakt på möss bara var en kul lek för henne, sysselsättning. Trodde verkligen aldrig hon skulle lyckas fånga en mus och trodde aldrig i min vildaste fantasi att hon skulle vilja äta upp den i en tugga! Jag hoppas detta var första och sista gången hon får tag på en mus. 

Idag är planen att låta mössen springa fritt utomhus och vi stannar inomhus och tar itu med lite städning istället. Dock har vi möss här inne för tillfället också, så får se var den här dagen slutar. 

DSC4694

 


Känner Bianca av att vi skall få en bebis?

Skrivet av Sara Hellström 14.03.2019

Under graviditeten har jag flera gånger fått frågan om jag tror att Bianca känner av att vi väntar bebis. Om hon beteer sig annorlunda, vaktar magen, mig eller på något sätt visar att hon vet vad som är på gång.  I början av graviditeten skulle jag nog ha svarat nej, men nu är jag inte så säker längre.

Bianca är väldigt intresserad av alla babysaker som flyttat in hos oss. Jag tror det är bra att vi introducerat alla saker för henne i lugn takt, så att inte allt förändras sedan över en natt. Hennes bädd som vanligtvis är på golvet av min sida av sängen har fått flytta lite på sig, eftersom där nu står en spjälsäng. Hennes bädd står fortfarande på min sida, men lite längre ner av sängen. Hon har fått dofta och bekanta sig med alla saker, de doftar ju inte vår bebis ännu men de har i alla fall blivit en naturlig del av vårt hem. 

Nu då jag tänker efter så tyckte jag att Selma genast visade intresse för att ligga på min mage, men Bianca visade inget sådant i början. Selma var en väldigt mysig katt och ville alltid ligga nära, men det var ändå som att hon visste lite mera än vi kanske trodde då. Som om hon började ta hand om mig lite mera.

DSC04883

De senaste månaderna har Bianca velat sova väldigt nära mig. Förr fick hon inte sova i sängen, men nu för tiden är det nog mer regel än undantag att hon sover där med mig. Husse har frivilligt flyttat till ett eget sovrum p.g.a. gravidkrämpor så nu är det jag och Bianca som delar säng. Så hon vill sova väldigt tätt intill mig och gärna lägga sig rakt över magen. Det har fått mig att tro att hon kanske visst känner av att det växer en liten människa där inne. Jag upplever också att hon vallar mig mera än normalt och håller mycket mera koll på var jag är. 

Bianca är alltid väldigt omhändertagande då det kommer till mig, men speciellt nu tycker jag hon behandlar mig ännu mera omsorgsfullt än vanligt. Vi pratade faktiskt med sambon en dag om att Bianca säkert kan höra bebisens hjärtljud, tror ni också det?

Hundar vet och känner ju så otroligt mycket mer än vad vi tror, så det är väl klart hon känner av något. Oavsett hur mycket hon visar åt mig att hon vet. Hundar kan ju bland annat känna av då någon skall få ett epilepsi- eller blodsockerfall, så att de skulle känna av en graviditet och alla dess hormonförändringar tvekar jag inte en sekund på. 

Har ni märkt av något speciellt på era djur då ni varit gravida?

 


Tre saker vi gjorde förra veckan

Skrivet av Sara Hellström 12.03.2019

Kategorier:

I och med att jag är hemma på heltid nu så flyter alla dagar liksom lite ihop. Det spelar ingen större roll om det är måndag eller fredag. Vissa dagar har jag haft mera program, medan andra dagar varit riktiga latdagar. Att prioritera vila är ett måste just nu, så för det mesta har jag och Bianca bara lugna dagar här hemma tillsammans. Vilket faktiskt är något jag trivs riktigt bra med just nu! Förra veckan hade sambon vintersemester och hade dessutom födelsedag, så då såg veckan lite annorlunda ut. Tänka därför visa er några glimtar från veckan som gick.

 

Det stora baket

Jag tycker egentligen inte om att baka och gör det ganska sällan, men en kväll förra veckan fick vi för oss att baka bullar. Sagt och gjort, vi bakade flera olika sorters bullar och har nu frysen full med bland annat kanel- och vaniljbullar. Perfekt att ta upp ur frysen sedan då gästerna börjar droppa in för att få träffa vår lilla nykomling. Dagen efter då jag såg att vi hade ytterligare ett jästpaket kvar fick jag för mig att baka ytterligare något. Det blev semlor och ostscones (som förresten var  löjligt enkla att göra och supergoda!)


DSC05562

DSC05577

 

Grillning på gården

En annan dag gick vi ut på en kort promenad i solskenet och grillade sedan korv på gården. Då vi kom tillbaka från promenaden hade solen redan börjat gå ner, men det var ändå inte så tokigt att sitta på egen gård och grilla korv och dricka te. Och äta färska bullar och semlor! Extra lustigt blev det då vi kom på att stället vi satt på var vår lilla odlingsplätt i somras, vi satt alltså mitt bland eller i alla odlingslådor. 

Vi satt och diskuterade och planerade vad vi skulle göra på gården i sommar. Hurdana projekt vi skulle ta oss an och vad vi skulle odla var. Det blir spännande att se då snön smälter och allt kommer fram igen vad vi egentligen hittar på. 


DSC05627

grillning

 

Firade 30-år

Sambon fyllde år, 30 år! Det skulle givetvis firas ordentligt. Jag och Bianca överraskade honom med skumppafrukost och presenter på sängen. Bianca gav honom en drake, ni vet en sådan där som man flyger med. Den var omtyckt, både av sambon och Bianca själv.

Dagen fortsatte med spabesök, lunch och sedan gick Bianca och han på en promenad medan jag vilade mig inför kvällens familjeförberedelsekurs. Det var en väldigt givande och bra kurskväll och efter kursen blev det en mysig tre rätters middag här hemma. Helgen efter firade vi honom ytterligare med tårta och kalas. 

 

DSC05654

DSC05658

Det var verkligen roligt att ha sambon hemma hela veckan, då jag och Bianca oftast är för oss själva. Nu är han tillbaka på jobbet och jag och Bianca har återgått till våra tumis-dagar. Idag skiner solen och det skall vi ta vara på. Ha en fin dag <3