1D2

Visa alla inlägg skrivna juni 2018

Första nätterna i huset

Skrivet av Sara Hellström 30.06.2018

Vilken vecka vi har haft, två lediga dagar har nog aldrig varit mer välkomna än nu. Trots att vi i princip flyttade alla stora möbler och mycket annat förra helgen så har vi ändå kört med fyllda bilar varje kväll hela veckan. Ett tag kändes det som att sakerna aldrig skulle ta slut, på riktigt. Hur vi än tömde fanns det ändå nånting kvar. Men nu, nu är gamla lägenheten så gott som tom.

Idag skall vi hämta de sista prylarna samt städa ur den. Sen slår vi igen dörrarna till det som varit vårt hem i fyra år och får fokusera på ett nytt kapitel fullt ut. Lite skräckblandad förtjusning över det hela. 

Vi har alltså sovit här i huset ett par nätter nu. Det känns fortfarande lite som att vi är husvakt och att vi snart packar ihop och åker hem igen. Samtidigt som det sakta mak börjar gro fram en lite känsla av att det faktiskt är vårt. Vi bor här i ett fullständigt flyttkaos fortfarande och om vi någonsin får det upprätt känns ovisst just nu. 

Tänk att vi faktiskt hittade vårt hus till sist. Ett tag kändes det som vi kunde husmarknaden utan och innan och allt vi såg på var bara fel. Det fanns inget sådant vi ville ha. Men det här huset, jag hade en bra magkänsla redan då jag fick nys om det första gången. Då vi båda steg innanför dörren för första gången visste vi båda att här var det. Det som vi så länge kallat huset får vi nu börja kalla hem. Vårt hem <3 

36375575 10214938643233109 8464235527904690176 n2

 

 


Vi håller på att flytta

Skrivet av Sara Hellström 25.06.2018 | 1 kommentar(er)

Ja, vi flyttar! Och det är det enda vi gör just nu. Från tidiga morgnar till sena kvällar har vi jobbat på. Packat ner, lastat på, packat upp, städat, röjt och så vidare. Det är ett fortgående projekt kan man säga, som inte lämnar speciellt mycket tid åt annat. Vi börjar bli trötta i både kropp och sinne, men vi kämpar på.

För en vecka sedan (två dagar efter att jag kommit hem från min semesterresa) gick första flyttlasset. En vecka tidigare än planerat, men det är vi bara glada för. I lördags tömde vi i princip hela lägenheten. Vi hade egentligen inte tänkt tömma slätt i det här skedet, men samtidigt fanns det nog ingen orsak att dra ut på det. Vi har endast vår säng, matbordet och lite kläder kvar här. Och Biancas säng, såklart.

Vi har spenderat hela midsommarhelgen vid huset och verkligen tagit vara på den lediga tid vi haft. Vi hade tre lediga dagar gemensamt och det har verkligen varit guld värt med tanke på den här flytten. På midsommarafton flyttade jag och sambon ensamma i stormen, men resten av helgen har vi haft stor hjälp av vänner och familj. Så tacksam för all hjälp vi har fått.

DSC4

 

Många har frågat mig hur det känns. Känslomässigt är det en berg och dalbana. Ibland vill man bara kasta in handduken och gråta hejdlöst, eftersom det känns för överväldigande. Det känns lite som hela ens liv, ens trygghet har rivits upp och blivit utspridd över ett stort område. Man kan inte riktigt greppa det och jag har inte den kontrollen jag gärna vill ha. Att ha sitt liv i lådor, där du knappt vet vilka lådor du har vad i är tungt. Det känns skrämmande, vemodigt och visst kändes det lite chockartat första gången vi låste upp dörren till huset själva.

Det känns också spännande, overkligt och underbart. Det känns rätt. Det är ett fantastiskt ställe och ett hus med stort hjärta vi hittat. För varje låda vi packar upp så känns det bättre. Mera hemma. Snart har vi ett hem igen där var sak har sin plats och ett hem där vi lever vår vardag precis som förr. 

Vi bor ännu i vår gamla lägenhet den här veckan till slut, eftersom vi har närmare till jobbet och vi vill inte heller lämna Bianca ensam i nya huset då vi jobbar. Bianca har givetvis hängt med hela helgen och börjar sakta mak känna sig hemmastadd i nya huset, men hon är fortfarande tryggare i vårt gamla hem.

Nu skall vi åka och hämta en kökssoffa jag fyndade på loppis igår och sedan vidare mot huset. Det finns ännu mycket kvar att göra innan vi bosätter oss där. Egentligen skulle jag bara vilja kasta mig på soffan och sova bort hela kvällen, men eftersom vi inte har någon soffa kvar här så existerar inte ens möjligheten. Jag skall uppdatera lite mera bara tiden och orken finns, just nu räcker inte riktigt tiden till allt. Men snart, vi hörs!


En liten semesterresa

Skrivet av Sara Hellström 14.06.2018 | 1 kommentar(er)

Jag har semester den här veckan, kanske nämnde jag det redan i förbifarten. Att ha semester på hemmaplan där vi ligger mitt i ett flyttkaos var inte så lyckat. I alla fall inte om man vill ha semester och göra ingenting. Eller vila upp sig. Det gick inte hemma. På min tredje semesterdag hade jag redan varit på tre möten, tömt ett rum, packat ner hela köket och haft en lägenhetsvisning. Så passligt nog lämnade jag det där igår och åkte ner till Södra Finland.

Jag har precis vaknat i Pargas hos min bror och hans familj. Jag kom hit igår kväll och spenderade kvällen med min underbara brorson, min bror och hans sambo samt alla deras hundar. Hann också träffa en vän en stund. Alldeles strax skall min mamma komma hit på frukost. Därefter är tanken att jag och mamma skall plocka upp mommo och flyga iväg till Gdansk ett par dagar. gdansk 22

gdansk 321

gdansk 13

Då det först var tal om att åka till Gdansk mitt i vårt flyttkaos, var jag lite skeptiskt. Osäker på om jag skulle ha tid eller överhuvudtaget orka. Men med facit i hand kan jag säga att det kunde inte komma mer lägligt. Det var precis det här jag behöver. Ett avbrott. Att åka till ett ställe där jag inte kan packa, där jag inte kan tänka på flyttlådor eller annan byråkrati. Bara vara. Ha semester.

Att få spendera några dagar i min mammas och mommos sällskap ser jag fram emot. Vi reste ofta tillsammans förr, men nu är det flera år sedan vi gjort en liknande resa. Vi brukar ha väldigt roligt och skratta en hel del. Jag tvivlar inte en sekund på att denna resa kommer bli minst lika bra som våra tidigare.

gdansk 2

gdansk 11

gdansk 25

Jag har faktiskt varit i Gdansk en gång förr, för fyra år sedan (bilderna i detta inlägg är från den resan). Minns inte så mycket, mest att vi åt Gofrys (våfflor) och drack Tyskie öl. Och så åkte vi ett pariserhjul och åkte runt på hyrcyklar. Samt att vi under sista dagen åkte till grannstaden Sopot samt gick på en äkta polsk marknad. Mindes visst ganska mycket ändå. 

Jag tror dock den här resan kommer bli lite annorlunda än den jag gjorde med sambon för fyra år sedan. Vi har lite andra mål nu än sist, bland annat tror jag shopping och Gamla Stan står högt upp på listan. Om du sitter inne på bra Gdansk tips, tar jag gärna emot. Så tipsar jag er tillbaka sedan då jag kommit hem igen. Deal?


Vad fyra år som hundägare lärt mig

Skrivet av Sara Hellström 13.06.2018 | 1 kommentar(er)

Eftersom Bianca fyllde fyra år igår, innebär det också att jag nu varit hundägare i fyra år. Även om jag växt upp med hund och alltid haft hundar i mitt liv, så är det givetvis helt annat att själv äga en hund. Att själv ansvara över en hund. Våra fyra år har minst sagt varit innehållsrika. Jag och Bianca har gått igenom en hel massa tillsammans och hon har lärt mig så mycket, men fram för allt har jag gått igenom en stor personlig utveckling. 

Jag sitter som bäst i tåget påväg ner till Södra Finland och tänkte därför passa på att dela med mig av några saker som jag lärt mig under dessa fyra år. Givetvis har jag lärt mig massor om hundar överlag, om mig själv och hur många bra saker som helst. Jag kan omöjligt berätta allt jag lärt mig i ett enda inlägg. Jag har valt ut några specifika saker som jag anser vara några av de viktigaste lärdomarna jag tagit med mig. 

 

Glädjs åt de små sakerna & Lev i nuet

En hund lever verkligen i nuet och tar vara på livet. Livet som är här och nu. De oroar sig inte för morgondagen eller gårdagen. De går inte runt och noijar över saker, sådär som vi människor gör. De glädjs för vad de får och gör det bästa av alla situationer. En ny boll eller en enkel promenad kan göra hela din hunds dag. Det här är något Bianca har lärt mig och påminner mig om hela tiden. Hon påminner mig om att ta vara på livet och stanna upp ibland. Jag är absolut inte lika på bra på det som henne än, kanske blir jag aldrig det heller. Men jag är glad och tacksam över att hon öppnat upp mina ögon lite mera i alla fall. img 0726

Acceptera dig själv för den du är 

Både mitt självförtroende och min självkänsla har alltid varit väldigt upp och ner, mest ner. Jag har sällan varit nöjd med hur jag sett ut eller vad jag klarat av. Har svårt att tro på mig själv eller se mig själv klara av saker. Fastän jag gång på gång fått bevisat att jag kan mera än jag tror och att jag är bra precis som jag är. Bianca har lärt mig att tro på mig själv. Sedan hon kom in i mitt liv har jag blivit självsäkrare och lite snällare mot mig själv. Hon får mig dagligen att inse att jag duger precis som jag är. Hundar går inte runt och önskar att de hade lite kortare nos, längre ben eller tjockare päls. De är inte besvikna på sig själva för att de inte kan hoppa högre eller springa snabbare. Varför tar inte vi människor mera lärdom av hundarna och accepterar oss för dem vi är? img 0677

Var ärlig & Tala klarspråk

Då jag ser Bianca och hennes sätt att kommunicera ser jag en rak och ärlig kommunikation. Inga antydningar, inga hintar eller meningar begravda under andra meningar. Inget skitsnack. Hon säger och visar exakt vad hon vill eller tycker. Hon talar klarspråk. Hundar talar klarspråk. En hund läser ofta människor bättre än vad vi själva gör och att försöka ljuga för en hund är lika lönlöst som att försöka fiska i ett badkar. 

 

Förlåta mera

Hundar är inga långsinta djur. De förlåter och går vidare. Jag har nog alltid varit en rätt så förlåtande människa och vill gärna ge människor flera chanser. Det som livet med Bianca ändå fått mig att inse är att vi borde sluta irritera oss på småsaker och framför allt inte börja tjafsa om småsaker. Saker som inte betyder något. Samt att vi borde bli bättre på att inse då vi gjort fel, erkänna och be om förlåtelse samt kunna förlåta. img 0735

Förutom detta har jag även lärt mig att inte gå någonstans utan en tejprulle för kläder och hittar jag ett hundhår i maten plockar jag bort det utan att ens reflektera över det. Jag har lärt mig att vara ensam i badrummet är överskattat och har numera alltid sällskap då jag går dit. En blöt nos på kinden innan klockan åtta är lika normalt som att väckarklockan ringer. Och fastän man plockar ihop hundleksakerna ligger de snart omkringspridda igen, var så säker. Samt att hur många gånger du än kastar iväg en boll så är det lika kul varenda gång, för hunden då alltså. 

 

Vad har din hund lärt dig?


Biancas födelsedag

Skrivet av Sara Hellström 12.06.2018 | 2 kommentar(er)

Det här med att köpa hus, all byråkrati kring det, packa ner sitt liv och samtidigt hinna blogga, det är helt klart en ekvation jag har svårt att lösa. Dock är det bara en kort period, så kanske både ni och jag klarar av det. Idag både måste och vill jag däremot hinna skriva några rader. Idag är det nämligen ingen vanlig dag, utan idag är det Biancas födelsedag. Hipp Hipp Hurra!

Bianca, vår lilla stjärna, fyller fyra år idag. Jag säger som jag troligtvis sagt varenda år - Jag kan inte förstå vart tiden rusar. Känns som hon varit med oss hela våra liv, samtidigt som jag minns natten hon föddes som om det vore igår. Lika sant fortfarande. 

Jag och Bianca började hennes födelsedag med en solig morgonpromenad. Jag plockade blommor längs vägkanten och hon doftade på alla härliga grässtrån (härliga enligt henne då, inte mig). Då vi kom hem försökte jag göra en blomkrans åt henne, vilket gick sådär. Den blev lite oproportonelig, för liten och Bianca vägrade bära den. Men tanken var god, även om Bianca inte uppskattade gesten speciellt mycket. 

Vi har skämt bort henne med en massa presenter, bland annat en ny boll och en ny fresbee. Den gamla fresbeen kastade jag till skogs för länge sedan och ända sedan dess har vi försökt hitta en ny motsvarande. Hennes favoritboll läcker ludd, så hon behövde även få en ny sådan. Just nu ligger hon på gräset och tuggar i sig en annan av sina presenter.DSC3

Bianca fyra år är en otroligt snäll och social hund. Kramgo, mysig och så full av kärlek. Hon är glad för allt och uppskattar allt i livet. Hon tar verkligen vara på varje dag och lever i nuet. Hon påminner oss (speciellt mig) ofta om att glädjas åt de små sakerna här i livet och vara tacksamma för det vi har. Hon är verkligen en fantastisk liten hund. 

Jag är så otroligt tacksam för att Bianca kom in i mitt liv. Jag är så tacksam att jag fått följa med henne ända från start (berättelsen om då hon föddes hittar du här). Fått se henne utvecklas och fått utvecklas med henne. Jag är så tacksam över all den glädje och kärlek hon ger oss, varenda eviga dag. Hon ger oss så många skratt, så många fina stunder. Hon gör vardagen och livet lite roligare, lite bättre och mycket mera betydelsefullt. Älskade vän. 

Grattis Bianca <3 


Då allt kommer ikapp en

Skrivet av Sara Hellström 08.06.2018 | 1 kommentar(er)

Efter att i söndags skrivit att jag funnit ett lugn inom mig vet jag inte vad som hände. Ett lugn fann jag definitivt, men även en ofattbar trötthet. Jag har känt mig så matt, speciellt på morgnarna och kvällarna. Allt från den senaste tiden har börjat komma ikapp mig och jag blir lite smått panik då jag inser att vi skall genomföra en flytt om bara några veckor. 

Jag har känt mig som en usel matte hela veckan. Bianca har varit orolig och rastlös, dels för att husse jobbat natt och dels för att hon nog inte riktigt fått aktiviteterna hon behövat. Jag har inte orkat. På nätterna har hon legat och väntat ivrigt på husse och inte riktigt fått ro att sova. En oro som säkert även smittat av sig på mig. 

Vårt liv är nerpackat i lådor och jag förstår verkligen inte hur vi skall orka flytta alla dessa saker på endast sju dagar. Hur vi skall klara det, samtidigt som vi båda jobbar. Det känns överväldigande och jag vill bara ha det överstökat. På sidan av allt detta skall man besluta sig för vilket försäkringsbolag vi skall välja, teckna elavtal plus att jag i samma veva dessutom böt bank. För att nämna några saker. Känns lite som hela min vardag och allt jag kände till bara vändes rakt upp och ner på samma gång. 

Innerst inne så vet jag att vi kommer klara det, utan desto mera problem. Det kommer lösa sig och snart kommer vi sitta där i vårt nya hus utan flyttlådor och med både försäkring och elektricitet. Jag behöver bara få panikera en stund och känna känslan av hopplöshet, för att sedan komma tillbaka med ny styrka. 

Det är också med lättnad och glädje jag kan säga att vi åker ut till stugan ikväll efter jobb. Där skall vi vara hela helgen och bara njuta. Bianca skall få springa och leka så mycket hon bara orkar. Jag skall sova, slappa och basta. Äta choklad och lyssna på poddar. Då vi kommer hem har jag en vecka semester framför mig, en hel vecka. Det kommer lägligt och är nog precis vad jag behöver.

- Sådär, panik slut. Semester, hej!

bild 11

 


Fem bra saker just nu

Skrivet av Sara Hellström 03.06.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Söndag, vilket nästan alltid betyder ledig dag för mig. Inget jobb och försöker även hålla dagen fri från andra saker. En dag då man får ta dagen som den kommer och göra spontana saker, eller inte göra något alls. Idag fick vi vakna upp till en väldigt fin dag och jag känner mig extra utvilad och extra glad idag. Så, idag vill jag vill dela med mig av fem bra saker som händer just nu. 

1. Solen skiner, det är varmt och jag har hela dagen öppen för möjligheter. Inga planer, inga måsten. Vi gör vad vi känner för, vill och orkar.

2. Jag har endast en vecka jobb kvar innan jag inleder min första semestervecka. Största delen av den veckan kommer jag spendera i Gdansk med min mamma och mommo. Ser verkligen fram emot några lediga dagar på hemmaplan och några dagar på resande fot med två av de viktigaste personerna i mitt liv. Min mommo har jag inte heller träffat på länge, så det känns såklart extra roligt. 

3. Jag har så grymt fina vänner och familj. Hjälper, stöttar och finns där. Så fantastiska på sina egna vis. Tacksam för var och en som jag har i mitt liv.DSC02060

4. Bianca är så full av glädje och liv. Hon leker, busar och gosas. Vi är utomhus nästan hela tiden och man märker hur bra hon mår av det. Leksakerna används flitigt och hon rullar sig i gräset och bara njuter av livet. På kvällarna vill hon vara i famnen och gosas och kramas. Hennes ögon tindrar och man ser hur lycklig hon är av vardagen just nu.

5. Det har varit ganska mycket stress och oro i mitt huvud den senaste tiden, men idag känner jag mig verkligen fylld av ett lugn. Alla pusselbitar faller på plats och allting ordnar sig. Det kommer att bli en härlig sommar. 

Trevlig söndag åt er alla, njut och fokusera på det positiva! <3 

 


Ett evigt packande

Skrivet av Sara Hellström 01.06.2018 | 1 kommentar(er)

För en vecka sedan avslöjade jag ju att vi har köpt hus, då var det en månad kvar tills vi flyttar. Tiden går fort och idag är det första juni och vi har alltså gått in i vår officiella flyttmånad, hurra!

Det enda vi gör just nu (förutom jobbar, äter, sover och kastar boll med binkki) är ungefär packar. Packar och röjer. Till en början gick det ganska smidigt och bra, saker liksom flög ner i lådorna i en rasande fart. Nu har vi kommit till en punkt då allt det där självklara är nerpackat och kvar är endast en massa udda saker samt saker vi ännu behöver. 

I början markerade jag lådorna väldigt omsorgsfullt och packade med ordning och reda. Desto längre packningen gått, desto märkligare har lådorna blivit. Strukturen (och orken) har liksom försvunnit längs vägen. Igår tror jag att jag packade sängkläder och bakredskap i samma låda. 

Desto närmare flytten vi kommer, desto mer skrämmande blir det. Man börjar inse att vi verkligen skall flytta på alla våra saker. Vi skall byta hem. Det här skall tömmas från golv till tak. Efter våra fyra år här har vi hunnit samla på oss en del, så jag skulle ljuga om jag skulle säga att det blir lätt. Just nu fasar jag för vår flyttvecka, samtidigt som jag tror det kommer att bli en av de bästa veckorna och mest spännande tiden i våra liv. DSC2

Bianca är lite skeptisk till alla våra lådor vårt hem består av just nu. Alla högar med saker och alla toma utrymmen. Första gången vi tog hem en hög med flyttlådor såg hon väldigt fundersam ut och vågade knappt närma sig lådorna, ifall de skulle gå till attack. Hur hon skall ta flytten är givetvis också en sak jag funderar över. Hundar anpassar sig ju dock väldigt bra och snabbt till nya situationer, så jag tror inte det blir några problem. 

Vårt liv i ett nötskal just nu - flyttlådor och en massa tankar och funderingar. Vi har en spännande tid framför oss och jag längtar tills vi får nycklarna i handen och får öppna dörren till vårt framtida hem. Vårt alldeles egna hus.