b2

Fyra saker jag saknar

Skrivet av Sara Hellström 21.09.2019 | 1 Kommentarer

Kategorier:

Vi är hemma igen och tillbaka i vår vardag. Vår egna lilla bubbla. Tova sover på terassen och Bianca sover i sovrummet, där kakelugnen värmer skönt. Jag sitter vid köksbordet och ser ut på det gråa och regniga vädret. Jag känner en inre frid i kroppen, ett lugn och en behaglig känsla. Det är lördag, sambon är på jobb och jag och flickorna skall bara mysa här hemma. Allt är bra. Dock är det något jag tänkt ett tag på. Jag har tänkt på några saker jag saknar, som jag inte kan få tillbaka.

Min gravidmage

Det här är något jag tänkt på så mycket på sistone. Hur jag saknar att vara gravid. Låter kanske helt sjukt, men ni som varit gravida och haft en fin graviditet kan säkert relatera. Fram för allt saknar jag magen. Den var stor och ibland lite klumpig på slutet, men åh, så mysig! Jag kände mig för en gångs skull så bekväm i min kropp och kände mig så vacker. Jag har nog aldrig trivts så bra med min kropp som jag gjorde de tre sista månaderna av graviditeten. De jobbiga krämporna och sömnlösa nätter med diverse smärtor saknar jag definitivt inte, men min fina gravidmage. Ibland kommer jag på mig själv med att ännu hålla om magen sådär som man gjorde eller lägga handen på den för att känna en spark, haha. Den hann verkligen bli en stor del av mig den där magen. Kunde jag inte få ha den kvar, men ändå ha Tova på utsidan? Jag skulle kunna gå runt med en gravidmage permanent, så känns det.DSC02610

Första tiden med Tova

Som alla säger - Njut, för det går så snabbt! Visst har jag njutit, men inte har det gått långsammare ändå. Tova blir strax sex månader och även om det är en jätterolig period just nu och allting känns bättre än bra, så kan jag inte neka att jag saknar den där riktigt första perioden. Första månaden var allting så nytt, man var osäker, man kände inte varandra och känslorna gick svallade. Det tog innan man kunde greppa allting och faktiskt börja njuta på riktigt. Jag önskar jag skulle kunna gå tillbaka i tiden och veta det jag nu vet och uppleva det pånytt, utan all osäkerhet och utan de där känslorna som man inte visste hur man skulle hantera. Skulle vilja hålla om den den där nyfödda Tova med den säkerheten och kunskapen jag nu har. Visste ni att jag knappt vågade "gosa" med henne första tiden. Då hon var ett par veckor och jag satte hennes kind emot min, kom jag på mig själv att jag aldrig gjort det innan. Jag hade inte vågat eller förstått att jag var hennes mamma och hon min dotter och jag fick gosa med henne precis hur mycket jag ville. 

Vårt gamla vardagsrum

Missförstå inte detta, jag trivs jättebra i vårt hem och i vårt nuvarande vardagsrum. Men, i vårt förra hem kände jag alltid ett sådant lugn då jag bänkade mig i soffan. Jag kan inte riktigt beskriva känslan, men jag fann verkligen frid där. Jag mådde alltid så bra i vårt förra vardagsrum. Det är den känslan jag saknar. Ibland försöker jag visualisera att jag sitter där, sådär som jag och Bianca alltid satt där på kvällarna. Bara för att få känna den där specifika känslan igen.  

Selma

Och så saknar jag vår ängel, Selma. Såklart. Saknaden och sorgen är inte mindre, bara mer hanterbar och lite lättare att leva med. Jag har tänkt mycket på henne på sistone. På henne, på en ny liten kisse. Vi vill gärna ha en ny kissekatt någon dag, men jag vet inte om jag är redo än. Jag grubblar mycket på varför det gick som det gick med henne och varför hon fick så kort tid hos oss. Hon blev sjuk ja, men jag försöker i ren desperation finna andra svar. Vi har fortfarande hennes mat i skåpet, jag har inte kunnat göra mig av med den. Hennes bädd ligger uppe på vårt loft och senast jag dammsugade hittade jag en av hennes leksaker. Det gör fortfarande så ont. I vintras hade vi ett ljus som brann för henne hela tiden, vid en av hennes favoritplatser. Då snön smälte kände jag att jag behövde lägga bort ljuset och få avstånd ett tag, för att sedan göra en riktig minnesplats för henne. Jag har inte klarat av att göra den där minnesplatsen än, vet inte om jag är redo för det. Då är hon ju verkligen borta på riktigt. DSC02613Sånt tänker jag på idag, med regnet smattrandes mot fönstret. Vad tänker ni på idag?

Kommentarer

  • Christina 23/09/2019 9:23pm (2 månader sen)

    Vilka fina minnen. Jag saknar också ibland att vara gravid, längtar lite i smyg tills nästa gång.

Skriv en kommentar