1D2

Midsommarafton på två olika vis

Skrivet av Sara Hellström 24.06.2019

Så var midsommaren förbi för denna gång igen. Tycker alltid tiden fram till midsommar går så snabbt och jag hinner aldrig riktigt förstå att det är sommar före midsommaren är förbi. Vår midsommarhelg i år var precis det vi ville den skulle vara. Vi firade hemma i lugn och ro. Fjolårets midsommar och årets midsommar är två helt olika historier, tänkte jag skulle dela med mig av dem idag. 

Ifjol minns jag att det regnade och stormade på midsommarafton, det var riktigt ruggigt väder. Jag minns det så bra eftersom vi höll på att flytta under den tiden och midsommarvädret ställde till det lite för oss. Under vår flyttprocess fick vi massa hjälp, men just på midsommarafton var de hjälpande händerna få. Vilket jag förstår, dels var det midsommarafton och dels var det riktigt äckligt väder. Med endast en vecka kvar till inflyttning hade vi dock bestämt oss för att köra åtminstone ett flyttlass till huset. Envisa som vi var, så var det också precis vad vi gjorde.

På grund av att vi flyttade med öppen släpkärra och piskande regn, blev det lite begränsat vad vi kunde flytta. Vi passade på att flytta saker från förrådet, som bildäck, utemöbler o.s.v. Sådant som tålde regn och rusk. Det blåste så otroligt hårt då vi packade på släpkärran på gården, så träden nästan vek sig över oss. 

Vi körde ett lass till huset, redde upp lite inomhus och hade egentligen inte tänkt fira midsommar desto mera. Påvägen tillbaka till vår gamla lägenhet svängde vi ändå in via ABC (det enda som var öppet) och spontanhandlade lite nypotatis, sill och sallader. Trettio minuter senare åt vi en midsommarmiddag vid vår enda möbel vi hade kvar i gamla lägenheten, nämligen köksbordet. Vi var blöta, trötta och levde i ett flyttkaos, men trots det kunde vi ändå sitta med ett leende på läpparna och njuta av vår spontana middag. Det var en sådan mysig dag och kväll och jag kommer nog alltid minnas den midsommaren.

I år såg det lite annorlunda ut. 

På fredag, alltså själva midsommarafton, åkte vi ut på utflykt till Replot. Där befann sig också svärföräldrarna, så det blev lunch med dem på Arken. Efter lunchen bjöd de på glass hemma hos dem och plötsligt blev vår utflykt en heldag med dem, så kul. På kvällen skulle vi äta en liten midsommarmiddag här hemma på tumis, men det slutade med ett helt bord fyllt med mat. Vi kunde lätt ha bjudit alla grannar på midsommarmiddag också, men det blev bara vi två och vi åt oss mer än mätta. 

Resten av kvällen satt vi ute på terassen i kvällssolen och bara njöt. Tova hängde med och satt nöjt i våra famnar ute på terassen. Hon är verkligen så glad och nöjd nu hela tiden och skrattar åt allt. På lördagen fortsatte vi firandet med ännu mera god mat och vänner på besök. En jättefin helg med allt vi ville ha, lugn och ro och mycket familjetid. Jag är så glad att vi bestämde oss för att stanna hemma på torra land och bara ta helgen som den kom. Jag och Bianca avslutade lördagskvällen med en liten fotografering på vår stenmur utanför huset. Vår fina midsommarprinsessa vad underbar hon är!midsommar saramariaexeniaTvå helt olika midsomrar, men två väldigt mysiga och fina midsomrar. Tänk att vi för ett år sedan körde flyttlass fram och tillbaka och nu ett år senare firade vi midsommar i det som då inte var något annat än ett flyttkaos. I år är det vår hem. Jag har känt mig riktigt lyckligt lottad hela helgen, som får bo på ett sådant vackert ställe med en sådan fin familj. Det är lycka.

 


Min första månad som mamma

Skrivet av Sara Hellström 10.05.2019

Att bli mamma är något jag alltid velat. Därför är jag också glad och tacksam över att jag har fått den här möjligheten och att jag idag kan kalla mig mamma till den finaste dottern. Min första månad som mamma är nu avklarad. Tänk att det redan gått en hel månad sedan vi åkte in till förlossningen, förväntansfulla inför vårt första möte med vår dotter. En månad har vår dotter Tova funnits med oss.

Den här månaden har gått så otroligt snabbt. Det har varit en dimma, en berg och dalbana, rosa moln och en massa känslor. Det har varit en spännande månad, att komma in i den här nya vardagen och lära känna varandra. För så är det ju faktiskt, även om bebisen varit i magen i nio månader så känner man ju inte varann. Man vet inte alltid vad hon vill då hon gråter eller vilka läten som betyder vad. Det vet vi ännu inte heller alltid. Det är inget man gör fel, så är det bara.

Det som har chockerat mig mest med den här tiden är hur starka mamma-instinkter man har inbyggt. Det var jag inte alls beredd på. Många saker som jag oroade mig före hon kom, har nu fallit på plats helt naturligt. Även om man är ny i uppgiften så vet man ändå någonstans inom sig vad som är rätt eller fel. Hur man skall göra och hur man skall gå tillväga. Då jag fick henne i min famn kände jag genast att jag är den bästa mamman för henne och det är jag som vet vad hon behöver. Sedan har det dykt upp saker man inte visste man skulle oroa sig för, som man grubblar på. Och såklart har det kommit stunder då jag tvivlat på mig själv och jag har nog titulerat mig själv den sämsta mamman x antal gånger redan mellan varven, men innerst inne så vet jag att det inte är sant. Jag vet att jag gör mitt bästa och det räcker. 

Under den här månaden har jag även lärt mig så mycket om mig själv. Jag har hittat nya sidor hos mig, som jag inte visste att jag hade. Jag har blivit modigare i mina åsikter och mera självsäker överlag. Det känns lättare att våga stå upp för det man tror på då man har en liten att kämpa för, inte bara sig själv längre. 

Att en liten människa utvecklas så mycket som vår lilla Tova har gjort på en månad är lite skrämmande, men samtidigt så fascinerande. Det har hänt så mycket så man hinner inte riktigt med, även om man försöker ta vara på varje stund. Utseendemässigt har hon gått från att vara en liten nyfödd bebis till en icke så nyfödd längre. Hon blir spänstigare i kroppen för var dag som går och ibland ser vi nästan hur hon förändras från morgon till kväll. Det känns också som hon börjar bli mera en egen person och man börjar se vissa personlighetdrag i henne. 

Förutom lite magknip till och från så är hon är väldigt nöjd bebis. Hon vill helst vara nära och i famnen, men ibland kan hon ligga långa stunder på golvet och prata med sina leksaker. Hon har alltid sovit rätt så bra på nätterna, men den här veckan har hon börjat bli svår att få att sova på kvällarna och hon vill helst sova bredvid mamma hela natten och inte i sitt babynest. Hon gillar att bada och sover gärna ute i vagnen ett par timmar på förmiddagen. 

Jag ser så fram emot att få följa henne och se hurdan person hon blir. Vilka av våra egenskaper hon ärvt och vilka hon själv har. Det är en spännande och härlig tid vi lever i och har framför oss. En månad som mamma bakom mig, många framför och jag ser fram emot varje stund. Älskade Tova, tack för att just jag fått den stora äran att vara din mamma.
Sara och Tova


Dagens rådgivningsbesök

Skrivet av Sara Hellström 03.05.2019

Idag hade vi tid till rådgivningen med lillen. Hittills har vi bara haft hembesök, så detta var första gången vi åkte dit med henne. Senast jag var där var tre dagar före beräknat. Det var lite konstigt att sitta där med fokus på något annat än min mage. Man hann ju bli rätt så van med proceduren där och att det är magen som är i fokus. Dagen till ära blev det ju såklart snöstorm här hos oss, hård blåst och snö på marken. Som tur är så bor vi rätt så nära rådgivningen. 

Allting var bra med henne och hon hade växt på alla fronter. Hon är ganska lång för sin ålder (om man nu ens kan säga så då hon bara är en månad gammal) och väldigt spänstig i kroppen. Jag tror att hon även är ganska aktiv och rörlig för att bara vara en månad, fast jag vet egentligen inte hur de brukar vara i den här åldern. Då hon ligger på golvet svänger hon sig från rygg till sida och har liksom börjat röra sig med benen så hon hamnar lite utanför lekmattan. 

Vi ser att hon mår bra, men det var ändå skönt att få det bekräftat att hon faktiskt utvecklas och växer som hon skall. Man är fortfarande lite osäker såhär i början och grubblar på det mesta, så det känns skönt med regelbundna besök till rådgivningen. 

Sambon och Bianca trotsade nyss snöstormen och gick ut på promenad. Lilla tjejen sover och jag borde passa på att ta tag i lite städning och annat, så länge jag har händerna fria. Det här med att vila då hon vilar har aldrig varit min starka sida. 

Trevlig helg från oss!58814548 419373328841008 2685788628105297920 n


Dagen då jag födde vår dotter

Skrivet av Sara Hellström 02.05.2019 | 2 kommentar(er)

Det är snart en månad sedan jag födde barn. Tänk att för en månad sedan hade jag en stor mage, ett flertal krämpor och en liten flicka växte och utvecklades inuti mig. Svårt att greppa. Jag var inte säker på om jag skulle skriva om själva förlossningen här, men min förlossning var helt fantastisk och är något jag mer än gärna pratar om. Därför har jag också valt att dela med mig av den här, även om det är en väldigt personlig händelse. Det här är min historia, dagen då vår dotter föddes.   

Torsdagen den 4.4 (en dag före beräknat) låg jag i soffan, höggravid och uttråkad. Less på alla krämpor. Efterlyste serietips via instagram och tänkte att här får jag nog ligga länge ännu och vänta på att något börjar hända. Jag hade redan veckor innan det beräknade datumet googlat på olika tecken på att förlossningen börjat, eftersom jag hade haft så starka förvärkar så länge och var säker på att hon skulle komma lite för tidigt. Jag var så taggad på att föda och ville bara att det skulle sätta igång. Jag fick aldrig användning för de där serietipsen, för bara en dryg halvtimme efter det gick vattnet. 

Sambon kom hem och vi väntade på att något mer skulle hända. Förlossningen hade bett oss komma in ifall värkarna kommer igång eller senast nästa morgon. Efter att vattnet gick var det som att allting pausade. Inga krämpor, ingen smärta, inget. Som om kroppen laddade upp inför den stora uppgiften. Vi låg och såg på serier en dryg timme och inget hände. Vi hade ett konstant leénde på läpparna. Det var så märkligt, där låg vi och såg på serier och snart skulle kanske vår dotter vara här. Det var så sjukt spännande, men en overklig och märklig känsla.

Två timmar efter att vattnet gått började jag känna det jag trodde var mina förvärkar igen, men de kändes annorlunda. Jag blev lite rastlös och började röra mer på mig, men hade fortfarande inte så ont. Sen gick det snabbt. Värkarna kom regelbundet, ofta och med kraft. Sambon rastade Bianca och packade i bilen. Jag stod fortfarande i köket och velade lite om vi verkligen skulle åka in redan. Vi beslöt oss för att åka in på koll i alla fall, klockan var strax efter 23 på kvällen då. Tur var väl det, för när vi kom fram till sjukhuset fick jag stapla in med den varma vetekudden tryckt mot magen och full fokus på andningen. IMG 0385En av mina största rädslor angående förlossningen var att bli igångsatt eller att förlossningen skulle stanna av och bli väldigt lång. En oro jag inte alls behövde ha, för då vi kom in var förlossningen redan fina tre centimerter på gång och vi fick flytta till en förlossningssal. Allting gick precis som det skulle och framskred hela tiden. Fram till ungefär fem centimeter använde jag mig av icke medicinska smärtlindringar som dusch, varm vetekudde, TENS (mot den fruktansvärda ryggsmärtan) och gåstöd. Mina värkar var väldigt regelbundna från start och otroligt intensiva och långa. Precis då en gick över så var nästa där. Jag tog dem värk för värk och försökte tänka på smärtan som något positivt, snart skulle vi få träffa vår bebis. 

Efter kl.03.00 någongång kände jag mig ganska mör, eftersom pauserna hade varit få och jag inte fått chansen att återhämta mig sedan allt drog igång. Då fick jag (precis som jag önskat) en PCB bedövning, vilket fungerade jättebra! Den kunde verka upp till två timmar, men tyvärr var verkningstiden 20 minuter för mig. Sedan kom värkarna tillbaka med full styrka. De där tjugo minuterna var guld värda, men både jag och barnmorskan insåg nog att jag behövde något mer för att orka till slutet. Valen stod mellan ytterligare PCB eller epidural.

Jag hade en tanke att jag helst inte ville ta epidural, detta eftersom jag hört mycket negativt om den. Positivt också, men de negativa hade här tagit över i mina tankar. Jag bestämde mig ändå för att prova. Anestesiläkaren kom och lade den medan jag fick sitta upp. Jag minns att jag satt på sängkanten, med sambon på ena sidan och barnmorskan på andra. De höll om mig. Det tog inte ont att sätta epiduralen och anestesiläkaren gjorde ett väldigt bra och snabbt jobb. Trots det så var detta nog första gången jag kände mig sårbar, matt och lite uppgiven. Jag var så rädd att inte kunna sitta stilla genom värkarna. Det var många känslor som sköljde över mig i den här stunden och då jag satt där på sängkanten började tårarna rinna. Glädje, iver, spänning och en gnutta rädsla. Jag insåg att den här graviditeten bara var timmar från att ta slut och något helt annat skulle ta vid.

Epiduralen fungerade precis som jag ville. Den tog bort de värsta topparna av värkarna, men jag kände ändå av dem och kroppen. Jag kunde slappna av lite grann och samla kraft. Sambon har berättat i efterhand att fram till de första fem centimetrarna hade mina axlar varit upp till öronen vid varje värk och hela kroppen så otroligt spänd, något jag själv aldrig märkte av. Jag var i min egna lilla bubbla och försökte bara fokusera.

IMG 0383Jag satt på pilatesbollen och gungade runt, vi fick in frukost och jag fick även en till epidural dos. Vi skrattade, skojjade och tog fjantiga selfies. I den här stunden njöt jag verkligen. Vi hade så roligt och den här stunden är nog det finaste minnet jag kommer bära med mig från själva öppningsskedet. Vi hade gjort upp olika målbilder och delmål inför förlossningen och här high fivade vi gång på gång och gav oss själva en klapp på axeln för alla de delmålen vi nu uppnått. Vilket team vi var!

I samma veva som jag började känna att värkarna övergick till krystvärkar var det skiftesbyte bland personalen. Något jag inte alls hurrade över där och då, men som visade sig vara riktigt bra. Vår första barnmorska var suverän under öppningsskedet, hon var precis det jag behövde då. Barnmorskan som tog över efter henne var precis det jag behövde under krystningsskedet. Jag är så glad att jag klickade så bra med båda barnmorskorna och att de var rätt personer i rätt tid. 

Att känna hur värkarna man haft i så många timmar övergick till något helt annat var så häftigt. Det går inte ens att förklara. Jag visste precis vad som hände och har nog aldrig haft så stor tillit till min kropp som just då. Före förlossningen hade jag alltid undrat över hur man vet när de riktiga värkarna startar, hur vet man hur man skall krysta osv. Men nu förstår jag. Min kropp berättade precis vad som hände och vad jag skulle göra, det var bara för mig att samarbeta och lita på den. 

Vi hade gått en förberedande profylaxkurs. En kurs som fokuserade på så mycket mer än bara andningen, bland annat den mentala biten. Något som speciellt jag tog med mig från kursen var ledorden "Föda tillsammans". Att man gör det som ett team och kämpar tillsammans. Det gjorde vi verkligen, jag kände mig aldrig ensam. Det var min kropp och jag som gjorde det fysiska arbetet, men vi födde vår dotter tillsammans som ett team.

Fjorton timmar efter att vattnet gått, tio timmar efter att vi kommit in och efter tjugo minuters krystningsskede var hon ute. Jag hade varken velat ha en kortare eller längre förlossning. Jag gick in i förlossningen med vissa önskemål, men var ändå öppen för allt. Jag satte stor tillit till personalen, men var ändå viktig med att det var min förlossning och att mina önskningar skulle beaktas och respekteras. Jag kände mig hela tiden trygg med att allting skulle gå bra, men att det skulle gå så bra och så enligt mina önskningar känns underbart. Jag fick verkligen min drömförlossning.

Efter förlossningen kände jag mig som världens starkaste kvinna. En kvinna som klarade vad som helst. Där satt jag med vårt barn i min famn, men helst ville jag bara gå ut torget och skrika " Jag har fött barn " och berätta för alla om den här sjukt häftiga upplevelsen jag nyss haft. Kan man ens vara med om något så häftigt? Är det verkligt? Jag har nog aldrig varit så stolt över mig själv som jag var just då. Jag är så tacksam att jag har fått uppleva detta. Tacksam över min kropp som kan bära och föda fram ett barn. Helt otroligt. 

Jag klarade det. Jag gjorde det, tillsammans med personalen och min sambo, så födde jag vår dotter. 

Vår lilla älskade Tova <3 IMG 567


Livet i bebisbubblan

Skrivet av Sara Hellström 25.04.2019 | 1 kommentar(er)

Här kommer ett hej från bebisbubblan ! Jag har påbörjat detta inlägg flera gånger, men aldrig lyckats skriva det klart. Det har alltid varit någon som varit hungrig, velat ha en ny blöja eller bara velat mysa i mammas famn - alltså precis som det skall vara just nu. Dagarna går så snabbt och detta är sambons sista vecka hemma som pappaledig, sedan tar en ny vardag vid. 

Vår dotter växer och utvecklas i en rasande fart. På fredag blir hon tre veckor. Aldrig kunde jag tro att det kunde hända så mycket på tre veckor. Känns som hon har gått från en nyfödd till en bebis, om ni förstår vad jag menar. Hon har verkligen blivit medveten om sin omgivning och följer med blicken. Hon tittar på oss och lyssnar till ljud. Hon är väldigt spänstig i kroppen och stark i nacken. Igår tyckte jag till och med att hon nästan log tillbaka då jag log åt henne. Det går så snabbt, lite för snabbt. För tre veckor sedan låg hon i min mage och nu ligger hon här och tittar på mig med sina stora vackra ögon. Hon är så underbart söt så jag smälter varje gång hon ser på mig.IMG 0864Vi har också börjat landa lite i vår roll som föräldrar. För varje dag blir man lite säkrare och lite tryggare. Man börjar komma ur den där rosa bubblan lite grann och börjar inse att detta är på riktigt och detta är vår vardag nu. I början hade jag ganska hög press på mig själv och kände mig flera gånger dålig och misslyckad. Antagligen på grund av hormoner men också på grund av att det är en sådan ny situation. Det har blivit bättre nu och jag har förstått det självklara, att man såklart inte kan eller ens behöver veta och kunna allting genast.

Rutiner kan man nog inte säga att vi har fått ännu, utan dagarna ser alla lite olika ut. Vissa dagar sover hon mycket och äter regelbundet andra dagar äter hon konstant och sover inget. Nätterna likaså. För det mesta trivs hon ute i vagnen och sover gärna en stund där varje dag. Vi har även börjat ha henne på golvet och hon ligger gärna där och tittar på sina färggranna leksaker. En stund, sedan är det nog mammas eller pappas famn som är den tryggaste platsen igen. Hon vill helst vara i famnen och det skall gärna gungas fram och tillbaka på rätt sätt, sådär som det var i magen. 

Det känns så häftigt att se henne utvecklas. Hon ändrar verkligen dag för dag nu. Lite rädd blir jag då jag ser hur snabbt det går, så jag försöker verkligen ta vara på varje dag och njuta fullt ut. Den här tiden kommer aldrig igen och jag vill inte se tillbaka och tycka att jag inte tog vara på den. Nu skall vi gå ut i det härliga vädret på en vagnpromenad, Vi hörs <3

 


Vi har fått en dotter

Skrivet av Sara Hellström 15.04.2019 | 4 kommentar(er)

Det var ett tag sedan jag skrev sist och jag ser också att mitt allra senaste blogginlägg försvann i och med Sevendays nya uppdateringar. Men det gör ingenting, nya tag härifrån!

Som många av er säkert redan gissat så är nu min gravidmage ett minne blott och vår dotter är här. Vi har fått en dotter! Hon blir tio dagar idag, vilket betyder att hon kom precis punktligt på den beräknade dagen. Vi lever i en bebisbubbla och det har nog inte riktigt sjunkit in att vi är föräldrar och har en dotter på utsidan av magen istället för på insidan. Känslorna svallar och det har varit mycket glädjetårar, men även oroliga tårar. Man vill så gärna kunna allting direkt och sätter kanske lite för hög press på sig själv. 

De senaste tio dagarna har varit de mest omtumlande, men också de mest fantastiska dagarna någonsin. Det är mycket nytt att ta in och trots att vi vetat så länge att hon skall komma, så var det såklart ändå en stor omställning. Fortfarande känns det lite som vi lånar någon annans barn och snart är den här drömmen över. Svårt att förstå att hon verkligen är vår.DSC06471Allting gick jättebra och jag ser tillbaka på förlossningen som en väldigt fin upplevelse. Trots smärta, så hade vi väldigt roligt hela vägen och kämpade på som ett team. Hade nog inte kunnat önska mig något annorlunda. Det var nog så nära min drömförlossning det bara kunde vara. Allting förlöpte framåt i bra takt och personalen fick mig att känna mig väldigt trygg och omhändertagen under hela förlossningen. Jag förstod nog inte riktigt vad som hände innan jag hörde barnmorskan säga " Jag ser mörkt hår ". En gnutta rädsla, men mest iver och lycka kände jag då. Tjugo minuter senare hade jag henne i mina armar. Nästa fyra kg och hela 53 cm kärlek i min famn.

Det är otroligt häftigt vad kroppen klarar av och jag är så imponerad och fram för allt stolt över mig själv och min egna kropp. Kände mig som världens starkaste kvinna efter förlossningen. En kvinna som klarar vad som helst! Min kropp visste precis vad den skulle göra, jag litade till fullo på den och det gick så bra. Det var utan tvekan den mäktigaste och häftigaste upplevelsen någonsin. I slutskedet minns jag att jag tänkte "Aldrig mer", men redan då jag satt med henne i min famn tänkte jag "Igen, igen, igen..".

Min kropp har återhämtat sig otroligt snabbt och bra. Knappt så jag tror jag födde ett barn för bara tio dagar sedan. Att nu kunna röra sig obehindrat, utan smärtor, är så skönt! Visst känns det lite konstigt att inte ha den där stora magen längre, den hann ändå bli en stor del av mig. Samtidigt som det känns så underbart att hon äntligen är här hos oss på utsidan istället. Tänk att den här lilla flickan som nu ligger bredvid mig, är den samma som nyss sparkade i min mage.DSC06464Våra dagar består nu av att lära känna varandra, gå vagnpromenader och bara njuta av den här tiden tillsammans. Hon gör inte så mycket annat än äter och sover och vi matar och byter blöjor på löpande band. Men det är precis som alla säger, tiden går så fort. Vår lilla dotter har växt så otroligt mycket redan, på bara tio dagar. Så vi försöker verkligen ta vara på tiden. Jag får nästan lite panik då jag inser hur snabbt det gått, vill spola tillbaka till stunden då jag fick henne på mitt bröst första gången. 

Bianca, som nu blivit storasyster, hanterar uppgiften med bravur. Hon är nyfiken, men väldigt försiktig och duktig. Före vi kom hem med bebisen, så hade Bianca fått hem en filt med hennes doft på och man märkte att hon genast kände igen bebisen då vi kom hem. Hon välkomnade henne med öppna tassar från första stund. Jag tror dom kommer bli riktigt goda vänner längre fram.DSC06472Tänk att hon är här nu, vår lilla flicka. Så länge har vi funderat över vem hon är och hur hon skulle se ut. Hon är så fin. Så underbar och vacker. Perfekt. Jag ser verkligen fram emot att få se henne utvecklas och se hur hon blir som person. Jag känner mig så tacksam över att ha fått en sådan fin förlossning och så tacksam och stolt över att ha fått en sådan fin dotter. 

Tänk att jag nu kan titulera mig mamma, det känns stort. Stort och mäktigt. Mamma till den finaste dottern. Min dotter <3 


En liten semesterresa

Skrivet av Sara Hellström 14.06.2018 | 1 kommentar(er)

Jag har semester den här veckan, kanske nämnde jag det redan i förbifarten. Att ha semester på hemmaplan där vi ligger mitt i ett flyttkaos var inte så lyckat. I alla fall inte om man vill ha semester och göra ingenting. Eller vila upp sig. Det gick inte hemma. På min tredje semesterdag hade jag redan varit på tre möten, tömt ett rum, packat ner hela köket och haft en lägenhetsvisning. Så passligt nog lämnade jag det där igår och åkte ner till Södra Finland.

Jag har precis vaknat i Pargas hos min bror och hans familj. Jag kom hit igår kväll och spenderade kvällen med min underbara brorson, min bror och hans sambo samt alla deras hundar. Hann också träffa en vän en stund. Alldeles strax skall min mamma komma hit på frukost. Därefter är tanken att jag och mamma skall plocka upp mommo och flyga iväg till Gdansk ett par dagar. gdansk 22

gdansk 321

gdansk 13

Då det först var tal om att åka till Gdansk mitt i vårt flyttkaos, var jag lite skeptiskt. Osäker på om jag skulle ha tid eller överhuvudtaget orka. Men med facit i hand kan jag säga att det kunde inte komma mer lägligt. Det var precis det här jag behöver. Ett avbrott. Att åka till ett ställe där jag inte kan packa, där jag inte kan tänka på flyttlådor eller annan byråkrati. Bara vara. Ha semester.

Att få spendera några dagar i min mammas och mommos sällskap ser jag fram emot. Vi reste ofta tillsammans förr, men nu är det flera år sedan vi gjort en liknande resa. Vi brukar ha väldigt roligt och skratta en hel del. Jag tvivlar inte en sekund på att denna resa kommer bli minst lika bra som våra tidigare.

gdansk 2

gdansk 11

gdansk 25

Jag har faktiskt varit i Gdansk en gång förr, för fyra år sedan (bilderna i detta inlägg är från den resan). Minns inte så mycket, mest att vi åt Gofrys (våfflor) och drack Tyskie öl. Och så åkte vi ett pariserhjul och åkte runt på hyrcyklar. Samt att vi under sista dagen åkte till grannstaden Sopot samt gick på en äkta polsk marknad. Mindes visst ganska mycket ändå. 

Jag tror dock den här resan kommer bli lite annorlunda än den jag gjorde med sambon för fyra år sedan. Vi har lite andra mål nu än sist, bland annat tror jag shopping och Gamla Stan står högt upp på listan. Om du sitter inne på bra Gdansk tips, tar jag gärna emot. Så tipsar jag er tillbaka sedan då jag kommit hem igen. Deal?


Min mamma

Skrivet av Sara Hellström 09.05.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Snart är det morsdag, alla mammors dag. Idag tänkte jag därför passa på att fylla i Sevendays blogglista för den här veckan, vilken nämligen handlar om mammor. 

Mammor är starka, osjälviska och fantastiska personer. Jag imponeras av många mammor och de fantastiska jobb de gör. 

En mamma jag ser upp till är givetvis min egen mamma, men jag har även fått ha en extra mamma med mig större delen av mitt liv. Att ha haft en styvmamma, som jag dessutom alltid kommit bra överens med, har varit guld värt i många lägen. 

Jag som mamma skulle vara, om jag någon dag blir mamma hoppas jag att jag ens blir lite liknande som min egen mamma. Lika hjälpsam och godhjärtad, alltid finnas där och stötta oavsett vad. 

Det bästa med min mamma är att man kan alltid räkna med henne, alltid! Oavsett om det är tidigt på morgonen, mitt i natten eller mitt i hennes arbete så finns hon där. Man kan alltid lita på henne. Hon sätter alltid oss, sina barn, först. Det märker vi nog båda tydligt av och jag kan nog tala för oss båda då jag säger att det är något vi är otroligt tacksamma för. Hon hjälper och stöttar oss i allt, oavsett vad.DSC02140

En sak min mamma lärt mig, hon har nog lärt mig massor. Jag har växt upp med henne och det är hon och hennes uppfostran som format mig till den jag är idag. Mamma har alltid låtit mig veta vad hon tycker, men låtit mig ta mina egna beslut i livet.

Hon har lärt mig massor om hundar och hur man uppfostrar, tränar och tar hand om djur överlag. Hon har lärt mig om fotografering. Hon har lärt mig att man skall behandla andra så som man vill bli behandlad själv. Hon har lärt mig att man skall vara ödmjuk och rättvis. Hon har lärt mig om livet. Hon har lärt mig vara en snäll, hjälpsam och god människa. Mamma lär mig fortfarande saker hela tiden, är det något jag undrar över så har mamma oftast svaret.

På så sätt liknar jag min mamma, till utseendet säger många att jag är pappas flicka och liknar på pappa. Jag tror att jag har samma vilja att hjälpa andra som mamma har och hundintresset har absolut kommit från mamma. Intresset för djur och speciellt hundar är något vi alltid delat. Jag och mamma blir också båda lika glada då vi fyndar något på erbjudande eller rea, haha. Det är så roligt då vi går i affärer tillsammans och vi båda fastnar vid alla "erbjudande" skyltar. Jag är nog lik min mamma på många vis, mera än vad jag själv ser.

Det här borde alla mammor ha rätt till, en dag ibland då de får fokusera på sig själva och sätta sig själva på första plats. Bara tänka på sig själva och slappna av. Göra något de själva vill. 

Så firar jag morsdag, jag firar morsdag på jobbet, precis som ifjol. Dock kommer jag att träffa min mamma dagen före, eftersom min brorson har dop då. 


En hälsning till en speciell mamma - Mamma, du är bäst och jag älskar dig <3 


Vår soliga söndag

Skrivet av Sara Hellström 15.04.2018

Idag har vi verkligen haft våren på besök i Vasa, förhoppningsvis för att stanna. Solen har skinit och det har till och med varit riktigt varmt och skönt. Jag älskar då det är så ljust ute och jag känner verkligen hur energinivån ökar något enormt. Äntligen kan man komma ur sin vinterdvala och känna sig på topp igen. Älskar våren och sommaren!

Vi har njutit av vädret till fullo idag. Vi åkte in till stan, hela familjen, och åt lunch på Sweet Vasa. Vi satt utomus i solskenet och bara njöt. Av både sallad, sällskap och sol. Bianca njöt hon också och tyckte det var roligt att se på alla människor som passerade. Hon är (oftast) väldigt lätt att ha med överallt och gör inga större väsen av sig. Hon är van att följa med oss och det märker man så väl då vi t.ex. lunchar på stan. 30715816 10214370558111336 3602706558879793152 n

30726699 10214370557551322 3135857147246542848 n2

30727853 10214370558591348 3663713653036679168 n

Efter lunchen (där jag nu märker att sambon snodde mitt bacon) försökte vi leta reda på en glass, men glassförsäljarna hade tyvärr inte vaknat ur vinterdvalan ännu. Istället åkte vi och köpte ett glasspaket och åkte hem till sambons föräldrar. De bjöd oss på lite mera lunch och sedan åt vi glass till efterätt. Bianca fick springa av sig lite på gården och nosa runt bland den kvarvarande snön. Nu kom vi nyss hem och skall avsluta den här soliga söndagen med pizza och film. Som pricken på i:et är jag ledig imorgon och sambon har kvällskift, bättre än så kan det väl knappast bli.30724207 10214370559151362 799054862712045568 n 1

Trots att huset kändes lite väl tomt imorse efter att våra sista gäster åkt hem och trots att varken jag eller Bianca visste vad vi skulle göra av den här dagen blev det hur bra som helst. Bianca har fått leka med mammas hundar i flera dagar och vi har fått umgås med både min mamma, mommo och även pappa som var på en snabb visit under helgen. Trevliga dagar som fick avslutas med en helt perfekt, solig och vårig söndag. Härligt <3 


Månaden som gått: Mars

Skrivet av Sara Hellström 09.04.2018

Kategorier:

Jag har helt glömt bort att det har bytt månad, vi är ju redan inne i April och jag har inte gjort någon sammanfattning av Mars månad. Det var ingen vidare månad, eftersom jag var förkyld nästan hela månaden, men visst skall vi titta tillbaka ändå. Vi kör igång den nya veckan med en försenad sammanfattning av förra månaden. 

Månadens humör: Matt, på grund av en envis förkylning som höll i sig nästan hela mars. 

Månadens känsla: Förkyld.

Månadens bästa: Att det blev ljusare tider och solen började skina allt mer. Vi tog vara på många fina dagar utomhus. 29313227 10214137207517717 6963501898015965184 o

Månadens sämsta: Enformiga svar, men månadens sämsta var helt klart min förkylning som höll i sig över tre veckor. Men jag fick ju ligga hemma en dag och kolla serier, då jag även tipsade er om serier för djurälskaren

Månadens favorithändelse: Faktiskt två händelser som jag inte kan välja mellan, ena var dagen då vi var ute på utflykt vid Jungsunds vandringsled hela dagen, följt av pizza och en fantastiskt teaterpjäs på Wasa Teater. Den andra var då vi firade fem-årsdag och använde ett presentkort till en sjurätters middag på Gustav Wasa. Det var fantastiskt!DSC01382

Månadens bästa beslut: Att jag har vågat tacka nej och avboka sådant jag inte orkat med. Jag har prioriterat mig själv och mitt mående, för en gångs skull. 

Månadens uppfyllda mål: Jag har som mål att varken köpa kläder eller skönhetsprodukter under hela detta år, vilket jag lyckats med även denna månad. Mina träningsmål har däremot inte blivit uppfyllda p.g.a. redan tidigare nämnda orsaker. 

Månadens projekt: Det var väl att ta mig an böckerna jag lånade från biblioteket i Februari, men det går sisådär. Jag förlängde lånetiden redan en gång. Jag försöker ännu i April, sedan lämnar jag tillbaka dem, lästa eller olästa.

Månadens upptäckt: Den nya Hundpodden, som jag tipsade er om igår. 

Månadens bästa inköp: Det måste väl vara bussbiljetter ner till Södra Finland över påsken, då jag fick träffa familjen. Utöver det har jag inte köpt något annat än nödvändigheter. DSC6