Visa alla inlägg skrivna februari 2019

fredag 15 februari 2019 - 09:56

Hjälp! Vad behöver man packa i sin BB-väska?

En sak jag börjat fundera lite på och som jag känner att vi kanske småningom borde börja fundera över, BB-väskan. Jag vet inte när man egentligen borde ha den packad, men tänker att jag nog kanske vill ha den packad ungefär en månad på förhand. Bara för säkerhetsskull. Jag märker en viss oro växa inom mig, över att den här lilla krabaten tänker komma till världen tidigare. Vet inte om det beror på att jag ännu känner att jag behöver förbereda mig på vissa plan, gå kurserna vi ännu har kvar eller bara onödig nervositet. Även om mina sammandragningar inte på något sätt tyder på att vår bebis har bråttom ut, så märker jag att jag funderar mycket på det. Nu då jag skrivit detta stannar den säkert där långt över beräknat. Men, till ämnet.

BB-väskan, jag har läst att vissa i princip har med sig hela hemmet. Så mycket tänker nog inte jag ta med mig. Tänker att man får väl det mesta man behöver på sjukhuset och saknar man något får väl sambon åka hem och hämta det. Kläder för hemfärd till mig och bebis, telefonladdare, vattenflaska och snacks jag gillar är väl det jag tänkt att får följa med. Och mat till blivande pappan förstås. Och självklart babyskyddet i bilen. Om möjligt kommer vi att önska ett familjerum, så att han får vara med i babyns vård från start. 

Jag vill gärna att ni tipsar mig om vad ni hade med er, något ni absolut inte skulle ha klarat er utan? Något som var totalt onödigt? När packade ni BB-väskan? Och är det någon som erfarenhet av eget familjerum och/eller delade rum?

DSC04808

torsdag 14 februari 2019 - 00:00

Därför är Bianca min bästa vän

Glad Vändag eller Alla hjärtans dag!

Jag och Bianca har nyss vaknat och ätit frukost. Idag skall vi bara ha en lugn dag här hemma tillsammans och ikväll skall jag och Biancas husse gå på familjeförberedelsekursen som börjar idag. Dagen till ära tänkte jag dela med mig av några tankar kring varför hunden är människans bästa vän och i mitt fall - varför Bianca är min bästa vän. För det är hon verkligen, det finns ingen som kan ge mig det hon ger mig. 

DSC04955

♥ Hon är lojal

Jag kan alltid räkna med Bianca, hon finns alltid där. Hon älskar mig lika mycket oavsett om jag är uppiffad från topp till tå eller just stigit upp ur sängen, kanske till och med lite mer för det sistnämnda. Hon är pålitlig och dömer mig aldrig. 

♥ Hon sprider glädje

Efter en dålig dag eller en usel natt behöver man bara mötas av hennes viftande svans, så blir man glad. Hon får oss att le med sin blotta närvaro (och alla hennes busiga påhitt) varje dag. Hon lyser verkligen upp våra liv med så mycket glädje och så många skratt!

DSC04995

♥ Hon är det bästa sällskapet 

Med Bianca vid min sida behöver jag aldrig känna mig ensam, jag har alltid sällskap och det betyder väldigt mycket för mig. Jag har alltid en vän vid min sida, oavsett om det handlar om att slappa i soffan, gå en skogspromenad eller varför inte ta en kaffe på ett café. Hon hänger med oss på det mesta!

♥ Hon får mig att må bra

Bianca behöver inte göra annat än att finnas i mitt liv, för att få mig att må bra. Hon gör mig lycklig. Hon påminner mig om att vara snäll med mig själv och får mig att må bättre i mig själv. Jag upplever att jag funnit mera ro och kommit långt på vägen med att hitta mig själv sedan Bianca kom in i mitt liv. 

♥ Hon och jag är oskiljaktiga

Min och Biancas relation är svår att beskriva, nästan omöjlig att sätta ord på. Den är något alldeles speciellt och jag har aldrig upplevt något liknande med någon annan. Det är som att vi skulle ha ett osynligt band mellan oss det tar fysiskt ont i mig då jag inte är med henne. Hon är mig väldigt kär och betyder allt för mig. Det har alltid varit hon och jag och kommer alltid vara det. 
DSC05002Dessutom är hon världens bästa fotomodell och ställer upp på alla knasiga idéer jag har. 

Världens bästa Bianca! Vi önskar er alla en riktigt fin dag <3 

 

tisdag 12 februari 2019 - 15:00

Min graviditetsresa

Nu då vi faktiskt kommit så långt att vi är inne i den tredje och sista trimestern och bara har lite på 50 dagar kvar till beräknat, så tänkte jag skriva ner lite hur resan tills idag har varit. Jag har en personlig anteckningsbok där jag alltid skrivit nu som då, hur jag mått och hurdana framsteg som skett. Graviditeten känns rätt så privat för mig, så jag vet inte hur djupt in på ämnet jag vågar och vill gå, men hur de tre olika trimestrarna sett ut i största allmänhet tänkte jag i alla fall dela med mig av.

 

Första Trimestern

Vi höll den glada nyheten för oss själva fram till vecka 12 ungefär. Vi var helt ense om att vi ville göra så och behövde nog den tiden för att smälta och ta in det fantastiska beskedet. Därefter började vi berätta för familj och vänner, vissa tog nyheten som en självklarhet medan andra blev mer överraskade. Dock tror jag nog vi båda upplevde att alla ändå var glada för vår skull och kunde glädjas tillsammans med oss.

Man tänker kanske att man plussar och plötsligt svävar man på rosa moln och allt är toppen. Det trodde nog kanske jag också, men så var det inte alls för mig. Även om vi var väldigt glada och tacksamma så överlappades den glädjen av något mycket jobbigt för mig. Min hud reagerade otroligt kraftigt på de hormonella förändringarna. Jag har hört att man kan få dålig hy, men hade aldrig i min vildaste fantasi förstått att man kunde få en sådan hud som jag fick. Mitt ansikte var förvrängt och förstört under en lång period. Jag tänker att jag skriver mera om själva hudinfektionen i ett skilt inlägg, men det blev definitivt en kamp mitt i allt det fina. 

Angående andra graviditetssympton, så upplevde jag ett visst illamående, men kräktes bara ett fåtal gånger. En period levde jag på äppel och surskorpor och hade svårt för dofter som barbeque och fet mat. Det gick dock ganska snabbt över och för det mesta mådde jag bra. 

Tröttheten däremot, den slog verkligen undan fötterna på en. Jag som vanligen kunde ränna på från morgon till kväll behövde plötsligt vila varje lediga stund jag fick. Där var nog också redan i början man fick känna på hur allting i kroppen förändrades och plötsligt skulle man lära känna en helt ny kropp och lära sig leva med den. En kropp som inte alls fungerade som den gamla, i alla fall inte för mig.

Under de första tolv veckorna fanns det nog hela tiden en oro i bakhuvudet på oss båda. Vi ville ju så gärna att allt skulle gå vägen, men vi var rätt så försiktiga med att ta ut något i förskott. Då vi besökte rådgivningen första gången i vecka åtta och hon pratade om "vår baby" så ryggade vi nog båda tillbaka lite grann, eftersom vi själva inte ens riktigt vågat tänka det högt. 

DSC04793

 

Andra Trimestern

Övergången till den andra trimestern märktes nästan på dagen. Jag blev pigg, energisk och mig själv igen. Hudinfektionen var på bättringsvägen och det lilla illamåendet var ett minne blott. Under den här perioden mådde jag fysiskt sett bra. Jag målade tak här inne i huset, gick promenader och orkade vara aktiv. Magen växte, men var i början av den andra trimestern fortfarande inget man såg om man inte visste. Jag läste någonstans att den andra trimestern kallas "graviditetens smekmånad" och jag förstår verkligen varför! 

Vi fick höra hjärtljuden för första gången och också se vårt mirakel för första gången. Tårarna var omöjliga att hålla tillbaka och då någongång blev nog allting lite mera verkligt. Jag minns hur lättad jag var då vi kunde höra att hjärtat slog och att där fanns ett litet liv. Kring vecka 22 kände vi de första sparkarna, då ännu ganska svaga och oregelbundna, men det var definitivt sparkar av en liten bebis. Som ett litet fladder och små små knuffar. I min anteckningsbok har jag skrivit såhär:

 

" Då jag la mig ner på britsen, trodde jag det skulle ta en stund innan man såg det lilla livet. Samma sekund hon satte ner grejjen på magen så var där en sparkande baby på skärmen. Tårarna rann" 

 

I slutet av andra trimestern, kring jul, poppade magen fram i rasande fart och jag blev plötsligt väldig gravid. Det blev tyngre att andas ibland och till och med vissa rörelser kändes mer klumpiga än vanligt. Det var också här vår baby tog ett skutt i växtkurvan och det märktes klart och tydligt. Hela den här perioden gick i rasande fart tyckte jag.

DSC04800

Tredje Trimestern

Idag är vi då i den tredje och sista trimestern, närmare bestämt i vecka 33 idag. Fysiskt sett är detta definitivt den tyngsta perioden hittills. Babyn börjar ha trångt om utrymme, vilket märks. Min andning är tyngre och jag börjar känna mig ganska klumpig och osmidig med magen. Man får liksom lov att rulla upp ur sängen och att böja sig ner för att knyta skorna finns inte på världskartan. Bebisen är aktiv och det som en gång var små gulliga sparkar är nu av helt annan kaliber. Även om det ofta nästan tar ont som det trycker mot både revben och urinblåsa, så är det ju ändå otroligt fascinerande att det är vårt barn som ligger här i min mage. 

Redan i början av den tredje trimestern hade jag sammandragningar, men de var så svaga så jag förstod inte då vad det var. De eskalerade dock snabbt och blev allt kraftigare och ibland även ondare. Till sist fick jag ge upp och ta emot en sjukskrivning, eftersom all fysisk aktivitet gav och ger mig sammandragningar. 

Jag har lite sura uppstötningar till och från och haft mycket värk i benen och fötterna på nätterna. Jag måste sova med kuddar lite här och var och sover allra helst på rygg. Att sova på sida fungerade bäst i andra trimestern, men nu gillar inte bebis alls det och sparkar och protesterar. Överlag har sömn varit en bristvara under senaste tiden. Och drömmarna då man väl sover, helt sjuka!

Jag måste äta genast jag vaknar och strax innan jag går å lägger mig, annars gör sig illamåendet påmint. Men jag kan äta allt och har varken cravings eller obehag för något. 

Jag njuter av magen och tycker den är jättefin och trivs för det mesta som gravid. Krämporna som kommer och går är väl mindre roliga, men samtidigt så otroligt häftigt. Vi har börjat förbereda hemmet för tillökningen och för tillfället känner jag faktiskt ingen större oro, känner mig trygg och det känns som allting kommer gå bra på ett eller annat sätt. 

DSC04859

Såhär på slutrakan kan jag även konstatera att gravidhjärna inte är ett påhitt, det existerar! Aldrig har jag varit så här tankspridd eller haft så dåligt minne. Jag har också hört många säga att man förstår inte hurdan omställning det är för kroppen innan man själv är gravid - sant. Även om alla graviditeter självklart är så individuella, men man kan verkligen inte ens föreställa sig hur det kan vara innan man är i situationen själv. Och att kissa på sig då man nyser är heller inget skämt, det har jag redan testat på. 

Är du också gravid? Hur har din graviditet varit och har du upplevt några märkliga eller oväntade symptom?

måndag 11 februari 2019 - 10:16

Hänt på sistone

Vips, så hade det gått över två veckor sedan sist. Samtidigt som det nästan känns som tiden står still just nu, så går den ändå så otroligt fort. Konstig kombination av känslor.

Kanske passande att titta vad som hänt sedan sist. Det största som hänt är egentligen att jag gått och blivit sjukskriven fram tills att mammaledigheten tar över, vilket den gör den första mars. Jag mår bra och bebis mår ännu bättre, men på grund av kraftiga sammandragningar vid all fysisk ansträngning gick det inte att jobba mera. Jag trivs bra på mitt jobb och har de allra bästa kollegorna , så det var lite motvilligt jag tog emot sjukskrivningen först. Jag märker dock nu att det var det enda rätta, jag mår bättre då jag kan vila och ta allting i lite lugnare tempo. Att gå från att jobba med ett aktivt jobb i högt tempo till att vara hemma och prioritera vila är inte det lättaste, men jag försöker anpassa mig. 

Bianca njuter i alla fall av att ha matte hemma och tar gärna sovmorgnar med mig varje dag. Lite synd att jag inte kan vara desto mera aktiv med henne, vi försöker satsa på andra aktiviteter istället. 

Idag skall vi till rådgivningen för att kolla att bebisen växer som den skall, men med tanke på hur aktiv den är och hur det sparkar och boxas i min mage konstant så tvivlar jag inte på att den mår alldeles utmärkt. Sedan skall jag fortsätta rensa bland babykläderna, vi har fått ärva massor av våra vänner och bekanta så jag har nu börjat projektet rensa och tvätta igenom. Det är så kul, men samtidigt svårt att ta in att vi snart har en liten bebis som skall använda dessa kläder. 53 dagar kvar till beräknat!

51596666 2002628653139953 5859733098656169984 n