Livet står stilla

torsdag 22 november 2018 - 10:19 | 8 Kommentarer

Jag vet inte om jag egentligen är redo för att skriva detta, men kommer jag någonsin att bli? Livet står stilla och det är en kamp. Timme för timme, dag för dag. Jag mår inte alls bra och hoppas fortfarande få vakna upp ur mardrömmen snart. Imorgon har det gått en vecka. En vecka sedan vår familj revs itu och universum tog något mycket värdefullt av oss. Helt utan förvarning. För andra har det gått en hel vecka sedan dess, men jag är fortfarande mentalt kvar på precis samma ställe. 

Jag var inte säker på om jag ens skulle skriva om det så hände, jag är fortfarande inte säker på om jag gör rätt. Selma var en så stor del av vårt liv och även ni hann lära känna henne här via bloggen. Så en del av mig tycker att hon förtjänar detta. Hon förtjänar att alla vet att hon fick gå i frid och att vi gjorde allt. Precis allt, för att rädda henne. 

I slutet av oktober var Selma på en mindre operation. De sydde fast ett sår hon hade fått på ryggen. Såret läkte fint och så vitt vi vet uppstod inga komplikationer. Tio dagar senare togs stygnen bort och hon var friskförklarad. Fem dagar efter det råkade Selma få ett skärsår på en av baktassarna. Hur det hade uppstått visste vi inte, men hon mådde i övrigt bra så i samråd med veterinären putsade vi såret hemma och hade krage på henne ett par dagar. 

På onsdag kväll skickade jag ett meddelande åt sambon, "Jag har putsat Selmas sår och hon sover nu". Den kvällen hade jag lyckats putsa såret själv och gick och lade mig, med Bianca i fotändan och Selma nere i hundbädden vid min sida. Jag somnade till Selmas spinnande, precis som vilken annan kväll som helst. Att det skulle bli den sista kvällen jag hörde henne spinna kunde jag omöjligt veta. 

Jag vaknade mitt i natten med en känsla av oro. Selma var inte i sovrummet, vilket hon vanligtvis alltid var. Det kändes som att jag borde ha gått upp och kollat, men eftersom jag är väldigt överbeskyddande av mig och lite hispig då det kommer till djuren, tänkte jag att jag för en gångs skull skall lita på att allting nog är okej. Vad skulle ha kunnat hända på någon timme?

IMG 8162

Klockan ringde 08.00. Jag och Bianca gick ner och ingen Selma syntes till. Jag gick till badrummet, där hon ibland låg på det varma golvet. Där satt hon och då jag mötte hennes blick visste jag genast att något var på tok. Hon var slö, ville inte äta, kunde inte kissa och betedde sig allmänt lite konstigt. Jag satt henne i bilen och körde iväg till veterinären omgående. 

Väl framme hos veterinären försökte jag i panik få ur mig vad saken gällde och att de måste ta in henne nu. Under bilfärden hade det nämligen även hänt något med hennes andning och hon andades väldigt tungt. Kliniken hade personalbrist och berättade att de kan ta in henne, men hinner först titta på henne senare på eftermiddagen. Där brast det totalt för mig och sambon tog över. 

För att göra en otroligt jobbig och lång historia kort, så hade även kliniken snabbt konstaterat att allting inte stod rätt till med Selma. De hade röntgat henne och därefter opererades hon akut. Man trodde att hon kanske hade något främmande föremål i magen, men det enda man hittade var en inflammerad tarm. Jag var på jobb den här dagen, men minns absolut ingenting av själva jobbet. Allt jag minns är hur jag försökte hålla tillbaka tårarna och väntade på besked efter besked. 

Klockan 18.00 samma kväll fick jag hämta hem Selma. Hon var, som veterinären sade, stabil men andades fortfarande tungt. Hennes lungor och luftvägar såg bra ut, så de kunde inte hitta någon orsak till hennes tunga andning. Hon hade fått en hel dos med mediciner och var fortfarande rätt påverkad då jag hämtade henne. Vi fick ta hem henne, men de ville gärna ha tillbaka henne nästa morgon ifall läget inte förbättrats under natten. 

Den Selma jag tog hem, var inte vår Selma. Hon var såklart trött och påverkad efter operationen, men andningen var betydligt tyngre och med rosslande. Hon stod och gick själv och var inte svag i kroppen på det sättet, men ville varken äta eller dricka. Det var inte längre hon bakom ögonlocken och även om jag fortfarande ville ha en gnutta hopp, så var det nog där och då jag förstod vartåt detta var på väg.

IMG 8163

Jag satt med Selma hela natten. Jag berättade för henne om snön hon ännu inte fått se, granen som kommer snart och allt det där hon ännu inte fått uppleva. Fram för allt berättade jag för henne hur värdefull hon är, hur mycket vi älskar henne och hur tacksamma vi är för att hon kom in i våra liv. Hela natten satt jag med henne och bara försökte hålla mig stark. Det var en lång natt. 

På morgonen var läget inte bättre, så vi åkte in med henne. Veterinären såg bekymrad ut och precis som jag visste sade hon att de skall försöka medicinera henne ytterligare, men sedan finns det inget mer de kan göra. Jag hade med all min kraft verkligen försökt klamra mig fast vid den sista gnutta hopp ända fram tills nu. Här rasade min värld. Jag visste att vi kommer aldrig att få tillbaka henne.

Vi åkte hem, i väntan på besked. Jag kunde inte andas. Hyperventilerade, trodde jag skulle spy. Låg i trappan och ville fly ur denna fruktansvärda dröm. Jag hade panik och bara bad till allt och alla att detta skulle vara över, på ett eller annat sätt. Jag klarade inte ovissheten. Strax före 12 ringde de från kliniken. Hon hade piggnat till en stund, men sedan hade det gått snabbt nerför igen. Man tror hon hade fått någon slags virusinfektion som tog över kroppen snabbt och det fanns inget varken veterinärerna eller vi kunde göra. Det var dags att låta henne gå. 

Jag kände en sekunds lättnad. Vi behöver inte leva i ovisshet längre, hon kommer få det bra nu. Hon kommer må bra! Sedan kom sorgen och smärtan som ett tåg över oss båda. Och den är ännu här. Som ett stort mörkt moln som svävar ovanför oss och vägrar gå sin väg. En sorg som tar så ont att det är fysiskt svårt att andas. 

Vi åkte in alla tre för att ta farväl. Selma låg i ett avskilt rum, med dämpad belysning. Så sorgligt, men så fridfullt. Hon hade fått lugnande så hon andades inte tungt längre. Hon låg under en grå filt och hade en gult bandade med grönt mönster runt ena tassen. Hon var så vacker, vår Selma. Vår lilla lilla älskling. Hon som var så full av liv och energi bara ett drygt dygn tidigare, låg nu där med en liten kropp som inte fungerade längre. Det var ett fint, fridfullt men tungt farväl. Ett ofrivilligt farväl. 

IMG 8161

Selma blev himlens finaste ängel förra fredagen, den 16 november. Vi har så många frågor vi aldrig kommer få svar på. Vi bär en sorg som är ohanterbar. Saknaden gör så ont och huset är så tomt. Jag är fylld av sorg, ilska och frustration. Arg över att hon togs ifrån oss, inte ens åtta månader gammal. Var är rättvisan i det? Jag försöker lära mig leva igen och försöker finna glädje i vardagen, men det är svårt. 

Jag kommer för alltid älska henne, sakna henne och vara tacksam över allt hon gav oss. Hon kommer alltid vara den bästa och jag är säker på att hennes själ fortsätter springa här på gräsmattan, fortsätter ligga på loftet och titta ut och fortsätter sova mellan oss i sängen. Matte saknar dig så, älskade Selma.

Taggar:

Kategorier:

Selma

8

Kommentarer

  • Malin

    22.11.2018 12:08 (23 dagar sen)

    Så lessamt att man inte vet vart man ska ta vägen😢


  • Tidstjuven

    22.11.2018 13:05 (23 dagar sen)

    Åh så ledsamt. Att mista ett djur är precis lika hemskt och tungt som att mista en familjemedlem. Hoppas att ni kan finna en liten tröst i att ni gjorde allt ni kunde och att allting gick så snabbt att Selma inte behövde lida. Hon fick åtta fina månader här på jorden. Jag deltar i sorgen. Styrkekram! <3


  • Djurvän

    22.11.2018 13:14 (23 dagar sen)

    Vi som älskar våra djur, vi vet hur tungt det kan vara i dessa stunder. Det skulle vara stor lycka för en liten kisse att få komma till din lilla familj och också få gosa med Bianca.


  • Mallo

    22.11.2018 18:26 (22 dagar sen)

    Tårarna rinner för ert öde.

    Vi förlorade vår älskade katt för fem veckor sedan. Den kom hem mitt i natten. Hade blivit överkörd. Benbrott i båda benen. Det blev en sista, tung resa till veterinären.

    Det brinner ett ljus på gården, dygnet runt, sedan den dagen. Jag saknar frassen så det gör ont i mig. Otroligt att en katt kan lämna ett så stort avtryck i ens liv och hjärta.


  • Miilo

    22.11.2018 20:00 (22 dagar sen)

    aj, vad skär i en fellow cat-mamas hjärta att läsa detta. Stor styrkekram åt ert håll!


  • Matilda

    22.11.2018 20:19 (22 dagar sen)

    Beklagar! :( Att förlora ett husdjur är verkligen jätteledsamt. Största sorgen i mitt liv var nog när min katt blev sjuk och måste avlivas för ett par år sedan. Var fruktansvärt ledsen i flera månader efteråt, och jag kan ännu också börja storgråta när jag tänker på henne. Minns att folk som inte har husdjur inte förstod o kollade lite snett på mig som var sådär ledsen "bara för ett djurs skull", och jag blev så ledsen av det. Ett husdjur är ju som en väldigt kär familjemedlem och man har rätt att sörja!


  • Pernilla

    28.11.2018 16:48 (16 dagar sen)

    Jag läste ditt inlägg med gråten i halsen. Så fint skrivet om Selma! Förstår att det känns tungt. Och orättvist! Hon var ju så ung. Vi förlorade också vår älskade katt i höstas (han blev påkörd) och det var verkligen det värsta jag varit med om :( Skrev ett inlägg om det i bloggen om du vill läsa. Ditt inlägg påminde mig hur tungt det verkligen kändes just då. Trodde aldrig det skulle bli bättre! Men så småningom orkar man ändå gå vidare. Dom finns ju ändå alltid kvar hos oss på något sätt, även om dom inte är synliga <3

    • Sara Hellström

      01.12.2018 12:41 (14 dagar sen)

      Läste ditt inlägg och kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Jag åkte också bort ett par dagar, klarade inte av att vara hemma. För många minnen som tog för ont. Såg även bilden på er nya kisse och han liknar verkligen på vår Selma, väldigt liknande färger. Väldigt fin!

      Tack för din kommentar och jag är glad över er nya familjemedlem. Kanske kommer även vi en dag till den punkten att vi är redo. Som du skriver så finns de ju alltid med oss, både Selma och Rambo, även om de inte är synliga.


Skriv kommentar