fredag 15 mars 2019 - 10:41

En äcklig historia

Om du är extra känslig eller känner dig som en stor mus-älskare, så kanske du vill skippa dagens inlägg. Annars kan du gladeligen fortsätta läsa. Jag skall berätta något som jag och Bianca var med om igår, eller kanske mest jag. Bianca blev nog mest besviken över att jag förstörde för henne. Igår blev dagen då jag från ingenstans såg en helt ny sida av Bianca och min lilla, söta, oskyldiga prinsessa blev plötsligt något helt annat för en stund. 

Bianca älskar att sticka ner nosen i snön och granska alla intressanta dofter. Den här vintern har hon även börjat jaga möss under snön. Hon lyssnar, spanar och sticker ner nosen i hopp om att hitta mössen. Det här är något jag trott hon gjort på lek. Aldrig har jag trott att hon velat fånga mössen eller ens kunnat fånga dem. 

Igår då vi gick ut på en promenad i snöstormen gjorde hon precis som hon brukar, hoppade ner i diket lite här och där och jagade sina möss. " Bra att hon gör av med lite energi genom att pulsa i snön ", tänkte jag. Sedan hör jag ett pip eller närmare sagt skrik. Och där står Bianca med en skrikandes mus hängandes ut ur munnen. Hon hade fångat en!

Jag halade snabbt in henne i kopplet och tänkte att hon nog släpper den, men nej. Hon vägrade! Hon skulle precis börja käka upp musen, som vid denna punkt inte skrek mera, den hade nog gått ett snabbt men tragiskt öde till mötes. Hennes blick var iskall och hennes käke satt fast som ett rovdjur som nyss fångat sitt byte.

Jag ville givetvis inte att hon skulle äta upp musen, kändes varken hälsosamt eller fräscht. Trots att jag beordrade henne att släppa musen så totalvägrade hon (och då är hon ändå en lydig hund som sällan sätter sig emot). Hon kämpade emot och försökte behålla musen och tugga den i sig, medan jag slet ut musen ur hennes mun. Det var ingen fin, fräsch eller trevlig upplevelse alls. 

Då vi kom hem tillbaka ville hon gärna gosas och kramas lite, men då fick jag nog förklara för henne att vi håller lite avstånd tills matte har återhämtat sig från chocken. Min prinsessa hade plötsligt blivit en blodtörstig jägare.

Jag trodde Biancas jakt på möss bara var en kul lek för henne, sysselsättning. Trodde verkligen aldrig hon skulle lyckas fånga en mus och trodde aldrig i min vildaste fantasi att hon skulle vilja äta upp den i en tugga! Jag hoppas detta var första och sista gången hon får tag på en mus. 

Idag är planen att låta mössen springa fritt utomhus och vi stannar inomhus och tar itu med lite städning istället. Dock har vi möss här inne för tillfället också, så får se var den här dagen slutar. 

DSC4694

 

torsdag 14 mars 2019 - 10:44

Känner Bianca av att vi skall få en bebis?

Under graviditeten har jag flera gånger fått frågan om jag tror att Bianca känner av att vi väntar bebis. Om hon beteer sig annorlunda, vaktar magen, mig eller på något sätt visar att hon vet vad som är på gång.  I början av graviditeten skulle jag nog ha svarat nej, men nu är jag inte så säker längre.

Bianca är väldigt intresserad av alla babysaker som flyttat in hos oss. Jag tror det är bra att vi introducerat alla saker för henne i lugn takt, så att inte allt förändras sedan över en natt. Hennes bädd som vanligtvis är på golvet av min sida av sängen har fått flytta lite på sig, eftersom där nu står en spjälsäng. Hennes bädd står fortfarande på min sida, men lite längre ner av sängen. Hon har fått dofta och bekanta sig med alla saker, de doftar ju inte vår bebis ännu men de har i alla fall blivit en naturlig del av vårt hem. 

Nu då jag tänker efter så tyckte jag att Selma genast visade intresse för att ligga på min mage, men Bianca visade inget sådant i början. Selma var en väldigt mysig katt och ville alltid ligga nära, men det var ändå som att hon visste lite mera än vi kanske trodde då. Som om hon började ta hand om mig lite mera.

DSC04883

De senaste månaderna har Bianca velat sova väldigt nära mig. Förr fick hon inte sova i sängen, men nu för tiden är det nog mer regel än undantag att hon sover där med mig. Husse har frivilligt flyttat till ett eget sovrum p.g.a. gravidkrämpor så nu är det jag och Bianca som delar säng. Så hon vill sova väldigt tätt intill mig och gärna lägga sig rakt över magen. Det har fått mig att tro att hon kanske visst känner av att det växer en liten människa där inne. Jag upplever också att hon vallar mig mera än normalt och håller mycket mera koll på var jag är. 

Bianca är alltid väldigt omhändertagande då det kommer till mig, men speciellt nu tycker jag hon behandlar mig ännu mera omsorgsfullt än vanligt. Vi pratade faktiskt med sambon en dag om att Bianca säkert kan höra bebisens hjärtljud, tror ni också det?

Hundar vet och känner ju så otroligt mycket mer än vad vi tror, så det är väl klart hon känner av något. Oavsett hur mycket hon visar åt mig att hon vet. Hundar kan ju bland annat känna av då någon skall få ett epilepsi- eller blodsockerfall, så att de skulle känna av en graviditet och alla dess hormonförändringar tvekar jag inte en sekund på. 

Har ni märkt av något speciellt på era djur då ni varit gravida?

 

onsdag 27 februari 2019 - 08:46

På shopping med hundarna

Då min mamma var här hade hon givetvis även med sig sina hundar, Tindra och Caisa. Tindra är Biancas mamma och Caisa är den svenska blondinen i gänget. 

Jag är uppväxt med hund och även ärvt hundintresset av min mamma, det kan nog alla se som känner oss båda. Att dela ett sådant fint intresse med varann är verkligen roligt och givande. Att min mamma dessutom är utbildad inom djursjukvården är ett stort plus!

Under veckan då mamma var hos oss, åkte vi med hundarna till Seinäjoki eftersom Caisa skulle besöka veterinären där. Caisas besök gick jättebra och allt var i sin ordning. Efter veterinären besökte vi djuraffären Musti & Mirri. Hundarna fick hälsa på personalen och inspektera alla varor. Caisa var nog mest intresserad av maten, medan Bianca gärna ville ha en leksak och Tindra hängde med i svängarna lika snällt som alltid. Personalen trodde även vår nästan 10-åriga Tindra var en valp, så det var lite roligt. 

52864501 252692348974421 7881009587929743360 n

52890018 295461161137796 9118114796590333952 n

Caisa fick ett ben som belöning för sitt duktiga beteende hos veterinären. De andra två fick nöja sig med att agera fotomodeller framför världens sötaste leksakshylla. Är inte dessa pastelliga hundleksaker bara för ljuvliga? Hundleksaker är definitivt en av mina svagheter. 

Dagen efter vår utfärd till Seinäjoki, då vi ändå hade vanan inne, besökte vi även Musti & Mirri i Vasa. Jag och Bianca fyndade lite kattgodis på rea (tycker de är bättre storlek än nästan all hundgodis) och Caisa och Tindra fick visst också något gott med sig hem. 

Bästa shoppingfynden gjorde vi nog ändå i Hööks i Seinäjoki, fyndade massa nedsatta varor som var ytterligare nedsatta. Förutom att jag och mamma delar intresset för hundar, så delar vi nog även intresset att fynda saker på rea och erbjudanden. Kanske visar jag våra fynd i ett annat inlägg. 
djuraffar

53012098 303224000391317 4237281993974349824 n

Att shoppa med hundarna (och till hundarna) är så roligt. Att få gå in i en affär och veta att de faktiskt är lika välkomna som oss. Synd bara att det är så få affärer som tillåter hundar. Veckohandlingen skulle bli så mycket roligare om man fick ha en liten Binkkis med i vagnen. Men, jag vet. Mat och allergier och andra tråkiga praktiska saker sätter stopp. Man kan ju i alla fall leka med tanken. 

måndag 25 februari 2019 - 08:34

Vi har haft besök

Tack för alla fina tips angående innehållet i BB-väskan! Hur mycket och vad man skall ha med sig verkar verkligen vara individuellt och vissa vill ha eget av allt medan andra nöjer sig med sjukhusets saker. Känner i alla fall att jag nu har lite mera kött på benen tack vare era fina råd och tips!

Vi har haft min mamma på besök här i en hel vecka, därav tystnaden. I och med att jag är sjukskriven hann vi umgås ordentligt och göra en massa roliga saker. Främst hjälpte hon mig få ordning på alla babykläder och babysaker. Plus att hon är utbildad barnskötare och har arbetat på BB i sina dagar, så jag fick även passa på att ställa några av alla mina 100 frågor som cirkulerar i huvudet. En jättefin vecka hade vi och det blev som vanligt väldigt tomt då hon åkte igen. 

Nu är alla lillens kläder tvättade och fint vikta i lådor, redo att börja användas! Men vi hoppas ju att babyn stannar i magen och växer till sig ett par veckor ännu som tänkt. Bianca är lite fundersam över alla prylar som flyttat in, men anpassar sig bra och låg redan och sov bredvid babynestet en kväll. Jag är helt säker på att hon kommer bli den bästa storasystern och hantera den nya situationen utan problem.

Idag skall jag till rådgivningen och sedan försöka orka städa upp lite grann, imorgon skall jag nämligen ta bussen till Åbo för två nätter. Känns lite nervöst att åka iväg då man är rätt så höggravid, men tror nog det skall gå riktigt bra. Ha en fin dag <3
DSC05512

torsdag 14 februari 2019 - 00:00

Därför är Bianca min bästa vän

Glad Vändag eller Alla hjärtans dag!

Jag och Bianca har nyss vaknat och ätit frukost. Idag skall vi bara ha en lugn dag här hemma tillsammans och ikväll skall jag och Biancas husse gå på familjeförberedelsekursen som börjar idag. Dagen till ära tänkte jag dela med mig av några tankar kring varför hunden är människans bästa vän och i mitt fall - varför Bianca är min bästa vän. För det är hon verkligen, det finns ingen som kan ge mig det hon ger mig. 

DSC04955

♥ Hon är lojal

Jag kan alltid räkna med Bianca, hon finns alltid där. Hon älskar mig lika mycket oavsett om jag är uppiffad från topp till tå eller just stigit upp ur sängen, kanske till och med lite mer för det sistnämnda. Hon är pålitlig och dömer mig aldrig. 

♥ Hon sprider glädje

Efter en dålig dag eller en usel natt behöver man bara mötas av hennes viftande svans, så blir man glad. Hon får oss att le med sin blotta närvaro (och alla hennes busiga påhitt) varje dag. Hon lyser verkligen upp våra liv med så mycket glädje och så många skratt!

DSC04995

♥ Hon är det bästa sällskapet 

Med Bianca vid min sida behöver jag aldrig känna mig ensam, jag har alltid sällskap och det betyder väldigt mycket för mig. Jag har alltid en vän vid min sida, oavsett om det handlar om att slappa i soffan, gå en skogspromenad eller varför inte ta en kaffe på ett café. Hon hänger med oss på det mesta!

♥ Hon får mig att må bra

Bianca behöver inte göra annat än att finnas i mitt liv, för att få mig att må bra. Hon gör mig lycklig. Hon påminner mig om att vara snäll med mig själv och får mig att må bättre i mig själv. Jag upplever att jag funnit mera ro och kommit långt på vägen med att hitta mig själv sedan Bianca kom in i mitt liv. 

♥ Hon och jag är oskiljaktiga

Min och Biancas relation är svår att beskriva, nästan omöjlig att sätta ord på. Den är något alldeles speciellt och jag har aldrig upplevt något liknande med någon annan. Det är som att vi skulle ha ett osynligt band mellan oss det tar fysiskt ont i mig då jag inte är med henne. Hon är mig väldigt kär och betyder allt för mig. Det har alltid varit hon och jag och kommer alltid vara det. 
DSC05002Dessutom är hon världens bästa fotomodell och ställer upp på alla knasiga idéer jag har. 

Världens bästa Bianca! Vi önskar er alla en riktigt fin dag <3 

 

fredag 18 januari 2019 - 16:05

Fem saker du kanske inte visste om oss

Det är fredag och helgen är på intågande. Vi kommer spendera den här eftermiddagen och kvällen i bilen ner mot Södra Finland. Vi skall hälsa på min familj där under helgen. Under tiden vi tar oss neråt i landet tänkte jag ni skulle få ta del av en liten lista jag sammanställt till er. En lista med några saker ni kanske inte visste om oss, här varsågoda! 

 

Fem saker du kanske inte visste om mig och Bianca:

 

1. Bianca fick något som heter Slipped Tendon eller Sheltiehäl då hon var åtta månader gammal. Kort förklarat innebär det ungefär att akillessenan hoppar ur led och behöver opereras. Bianca opererades i Seinäjoki, där opererade man båda hennes bakben samtidigt. Det är rätt så ovanligt att de får åkomman på båda benen samtidigt och tydligen ännu ovanligare (inte hört om någon annan) att man opererar båda benen samtidigt. Operationen lyckades och hon hade bandage i ungefär sex veckor, eller var det åtta? Minns inte exakt. Vi hade en lång rehabiliteringsprocess med gymnastik, simning och regelbundna besök hos fysioterapeut. Idag är hon helt återställd! 

2. Då jag och Bianca var med om en djurkommunikationssession tillsammans med Susanne på IVAR Energy fick vi veta att vi troligen levt tillsammans i ett tidigare liv. Jag har alltid känt ett så otroligt stark band till Bianca, så det är definitivt något jag kan tro på att vi gjort. Sessionen var en helt fantastisk upplevelse jag alltid kommer bära med mig i hjärtat. 

DSC01481

3. Jag och Bianca tappade bort oss i blåbärsskogen en gång. Bianca tyckte mest det var kul, men jag hann nog få lite panik då jag insåg att vi gått omkring i flera timmar och jag hade inte den blekaste aning om var någonstans vi var. Det löste sig dock med lite telefonhjälp av vår personliga kartguide, husse. Pinsamt nog var vi inte alls långt bort från varken vägen eller vårt dåvarande hem. Men sedan dess är jag lite försiktigare med att gå ut i skogen ensam och lite mera uppmärksam på min omgivning. 

 

4. Då Bianca var valp tuggade hon sönder fem koppel. Inget annat dock, bara sina egna koppel. Fem stycken. 

5. Då Bianca var valp hade hon en lång period då hon bet mig i händerna. Inget vanligt valpbitande, utan verkligen gick till attack. Heela tiden! Det var riktigt jobbigt och jag hade så svårt att få kontroll över det trots att jag försökte allt. Nu i efterhand förstår jag ju att hon såg det som en väldigt rolig lek, medan det blev psykiskt jobbigt för mig. Kände mig som en värdelös matte, då jag inte ens kunde gosas med min valp utan att händerna blev sönderbitna. All hennes vakna tid gick åt att attackera mina händer som om de var en god köttbit. Det slutade bums då hon var ca. 4-5 månader efter att hennes husse med bestämd röst sade att nu får det räcka. Då förstod hon äntligen att detta inte var en lek som matte uppskattade.

Det var de fem punkterna. Det skulle vara kul att veta ifall detta var helt ny info för er eller om ni redan hade stenkoll på alla punkter. Berätta gärna! Och om det är något annat om oss ni gärna skulle vilja veta. Jag har några timmar att döda här bredvid förarsätet, så kommentera på!

 

tisdag 15 januari 2019 - 21:00

Tankar om att få en bebis till en hundfamilj

Jag fick en fråga om hur vi tänker kring den kommande bebisen och Bianca. Den frågan tänkte jag försöka svara på idag. Det korta svaret skulle nog vara att vi inte har någon speciell plan för det, utan tänker att både Bianca och bebis kommer klara det utan problem. Men, tankar finns det givetvis ändå och jag tänkte jag kunde utveckla dem lite grann. 

Bianca är inte så van med barn och om vi har barn på besök som är ett par år och springer runt och leker kan hon bli lite osäker och stressad, med tanke på deras oberäkneliga rörelsemönster. Jag tror dock att hon kommer vänja sig vid det lilla liv som växer upp hos oss och som blir en del av vår familj. Jag tror hon kan känna sig säkrare då i och med att hon får se den lilla växa upp och lära känna han eller hon på ett helt annat sätt om man har ett barn på besök ett par timmar.

Jag tror Bianca kommer vara nyfiken men försiktigt över vår nya familjemedlem. Hon har redan varit väldigt intresserad av alla bebissaker som smygit sig in i vårt hem. Givetvis måste man alltid vara lite försiktig då det gäller hund och barn, för en hund är ändå alltid en hund. Längre fram tycker jag även det är viktigt att både barn och hund lär sig vad som är rätt och fel gällande varandra. Att barnet lär sig respekt för Bianca och tvärtom. Ett levande djur är inte ett barns leksak och det är väldigt viktigt för mig att det fungerar då barnet blir äldre och börjar röra på sig.

DSC04729

Det som jag kanske funderar mest över just nu är om Bianca kommer uppleva svartsjuka och om jag kommer behöva tampas med ett evigt dåligt samvete. Att min kärlek till Bianca skulle förändras efter att bebisen kommit, det tror jag absolut inte. Bianca är och kommer alltid att vara det hon är för mig, oavsett vilka andra som kommer in i vårt liv. Sedan att tiden behöver prioriteras om lite är ju ett faktum och också att det kommer finnas en annan som behöver min famn, men det får vi helt enkelt ta som det kommer. Vi är ändå två i hemmet och jag tror det mesta går att lösa bara man vill.

Sen, förutom dessa tankar finns det ju även praktiska tips som att låta hunden dofta på en filt som bebisen haft på bb före man själv kommer hem med bebisen. Det är nog något vi kommer göra tror jag. Det känns som ett bra sätt att förbereda Bianca på vem som kommer att komma hem till oss. Hundar avläser ju så otroligt mycket ur en doft. Har ni andra bra tips ett råd att tänka på angående hund och bebis? Eller hur gjorde ni?

Jag själv är uppvuxen med hund och även med andra djur och vet hur värdefullt det kan vara. Så att vårt barn skall få växa upp sida vid sida med Bianca är något jag ser fram emot att få se <3 

 

måndag 14 januari 2019 - 19:36

Bianca har skaffat Instagram

Tack för kommentarerna på gårdagens inlägg, det värmde och jag vet att allting kommer lösa sig. På ett eller annat sätt. Det kommer säkert ta tid och kanske kräva lite andra metoder än jag trott, men jag kommer nog stå stadig en dag igen.

I hopp om att hitta ny motivation och finna den där gnistan jag redan nämnde, så gjorde jag något jag länge funderat på. Eller Bianca gjorde, hon skaffade instagram! Eller som man tydligen kallar det om man är en sheltie, sheltiegram. Där kan jag publicera alla de där hundinläggen jag kanske ibland drar mig för att publicera på eget konto. Snabbt, enkelt och med lite mindre krav än vad jag ställer på mig själv här på bloggen. En verklig inblick i Biancas vardag. Följ henne på hennes äventyr där, du hittar henne under namnet sheltiebianca.

 

50060774 2277522432525925 6659906276362813440 n

måndag 7 januari 2019 - 19:41

En dag med min favorittjej

God kväll,

Sitter här med en tekopp och kollar konstant på klockan med funderingar om jag borde äta något ännu ikväll. Jag skall nämligen på sockerbelastning imorgon och måste vara oäten i tolv timmar. Min gravida kropp tycker inte alls om att vara utan mat speciellt länge, så jag har tankat rejält nu inför morgondagen. Jag behöver oftast äta direkt jag vaknar, så hoppas morgondagen går bra trots att jag blir tvungen att skippa frukost. 

Idag har jag varit ledig och spenderat dagen med min absoluta favorittjej. Jag behöver knappast säga vem jag syftar på. Vi sov länge, åt frukost i sängen och gick sedan ut på gården en stund. Fotograferade lite bilder och lekte i snön. Sedan tog jag mig an några små målningsprojekt, en byrå och två små hatthyllor. Vet inte om jag tog i för hårt, trots att jag tyckte jag tog det riktigt lugnt idag, men efter andra varvet målarfärg skrek min kropp vila. Så det var det jag gjorde sen. 

Jag har lite svårt att komma igång med bloggen igen, märker jag. Dels försvann en stor del av min bloggiver med Selma och dels är det nästan bara babytankar som snurrar i mitt huvud. Jag skulle gärna styra tillbaka bloggen dit den hör hemma, till mina hundrelaterade ämnen. Ni får väldigt gärna ge mig hjälp på traven, fråga om ni undrar något eller ge mig tips på vad jag kunde skriva om. Tack på förhand!

DSC04674

 

tisdag 12 juni 2018 - 16:00

Biancas födelsedag

Det här med att köpa hus, all byråkrati kring det, packa ner sitt liv och samtidigt hinna blogga, det är helt klart en ekvation jag har svårt att lösa. Dock är det bara en kort period, så kanske både ni och jag klarar av det. Idag både måste och vill jag däremot hinna skriva några rader. Idag är det nämligen ingen vanlig dag, utan idag är det Biancas födelsedag. Hipp Hipp Hurra!

Bianca, vår lilla stjärna, fyller fyra år idag. Jag säger som jag troligtvis sagt varenda år - Jag kan inte förstå vart tiden rusar. Känns som hon varit med oss hela våra liv, samtidigt som jag minns natten hon föddes som om det vore igår. Lika sant fortfarande. 

Jag och Bianca började hennes födelsedag med en solig morgonpromenad. Jag plockade blommor längs vägkanten och hon doftade på alla härliga grässtrån (härliga enligt henne då, inte mig). Då vi kom hem försökte jag göra en blomkrans åt henne, vilket gick sådär. Den blev lite oproportonelig, för liten och Bianca vägrade bära den. Men tanken var god, även om Bianca inte uppskattade gesten speciellt mycket. 

Vi har skämt bort henne med en massa presenter, bland annat en ny boll och en ny fresbee. Den gamla fresbeen kastade jag till skogs för länge sedan och ända sedan dess har vi försökt hitta en ny motsvarande. Hennes favoritboll läcker ludd, så hon behövde även få en ny sådan. Just nu ligger hon på gräset och tuggar i sig en annan av sina presenter.DSC3

Bianca fyra år är en otroligt snäll och social hund. Kramgo, mysig och så full av kärlek. Hon är glad för allt och uppskattar allt i livet. Hon tar verkligen vara på varje dag och lever i nuet. Hon påminner oss (speciellt mig) ofta om att glädjas åt de små sakerna här i livet och vara tacksamma för det vi har. Hon är verkligen en fantastisk liten hund. 

Jag är så otroligt tacksam för att Bianca kom in i mitt liv. Jag är så tacksam att jag fått följa med henne ända från start (berättelsen om då hon föddes hittar du här). Fått se henne utvecklas och fått utvecklas med henne. Jag är så tacksam över all den glädje och kärlek hon ger oss, varenda eviga dag. Hon ger oss så många skratt, så många fina stunder. Hon gör vardagen och livet lite roligare, lite bättre och mycket mera betydelsefullt. Älskade vän. 

Grattis Bianca <3