1D2

Att lära sig acceptera en ny kropp

Skrivet av Sara Hellström 15.06.2019 | 3 Kommentarer

Det är skönhets- och hälsovecka här på Sevendays, även om den börjar lida mot sitt slut så känner jag att jag fortfarande hinner bidra med lite spridda tankar jag också. Eftersom jag nyss gått igenom en graviditet samt förlossning, så är speciellt hälsa något jag tänker mycket på. Min kropp har gått igenom en stor förändring och är inte det som den var tidigare, något som inte känns så lätt alla dagar. 

Att gå igenom en graviditet och förlossning är en stor påfrestning för kroppen, det kan vi nog alla hålla med om. Även om kroppen tycks klara det fantastiskt bra så innebär det ändå att kroppen förändras. Det är såklart indivuduellt, vad som händer med kroppen under en graviditet, hur kroppen klarar det och hur den återhämtar sig. Nu, två månader efter min förlossning, tycker jag min kropp har återhämtat sig otroligt bra, men den känns ändå inte som förut. Jag vet inte om den någonsin kommer att bli som förut. 

En timme efter förlossningen kände jag mig som världens starkaste, slankaste och vackraste människa. Var så stolt över vad min kropp gått igenom och åstadkommit! En känsla jag önskar jag bar med mig ännu idag. Två månader senare ser jag främst de där extra kilona som fortfarande finns där, en kropp som inte känns fast, en kropp som känns mycket äldre. Kläder som inte passar och en kroppsform som jag inte känner mig bekväm i. En spegelbild jag inte gillar. Det gör mig så arg, för innerst inne är jag så förbannat stolt. Varför kan jag inte bara känna den där stolta känslan hela tiden, känslan som jag egentligen har inom mig? Varför trackar jag ner på en kropp som gjort ett fantastiskt jobb? Idiotiskt och så fel.

För två månader sedan hade jag ett barn i min mage, det är väl klart att det förändrar kroppen. Det är väl klart jag fortfarande har kvar lite kilon och att min kropp inte är densamma. Hur skulle den kunna vara? Jag vill inte känna mig obekväm i min kropp eller inte känna mig stolt, ändå kommer de där mörka dåliga tankarna då jag passerar en spegel. Varför? Jo, för att samhället sagt att man skall vara slank och snygg och helst skall man vara det genast efter man fött barn också. Och där passar jag inte in just nu.

Jag har inte tränat aktivt hela livet, inte alls. Som yngre hatade jag sporter av alla de slag och hade i princip aldrig satt foten i ett gym. Hundpromenader var det närmaste träning jag kom. Faktum är att jag började träna då jag flyttade till Vasa för ungefär åtta år sedan, då började jag gå på gym. Sedan dess har träningen gått i perioder. Ibland väldigt aktivt och ibland mindre. De perioder då jag tränat aktivt har jag också mått väldigt bra, både psykiskt och fysiskt. 

I samband med att vi flyttade hit ut på landet och vi kort därefter började vänta Tova, sade jag upp mitt gymkort. Avståndet mellan det nya hemmet och mitt dåvarande gym blev helt enkelt för långt. Plus att jag var oerhört trött i början av graviditen och kunde inte ens tänka tanken att träna. Jag har alltså inte tränat på gym på snart ett år. Jag har inte tränat alls. Nu har jag precis återupptagit träningen efter nästan ett års paus. Jag håller för tillfället på och provar på Nicetreenis träningsguide  för kvinnor om träning efter graviditet.

Nicetreenis träningsprogram går ut på att man enkelt skall kunna träna hemma utan desto mera redskap, vilket passar en mamma som mig perfekt. Programmet innehåller övningar som man kan genomföra då man har tid och möjlighet och går att anpassas efter livet med en liten hemma. Tidigare då jag tänkte på att återuppta träningen så gav det mig mest ångest. Jag visste inte hur jag skulle hinna eller orka och även om jag ville få tillbaka min starka kropp så ville jag helst skita i träningen och leva på choklad. Men i detta program är tröskeln låg och fokus ligger på att hitta nervkontakten med musklerna i mage och bäckenbotten. Plus att det tar typ tjugo minuter. 

Jag märker absolut att jag förlorat styrka och muskler. Nästan som att jag förlorat lite kontroll över kroppen också. Under graviditeten upplevde jag att jag var tvungen att lära känna en ny kropp och det är lite detsamma nu. Den fungerar inte som förr. 

Före graviditeten visste jag att jag skulle bli tvungen att se och känna min kropp förändras, det förstod jag. Jag visste dock inte hur den här förändringen skulle kännas. Hur det skulle gå från att vara icke gravid, acceptera sin gravida kropp och alla dess skeden och precis då man blivit bekväm i den kroppen skedde det en förändring igen. Stoltheten man kände som sedan blev övertäckt av lite extra hull på magen och höfterna. 

Att ha återupptagit träningen gör att jag mår bra igen. Trots att kroppen är annorlunda, trots de där extra hullet (som egentligen är väldigt vackert med tanke på orsaken) så kan jag nog känna mig en gnutta stolt igen. För stolt skall jag vara. Glad och se det vackra i det hela. Det är verkligen så jag vill känna. Att kunna och få föda barn är fantastiskt och det sista jag vill är att klanka ner på min kropp som klarar av en sådan häftig och otrolig sak. Heja kroppen!saramariaexenia

Fotona i inlägget är tagna av Hanna Holmberg.

 

Kommentarer

  • Danielas Dagbok 16/06/2019 1:08pm (31 dagar sen)

    du skriver så himla, himla bra!

    • Sara Hellström 19/06/2019 9:10am (28 dagar sen)

      Tack Daniela!

  • Nina 17/06/2019 11:43am (30 dagar sen)

    2 månader är ju ingenting! Klart du inte skall skämmas, det tar ju tid att komma i form igen.

    • Sara Hellström 19/06/2019 9:14am (28 dagar sen)

      Jamen precis, det är ju ingenting! Jag vet ju det, ändå sätter man så höga krav på att vara i form genast. Helt dumt! Tack!

  • Annika 18/06/2019 10:16am (29 dagar sen)

    Känner lite samma sak, spegelbilden gör mig inte glad, men vi fick en vacker dotter för 2,5 månader sedan. Alltså, det är INTE alls länge sen, så man borde inte vara så självkritisk. Men jag ser bara det extra hullet, inga kläder sitter snyggt. Till på köpet blev det akut snitt, så jag måse vänta ännu någon månad innan jag får börja träna upp magmusklerna igen.
    Men skam den som ger sig, 7 km vagnspromenad om dagen höjer konditionen oxå, även om fläsket inte försvinner på magen ????

    • Sara Hellström 19/06/2019 9:13am (28 dagar sen)

      Exakt, inte alls länge sedan. Och vi fick också en vacker dotter som absolut är värt precis allt. Det är det som gör mig lite upprörd. att man är så självkritisk trots att det bara gått två månader och trots att man fått en fin dotter. Skönt att höra ändå att någon annan känner samma. Önskar digen god fortsättning och så får vi båda försöka komma ihåg att vi är fina som vi är just nu också och våra kroppar är fantastiska!

Skriv en kommentar