1D2

Visa alla inlägg skrivna augusti 2019

En lördag bland djur och natur

Skrivet av Sara Hellström 18.08.2019

Kategorier:
Taggar:

Godmorgon

Hoppas er söndag har kickat igång på bästa vis! Här hos oss regnar det och alla förutom Tova är smått morgontrötta. Det är verkligen bra med en liten glad filur som ler genast hon vaknar, man kan liksom inte vakna på dåligt humör. Igår hade vi en väldigt fin familjedag, som jag nu tänkte dela med mig av här.

På morgonen storstädade jag flera rum här nere. Kan ses som konstigt, men är det något som ger mig ro så är det att få städa. Städa, organisera och sortera. Älskar det! Att börja morgonen med sådant ger mig bara ro i själen. Då Tova vaknade från sin förmiddagstupplur packade vi oss i bilen och åkte mot Aava Kertun Kotitila, där vi mötte upp våra vänner. 

Aava Kertun Kotitila är en gård i Södra Vallgrund, där man kan hälsa på bland annat hönor, hästar, kossor, får, getter, kaniner och till och med gäss. Ibland får man även vara med då de matar en del av djuren, för ett par år sedan fick vi vara med och mata ett lamm. Även om jag igår upptäckte att jag tydligen är rädd för bland annat hönor och getter, så kan jag rekommendera er ett besök till gården!Aavan kertun kotitila68833931 506022043481463 4804066519967334400 nVi gick runt och såg på djuren och fick njuta av en solig och fin dag på gården. Våra vänners tre åring fick nog kanske ut lite mera av dagen än vad Tova fick, men trots Tovas unga ålder tror jag det är bra att ha med dem och få uppleva saker redan i den här åldern. Med måtta såklart. 

Tova såg fascinerat på djuren, kanske trodde hon att de var stora Biancor? Hon var nog mest fascinerad av killingarna, då kom det stora leenden och hon tänkte nästan greppa tag i ett av killingens horn. Det var så roligt att se hennes reaktioner då hon såg djuren och överlag att göra en sådan här utflykt med henne. Ser fram emot att göra liknande saker då hon blir äldre och förstår mera. Efter att vi hälsat på alla djuren i flera omgångar och ätit varsin våffla åkte vi hemåt. 

Då vi kom hem tänkte jag egentligen ta en lugn hemmakväll inomhus, men kvällen slutade i svampskogen med hela familjen. Det var första gången jag gick i skogen med Tova i bärselen, men det gick över förväntan. Hon sov större delen av skogsturen och var nöjd hela vägen. Det kan vi absolut göra om. Vi hittade några kantareller som sambon sedan gjorde varsin kantarellsmörgås på. Mums!68792202 343450936534487 4046117260236947456 n68700776 699646963796900 4161704133071470592 nDet blev en fullspäckad lördag med en massa djur och natur, en fin dag med många fina minnen. Nu sover Tova och jag skall fortsätta min städprojekt här hemma. Har stor rensning pågång, bland alla våra saker. Befriande känsla att göra sig av med saker man inte längre behöver. Önskar er en trevlig söndag!


Ett ljud som garanterat får dig ur sängen på nolltid

Skrivet av Sara Hellström 15.08.2019

Kategorier:

Ni som har hund vet att det finns nog ingenting som får dig så snabbt att vakna som ljudet av en hund som spyr. Det var det ljudet jag vaknade av idag, kl. 06.30. Tova hade ganska nyss ätit och jag visste att Bianca låg i fotändan av sängen. Vi har försökt hålla henne på golvet i sin egen bädd, men det har inte lyckats sådär jättebra. Jag hörde det där äckligt bekanta ljudet och flög upp i hopp om att kunna stoppa henne från att spy i sängen. Men det hann jag inte. 

Först och främst fick jag flytta över Tova i egen säng, eftersom hon låg bredvid mig. Hon vaknade såklart, men låg glatt och jollrade i sin säng så medan jag tog mig an situationen. Sedan fick jag försöka få Bianca under kontroll och då hon lugnat sig var det städjobbet kvar. 

Ända sedan sitt första levnadsår har Bianca haft problem med magen, jag har nog nämnt det lite nu som då här på bloggen tror jag. Hon är känslig för vad hon äter och vi gjorde långa utredningar på henne under en period då det var som värst. Hon betedde sig ett tag som om hon fick blodsockerfall och det såg verkligen dramatiskt ut. Månader av matvägran och nästan tvångsmatning och en massa jobbiga saker. I slutändan visade det dock sig att hon led av sura uppstötningar och magkatarr, som jag själv har kommit fram till att hon nog lider lite kroniskt av. 

Med tiden lärde vi oss hur vi skulle hantera hennes problem och vad hon mår bäst av. Då vi väl fick hennes mage under kontroll så har vi i princip behandlat henne för hennes problem regelbundet. Ibland med hjälp av medicin och hela tiden med rätt val av mat. Hon blev och är idag mycket bättre och mycket tåligare, men helt klart inte helt återställd. Eftersom det var dessa symptom hon fick den här morgonen igen. 

Då allting började och vi inte visste vad hon hade för fel, då det var det väldigt skrämmande och jag blev alltid lika rädd då jag såg symptomen. Det såg verkligen inte trevligt ut och hon såg väldigt sjuk ut. Hon kunde spy fragga, hulka sig, sjunka ihop och lägga sig och sitta upp om vartannat. Såg ut som att hon vinglade och hon såg helt enkelt bara väldigt sjuk ut under sina "anfall". Att få mat eller medicin i henne då var en kamp, men idag åt hon gladeligen mat bara hennes "anfall" var över. Så det är mycket lättare i dagens läge. 

Just nu mår hon bra igen, men harklar sig lite och håller på. Så det kan hände jag behöver ge henne lite medicin i förebyggande syfte i alla fall. Vet inte varför hon fick ett anfall nu, vi har inte gett henne något utöver det vanliga och hon har fått mat precis som vanligt. Vi håller tummarna för att det inte är så långvarigt och att det endast var den här morgonen hon behövde må dåligt. Vår lilla Binkki. 

Klockan är åtta. Jag har redan matat både hund och barn x antal gånger, bytt sängkläder, lagt på en tvättmaskin och hängt upp tvätt, bytt två blöjor, ätit frukost själv, bloggat och nu är det dags för morgonens första promenad. Vad har du gjort den här morgonen? 67942068 1267027713463927 965649115046215680 n


Ett nytt projekt får liv

Skrivet av Sara Hellström 14.08.2019

Står här i köket, vid kökssön med en bebis i bärselen på magen och gungar lite sådär passligt så att fröken är nöjd. Nöjd är hon för det mesta, men hon ville så gärna sitta i famnen och jag kände att jag behöver får göra lite annat samtidigt. Som att skriva till exempel. Skönt att hon godkänner bärselen, så att man har möjlighet att ge henne den närhet hon behöver men även få händerna fria för något annat. Bianca ligger bredvid oss på golvet och är lite orolig, så jag tror att det eventuellt kan vara åska i luften. 

Men, det var inte det jag tänkte skriva om idag. Jag tänkte skriva om ett nytt litet renoveringsprojekt jag har påbörjat. Under året vi bott här i huset har vi renoverat en hel del, mestadels ytrenoveringar nog, men det känns ändå som ett helt annat hus än det vi först flyttade in i. 

Då vi väntade Tova fick vi flera gånger frågan om vi börjat inreda barnrummet. Svaret var nej. Svaret är fortfarande nej. Vi såg ingen orsak till att skynda med det, eftersom hon inte kommer behöva ett eget rum ännu på ett tag. Vi har ett väldigt rymligt hjälpkök här på nedrevåningen, där vi placerat hennes skötbord samt en byrå med hennes kläder. Lite hyllor med några av hennes saker och sådär. Praktiskt och mer utrymme behöver hon ju inte ännu. DSC01635Men, då vi hade namnfest för Tova så fick hon såå mycket fina presenter! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag tänkt att våra gäster skulle ge så mycket och så fina saker åt henne. För oss hade det absolut räckt med att de ville dela den fina dagen med oss och Tova. Vi kände oss verkligen bortskämda (och tacksamma!)

Då började det klia i mina fingrar. Kanske det var dags att börja fundera på det där barnrummet nu? Började googla inspiration till barnrumsinredning, även om jag egentligen ändå i slutet bara går efter magkänsla. Jag har alltid varit dålig på att följa trender och pinterest använder jag mig inte överhuvudtaget av.

Det som vi tänkt att en dag skall bli hennes rum fungerar för tillfället som ett gästrum. Egentligen ville jag ju slänga ut gästsängen och allt annat, göra en stor beställning från typ Jollyroom och nästa dag sitta där på golvet och leka med henne i hennes nya rum. Men, dels är det omöjligt att göra något så snabbt (med eller utan bebis i famnen) och dels tänkte jag att det här är ett projekt jag skall göra i lugn och ro. Sakta men säkert. Höstens projekt!

Hittills har jag målat två väggar. Väggarna var tidigare typ blåa. Gillade aldrig den där blåa färgen (Förlåt, mamma!). Jag målade om dem med samma färg vi har i vårt sovrum och i ett annat rum där uppe. Egentligen ville jag bara använda den färgen, eftersom vi hade så mycket kvar av den och jag hatar att slänga saker. Men jag tror också att det är en bra tanke att ha lite samma färgtema genom huset. Och slutresultatet blev faktiskt riktigt fint, typ ljusgrått. DSC01660DSC01665Ikväll målade jag det sista med denna färg. Valde att även måla ena sidan av klädskåpet i samma färg, så att det smälter in bättre. Mitt arbetsteam var väldigt samarbetsvilliga och arbetet gick smidigt och bra! Att genomföra ett målningsprojekt med en fyra månaders kräver lite fantasi, tålamod och nerver. Men det gick. Näst ut är taket, det skall bli vitt. Nu har mitt arbetsteam somnat, en i bärselen och en på golvet. Och här står jag fortfarande vid kökssön och gungar fram och tillbaka. Upp och ner. 


En månad senare

Skrivet av Sara Hellström 12.08.2019 | 1 kommentar(er)

Vips, så hade en hel månad gått sedans sist! 

Sambon fick semester och jag hakade visst på den linjen jag också. Jag har faktiskt påbörjat ett par inlägg nu och då, men aldrig kommit mig för att avsluta dem plus att jag verkligen velat ta vara på tiden då vi alla är hemma tillsammans. Hoppas ni har saknat mig, för nu är jag här igen. Sambons semester är slut och det är även dags för mig och flickorna att få tillbaka någonslags rutin på vardagen. 

Vad har hänt sedan sist? Ingenting är min första tanke, men visst har vi gjort en hel del. Vi har bott på badhotell i Kasnäs på Kimitoön, druckit kaffe på Klemetsgårdarna (två gånger), planerat och haft namnfest för Tova, haft vänner på besök, gjort en spontanutflykt till Tuuri och igår åkte vi runt på Kvevlax loppisrace. 

Förutom det så har Tova växt till sig, inte så mycket i storlek kanske, men personligheten. Hon har nu passerat fyra månader och fortfarande händer det så mycket hela tiden. Hon svängde sig redan (båda vägarna) då hon var ca. 2,5 månad, men nu går det av bara farten. Man hinner knappt sätta ner henne så är hon på mage. Hon har även börjat träna sina magmuskler och drar sig upp i sittande ställning, speciellt i vagnen och på skötbordet. Än lyckas hon ju inte, men kämpar tappert. Kämpar också med att dra sig framåt på golvet, men än så länge far det bara runt i cirklar. 

Hon pratar och jollrar och har väldigt mycket att berätta under dagarna. Hon är glad för det mesta och hennes skratt är så härligt att lyssna på! Allting skall smakas på och egna händer är även de väldigt goda. Potatis har hon fått smaka på och jag tror hon gillade det, lite konstiga grimaser ibland men det går ner. Det största som har hänt är nog ändå att hon börjat sova i egen säng och sover så gott som hela nätter. Senaste månaden har hon i princip alla nätter sovit 22-04/05, ätit och somnat om ett par timmar till. 

Med Bianca har det inte skett några märkbara förändringar. Då vi var på semester i Kasnäs fick hon vara hos min mamma och leka med hennes två hundar plus tillskottet Bonnie. Hon har fått en ny fresbee och fått lite pälsvård och varit i skogen och plockat blåbär med husse.  Annars hänger hon med och är lika duktig som hon alltid är. 

Jag trivs lika bra med livet som tidigare, om inte bättre, och just nu känns det som jag vill vara hemmamamma livet ut. Det hinner säkert förändras, men just nu njuter jag verkligen till fullo. Ute är det grått och regnsjukt, men det känns skönt på något sätt. Idag är jag redo att tacka sommaren för allt fint den gav oss och välkomna hösten och vardagen igen. DSC01537