1D2

Visa alla inlägg skrivna juni 2019

En dag med många betydelser

Skrivet av Sara Hellström 30.06.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Igår fyllde jag år, Grattis till mig!

Trots att vi var bortbjudna på flera fester, så hade jag denna gång bestämt mig för att tänka på mig själv och göra ett beslut helt utgående från mina egna känslor. Så, jag firade min egen födelsedag hemma med min familj. Precis som jag önskade och ville. Jag kunde inte ha fått en bättre dag.

Vet inte vad det är med födelsedagar, egentligen är det ju som vilken annan dag som helst såhär i vuxen ålder. Ändå har man lite extra spänning i kroppen och man går runt med en förväntan och iver hela dagen.  Eller är det bara jag som fortfarande känner så vid ålder 29? Redan då jag vaknade på morgonen kände jag mig så glad. Fick vakna bredvid en skrattande Tova och en glad Bianca. Två glada, härliga flickor. Mina flickor. 

Vi låg kvar i sängen ett bra tag och bara myste. Därefter kom sambon ner och jag fick både blommor och presenter. Läste kortet som följde med och började gråta. Att se alla tre namn på kortet och "Vi älskar dig", det gjorde mig så rörd. Tänk att jag har en familj som älskar mig. Vi gjorde frukost tillsammans och njöt av en riktigt långfrukost med massa gott. Jag älskar frukost och det är definitivt den bästa måltiden, speciellt om man har mycket mat och får sitta och äta länge. 

Sambon frågade vad jag ville göra på dagen och egentligen hade jag bara en sak jag önskade. Att gå en långpromenad med familjen, så det gjorde vi. Gick, pratade och umgicks. Det blir så lätt att man lite glömmer varann i vardagen och bara svischar förbi varann, så det var riktigt härligt att bara få gå och prata med vacker natur omkring sig. Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 73Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 176Då vi kom hem lagade vi mat, samma mat vi åt för ett år sedan. Faktum är att det var inte bara min födelsedag igår, det var även exakt ett år sedan vi flyttade in i huset och exakt ett år sedan vi hämtade vår lilla Selma. Ett år senare bor vi fortfarande i huset, men har ingen Selma med oss längre. Däremot har vi en liten Tova istället. Livet och dess förändringar.

Dagen avslutades med tårta och kaffe med svärföräldrarna. Då de hade åkt hem och vi satt kvar vid köksbordet såg jag på Tova och började gråta igen. Glädjetårar. Jag var så grymt känslosam. Vet inte om det var spökande mammahormoner, att dagen hade så många betydelser eller om det bara var ren och skär lycka som visade sig så. 

Tova satt och skrattade och log. Hon var så söt och jag kände sådan glädje över dagen. Jag har en dotter, en fästman och världens finaste hund. Bor i ett fantastiskt hus och trivs med allt för tillfället. Jag är så lycklig nu.Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 207Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 446Som pricken över i:et fick vi äntligen fotona från vår fotografering vi hade med Rebecka Hägert för två veckor sedan. Då var det åter igen svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag fick ett presentkort till babyshower present och för två veckor sedan kom Rebecka äntligen hem till oss och förevigade så många fina stunder. Jag skall skriva ett skilt inlägg om det, men i detta inlägg ser ni några smakprov från den fotograferingen. Rebecka tar så vackra bilder, jag blev helt mållös då jag tittade igenom bilderna! Här kommer du till hennes hemsida ifall du vill veta mera om henne. 

Idag lever jag vidare på mitt glädjerus och mår bra. Så bra. Hoppas ni alla också haft en lika fin helg som mig. 


Favorit i Repris: Isglass åt hunden

Skrivet av Sara Hellström 27.06.2019

Till skillnad från de två senaste dagarna, då det regnat, så skiner solen idag. Eller just nu är det mulet, men den sken i alla fall tidigare och förhoppningsvis visar den sig snart igen. På sommaren och då det är varmt där ute behöver vi lägga en extra tanke på våra fyrfotade vänner. Hundar kan inte svettas på samma sätt som människor och kan därför ha det lite tuffare än oss i sommarvärmen. Framför allt är det viktigt att se till att de alltid har tillgång till färskt vatten (och skugga). Om man är orolig att hunden dricker för lite, finns det flera sätt att få i hunden lite extra vätska.

Ifjol tipsade jag er om hur man kan göra egen isglass åt hunden. Det blev ett väldigt omtyckt inlägg, därför vill jag lyfta upp detta tips igen! Kanske för att påminna mina gamla läsare och förhoppningsvis kan det även nå ut till nya läsare. Här kommer receptet på isglass till hunden, varsågoda!


Du behöver:

En engångmugg (eller annan burk)

Hundgodis 

Vatten

Och ett ben som fungerar som glasspinne (om du vill)

resizedimage800532 DSC03871Fyll engångsmuggen med färskt vatten och lägg i godiset. Berätta för en ivrig hund att den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. Hunden vill knappast acceptera läget, men du försöker ändå be den ha lite tålamod. Kanske kan ni gå en promenad så medan ni väntar på att glassen skall bli färdig.resizedimage800532 DSC03878resizedimage800532 DSC03891Lägg i glasspinnen (benet) och sätt in i frysen ett par timmar. Så medan ni väntar kan ni som sagt t.ex. gå en promenad, leka en stund eller varför inte kolla på någon av dessa serier jag tipsar om i detta inlägg. Eller så kan ni läsa om vad vi gjorde för nästan exakt ett år sedan.resizedimage800527 DSC03899Efter ett par (många och långa om du frågar hunden) är det KLART! Du kan använda precis vilket godis du vill och vilken "glasspinne" du vill, anpassa det så att det passar din egen hund. Det finns även att köpa färdiga burkar som är menade att göra isglass i, har sett att vissa gör glass åt hunden i dem. Så det fungerar såklart också, kanske ännu bättre.resizedimage800532 DSC03909resizedimage800532 DSC03910Bianca älskar dessa glassar, hon blir eld och lågor då hon ser att jag gör dem och speciellt då jag tar fram dem och hon förstår att hon skall få en. Ett enkelt, roligt och svalkande tips. Perfekt att göra idag och ta fram då den där riktigt varma och fina sommardagen förhoppningsvis kommer. Jag och Bianca önskar er trevliga glasstunder!


Tre sätt att aktivera din hund på

Skrivet av Sara Hellström 25.06.2019 | 1 kommentar(er)

Jag fick en fråga om jag kunde tipsa om sätt att aktivera sin hund på då man själv är sjuk och inte orkar vara ute med hunden mera än korta stunder. Eftersom det regnar här hos oss idag och man kanske ogärna går ut mer än nödvändigt, så tänkte jag slå ihop dessa två saker och tipsa er om saker man kan aktivera din hund med - då det regnar, då du är sjuk eller då ni bara behöver hitta på nya aktiviteter. 

1. Aktiveringsleksaker

Mitt absolut bästa tips! Ni som känner mig eller följt min blogg ett tag tycker nog att jag tjatar om dessa aktiveringsleksaker. Men de tål att tjatas om, de är så bra och användningsbara! Vi använder oss nästan varje dag av aktiveringsleksaker och Bianca älskar dem. Vad är en aktiveringsleksak? Jo, det är en leksak som ger hunden hjärngymnastik och aktivitet i ett. Det finns massor av olika varianter men oftast går de ut på att man fyller dem med någonslags godis och hunden skall klura ut hur den skall få ut godiset ur leksaken. 

Aktiveringsleksaker är ypperliga då du inte orkar, kan eller hinner aktivera hunden själv. Till exempel om du är sjuk eller om det spöregnar där ute. Eller som i mitt fall just nu, har en liten bebis som behöver mycket uppmärksamhet och en liten hund som lätt blir uttråkad. Hunden blir oftast mycket tröttare av en stunds hjärngymnastik än vad den blir av en långpromenad. 

Det finns aktiveringsleksaker (så kallade aktiveringsspel) där du själv kan vara med på ett hörn, t.ex. dessa. Och så finns det sådana som hunden klarar av själv, som t.ex. dessa. Dock tycker jag nog man alltid behöver vara med på ett litet hörn och hålla ett vakande öga på att det inte sker några olyckor. 

Jag och Bianca har testat oss igenom många olika aktiveringssleksaker. Vissa har åkt raka vägen ner i roskis, medan andra är sådana som vi har flera av. Vi har två favoriter som vi använder mest. De är av bra och säkert material (hon kan inte få sönder dem), de håller henne aktiverad en god stund och de är lätta att tvätta vid behov. Det går också att skapa sina egna aktiveringsleksaker med hjälp av t.e.x. plastflaskor eller burkar.  bianca 2

2. Träna

Om det regnar ute är det ett perfekt tillfälle att träna med hunden inomhus. Även om du är sjuk och helst vill ligga i sängen, kanske du orkar sätta dig upp så mycket att ni kan genomföra ett litet träningspass på några minuter. Det är nämligen bäst att köra korta träningspass, men ofta. Om du tittar på TV eller någon serie är ett hett tips att du varje reklampaus kör ett träningspass med hunden. Träning är väldigt bra mental stimulans och framför allt roligt för er båda!

Kanske kan ni lära in ett nytt trick, t.ex. det här eller något av dessa. Det går också att öva inkallning med sin hund inomhus eller om ni hellre vill göra träningen mer till en lek kan ni alltid leka kurragömma.bianca3

3. Hitta på saker under promenaden

Sedan är det bara ett faktum att hur dåligt väder det än är eller trots att man är sjuk, så måste hunden ut och rastas. Om man är sjuk är förstås bäst om någon annan kan rasta hunden, men det är inte alltid möjligt. De där korta promenaderna man tar kan man då försöka utnyttja till max.

Låt hunden snusa i gräset och på marken, det ger hunden mycket mental stimulans och gör den betydligt tröttare och mer tillfredställd än en kort promenad i rask takt mitt på trottaren. Träna under promenaden, be hunden hoppa upp på en stubbe eller lägga sig på marken. Släng in lite träning helt enkelt! Eller låt hunden söka godis under promenaden, så som jag och Bianca gör härbianca2Om jag skall slänga in några ytterligare tips här på slutet så kan man t.ex. ge hunden ett stort ben att tugga på (håller den sysselsatt länge), ha en spa-dag och passa på att vårda hundens päls och klor eller släng ut en näve godis/torrfoder på golvet/i hundens leksakslåda eller liknande och låt hunden leta. 

Dessa tips fungerar såklart i alla lägen, även om solen skiner och man är fullt frisk. Har du ytterligare tips för hur man med enkla medel kan aktivera sin hund? Kommentera gärna!

 


Midsommarafton på två olika vis

Skrivet av Sara Hellström 24.06.2019

Så var midsommaren förbi för denna gång igen. Tycker alltid tiden fram till midsommar går så snabbt och jag hinner aldrig riktigt förstå att det är sommar före midsommaren är förbi. Vår midsommarhelg i år var precis det vi ville den skulle vara. Vi firade hemma i lugn och ro. Fjolårets midsommar och årets midsommar är två helt olika historier, tänkte jag skulle dela med mig av dem idag. 

Ifjol minns jag att det regnade och stormade på midsommarafton, det var riktigt ruggigt väder. Jag minns det så bra eftersom vi höll på att flytta under den tiden och midsommarvädret ställde till det lite för oss. Under vår flyttprocess fick vi massa hjälp, men just på midsommarafton var de hjälpande händerna få. Vilket jag förstår, dels var det midsommarafton och dels var det riktigt äckligt väder. Med endast en vecka kvar till inflyttning hade vi dock bestämt oss för att köra åtminstone ett flyttlass till huset. Envisa som vi var, så var det också precis vad vi gjorde.

På grund av att vi flyttade med öppen släpkärra och piskande regn, blev det lite begränsat vad vi kunde flytta. Vi passade på att flytta saker från förrådet, som bildäck, utemöbler o.s.v. Sådant som tålde regn och rusk. Det blåste så otroligt hårt då vi packade på släpkärran på gården, så träden nästan vek sig över oss. 

Vi körde ett lass till huset, redde upp lite inomhus och hade egentligen inte tänkt fira midsommar desto mera. Påvägen tillbaka till vår gamla lägenhet svängde vi ändå in via ABC (det enda som var öppet) och spontanhandlade lite nypotatis, sill och sallader. Trettio minuter senare åt vi en midsommarmiddag vid vår enda möbel vi hade kvar i gamla lägenheten, nämligen köksbordet. Vi var blöta, trötta och levde i ett flyttkaos, men trots det kunde vi ändå sitta med ett leende på läpparna och njuta av vår spontana middag. Det var en sådan mysig dag och kväll och jag kommer nog alltid minnas den midsommaren.

I år såg det lite annorlunda ut. 

På fredag, alltså själva midsommarafton, åkte vi ut på utflykt till Replot. Där befann sig också svärföräldrarna, så det blev lunch med dem på Arken. Efter lunchen bjöd de på glass hemma hos dem och plötsligt blev vår utflykt en heldag med dem, så kul. På kvällen skulle vi äta en liten midsommarmiddag här hemma på tumis, men det slutade med ett helt bord fyllt med mat. Vi kunde lätt ha bjudit alla grannar på midsommarmiddag också, men det blev bara vi två och vi åt oss mer än mätta. 

Resten av kvällen satt vi ute på terassen i kvällssolen och bara njöt. Tova hängde med och satt nöjt i våra famnar ute på terassen. Hon är verkligen så glad och nöjd nu hela tiden och skrattar åt allt. På lördagen fortsatte vi firandet med ännu mera god mat och vänner på besök. En jättefin helg med allt vi ville ha, lugn och ro och mycket familjetid. Jag är så glad att vi bestämde oss för att stanna hemma på torra land och bara ta helgen som den kom. Jag och Bianca avslutade lördagskvällen med en liten fotografering på vår stenmur utanför huset. Vår fina midsommarprinsessa vad underbar hon är!midsommar saramariaexeniaTvå helt olika midsomrar, men två väldigt mysiga och fina midsomrar. Tänk att vi för ett år sedan körde flyttlass fram och tillbaka och nu ett år senare firade vi midsommar i det som då inte var något annat än ett flyttkaos. I år är det vår hem. Jag har känt mig riktigt lyckligt lottad hela helgen, som får bo på ett sådant vackert ställe med en sådan fin familj. Det är lycka.

 


Glad Midsommar!

Skrivet av Sara Hellström 21.06.2019

Godmorgon och Glad Midsommar,

Jag är glad att kunna säga att vi vaknade utvilade denna morgon, det bådar gott för en trevlig midsommarafton. Tova har sovit ganska oroligt senaste nätterna, men nu har vi två bra nätter bakom oss. Då känner man sig genast mer utvilad och mera energisk.

Bianca däremot hade en lite jobbigare natt, det började bullra och åska lite grann kring 03- någongång och Bianca är ganska rädd för åskan. Hon vankade runt i sovrummet och försökte till och med sova på min kudde ett tag, men hade svårt att hitta ro. Tur så gick det ganska snabbt över så vi kunde sova vidare. Jag och Bianca steg upp kring åtta tiden, men Tova sov vidare i sängen till efter nio. Händer typ aldrig att jag stiger upp och hon sover vidare. Det var riktigt konstigt att sitta och dricka varmt kaffe och dessutom utan en bebis i famnen. Väldigt ovant. 

Vädret där ute ser ganska grått ut för tillfället, men vi hoppas det klarnar till eftermiddagen. Dock har vi inga storartade midsommaplaner, men nog vore det ändå härligt med lite sol. 

Detta är Tovas första midsommar och vi skall bara vara hemma. Tyckte det blir skönast och lugnast så. Vi ska äta gott och bara umgås.  Kanske hittar vi på något nu på dagen, vi får se vad vi känner för. Önskar er alla en trevlig midsommar, oavsett hur ni firar!DSC09575


Livet med hund och barn - hur har det förändrats?

Skrivet av Sara Hellström 19.06.2019

Tänk att det redan känns så naturligt och självklart att vi har både hund och en liten bebis i huset. Fast Tova bara varit här två och en halv månad med oss. Känns som vardagen alltid sett ut såhär och det är knappt så man minns hur det var att bara ha Bianca och ingen bebis. Men, vardagen har såklart förändrats lite grann. Jag tänkte på det senaste imorse, då Bianca stod och gnydde vid dörren och Tova hade nyss vaknat och ville ha både mat och en ny blöja. Sådana stunder känner man sig lite otillräcklig, även om man såklart gör sitt bästa. Jag tänkte dela med mig av tio punkter som ändrats sedan Tova kom in i vårt liv. 

  1. Jag säger "försiktigt" åt Bianca typ tio gånger om dagen, trots att hon alltid är jätteförsiktig då Tova är på golvet.

  2. Jag säger "mamma kommer snart" åt Bianca och "matte är här" åt Tova fler gånger än jag kunnat räkna. 

  3. Tidigare höll jag Bianca i famnen många gånger om dagen, medan jag nu knappt har henne i famnen. Inte för att jag inte vill, men för att min famn oftast är upptagen. 

  4. Min telefon är nu full av bebisbilder istället för hundbilder. Likaså mitt flöde på instastories. 

  5. Förr gick jag alltid via hundavdelningen då vi storhandlade, nu går jag via både hundavdelningen och bebisavdelningen. 

  6. Golvet här hemma är fullt med bebisleksaker istället för hundleksaker, några hundleksaker också men inte alls i lika stor utsträckning som förr. 

  7. Tidigare hade jag alltid stenkoll på var Bianca var om vi var ute på gården, nu tappar jag bort henne hela tiden känns det som. Dock är hon nog nästan alltid i närheten ändå.

  8. Då jag sover har jag en Bianca vid (läs:på) mina fötter och en Tova bredvid mig. Det är trångt, men ganska mysigt också.

  9. Jag läser mer mammabloggar och googlar mer babyrelaterade ämnen än hundämnen för tillfället.

  10. Fram för allt har jag nu två flickor att älska. Två flickor som betyder allt för mig. Ser fram emot att få följa dem och deras relation. 

Den absolut största förändringen för både mig och Bianca är nog ändå att jag behöver sätta mitt fokus och min uppmärksamhet på både Tova och Bianca (och lite mer på Tova just nu) medan Bianca varit tvungen att lära sig dela på uppmärksamheten. Man märker att hon varit van att få att tid och all uppmärksamhet, hon är betydligt busigare och spralligare nu än hon varit tidigare. Men hon fixar det så bra så och det är en stor omställning för oss alla som fortfarande ändrar hela tiden. Den stora utmaningen är också att få tiden att räcka till, men det är nog en utmaning för alla småbarnsföräldrar tror jag, med eller utan hund. 

Ifall du har barn, hur tyckte du att livet förändrades då du fick barn om du hade hund (eller något annat djur) från förr?DSC09496


En vardag jag trivs med

Skrivet av Sara Hellström 18.06.2019

Igår fick jag frågan - Hur är det, Sara? Oftast svarar jag (och säkert många andra likaså) bara bra på den frågan, utan att egentligen reflektera desto mera över saken. Men igår då jag svarade "Det är bra" så kände jag verkligen att det är bra nu. Kände känslan ända ner i tårna och det kändes så härligt, att kunna svara det jag oftast svarar men att verkligen mena det också.

Jag trivs med min vardag nu, det gör jag verkligen. Förutom att jag är lite trött, men med en två månaders bebis i huset hör det liksom lite till. Jag är otroligt tacksam att jag får och kan vara hemma med Tova, för det är verkligen en värdefull tid som inte kommer igen. Det är också just hemma jag vill vara för det mesta. Trodde jag skulle ha ett större behov av att ha aktiviteter och träffa människor, men nu då hon fortfarande är så liten är det skönast att vara hemma. Hemma i vår lilla bubbla. Såklart blir dagarna långa ibland och ibland är det jättskönt att komma ur huset, men för det mesta älskar jag att få tassa på här hemma med mina favoritflickor. Ta dagarna som de kommer och göra de vi känner för. Bara vara.

Jag har också alltid sagt att jag önskar att jag fick vara hemma med Bianca mera. Att det alltid tog så ont i hjärtat att lämna henne för jobbet, men det behöver jag inte göra nu. Stort plus! Dock har jag kanske inte fullt den tiden jag önskar jag hade för henne, men det blir nog bättre bara Tova blir lite större tror jag. Just nu är ju Tova väldigt beroende av mig, vilket gör att Bianca mest får hänga på och det gör hon så bra.

Tova har precis somnat ute i vagnen och jag och Bianca sitter på trappan med en kaffekopp. Bara en kaffekopp, Bianca håller sig till vatten. Jag tror jag och Bianca skall gå in och vila en stund snart vi också. Vi har haft några oroliga nätter nu, så det är så skönt att krypa tillbaka under täcket en stund då Tova sover sin förmiddagstupplur. Annars har vi inga planer idag, vi skall nog bara tassa på som vi alltid gör. Mysa, njuta och bara vara i vår lilla bubbla.
64578182 609178796258564 786012206675263488 n

 

 

 

 

 


Att lära sig acceptera en ny kropp

Skrivet av Sara Hellström 15.06.2019 | 3 kommentar(er)

Det är skönhets- och hälsovecka här på Sevendays, även om den börjar lida mot sitt slut så känner jag att jag fortfarande hinner bidra med lite spridda tankar jag också. Eftersom jag nyss gått igenom en graviditet samt förlossning, så är speciellt hälsa något jag tänker mycket på. Min kropp har gått igenom en stor förändring och är inte det som den var tidigare, något som inte känns så lätt alla dagar. 

Att gå igenom en graviditet och förlossning är en stor påfrestning för kroppen, det kan vi nog alla hålla med om. Även om kroppen tycks klara det fantastiskt bra så innebär det ändå att kroppen förändras. Det är såklart indivuduellt, vad som händer med kroppen under en graviditet, hur kroppen klarar det och hur den återhämtar sig. Nu, två månader efter min förlossning, tycker jag min kropp har återhämtat sig otroligt bra, men den känns ändå inte som förut. Jag vet inte om den någonsin kommer att bli som förut. 

En timme efter förlossningen kände jag mig som världens starkaste, slankaste och vackraste människa. Var så stolt över vad min kropp gått igenom och åstadkommit! En känsla jag önskar jag bar med mig ännu idag. Två månader senare ser jag främst de där extra kilona som fortfarande finns där, en kropp som inte känns fast, en kropp som känns mycket äldre. Kläder som inte passar och en kroppsform som jag inte känner mig bekväm i. En spegelbild jag inte gillar. Det gör mig så arg, för innerst inne är jag så förbannat stolt. Varför kan jag inte bara känna den där stolta känslan hela tiden, känslan som jag egentligen har inom mig? Varför trackar jag ner på en kropp som gjort ett fantastiskt jobb? Idiotiskt och så fel.

För två månader sedan hade jag ett barn i min mage, det är väl klart att det förändrar kroppen. Det är väl klart jag fortfarande har kvar lite kilon och att min kropp inte är densamma. Hur skulle den kunna vara? Jag vill inte känna mig obekväm i min kropp eller inte känna mig stolt, ändå kommer de där mörka dåliga tankarna då jag passerar en spegel. Varför? Jo, för att samhället sagt att man skall vara slank och snygg och helst skall man vara det genast efter man fött barn också. Och där passar jag inte in just nu.

Jag har inte tränat aktivt hela livet, inte alls. Som yngre hatade jag sporter av alla de slag och hade i princip aldrig satt foten i ett gym. Hundpromenader var det närmaste träning jag kom. Faktum är att jag började träna då jag flyttade till Vasa för ungefär åtta år sedan, då började jag gå på gym. Sedan dess har träningen gått i perioder. Ibland väldigt aktivt och ibland mindre. De perioder då jag tränat aktivt har jag också mått väldigt bra, både psykiskt och fysiskt. 

I samband med att vi flyttade hit ut på landet och vi kort därefter började vänta Tova, sade jag upp mitt gymkort. Avståndet mellan det nya hemmet och mitt dåvarande gym blev helt enkelt för långt. Plus att jag var oerhört trött i början av graviditen och kunde inte ens tänka tanken att träna. Jag har alltså inte tränat på gym på snart ett år. Jag har inte tränat alls. Nu har jag precis återupptagit träningen efter nästan ett års paus. Jag håller för tillfället på och provar på Nicetreenis träningsguide  för kvinnor om träning efter graviditet.

Nicetreenis träningsprogram går ut på att man enkelt skall kunna träna hemma utan desto mera redskap, vilket passar en mamma som mig perfekt. Programmet innehåller övningar som man kan genomföra då man har tid och möjlighet och går att anpassas efter livet med en liten hemma. Tidigare då jag tänkte på att återuppta träningen så gav det mig mest ångest. Jag visste inte hur jag skulle hinna eller orka och även om jag ville få tillbaka min starka kropp så ville jag helst skita i träningen och leva på choklad. Men i detta program är tröskeln låg och fokus ligger på att hitta nervkontakten med musklerna i mage och bäckenbotten. Plus att det tar typ tjugo minuter. 

Jag märker absolut att jag förlorat styrka och muskler. Nästan som att jag förlorat lite kontroll över kroppen också. Under graviditeten upplevde jag att jag var tvungen att lära känna en ny kropp och det är lite detsamma nu. Den fungerar inte som förr. 

Före graviditeten visste jag att jag skulle bli tvungen att se och känna min kropp förändras, det förstod jag. Jag visste dock inte hur den här förändringen skulle kännas. Hur det skulle gå från att vara icke gravid, acceptera sin gravida kropp och alla dess skeden och precis då man blivit bekväm i den kroppen skedde det en förändring igen. Stoltheten man kände som sedan blev övertäckt av lite extra hull på magen och höfterna. 

Att ha återupptagit träningen gör att jag mår bra igen. Trots att kroppen är annorlunda, trots de där extra hullet (som egentligen är väldigt vackert med tanke på orsaken) så kan jag nog känna mig en gnutta stolt igen. För stolt skall jag vara. Glad och se det vackra i det hela. Det är verkligen så jag vill känna. Att kunna och få föda barn är fantastiskt och det sista jag vill är att klanka ner på min kropp som klarar av en sådan häftig och otrolig sak. Heja kroppen!saramariaexenia

Fotona i inlägget är tagna av Hanna Holmberg.

 


Hipp Hipp Hurra för Bianca idag!

Skrivet av Sara Hellström 12.06.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Hipp Hipp Hurra för Bianca som har födelsedag idag, Hurra!

 

Bianca fyller fem hela år idag. I fem hela år har vår lilla solstråle förgyllt våra dagar. Förgyller våra dagar, det är verkligen det hon gör. Kärlek, glädje och så mycket lycka ger hon oss.

Att Bianca kom in i mitt liv var en av de bästa sakerna som hänt mig. Hon har gett mig så mycket och verkligen hjälpt mig att hitta mig själv och komma underfund med vem jag egentligen är. Hon leder mig rätt i livet och hjälper mig på så många vis. Jag tror starkt på att det var meningen att jag och Bianca skulle bli en del av varandras liv. Den där regniga juni natten då hon föddes var något alldeles speciellt. Att jag lyckades vara med natten hon föddes, att hon överlevde ett akut kejsarsnitt och att det var just hon som kom till världen. Från första stund kände jag att det var hon och jag. 

Bianca fem år är en sprallig, glad och snäll hund med en massa livsglädje. Hon tycker om nya människor och är väldigt social, men är lite skeptisk mot större hundar. Hon är väldigt alert och aktiv. Intelligent och jättesnabb på att lära sig nya saker.Hennes absoluta favoritleksak är fresbeen, hon är smått beroende av den. Vanligtvis är det en utleksak, men på sistone har den till och med börjat komma med in i sängen. Något vi har delade åsikter om, Bianca och jag. På andra pplats bland favoritsysselsättningar kommer nog skogspromenader med husse. Då skiner hon och husse också. 

Bianca fick en ny leksak och ett ben i present. Samt kloklippning och pälsvård, den ena presenten mer uppskattad än den andra. Ni får själva gissa vilken. Skriv en hälsning och gratta henne här i kommentarsfältet, jag lovar att vidarebefodra alla gratulationer! Ha en fin dag, vi skall fortsätta firandet med en eftermiddagstupplur tillsammans med Tova. mg 0309

Bianca 5 veckor.

 


Vagnpromenader med hund

Skrivet av Sara Hellström 10.06.2019 | 1 kommentar(er)

Kombinationen hund och barn betyder så mycket mera än att man har en till liten varelse att ta hand om. Först oron om hur de skall fungera ihop, sedan hitta tiden att ge båda den uppmärksamheten de behöver och förtjänar och också att få vardagen och alla sysslor att rulla med dessa två. En utmaning, definitivt. 

I slutet av graviditeten, då jag hade svårt att gå längre sträckor, hade jag en klar och tydlig målbild. Vagnpromenader med hela familjen i vårsolen. Min målbild blev verklighet då Tova var en vecka gammal och det var precis så härligt som jag hade föreställt mig. Jag hade inte kunnat gå en promenad på flera månader så det var verkligen befriande. Plus att jag fick göra det med hela min familj, med Tova i vagnen och Bianca där bredvid.

Bianca är, som jag redan skrivit, jätteduktig med Tova. Hon är lite spralligare än normalt, eftersom hon nu är tvungen att dela på vår uppmärksamhet med Tova. Hon har fått lite mera selektiv hörsel och hittar på lite mera bus. Men, med Tova är hon jätteduktig! Vi har dock ett litet moment som ger mig gråa hår i vardagen, ibland mer och ibland mindre. Det är våra vagnpromenader, då vi går ensamma utan husse.

Våra vagnpromenader är inte alls lika idylliska längre och är rätt så långt ifrån min målbild som jag hade. Bianca yrar från ena sidan vagnen till andra, trasslar in sig vill gå ivägen för vagnen mest hela tiden. Det leder till att jag blir irriterad, följt av dåligt samvete för att jag blev irriterad. 

Detta är nämligen inte Biancas fel och det är inte på henne jag skall bli irriterad. Det är på mig själv. Jag har alltid sagt att om hunden har problem sitter det i andra änden kopplet, så även i detta fall. Det är inte Biancas fel, inte det minsta. Det är upp till mig att få detta att fungera. Jag vet exakt vad jag borde göra och hur jag kunde lösa det. Träning och ett annat koppel än det vi nu använder vore en bra början.

Så enkla saker och ändå är vi i samma situation varje dag då vi går ut på promenad. Tänkte att det kanske ger mig en spark där bak att ta tag i det om jag skriver om det här. Promenaderna kunde bli så mycket behagligare om jag bara fick tummen ur och avsätter några minuter träning per promenad. Vi hoppas jag tar tag i problemet nu, så jag slipper dessa gråa hår och så Bianca slipper bli överkörd av en barnvagn jämt och ständigt.bianca