Natten då hon föddes

onsdag 28 februari 2018 - 08:00 | 0 Kommentarer

Som jag nämnde i ett av mina första inlägg här på Sevendays (klick), så har jag följt Bianca ända sedan start och var till och med natten då hon kom till världen. En underbar historia, om ni frågar mig. Idag tänkte jag dela med mig av den här fantastiska natten. Natten då Bianca och jag startade vår gemensamma resa. Jag skall försöka göra en lång historia kort, men kan inte ge några garantier på att det lyckas.

Min mamma har en sheltie, Tindra, som är en helt fantastiskt liten hund. Ett underbart lynne, otroligt vacker och helt enkelt bara bäst på alla tänkbara sätt. Jag hade länge berättat för mamma hur fantastiskt det skulle vara att få en valp av Tindra. En hund inom snar framtid ville jag ha och att få en av valp av Tindra var drömmen. En dröm som inte var helt utom räckhåll i och med att mamma är uppfödare och just då planerade att ta en sista kull valpar med Tindra.

Tindra väntade valpar, vi visste att där fanns två stycken små i magen men jag försökte att inte få upp några förhoppningar eftersom det finns så mycket som kan ske på vägen. Allting förlöpte bra och dräktigheten gick mot sitt slut. Kring dagarna då Tindra väntades föda sina valpar hade jag passligt nog planerat in en resa hem till Södra Finland. Under resan hem fick jag veta att något var på gång och jag förberedde mig på att missa födeln och komma hem till två små valpar i valplådan. Så blev det inte.

Jag kom innanför mammas dörr strax efter 01.00 på natten och ungefär tio minuter senare säger min mamma med en tydlig men lugn röst att packa oss i bilen och åka in till närmsta klinik. Min mamma, som är utbildad djursjukvårdare, visste att något var på tok. Jag är än idag imponerad över hur lugn hon höll sig hela tiden, med tanke på att hon visste hur kritiskt läget var. Närmsta klinik låg ungefär en timme bort, vi meddelande kliniken att vi är på kommande och tog oss dit så fort vi kunde.

Veterinären konstaterade ganska snabbt att första valpen låg fel och att det behövde göras ett akut kejsarsnitt. De tog in Tindra, medan jag och mamma satt i väntrummet och förberedde oss på att sköterskan skulle komma ut och meddela att valparna inte hade klarat sig på grund av att allt blivit så utdraget. Något som i den stunden egentligen kändes som en struntsak huvudsaken att Tindra mådde bra. 

Kort därefter kommer sköterskan ut och säger "Här kommer första flickan" och i sin hand hade hon en liten tjej, min lilla Bianca. Det enda jag fick ur mig var "På riktigt?" och sedan gick jag in på toaletten och grät. I efterhand kan jag tycka att det var en riktigt märklig reaktion, men saken är den att jag på förhand hade bestämt att det är en tik jag vill ha. Före detta hade Tindra endast fått pojkvalpar, så förhoppningarna på en tjej var inte speciellt stora. Men precis som om det var menat kom det en liten tik denna gång. Där och då insåg jag att min tjej var född. Min hund. Min bästa vän.

bild 1 3

Från att gå från att tro att valparna inte skulle klara sig till att en stund senare ha två friska valpar och en frisk Tindra vid vår sida var mäktig. Det var Biancas bror som låg fel och gjorde så att allting avstannade. Bianca var genast pigg och alert, medan hennes bror var lite mera medtagen. Det var nära ögat att de inte skulle klara sig, men tack vare mammas yrkeskunskap och klinikens snabba agerande slutade det väldigt lyckligt. 

Kring fem på morgonen var vi redo att åka hem med valparna och Tindra. Det var en regnig sommarmorgon den 12 juni 2014. Valparna inbäddade i en liten kartonglåda för engångshandskar. Vi fick improvisera lite, eftersom vi rusat iväg i all hast och inte hade med oss något att ta hem de små grynen i. Vi kom hem, bäddade ner valpar och Tindra i valplådan, pustade ut. Drack kaffe och satt sedan i princip hela dagen och tittade på de små. En natt och morgon jag för alltid kommer att minnas. 

bild 3 4

Tindra var helt fantastiskt genom hela natten hon med, hon accepterade situationen som den var och var den bästa mamman åt de här små från sekunden hon återförenades med dem. Så fantastiskt att se.

Första gången jag hade Bianca i mina händer var hon endast några minuter gammal, liten och alldeles ny i världen låg hon i mina händer invirad i en handduk. Från den stunden har jag känt att det är hon och jag. Från den stunden knöt vi vårt band. Den morgonen startade vår resa och har tagit oss hit vi är idag. Till det fantastiska teamet vi är idag. Min ängel, min älskade lilla ängel.  

Taggar:

Kategorier:

Bianca Tankar

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar