b2

Livet med hund och barn - hur har det förändrats?

Skrivet av Sara Hellström 19.06.2019

Tänk att det redan känns så naturligt och självklart att vi har både hund och en liten bebis i huset. Fast Tova bara varit här två och en halv månad med oss. Känns som vardagen alltid sett ut såhär och det är knappt så man minns hur det var att bara ha Bianca och ingen bebis. Men, vardagen har såklart förändrats lite grann. Jag tänkte på det senaste imorse, då Bianca stod och gnydde vid dörren och Tova hade nyss vaknat och ville ha både mat och en ny blöja. Sådana stunder känner man sig lite otillräcklig, även om man såklart gör sitt bästa. Jag tänkte dela med mig av tio punkter som ändrats sedan Tova kom in i vårt liv. 

  1. Jag säger "försiktigt" åt Bianca typ tio gånger om dagen, trots att hon alltid är jätteförsiktig då Tova är på golvet.

  2. Jag säger "mamma kommer snart" åt Bianca och "matte är här" åt Tova fler gånger än jag kunnat räkna. 

  3. Tidigare höll jag Bianca i famnen många gånger om dagen, medan jag nu knappt har henne i famnen. Inte för att jag inte vill, men för att min famn oftast är upptagen. 

  4. Min telefon är nu full av bebisbilder istället för hundbilder. Likaså mitt flöde på instastories. 

  5. Förr gick jag alltid via hundavdelningen då vi storhandlade, nu går jag via både hundavdelningen och bebisavdelningen. 

  6. Golvet här hemma är fullt med bebisleksaker istället för hundleksaker, några hundleksaker också men inte alls i lika stor utsträckning som förr. 

  7. Tidigare hade jag alltid stenkoll på var Bianca var om vi var ute på gården, nu tappar jag bort henne hela tiden känns det som. Dock är hon nog nästan alltid i närheten ändå.

  8. Då jag sover har jag en Bianca vid (läs:på) mina fötter och en Tova bredvid mig. Det är trångt, men ganska mysigt också.

  9. Jag läser mer mammabloggar och googlar mer babyrelaterade ämnen än hundämnen för tillfället.

  10. Fram för allt har jag nu två flickor att älska. Två flickor som betyder allt för mig. Ser fram emot att få följa dem och deras relation. 

Den absolut största förändringen för både mig och Bianca är nog ändå att jag behöver sätta mitt fokus och min uppmärksamhet på både Tova och Bianca (och lite mer på Tova just nu) medan Bianca varit tvungen att lära sig dela på uppmärksamheten. Man märker att hon varit van att få att tid och all uppmärksamhet, hon är betydligt busigare och spralligare nu än hon varit tidigare. Men hon fixar det så bra så och det är en stor omställning för oss alla som fortfarande ändrar hela tiden. Den stora utmaningen är också att få tiden att räcka till, men det är nog en utmaning för alla småbarnsföräldrar tror jag, med eller utan hund. 

Ifall du har barn, hur tyckte du att livet förändrades då du fick barn om du hade hund (eller något annat djur) från förr?DSC09496


Vagnpromenader med hund

Skrivet av Sara Hellström 10.06.2019 | 1 kommentar(er)

Kombinationen hund och barn betyder så mycket mera än att man har en till liten varelse att ta hand om. Först oron om hur de skall fungera ihop, sedan hitta tiden att ge båda den uppmärksamheten de behöver och förtjänar och också att få vardagen och alla sysslor att rulla med dessa två. En utmaning, definitivt. 

I slutet av graviditeten, då jag hade svårt att gå längre sträckor, hade jag en klar och tydlig målbild. Vagnpromenader med hela familjen i vårsolen. Min målbild blev verklighet då Tova var en vecka gammal och det var precis så härligt som jag hade föreställt mig. Jag hade inte kunnat gå en promenad på flera månader så det var verkligen befriande. Plus att jag fick göra det med hela min familj, med Tova i vagnen och Bianca där bredvid.

Bianca är, som jag redan skrivit, jätteduktig med Tova. Hon är lite spralligare än normalt, eftersom hon nu är tvungen att dela på vår uppmärksamhet med Tova. Hon har fått lite mera selektiv hörsel och hittar på lite mera bus. Men, med Tova är hon jätteduktig! Vi har dock ett litet moment som ger mig gråa hår i vardagen, ibland mer och ibland mindre. Det är våra vagnpromenader, då vi går ensamma utan husse.

Våra vagnpromenader är inte alls lika idylliska längre och är rätt så långt ifrån min målbild som jag hade. Bianca yrar från ena sidan vagnen till andra, trasslar in sig vill gå ivägen för vagnen mest hela tiden. Det leder till att jag blir irriterad, följt av dåligt samvete för att jag blev irriterad. 

Detta är nämligen inte Biancas fel och det är inte på henne jag skall bli irriterad. Det är på mig själv. Jag har alltid sagt att om hunden har problem sitter det i andra änden kopplet, så även i detta fall. Det är inte Biancas fel, inte det minsta. Det är upp till mig att få detta att fungera. Jag vet exakt vad jag borde göra och hur jag kunde lösa det. Träning och ett annat koppel än det vi nu använder vore en bra början.

Så enkla saker och ändå är vi i samma situation varje dag då vi går ut på promenad. Tänkte att det kanske ger mig en spark där bak att ta tag i det om jag skriver om det här. Promenaderna kunde bli så mycket behagligare om jag bara fick tummen ur och avsätter några minuter träning per promenad. Vi hoppas jag tar tag i problemet nu, så jag slipper dessa gråa hår och så Bianca slipper bli överkörd av en barnvagn jämt och ständigt.bianca


Fem hundvalpar och en bebis

Skrivet av Sara Hellström 10.06.2019

Över två veckor har gått sedan sist och vi har varit på resande fot nästan hela den tiden. Jag, Tova och Bianca har varit i Södra Finland hos min mamma. Vi spenderade tid med släktingar, myste med mammas fem hundvalpar och så gick jag och Tova till en fotograf, bland annat. Det var riktigt roligt att för en gångs skull kunna spendera lite mera än bara en helg hos mamma, vilket det oftast blir. 

Hur gick det då att resa över 400 km i bil med Tova? Det gick över all förväntan! Hon sov, pausade och åt och sov igen. Både upp och ner, inga problem alls alltså. Jag hade förberett mig på mycket mera missnöje och många fler behövliga pauser, men hon trivs verkligen att åka bil och sover så gott så. Bianca, som egentligen inte gillar att åka bil, klarade också resorna utan problem. Man vet knappt att hon är med i bilen, sover alltid lugnt hela vägen. 

Min mamma har som jag redan skrev fem hundvalpar just nu. Så det var en riktig bebisbubba i huset, med fem små valpar och en bebis. Vi var tvungna att ta lite bilder med Tova och valparna, hur många gånger kommer en sådan chans liksom? Tova älskade det! Det var så härligt att se hur glad hon blev då valparna kröp omkring runt henne. Hon har börjat skratta och le så mycket nu och det gjorde hon verkligen också då hon såg valparna. IMG 1511Det har verkligen skett mycket i Tovas utveckling under de senaste veckorna, hon ändrar nästan dag för dag och visar allt mera känslor hela tiden. Hon har också börjat sova så bra, hon sover nästan hela nätter! Nu kan jag också tyda hennes gråt och förstår allt bättre vad hon vill. Magknipen har vi sluppit och har nu en mycket glad och nöjd flicka för det mesta. Det är så härligt!

Vi hade en riktigt bra tid nere hos mamma, men nu är det nog skönt att vara hemma igen. Jag trivs att vara hemma med henne och få ha henne i mina armar. De senaste veckorna har så många andra velat mysa med henne, vilket är jättebra och roligt på alla sätt och vis. Jag är väldigt tacksam över alla fina människor hon har i sitt liv. Men nu känner jag att jag behöver få ha henne lite för mig själv igen. Vi behöver få gå in i vår bubbla igen. 


Bianca är den bästa storasystern

Skrivet av Sara Hellström 29.04.2019 | 1 kommentar(er)

Före vår dotter kom till världen var jag redan bergsäker på att Bianca skulle hantera sin nya uppgift som storasyster med bravur. Jag tvivlade egentligen aldrig, men lite nervös var jag nog ändå. Speciellt inför deras första möte och ifall Bianca skulle ta avstånd till mig på något sätt. Tycka att jag sviker henne liksom. Nu då vår dotter är här och jag har facit i hand, så att säga, så kan jag konstatera att Bianca hanterar uppgiften bättre än jag någonsin kunnat hoppats på.

Vi hade en filt med oss till sjukhuset, som vår dotter fick ha då vi låg på BB. Sambon tog sedan hem filten till Bianca, så att hon skulle få bekanta sig med vår nya familjemedlem genom dofterna på filten först. Hon hade varit väldigt glad och entusiastisk då hon fick filten. Till viss del doftade den säkert mig, men jag tror nog hon också kände igen den andra doften på något vis. 

Då vi kom hem, efter tre dagar på BB, så var Bianca glad och ivrig. Det var nog också vad jag hade förväntat mig, däremot var jag inte beredd på att hon skulle vara så försiktig gentemot mig. Det var som att hon visste att jag var lite skör och vad jag hade gått igenom. Hon hälsade, men väldigt försiktigt. Snusade lite på bebisfötterna, men gick sedan och la sig i sin bädd. Som att det vore världens naturligaste sak att den här bebisen kom hem till oss. Som att hon redan kände henne. 

Det var verkligen häftigt att se hur naturligt Bianca tyckte detta var. Då insåg jag nog ännu mer att hon har faktiskt vetat hela tiden vad som händer och vem det är som skall komma till oss. Jag tror faktiskt hon visste mycket mer än oss, hela tiden. 

Nu, efter tre veckor och två dagar hemma tillsammans, är Bianca fortfarande lika snäll och förstående. Hon är nyfiken på sin nya lillasyster, men väldigt försiktig. Precis som hon alltid varit. Ibland kommer hon och berättar för oss om bebisen gråter och hon ligger gärna nära och tittar på henne, men gör inget mer. I hjälpköket där vi har skötbordet har även Bianca fått en bädd, så att hon skall ha en trygg plats även där. I början vågade hon inte komma med då vi gick för att byta blöja, men nu vågar hon. Hon ligger oftast där i sin bädd och övervakar. 

Att min famn numera oftast är upptagen av en liten bebis istället för Bianca, det hanterar hon också väldigt bra. Som att hon förstår. Mitt samvete angående det är dock inte lika förstående, men det är en annan historia. Bianca har verkligen anpassat sig otroligt bra och hanterar nog den här nya situationen bäst av oss alla. Jag är så stolt över henne, så otroligt stolt. Hon är den bästa storasystern. IMG 0929


Känner Bianca av att vi skall få en bebis?

Skrivet av Sara Hellström 14.03.2019

Under graviditeten har jag flera gånger fått frågan om jag tror att Bianca känner av att vi väntar bebis. Om hon beteer sig annorlunda, vaktar magen, mig eller på något sätt visar att hon vet vad som är på gång.  I början av graviditeten skulle jag nog ha svarat nej, men nu är jag inte så säker längre.

Bianca är väldigt intresserad av alla babysaker som flyttat in hos oss. Jag tror det är bra att vi introducerat alla saker för henne i lugn takt, så att inte allt förändras sedan över en natt. Hennes bädd som vanligtvis är på golvet av min sida av sängen har fått flytta lite på sig, eftersom där nu står en spjälsäng. Hennes bädd står fortfarande på min sida, men lite längre ner av sängen. Hon har fått dofta och bekanta sig med alla saker, de doftar ju inte vår bebis ännu men de har i alla fall blivit en naturlig del av vårt hem. 

Nu då jag tänker efter så tyckte jag att Selma genast visade intresse för att ligga på min mage, men Bianca visade inget sådant i början. Selma var en väldigt mysig katt och ville alltid ligga nära, men det var ändå som att hon visste lite mera än vi kanske trodde då. Som om hon började ta hand om mig lite mera.

DSC04883

De senaste månaderna har Bianca velat sova väldigt nära mig. Förr fick hon inte sova i sängen, men nu för tiden är det nog mer regel än undantag att hon sover där med mig. Husse har frivilligt flyttat till ett eget sovrum p.g.a. gravidkrämpor så nu är det jag och Bianca som delar säng. Så hon vill sova väldigt tätt intill mig och gärna lägga sig rakt över magen. Det har fått mig att tro att hon kanske visst känner av att det växer en liten människa där inne. Jag upplever också att hon vallar mig mera än normalt och håller mycket mera koll på var jag är. 

Bianca är alltid väldigt omhändertagande då det kommer till mig, men speciellt nu tycker jag hon behandlar mig ännu mera omsorgsfullt än vanligt. Vi pratade faktiskt med sambon en dag om att Bianca säkert kan höra bebisens hjärtljud, tror ni också det?

Hundar vet och känner ju så otroligt mycket mer än vad vi tror, så det är väl klart hon känner av något. Oavsett hur mycket hon visar åt mig att hon vet. Hundar kan ju bland annat känna av då någon skall få ett epilepsi- eller blodsockerfall, så att de skulle känna av en graviditet och alla dess hormonförändringar tvekar jag inte en sekund på. 

Har ni märkt av något speciellt på era djur då ni varit gravida?

 


Vi ha fått mammalådan!

Skrivet av Sara Hellström 17.01.2019 | 1 kommentar(er)

Igår fick jag ett efterlängtat meddelande, nämligen att vi hade ett paket att hämta ut från posten. Jag körde genast via posten efter jobbet och väl hemma satt jag som på spikar tills sambon äntligen var redo att öppna paketet med mig. I paketet fanns nämligen vår mammalåda, eller moderskapsförpackning som det officiellt heter. 

Nyfiken som jag är så hade jag tjuvkikat lite på nätet redan tidigare, så jag visste lite ditåt vad den skulle innehålla. Det var precis lika roligt och spännande att gå igenom den ändå. Så otroligt fina kläder och saker och så mycket! Lådan var verkligen fylld och förutom alla kläder fanns där även en massa nödvändigheter som t.ex. febertermometer, nagelsax, badhandduk och badtermometer. Vi fick alltså fjolårets (2018) låda och den var verkligen fin. 

Det var inte bara jag som var ivrig, utan även Bianca var nyfiken på detta nya och stora paket som kommit hem till oss. Hon ville gärna vara med och gå igenom alla plagg och kontrollera dem noggrant. Svansen viftade och nosen gick aktivt genom allt innehåll. Den lilla mjukis elefanten som fanns med trodde hon var menad till henne, så vi försökte ha en liten diskussion med henne om att det tyvärr inte var till henne denna gång. Någon sekund senare sprang hon runt med sin egna gamla boll i munnen, så hon verkade ta det helt okej trots att hon inte fick någon elefant denna gång. 

DSC4736

DSC4757

Det jag gillade speciellt mycket var att det fanns kläder i så varierande storlekar. Jag gissar att vi kommer ha användning för en hel del av de här kläderna en längre tid framöver, vilket är jättebra. Vi har redan ganska mycket smått, så de större storlekarna kommer väl till pass. Jag gillade också färgskalan, ganska mycket grått, vitt och svart med färgklickar. Helt i  min smak! Det var mycket djurmönster, som katter, får, pingviner och ja -  en elefant. Mina favoriter i lådan var nog några av de plaggen ni ser här nedan på bilden.
DSC04766

DSC04751

Tänk att vi i Finland har möjligheten att få en sådan här fin moderskapsförpackning. Både jag och sambon blev helt förbryllade då vi gick igenom lådan och kände oss riktigt bortskämda. Jag satt länge med lådan på golvet och bara tittade på allting, så fina saker. Är det någon annan av mina läsare som väntar barn och nyligen fått sin låda, vad tyckte ni? 


Tankar om att få en bebis till en hundfamilj

Skrivet av Sara Hellström 15.01.2019 | 3 kommentar(er)

Jag fick en fråga om hur vi tänker kring den kommande bebisen och Bianca. Den frågan tänkte jag försöka svara på idag. Det korta svaret skulle nog vara att vi inte har någon speciell plan för det, utan tänker att både Bianca och bebis kommer klara det utan problem. Men, tankar finns det givetvis ändå och jag tänkte jag kunde utveckla dem lite grann. 

Bianca är inte så van med barn och om vi har barn på besök som är ett par år och springer runt och leker kan hon bli lite osäker och stressad, med tanke på deras oberäkneliga rörelsemönster. Jag tror dock att hon kommer vänja sig vid det lilla liv som växer upp hos oss och som blir en del av vår familj. Jag tror hon kan känna sig säkrare då i och med att hon får se den lilla växa upp och lära känna han eller hon på ett helt annat sätt om man har ett barn på besök ett par timmar.

Jag tror Bianca kommer vara nyfiken men försiktigt över vår nya familjemedlem. Hon har redan varit väldigt intresserad av alla bebissaker som smygit sig in i vårt hem. Givetvis måste man alltid vara lite försiktig då det gäller hund och barn, för en hund är ändå alltid en hund. Längre fram tycker jag även det är viktigt att både barn och hund lär sig vad som är rätt och fel gällande varandra. Att barnet lär sig respekt för Bianca och tvärtom. Ett levande djur är inte ett barns leksak och det är väldigt viktigt för mig att det fungerar då barnet blir äldre och börjar röra på sig.

DSC04729

Det som jag kanske funderar mest över just nu är om Bianca kommer uppleva svartsjuka och om jag kommer behöva tampas med ett evigt dåligt samvete. Att min kärlek till Bianca skulle förändras efter att bebisen kommit, det tror jag absolut inte. Bianca är och kommer alltid att vara det hon är för mig, oavsett vilka andra som kommer in i vårt liv. Sedan att tiden behöver prioriteras om lite är ju ett faktum och också att det kommer finnas en annan som behöver min famn, men det får vi helt enkelt ta som det kommer. Vi är ändå två i hemmet och jag tror det mesta går att lösa bara man vill.

Sen, förutom dessa tankar finns det ju även praktiska tips som att låta hunden dofta på en filt som bebisen haft på bb före man själv kommer hem med bebisen. Det är nog något vi kommer göra tror jag. Det känns som ett bra sätt att förbereda Bianca på vem som kommer att komma hem till oss. Hundar avläser ju så otroligt mycket ur en doft. Har ni andra bra tips ett råd att tänka på angående hund och bebis? Eller hur gjorde ni?

Jag själv är uppvuxen med hund och även med andra djur och vet hur värdefullt det kan vara. Så att vårt barn skall få växa upp sida vid sida med Bianca är något jag ser fram emot att få se <3