måndag 15 oktober 2018 - 21:00

Ett efterlängtat besök

Vi hade en period då det kändes som vi aldrig var ensamma i huset. Vi hade besök hela tiden och gästerna verkligen gick om varann. Även om det var väldigt roligt att så många ville komma och se på vårt nya hem och annars bara hälsa på oss, så blev vi lite mättade av gäster där ett tag. Nu är det så kul, då vi igen känner att vi orkar med och vill ha vänner på besök. Det känns inte som något man borde klämma in här och var för att man måste. Nu känns det igen givande att få vänner eller familj på besök. Ikväll hade vi några vänner på besök som vi inte träffat på länge, vänner till både mig och Bianca.  

Det var Molly och Rosie som kom på besök tillsammans med sin matte och husse. Som vi saknat dem! Vi fann varandra genom våra hundar och det uppstod snabbt en vänskap som är oersättlig för mig. Att hitta en annan person som är en lika passionerad hundägare som mig själv är inte lätt, men i denna matte har jag funnit en. Vi vet nog egentligen mera om varandras hundar, än vad vi vet om varann. Tror jag. Vi fungerar som en tröstande axel för varann då det är något som oroar oss med våra hundar eller om vi behöver tips eller råd. Det är verkligen en inspirerande vänskap för mig, på så många sätt och vis. 

DSC04402

DSC04408

Molly och Rosie är även de två fantastiska tjejer. Så unika personligheter och så fantastiska båda två. Jag bryr mig verkligen om dessa två små vänner och de har en stor plats i mitt hjärta. Tyvärr saknade vi en liten tjej ikväll. En tjej jag verkligen hade hoppats på att få krama om ikväll. Livet ville dock annorlunda och det blev hennes tid att gå vidare ut på de gröna ängarna. 

Jag känner verkligen med alla hundägare, och speciellt mina nära vänner, där ute som förlorat en fyrbent vän. Jag har själv gått igenom det och även om alla hanterar sin sorg på olika sätt, så vet jag hur tungt det är. Hur hjärtat slits itu och hur hjälplös man känner sig. Känslan av att inte veta hur man skall fortsätta leva eller vad man ens gör utan den som alltid funnits där. Tankarna fanns på lilla Tingeling hela kvällen och jag fick kämpa för att inte fälla tårar då vi pratade om henne. Jag är dock säker på att hon var med bland oss, på ett sätt eller annat. Jag är också säker på att hon har det bra där hon är nu, springer fritt och mår bra. 

Jag är så glad att vi fick den här kvällen tillsammans, trots omständigheterna. Det var inte riktigt det samma och det var tydligt att någon saknades. Men, det var roligt att äntligen få träffas igen och hundarna fick också träffas och leka. Glädjen i deras ögon då de såg varann efter så lång tid värmde mitt hjärta. En värdefull vänskap, både för mig och Bianca.

tisdag 9 oktober 2018 - 08:32

En tur längs Herrgårdsleden

I lördags hade jag och Bianca en promenad inbokat med Christina och Doris. Det var väldigt länge sedan vi träffade dessa två tjejer, så det var en efterlängtad promenad. Jag upplever det alltid väldigt befriande att träffa andra hundägare, man delar en passion och förståelse för sina fyrbenta och det upplevs inte konstigt att prata om hundrelaterade samtalsämnen.

Christina föreslog att vi skulle gå Herrgårdsleden här i Tottestund i Maxmo. Herrgårdsleden är faktiskt en relativt ny vandringsled, som hade invigning i maj detta år. Den startar vid Tottesunds Herrgård, är 3,6 km totalt och har fyra rastplatser med ett utedass längs leden. Jag var extra glad att Christina föreslog just denna vandringsled, dels eftersom jag älskar att gå och prova på nya vandringsleder men framför allt eftersom denna vandringsled finns i vår nya hemkommun. Den är som gjord för oss och vi kände inte ens till den.

DSC04254

DSC04250

Det var verkligen den perfekta vandringsleden för två små hundvänner och deras mattar. Vi hade vackert väder, superfin natur och det allra bästa med Christinas och min vänskap är att vi kan tala om allt. Vi kan tala hundar, bloggar, men också om vårt dagliga liv och alla dess funderingar. Precis som Christina själv skriver på sin blogg, så känns det som vi känt varandra mycket längre än vad vi har. Jag känner mig väldigt avslappnad i Christina och Doris sällskap och känner mig alltid på bra humör efter våra träffar.

Vi stannade vid grillkåtan ute på Bytesholmsudden och drack lite te och åt bulle. Även hundarna fick lite picknick i form av hundgodis som Christina hade med sig. Själv hade jag Biancas nya favorit i fickan, kattmat. Det är den nya delikatessen hos oss, torrfoder för katter. Kattmaten gick även hem hos Doris.

En jättefin dag med en mycket trevlig promenad. Precis som jag i våras rekommenderade Iskmo-Jungsund vandringsled (klick) så kan jag även nu rekommendera Herrgårdsleden i Maxmo för er. Tack till Christina och Doris för tipset och den trevliga promenaden!

 

 

onsdag 25 april 2018 - 12:20

Veckans höjdpunkt

Som jag nämnde i måndags skulle jag och Bianca ta en kvällspromenad med vår samojed vän Rosie och hennes matte. Jag blir alltid på så gott humör då vi träffar dem. De är båda två så godhjärtade, positiva och bara sprider en massa härlig energi helt enkelt. I förr går var verkligen inget undantag. 

Vi skulle gå en promenad med våra fyrfotade tjejer här i vårt område. Redan då Rosie plingade på dörren och kom in i tamburen blev Bianca superglad. Hon är inte så förtjust i stora hundar nuförtiden, men i och med att Rosie är mycket mindre än normalt för sin ras så tycker Bianca om henne. Det är så roligt att se vilken vänskap de bygger upp, Rosie och Bianca. Det glädjer mig.31190010 10214431622797915 2170252996212948992 n

31195565 10214431622517908 1956966118589464576 n

31232133 10214438218002791 6649553373659922432 nVi gick en tur jag vanligtivs går då jag får promenadsällskap, en stig jag gillar att gå. Det tog inte länge innan det spratt till i Bianca och energin gick upp till tusen. Vi kopplade lös hundarna en stund och lät dem springa av sig. En stund senare var de både smutsiga och blöta, men så glada! Bianca sprang superhårt trots sina korta ben och Rosie hoppade så högt att man knappt kunde tro det. Så glada, så lyckliga. Så goda vänner. 31230507 10214431623157924 1041587942180519936 n2

På vägen tillbaka tänkte jag vi skulle ta en annan väg. Varför göra det enkelt då man kan göra det svårt. Bianca ledde vägen och Rosie med matte följde snällt efter. Vi ledde in oss i skogen, på en stig som blev både blötare och halare. Jag hade gått där förr, men var verkligen tveksam över vart jag tagit oss denna gång. Hundarna hade inget större bekymmer att ta sig över vattenpölar och snöhögar, men vi som endast hade promenadskor på oss och inte var helt förberedda på denna terräng fick hoppa runt lite grann.31286371 10214431623237926 2785337809588715520 n

31286584 10214431623477932 2712323996916908032 n

31283255 10214431622957919 2768049200422715392 n2Trots att jag tvivlade mycket och Rosies matte säkert ännu mera, så var vi på rätt stig och vi kom ut precis där jag tänkte. Det blev en promenad på trottoar, sandvägar och blöt skogsterräng. En blöt, härlig promenad i full fart. Veckans höjdpunkt kallade jag det då vi gick det och det var precis det som det var. I alla fall för oss, hur Rosie och hennes matte kände då jag släpade in den i en blöt skog där vi nästan tappade bort oss är en annan femma.

Då jag umgås med dessa två känner jag bokstavligen hur mina batterier laddas. Hur jag fylls med positiv energi. Det tror jag Bianca också gör. Vi kan prata om allt och aldrig behöver man fundera på att bli dömd, dåligt bemött eller något annat med dessa två. Bara härligt. Bara glädje. 

Avslutningsvis kan jag konstatera att det som Rosies matte sade, mitt där i skogen med blöta fötter och lyckliga hundar nog stämde ändå.

- Det här blir ett bra blogginlägg i alla fall, hördu.

Visst blev det väl det.

 

fredag 6 april 2018 - 08:00

En vacker morgon

Första morgonen jag vaknade hos mamma var det så vackert, några minusgrader och solen sken. Jag tog hundarna med mig ut till hundhagen genast jag vaknade och tog kameran i högsta hugg. Tacksamt att man alltid har modeller redo då tillfället kommer. Mitt mål var väl att få alla tre hundarna på rad bredvid varann där i det fina morgonsolskenet, men riktigt så gick det inte. 

Bianca och Tindra (Biancas mamma) är väldigt duktiga framför kameran och gör precis som man ber dem. Speciellt Tindra, hon är den mest tillgivna och lydiga hund jag någonsin träffat. Mammas andra hund, Caisa var däremot inte lika taggad på fotografering. Hon jagade hellre fåglar som flög förbi eller annars bara sprang runt  i hagen, helst så långt bort från kameran som möjligt. Hon fick vara med en stund, men sedan skickade jag in henne på time-out och fortsatte med de två som verkligen gillade att bli fotade.DSC5

Mammas hund Tindra är alltså Biancas mamma, därför tycker jag det är lite extra roligt att fotografera dem tillsammans. Mor och dotter bilder. Det är svårt att veta om de själva vet att de är mor och dotter eller om de endast ser sig som vänner. Man säger ju att hundar minns väldigt bra och aldrig glömmer. Däremot har jag också hört att en hundmamma kan känna igen sina valpar i två års tid, men efter det finns inte mamma-valp bandet kvar. Hur det verkligen är kan vi väl endast spekulera kring.

Jag ser många likheter mellan Tindra och Bianca. Tindra är en väldigt lugn, lojal och stabil hund. Bianca har alltid haft en högre växel än vad Tindra haft, men jag börjar hela tiden se mera av Tindras lugn hos Bianca. Även om de är olika till färgerna så liknar de varann både till utseendet och beteendet. Bianca blir allt mer som sin mamma. Det har varit väldigt intressant att först se Tindra växa upp, sedan Bianca och att nu kunna följa dem tillsammans sida vid sida.
DSC01614

DSC01567

DSC01563Den här sista bilden blev min absoluta favoritbild. En bild med så mycket kärlek, eller i alla fall inbillar jag mig det. Kan hända att de bara råkade se på varann och inte alls kände någon kärlek gentemot varann, men som fotograf får man väl skapa sin egen verklighet. Oavsett så är det åtminstone en bild att kunna se tillbaka på och minnas den där vackra soliga vintermorgonen vi hade, jag och hundarna.

söndag 1 april 2018 - 07:39

Tre söta påskhäxor

Senast jag skrev skulle jag och Bianca strax hoppa på bussen. Det gjorde vi och vi kom lyckligt fram till vår destination. Jag och Bianca klarade av våra sex timmar i bussen med bravur. Vi är båda väldigt vana att åka buss den där sträckan och ser det inte som något större problem. Vi ser lite serier, tittar ut genom fönstret, lyssnar på poddar och sover lite grann. Går hur bra som helst.

Över hälften av vår tid här har nu gått och vi har hunnit med en hel del. Igår spenderade jag hela dagen med mamma och hundarna. Vi gjorde sådant vi oftast gör. Kollade lite i mammas skåp ifall man kunde hitta något kul, man fyndar alltid något i mammas skåp. Sedan var vi givetvis tvungna att klä ut hundarna lite grann och ta en påskbild. Är det något jag och mamma delar är det intresset för hundar och foto, något vi båda alltid är taggade för. Mamma coachade hundarna och jag fotade. Att klä ut sina hundar till påskhäxor är nog något bara hundägare förstår varför man gör. Men visst blev de söta, våra små påskhäxor?

DSC01643

(Caisa längst till vänster, Biancas mamma Tindra i mitten, Bianca längst till höger)

Idag skall vi åka till Ekenäs och hälsa på mommo, min kära mommo. Det är så länge sedan jag träffat henne så det skall bli väldigt roligt. Känner jag henne rätt kommer vi äta gott och sedan rota lite i hennes skåp också, i hopp om att hitta något hon kan skänka åt mig. Både min mamma och mommo blir sjukt taggade på att röja och städa då jag kommer, i hopp om att kunna truga lite prylar på mig. Oftast fungerar det också. 

Imorgon skall jag träffa världens bästa brorsson igen och sedan är det dags att åka hem igen. Hoppas ert påskfirande är lika kul och trevligt som vårt <3 

torsdag 8 mars 2018 - 08:00

Skillnaden mellan hund och katt

Bianca har många kompisar, men hon har en kompis som är hennes absoluta bästa vän. Hennes bästa kompis heter Charlie. Charlie har fyra tassar, en svans och säger Mjau. Charlie är alltså en katt. Otippad kombination? Kanske, men hundar och katter kan faktiskt bli riktigt goda vänner och det gamla tankesättet att hundar och katter är någon form av fiender kan vi glömma. 

Bianca och Charie leker med varann, precis som två hundar. Eller kanske katter, jag vet egentligen inte hur det ser ut då två katter leker med varann så har svårt att uttala mig om det. Dom leker, myser och hittar på bus tillsammans. Både vi och Charlies matte och husse har många gånger fascinerats av deras unika vänskap. De blir innerligt glada då de ser varann och då det är dags att åka hem är de som två små barn som inte vill lämna varandras sida.DSC19Ibland bor Charlie hos oss av olika anledningar och för några veckor sedan hade vi honom igen på besök ett par dagar. Att ha katt i huset livar upp stämningen rejält, åtminstone om man har en katt som Charlie. Jag, som är en hundmänniska ända in i benmärgen, blir alltid lite förvånad då Charlie kommer på besök. Även om jag är uppväxt med katt, är jag mycket vanare med hundar. Jag vet hur de fungerar och kan läsa av dem. Men katter förstår jag mig inte på. Dels har de helt annorlunda kroppspråk än vad hundar har, men de skiljer sig också på så många vis från hundar. Sedan jag lärt känna Charlie har jag kommit från till några klara skillnader mellan hund och katt.

En katt är väldigt olik en hund, den är framför allt mera självständig och låter sig inte bestämmas över. En hund frågar ofta lov, men vill en katt ha något eller göra något, så gör den det. Du kan lura och muta en hund med godis, men det kan du inte göra med en katt. En katt skäms inte då den gjort något fuffens, den är däremot nästan stolt. En hund vill helst vara människan till lags, medan en katt ser lite mer till sina egna behov först. DSC01288

Förutom detta har jag även lärt mig att katter gillar att fälla omkull saker, speciellt små askar med prylar i. Det är ingen idé att plocka upp asken igen, för den åker ner på golvet, igen. Katter verkar även gilla plastpåsar och paffkartonger. En katt är mycket smidigare än en hund och det finns inget hinder som är för svårt för en katt. Upp och ner och hit och dit är kattens motto. En katt kan gömma sig på de mest konstiga ställen. Du kan leta efter en katt i minst en halvtimme utan resultat, hinna tro att den gått upp i rök då den plötsligt kommer fram från en skön tupplur. Var den har varit får du aldrig veta.

Charlie är en innekatt, så det kan visserligen hända att han är snäppet galnare än katter som får vara utomhus. Även om jag inte riktigt förstår mig på honom, så är en han är härlig katt. Det är riktigt mysigt med katt i huset och visst blir längtan efter en egen familjekatt lite större då Charlie varit här. Vi har länge pratat om att skaffa en liten kattvän åt Bianca. Någon dag kommer vi säkert skaffa en liten katt till vår familj. En katt som skall heta Bernhard. Namnet är sedan länge bestämt, som ni säkert förstår. Bernhard och Bianca, perfekt kombination. 

torsdag 1 mars 2018 - 19:00

Gå på Café med hunden

Att träffa vänner är något både jag och Bianca mår bra av. Speciellt roligt är det att träffa våra hundvänner. Dels för att det finns ett gemensamt intresse oss mattar imellan och dels för att även Bianca får träffa en kompis. Igår hade vi en väldigt lyckad träff med Rosie och hennes matte. Vi träffades på ett Café här i stan. Visste du att det finns flera caféer här i Vasa som tillåter hundar? 

Jag och Bianca lärde känna Rosies matte och hela Rosies familj genom vårt gemensamma intresse, hundar. Att få träffa likasinnade som inte tittar konstigt på dig då det faller hundgodis ur fickorna eller då du kryper runt på café golvet är guld värt. Att kunna sitta och prata träningsmetoder, matrutiner eller pälsvård med någon som faktiskt tycker det är intressant är något jag verkligen uppskattar. Det ger mig så mycket att få dela mitt intresse med någon annan. 

Igår besökte vi Kaffehuset August, vilket är ett av caféerna i stan som tillåter hund. Hösten 2016 skrev Vasabladet en artiklen om precis detta, om att ta hunden med sig på café. Jag och Bianca fick vara med i artikeln och fick då besöka Kaffehuset August för första gången. Om du vill läsa artikeln kan du göra det här.

bianca och rosie2

IMG 3094

Precis som det även står i Artiklen tillåter (förutom Kaffehuset August) även Raawka, Sweet Vasa, Fazer Café, Café Solo och Aschan Coffee & Deli hundar på sina caféer. Jag kände faktiskt inte ens till detta förrän vi medverkade i artikeln. Men nu vet jag och nu vet även ni. 

Bianca och Rosie skötte sig ypperligt igår under vårt cafébesök. Exemplariskt. Duktigare hundar får man nog leta efter. Som pricken över i:et fick vi höra om Rosies pågående utbildning till Besökshund, vilket var väldigt intressant. Det väcktes ett intresse inom mig och jag skulle mera än gärna gå någon liknande utbildning med Bianca. Vi får se vad framtiden kommer med.

Vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans med Rosie och hennes matte. Möjligheter som denna, att kunna ta hunden med sig är något jag verkligen uppskattar. Som hundägare kan man sällan åka bort på kvällen efter jobbet, eftersom man varken kan eller vill lämna hunden ensam då den kanske redan varit ensam flera timmar på dagen. Att kunna åka till ett café med en kompis och kunna ta hundarna med sig är därför något jag sätter stort värde på. Hunden är en familjemedlem som i alla fall jag helst tar med mig vart jag än far, så alla ställen som tillåter hundar får ett stort plus av både mig och Bianca.

fredag 16 februari 2018 - 12:41

En förmiddag i skogen

Tack vare Bianca är promenader och utomhusvistelse en självklar del av min vardag. Att gå flera promenader dagligen är inget jag reflekterar över, utan det hör till våra dagliga rutiner. Ibland går vi kortare promenader på trottoaren och ibland tar vi långa skogspromenader och plumsar i snön flera timmar. Idag började vi dagen med precis det, en lång skogspromenad med vår vän Tilda.

Bianca älskar att vara utomhus, oavsett väder, temperatur och årstid. Det är därför väldigt viktigt för mig att hon skall få så mycket utomhusvistelse som möjligt. Jag kan se hur hennes ögon tindrar då hon springer i skogen och upptäcker världen. Det gör mig riktigt varm i hjärtat. Det ger mig ren glädje. Att se henne lycklig gör mig lycklig. 28169976 10213871167986895 527456190 o2

Ibland funderar jag över om jag skulle gå lika mycket promenader om jag inte hade Bianca. Skulle jag vistas lika mycket utomhus? Kanske de fina dagarna, men i övrigt är nog svaret nej. Jag tror knappast jag skulle tvinga ut mig tidigt på morgonen i vinterkylan för en promenad. Eller då det regnar. Eller snöstorm. Vem skulle? Inte jag i alla fall. Men för henne både måste och vill jag göra det. Det hör till mitt ansvar som hundägare att ge henne det hon mår bra av och behöver.

Efter en timme i skogen med Tilda är Bianca nu väldigt nöjd och sover som bäst här vid min sida. Tilda och Bianca undersökte alla möjliga spår i snön och fick nog reda på en hel massa information om djuren som rört sig där. Hunden har nämligen ett fantastiskt luktsinne och det är bland annat genom att lukta med nosen de får reda på saker. Så då vi såg hjortspåren, visste nog hundarna troligen redan när hjorten hade varit där, vilket kön och kanske till och med vilken sinnestämmning den befann sig i. Otroligt häftigt. 

Nu skall Bianca få sova vidare och jag skall kila iväg på jobb. Min helg kommer till största del att spenderas i arbetets tecken, men på söndag händer något jag länge sett fram emot. Fram tills dess önskar vi er alla en trevlig fredag!