1D2

En vacker morgon

Skrivet av Sara Hellström 06.04.2018 | 0 Kommentarer

Första morgonen jag vaknade hos mamma var det så vackert, några minusgrader och solen sken. Jag tog hundarna med mig ut till hundhagen genast jag vaknade och tog kameran i högsta hugg. Tacksamt att man alltid har modeller redo då tillfället kommer. Mitt mål var väl att få alla tre hundarna på rad bredvid varann där i det fina morgonsolskenet, men riktigt så gick det inte. 

Bianca och Tindra (Biancas mamma) är väldigt duktiga framför kameran och gör precis som man ber dem. Speciellt Tindra, hon är den mest tillgivna och lydiga hund jag någonsin träffat. Mammas andra hund, Caisa var däremot inte lika taggad på fotografering. Hon jagade hellre fåglar som flög förbi eller annars bara sprang runt  i hagen, helst så långt bort från kameran som möjligt. Hon fick vara med en stund, men sedan skickade jag in henne på time-out och fortsatte med de två som verkligen gillade att bli fotade.DSC5

Mammas hund Tindra är alltså Biancas mamma, därför tycker jag det är lite extra roligt att fotografera dem tillsammans. Mor och dotter bilder. Det är svårt att veta om de själva vet att de är mor och dotter eller om de endast ser sig som vänner. Man säger ju att hundar minns väldigt bra och aldrig glömmer. Däremot har jag också hört att en hundmamma kan känna igen sina valpar i två års tid, men efter det finns inte mamma-valp bandet kvar. Hur det verkligen är kan vi väl endast spekulera kring.

Jag ser många likheter mellan Tindra och Bianca. Tindra är en väldigt lugn, lojal och stabil hund. Bianca har alltid haft en högre växel än vad Tindra haft, men jag börjar hela tiden se mera av Tindras lugn hos Bianca. Även om de är olika till färgerna så liknar de varann både till utseendet och beteendet. Bianca blir allt mer som sin mamma. Det har varit väldigt intressant att först se Tindra växa upp, sedan Bianca och att nu kunna följa dem tillsammans sida vid sida.
DSC01614

DSC01567

DSC01563Den här sista bilden blev min absoluta favoritbild. En bild med så mycket kärlek, eller i alla fall inbillar jag mig det. Kan hända att de bara råkade se på varann och inte alls kände någon kärlek gentemot varann, men som fotograf får man väl skapa sin egen verklighet. Oavsett så är det åtminstone en bild att kunna se tillbaka på och minnas den där vackra soliga vintermorgonen vi hade, jag och hundarna.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar