1D2

Visa alla inlägg skrivna september 2019

400 km Ensam med barn och hund

Skrivet av Sara Hellström 09.09.2019

Idag har vi packat nästan hela dagen. Varför? Jo, för att jag och flickorna skall resa iväg imorgon. Vi skall köra ner till min mamma för att hälsa på släkt och vänner. Det betyder alltså att jag ensam skall köra över 400 km med en hund och en fem månaders. Galet? Ja, det kan anses galet i mångas ögon. Det kommer minst sagt att bli spännande, men galet vet jag då inte om jag tycker det är. Ett äventyr kanske man kan kalla det. Lite nervös är jag nog, det kan jag ärligt erkänna. Jag har laddat upp med allt jag tänker att kan få en fem månaders att vilja sitta stilla i sex timmar. 

Vi har åkt ner med Tova två gånger och båda gångerna har det gått riktigt bra. Första gången var hon bara två månader och sov sig i princip genom hela resan. Andra gången gick det också helt bra, men då blev hon lite uttråkat halvvägs så jag fick sitta där bak och hålla henne lite i handen. Nu blir det första gången jag reser helt ensam med henne, så att sitta och hålla hennes hand i 200 km är liksom uteslutet. Men, jag är beredd på att stanna och pausa så mycket vi behöver och att ta det i Tovas takt. Det skall nog gå bra! 

Bianca klarar bilresan utan problem, så henne oroar jag inte mig det minsta över. Jag brukar vanligtvis åka buss, nu kände jag dock att det är lite för utmanande att åka buss med både hund och bebis, då jag bara har två händer. Kanske provar vi på det någongång i framtiden. 

Min mamma reste ofta samma sträcka, också ensam, då jag var liten. Klarade hon det, så skall nog jag också klara det! Egentligen är min största rädsla att bilen skall krascha halvvägs, men om det är fallet så kommer jag i alla fall att ha en rolig historia att berätta för Tova då hon blir äldre. 

Nu håller jag bara tummarna för att natten går bra. Tova fick nämligen vaccinationer idag på rådgivningsbesöket. Det var lite fler tårar än förra gången och lite mera skrik. Hennes min då hon fick rotavaccinet i munnen borde ha dokumenterats. Har aldrig sett henne skaka på huvudet och grimasera så som hon gjorde. Hon reagerade inget på vaccinationerna sist, så knappast gör hon det denna gång heller. Önska mig lycka till på färden så hörs vi då jag är framme i sydligare breddgrader!DSC02417


En kväll på restaurang

Skrivet av Sara Hellström 07.09.2019

Igår var vi ut på restaurang, hela familjen. Alla förutom Bianca då, tyvärr. Väntar ännu på en hundvänlig restaurang. Caféer finns det ju några stycken, men inte restauranger vad jag vet. Tipsa mig om ni vet några hundvänliga restauranger i Vasa-Korsholm-Vörå området, tack!

Det är Ikkuna Festival i Vasa i helgen, vilket innebär att endel resturanger erbjuder en tre rätters middag för 29€. De senaste två åren har jag själv jobbat under festivalen och innan det kände jag inte till konceptet. I år var det därför givet att vi själva skulle vara gäster och äta någonstans under festivalen. Valet föll på Villa Sandviken och vi blev inte besvikna. 

Ingen av oss hade besökt Villa Sandviken förut, men vi hade hört ganska delade åsikter om restaurangen. Därför ville vi se stället med egna ögon och skapa oss en egen uppfattning. Att åka ut och äta är något vi gör ganska ofta, det är nog en sak vi gärna sätter pengar på. Dock är vi nog båda ganska kritiska kunder och inte helt lättimponerade. För mig är servicen väldigt viktig och något jag analyserar kritiskt. Är maten god men servicen usel blir det inget bra helhetsintryck, tyvärr. 

Igår åt vi soppa på jordärtskocka, gös till varmrätt och chokladbrownie till efterrätt. Det är sällan vi är så nöjda med en hel meny som vi var igår. Det fanns inget jag skulle ha ändrat på. Förutom kanske en större varmrätt då, men det var bara för att det var så gott. Restaurangen i övrigt var vackert inredd och gav ett fräscht och proffessionellt intryck. Även servicen fungerade, tack och lov!

Vi hade bokat bord till klockan 17, men var där kanske en kvart innan. Innan klockan var halv sju var vi mätta och belåtna och packade ihop oss igen för att åka hem. Då vi, tillsammans med andra barnvagnar, gick in i en nästan tom restaurang klockan fem på en fredagseftermiddag skrattade jag lite för mig själv. "Vi är en av dessa nu" - sade jag åt sambon. Vi är nu en småbarnsfamilj som bokar bord till 17, så att man garanterat hinner hem till 19. Då vi förr troligen skulle ha bokat bord till 19 och inte varit hemma förrän 22. Lite lustigt, men jag trivs faktiskt bra med den här situationen och skulle inte vilja ha det på något annorlunda sätt just nu. 

Tova tyckte det var jätteroligt att gå på restaurang. Hon har faktiskt besökt ett flertal restauranger redan i sitt liv och det har aldrig varit några som helst problem. Det blir säkert mer utmanande sedan då hon springer omkring, kan jag tänka mig. Jag tycker det är så roligt att göra saker med hela familjen, även om vi saknade Bianca igår. Vi hade en riktigt mysig middag och även om Tova inte fick smaka på maten kan man väl säga att vi firade att hon blev fem månader på torsdagen. Villa SandvikenJag blir alldeles varm i hjärtat då jag ser på de här bilderna. Hur kan en liten person som bara funnits med oss i fem månader, betyda så mycket. Precis som att hon alltid varit en del av våra liv, så självklar. Kärleken för henne bara växer och jag har ibland så svårt att slita mig från henne. Ni ser ju själva, inte ens under middagen kunde jag slita mig från henne. Vår fantastiska lilla Tova.

Ikkunafestivalen fortsätter ännu idag, så om du missade den igår kan jag rekommendera dig att kolla in utbudet och gå ut och äta ikväll. Ett hett tips från mig till dig. Trevlig lördag!

 


Det här händer hos oss idag

Skrivet av Sara Hellström 05.09.2019

Hej på er i denna regniga torsdag,

Regnet har öst ner hela dagen här hos oss, så vi har bara myst inomhus hela dagen. Förutom Tova som tog sin vanliga förmiddagstupplur på ca. 2 timmar ute i vagnen. Ända sedan hon var ungefär två veckor gammal har hon sovit ute i vagnen och det är där hon sover allra bäst. Desto sämre väder, desto bättre sover hon. Nu har hon nyss vaknat från sin andra tupplur, som hon tog i min famn. Så mysigt!

Så, Vad har hänt hos oss på sistone?

Tova fick smaka palsternacka igår, hon gillade det! Nu har hon smakat potatis, morot, broccoli, palsternacka, äppel och päron. Hon har gillat päron och broccoli bäst, men jag tror palsternacka tar en fin andra plats hittills. På tal om Tova så har hon även börjat dra sig upp på alla fyra och det är nuförtiden hennes favoritposition. Det är så roligt att se hennes glädje då hon inser vad hon lärt sig. 

Bianca börjar ha svårt att skilja på Tovas nallar och sina nallar. Hon har ju varit van att alla mjukisdjur har varit hennes, så det är säkert lite förvirrande. Igår tog hon en nalle av Tova faktiskt, så jag fick rycka in och reda upp saken. Dessutom börjar Biancas vallnings instinkter börjar komma fram mera hela tiden då Tova sparkas och sprattlar på golvet. Får se hur vi löser detta längre fram då Tova börjar röra sig ännu mera. Förutom det går allt fortfarande väldigt bra. 

Jag har börjat lossa så mycket hår. Har hört att man inte lossar hår under graviditeten och ett par månader efter förlossningen istället lossar massor. Tänkte redan att jag kanske hade tur och slapp detta, men nej. Får se om det lämnar något kvar på huvudet överhuvudtaget.

Pappan i huset blir ledig idag, så idag blir det helg hos oss kan man säga. Om jag får min röst hörd skall vi äta gott, ta en scrabble turnering och lyssna på regnet så smattrar mot taket. Och så skall vi såklart fira Tova som blir fem månader idag. Hurra!

Vi önskar er en trevlig kväll! 69579316 2435386926556005 7207188914937790464 n70610447 356576211956429 8010686745223888896 n


Saker ni inte visste innan ni skaffade hund

Skrivet av Sara Hellström 04.09.2019

Kategorier:

För ett tag sedan bad jag mina följare på Instagram dela med sig av saker de inte visste innan de skaffade hund. Något som chockerade, som de inte var förberedda på. Jag hörde mig även för i min bekantskapskrets och fick in många olika svar på saker man inte visste. Tänkte dela med mig av de svaren idag och samtidigt kommentera svaren lite. Du får också väldigt gärna skriva här i kommentarsfältet ifall det är något du inte visste innan du skaffade hund. Då kör vi!

1. Att hundar lär sig förstå så många ord, de snappar upp så mycket. 

- Om hundar verkligen kan förstå orden i sig eller bara tonfallet är ju lite omdiskuterat. Min åsikt är också att hunden kan lära sig ord och ja, de kan verkligen snappa upp så mycket. Bianca vet exakt vad skramlet av hussses nycklar betyder (att dom skall gå ut) och min mammas hundar låter inte ordet "godis" gå förbi obemärkt. Speciellt om man pratar mycket med hunden i vardagen, så tror jag den lär sig otroligt mycket. Hundar märker också såklart av sinnestämning och läser av vårt kroppspråk bättre än oss själva många gånger. 

2. Hur dyrt det faktiskt är & Hur dyrt det är med vaccinationer.

- Att ha hund är inte billigt. Först och främst kostar ju hunden, mer om det är en rashund och mindre om det är en blandras. Mat, koppel, hundbäddar, leksaker. Hobbyn så som kurser och annan aktivitet. Försäkring och veterinärbesök med bland annat vaccinationer. Kostnader som en hund innebär är absolut något man bör förbereda sig på innan man skaffar hund. Det är så mycket mer än bara själva köpet av hunden.

3. Hur bunden man är och hur mycket tid det faktiskt tar.

- Många vet nog att man blir mera bunden och att en hund tar tid, det pratas det alltid mycket om. Man förstår nog kanske ändå inte hur bunden man faktiskt är innan man väl är där i situationen. Man kan inte stanna på en spontan kaffe i stan efter jobbet, man kan kanske inte ens åka och handla efter jobbet för att hunden är ensam hemma. Ingen sista minuten resa utan att först skaffa hundvakt och inga sena nätter på krogen. Plus att hunden skall rastas, matas, tränas och tas hand om på alla tänkbara sätt. Det tar tid, men är så värt det om man frågar mig och förhoppningsvis alla andra hundägare också. 

4. Att det finns så mycket valmöjligheter bland hundtillbehör och mat.

- Det är en djungel! Selar, koppel, mat, godis, leksaker, burar, bäddar o.s.v. Bäst är nog att fråga i affärer, fråga uppfödaren, vänner och andra hundbekanta och prova sig fram till vad som fungerar för just din hund.

5. Att det skulle ta så lång tid att få hunden rumsren.

- Det här är något jag tror många förvånas över. Hur mycket jobb det ofta är att få en valp rumsren och hur mycket det kräver av en själv. Hur länge det tar varierar massor från hund till hund, för Bianca tog det ungefär åtta månader innan hon var helt rumsren. Personligen tror jag det beror mycket på hur aktiv och konsekvent man själv är. Går man ut med valpen eller låter man olyckor ske inomhus? En valp behöver ofta rastas efter vila, lek och mat. En bra tumregel att komma ihåg!

6. Hur svårt det är att veta vad som är "normalt".

- Då man skaffar sin första hund så vet man troligen inte hur det "ska" vara. Vad som är normalt och inte. Här är det väldigt bra om man t.ex. kan fråga uppfödaren därifrån man tog valpen, eller någon annan hundkunnig i ens närhet. Om man aldrig haft hund är det klart man kanske inte vet hur ofta en hund skall rastas? Vad gör man då den biter? Varför kan den inte gå fint i koppel? Kan dyka upp en massa frågor och man behöver inte veta allt genast, det kan man inte. Men, det är bra om man läser på lite och frågar sig fram längs vägen.

7. Hur kär hunden faktiskt kan bli. 

- Den sista punkten och allra finaste. Visst vet man kanske att man kommer tycka om sin hund, men jag tror nog det är många hundägare som förundrats över hur kär hunden faktiskt blir. Vilken stor plats i familjen den tar. Hur hunden faktiskt blir en stor och mycket viktig familjemedlem. Människans bästa vän <3

kimitoc3b6n saramariaexenia wordpress 21Jag med min mammas Caisa för ett par år sedan. 


Världens sötaste nallebjörn

Skrivet av Sara Hellström 02.09.2019

Kategorier:

" Förra veckan hade vi fyra månaders läkarkontroll med Tova. Jag minns då vi hade den första läkarkontrollen, då hon var kanske två månader och de sade att nästa är då hon är fyra månader. Jag tyckte det var så långt fram i tiden och nu har vi det redan bakom oss. Om tio dagar blir hon fem månader. Kan ni förstå, fem månader! Nu förstår jag då människor säger att man skall ta vara på tiden och njuta, för det går så fort. Aldrig trodde jag det skulle gå såhär fort. "

Sådär skrev jag då jag påbörjade det här inlägget för en vecka sedan. Längre än så kom jag inte, på grund av livet med bebis helt enkelt. Det blir allt svårare att hinna med något eget på dagarna. Hon börjar ha allt mera åsikter och förflyttar sig allt mer, plus att ALLT skall i munnen. Tidigare har jag också kunnat amma henne i sängen samtidigt som jag ligger och ser på någon serie, men det går inte heller längre. Antingen hinner hon inte äta för att hon skall också titta på serien eller så ska hon leka med datorn. Men, som sagt, hon går mot fem månader och det blir hon om tre dagar. Hur vi kom hit från att nyss fått veta att hon skulle komma till världen förstår jag inte, men såhär verkar det vara i alla fall.

Hon är nu 66 cm lång och 6,5 kg. Över tio cm och över 2 kg har hon växt sedan hon föddes. I början växte hon väldigt snabbt tyckte jag, speciellt längden. Nu går det i lite långsammare takt. Vi använder fortfarande klädstorlek 62, men vissa 68or passar också bra. Hon är lite där imellan just nu, båda passar. 

Tova har hela tiden varit väldigt rörlig och aktiv, men nu är det på en helt annan nivå. Hon drar sig framåt på golvet, inte så snabbt men nog så att hon förflyttar sig. Runt i cirklar har hon rört sig redan ett bra tag. Igår tog hon även sitt första krypsteg, så vi väntar med spänning att se när hon börjar krypa på riktigt.

Hon greppar saker utan problem (och är otroligt stark!) och tar i saker som ligger framför henne. Hon är intresserad av sin omgivning och håller koll på vad vi gör. Om man har henne i famnen och äter något, så följer hon noggrannt med och ser vad man sätter i munnen. Ibland försöker hon snappa åt sig en bit hon också. Allt åker in i munnen, egna händer, andras händer, leksaker och nu fötterna också. DSC01695DSC01756

Hon har en massa ljud för sig och för ett tag sedan hittade hon en helt ny ton. Ett glädjeskrik vi inte hört förr, men som vi nu får lyssna till dagarna i ända. Trodde inte att barnskrik kunde vara så gulligt. I allmänhet är hon väldigt glad och nöjd och det är sällan vi ser henne ledsen, men hon låter oss definitivt veta om något är bra eller mindre bra. Hon har verkligen börjat utforska sin röst och det kan komma de mest konstiga ljuden ur henne. 

Hon har fått allt tydligare rutiner sista veckorna och det känns riktigt skönt. Tidigare har halva dagen varit ganska rutinerad, men eftermiddagen har aldrig följt något mönster. Vi stiger upp kring 08, hon sover ute i vagnen 10-12.30, tar en 30-45 minuters tupplur kring 15 och samma igen vid 18-tiden, ungefär. Klockan 21 börjar vi natta henne och ofta somnar hon innan 22. Under hennes snart fem månader har hon sovit både i egen säng, mellan oss och bredvid mig. Lite olika beroende på vad hon behövt just då. Hon hade en period då hon somnade 22 i egen säng och vaknade och åt 05, sedan fick hon sova vidare bredvid mig. Just nu äter hon nästan varje tredje timme igen, så jag har för det mesta haft henne bredvid mig på grund av praktiska skäl plus att jag själv får mera sömn om jag inte behöver lyfta henne fram och tillbaka från egen säng hela tiden. Sen tycker jag också det är rätt så mysigt att samsova. 

Då hon var fyra månader började vi sporadiskt med smakportioner. Sedan två veckor har hon ätit lite varje dag och har redan smakat på potatis, morot, broccoli, äppel och päron. Allt går ner, men hittills är nog broccoli den stora favoriten. Förutom smakportioner så helammas hon, vi försökte återgå till lite ersättning för att ge mig lite mera rörlighet men hon totalvägrade. 

Jag tycker vardagen flyter på väldigt fint och Tova känns som en behändig liten bebis. Jag är tacksam över att hon alltid varit frisk och för det mesta glad och nöjd. Hon är en glad, mysig men bestämd liten tjej vår Tova. Jag önskar vi för alltid fick stanna i den här stunden, det här nuet. Men, vi försöker ta vara på det så gott vi kan och ser också med spänning fram emot allt vi har framför oss. Att se henne utvecklas.