b2

" Hej, vi kom lyckligt fram "

Skrivet av Sara Hellström 16.09.2019

Jag lovade ett er Hej då vi kommit fram till vår destination här i Söder. Nu har vi varit här nästan en vecka och fortfarande har det inte kommit något Hej. Här kommer det, Hej på er, vi kom lyckligt fram! Tiden går så snabbt och imorgon åker vi hem igen. För er som undrat så gick resan väldigt bra. Jag hade inte alls behövt vara nervös. Tova sov större delen av resan och vi tog två lite längre pauser så hon fick sträcka på sig och skutta runt i famnen en stund. Bianca visste jag knappt att var med, hon var så lugn hela vägen. Och bilen höll ända fram.

Vi har umgåtts med vänner, familj och bara haft det bra. Tova har fått hoppa från famn till famn och Bianca har fått leka med min mammas hundar. Bianca, som annars är ensamhund, stortrivs med att ha så många vänner omkring sig. Min mammas nytillskott Bonnie (längst till höger) kommer också bra överens med Bianca och de har haft riktigt roligt tillsammans. Bianca har inte så många lekkompisar där hemma längre, så det är alltid extra roligt då hon busa med mammas hundar.DSC02486Den svarta hunden på bilderna är Tindra, Biancas mamma. Tindra är världens bästa hund och Bianca har ärvt många av hennes egenskaper och personlighetsdrag, men Bianca är nog lite mera sprallig än mor sin. Min dröm var faktiskt att någongång få en valp av Tindra och för fem år sedan kom Bianca till världen med buller och bång. Det är roligt att se dem tillsammans och konstatera hur lika de faktiskt är på så många plan. DSC02499DSC02476Vi skall ännu spendera den här dagen med familj, innan vi packar bilen och åker hem igen imorgon. Det har varit riktigt roligt att få träffa alla igen och speciellt roligt för den närmsta familjen att få se Tova igen. Dock kan jag nog erkänna att det skall bli skönt att komma hem också, hem till egna rutiner och den egna vardagen. Då man är på resande fot blir allt som heter rutiner lite rubbat. Och så saknar vi pappahusse såklart. Han väntar på oss och vi väntar på att komma hem till honom. Önskar er en trevlig start på veckan!

 


En ny hundkompis på besök

Skrivet av Sara Hellström 03.07.2019

I måndags på eftermiddagen rullade det in en ståtlig husvagn på vår gård. Det är då inte alla dagar det händer, men då hände det och nu har vi haft besök tills tidigt den här morgonen. Ett efterlängtat besök! Det var min barndomsvän (som fortfarande är en av mina allra närmsta vänner) med sin sambo och hund. De har nyligen skaffat hund, så det var första gången vi fick träffa lilla Isa.

Jag anade redan innan de kom att Bianca skulle vara aningen mer tveksam till att träffa Isa än oss. Hon blir lite osäker bland stora hundar och busiga valpar. Isa var mycket mindre än jag hade trott, men fortfarande lite större än Bianca. Bianca betedde sig som om hon hade en jobbig lillasyster på besök, men Isa brydde sig inte nämnvärt om Biancas försök till uppfostran.

Trots Biancas skepticism så gick det riktigt bra. Vi fick lägga dem turvist på time out ibland, men annars var det inga problem. Jag tror man kan göra mer skada än nytta om man som människa lägger sig i för mycket i hundspråket. Så länge man håller ett vakande öga på att allting går bra brukar de kunna komma underfund varann själva. Isa var jättefin och precis så busig som en sex månaders valp skall vara. Full fart! 

Men husbilen då, jag har aldrig sett en husbil på så nära håll förr och aldrig varit in i en, tror jag? Jag blev verkligen imponerad och nu är allt jag vill göra åka på husbilssemester. Tänk så smidigt sätt att resa med barn och hund. Jag blev riktigt taggad på att köpa mig en husbil, dock vet jag inte helt hur det går ihop med mammapengen och så vidare. Men drömma kan man. 

Imorse åkte de vidare på sin resa och kvar blev vi, med våra husbilsdrömmar. Idag skall vi bara vara hemma, jag och mina två flickor. Bianca är väldigt trött efter vårt besök, så hon kan behöva känna av lugnet lite grann. Vi önskar er en trevlig dag!DSC00664isa 3


På shopping med hundarna

Skrivet av Sara Hellström 27.02.2019 | 2 kommentar(er)

Då min mamma var här hade hon givetvis även med sig sina hundar, Tindra och Caisa. Tindra är Biancas mamma och Caisa är den svenska blondinen i gänget. 

Jag är uppväxt med hund och även ärvt hundintresset av min mamma, det kan nog alla se som känner oss båda. Att dela ett sådant fint intresse med varann är verkligen roligt och givande. Att min mamma dessutom är utbildad inom djursjukvården är ett stort plus!

Under veckan då mamma var hos oss, åkte vi med hundarna till Seinäjoki eftersom Caisa skulle besöka veterinären där. Caisas besök gick jättebra och allt var i sin ordning. Efter veterinären besökte vi djuraffären Musti & Mirri. Hundarna fick hälsa på personalen och inspektera alla varor. Caisa var nog mest intresserad av maten, medan Bianca gärna ville ha en leksak och Tindra hängde med i svängarna lika snällt som alltid. Personalen trodde även vår nästan 10-åriga Tindra var en valp, så det var lite roligt. 

52864501 252692348974421 7881009587929743360 n

52890018 295461161137796 9118114796590333952 n

Caisa fick ett ben som belöning för sitt duktiga beteende hos veterinären. De andra två fick nöja sig med att agera fotomodeller framför världens sötaste leksakshylla. Är inte dessa pastelliga hundleksaker bara för ljuvliga? Hundleksaker är definitivt en av mina svagheter. 

Dagen efter vår utfärd till Seinäjoki, då vi ändå hade vanan inne, besökte vi även Musti & Mirri i Vasa. Jag och Bianca fyndade lite kattgodis på rea (tycker de är bättre storlek än nästan all hundgodis) och Caisa och Tindra fick visst också något gott med sig hem. 

Bästa shoppingfynden gjorde vi nog ändå i Hööks i Seinäjoki, fyndade massa nedsatta varor som var ytterligare nedsatta. Förutom att jag och mamma delar intresset för hundar, så delar vi nog även intresset att fynda saker på rea och erbjudanden. Kanske visar jag våra fynd i ett annat inlägg. 
djuraffar

53012098 303224000391317 4237281993974349824 n

Att shoppa med hundarna (och till hundarna) är så roligt. Att få gå in i en affär och veta att de faktiskt är lika välkomna som oss. Synd bara att det är så få affärer som tillåter hundar. Veckohandlingen skulle bli så mycket roligare om man fick ha en liten Binkkis med i vagnen. Men, jag vet. Mat och allergier och andra tråkiga praktiska saker sätter stopp. Man kan ju i alla fall leka med tanken. 


Lyckade dagar hos våra mammor

Skrivet av Sara Hellström 24.01.2019

Vi hade några riktigt fina dagar nere i Södra Finland hos min mamma och med alla mina släktingar. Resan gick bra, vädret var vackert och vi hann träffa alla vi ville träffa. Tyvärr blir det alltid ganska korta besök med tanke på att bara själva resan dit tar ca. sex timmar. Den här gången hade vi ändå fått alla samlade på en och samma ort, så på så sätt fick vi mera tid med var och en. 

Bianca njuter kanske inte sådär jättemycket av själva bilresan, hon tycker egentligen inte om att åka bil. Dock går det ändå väldigt bra och hon sover i princip hela vägen. Ibland måste vi dubbelkolla att vi verkligen har med henne, eftersom hon är så tyst. Då vi väl kommer fram till mamma sprudlar hon, eftersom det är där hon växt upp och där hon har sin mamma. Jag tror nog det fortfarande är som ett andra hem för henne. 

50515060 377770132802942 3270403229791289344 n

bianca hos mamma

50517250 350876308830627 6531056991194841088 n

hundarna hos mamma

Bianca fick leka och umgås med sin egen mamma Tindra (den svarta på bilderna) och även med Caisa. De pulsade i snön, jagade snöbollar och hade så kul tillsammans. Jag kan tydligt se hur bra Bianca mår med andra hundar runt omkring sig, speciellt med Tindra och Caisa, eftersom de är som hennes familj. Tindra och Bianca är väldigt lika till sättet och har samma kroppsspråk, medan Caisa är en helt egen unik variant. Det är härligt att se dem tillsammans och jag önskar verkligen de fick träffas oftare. De skall komma och hälsa på oss i februari och vi vänta redan på deras besök. 

Nu har jag och Bianca precis satt eld i kakelugnarna och väntar på att bastun skall bli varm. En lugn och skön hemmakväll på tumis, precis vad jag vill ha denna kalla torsdagskväll. Vad gör ni ikväll?

 

 


Ett efterlängtat besök

Skrivet av Sara Hellström 15.10.2018

Vi hade en period då det kändes som vi aldrig var ensamma i huset. Vi hade besök hela tiden och gästerna verkligen gick om varann. Även om det var väldigt roligt att så många ville komma och se på vårt nya hem och annars bara hälsa på oss, så blev vi lite mättade av gäster där ett tag. Nu är det så kul, då vi igen känner att vi orkar med och vill ha vänner på besök. Det känns inte som något man borde klämma in här och var för att man måste. Nu känns det igen givande att få vänner eller familj på besök. Ikväll hade vi några vänner på besök som vi inte träffat på länge, vänner till både mig och Bianca.  

Det var Molly och Rosie som kom på besök tillsammans med sin matte och husse. Som vi saknat dem! Vi fann varandra genom våra hundar och det uppstod snabbt en vänskap som är oersättlig för mig. Att hitta en annan person som är en lika passionerad hundägare som mig själv är inte lätt, men i denna matte har jag funnit en. Vi vet nog egentligen mera om varandras hundar, än vad vi vet om varann. Tror jag. Vi fungerar som en tröstande axel för varann då det är något som oroar oss med våra hundar eller om vi behöver tips eller råd. Det är verkligen en inspirerande vänskap för mig, på så många sätt och vis. 

DSC04402

DSC04408

Molly och Rosie är även de två fantastiska tjejer. Så unika personligheter och så fantastiska båda två. Jag bryr mig verkligen om dessa två små vänner och de har en stor plats i mitt hjärta. Tyvärr saknade vi en liten tjej ikväll. En tjej jag verkligen hade hoppats på att få krama om ikväll. Livet ville dock annorlunda och det blev hennes tid att gå vidare ut på de gröna ängarna. 

Jag känner verkligen med alla hundägare, och speciellt mina nära vänner, där ute som förlorat en fyrbent vän. Jag har själv gått igenom det och även om alla hanterar sin sorg på olika sätt, så vet jag hur tungt det är. Hur hjärtat slits itu och hur hjälplös man känner sig. Känslan av att inte veta hur man skall fortsätta leva eller vad man ens gör utan den som alltid funnits där. Tankarna fanns på lilla Tingeling hela kvällen och jag fick kämpa för att inte fälla tårar då vi pratade om henne. Jag är dock säker på att hon var med bland oss, på ett sätt eller annat. Jag är också säker på att hon har det bra där hon är nu, springer fritt och mår bra. 

Jag är så glad att vi fick den här kvällen tillsammans, trots omständigheterna. Det var inte riktigt det samma och det var tydligt att någon saknades. Men, det var roligt att äntligen få träffas igen och hundarna fick också träffas och leka. Glädjen i deras ögon då de såg varann efter så lång tid värmde mitt hjärta. En värdefull vänskap, både för mig och Bianca.


En tur längs Herrgårdsleden

Skrivet av Sara Hellström 09.10.2018 | 1 kommentar(er)

I lördags hade jag och Bianca en promenad inbokat med Christina och Doris. Det var väldigt länge sedan vi träffade dessa två tjejer, så det var en efterlängtad promenad. Jag upplever det alltid väldigt befriande att träffa andra hundägare, man delar en passion och förståelse för sina fyrbenta och det upplevs inte konstigt att prata om hundrelaterade samtalsämnen.

Christina föreslog att vi skulle gå Herrgårdsleden här i Tottestund i Maxmo. Herrgårdsleden är faktiskt en relativt ny vandringsled, som hade invigning i maj detta år. Den startar vid Tottesunds Herrgård, är 3,6 km totalt och har fyra rastplatser med ett utedass längs leden. Jag var extra glad att Christina föreslog just denna vandringsled, dels eftersom jag älskar att gå och prova på nya vandringsleder men framför allt eftersom denna vandringsled finns i vår nya hemkommun. Den är som gjord för oss och vi kände inte ens till den.

DSC04254

DSC04250

Det var verkligen den perfekta vandringsleden för två små hundvänner och deras mattar. Vi hade vackert väder, superfin natur och det allra bästa med Christinas och min vänskap är att vi kan tala om allt. Vi kan tala hundar, bloggar, men också om vårt dagliga liv och alla dess funderingar. Precis som Christina själv skriver på sin blogg, så känns det som vi känt varandra mycket längre än vad vi har. Jag känner mig väldigt avslappnad i Christina och Doris sällskap och känner mig alltid på bra humör efter våra träffar.

Vi stannade vid grillkåtan ute på Bytesholmsudden och drack lite te och åt bulle. Även hundarna fick lite picknick i form av hundgodis som Christina hade med sig. Själv hade jag Biancas nya favorit i fickan, kattmat. Det är den nya delikatessen hos oss, torrfoder för katter. Kattmaten gick även hem hos Doris.

En jättefin dag med en mycket trevlig promenad. Precis som jag i våras rekommenderade Iskmo-Jungsund vandringsled (klick) så kan jag även nu rekommendera Herrgårdsleden i Maxmo för er. Tack till Christina och Doris för tipset och den trevliga promenaden!

 

 


Veckans höjdpunkt

Skrivet av Sara Hellström 25.04.2018

Som jag nämnde i måndags skulle jag och Bianca ta en kvällspromenad med vår samojed vän Rosie och hennes matte. Jag blir alltid på så gott humör då vi träffar dem. De är båda två så godhjärtade, positiva och bara sprider en massa härlig energi helt enkelt. I förr går var verkligen inget undantag. 

Vi skulle gå en promenad med våra fyrfotade tjejer här i vårt område. Redan då Rosie plingade på dörren och kom in i tamburen blev Bianca superglad. Hon är inte så förtjust i stora hundar nuförtiden, men i och med att Rosie är mycket mindre än normalt för sin ras så tycker Bianca om henne. Det är så roligt att se vilken vänskap de bygger upp, Rosie och Bianca. Det glädjer mig.31190010 10214431622797915 2170252996212948992 n

31195565 10214431622517908 1956966118589464576 n

31232133 10214438218002791 6649553373659922432 nVi gick en tur jag vanligtivs går då jag får promenadsällskap, en stig jag gillar att gå. Det tog inte länge innan det spratt till i Bianca och energin gick upp till tusen. Vi kopplade lös hundarna en stund och lät dem springa av sig. En stund senare var de både smutsiga och blöta, men så glada! Bianca sprang superhårt trots sina korta ben och Rosie hoppade så högt att man knappt kunde tro det. Så glada, så lyckliga. Så goda vänner. 31230507 10214431623157924 1041587942180519936 n2

På vägen tillbaka tänkte jag vi skulle ta en annan väg. Varför göra det enkelt då man kan göra det svårt. Bianca ledde vägen och Rosie med matte följde snällt efter. Vi ledde in oss i skogen, på en stig som blev både blötare och halare. Jag hade gått där förr, men var verkligen tveksam över vart jag tagit oss denna gång. Hundarna hade inget större bekymmer att ta sig över vattenpölar och snöhögar, men vi som endast hade promenadskor på oss och inte var helt förberedda på denna terräng fick hoppa runt lite grann.31286371 10214431623237926 2785337809588715520 n

31286584 10214431623477932 2712323996916908032 n

31283255 10214431622957919 2768049200422715392 n2Trots att jag tvivlade mycket och Rosies matte säkert ännu mera, så var vi på rätt stig och vi kom ut precis där jag tänkte. Det blev en promenad på trottoar, sandvägar och blöt skogsterräng. En blöt, härlig promenad i full fart. Veckans höjdpunkt kallade jag det då vi gick det och det var precis det som det var. I alla fall för oss, hur Rosie och hennes matte kände då jag släpade in den i en blöt skog där vi nästan tappade bort oss är en annan femma.

Då jag umgås med dessa två känner jag bokstavligen hur mina batterier laddas. Hur jag fylls med positiv energi. Det tror jag Bianca också gör. Vi kan prata om allt och aldrig behöver man fundera på att bli dömd, dåligt bemött eller något annat med dessa två. Bara härligt. Bara glädje. 

Avslutningsvis kan jag konstatera att det som Rosies matte sade, mitt där i skogen med blöta fötter och lyckliga hundar nog stämde ändå.

- Det här blir ett bra blogginlägg i alla fall, hördu.

Visst blev det väl det.

 


En vacker morgon

Skrivet av Sara Hellström 06.04.2018

Första morgonen jag vaknade hos mamma var det så vackert, några minusgrader och solen sken. Jag tog hundarna med mig ut till hundhagen genast jag vaknade och tog kameran i högsta hugg. Tacksamt att man alltid har modeller redo då tillfället kommer. Mitt mål var väl att få alla tre hundarna på rad bredvid varann där i det fina morgonsolskenet, men riktigt så gick det inte. 

Bianca och Tindra (Biancas mamma) är väldigt duktiga framför kameran och gör precis som man ber dem. Speciellt Tindra, hon är den mest tillgivna och lydiga hund jag någonsin träffat. Mammas andra hund, Caisa var däremot inte lika taggad på fotografering. Hon jagade hellre fåglar som flög förbi eller annars bara sprang runt  i hagen, helst så långt bort från kameran som möjligt. Hon fick vara med en stund, men sedan skickade jag in henne på time-out och fortsatte med de två som verkligen gillade att bli fotade.DSC5

Mammas hund Tindra är alltså Biancas mamma, därför tycker jag det är lite extra roligt att fotografera dem tillsammans. Mor och dotter bilder. Det är svårt att veta om de själva vet att de är mor och dotter eller om de endast ser sig som vänner. Man säger ju att hundar minns väldigt bra och aldrig glömmer. Däremot har jag också hört att en hundmamma kan känna igen sina valpar i två års tid, men efter det finns inte mamma-valp bandet kvar. Hur det verkligen är kan vi väl endast spekulera kring.

Jag ser många likheter mellan Tindra och Bianca. Tindra är en väldigt lugn, lojal och stabil hund. Bianca har alltid haft en högre växel än vad Tindra haft, men jag börjar hela tiden se mera av Tindras lugn hos Bianca. Även om de är olika till färgerna så liknar de varann både till utseendet och beteendet. Bianca blir allt mer som sin mamma. Det har varit väldigt intressant att först se Tindra växa upp, sedan Bianca och att nu kunna följa dem tillsammans sida vid sida.
DSC01614

DSC01567

DSC01563Den här sista bilden blev min absoluta favoritbild. En bild med så mycket kärlek, eller i alla fall inbillar jag mig det. Kan hända att de bara råkade se på varann och inte alls kände någon kärlek gentemot varann, men som fotograf får man väl skapa sin egen verklighet. Oavsett så är det åtminstone en bild att kunna se tillbaka på och minnas den där vackra soliga vintermorgonen vi hade, jag och hundarna.


Tre söta påskhäxor

Skrivet av Sara Hellström 01.04.2018 | 1 kommentar(er)

Senast jag skrev skulle jag och Bianca strax hoppa på bussen. Det gjorde vi och vi kom lyckligt fram till vår destination. Jag och Bianca klarade av våra sex timmar i bussen med bravur. Vi är båda väldigt vana att åka buss den där sträckan och ser det inte som något större problem. Vi ser lite serier, tittar ut genom fönstret, lyssnar på poddar och sover lite grann. Går hur bra som helst.

Över hälften av vår tid här har nu gått och vi har hunnit med en hel del. Igår spenderade jag hela dagen med mamma och hundarna. Vi gjorde sådant vi oftast gör. Kollade lite i mammas skåp ifall man kunde hitta något kul, man fyndar alltid något i mammas skåp. Sedan var vi givetvis tvungna att klä ut hundarna lite grann och ta en påskbild. Är det något jag och mamma delar är det intresset för hundar och foto, något vi båda alltid är taggade för. Mamma coachade hundarna och jag fotade. Att klä ut sina hundar till påskhäxor är nog något bara hundägare förstår varför man gör. Men visst blev de söta, våra små påskhäxor?

DSC01643

(Caisa längst till vänster, Biancas mamma Tindra i mitten, Bianca längst till höger)

Idag skall vi åka till Ekenäs och hälsa på mommo, min kära mommo. Det är så länge sedan jag träffat henne så det skall bli väldigt roligt. Känner jag henne rätt kommer vi äta gott och sedan rota lite i hennes skåp också, i hopp om att hitta något hon kan skänka åt mig. Både min mamma och mommo blir sjukt taggade på att röja och städa då jag kommer, i hopp om att kunna truga lite prylar på mig. Oftast fungerar det också. 

Imorgon skall jag träffa världens bästa brorsson igen och sedan är det dags att åka hem igen. Hoppas ert påskfirande är lika kul och trevligt som vårt <3 


Skillnaden mellan hund och katt

Skrivet av Sara Hellström 08.03.2018

Bianca har många kompisar, men hon har en kompis som är hennes absoluta bästa vän. Hennes bästa kompis heter Charlie. Charlie har fyra tassar, en svans och säger Mjau. Charlie är alltså en katt. Otippad kombination? Kanske, men hundar och katter kan faktiskt bli riktigt goda vänner och det gamla tankesättet att hundar och katter är någon form av fiender kan vi glömma. 

Bianca och Charie leker med varann, precis som två hundar. Eller kanske katter, jag vet egentligen inte hur det ser ut då två katter leker med varann så har svårt att uttala mig om det. Dom leker, myser och hittar på bus tillsammans. Både vi och Charlies matte och husse har många gånger fascinerats av deras unika vänskap. De blir innerligt glada då de ser varann och då det är dags att åka hem är de som två små barn som inte vill lämna varandras sida.DSC19Ibland bor Charlie hos oss av olika anledningar och för några veckor sedan hade vi honom igen på besök ett par dagar. Att ha katt i huset livar upp stämningen rejält, åtminstone om man har en katt som Charlie. Jag, som är en hundmänniska ända in i benmärgen, blir alltid lite förvånad då Charlie kommer på besök. Även om jag är uppväxt med katt, är jag mycket vanare med hundar. Jag vet hur de fungerar och kan läsa av dem. Men katter förstår jag mig inte på. Dels har de helt annorlunda kroppspråk än vad hundar har, men de skiljer sig också på så många vis från hundar. Sedan jag lärt känna Charlie har jag kommit från till några klara skillnader mellan hund och katt.

En katt är väldigt olik en hund, den är framför allt mera självständig och låter sig inte bestämmas över. En hund frågar ofta lov, men vill en katt ha något eller göra något, så gör den det. Du kan lura och muta en hund med godis, men det kan du inte göra med en katt. En katt skäms inte då den gjort något fuffens, den är däremot nästan stolt. En hund vill helst vara människan till lags, medan en katt ser lite mer till sina egna behov först. DSC01288

Förutom detta har jag även lärt mig att katter gillar att fälla omkull saker, speciellt små askar med prylar i. Det är ingen idé att plocka upp asken igen, för den åker ner på golvet, igen. Katter verkar även gilla plastpåsar och paffkartonger. En katt är mycket smidigare än en hund och det finns inget hinder som är för svårt för en katt. Upp och ner och hit och dit är kattens motto. En katt kan gömma sig på de mest konstiga ställen. Du kan leta efter en katt i minst en halvtimme utan resultat, hinna tro att den gått upp i rök då den plötsligt kommer fram från en skön tupplur. Var den har varit får du aldrig veta.

Charlie är en innekatt, så det kan visserligen hända att han är snäppet galnare än katter som får vara utomhus. Även om jag inte riktigt förstår mig på honom, så är en han är härlig katt. Det är riktigt mysigt med katt i huset och visst blir längtan efter en egen familjekatt lite större då Charlie varit här. Vi har länge pratat om att skaffa en liten kattvän åt Bianca. Någon dag kommer vi säkert skaffa en liten katt till vår familj. En katt som skall heta Bernhard. Namnet är sedan länge bestämt, som ni säkert förstår. Bernhard och Bianca, perfekt kombination.