b2

Visa alla inlägg skrivna augusti 2019

Jag vägrar fyrverkerier!

Skrivet av Sara Hellström 30.08.2019 | 2 kommentar(er)

Imorgon är det villaavslutning, veneziansk afton eller forneldarnas natt som man kallar det där jag kommer ifrån. Då jag var barn betydde forneldarnas natt att vi åkte till en gård där Marthaförbundet (tror jag?) ordnade program och kvällen avslutades med att man såg på forneldsbrasan de tände i vattnet. Sen flyttade jag till Österbotten och då har det betytt att man åker ut till stugan en sista gång för säsongen. 

Så, programmet har sett lite annorlunda ut beroende på ålder och boplats. Den största skillnaden har ändå varit att man på min hemort tände brasor, medan man här i Österbotten skjuter fyrverkerier. Första året jag bodde här förstod jag inte varför det smällde i knutarna under villaavslutning, det som jag då fortfarande kallade forneldarnas natt. 

Sen Bianca kom in i mitt liv har högtider som villavslutning fått en annan betydelse. Det betyder att man sitter och hoppas att människor omkring en inte skall skjuta så mycket raketer. Att alla andra också skall strunta i de där dyra, skräpiga och skrämmande fyrverkerierna. Många hundar lider, plånböckerna lider och inte mår naturen bra av det heller. 

Vi köper inga raketer längre, varken på nyårsafton eller villaavslutning. Första året vi hade Bianca köpte vi några, för att jag ville att hon skulle få se dem och lyssna på under kontrollerade omständigheter i hopp om att  hindra henne från att bli rädd för dem. För jag visste ju att jag omöjligt skulle kunna skydda henne från dem för alltid. Hon var inte rädd då. Idag, fem år senare, är hon tyvärr rädd ändå.  

Villaavslutning går rätt så bra, men nyårsafton är värre. Vi måste alltid försöka rasta henne så mycket som möjligt på dagen, för på kvällen vägrar hon gå ut. Hon är orolig, vankar fram och tillbaka och ser ut som om någon skall attackera henne varje gång det hörs en smäll. Jag lider med henne. Tyvärr vet jag också att många hundar har det betydligt värre än Bianca. Många hundar skakar av rädsla, har panik och jag har för mig att vissa till och med måste ge lugnande åt sina hundar. Hundar rymmer på grund av rädsla, sliter sig från koppel och springer iväg. Är det okej? Är det verkligen okej, för att vi skall få se ljus på himmelen några sekunder? 

Att åka iväg på en fest på nyårsafton eller villaavslutning utan Bianca finns inte på vår världskarta. Jag skulle aldrig utsätta henne för det. Att sitta ensam hemma och inte förstå vad som händer omkring henne. Aldrig. 

Så, vad tycker jag om fyrverkerier? Hur är det att ha hund då människor smäller upp sina pengar i luften? Då himmelen fylls av skrämmande ljus och ljud? Det är inte kul. Man lider med sin hund och önskar resten av samhället skulle tänka som en själv. Fyrverkerier är skräp, både för djur och natur. Det finns definitivt andra sätt att fira på. Fyrverkeriernas tid är förbi. bianca2

Jag vägrar fyrverkerier, gör det du också!

Den stora höstrensningen

Skrivet av Sara Hellström 24.08.2019

Kategorier:

I slutet av den här sommaren kände jag ett stort behov av att göra en stor rensning i huset. Hela huset. Jag ville gå igenom allt och verkligen göra mig av med sådant vi inte behöver. Läste att Christina hade lite samma känsla, säkert något som hör många till då hösten knackar på.

Trots att jag tycker att jag har ganska bra ordning med mig och inte sparar på onödiga saker, så visade det sig nog ändå finnas saker vi inte behöver. Vem behöver t.ex. 40 köksshanddukar? eller 30 stora handdukar på två personer? Tre olika bestickserier eller fem olika kaffeserviser? Ni hör ju själva.

Då jag väl bestämde mig för att rensa genom allt, så gick jag även igenom Bianca skåp. Då jag stod där och såg in i hennes skåp (som i och för sig bara har typ fem hyllor, men ändå) så insåg jag nog att där behövde det minsann rensas. En liten hund som Bianca kan omöjligt behöva fem hyllor med saker. 

Leksaker har vi massvis av, så där plockade jag genast bort sådant hon inte gillar. Kvar lämnade ändå en stor korg med favoriterna. Vi hade så många handdukar och filtar att det skulle ha räckt åt en hel kennel och ett och annat koppel för mycket också. Bianca såg med skeptiska ögon på mig då jag slet ut sakerna från hennes skåp och plockade det i olika högar. Plötsligt var hon intresserad av allt hon aldrig brytt sig om innan. Men, vi kom ändå överens om att vi inte behöver allt. 

Plockade ihop ett litet hundpaket och satte det till salu på ett facebookloppis och förra veckan kom en tjej och gav grejjerna nytt hem. Med sig fick hon även lite extra påsar med saker. Jag hoppas de kommer till bättre användning hos henne och hennes hundar. Det är roligt att någon annan kan ha nytta av det man själv inte behöver längre, att kunna ge sakerna längre liv. Den här världen kryllar av prylar och det finns överflöd av det mesta, det kan vi nog alla vara överens om. DSC01688Med det sagt tror jag att jag skall fördriva dagen på loppis, bara Tova vaknat från sin förmiddagstupplur. Vad skall ni göra idag?

 


Att tänka på innan du skaffar hund

Skrivet av Sara Hellström 23.08.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Karolina ställde en fråga på sin Instagram, kan man ha hund i lägenhet? Jag var inte sen med att svara på den frågan. Det är nämligen en fråga jag vet är omdiskuterad. Många svarar genast nej på denna fråga, man skall inte ha hund i lägenhet för det mår inte hunden bra av. Jag har haft den diskussionen med många.

Karolina fick in en hel massa svar och kommentarer på sin fråga (allt finns att läsa på hennes blogg, här) och jag känner givetvis att jag också måste kommentera och spinna vidare på detta ämne. Speciellt efter att Karolina utnämnde mig till hundexperten Sara. En expert är jag absolut inte, men en passionerad hundägare är jag. Jag tycker om att vara påläst för att kunna ge Bianca det bästa och jag tycker om att dela med mig av mina tankar och åsikter här. Sedan finns det säkert de som inte alls håller med mig i vad jag skriver och säger, men det är helt okej det också. Jag är som sagt ingen expert inom området, bara expert på min egen hund. 

Några frågeställningar som jag vill spinna vidare på, efter att ha läst Karolinas inlägg,

 

Kan man ha hund i lägenhet?

Mitt svar är Ja, det kan man. Jag är av den åsikten att det inte spelar så stor roll om du bor i en lägenhet mitt i stan eller i ett hus ut på landet. Däremot är det viktigt att du ger hunden det den behöver utanför hemmets väggar. Tillräckliga promenader, aktiviteter och även mental stimulans ute och inne. Sedan är det nog lättare för hundägaren själv att bo på marknivå, där naturen är nära och kanske till och med så att man har sin egen gård där hunden kan gå fritt.

Sedan är det klart att det säkert är smidigare att ha en liten mops i en tvåa, än vad det är att ha en stor sankt berharnd i samma lägenhet. Men att en hund skulle må dåligt av att bo i lägenhet, det håller jag inte med om. Då Bianca flyttade in hos mig bodde vi tillsammans i en tvåa på 40 kvadrat, hon mådde hur bra som helst. Sanningen är att hon nog fick flera promenader då, än vad hon får nu då vi har en stor gård att springa på. 

Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 208

Vilken ras skall man välja? 

Precis som Karolina nämner i sitt inlägg handlar det väldigt mycket om vilken ras man väljer. Jag skulle nog vilja påstå att det är det viktigaste att tänka på då man väljer hund. Vad ska man ha hunden till? Jakt? Utställning? Sällskap? Agility?

Läs på om raser du är intresserad. Kolla hurdan pälsvård de kräver, hurdana egenskaper har den, hur stor kan den bli, hurdana aktiviteter gillar den och vad är den tänkt för. Alla raser har sina egna utmaningar, egenskaper och även sjukdomar.  Man skall inte endast gå efter utseende och välja en ras man tycker är söt. 

Sedan bör man också komma ihåg (precis som någon kommenterade på Karolinas inlägg) att alla hundar är egna individer. Min mamma har tre sheltisar och jag har en, de är alla helt olika till sättet. Alla har sina egna personligheter, egna svagheter och styrkor och egna ovanor som man måste jobba extra mycket med.

När skall man skaffa hund? 

Det gäller också att tänka på din egna livssituation då du skaffar hund. En valp kräver mycket tid och klarar inte av att vara ensam hemma många timmar. En vuxen hund kan inte heller den lämnas ensam för länge. Du kan inte göra spontanresor utan att hitta en hundvakt först. Du måste åka hem genast efter jobbet. Du måste vara beredd att tänka om och sätta hundens behov före dina egna.

En hund kostar även en del, beroende på ras och storlek. Förutom självklara saker som mat och koppel så behöver en hund vissa vaccinationer. Kurser och aktiviteter kan kosta en del och så kan hunden bli plötsligt sjuk, vilket innebör kostnader du inte hade räknat med. Då Bianca var åtta månader fick hon något som kallas slipped tendon, vilket ledde till att båda hennes bakben opererades och det kostade många hundralappar. Därefter skadade hon en tand som också behövdes dra ut. Det gäller att vara förberedd.

Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 200

Hur tidskrävande är en hund?

En hund kräver nog mera tid än vad man kanske tror, speciellt en valp men även en äldre hund. En valp behöver ensamträning, tränas för att bli rumsren, socialiseras och bara allmän lydnad. Varje dag skall du gå promenader, kanske gå på kurser, träffa andra hundar, veterinärbesök o.s.v. Har du möjlighet att ta en hund på prov - gör det!

Det kan även vara en bra fråga att ställa sig själv om man verkligen vill ha en valp, eller skall man ta en vuxen hund i behov av omplacering? Vad vill man ha och vad klarar man av? Och har man tiden som en hund kräver och framför allt förtjänar? Det inte rätt att skaffa en hund och sedan inte avsätta den tiden som den förtjänar och behöver för att må bra.

Smutsar en hund ner?

Något jag inte själv reflekterat över så mycket innan, men som kom upp ganska mycket i Karolinas inlägg var hur mycket smuts en hund drar in. Här är alla olika, jag kanske inte bara bryr mig så mycket. Visst gillar jag att ha rent omkring mig och visst suckar man lite de där mörka höstkvällarna då Biancas tassar alltid är smutsiga så fort man varit ute - men det inget jag ser som ett problem. Jag torkar av hennes tassar med en handduk, alternativt lyfter in henne i duschen och sköljer av tassar och undre delen av magen. Att det ibland kommer in lite gräs, sand, snö eller kvistar som fastnat i pälsen ser jag inte som något problem, men det är absolut en sak att tänka på innan man skaffar hund. Klarar man av det? Hur löser man det? 

Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 203Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ämnet, tycker det är väldigt intressant och även viktigt att ta upp! En hund är inget man bara "skaffar", det kräver en hel del av dig som hundägare och de bör man känna till. Kommentera gärna ifall du har något att tillägga. Skulle vara intressant att höra era tankar. Avlutningsvis tänker jag ge er några tips, ifall just du går i tankarna om att skaffa hund.

 

Mina sju bästa tips innan du skaffar hund:


1. Läs på om raser, träffa rasen du är intresserad av och prata med hundägare av just den rasen. Gå med i facebookgrupper som handlar om den rasen, våga ta kontakt, våga fråga och välj en ras som passar dig och ditt liv. 

2. Läs också på om hundar i allmänhet. Vad innebär valptiden? Hur fungerar en hund generellt? Vad behöver en hund? 

3. Se till att du har tid för hunden, var gärna hemma med valpen första tiden. Sätt stor tid på att socialisera den, träna den och lär känna din hund. Och tänk framåt, en hund kan leva upp till 15 år. Var befinner du dig om 15 år?

4. Var beredd på plötsliga utgifter, ha en buffert för hunden!

5.. Fundera om du skall skaffa en valp eller en unghund/äldre hund? Vad passar dig bäst? 

6. Välj en seriös uppfödare, mycket viktig! 

 

(Alla bilder i inlägget är tagna av Rebecka Hägert)


Kom på kurs med mig!

Skrivet av Sara Hellström 22.08.2019

" Igår åkte jag hemifrån ett par timmar. Alldeles själv. För att gå på ett möte. Märklig känsla. Tänk så snabbt man vänjer sig vid en ny vardag. Det gjorde gott att komma ut och "lufta" sig bland vuxna människor som pratade om annat än bebisar. Eller pratade annorlunda än bebisar. Det gjorde gott att känna sig viktig och behövd. Även om jag är det varje dag här hemma också, men ibland glömmer man bort det. "

Sådär skrev jag på min Instastory imorse. Igår kväll klädde jag på mig annat än mjukis- eller träningskläder, sminkade mig och kände mig väldigt uppklädd till skillnad från den hemmamamma jag annars är här på dagarna. Jag har liksom inte ork eller intresse att klä upp mig speciellt mycket då jag bara myser här hemma med Tova. Jag åkte in till stan för att delta i en timlärarträff vid Vasa Arbis. Ja, till den gruppen hör jag, timlärare. Jag skall åter igen få hålla en kurs på Vasa Arbis i höst. 

Det var ifjol våras som jag kände att jag verkligen saknade att få arbeta med skönhetsvård, hudvård och allt vad det innebär. Det är verkligen något jag brinner för och efter att ha utbildat mig till både Estenom och Kosmetolog så är det klart det känns lite tomt att inte hitta den arbetsplats man önskar inom branschen. Jag har ett bra jobb, bra arbetsplats och jättebra kolleger. Men ifjol våras kände jag att jag ändå behöver hitta något inom skönhetsbranschen, vid sidan av mitt ordinarie jobb. Så jag tog tag i saken.

Jag har länge pratat om att jag skulle vilja undervisa. De som känner mig vet att jag är ganska försiktig och lite blyg av mig. Vill helst inte stå i centrum eller synas allt för mycket. Men, ändå har det länge varit en dröm att få undervisa. Att få dela med mig av min passion och min kunskap till andra intresserade. Jag nämde min idé för Vasa Arbis och de nappade. Ifjol höstas höll jag min första Manikyr- och Pedikyr kurs på Arbis.vasa arbis 3Visst var det nervöst och lite utanför min comfort zone, men jag trivdes. Jag njöt verkligen av allt från planering till utförande. Det kändes som jag var på helt rätt plats. Under två kvällar fick jag lära ut lite av det jag kan och vet om Manikyr- och pedikyr till deltagarna. Kursens innehåll togs bra emot och jag upplevde att både jag och deltagarna hade roligt tillsammans. Det var väldigt lärorikt på många sätt och vis, förhoppningsvis för deltagarna men också för mig. 

I år skall jag dra den här kursen igen, hur roligt är inte det? Jag ser verkligen fram emot det och hoppas och önskar att kanske just du anmäler dig till min kurs eller sprider ordet vidare så att andra intresserade kan få nys om kursen. Den passar alla och anpassas efter just era önskemål. Här kan du anmäla dig. Och dessutom, om du inte vill gå i Vasa så kommer jag också att dra en kurs i Oravais. Den kursen är en kväll längre och innehåller även en kurs med ansiktsvård. Här kan du anmäla dig till kursen i Oravais.

Det kommer göra gott för denna hemmamamma att komma ut lite i arbetslivet igen. Hur bra jag än trivs hemma så märkte jag igår att det kan vara bra för hjärnan att komma ut lite ibland, utan bebis. Så välj vilken kurs som passar dig bäst så hoppas jag att vi ses vi i höst!

 


En lördag bland djur och natur

Skrivet av Sara Hellström 18.08.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Godmorgon

Hoppas er söndag har kickat igång på bästa vis! Här hos oss regnar det och alla förutom Tova är smått morgontrötta. Det är verkligen bra med en liten glad filur som ler genast hon vaknar, man kan liksom inte vakna på dåligt humör. Igår hade vi en väldigt fin familjedag, som jag nu tänkte dela med mig av här.

På morgonen storstädade jag flera rum här nere. Kan ses som konstigt, men är det något som ger mig ro så är det att få städa. Städa, organisera och sortera. Älskar det! Att börja morgonen med sådant ger mig bara ro i själen. Då Tova vaknade från sin förmiddagstupplur packade vi oss i bilen och åkte mot Aava Kertun Kotitila, där vi mötte upp våra vänner. 

Aava Kertun Kotitila är en gård i Södra Vallgrund, där man kan hälsa på bland annat hönor, hästar, kossor, får, getter, kaniner och till och med gäss. Ibland får man även vara med då de matar en del av djuren, för ett par år sedan fick vi vara med och mata ett lamm. Även om jag igår upptäckte att jag tydligen är rädd för bland annat hönor och getter, så kan jag rekommendera er ett besök till gården!Aavan kertun kotitila68833931 506022043481463 4804066519967334400 nVi gick runt och såg på djuren och fick njuta av en solig och fin dag på gården. Våra vänners tre åring fick nog kanske ut lite mera av dagen än vad Tova fick, men trots Tovas unga ålder tror jag det är bra att ha med dem och få uppleva saker redan i den här åldern. Med måtta såklart. 

Tova såg fascinerat på djuren, kanske trodde hon att de var stora Biancor? Hon var nog mest fascinerad av killingarna, då kom det stora leenden och hon tänkte nästan greppa tag i ett av killingens horn. Det var så roligt att se hennes reaktioner då hon såg djuren och överlag att göra en sådan här utflykt med henne. Ser fram emot att göra liknande saker då hon blir äldre och förstår mera. Efter att vi hälsat på alla djuren i flera omgångar och ätit varsin våffla åkte vi hemåt. 

Då vi kom hem tänkte jag egentligen ta en lugn hemmakväll inomhus, men kvällen slutade i svampskogen med hela familjen. Det var första gången jag gick i skogen med Tova i bärselen, men det gick över förväntan. Hon sov större delen av skogsturen och var nöjd hela vägen. Det kan vi absolut göra om. Vi hittade några kantareller som sambon sedan gjorde varsin kantarellsmörgås på. Mums!68792202 343450936534487 4046117260236947456 n68700776 699646963796900 4161704133071470592 nDet blev en fullspäckad lördag med en massa djur och natur, en fin dag med många fina minnen. Nu sover Tova och jag skall fortsätta min städprojekt här hemma. Har stor rensning pågång, bland alla våra saker. Befriande känsla att göra sig av med saker man inte längre behöver. Önskar er en trevlig söndag!


Ett ljud som garanterat får dig ur sängen på nolltid

Skrivet av Sara Hellström 15.08.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Ni som har hund vet att det finns nog ingenting som får dig så snabbt att vakna som ljudet av en hund som spyr. Det var det ljudet jag vaknade av idag, kl. 06.30. Tova hade ganska nyss ätit och jag visste att Bianca låg i fotändan av sängen. Vi har försökt hålla henne på golvet i sin egen bädd, men det har inte lyckats sådär jättebra. Jag hörde det där äckligt bekanta ljudet och flög upp i hopp om att kunna stoppa henne från att spy i sängen. Men det hann jag inte. 

Först och främst fick jag flytta över Tova i egen säng, eftersom hon låg bredvid mig. Hon vaknade såklart, men låg glatt och jollrade i sin säng så medan jag tog mig an situationen. Sedan fick jag försöka få Bianca under kontroll och då hon lugnat sig var det städjobbet kvar. 

Ända sedan sitt första levnadsår har Bianca haft problem med magen, jag har nog nämnt det lite nu som då här på bloggen tror jag. Hon är känslig för vad hon äter och vi gjorde långa utredningar på henne under en period då det var som värst. Hon betedde sig ett tag som om hon fick blodsockerfall och det såg verkligen dramatiskt ut. Månader av matvägran och nästan tvångsmatning och en massa jobbiga saker. I slutändan visade det dock sig att hon led av sura uppstötningar och magkatarr, som jag själv har kommit fram till att hon nog lider lite kroniskt av. 

Med tiden lärde vi oss hur vi skulle hantera hennes problem och vad hon mår bäst av. Då vi väl fick hennes mage under kontroll så har vi i princip behandlat henne för hennes problem regelbundet. Ibland med hjälp av medicin och hela tiden med rätt val av mat. Hon blev och är idag mycket bättre och mycket tåligare, men helt klart inte helt återställd. Eftersom det var dessa symptom hon fick den här morgonen igen. 

Då allting började och vi inte visste vad hon hade för fel, då det var det väldigt skrämmande och jag blev alltid lika rädd då jag såg symptomen. Det såg verkligen inte trevligt ut och hon såg väldigt sjuk ut. Hon kunde spy fragga, hulka sig, sjunka ihop och lägga sig och sitta upp om vartannat. Såg ut som att hon vinglade och hon såg helt enkelt bara väldigt sjuk ut under sina "anfall". Att få mat eller medicin i henne då var en kamp, men idag åt hon gladeligen mat bara hennes "anfall" var över. Så det är mycket lättare i dagens läge. 

Just nu mår hon bra igen, men harklar sig lite och håller på. Så det kan hände jag behöver ge henne lite medicin i förebyggande syfte i alla fall. Vet inte varför hon fick ett anfall nu, vi har inte gett henne något utöver det vanliga och hon har fått mat precis som vanligt. Vi håller tummarna för att det inte är så långvarigt och att det endast var den här morgonen hon behövde må dåligt. Vår lilla Binkki. 

Klockan är åtta. Jag har redan matat både hund och barn x antal gånger, bytt sängkläder, lagt på en tvättmaskin och hängt upp tvätt, bytt två blöjor, ätit frukost själv, bloggat och nu är det dags för morgonens första promenad. Vad har du gjort den här morgonen? 67942068 1267027713463927 965649115046215680 n


Ett nytt projekt får liv

Skrivet av Sara Hellström 14.08.2019 | 1 kommentar(er)

Står här i köket, vid kökssön med en bebis i bärselen på magen och gungar lite sådär passligt så att fröken är nöjd. Nöjd är hon för det mesta, men hon ville så gärna sitta i famnen och jag kände att jag behöver får göra lite annat samtidigt. Som att skriva till exempel. Skönt att hon godkänner bärselen, så att man har möjlighet att ge henne den närhet hon behöver men även få händerna fria för något annat. Bianca ligger bredvid oss på golvet och är lite orolig, så jag tror att det eventuellt kan vara åska i luften. 

Men, det var inte det jag tänkte skriva om idag. Jag tänkte skriva om ett nytt litet renoveringsprojekt jag har påbörjat. Under året vi bott här i huset har vi renoverat en hel del, mestadels ytrenoveringar nog, men det känns ändå som ett helt annat hus än det vi först flyttade in i. 

Då vi väntade Tova fick vi flera gånger frågan om vi börjat inreda barnrummet. Svaret var nej. Svaret är fortfarande nej. Vi såg ingen orsak till att skynda med det, eftersom hon inte kommer behöva ett eget rum ännu på ett tag. Vi har ett väldigt rymligt hjälpkök här på nedrevåningen, där vi placerat hennes skötbord samt en byrå med hennes kläder. Lite hyllor med några av hennes saker och sådär. Praktiskt och mer utrymme behöver hon ju inte ännu. DSC01635Men, då vi hade namnfest för Tova så fick hon såå mycket fina presenter! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag tänkt att våra gäster skulle ge så mycket och så fina saker åt henne. För oss hade det absolut räckt med att de ville dela den fina dagen med oss och Tova. Vi kände oss verkligen bortskämda (och tacksamma!)

Då började det klia i mina fingrar. Kanske det var dags att börja fundera på det där barnrummet nu? Började googla inspiration till barnrumsinredning, även om jag egentligen ändå i slutet bara går efter magkänsla. Jag har alltid varit dålig på att följa trender och pinterest använder jag mig inte överhuvudtaget av.

Det som vi tänkt att en dag skall bli hennes rum fungerar för tillfället som ett gästrum. Egentligen ville jag ju slänga ut gästsängen och allt annat, göra en stor beställning från typ Jollyroom och nästa dag sitta där på golvet och leka med henne i hennes nya rum. Men, dels är det omöjligt att göra något så snabbt (med eller utan bebis i famnen) och dels tänkte jag att det här är ett projekt jag skall göra i lugn och ro. Sakta men säkert. Höstens projekt!

Hittills har jag målat två väggar. Väggarna var tidigare typ blåa. Gillade aldrig den där blåa färgen (Förlåt, mamma!). Jag målade om dem med samma färg vi har i vårt sovrum och i ett annat rum där uppe. Egentligen ville jag bara använda den färgen, eftersom vi hade så mycket kvar av den och jag hatar att slänga saker. Men jag tror också att det är en bra tanke att ha lite samma färgtema genom huset. Och slutresultatet blev faktiskt riktigt fint, typ ljusgrått. DSC01660DSC01665Ikväll målade jag det sista med denna färg. Valde att även måla ena sidan av klädskåpet i samma färg, så att det smälter in bättre. Mitt arbetsteam var väldigt samarbetsvilliga och arbetet gick smidigt och bra! Att genomföra ett målningsprojekt med en fyra månaders kräver lite fantasi, tålamod och nerver. Men det gick. Näst ut är taket, det skall bli vitt. Nu har mitt arbetsteam somnat, en i bärselen och en på golvet. Och här står jag fortfarande vid kökssön och gungar fram och tillbaka. Upp och ner. 


En månad senare

Skrivet av Sara Hellström 12.08.2019 | 1 kommentar(er)

Vips, så hade en hel månad gått sedans sist! 

Sambon fick semester och jag hakade visst på den linjen jag också. Jag har faktiskt påbörjat ett par inlägg nu och då, men aldrig kommit mig för att avsluta dem plus att jag verkligen velat ta vara på tiden då vi alla är hemma tillsammans. Hoppas ni har saknat mig, för nu är jag här igen. Sambons semester är slut och det är även dags för mig och flickorna att få tillbaka någonslags rutin på vardagen. 

Vad har hänt sedan sist? Ingenting är min första tanke, men visst har vi gjort en hel del. Vi har bott på badhotell i Kasnäs på Kimitoön, druckit kaffe på Klemetsgårdarna (två gånger), planerat och haft namnfest för Tova, haft vänner på besök, gjort en spontanutflykt till Tuuri och igår åkte vi runt på Kvevlax loppisrace. 

Förutom det så har Tova växt till sig, inte så mycket i storlek kanske, men personligheten. Hon har nu passerat fyra månader och fortfarande händer det så mycket hela tiden. Hon svängde sig redan (båda vägarna) då hon var ca. 2,5 månad, men nu går det av bara farten. Man hinner knappt sätta ner henne så är hon på mage. Hon har även börjat träna sina magmuskler och drar sig upp i sittande ställning, speciellt i vagnen och på skötbordet. Än lyckas hon ju inte, men kämpar tappert. Kämpar också med att dra sig framåt på golvet, men än så länge far det bara runt i cirklar. 

Hon pratar och jollrar och har väldigt mycket att berätta under dagarna. Hon är glad för det mesta och hennes skratt är så härligt att lyssna på! Allting skall smakas på och egna händer är även de väldigt goda. Potatis har hon fått smaka på och jag tror hon gillade det, lite konstiga grimaser ibland men det går ner. Det största som har hänt är nog ändå att hon börjat sova i egen säng och sover så gott som hela nätter. Senaste månaden har hon i princip alla nätter sovit 22-04/05, ätit och somnat om ett par timmar till. 

Med Bianca har det inte skett några märkbara förändringar. Då vi var på semester i Kasnäs fick hon vara hos min mamma och leka med hennes två hundar plus tillskottet Bonnie. Hon har fått en ny fresbee och fått lite pälsvård och varit i skogen och plockat blåbär med husse.  Annars hänger hon med och är lika duktig som hon alltid är. 

Jag trivs lika bra med livet som tidigare, om inte bättre, och just nu känns det som jag vill vara hemmamamma livet ut. Det hinner säkert förändras, men just nu njuter jag verkligen till fullo. Ute är det grått och regnsjukt, men det känns skönt på något sätt. Idag är jag redo att tacka sommaren för allt fint den gav oss och välkomna hösten och vardagen igen. DSC01537