1D2

Jag vägrar fyrverkerier!

Skrivet av Sara Hellström 30.08.2019 | 2 kommentar(er)

Imorgon är det villaavslutning, veneziansk afton eller forneldarnas natt som man kallar det där jag kommer ifrån. Då jag var barn betydde forneldarnas natt att vi åkte till en gård där Marthaförbundet (tror jag?) ordnade program och kvällen avslutades med att man såg på forneldsbrasan de tände i vattnet. Sen flyttade jag till Österbotten och då har det betytt att man åker ut till stugan en sista gång för säsongen. 

Så, programmet har sett lite annorlunda ut beroende på ålder och boplats. Den största skillnaden har ändå varit att man på min hemort tände brasor, medan man här i Österbotten skjuter fyrverkerier. Första året jag bodde här förstod jag inte varför det smällde i knutarna under villaavslutning, det som jag då fortfarande kallade forneldarnas natt. 

Sen Bianca kom in i mitt liv har högtider som villavslutning fått en annan betydelse. Det betyder att man sitter och hoppas att människor omkring en inte skall skjuta så mycket raketer. Att alla andra också skall strunta i de där dyra, skräpiga och skrämmande fyrverkerierna. Många hundar lider, plånböckerna lider och inte mår naturen bra av det heller. 

Vi köper inga raketer längre, varken på nyårsafton eller villaavslutning. Första året vi hade Bianca köpte vi några, för att jag ville att hon skulle få se dem och lyssna på under kontrollerade omständigheter i hopp om att  hindra henne från att bli rädd för dem. För jag visste ju att jag omöjligt skulle kunna skydda henne från dem för alltid. Hon var inte rädd då. Idag, fem år senare, är hon tyvärr rädd ändå.  

Villaavslutning går rätt så bra, men nyårsafton är värre. Vi måste alltid försöka rasta henne så mycket som möjligt på dagen, för på kvällen vägrar hon gå ut. Hon är orolig, vankar fram och tillbaka och ser ut som om någon skall attackera henne varje gång det hörs en smäll. Jag lider med henne. Tyvärr vet jag också att många hundar har det betydligt värre än Bianca. Många hundar skakar av rädsla, har panik och jag har för mig att vissa till och med måste ge lugnande åt sina hundar. Hundar rymmer på grund av rädsla, sliter sig från koppel och springer iväg. Är det okej? Är det verkligen okej, för att vi skall få se ljus på himmelen några sekunder? 

Att åka iväg på en fest på nyårsafton eller villaavslutning utan Bianca finns inte på vår världskarta. Jag skulle aldrig utsätta henne för det. Att sitta ensam hemma och inte förstå vad som händer omkring henne. Aldrig. 

Så, vad tycker jag om fyrverkerier? Hur är det att ha hund då människor smäller upp sina pengar i luften? Då himmelen fylls av skrämmande ljus och ljud? Det är inte kul. Man lider med sin hund och önskar resten av samhället skulle tänka som en själv. Fyrverkerier är skräp, både för djur och natur. Det finns definitivt andra sätt att fira på. Fyrverkeriernas tid är förbi. bianca2

Jag vägrar fyrverkerier, gör det du också!

Ett ljud som garanterat får dig ur sängen på nolltid

Skrivet av Sara Hellström 15.08.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Ni som har hund vet att det finns nog ingenting som får dig så snabbt att vakna som ljudet av en hund som spyr. Det var det ljudet jag vaknade av idag, kl. 06.30. Tova hade ganska nyss ätit och jag visste att Bianca låg i fotändan av sängen. Vi har försökt hålla henne på golvet i sin egen bädd, men det har inte lyckats sådär jättebra. Jag hörde det där äckligt bekanta ljudet och flög upp i hopp om att kunna stoppa henne från att spy i sängen. Men det hann jag inte. 

Först och främst fick jag flytta över Tova i egen säng, eftersom hon låg bredvid mig. Hon vaknade såklart, men låg glatt och jollrade i sin säng så medan jag tog mig an situationen. Sedan fick jag försöka få Bianca under kontroll och då hon lugnat sig var det städjobbet kvar. 

Ända sedan sitt första levnadsår har Bianca haft problem med magen, jag har nog nämnt det lite nu som då här på bloggen tror jag. Hon är känslig för vad hon äter och vi gjorde långa utredningar på henne under en period då det var som värst. Hon betedde sig ett tag som om hon fick blodsockerfall och det såg verkligen dramatiskt ut. Månader av matvägran och nästan tvångsmatning och en massa jobbiga saker. I slutändan visade det dock sig att hon led av sura uppstötningar och magkatarr, som jag själv har kommit fram till att hon nog lider lite kroniskt av. 

Med tiden lärde vi oss hur vi skulle hantera hennes problem och vad hon mår bäst av. Då vi väl fick hennes mage under kontroll så har vi i princip behandlat henne för hennes problem regelbundet. Ibland med hjälp av medicin och hela tiden med rätt val av mat. Hon blev och är idag mycket bättre och mycket tåligare, men helt klart inte helt återställd. Eftersom det var dessa symptom hon fick den här morgonen igen. 

Då allting började och vi inte visste vad hon hade för fel, då det var det väldigt skrämmande och jag blev alltid lika rädd då jag såg symptomen. Det såg verkligen inte trevligt ut och hon såg väldigt sjuk ut. Hon kunde spy fragga, hulka sig, sjunka ihop och lägga sig och sitta upp om vartannat. Såg ut som att hon vinglade och hon såg helt enkelt bara väldigt sjuk ut under sina "anfall". Att få mat eller medicin i henne då var en kamp, men idag åt hon gladeligen mat bara hennes "anfall" var över. Så det är mycket lättare i dagens läge. 

Just nu mår hon bra igen, men harklar sig lite och håller på. Så det kan hände jag behöver ge henne lite medicin i förebyggande syfte i alla fall. Vet inte varför hon fick ett anfall nu, vi har inte gett henne något utöver det vanliga och hon har fått mat precis som vanligt. Vi håller tummarna för att det inte är så långvarigt och att det endast var den här morgonen hon behövde må dåligt. Vår lilla Binkki. 

Klockan är åtta. Jag har redan matat både hund och barn x antal gånger, bytt sängkläder, lagt på en tvättmaskin och hängt upp tvätt, bytt två blöjor, ätit frukost själv, bloggat och nu är det dags för morgonens första promenad. Vad har du gjort den här morgonen? 67942068 1267027713463927 965649115046215680 n


Livet med hund och barn - hur har det förändrats?

Skrivet av Sara Hellström 19.06.2019

Tänk att det redan känns så naturligt och självklart att vi har både hund och en liten bebis i huset. Fast Tova bara varit här två och en halv månad med oss. Känns som vardagen alltid sett ut såhär och det är knappt så man minns hur det var att bara ha Bianca och ingen bebis. Men, vardagen har såklart förändrats lite grann. Jag tänkte på det senaste imorse, då Bianca stod och gnydde vid dörren och Tova hade nyss vaknat och ville ha både mat och en ny blöja. Sådana stunder känner man sig lite otillräcklig, även om man såklart gör sitt bästa. Jag tänkte dela med mig av tio punkter som ändrats sedan Tova kom in i vårt liv. 

  1. Jag säger "försiktigt" åt Bianca typ tio gånger om dagen, trots att hon alltid är jätteförsiktig då Tova är på golvet.

  2. Jag säger "mamma kommer snart" åt Bianca och "matte är här" åt Tova fler gånger än jag kunnat räkna. 

  3. Tidigare höll jag Bianca i famnen många gånger om dagen, medan jag nu knappt har henne i famnen. Inte för att jag inte vill, men för att min famn oftast är upptagen. 

  4. Min telefon är nu full av bebisbilder istället för hundbilder. Likaså mitt flöde på instastories. 

  5. Förr gick jag alltid via hundavdelningen då vi storhandlade, nu går jag via både hundavdelningen och bebisavdelningen. 

  6. Golvet här hemma är fullt med bebisleksaker istället för hundleksaker, några hundleksaker också men inte alls i lika stor utsträckning som förr. 

  7. Tidigare hade jag alltid stenkoll på var Bianca var om vi var ute på gården, nu tappar jag bort henne hela tiden känns det som. Dock är hon nog nästan alltid i närheten ändå.

  8. Då jag sover har jag en Bianca vid (läs:på) mina fötter och en Tova bredvid mig. Det är trångt, men ganska mysigt också.

  9. Jag läser mer mammabloggar och googlar mer babyrelaterade ämnen än hundämnen för tillfället.

  10. Fram för allt har jag nu två flickor att älska. Två flickor som betyder allt för mig. Ser fram emot att få följa dem och deras relation. 

Den absolut största förändringen för både mig och Bianca är nog ändå att jag behöver sätta mitt fokus och min uppmärksamhet på både Tova och Bianca (och lite mer på Tova just nu) medan Bianca varit tvungen att lära sig dela på uppmärksamheten. Man märker att hon varit van att få att tid och all uppmärksamhet, hon är betydligt busigare och spralligare nu än hon varit tidigare. Men hon fixar det så bra så och det är en stor omställning för oss alla som fortfarande ändrar hela tiden. Den stora utmaningen är också att få tiden att räcka till, men det är nog en utmaning för alla småbarnsföräldrar tror jag, med eller utan hund. 

Ifall du har barn, hur tyckte du att livet förändrades då du fick barn om du hade hund (eller något annat djur) från förr?DSC09496


Hipp Hipp Hurra för Bianca idag!

Skrivet av Sara Hellström 12.06.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Hipp Hipp Hurra för Bianca som har födelsedag idag, Hurra!

 

Bianca fyller fem hela år idag. I fem hela år har vår lilla solstråle förgyllt våra dagar. Förgyller våra dagar, det är verkligen det hon gör. Kärlek, glädje och så mycket lycka ger hon oss.

Att Bianca kom in i mitt liv var en av de bästa sakerna som hänt mig. Hon har gett mig så mycket och verkligen hjälpt mig att hitta mig själv och komma underfund med vem jag egentligen är. Hon leder mig rätt i livet och hjälper mig på så många vis. Jag tror starkt på att det var meningen att jag och Bianca skulle bli en del av varandras liv. Den där regniga juni natten då hon föddes var något alldeles speciellt. Att jag lyckades vara med natten hon föddes, att hon överlevde ett akut kejsarsnitt och att det var just hon som kom till världen. Från första stund kände jag att det var hon och jag. 

Bianca fem år är en sprallig, glad och snäll hund med en massa livsglädje. Hon tycker om nya människor och är väldigt social, men är lite skeptisk mot större hundar. Hon är väldigt alert och aktiv. Intelligent och jättesnabb på att lära sig nya saker.Hennes absoluta favoritleksak är fresbeen, hon är smått beroende av den. Vanligtvis är det en utleksak, men på sistone har den till och med börjat komma med in i sängen. Något vi har delade åsikter om, Bianca och jag. På andra pplats bland favoritsysselsättningar kommer nog skogspromenader med husse. Då skiner hon och husse också. 

Bianca fick en ny leksak och ett ben i present. Samt kloklippning och pälsvård, den ena presenten mer uppskattad än den andra. Ni får själva gissa vilken. Skriv en hälsning och gratta henne här i kommentarsfältet, jag lovar att vidarebefodra alla gratulationer! Ha en fin dag, vi skall fortsätta firandet med en eftermiddagstupplur tillsammans med Tova. mg 0309

Bianca 5 veckor.

 


Jakten på nytt hundfoder

Skrivet av Sara Hellström 21.05.2019 | 1 kommentar(er)

 

Inlägget är ett kommersiellt samarbete med 

Vasa Djurcentrum


***

Ni som har följt min och Biancas vardag en längre tid kanske minns att jag skrivit om Biancas känsliga mage. För er som inte känner till detta så kan jag kort säga att Bianca hade en väldigt besvärlig magkatarr för tre år sedan. Hon matvägrade länge och mådde väldigt dåligt i perioder. Vi sprang runt till olika veterinärer och provade massa olika mediciner och torrfoder. Det var en riktigt jobbig tid, för oss båda. Då började vi ge henne ett specialfoder för hundar med olika magproblem. Vi fick rekommendationen att hon skulle äta det i sex månader, tills magen var bra igen. Jag vågade aldrig byta bort fodret då, jag var så rädd att hennes problem skulle komma tillbaka. Nu har hon mått bra så länge så jag har vågat börja tänka tanken att hitta ett nytt foder åt henne. 

Man kan fråga sig varför jag vill byta foder, om nu detta har fungerat så bra. Hon skulle kunna äta det livet ut, egentligen. Men, det är ett ganska dyrt foder och har onödigt hög fetthalt. Då Bianca matvägrade var det bra med ett energirikt foder, eftersom hon då kunde äta en mindre mängd. Nu har hon så bra aptit igen, så det blir lätt lite för mycket av det goda. Därför är jag nu glad att vi tillsammans med Vasa Djurcentrum fått möjligheten att testa två olika torrfoder från Eukanuba, som både är förmånligare och har lägre fetthalt. NamnlosDSC08467vasa djurcentrum

På Vasa Djurcentrum hittar man allt man kan tänkas behöva som husdjursägare. Mat, leksaker, kläder, pälsvårdsprodukter och till och med djur säljer de där. De har ett brett varusortiment och jag har nog aldrig gått ut därifrån tomhänt. Personalen är väldigt serviceinriktade, vänliga och erfarna inom sitt område. En av alla produkter de säljer är Eukanubas foder för hundar.  

Eukanuba har funnits ända sedan år 1969, vilket betyder att de firar 50 år i år. Paul F Iams, grundaren av Eukanuba, skapade detta foder med filosofin att hundar och katter har utvecklats från rovdjur och skall utfodras därefter. Eukanubas foder består av högkvalitativt animaliskt protein, där lamm och kyckling utgör den största delen. Dessutom är det ett High Premium foder, vilket innebär att de använder sina egna råvaror och har bland annat sitt alldeles egna hönseri. På Eukanubas fabrik i Holland tillverkar man endast Eukanubas egna produkter och de utför över 120 kvalitetskontroller på sina produkter. Så, vi som kunder kan verkligen vara säkra på att vi får en bra produkt. Något som jag inte visste tidigare var att Eukanubas foder är miljövänligt och att minst 25% av deras fabriks energi fås av deras egna vindkraftverk. 

eukanuba2

2

DSC08380 5

Eukanuba har foder för alla hundars behov, det finns allt från valpfoder till foder för äldre hundar. Det finns foder för den aktiva hunden, hunden med ledproblem, dålig päls eller för känsliga magar som Biancas. Oavsett hundens behov borde man alltså hitta ett foder som passar, men Eukanuba har även den fördelen att du får prova en foderpåse innan du köper. Det för att se om just detta foder passar din hund. Det här är något som jag personligen uppskattar massor. Då Bianca mådde som sämst och vi testade oss genom djungeln av hundmat så var det riktigt trist att köpa och betala för en hel påse mat som sedan inte passade. Dessutom har Eukanuba ett bonussystem vilket innebär att får du var femte påse gratis, oavsett sort eller storlek. Det betyder hela 20% rabatt!

Under pratstunden jag hade med Tom, Vasa Djurcentrums ägare, lärde jag mig så mycket nytt. Man kunde inte undgå att han har varit länge inom branschen och verkligen visste vad han pratade om. Han har även sålt Eukanuba i över 25 år, så oavsett vad jag frågade hade han svar på mina frågor. Jag finner det otroligt givande att prata med människor som är så kunniga inom sitt område och speciellt då det är ett område som även intresserar mig. Visste du till exempel att lax är bra för hundens päls och hud och att lamm är bättre för de med magproblem på grund av att det är mera lättsmält? 

Något som jag personligen gillar med Vasa Djurcentrum, förutom den trevliga servicen, är deras egna bonussystem. Det var något jag använde mig mycket av då jag och Bianca handlade där under min studietid. För varje gång du handlar för minst 10€ får du en stämpel. Tio stämplar ger dig en rabatt på 6€. Dessa system är något jag som kund verkligen uppskattar, att få en liten rabatt då man koncentrerar sina köp till en affär. Kombinera detta med Eukanubas bonussystem och du får ännu bättre rabatt!bonuskortBianca har fått testa Eukanubas Sensitive Digestione foder, som är ett foder för hundar med känslig mage. Det är fortfarande viktigt för mig att det skall vara ett foder anpassat för känsliga magar som hennes. Sensitive Digestione innehåller bland annat ris som är lättsmält samt extra prebiotika och andra ingredienser som ger en frisk tarmmiljö. Vi fick även testa Eukanubas Nature Plus+ med lammsmak, som också innehåller prebiotika för en bra matsmältning. Båda dessa foder har utformats tillsammans med veterinärer. Bianca har provsmakat båda sorterna och de fick godkänt. För tillfället äter hon av Eukanubas Sensitive Digestione och hittills fungerar det bra, men det är ännu för tidigt att säga hur hennes mage reagerar i det långa loppet. Vi hoppas att hon reagerar bra och att något av dessa kanske kan bli vårt nya foder.DSC08448DSC08974 1

Vasa Djurcentrum är ett ställe jag och Bianca gärna besöker då vi har möjlighet, ibland bara för att gå runt och titta på deras produkter. Ni som känner mig vet ju att jag tycker extra mycket om affärer som tillåter mig att ta Bianca med. I Vasa djurcentrum känner man sig alltid välkommen, där är alltid en varm och nästan familjär stämning. De är väldigt kunniga och hjälper en gärna, oavsett om det är hundfoder, koppel eller kläder åt hunden man är ute efter. Du hittar Vasa Djurcentrum på Storalånggatan i Vasa och jag kan varmt rekommendera er ett besök där. 

Vasa Djurcentrum

Storalånggatan 28-30

www.vaasanelainkeskus.fi

Öppet : Må-fre 10-18, lö 10-14

 

 


Tumistid med Bianca

Skrivet av Sara Hellström 08.05.2019

Idag har jag och Bianca haft tumis tid, bara hon och jag. Efter en sömnlös natt på grund av en liten tjej som hade magknip så var det faktiskt riktigt skönt att komma bort hemifrån ett par timmar. Att få en liten behövlig paus och bara vara jag igen. Vara jag, vara Biancas matte för en stund. Inget annat. Älskar att vara mamma, men alla mammor där ute förstår nog vad jag menar. 

Jag och Bianca åkte in till stan på lite ärenden och på hemvägen passade vi även på att åka via Musti och Mirri för att köpa en påse av Biancas favoritben. Biancas favoritben kanske inte är helt korrekt sagt egentligen, men de benen jag helst ger henne. Mattes favoritben. De innehåller ingen råhud, utan är mjukare och mer lättsmälta än vanliga tuggben. De sägs att de skall passa för hundar med känslig mage, vilket Bianca har, och de har fungerat bra för henne.DSC08510DSC08516Det var faktiskt riktigt skönt att få åka iväg ensam med Bianca. Även om jag är hemma med henne dagligen nu, så har jag ju inte samma tid för henne som förut. Min famn är oftast upptagen av en annan liten med stort behov av närhet. Nu fick vi umgås, bara jag och hon och jag kunde ha mitt fokus på henne för en stund. Både Bianca och jag mådde nog bra av dagens utflykt. 

Då vi kom hem var Bianca alldeles trött. Att gå runt på stan och känna in alla dofter och hälsa på nya människor var ett riktigt hjärngympapass för henne. Nu sover Tova i min famn, Bianca sover i sin bädd och även jag skall försöka vila lite grann. Vi njuter verkligen av dagarna här hemma tillsammans, alla tre. Så skönt att bara ta dagen som den kommer. Utan planer, utan måsten. Bara njuta!


En lycklig Bianca

Skrivet av Sara Hellström 04.05.2019

Kategorier:

Igår både snöade det och blåste hårt, riktigt ruggigt väder var det här hos oss. Bianca, som älskar snö, var glad över den lilla snön som täckte marken. Idag vaknade vi till ett vitt vinterland och Bianca var om möjligt ännu lyckligare. Hon tog ett skuttande varv runt på gården genast på morgonen. Härligt att se henne så glad, även om jag själv inte hurrar så mycket över snön. Det ser dock ut som den smälter bort ganska snabbt. Inte mig emot, vill gärna ha våren tillbaka. DSC07849Just nu sover Tova ute i vagnen och jag hoppas hon tar igen både nattens och förmiddagens sömn som hon missade. Vanligen har hon vaknat ungefär tre gånger per natt, men ibland kommer nätter då vi vakar på grund av magknip eller så vill hon annars bara ha närhet. Inatt sov hon jättebra från 21.30-00.30, men sedan vaknade vi nästan en gång i timmen och åt eller bara myste. Hur gullig hon än är, så förstår nog alla att man blir lite snurrig efter en sådan natt. 

På förmiddagen brukar hon även sova ett par timmar, men idag fick hon inte riktigt ro att sova. Dock sov hon massor igår, så det varierar. Hon utvecklas ju massor hela tiden och går igenom en massa olika faser så man får bara anpassa vardagen efter henne, så som det skall vara.DSC07854Annars har vi inga planer för idag. Dagarna flyter på och ser rätt så lika ut för oss, oavsett om det är tisdag eller lördag. Jag skulle vilja hinna slutföra städningen jag påbörjade igår, men vi får se vad Tova har för planer. Sedan har jag också börjat pyssla med ett fotoalbum om vårt första år i huset, kanske får jag lite tid för det också. Eller så sitter jag bänkad framför serier med Tova. Vi får se. Ha en fin lördag <3 


Bianca är den bästa storasystern

Skrivet av Sara Hellström 29.04.2019 | 1 kommentar(er)

Före vår dotter kom till världen var jag redan bergsäker på att Bianca skulle hantera sin nya uppgift som storasyster med bravur. Jag tvivlade egentligen aldrig, men lite nervös var jag nog ändå. Speciellt inför deras första möte och ifall Bianca skulle ta avstånd till mig på något sätt. Tycka att jag sviker henne liksom. Nu då vår dotter är här och jag har facit i hand, så att säga, så kan jag konstatera att Bianca hanterar uppgiften bättre än jag någonsin kunnat hoppats på.

Vi hade en filt med oss till sjukhuset, som vår dotter fick ha då vi låg på BB. Sambon tog sedan hem filten till Bianca, så att hon skulle få bekanta sig med vår nya familjemedlem genom dofterna på filten först. Hon hade varit väldigt glad och entusiastisk då hon fick filten. Till viss del doftade den säkert mig, men jag tror nog hon också kände igen den andra doften på något vis. 

Då vi kom hem, efter tre dagar på BB, så var Bianca glad och ivrig. Det var nog också vad jag hade förväntat mig, däremot var jag inte beredd på att hon skulle vara så försiktig gentemot mig. Det var som att hon visste att jag var lite skör och vad jag hade gått igenom. Hon hälsade, men väldigt försiktigt. Snusade lite på bebisfötterna, men gick sedan och la sig i sin bädd. Som att det vore världens naturligaste sak att den här bebisen kom hem till oss. Som att hon redan kände henne. 

Det var verkligen häftigt att se hur naturligt Bianca tyckte detta var. Då insåg jag nog ännu mer att hon har faktiskt vetat hela tiden vad som händer och vem det är som skall komma till oss. Jag tror faktiskt hon visste mycket mer än oss, hela tiden. 

Nu, efter tre veckor och två dagar hemma tillsammans, är Bianca fortfarande lika snäll och förstående. Hon är nyfiken på sin nya lillasyster, men väldigt försiktig. Precis som hon alltid varit. Ibland kommer hon och berättar för oss om bebisen gråter och hon ligger gärna nära och tittar på henne, men gör inget mer. I hjälpköket där vi har skötbordet har även Bianca fått en bädd, så att hon skall ha en trygg plats även där. I början vågade hon inte komma med då vi gick för att byta blöja, men nu vågar hon. Hon ligger oftast där i sin bädd och övervakar. 

Att min famn numera oftast är upptagen av en liten bebis istället för Bianca, det hanterar hon också väldigt bra. Som att hon förstår. Mitt samvete angående det är dock inte lika förstående, men det är en annan historia. Bianca har verkligen anpassat sig otroligt bra och hanterar nog den här nya situationen bäst av oss alla. Jag är så stolt över henne, så otroligt stolt. Hon är den bästa storasystern. IMG 0929


En äcklig historia

Skrivet av Sara Hellström 15.03.2019

Om du är extra känslig eller känner dig som en stor mus-älskare, så kanske du vill skippa dagens inlägg. Annars kan du gladeligen fortsätta läsa. Jag skall berätta något som jag och Bianca var med om igår, eller kanske mest jag. Bianca blev nog mest besviken över att jag förstörde för henne. Igår blev dagen då jag från ingenstans såg en helt ny sida av Bianca och min lilla, söta, oskyldiga prinsessa blev plötsligt något helt annat för en stund. 

Bianca älskar att sticka ner nosen i snön och granska alla intressanta dofter. Den här vintern har hon även börjat jaga möss under snön. Hon lyssnar, spanar och sticker ner nosen i hopp om att hitta mössen. Det här är något jag trott hon gjort på lek. Aldrig har jag trott att hon velat fånga mössen eller ens kunnat fånga dem. 

Igår då vi gick ut på en promenad i snöstormen gjorde hon precis som hon brukar, hoppade ner i diket lite här och där och jagade sina möss. " Bra att hon gör av med lite energi genom att pulsa i snön ", tänkte jag. Sedan hör jag ett pip eller närmare sagt skrik. Och där står Bianca med en skrikandes mus hängandes ut ur munnen. Hon hade fångat en!

Jag halade snabbt in henne i kopplet och tänkte att hon nog släpper den, men nej. Hon vägrade! Hon skulle precis börja käka upp musen, som vid denna punkt inte skrek mera, den hade nog gått ett snabbt men tragiskt öde till mötes. Hennes blick var iskall och hennes käke satt fast som ett rovdjur som nyss fångat sitt byte.

Jag ville givetvis inte att hon skulle äta upp musen, kändes varken hälsosamt eller fräscht. Trots att jag beordrade henne att släppa musen så totalvägrade hon (och då är hon ändå en lydig hund som sällan sätter sig emot). Hon kämpade emot och försökte behålla musen och tugga den i sig, medan jag slet ut musen ur hennes mun. Det var ingen fin, fräsch eller trevlig upplevelse alls. 

Då vi kom hem tillbaka ville hon gärna gosas och kramas lite, men då fick jag nog förklara för henne att vi håller lite avstånd tills matte har återhämtat sig från chocken. Min prinsessa hade plötsligt blivit en blodtörstig jägare.

Jag trodde Biancas jakt på möss bara var en kul lek för henne, sysselsättning. Trodde verkligen aldrig hon skulle lyckas fånga en mus och trodde aldrig i min vildaste fantasi att hon skulle vilja äta upp den i en tugga! Jag hoppas detta var första och sista gången hon får tag på en mus. 

Idag är planen att låta mössen springa fritt utomhus och vi stannar inomhus och tar itu med lite städning istället. Dock har vi möss här inne för tillfället också, så får se var den här dagen slutar. 

DSC4694

 


Känner Bianca av att vi skall få en bebis?

Skrivet av Sara Hellström 14.03.2019

Under graviditeten har jag flera gånger fått frågan om jag tror att Bianca känner av att vi väntar bebis. Om hon beteer sig annorlunda, vaktar magen, mig eller på något sätt visar att hon vet vad som är på gång.  I början av graviditeten skulle jag nog ha svarat nej, men nu är jag inte så säker längre.

Bianca är väldigt intresserad av alla babysaker som flyttat in hos oss. Jag tror det är bra att vi introducerat alla saker för henne i lugn takt, så att inte allt förändras sedan över en natt. Hennes bädd som vanligtvis är på golvet av min sida av sängen har fått flytta lite på sig, eftersom där nu står en spjälsäng. Hennes bädd står fortfarande på min sida, men lite längre ner av sängen. Hon har fått dofta och bekanta sig med alla saker, de doftar ju inte vår bebis ännu men de har i alla fall blivit en naturlig del av vårt hem. 

Nu då jag tänker efter så tyckte jag att Selma genast visade intresse för att ligga på min mage, men Bianca visade inget sådant i början. Selma var en väldigt mysig katt och ville alltid ligga nära, men det var ändå som att hon visste lite mera än vi kanske trodde då. Som om hon började ta hand om mig lite mera.

DSC04883

De senaste månaderna har Bianca velat sova väldigt nära mig. Förr fick hon inte sova i sängen, men nu för tiden är det nog mer regel än undantag att hon sover där med mig. Husse har frivilligt flyttat till ett eget sovrum p.g.a. gravidkrämpor så nu är det jag och Bianca som delar säng. Så hon vill sova väldigt tätt intill mig och gärna lägga sig rakt över magen. Det har fått mig att tro att hon kanske visst känner av att det växer en liten människa där inne. Jag upplever också att hon vallar mig mera än normalt och håller mycket mera koll på var jag är. 

Bianca är alltid väldigt omhändertagande då det kommer till mig, men speciellt nu tycker jag hon behandlar mig ännu mera omsorgsfullt än vanligt. Vi pratade faktiskt med sambon en dag om att Bianca säkert kan höra bebisens hjärtljud, tror ni också det?

Hundar vet och känner ju så otroligt mycket mer än vad vi tror, så det är väl klart hon känner av något. Oavsett hur mycket hon visar åt mig att hon vet. Hundar kan ju bland annat känna av då någon skall få ett epilepsi- eller blodsockerfall, så att de skulle känna av en graviditet och alla dess hormonförändringar tvekar jag inte en sekund på. 

Har ni märkt av något speciellt på era djur då ni varit gravida?