b2

Visa alla inlägg skrivna september 2019

5 saker du kanske inte visste om oss

Skrivet av Sara Hellström 30.09.2019

Kategorier:
Taggar:

Kalendern säger måndag morgon idag. Kan ärligt säga att jag har ingen koll på dagarna längre, då man är hemma flyter alla dagar ihop. En söndag kan vara en torsdag och en måndag kunde lika bra vara en fredag. Med sambon som dessutom arbetar skiftesjobb huller om buller har man ännu sämre koll.

Det är en seg morgon hos oss idag. Tova som äntligen hade fått väldigt tydliga rutiner har nu inga rutiner alls längre. Hon utvecklas såklart mycket nu, det är första tanden på gång och det märks. Plötsligt började hon vakna 06 på morgonen och det var hopplöst att ens försöka få henne att somna om. Hennes tre timmar förmiddagstupplur, som hon haft sen hon var bara en månad gammal, blev fyrtiofem minuter. Så, morgonen är lite seg och jag är ganska förvirrad i mitt föräldrarskap just nu. Men, Tova är lika glad som alltid så vi försöker bara ta dagarna som de är nu och gör det bästa av dem. Så länge hon är glad är vi glada, bara lite trötta.

I brist på annat tänkte jag bjuda på en lista idag.

 

Fem saker du kanske inte visste om oss:

 

1. Min absoluta favoritbakelse är Pomadamunk (eller berlinermunk som många kallar det, men jag håller hårt vid att det heter pomadamunk) och min favoritmat är klassisk husmanskost som typ korvsoppa och köttbullar. Så underskattat! 

2. Jag har bott i tre olika kommuner i Österbotten. Först Vasa, sedan Korsholm och nu Vörå. Tror jag gillar dem precis i den ordningen också, fast tvärtom. Det sistnämnda gillar jag hittills bäst. Visste ni förresten att min mamma är uppvuxen i Vasa och jag spenderat mycket tid här som barn? Flera av er visste säkert det redan. Jag fick min första handväska i Vasa faktiskt, den var silverfärgad och mamma köpte den åt mig i Citymarket inne i stan. 

3. Tova fullständiga namn är Tova Viola Exenia och helt omedvetet valde vi namn som har 4,5 och 6 bokstäver i sig. Hennes efternamn består av sju bokstäver. Lite häftigt är det väl, eller hur? Namnet Tova var sambons förslag. Han nämnde det redan innan hon var född, men jag kan inte påstå att det var ett namn jag tänkte så mycket på då. Då jag fick henne i min famn så tog det inte många minuter innan jag sade till sambon, "Det här är nog en liten Tova".

4. Bianca var en liten rymling då hon var liten. Alltid då man skulle ta fast henne, sprang hon iväg och det var näst intill omöjligt att få fast henne. Då Bianca skulle flytta in hos mig och min mamma kom upp till Österbotten med henne tänkte hon också rymma. De pausade på en rastplats, Bianca och hennes bror fick springa av sig i en valphage som min mamma hade med. Fröken Bianca grävde sig ur den och skulle inte min mamma fått tag i hennes bakben, så skulle jag knappast ha Bianca bredvid mig här idag. Idag är hon dock mycket lydigare och rymmer inte. 

5. Jag är ganska långt en allätare och kinkar inte då någon bjuder mig på mat, men det finns några saker jag bara inte kan äta. Getost, oliver och äggplanta. Så, bjud mig gärna på middag men förlåt mig om jag petar bort dessa ingredienser. IMG 5958


Unika kläder från Unishirt

Skrivet av Sara Hellström 27.09.2019

Inlägget är ett kommersiellt samarbete med

UNISHIRT

***

Då Tova föddes för snart sex månader sedan föddes också ett nytt intresse hos mig, barnkläder. Innan jag hade barn kunde jag gå i affärer och se på alla söta små kläder och drömma mig bort. Det var just det man såg på då, hur gulliga och söta de var. Nu, då jag har ett barn förstår jag att det också finns andra kriterier, som är betydligt viktigare än att kläderna ser gulliga ut.

I början var det viktigt med mjuka och sköna kläder som var lätta att klä på en liten nyfödd Tova. Omlott och hela dräkter med dragkedja var de vinnande plaggen då. Nu börjar kvalitén bli allt mer viktig. Kvalité är såklart alltid viktigt, men en nyfödd sliter inte så mycket på kläderna. Tova som nu är i startgroparna till att börja krypa och precis har fått börja smaka på mat behöver allt mer tåliga kläder. Kläder som tål tvättar och tål att åla sig runt på golvet med.

Jag har, i samarbete med Unishirt, fått designa en onepiece och en t-shirt åt Tova. Unishirt har alldeles nyligen släppt sin babykollektion, så den är alldeles färsk! Förutom babykollektionen har Unishirt även kläder för ungdomar och vuxna. I sitt sortiment har de bland annat hoodies, träningströjor, vanliga t-shirts och till och med väskor. Alla kläder är Unisex och finns i massa olika färger och modeller.DSC2571DSC2606Unishirt grundades i December förra året. Bakom företaget står 23-åriga Filip Lapveteläinen. Filip är ursprungligen hemma från Närpes, men idag bosatt i Umeå. Filip kommer från en företagarfamilj och just det här med att trycka kläder har funnits med honom under hela hans uppväxt. Filip berättade för mig att han bland annat sålde T-shirts på Tomatkarnevalen i Närpes då han var 12 år gammal. Filips vän tog emot beställningar medan Filip cyklade hem och tryckte kläderna.

Om det är något som imponerar på mig, så är det människor som brinner för sin sak och som gör verklighet av sina drömmar. Modigt och inspirerande. Tycker det är riktigt häftigt att Filip gått från att som barn sälja t-shirts på en karneval i sin hemby till att starta en egen hemsida där just du kan designa unika plagg enligt eget önskemål. Företagarfamiljer där hela familjen är delaktiga är också så fint.

Unishirts hemsida är väldigt stilren och enkel att navigera sig fram på. Genast på första sidan står det klart och tydligt hur du går tillväga då du vill designa ett plagg. Funktionerna är enkla och man lär sig snabbt hur det fungerar genom att klicka runt och prova sig fram.DSC3147Först och främst väljer du vilket plagg du vill designa, modell och färg. Därefter kan du välja att lägga in text med valfri font och färg. Du kan lägga in en egen bild eller välja något ur Unishirts clipart arkiv. Både plaggets fram- och baksida går att designa så som du önskar. Jag hade kanske önskat lite mer färgalternativ på texten samt lite mer babyanpassade cliparts, men babykollektionen är så ny så jag förstår att detta ännu är under arbete. I samband med min beställning nämnde jag dessutom för Filip att jag hade önskat andra färger än vit på baby t-shirten och redan idag finns det fler färger att välja mellan. Snacka om att ta till sig av kundens feedback!

Både onepiecen och t-shirten är av märket BabyBugz. Babybugz producerar ekologiska kläder under etiska förhållanden. Babybugz kännetäcknas bland annat av sin tålighet på kläder. Att kläderna är av bra kvalité är något som är viktigt för Unishirt och också viktigt för mig som mamma. Jag uppskattar verkligen att kläderna håller både form, färg och funktion efter flertalet tvättar. Vi har redan märkt att det finns tydliga kvalité skillnader på kläder och det är så synd då kläderna tappar formen eller blir noppiga efter första tvätten.DSC02583DSC02572Fyra vardagar efter att jag gjorde min beställning damp paketet med mina designade produkter ner i postlådan. Mitt första intryck då jag öppnade paketet var väldigt positivt! Kläderna kändes mjuka, sköna och jag tyckte genast man kände att de var av god kvalité.

Onepiecen har dragkedja, vilket jag absolut föredrar på sådana här plagg. Enkelt och snabbt att klä på och av. Den har dessutom muddar i både ärmar och ben, som man kan vika ner då babyn växer. Bebisar växer så snabbt ur sina kläder, så ett stort plus för muddarna som ger plagget längre användningstid. Onepiecen har också fleeceliknande insida, eller borstad insida som unishirt själv beskriver den, så skönt! Kanske kunde Unishirt införa onepiece även för vuxna, så att denna mamma kan få en lika skön dräkt att dra på sig i vinter?DSC2916DSC2950T-shirten jag beställde har två nickelfria knappar vid urringningen, vilket underlättar vid på- och avklädning. T-shirten var 100% bomull och kändes riktigt skön. Tova använder nu främst storlek 68 och jag beställde dessa plagg i storlek 6-12 månader. Vi har redan börjat använda båda plaggen, men de är rymliga så jag gissar att hon kommer kunna använda dem länge.

Kolla hur fina Tovas plagg blev! På t-shirten skrev jag det som beskriver Tova allra bäst, Världens gladaste bebis. Det är Tova i ett nötskal, i alla fall för det mesta. Hon har väldigt lätt till skratt och ler åt allt som kommer i hennes väg. På onepiecen skrev jag hennes namn på framsidan och på baksidan valde jag att sätta en söt liten elefant. Är verkligen nöjd med plaggen, tycker de blev så fina och Tova verkar också ha godkänt dem. Här har vi plagg som både är gulliga, mjuka och av bra kvalité!DSC03202DSC03179DSC03217Unishirt är nog den perfekta sidan om du vill designa t-shirts till en möhippa, svensexa eller varför inte babyshower? Kanske en t-shirt åt en blivande mamman och något motsvarande åt gästerna, hur kul vore inte det! Eller om man behöver kläder med företagslogon på eller om man bara vill designa ett helt unikt plagg åt en själv eller en kompis. Bara fantasin sätter gränser.

Ett stort plus till Filip på Unishirt också för väldigt snabb kundservice. Jag stötte på lite bekymmer då jag skulle göra min beställning, men Filip svarade snabbt på mina mejl och löste problemet omgående. Om det är något jag hatar är det att vänta, men det behövde man inte göra här. Filip står också till tjänst om du vill ha hjälp med designen av något plagg. Dessutom har Unishirt garanti på sina produkter. Om trycket på varan lossnar inom två veckor efter mottagandet så får man en ny vara utan kostnad.

Nu till något roligt för er. Jag har en kampanjkod åt er, mina kära läsare. Med koden SARA20 får ni 20% rabatt på hela sortimentet. Rabattkoden gäller ända till den 10:onde December, ni har alltså god tid på er att planera och designa era plagg. Kanske blir det några julklappar från Unishirt detta år? Eller farsdagsgåvor? Jag har i alla fall själv redan flera idéer på kommande plagg jag skall designa.

Jag kan varmt rekommendera er att besöka Unishirts hemsida, designa och beställa hem ett plagg åt dig, ditt barn eller varför inte som present till någon av dina nära och kära.

Du hittar UNISHIRT här:

Hemsida

Instagram


Tio tips till dig som skall bli mamma

Skrivet av Sara Hellström 24.09.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Det är nu snart sex månader sedan jag blev mamma. Sex månader, ett halvt år? Känns fortfarande lite skrämmande och overkligt att säga det högt. Jag, mamma? Men, det är jag och man kan nog säga att jag börjat landa i min roll som mamma. Även om det känns som att precis då man fått koll och rutin på något, så ändras det. Antar att det bara är så kommer vara det här första året (och kommande), så vi försöker ta dagarna som dom kommer.

Om det är något jag lärt mig under dessa månader, så är det att det finns massa riktgivningar, åsikter och tankar. Bra är väl det. Men, man måste hitta sin egen väg bland alla dessa riktlinjer. Som föräldrer är det just du som känner ditt barn bäst (i början kanske det inte känns så men med tiden). Tro på dig själv, lita på din magkänsla och gör det som du vet att är bäst för ditt barn.

Det är några saker jag tänkt på sedan jag blev mamma. Saker jag önskar att någon hade berättat för mig innan Tova föddes, men också saker jag själv tyckte var bra att vi gjorde innan hon föddes. Idag tänkte jag dela med mig av dessa tankar, i hopp om att de kan hjälpa någon som snart skall bli mamma. 

 

Tio tips till dig som skall bli mamma:

 

1. Förbered babyns ankomst, jag "boade" mycket innan Tova kom. Ville att hemmet skulle vara totalt babyvänligt då vi kom hem från BB. Bäddade hennes säng, vagnen var klar, hade lite ersättning i skåpet ifall det skulle behövas, kläderna var tvättade och vikta och och alla nödvändigheter var införskaffade. Vi hade även kokat nappflaskor och nappar. Det var verkligen skönt då vi kom hem från BB att bara kunna sätta henne på skötbordet och allting var redo. Blöjor, handdukar (tips! många små handdukar är praktiska vid blöjbyten) och rena kläder. Det var bara att börja den nya vardagen. Vi hade även fyllt frysen och skåpen med mat av alla de slag.Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 3132. Skaffa några amningsplagg innan babyn kommer, något jag hade missat men som jag önskar att jag skulle ha gjort. Jag ägde inte ett enda amningsplagg. Det går såklart att amma ändå, men sedan då vi plötsligt skulle börja vistas bland folk hade det nog varit skönt med ett eller två amningsplagg på grund av praktiska skäl. Tova åt delvis ersättning i början så de första veckorna upplevde jag kanske inte det som ett problem, men sedan då vi övergick till helamning. 

3. Kålblad, det absolut bästa mot såriga bröstvårtor! Jag testade olika krämer och alla sa "smörj, smörj, smörj". Fungerade inte. Kavlade blad av vitkål innanför BH:n däremot, det gjorde susen. Rekommenderar varmt!

4. Amning kan ta fruktansvärt ont, den här informationen hade gått helt förbi mig. Jag hade hört att det kan vara lite besvärligt att få amningen att fungera. Så det var jag beredd på, men smärtan. Jag minns att jag redan i förlossningssalen ifrågasatte den där smärtan, men fick bara gång på gång höra att det tar ont. Det kändes verkligen som att något var fel. Man trodde att smärtan skulle vara över då förlossningen var över, men då fick man uppleva en helt annan sorts smärta. Tova hade ett väldigt stort närhetsbehov och ville ligga vid bröstet hela tiden. Det plus lite fel grepp i början orsakade problem för mig. Jag ammade henne och grät, skakade, profylaxandades, ammade, grät. Tills sambon sade att såhär kan det inte vara. Tova fick lite ersättning och jag ammade det jag klarade av. Så gjorde vi den första månaden. Jag mådde väldigt dåligt över situationen och grubblade mycket. Jag önskar att jag hade varit mera förberedd och påläst.Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 1415. Att babyn kan ha stort närhetsbehov, det här är så självklart för mig nu, men det var det inte då. Jag hade fått höra att babyn sover mycket första dygnen. På BB såg jag hur andra hade sina sovande babyn i de där plastlådorna, men Tova ville nästan aldrig vara där. Enda stället hon ville sova var fast i bröstet. Idag vet jag att hon har ett stort närhetsbehov och det är helt normalt. Det handlade inte om att jag inte ville ha henne nära mig, men jag kände att jag hade behövt våga lägga henne ifrån mig och sova en stund, gå på wc eller annat. Jag vågade inget. Jag satt med henne i famnen hela första dygnet (nu skulle jag ju gärna gå tillbaka till det dygnet, men med ett klarare huvud) Som nybliven mamma var jag helt upp och ner och förstod inte att be personalen om hjälp.

6. BB är inget vilohem, jag vet inte hur många gånger jag fick kommentaren "stanna på BB så länge du får och vila". Jag upplevde då ingen vila på BB. Jag hann knappt gå och hämta min egen mat tyckte jag. Ännu mindre läsa alla papper de gav. Det enda jag ville på BB var att få åka hem och sova. Två dagar efter hon föddes så åkte vi hem och jag sov, så skönt. 


7. Prata, fråga och gråt. Jag grät massor första dygnen, på grund av alla känslor. Jag grät fast jag inte var ledsen. Jag hade också ett stort behov att prata. Prata om den besvärliga amningen, om den fina förlossningen, om alla tankar och funderingar. Våga prata, fundera och gråt hur mycket du vill. Det är normalt. Ta också din tid och känn inte att du behöver ta emot besök innan du är redo.Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 2378. Magont är vanligt, jag visste inte hur vanligt det är att babyn har ont i magen p.g.a. outvecklade tarmar. Då rådgivningen var på hembesök första gången frågade hon om Tova hade ont i magen och vi såg båda frågade på henne och svarade nej, inte vad vi vet. Vi fick senare lära oss att magont är väldigt vanligt. Vi gav Tova bifibaby från 2 veckor - 2 månader, det hjälpte lite grann. 

9. Ansök om gratis boxar, det finns både en Liberoväska och en Babybox du får gratis då du väntar barn. Här och här kan du läsa mera om de. Nappflaskan vi fick i babyboxen var den absolut bästa i början och babyoljan i Liberoväskan har vi ännu kvar av. 

10. Ladda ner appen "Växa och upptäcka världen", det är en app där du kan följa med bebisens utveckling och på så sätt bättre förstå varför kanske bebisen är på ett visst sätt eller förbereda dig för olika utvecklingsfaser. Senast i förrgår kollade jag i den, då jag tyckte Tova var ovanligt klängig och hade en hel massa humörsvängningar. Det visade sig att hon var är i mitten av sitt femte språng i sin mentala utveckling och går igenom något som kallas för relationsvärlden, då kan hon vara lite extra kinkig och ha större behov av uppmärksamhet. Det är såklart individuellt, men jag tycker den har varit ett bra stöd på vägen. Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 137Fotona i inlägget är tagna av Rebecka Hägert.

 


Första tanden och sömnlösa nätter

Skrivet av Sara Hellström 22.09.2019

Kategorier:

Klockan är 08.30, vi har nyss stigit upp. Tova leker på golvet och skrattar och tycker att världen är helt fantastisk. Bianca ligger i sin bädd och jag sitter vid bordet med kaffekoppen bredvid mig. Kaffe, det lär behövas idag. 

Tova är lika glad som vanligt, trots att det inte blev många timmars sömn inatt. Varken för mig eller henne. Hon somnade strax efter kl.21 som vanligt men kl. 00.30 tyckte hon att det räckte till. Klarvaken tjej som ville allt annat än ligga ner. I två timmar, till kl. 02.30 hoppade vi i famnen, vandrade runt i huset, jag försökte mata henne, böt på henne och vaggade henne i famnen. Hon skulle inte sova. Hon var vaken, glad och pigg som en mört.

Efter många om och men fick jag henne att somna om ett par timmar till. Vid kl. 06 var det lite samma rumba igen, hon sov oroligt en stund till med barnsånger spelandes från youtube i bakgrunden. Man försöker det mesta då man är trött.

Överlag har hon alltid sovit ganska bra. Våra riktigt dåliga nätter går nästan att räkna på en hand. Givetvis vaknar hon och äter fortfarande nattetid, allt från 1-4 gånger. Men jag har ändå alltid tyckt att hon sovit hyfsat. Tills nu, nu sover hon så oroligt. Vi har återgått till att samsova, eftersom hon vägrar den egna sängen. Hon är så lättväckt och kan gallskrika om hon vaknar och inte genast får nappen i mun, eller mat. Vissa nätter, som inatt, så verkar hon inte ens vilja sova. Det är utvecklingsfaser och så vidare, jag förstår det.

Tova har åtminstone en tand på kommande, kanske (troligtvis) har det något med saken att göra. Hur har era barn varit då första tanden börjat komma upp? Hon äter också mer sällan än vad hon gjort tidigare, vilket säkert också har med tänderna att göra. Hon verkar dock inte ha ont av tanden, hon kliar sig i munnen men är inte ovanligt gnällig eller så. 


Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 272Hemma hos 15.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 275Foton av Rebecka Hägert

 

..och sedan hann jag inte skriva mera imorse. Så, vi fortsätter nu. Klockan är 11.35 och vi har nyss kommit in från en och en halv timmes promenad med en annan mamma, hund och bebis. Det regnade största delen av promenaden, så vi blev passligt blöta. Men barnen var väl inpackade i sina vagnar och hundarna hade ingen större skillnad trots regnet. Tova sover fortfarande ute i vagnen och jag skall passa på att avsluta detta inlägg, jobba vidare på lite andra bloggrelaterade saker och förhoppningsvis även hinna äta lunch. 

Trots vår sömnlösa natt så känner jag mig ovanligt pigg och på gott humör. Att börja dagen med en lång promenad i gott sällskap är nog den rätta medicinen. Och en skrattande Tova, förståss. Hur man kan vara sådär glad hela tiden förstår jag inte, men tur är väl det. Med hennes leenden orkar man igenom vilken dag som helst. Ha en fin söndag!

 

 

 


Fyra saker jag saknar

Skrivet av Sara Hellström 21.09.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Vi är hemma igen och tillbaka i vår vardag. Vår egna lilla bubbla. Tova sover på terassen och Bianca sover i sovrummet, där kakelugnen värmer skönt. Jag sitter vid köksbordet och ser ut på det gråa och regniga vädret. Jag känner en inre frid i kroppen, ett lugn och en behaglig känsla. Det är lördag, sambon är på jobb och jag och flickorna skall bara mysa här hemma. Allt är bra. Dock är det något jag tänkt ett tag på. Jag har tänkt på några saker jag saknar, som jag inte kan få tillbaka.

Min gravidmage

Det här är något jag tänkt på så mycket på sistone. Hur jag saknar att vara gravid. Låter kanske helt sjukt, men ni som varit gravida och haft en fin graviditet kan säkert relatera. Fram för allt saknar jag magen. Den var stor och ibland lite klumpig på slutet, men åh, så mysig! Jag kände mig för en gångs skull så bekväm i min kropp och kände mig så vacker. Jag har nog aldrig trivts så bra med min kropp som jag gjorde de tre sista månaderna av graviditeten. De jobbiga krämporna och sömnlösa nätter med diverse smärtor saknar jag definitivt inte, men min fina gravidmage. Ibland kommer jag på mig själv med att ännu hålla om magen sådär som man gjorde eller lägga handen på den för att känna en spark, haha. Den hann verkligen bli en stor del av mig den där magen. Kunde jag inte få ha den kvar, men ändå ha Tova på utsidan? Jag skulle kunna gå runt med en gravidmage permanent, så känns det.DSC02610

Första tiden med Tova

Som alla säger - Njut, för det går så snabbt! Visst har jag njutit, men inte har det gått långsammare ändå. Tova blir strax sex månader och även om det är en jätterolig period just nu och allting känns bättre än bra, så kan jag inte neka att jag saknar den där riktigt första perioden. Första månaden var allting så nytt, man var osäker, man kände inte varandra och känslorna gick svallade. Det tog innan man kunde greppa allting och faktiskt börja njuta på riktigt. Jag önskar jag skulle kunna gå tillbaka i tiden och veta det jag nu vet och uppleva det pånytt, utan all osäkerhet och utan de där känslorna som man inte visste hur man skulle hantera. Skulle vilja hålla om den den där nyfödda Tova med den säkerheten och kunskapen jag nu har. Visste ni att jag knappt vågade "gosa" med henne första tiden. Då hon var ett par veckor och jag satte hennes kind emot min, kom jag på mig själv att jag aldrig gjort det innan. Jag hade inte vågat eller förstått att jag var hennes mamma och hon min dotter och jag fick gosa med henne precis hur mycket jag ville. 

Vårt gamla vardagsrum

Missförstå inte detta, jag trivs jättebra i vårt hem och i vårt nuvarande vardagsrum. Men, i vårt förra hem kände jag alltid ett sådant lugn då jag bänkade mig i soffan. Jag kan inte riktigt beskriva känslan, men jag fann verkligen frid där. Jag mådde alltid så bra i vårt förra vardagsrum. Det är den känslan jag saknar. Ibland försöker jag visualisera att jag sitter där, sådär som jag och Bianca alltid satt där på kvällarna. Bara för att få känna den där specifika känslan igen.  

Selma

Och så saknar jag vår ängel, Selma. Såklart. Saknaden och sorgen är inte mindre, bara mer hanterbar och lite lättare att leva med. Jag har tänkt mycket på henne på sistone. På henne, på en ny liten kisse. Vi vill gärna ha en ny kissekatt någon dag, men jag vet inte om jag är redo än. Jag grubblar mycket på varför det gick som det gick med henne och varför hon fick så kort tid hos oss. Hon blev sjuk ja, men jag försöker i ren desperation finna andra svar. Vi har fortfarande hennes mat i skåpet, jag har inte kunnat göra mig av med den. Hennes bädd ligger uppe på vårt loft och senast jag dammsugade hittade jag en av hennes leksaker. Det gör fortfarande så ont. I vintras hade vi ett ljus som brann för henne hela tiden, vid en av hennes favoritplatser. Då snön smälte kände jag att jag behövde lägga bort ljuset och få avstånd ett tag, för att sedan göra en riktig minnesplats för henne. Jag har inte klarat av att göra den där minnesplatsen än, vet inte om jag är redo för det. Då är hon ju verkligen borta på riktigt. DSC02613Sånt tänker jag på idag, med regnet smattrandes mot fönstret. Vad tänker ni på idag?


" Hej, vi kom lyckligt fram "

Skrivet av Sara Hellström 16.09.2019

Jag lovade ett er Hej då vi kommit fram till vår destination här i Söder. Nu har vi varit här nästan en vecka och fortfarande har det inte kommit något Hej. Här kommer det, Hej på er, vi kom lyckligt fram! Tiden går så snabbt och imorgon åker vi hem igen. För er som undrat så gick resan väldigt bra. Jag hade inte alls behövt vara nervös. Tova sov större delen av resan och vi tog två lite längre pauser så hon fick sträcka på sig och skutta runt i famnen en stund. Bianca visste jag knappt att var med, hon var så lugn hela vägen. Och bilen höll ända fram.

Vi har umgåtts med vänner, familj och bara haft det bra. Tova har fått hoppa från famn till famn och Bianca har fått leka med min mammas hundar. Bianca, som annars är ensamhund, stortrivs med att ha så många vänner omkring sig. Min mammas nytillskott Bonnie (längst till höger) kommer också bra överens med Bianca och de har haft riktigt roligt tillsammans. Bianca har inte så många lekkompisar där hemma längre, så det är alltid extra roligt då hon busa med mammas hundar.DSC02486Den svarta hunden på bilderna är Tindra, Biancas mamma. Tindra är världens bästa hund och Bianca har ärvt många av hennes egenskaper och personlighetsdrag, men Bianca är nog lite mera sprallig än mor sin. Min dröm var faktiskt att någongång få en valp av Tindra och för fem år sedan kom Bianca till världen med buller och bång. Det är roligt att se dem tillsammans och konstatera hur lika de faktiskt är på så många plan. DSC02499DSC02476Vi skall ännu spendera den här dagen med familj, innan vi packar bilen och åker hem igen imorgon. Det har varit riktigt roligt att få träffa alla igen och speciellt roligt för den närmsta familjen att få se Tova igen. Dock kan jag nog erkänna att det skall bli skönt att komma hem också, hem till egna rutiner och den egna vardagen. Då man är på resande fot blir allt som heter rutiner lite rubbat. Och så saknar vi pappahusse såklart. Han väntar på oss och vi väntar på att komma hem till honom. Önskar er en trevlig start på veckan!

 


400 km Ensam med barn och hund

Skrivet av Sara Hellström 09.09.2019

Idag har vi packat nästan hela dagen. Varför? Jo, för att jag och flickorna skall resa iväg imorgon. Vi skall köra ner till min mamma för att hälsa på släkt och vänner. Det betyder alltså att jag ensam skall köra över 400 km med en hund och en fem månaders. Galet? Ja, det kan anses galet i mångas ögon. Det kommer minst sagt att bli spännande, men galet vet jag då inte om jag tycker det är. Ett äventyr kanske man kan kalla det. Lite nervös är jag nog, det kan jag ärligt erkänna. Jag har laddat upp med allt jag tänker att kan få en fem månaders att vilja sitta stilla i sex timmar. 

Vi har åkt ner med Tova två gånger och båda gångerna har det gått riktigt bra. Första gången var hon bara två månader och sov sig i princip genom hela resan. Andra gången gick det också helt bra, men då blev hon lite uttråkat halvvägs så jag fick sitta där bak och hålla henne lite i handen. Nu blir det första gången jag reser helt ensam med henne, så att sitta och hålla hennes hand i 200 km är liksom uteslutet. Men, jag är beredd på att stanna och pausa så mycket vi behöver och att ta det i Tovas takt. Det skall nog gå bra! 

Bianca klarar bilresan utan problem, så henne oroar jag inte mig det minsta över. Jag brukar vanligtvis åka buss, nu kände jag dock att det är lite för utmanande att åka buss med både hund och bebis, då jag bara har två händer. Kanske provar vi på det någongång i framtiden. 

Min mamma reste ofta samma sträcka, också ensam, då jag var liten. Klarade hon det, så skall nog jag också klara det! Egentligen är min största rädsla att bilen skall krascha halvvägs, men om det är fallet så kommer jag i alla fall att ha en rolig historia att berätta för Tova då hon blir äldre. 

Nu håller jag bara tummarna för att natten går bra. Tova fick nämligen vaccinationer idag på rådgivningsbesöket. Det var lite fler tårar än förra gången och lite mera skrik. Hennes min då hon fick rotavaccinet i munnen borde ha dokumenterats. Har aldrig sett henne skaka på huvudet och grimasera så som hon gjorde. Hon reagerade inget på vaccinationerna sist, så knappast gör hon det denna gång heller. Önska mig lycka till på färden så hörs vi då jag är framme i sydligare breddgrader!DSC02417


En kväll på restaurang

Skrivet av Sara Hellström 07.09.2019

Igår var vi ut på restaurang, hela familjen. Alla förutom Bianca då, tyvärr. Väntar ännu på en hundvänlig restaurang. Caféer finns det ju några stycken, men inte restauranger vad jag vet. Tipsa mig om ni vet några hundvänliga restauranger i Vasa-Korsholm-Vörå området, tack!

Det är Ikkuna Festival i Vasa i helgen, vilket innebär att endel resturanger erbjuder en tre rätters middag för 29€. De senaste två åren har jag själv jobbat under festivalen och innan det kände jag inte till konceptet. I år var det därför givet att vi själva skulle vara gäster och äta någonstans under festivalen. Valet föll på Villa Sandviken och vi blev inte besvikna. 

Ingen av oss hade besökt Villa Sandviken förut, men vi hade hört ganska delade åsikter om restaurangen. Därför ville vi se stället med egna ögon och skapa oss en egen uppfattning. Att åka ut och äta är något vi gör ganska ofta, det är nog en sak vi gärna sätter pengar på. Dock är vi nog båda ganska kritiska kunder och inte helt lättimponerade. För mig är servicen väldigt viktig och något jag analyserar kritiskt. Är maten god men servicen usel blir det inget bra helhetsintryck, tyvärr. 

Igår åt vi soppa på jordärtskocka, gös till varmrätt och chokladbrownie till efterrätt. Det är sällan vi är så nöjda med en hel meny som vi var igår. Det fanns inget jag skulle ha ändrat på. Förutom kanske en större varmrätt då, men det var bara för att det var så gott. Restaurangen i övrigt var vackert inredd och gav ett fräscht och proffessionellt intryck. Även servicen fungerade, tack och lov!

Vi hade bokat bord till klockan 17, men var där kanske en kvart innan. Innan klockan var halv sju var vi mätta och belåtna och packade ihop oss igen för att åka hem. Då vi, tillsammans med andra barnvagnar, gick in i en nästan tom restaurang klockan fem på en fredagseftermiddag skrattade jag lite för mig själv. "Vi är en av dessa nu" - sade jag åt sambon. Vi är nu en småbarnsfamilj som bokar bord till 17, så att man garanterat hinner hem till 19. Då vi förr troligen skulle ha bokat bord till 19 och inte varit hemma förrän 22. Lite lustigt, men jag trivs faktiskt bra med den här situationen och skulle inte vilja ha det på något annorlunda sätt just nu. 

Tova tyckte det var jätteroligt att gå på restaurang. Hon har faktiskt besökt ett flertal restauranger redan i sitt liv och det har aldrig varit några som helst problem. Det blir säkert mer utmanande sedan då hon springer omkring, kan jag tänka mig. Jag tycker det är så roligt att göra saker med hela familjen, även om vi saknade Bianca igår. Vi hade en riktigt mysig middag och även om Tova inte fick smaka på maten kan man väl säga att vi firade att hon blev fem månader på torsdagen. Villa SandvikenJag blir alldeles varm i hjärtat då jag ser på de här bilderna. Hur kan en liten person som bara funnits med oss i fem månader, betyda så mycket. Precis som att hon alltid varit en del av våra liv, så självklar. Kärleken för henne bara växer och jag har ibland så svårt att slita mig från henne. Ni ser ju själva, inte ens under middagen kunde jag slita mig från henne. Vår fantastiska lilla Tova.

Ikkunafestivalen fortsätter ännu idag, så om du missade den igår kan jag rekommendera dig att kolla in utbudet och gå ut och äta ikväll. Ett hett tips från mig till dig. Trevlig lördag!

 


Det här händer hos oss idag

Skrivet av Sara Hellström 05.09.2019

Hej på er i denna regniga torsdag,

Regnet har öst ner hela dagen här hos oss, så vi har bara myst inomhus hela dagen. Förutom Tova som tog sin vanliga förmiddagstupplur på ca. 2 timmar ute i vagnen. Ända sedan hon var ungefär två veckor gammal har hon sovit ute i vagnen och det är där hon sover allra bäst. Desto sämre väder, desto bättre sover hon. Nu har hon nyss vaknat från sin andra tupplur, som hon tog i min famn. Så mysigt!

Så, Vad har hänt hos oss på sistone?

Tova fick smaka palsternacka igår, hon gillade det! Nu har hon smakat potatis, morot, broccoli, palsternacka, äppel och päron. Hon har gillat päron och broccoli bäst, men jag tror palsternacka tar en fin andra plats hittills. På tal om Tova så har hon även börjat dra sig upp på alla fyra och det är nuförtiden hennes favoritposition. Det är så roligt att se hennes glädje då hon inser vad hon lärt sig. 

Bianca börjar ha svårt att skilja på Tovas nallar och sina nallar. Hon har ju varit van att alla mjukisdjur har varit hennes, så det är säkert lite förvirrande. Igår tog hon en nalle av Tova faktiskt, så jag fick rycka in och reda upp saken. Dessutom börjar Biancas vallnings instinkter börjar komma fram mera hela tiden då Tova sparkas och sprattlar på golvet. Får se hur vi löser detta längre fram då Tova börjar röra sig ännu mera. Förutom det går allt fortfarande väldigt bra. 

Jag har börjat lossa så mycket hår. Har hört att man inte lossar hår under graviditeten och ett par månader efter förlossningen istället lossar massor. Tänkte redan att jag kanske hade tur och slapp detta, men nej. Får se om det lämnar något kvar på huvudet överhuvudtaget.

Pappan i huset blir ledig idag, så idag blir det helg hos oss kan man säga. Om jag får min röst hörd skall vi äta gott, ta en scrabble turnering och lyssna på regnet så smattrar mot taket. Och så skall vi såklart fira Tova som blir fem månader idag. Hurra!

Vi önskar er en trevlig kväll! 69579316 2435386926556005 7207188914937790464 n70610447 356576211956429 8010686745223888896 n


Saker ni inte visste innan ni skaffade hund

Skrivet av Sara Hellström 04.09.2019

Kategorier:

För ett tag sedan bad jag mina följare på Instagram dela med sig av saker de inte visste innan de skaffade hund. Något som chockerade, som de inte var förberedda på. Jag hörde mig även för i min bekantskapskrets och fick in många olika svar på saker man inte visste. Tänkte dela med mig av de svaren idag och samtidigt kommentera svaren lite. Du får också väldigt gärna skriva här i kommentarsfältet ifall det är något du inte visste innan du skaffade hund. Då kör vi!

1. Att hundar lär sig förstå så många ord, de snappar upp så mycket. 

- Om hundar verkligen kan förstå orden i sig eller bara tonfallet är ju lite omdiskuterat. Min åsikt är också att hunden kan lära sig ord och ja, de kan verkligen snappa upp så mycket. Bianca vet exakt vad skramlet av hussses nycklar betyder (att dom skall gå ut) och min mammas hundar låter inte ordet "godis" gå förbi obemärkt. Speciellt om man pratar mycket med hunden i vardagen, så tror jag den lär sig otroligt mycket. Hundar märker också såklart av sinnestämning och läser av vårt kroppspråk bättre än oss själva många gånger. 

2. Hur dyrt det faktiskt är & Hur dyrt det är med vaccinationer.

- Att ha hund är inte billigt. Först och främst kostar ju hunden, mer om det är en rashund och mindre om det är en blandras. Mat, koppel, hundbäddar, leksaker. Hobbyn så som kurser och annan aktivitet. Försäkring och veterinärbesök med bland annat vaccinationer. Kostnader som en hund innebär är absolut något man bör förbereda sig på innan man skaffar hund. Det är så mycket mer än bara själva köpet av hunden.

3. Hur bunden man är och hur mycket tid det faktiskt tar.

- Många vet nog att man blir mera bunden och att en hund tar tid, det pratas det alltid mycket om. Man förstår nog kanske ändå inte hur bunden man faktiskt är innan man väl är där i situationen. Man kan inte stanna på en spontan kaffe i stan efter jobbet, man kan kanske inte ens åka och handla efter jobbet för att hunden är ensam hemma. Ingen sista minuten resa utan att först skaffa hundvakt och inga sena nätter på krogen. Plus att hunden skall rastas, matas, tränas och tas hand om på alla tänkbara sätt. Det tar tid, men är så värt det om man frågar mig och förhoppningsvis alla andra hundägare också. 

4. Att det finns så mycket valmöjligheter bland hundtillbehör och mat.

- Det är en djungel! Selar, koppel, mat, godis, leksaker, burar, bäddar o.s.v. Bäst är nog att fråga i affärer, fråga uppfödaren, vänner och andra hundbekanta och prova sig fram till vad som fungerar för just din hund.

5. Att det skulle ta så lång tid att få hunden rumsren.

- Det här är något jag tror många förvånas över. Hur mycket jobb det ofta är att få en valp rumsren och hur mycket det kräver av en själv. Hur länge det tar varierar massor från hund till hund, för Bianca tog det ungefär åtta månader innan hon var helt rumsren. Personligen tror jag det beror mycket på hur aktiv och konsekvent man själv är. Går man ut med valpen eller låter man olyckor ske inomhus? En valp behöver ofta rastas efter vila, lek och mat. En bra tumregel att komma ihåg!

6. Hur svårt det är att veta vad som är "normalt".

- Då man skaffar sin första hund så vet man troligen inte hur det "ska" vara. Vad som är normalt och inte. Här är det väldigt bra om man t.ex. kan fråga uppfödaren därifrån man tog valpen, eller någon annan hundkunnig i ens närhet. Om man aldrig haft hund är det klart man kanske inte vet hur ofta en hund skall rastas? Vad gör man då den biter? Varför kan den inte gå fint i koppel? Kan dyka upp en massa frågor och man behöver inte veta allt genast, det kan man inte. Men, det är bra om man läser på lite och frågar sig fram längs vägen.

7. Hur kär hunden faktiskt kan bli. 

- Den sista punkten och allra finaste. Visst vet man kanske att man kommer tycka om sin hund, men jag tror nog det är många hundägare som förundrats över hur kär hunden faktiskt blir. Vilken stor plats i familjen den tar. Hur hunden faktiskt blir en stor och mycket viktig familjemedlem. Människans bästa vän <3

kimitoc3b6n saramariaexenia wordpress 21Jag med min mammas Caisa för ett par år sedan.