1D2

Visa alla inlägg skrivna februari 2018

Min bästa vän

Skrivet av Sara Hellström 14.02.2018 | 2 kommentar(er)

Idag är det Alla Hjärtans Dag, vilket för mig egentligen är som vilken annan dag som helst. Trots det, tycker jag att det är en ypperlig dag att skriva ner några ord om min allra bästa vän, Bianca.

Bianca var en efterlängtad tjej, det känns som jag har väntat på henne hela livet. Hoppats, drömt och önskat. Natten då Bianca kom till denna värld var det genom ett akut kejsarsnitt, där vi tyvärr var inställda på att varken Bianca eller hennes bror skulle klara sig. Men glädjetårarna var många och lyckan var enorm då sköterskan kom ut med min tjej invirad i en handduk och sade att hon mår bra. Hon var så liten, så skör men ändå så stor och stark. En kämpe. Endast några minuter gammal hade jag henne i min famn och därifrån har vi fortsatt, sida vid sida. 

Jag har alltid känt väldigt starkt att Bianca och jag är menade för varann. Vi förstår varann och delar något som ingen annan riktigt kan förstå. Ibland känns det som att vi har ett fysiskt band imellan oss, som ingen kan kapa. Som ingen heller kan se eller förstå, bara vi.

Bianca får mig att må bra. Att få dela min vardag och mitt liv med henne gör mig lycklig. Genom henne har jag funnit vänner. Vänner jag hoppas skall finnas med mig genom hela livet. Genom henne har jag hittat mig själv, vem jag är och vem jag vill vara. Hon får mig att skratta varenda dag. Hon får mig att känna mig älskad och viktig. Hon lyssnar och finns där.

Jag är tacksam över varje dag vi har tillsammans. Varje stund. Ibland har jag svårt att förstå att jag levt en vardag utan henne, det känns så självklart att hon alltid har funnits och skall finnas vid min sida. Att vi hör ihop. Bianca är så mycket mera än en hund för mig, mera än ett husdjur. Min bästa vän, min själsfrände. Hon ger mig ett helt liv fyllt av massa obeskrivliga känslor. Härliga känslor. Så mycket mera än bara kärlek. Så mycket mera än bara en hund.

Älskade vän, Tack för att du finns <3 

IMG 5398


Tio saker du inte visste

Skrivet av Sara Hellström 13.02.2018 | 1 kommentar(er)

Jag tycker det är väldigt intressant att läsa listor där bloggaren berättar saker man kanske inte visste. Ett bra sätt att lära känna bloggaren lite bättre och få reda på saker den kanske annars inte skulle skriva om. Så, idag tänkte jag köra en sådan lista. En egen version, såklart. Tio saker du kanske inte visste, fem om mig och fem om Bianca.

1. Jag är utbildad servitör, restaurangkock, estenom och kosmetolog. Det sistnämnda studerade jag via ett läroavtal i Tammerfors som blev klart för snart ett år sedan. Jag studerade även Språk-och Turism ett år, men det gav mig ingen examen. 

2. Jag är uppvuxen på Kimitoön, men har bott fyra år i Pargas, ett år i Karis och nu snart sju år i Vasa (på tre olika adresser). Samt att jag gjorde en praktikperiod på åtta veckor i Ekenäs och bodde där hos min mommo under tiden. 

3. Jag älskar att titta på tv-serier, främst reality serier. Just nu tittar jag bland annat på Farmen, Unga mammor, Sveriges Mästerkock, Det stora tårtslaget och Lyxfällan. Mina andra absoluta favoritserier är Prison Break, Vampire Diaries och Beverly Hills 90210 (orginalet från 90-talet)

4. I min bil har jag en del gamla cd-skivor från min tonårstid. Ibland då jag åker ensam sätter jag i en skiva, skruvar upp ljudet sådär som man hade det då man just fyllt 18 och lyssnar på en gammal dänga som var favoriten för tio-tolv år sedan.

5. Mina sämsta ovanor är att aldrig skölja av något innan jag sätter det i diskmaskinen, inte skruva på korkar på drickaflaskor ordentligt och alltid lämna kylskåpsdörren på glänt. IMG 0832

1. Bianca har många smeknamn. Här hemma kallar vi henne oftast Binkki eller Binkkis. Då jag skriver om henne använder jag mig ofta av Lilla B. Men det mest udda smeknamnet är nog det ett par av våra vänner kommit på, Rusta. 

2. Bianca har åtta ryggkotor(ländkotor) en hund skall egentligen ha sju stycken. Att hon har en extra är inget hon lider av, men det kom fram då hon röntgades för sina magproblem. 

3. Då jag skulle välja namn till Bianca tänkte jag första döpa henne till Saga. Andra namn jag funderade på var bland annat Moa, Milea och Nova. Min mommo tyckte hon skulle heta Selma.

4. Då Bianca var åtta månader gammal drabbades hon av något som heter slipped tendon, vilket kort förklarat betyder att hälsenan hoppar ur led på bakbenen. Hon opererades, gick med bandage flera veckor och rehabiliterades. Idag är hon helt återställd! Är detta något ni skulle vilja läsa mera om?

5. Då Bianca var ca. elva veckor gammal föll hon ner i en grop i marken som var över en halv meter djup. Vi var ute i skogen då hon tog ett skutt och plötsligt ser jag min elva veckors valp försvinna rakt ner i marken. Jag dök efter henne och fick tag i hennes halsband och kunde dra upp henne. Bianca klarade sig med en smärre chock och jag med en större chock, några blåmärken och sjuk axel.

 


Mata inte min hund

Skrivet av Sara Hellström 12.02.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Vad är det med att vi människor ofta behöver försöka övertala andra människor att göra val de egentligen inte vill. Jag syftar på t.ex. situationer där en person bestämt sig för att sluta äta socker, men ändå skall man fråga sju gånger på raken om den verkligen inte skall ta en bulle. För en bulle är ju inte så farligt. En liten öl kan man nog ta fast man kör. Ta mera mat fastän byxorna spricker. Varför kan vi inte ta ett nej? Samma sak gäller då människor skall mata andras hundar, fast man sagt nej, nej och åter nej. Varför är ordet nej så svårt att förstå?



-Din hund är så söt, hon måste få något. Får jag ge henne en bulle?
- Nej, helst inte.
-Men hon är ju så söt. Kan jag ge en skinkskiva då?
-Nej, hon får ont i magen.
-Men någonting måste hon få. En liten bit bara?
- Nej, ge inte.
- Men har vi ingenting på bordet jag kan ge?


Jag tror att detta är en rätt så vanlig situation och inte bara något jag och Bianca råkar ut för. Jag är lite (läs:mycket) trött på det här scenariot, att jag upprepade gånger måste neka. Att alltid vara på sin vakt att ingen matar min hund med något opassligt, för många gånger slinker det ner något under bordet trots att jag sagt nej. Det handlar om respekt och tyvärr saknas den ofta då det gäller andras hundar. 

Vi har i princip aldrig gett något åt Bianca från matbordet. Några av er ställer kanske frågan varför, jag ställer frågan varför tillbaka. Jag ser inte att varken vi eller Bianca får ut något av att mata henne från matbordet, förutom eventuellt en tiggande hund som alltid sitter vid matbordet och tigger mat. Om då en gäst matar Bianca från bordet, med en bulle eller skinkskiva så går det alltså emot vad vi lärt henne. Det går emot våra principer. 

Bianca lider av ett problem med magen som gör att hon inte klarar av att äta annat än sin egen mat. Det har visserligen blivit bättre och hon är inte lika känslig längre, men vi undviker fortfarande att ge henne sådant vi inte vet om hennes mage klarar av. Så om någon ger henne en bit skinka eller köttbulle för att hon är söt, så betyder det att hon troligtvis kommer att få ont i magen och må riktigt dåligt. Det finns också många hundar i dagens läge som är allergiska och därför inte kan äta vissa saker. Vi matar inte heller nötter i en nötallergiker, varför mata köttbullar i en hund som får magkramp?img 48791 1

Jag har varit med om situationer då vi besökt någon och personen vi besökt har stått i köket. Plötsligt har personen kunnat slänga en skinkskiva ner på golvet, åt hunden. Det leder oftast till att hunden rusar efter skinkskivan och väntar på mer. Men vad händer nästa gång då jag står hemma i badrummet och tappar en värktablett på golvet?

Något som också ofta glöms bort är storleken på hund och mängd mat. Man måste tänka på hunden storlek. Om du ger en hund i Biancas storlek en lika stor kanelbulle som du själv äter, tänk efter hur stor den är för henne. Det är som att du själv skulle äta ett helt bröd. Orkar du? Mår du bra efter det?

Bianca är i mångas ögon en väldigt söt hund som fångar många med blicken, vilket gör att de tror att hon ber om något eller att de bara vill ge henne något för att ”hon är ju så söt”. Men faktum är att Bianca är precis lika söt och precis lika glad fastän hon endast får en liten klapp på ryggen, fast du kliar henne lite bakom örat eller pratar lite med henne. Hon blir inte en lyckligare hund fast hon får en bulle. Tvärtom.

Så för att sammanfatta, mata ALDRIG en hund utan ägarens lov. Det kan och gör ofta mera skada än nytta. Hunden kan bli riktigt sjuk om du matar i den fel saker. Vissa kanske tycker det är helt okej att mata i den vad som helst och hur som helst, men du måste alltid fråga. Säger ägaren däremot nej, så visa respekt och acceptera ett nej. En hundägare känner sin hund bäst och vet vad som är bäst för den, lyssna och acceptera.


Om att prioritera sig själv

Skrivet av Sara Hellström 11.02.2018 | 1 kommentar(er)

Jag brukar inte ge några nyårslöften, tycker oftast det leder till för stor press och för många krav. Löften man skall hålla, som man ändå inte gör och sen bara blir besviken på sig själv då det inte lyckades som man ville. Mål däremot, det brukar jag sätta upp. Vid det här årets början skrev jag ner några mål jag vill ha i åtanke under detta år. Mål som jag själv mår bra av att sträva emot och som jag bör bli bättre på. Ett av mina mål var att försöka hålla söndagen som en vilodag. En kravlös dag utan planer och måsten. 

Det har väl gått sådär, ibland bättre och ibland sämre. Däremot har det verkligen fått mig att tänka till över hur jag prioriterar min tid. Det har varit en ögonöppnare för mig hur viktigt det faktiskt är att ha de där kravlösa dagarna. Jag har nog egentligen alltid vetat hur viktigt det är för mig, men har varit lite dålig på att få till det. Jag är väldigt dålig på att säga nej och väldigt dålig på att sätta mitt eget mående och vilja i första hand. Jag kan lätt boka in en hel vecka med massa program, utan problem. 

Detta år vill jag verkligen försöka att sänka mina krav, minska på stressen och bli bättre på att leva i nuet. Bli bättre på att prioritera mig själv och mitt mående. Sätta mig själv i fokus. Det är ju trots att mitt liv och det måste jag ju leva utgående från vad jag vill och inte enbart utgående från vad andra vill av mig. DSC3

De här kravlösa dagarna, eller lediga söndagarna spenderar jag helst hemma i soffan med Bianca. Eller på en filt på golvet, så som vi sitter just nu. Bara jag får vara med henne och ha värdefull Bianca-matte tid. Idag tänker jag inte göra något av de där jag kanske borde. Inga måsten. Disken får stå kvar tills imorgon, likaså tvätten. Dammtussarna försvinner väl inte heller någonstans. Det kan låta banalt, men det är verkligen svårt för mig att ha sådana här dagar utan att känna en liten inre stress över det. Utan att känna att jag i ett senare skede behöver kompensera för min lathet. 

Då jag mår bättre och prioriterar mitt mående, då mår även Bianca bättre. Att hon påverkas av hur jag mår är väldigt tydligt. Hon läser ofta av mig bättre än jag själv gör. Idag är hon lugn, nöjd och väldigt tillfreds, precis som jag. Det enda vi skall göra idag är gå promenader, kramas och ta vara på stunden. Göra det vi känner för och ha det bra. Trevlig söndag önskar vi er alla <3