b2

Jag vägrar fyrverkerier!

Skrivet av Sara Hellström 30.08.2019 | 2 kommentar(er)

Imorgon är det villaavslutning, veneziansk afton eller forneldarnas natt som man kallar det där jag kommer ifrån. Då jag var barn betydde forneldarnas natt att vi åkte till en gård där Marthaförbundet (tror jag?) ordnade program och kvällen avslutades med att man såg på forneldsbrasan de tände i vattnet. Sen flyttade jag till Österbotten och då har det betytt att man åker ut till stugan en sista gång för säsongen. 

Så, programmet har sett lite annorlunda ut beroende på ålder och boplats. Den största skillnaden har ändå varit att man på min hemort tände brasor, medan man här i Österbotten skjuter fyrverkerier. Första året jag bodde här förstod jag inte varför det smällde i knutarna under villaavslutning, det som jag då fortfarande kallade forneldarnas natt. 

Sen Bianca kom in i mitt liv har högtider som villavslutning fått en annan betydelse. Det betyder att man sitter och hoppas att människor omkring en inte skall skjuta så mycket raketer. Att alla andra också skall strunta i de där dyra, skräpiga och skrämmande fyrverkerierna. Många hundar lider, plånböckerna lider och inte mår naturen bra av det heller. 

Vi köper inga raketer längre, varken på nyårsafton eller villaavslutning. Första året vi hade Bianca köpte vi några, för att jag ville att hon skulle få se dem och lyssna på under kontrollerade omständigheter i hopp om att  hindra henne från att bli rädd för dem. För jag visste ju att jag omöjligt skulle kunna skydda henne från dem för alltid. Hon var inte rädd då. Idag, fem år senare, är hon tyvärr rädd ändå.  

Villaavslutning går rätt så bra, men nyårsafton är värre. Vi måste alltid försöka rasta henne så mycket som möjligt på dagen, för på kvällen vägrar hon gå ut. Hon är orolig, vankar fram och tillbaka och ser ut som om någon skall attackera henne varje gång det hörs en smäll. Jag lider med henne. Tyvärr vet jag också att många hundar har det betydligt värre än Bianca. Många hundar skakar av rädsla, har panik och jag har för mig att vissa till och med måste ge lugnande åt sina hundar. Hundar rymmer på grund av rädsla, sliter sig från koppel och springer iväg. Är det okej? Är det verkligen okej, för att vi skall få se ljus på himmelen några sekunder? 

Att åka iväg på en fest på nyårsafton eller villaavslutning utan Bianca finns inte på vår världskarta. Jag skulle aldrig utsätta henne för det. Att sitta ensam hemma och inte förstå vad som händer omkring henne. Aldrig. 

Så, vad tycker jag om fyrverkerier? Hur är det att ha hund då människor smäller upp sina pengar i luften? Då himmelen fylls av skrämmande ljus och ljud? Det är inte kul. Man lider med sin hund och önskar resten av samhället skulle tänka som en själv. Fyrverkerier är skräp, både för djur och natur. Det finns definitivt andra sätt att fira på. Fyrverkeriernas tid är förbi. bianca2

Jag vägrar fyrverkerier, gör det du också!

En äcklig historia

Skrivet av Sara Hellström 15.03.2019

Om du är extra känslig eller känner dig som en stor mus-älskare, så kanske du vill skippa dagens inlägg. Annars kan du gladeligen fortsätta läsa. Jag skall berätta något som jag och Bianca var med om igår, eller kanske mest jag. Bianca blev nog mest besviken över att jag förstörde för henne. Igår blev dagen då jag från ingenstans såg en helt ny sida av Bianca och min lilla, söta, oskyldiga prinsessa blev plötsligt något helt annat för en stund. 

Bianca älskar att sticka ner nosen i snön och granska alla intressanta dofter. Den här vintern har hon även börjat jaga möss under snön. Hon lyssnar, spanar och sticker ner nosen i hopp om att hitta mössen. Det här är något jag trott hon gjort på lek. Aldrig har jag trott att hon velat fånga mössen eller ens kunnat fånga dem. 

Igår då vi gick ut på en promenad i snöstormen gjorde hon precis som hon brukar, hoppade ner i diket lite här och där och jagade sina möss. " Bra att hon gör av med lite energi genom att pulsa i snön ", tänkte jag. Sedan hör jag ett pip eller närmare sagt skrik. Och där står Bianca med en skrikandes mus hängandes ut ur munnen. Hon hade fångat en!

Jag halade snabbt in henne i kopplet och tänkte att hon nog släpper den, men nej. Hon vägrade! Hon skulle precis börja käka upp musen, som vid denna punkt inte skrek mera, den hade nog gått ett snabbt men tragiskt öde till mötes. Hennes blick var iskall och hennes käke satt fast som ett rovdjur som nyss fångat sitt byte.

Jag ville givetvis inte att hon skulle äta upp musen, kändes varken hälsosamt eller fräscht. Trots att jag beordrade henne att släppa musen så totalvägrade hon (och då är hon ändå en lydig hund som sällan sätter sig emot). Hon kämpade emot och försökte behålla musen och tugga den i sig, medan jag slet ut musen ur hennes mun. Det var ingen fin, fräsch eller trevlig upplevelse alls. 

Då vi kom hem tillbaka ville hon gärna gosas och kramas lite, men då fick jag nog förklara för henne att vi håller lite avstånd tills matte har återhämtat sig från chocken. Min prinsessa hade plötsligt blivit en blodtörstig jägare.

Jag trodde Biancas jakt på möss bara var en kul lek för henne, sysselsättning. Trodde verkligen aldrig hon skulle lyckas fånga en mus och trodde aldrig i min vildaste fantasi att hon skulle vilja äta upp den i en tugga! Jag hoppas detta var första och sista gången hon får tag på en mus. 

Idag är planen att låta mössen springa fritt utomhus och vi stannar inomhus och tar itu med lite städning istället. Dock har vi möss här inne för tillfället också, så får se var den här dagen slutar. 

DSC4694

 


Vad fyra år som hundägare lärt mig

Skrivet av Sara Hellström 13.06.2018 | 1 kommentar(er)

Eftersom Bianca fyllde fyra år igår, innebär det också att jag nu varit hundägare i fyra år. Även om jag växt upp med hund och alltid haft hundar i mitt liv, så är det givetvis helt annat att själv äga en hund. Att själv ansvara över en hund. Våra fyra år har minst sagt varit innehållsrika. Jag och Bianca har gått igenom en hel massa tillsammans och hon har lärt mig så mycket, men fram för allt har jag gått igenom en stor personlig utveckling. 

Jag sitter som bäst i tåget påväg ner till Södra Finland och tänkte därför passa på att dela med mig av några saker som jag lärt mig under dessa fyra år. Givetvis har jag lärt mig massor om hundar överlag, om mig själv och hur många bra saker som helst. Jag kan omöjligt berätta allt jag lärt mig i ett enda inlägg. Jag har valt ut några specifika saker som jag anser vara några av de viktigaste lärdomarna jag tagit med mig. 

 

Glädjs åt de små sakerna & Lev i nuet

En hund lever verkligen i nuet och tar vara på livet. Livet som är här och nu. De oroar sig inte för morgondagen eller gårdagen. De går inte runt och noijar över saker, sådär som vi människor gör. De glädjs för vad de får och gör det bästa av alla situationer. En ny boll eller en enkel promenad kan göra hela din hunds dag. Det här är något Bianca har lärt mig och påminner mig om hela tiden. Hon påminner mig om att ta vara på livet och stanna upp ibland. Jag är absolut inte lika på bra på det som henne än, kanske blir jag aldrig det heller. Men jag är glad och tacksam över att hon öppnat upp mina ögon lite mera i alla fall. img 0726

Acceptera dig själv för den du är 

Både mitt självförtroende och min självkänsla har alltid varit väldigt upp och ner, mest ner. Jag har sällan varit nöjd med hur jag sett ut eller vad jag klarat av. Har svårt att tro på mig själv eller se mig själv klara av saker. Fastän jag gång på gång fått bevisat att jag kan mera än jag tror och att jag är bra precis som jag är. Bianca har lärt mig att tro på mig själv. Sedan hon kom in i mitt liv har jag blivit självsäkrare och lite snällare mot mig själv. Hon får mig dagligen att inse att jag duger precis som jag är. Hundar går inte runt och önskar att de hade lite kortare nos, längre ben eller tjockare päls. De är inte besvikna på sig själva för att de inte kan hoppa högre eller springa snabbare. Varför tar inte vi människor mera lärdom av hundarna och accepterar oss för dem vi är? img 0677

Var ärlig & Tala klarspråk

Då jag ser Bianca och hennes sätt att kommunicera ser jag en rak och ärlig kommunikation. Inga antydningar, inga hintar eller meningar begravda under andra meningar. Inget skitsnack. Hon säger och visar exakt vad hon vill eller tycker. Hon talar klarspråk. Hundar talar klarspråk. En hund läser ofta människor bättre än vad vi själva gör och att försöka ljuga för en hund är lika lönlöst som att försöka fiska i ett badkar. 

 

Förlåta mera

Hundar är inga långsinta djur. De förlåter och går vidare. Jag har nog alltid varit en rätt så förlåtande människa och vill gärna ge människor flera chanser. Det som livet med Bianca ändå fått mig att inse är att vi borde sluta irritera oss på småsaker och framför allt inte börja tjafsa om småsaker. Saker som inte betyder något. Samt att vi borde bli bättre på att inse då vi gjort fel, erkänna och be om förlåtelse samt kunna förlåta. img 0735

Förutom detta har jag även lärt mig att inte gå någonstans utan en tejprulle för kläder och hittar jag ett hundhår i maten plockar jag bort det utan att ens reflektera över det. Jag har lärt mig att vara ensam i badrummet är överskattat och har numera alltid sällskap då jag går dit. En blöt nos på kinden innan klockan åtta är lika normalt som att väckarklockan ringer. Och fastän man plockar ihop hundleksakerna ligger de snart omkringspridda igen, var så säker. Samt att hur många gånger du än kastar iväg en boll så är det lika kul varenda gång, för hunden då alltså. 

 

Vad har din hund lärt dig?


Hunden - en fantastisk människokännare

Skrivet av Sara Hellström 29.05.2018

Att Bianca och hundar överlag är fantastiska människokännare är något jag vetat sedan länge. Jag har till och med läst att det gjorts studier som bevisar att hundar kan avgöra om en människa är snäll eller inte. Det kan därför löna sig att vara lite uppmärksam på hur hunden betéer sig mot andra människor, platser eller djur. Hunden vet ofta mycket mera än vad vi vet och genom att läsa av hundens betéende kan vi få reda på saker vi annars aldrig hade lagt en tanke på. 

Bianca vet ofta bättre än mig själv hur jag mår. Är jag stressad eller går och bär på en lite orolig känsla, så ser jag det på henne. Jag kanske inte alltid tar det till mig, så som jag borde. Många gånger går jag runt och förnekar att jag är orolig, men det lyser klart och tydligt igenom i Biancas betéende. Otroligt fascinerande egentligen och något man verkligen borde ta mera fasta på.

Bianca vet exakt vad som skall hända och läser oss så mycket bättre än vi tror. Väntar vi på gäster, så kan hon gå till ytterdörren en halvtimme förrän gästerna kommer. Går jag in i badrummet för att borsta mina tänder kommer hon med, men går jag in med tanken att borsta hennes tänder kommer hon inte nära badrummet. Fem minuter före jag skall gå upp till övre våningen för att lägga mig kan hon ställa sig i trappan och vänta på mig. Otroliga djur, hur de kan förstå och veta så mycket. 

Igår hände något, som fick mig att tänka på allt det här lite extra. Som än en gång fick mig att bli fascinerad över hundens som individ. Som jag skrev hade vi visning av vår lägenhet igår. Det var en äldre man, en väldigt lugn och sympatisk man. Han var så lugn, så till och med jag började tala i ett långsammare tempo och blev riktigt harmonisk inombords. Jag som nästan alltid går på i hundrasjuttio knyck. Kändes verkligen som jag borde ha en sådan bekanstkap i mitt liv, som skulle få mig att dra ner på tempot lite grann och stanna upp och tänka till.15273617640 ca7f780dba z 1

Bianca blev som alltid glad och ivrig då det plingade på dörren och så fort jag hade försäkrat mig om att han inte var rädd för hundar släppte jag fram henne för att hälsa. Mannen stod rätt så stilla, lät Bianca dofta på honom och sade hej. Satte ner handen och lät henne hälsa. Lugnt och försiktigt. Bianca som annars kan hälsa ganska glatt och ivrigt, hälsade väldigt lugnt på den här mannen. Precis som han hälsade på henne. 

Vi förflyttade oss in till köket, där vi stod och pratade om lägenheten i några minuter. Plötsligt ser jag ner på mannens fötter, där Bianca hade placerat sin nos. Hon sov. Hon hade satt sitt huvud på mannens fot och hade ögonen fast. Hon såg så trygg ut. Det här är inget som händer speciellt ofta, jag undrar om det ens har hänt tidigare. Den här mannen hade varit max fem minuter i vårt hem och redan kände Bianca sig så trygg att hon sov på hans fötter. 

Det var otroligt häftigt att se. Att Bianca kunde se att den här mannen var snäll och trygg efter endast några minuter. Något som det kan ta flera månader eller flera år för oss människor att ta reda på. Det visste hon efter fem minuter. Så häftigt. 

Att lyssna på våra hundar, lita på deras känsla och ta vara på all information de ger oss är något vi borde göra mera. De vet så mycket, så mycket vi kan ha nytta av. Igår blev jag än en gång påmind om hur intelligenta hundarna är och hur mycket vi har att lära oss av dem. Massor, bara vi inser det och låter oss göra det. 

 

 


Hur är man en bra hundägare?

Skrivet av Sara Hellström 26.04.2018 | 1 kommentar(er)

Jag pratar ganska ofta om att jag anser mig själv vara en bra matte för Bianca. Att jag gör allt för henne och alltid vill hennes bästa. Jag kom på mig själv en dag att jag satt och funderade över vad som egentligen gör en bra matte. Eller husse. Vad definierar en bra hundägare? Svaren är många och jag säger inte att något nödvändigtvis är mera rätt eller fel, men det finns några grundsaker jag anser definierar en bra hundägare.

 

ANSVAR

En bra hundägare skall kunna ta ansvaret en hund innebär. Ansvaret börjar redan innan man skaffar hund. Man bör läsa på ordentligt innan man skaffar hund, om hundar överlag samt om olika hundraser. Det gäller att hitta en ras som passar en själv och ens livsstil och inte bara välja en ras "för att den är söt", det är inte ansvarsfullt. Som hundägare skall man kunna ta ansvar för den lilla valpen och senare även den vuxna hunden. 

 

TID

En bra hundägare måste inse och acceptera att en hund är tidskrävande. Har man hund måste man vara beredd att avsätta sig den tiden som krävs. En hund väljer inte sin ägare och därför ligger det stort ansvar på ägaren att ta sin uppgift på största allvar. Man bör fundera noggrant innan man skaffar hund om man verkligen har tiden och orken som en hund kräver. Är man ens lite osäker kanske man bör vänta på att skaffa hund. Med hund behöver du planera din tid lite annorlunda och prioritera någon annans behov framför dina egna.

 

LÄRA KÄNNA

En bra hundägare behöver lära känna sin hund och ge den det den behöver. Alla hundar är olika och alla hundar behöver olika. Vissa hundar är avlade för jakt och andra för vallning, något man även behöver reflektera över vid val av ras. Viktigt att man tillgodoser hundens egna behov. Sedan är jag personligen av den åsikten att alla hundar behöver få både fysisk motion samt mental stimulans, oavsett ras. Att lära känna sin hund är inget man gör första veckan, det är en process som pågår hela tiden. Att förstå din hund och kunna läsa av den är viktigt och underlättar något enormt i er relation.

img 0680

Har man dessa tre saker i åtanke tycker jag man kommer långt påväg i sin uppgift som matte eller husse. Tre rätt så självklara saker, egentligen, men som tål att upprepas och tänkas över. Speciellt om man går i tankarna om att skaffa hund. 

Relationen mellan hund- och hundägare är något man konstant behöver jobba på och utveckla. Åtminstone om man vill göra det bästa utav det, tycker jag. Att skaffa hund är inget man gör och sedan rullar det på av sig själv. En hund lever endast en bråkdel av vad vi människor gör, varför skulle vi inte göra det livet till det bästa möjliga för dem? 

 

Vad tycker du är viktigt att komma ihåg och tänka på som hundägare?
Vad tycker du definierar en bra hundägare?

 


Hunddagen 24.4

Skrivet av Sara Hellström 24.04.2018

Idag är det ingen vanlig dag. Idag är dagen då vi firar alla våra fyrbenta familjemedlemmar. Alla våra pälsklingar. Idag, den 24.4, är det hundens dag. Hurra!

Har du hört talas om hunddagen förut? Även om det är pinsamt att erkänna, så kan jag berätta att det är ett ganska nytt fenomen för mig också. Då jag och Bianca steg upp imorse och möttes av "hunddagen" bilder, texter och uppdateringar överallt på sociala medier, bestämde jag mig för att ta reda på lite mera om den här dagen. 

Hunddagen firas alltid 24.4 och är en nationell hunddag som har firats sedan år 2007. Finska kennelklubben arbetar för att få dagen allmänt känd och införd i almanackan, där den tyvärr inte ännu finns. Hunddagen (läs mera här) är till för att uppmärksamma människans bästa vän och dess betydelse. Dagen handlar om att sprida information och göra allmänheten mera medveten om hundens viktiga roll i samhället och i människans liv.

Varje år har Hunddagen ett specifikt tema. Tidigare år har det varit bland annat Ansvaret som hundägare, Hundar som hobby, Hunden sätter dig i rörelse och  Hundar och Barn. I år är temat "Hundsport förenar oss". Under hashtaggen #koiranpäivä och via Facebooksidan Koiranpäivä 24.4 kan man se hur dagen firas runt om i landet. 

IMG 5447

Idag är dagen då många föreningar och kennelklubbar runt om i Finland ordnar aktiviteter och evenemang av olika slag. Promenader, träffar eller träningar. Eftersom årets tema är "hundsport förenar oss" uppmanar kennelklubben oss att fira på ett sätt som passar just oss. Träff i hundparken, en promenad eller genom att utföra en hundsport tillsammans. Att göra något tillsammans.

Här i Vasa regnar det idag, så jag och Bianca får nog fira med en inomhussport idag. Oavsett vad vi gör, så gör vi det tillsammans. Idag firar vi våra hundar, våra familjemedlemmar och vänner. Att få dela sitt liv och sin vardag med en så fantastisk individ som Bianca är guld värt. Det finns ingen annan som hon, ingen som ger mig en sådan glädje och kärlek som hon gör. Hon är viktig och betydelsefull för mig. Idag är det hennes och alla andra hundars dag. Idag firar människans bästa vän. Min bästa vän <3 


Lite till om ansvaret som följer med hund

Skrivet av Sara Hellström 22.03.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Jag älskar då mina läsare kommenterar och delar med sig av egna erfarenheter, tankar och åsikter. Det ger så mycket och det är roligt att få en känsla av vem ni är och vad ni tycker. Så tack för det och fortsätt gärna dela med er! Igår fick jag två väldigt intressanta kommenterar på inlägget angående ansvaret som följer med hund. En av kommentaren fick mig att vilja förtydliga och spinna vidare på samma ämne. Jag vill därför idag fortsätta inom samma tema. För att hänga med kan du läsa gårdagens inlägg här

Som jag skrev i gårdagens inlägg har aldrig jag tänkt på att införskaffa ett försvarsspray mot hundar, eftersom jag aldrig har hamnat i en situation där jag skulle haft användning för ett sådant. Något jag är väldigt glad över.

Jag fick en kommentar av en person som skrev att hon räddat sin hund ett flertal gånger med ett försvarsspray. Skulle jag ha likadana upplevelser som henne, så skulle jag utan tvekan alltid gå med försvarsspray i fickan jag med. Så jag förstår verkligen henne och alla andra som råkat ut för liknande händelser. Faktum är ju att om en större och starkare hund anfaller en mindre hund kan det få riktigt katastrofala följder. Och kan man med hjälp av ett spray förhindra att en sådan situation slutar på värsta sätt är det självklart man skall gå med ett spray i fickan. 

Så, då kan man ju tänka att alla bara borde gå med spray i fickan och förbereda sig på det värsta? Det är absolut en möjlighet och jag tycker de som vill gå med spray i fickan skall göra det. Även om jag själv inte tänkt tanken kunde jag mycket väl ha ett försvarsspray med i fickan för säkerhetsskull. Skulle jag hamna i en sådan fruktansvärd situation att en annan hund attackerar Bianca och jag inte hade ett spray på mig, då hade jag ju ångrat mig enormt. Så visst, inget illa om försvarsspray som sådant. Däremot är det bra att det finns.kimitoc3b6n saramariaexenia wordpress 91

Dock vore ju drömscenariot att alla hundägare skulle ta ansvar över sina egna hundar, så att ingen skulle behövad gå runt och oroa sig för att bli attackerad på gata. Om en hund attackerar en annan hund eller människa är det ju sällan (aldrig) hundens fel, utan brister hos ägaren och dens ledarskap. Detta var en av punkterna jag försökte få fram i gårdagens inlägg, men som kanske blev lite otydligt i sammanhanget. 

Något av de värsta jag hört är hundar som blivit attackerad av samma hund flera gånger. Efter en gång borde det väl ringa en klocka hos ägaren till hunden som attackerat? Vet man med sig att man har en hund som inte gillar andra hundar så har man som ägare ansvaret att se till att hunden inte sliter sig från kopplet, rymmer eller på andra sätt lyckas anfalla andra. Vet man med sig att man har en agressiv hund så gör man något åt det eller lär sig hantera situationen. Punkt. Olyckor och misstag kan hända alla, det förstår även jag, men det är en annan sak om det är en ren och skär olycka. 

Så, visst kan vi alla börja gå runt med försvarsspray mot hundar (och kanske även människor) för att skydda oss mot det värsta. Det är tydligen ditåt vi är påväg åtminstone. Om det är det som behövs för att rädda liv och skydda oss själva och våra hundar så självklart skall vi använda oss av det. Men visst är det sorligt, fruktansvärt och oförståeligt att detta är lösningen vi måste ta till? För att andra inte kan ta ansvar för sina hundar? Det känns verkligen helt orimligt, absurt och fram för allt fel. Vad tycker du?

 

 

 


Ansvaret som följer med hund

Skrivet av Sara Hellström 21.03.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

I förrgår läste jag ett väldigt bra inlägg på Christinas blogg, det här  inlägget. Hon sätter verkligen ord på mina tankar. Tankar jag själv inte fått till pappers tidigare, därför vill jag uppmärksamma hennes välskrivna inlägg idag.

Christina har, precis som jag, läst en artikel här på Sevendays (klick). Artikeln handlar om hur försäljningen av försvarsspray för hundar har ökat. Att det främst är småhundsägare som köper det här sprayet, gör det hela mer relevant och intressant för mig, eftersom jag har en liten hund. Det finns definitivt skillnader mellan att ha en stor eller en liten hund, men det finns även många saker som vi har gemensamt. En av de sakerna är utan tvekan ansvaret.

Precis som Christina skriver så bra i sitt inlägg följer det ett stort ansvar med hund. Det här ansvaret är precis lika stort vare sig du har en stor eller liten hund. Vare sig du har en sheltie som mig, en pudel eller rottweiler. Det är du som ägare som är ansvarig över din hund och dess agerande. Det är din uppgift att uppfostra, skola, träna och göra din hund till en fungerande individ. 

Problemet här är nog att alla tar inte det här ansvaret. Jag tror det är alldeles för många som inte reflekterar över detta överhuvudtaget. Många känner nog inte sin hund tillräckligt bra och kan därför inte heller läsa av sin hund. Tyvärr. Det är ju lättare att skylla felet på hunden än att ta ansvaret själv, men det är inte under några som helst omständigheter okej, om ni frågar mig. Det här är en punkt jag kunde skriva om hela dagen, men vi kan återkomma till det i något senare skede.

12360157 10207323069047338 5147416788169008241 n 2

(Foto: Åsa Österberg)

Då Bianca var liten satte jag ner mycket tid på att socialisera henne. Vi träffade många olika slags hundar och människor. Olika slags miljöer och situationer. Allting för att hon skulle bli så trygg i sig själv som möjligt. Extra viktigt då man socialiserar en valp är givetvis att att ge den så mycket positiva erfarenheter och upplevelser som möjligt. En trygg grund att stå på.

Som liten lekte Bianca med alla sorters hundar, stora och små. Hon var inte rädd fastän hundarna var dubbelt så stora som henne, dock behövde jag som ägare förstås övervaka leken på grund av storleksskillnaden. Idag är hon ganska skeptisk till stora hundar, speciellt om de är ivriga och lekfulla. Då vill hon helst inte ha något med dem att göra. Det här känner jag såklart till, därför undviker jag idag att sätta henne i sådana situationer. Jag känner min hund och tar mitt ansvar som hundägare. 

Jag kan däremot erkänna att jag är lite extra uppmärksam då vi möter stora hundar. Det pirrar lite i mig på ett nervöst sätt. Även om jag tycker att ägare till stora hundar ofta har bättre kontroll än vad vi småhundsägare har. En stor hund kan du liksom inte styra med kopplet eller plocka upp i famnen, utan en stor hund behöver kunna lyda dig. Ändå är jag många gånger lite på min vakt och extra uppmärksam. 

Nervositeten grundar sig säkerligen i att man alldeles för ofta hör historier om en stor hund som attackerat en mindre och det fått ofattbara följder. Det sätter skräck i många, det förstår jag. Ingen vill ju att ens hund skall bli attackerad, vare sig av stora eller små hundar. Ändå, har jag nog aldrig tänkt tanken på att införskaffa ett försvarsspray. Men skulle det vara helt tokigt, vet inte? Det finns många olika aspekter på ämnet. Personligen tror jag i första hand på att känna sin egen hund, ta ansvaret och vara uppmärksam. Ge hunden en trygg uppväxt med positiva upplevelser. Sedan får man hoppas att alla andra gör likadant.

Vad har du för tankar om det här?

 

 

 

 

 


Behöver man träna sin hund?

Skrivet av Sara Hellström 19.03.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Här om dagen följde jag med i en intressant diskussion som pågick i en av de tiotals hundgrupperna jag är medlem i på faceebook. Diskussionen handlade om huruvida man behöver lära sin hund baskommandon eller inte. Kommandon som t.ex. sitt, ligg och vänta. Vissa var av åsikten att en hund definitivt behöver kunna en del baskommandon, för att överhuvudtaget kunna fungera i vardagen. Medan endel tyckte det var helt onödigt och att en hund fungerar i vardagen ändå. 

Vad tycker jag? Jag tycker det underlättar något enormt om man lär hunden vissa kommandon. Man har lättare att kommunicera med hunden och även andra har lättare att kommincera med hunden, som t.ex. eventuella hundvakter. Förutom att det underlättar och är praktiskt skulle jag också vilja påstå att man förbättrar samarbetet mellan hund och hundägare. Träning är en rolig sak för dig och din hund att göra tillsammans och ni stärker bandet ni har imellan er.15437219976 cbe82a664d c

Något många ofta glömmer bort, eller kanske inte ens vet är att allting behöver läras in. En hund som aldrig har blivit lärd ordet sitt, kan omöjligt veta vad ordet sitt betyder. Eller vänta. Det här är inget hundar har inbyggt eller kan automatiskt, utan det är ord som behöver läras in. Allting behöver läras in. Så att bli frustrerad på en hund som inte sitter, ligger eller kommer på kommando, om du aldrig lärt in det, är helt onödigt. 

Personligen började jag träna med Bianca redan då hon var liten valp. Då lade jag ner mycket tid på träningen och speciellt mycket fokus låg på att lära in just dessa baskommandon som sitt, ligg, vänta och kom. Kom och vänta är de två viktigaste sakerna att lära in, enligt mig. Idag har jag och Bianca en väldigt bra kommunkation och ett starkt band oss imellan, vilket jag tror beror mycket på träningen. Hon fungerar väldigt bra i vardagen och lystrar bra på kommandon, i alla fall för det mesta. Om hon skulle vara lika lydig utan träningen, det har jag svårt att svara på. Jag tror dock hon skulle vara mera vilsen och vimsig utan en bra träniningsgrund. Tack vare träningen tror jag hon, och andra hundar, blir mera stabila, säkra och lugna i sig själva.

Vad tycker du om saken? Behöver man träna in olika kommandon? Har du gjort det? Dela gärna med dig av åsikter och tankar. 

 

 


Om din hund vore din lärare

Skrivet av Sara Hellström 09.03.2018 | 1 kommentar(er)

Här om dagen såg jag en video på facebook. I videon listades det fjorton saker din hund skulle lära dig om livet om den vore din lärare. Då jag såg videon fick jag mig en ögonöppnare och tankeställare. Svårare än sådär behöver det faktiskt inte vara. Hundens sätt att leva och tänka är inte speciellt komplicerat och vi kan lära oss mycket av hunden. Vi kan inte bara, vi borde! Det som listas i videon är egentligen helt självklara saker, men om man lätt glömmer i den stressiga vardagen. Självklara saker vi behöver bli påminda om och ha i bakhuvudet. Inspirerad av videon tänkte jag nu dela med mig av den här listan. Några av punkterna är från den ursprungliga listan (källa) och några har jag lagt till eller gjort om. 

 

Om din hund vore din lärare skulle den lära dig att : 

 

- Uppskatta de små stunderna i livet och lev i nuet.

- Låt saker som att vinden blåser i håret vara höjdpunkten på dagen.

- Bit inte när det räcker med att morra. 

- Spring, hoppa och lek en liten stund varje dag.

- Låtsas aldrig vara något du inte är.

- Om någon har en dålig dag, sätt dig nära, trösta och bara var med personen.

- Häng inte upp dig på saker.

- Ha en rak kommunikation och säg eller visa vad du menar rakt ut.

- Ta en tupplur nu och då och kom ihåg att stretcha efter tuppluren. 

- Älska alla för den dom är och döm inte innan du lärt känna personen.

- Om det du vill ha ligger nergrävt någonstans, gräv tills du hittar det.

- Sura inte om du får skäll, gå tillbaka och be om ursäkt.

- När någon du älskar kommer hem, spring till dörren och möt dem.

- Visa kärlek åt de du tycker om. Varje dag.

IMG 5065 KopiaMed dessa ord och tankar vill vi önska er en trevlig helg och en skön fredag. Vi hade en massa roligt program inbokat under helgen, men tyvärr har jag blivit alldeles förskyld så vi får se hur mycket vi orkar med. Ikväll var tanken att vi skulle ha en spelkväll med bloggtjejerna, men det får vi boka om eftersom alla hade fått förhinder. Imorgon firar jag och sambon årsdag och tanken är att vi skall gå ut och fira med middag, om jag inte ligger helt däckad i soffan med näsdukar och halspastiller. På söndag har jag bjudit hem mina arbetskolleger på brunch. Mycket roligt, som förhoppningsvis blir av. Trevlig helg <3