1D2

Visa inlägg taggade med 'bianca'

" Hej, vi kom lyckligt fram "

Skrivet av Sara Hellström 16.09.2019

Jag lovade ett er Hej då vi kommit fram till vår destination här i Söder. Nu har vi varit här nästan en vecka och fortfarande har det inte kommit något Hej. Här kommer det, Hej på er, vi kom lyckligt fram! Tiden går så snabbt och imorgon åker vi hem igen. För er som undrat så gick resan väldigt bra. Jag hade inte alls behövt vara nervös. Tova sov större delen av resan och vi tog två lite längre pauser så hon fick sträcka på sig och skutta runt i famnen en stund. Bianca visste jag knappt att var med, hon var så lugn hela vägen. Och bilen höll ända fram.

Vi har umgåtts med vänner, familj och bara haft det bra. Tova har fått hoppa från famn till famn och Bianca har fått leka med min mammas hundar. Bianca, som annars är ensamhund, stortrivs med att ha så många vänner omkring sig. Min mammas nytillskott Bonnie (längst till höger) kommer också bra överens med Bianca och de har haft riktigt roligt tillsammans. Bianca har inte så många lekkompisar där hemma längre, så det är alltid extra roligt då hon busa med mammas hundar.DSC02486Den svarta hunden på bilderna är Tindra, Biancas mamma. Tindra är världens bästa hund och Bianca har ärvt många av hennes egenskaper och personlighetsdrag, men Bianca är nog lite mera sprallig än mor sin. Min dröm var faktiskt att någongång få en valp av Tindra och för fem år sedan kom Bianca till världen med buller och bång. Det är roligt att se dem tillsammans och konstatera hur lika de faktiskt är på så många plan. DSC02499DSC02476Vi skall ännu spendera den här dagen med familj, innan vi packar bilen och åker hem igen imorgon. Det har varit riktigt roligt att få träffa alla igen och speciellt roligt för den närmsta familjen att få se Tova igen. Dock kan jag nog erkänna att det skall bli skönt att komma hem också, hem till egna rutiner och den egna vardagen. Då man är på resande fot blir allt som heter rutiner lite rubbat. Och så saknar vi pappahusse såklart. Han väntar på oss och vi väntar på att komma hem till honom. Önskar er en trevlig start på veckan!

 


Det här händer hos oss idag

Skrivet av Sara Hellström 05.09.2019

Hej på er i denna regniga torsdag,

Regnet har öst ner hela dagen här hos oss, så vi har bara myst inomhus hela dagen. Förutom Tova som tog sin vanliga förmiddagstupplur på ca. 2 timmar ute i vagnen. Ända sedan hon var ungefär två veckor gammal har hon sovit ute i vagnen och det är där hon sover allra bäst. Desto sämre väder, desto bättre sover hon. Nu har hon nyss vaknat från sin andra tupplur, som hon tog i min famn. Så mysigt!

Så, Vad har hänt hos oss på sistone?

Tova fick smaka palsternacka igår, hon gillade det! Nu har hon smakat potatis, morot, broccoli, palsternacka, äppel och päron. Hon har gillat päron och broccoli bäst, men jag tror palsternacka tar en fin andra plats hittills. På tal om Tova så har hon även börjat dra sig upp på alla fyra och det är nuförtiden hennes favoritposition. Det är så roligt att se hennes glädje då hon inser vad hon lärt sig. 

Bianca börjar ha svårt att skilja på Tovas nallar och sina nallar. Hon har ju varit van att alla mjukisdjur har varit hennes, så det är säkert lite förvirrande. Igår tog hon en nalle av Tova faktiskt, så jag fick rycka in och reda upp saken. Dessutom börjar Biancas vallnings instinkter börjar komma fram mera hela tiden då Tova sparkas och sprattlar på golvet. Får se hur vi löser detta längre fram då Tova börjar röra sig ännu mera. Förutom det går allt fortfarande väldigt bra. 

Jag har börjat lossa så mycket hår. Har hört att man inte lossar hår under graviditeten och ett par månader efter förlossningen istället lossar massor. Tänkte redan att jag kanske hade tur och slapp detta, men nej. Får se om det lämnar något kvar på huvudet överhuvudtaget.

Pappan i huset blir ledig idag, så idag blir det helg hos oss kan man säga. Om jag får min röst hörd skall vi äta gott, ta en scrabble turnering och lyssna på regnet så smattrar mot taket. Och så skall vi såklart fira Tova som blir fem månader idag. Hurra!

Vi önskar er en trevlig kväll! 69579316 2435386926556005 7207188914937790464 n70610447 356576211956429 8010686745223888896 n


Jag vägrar fyrverkerier!

Skrivet av Sara Hellström 30.08.2019 | 2 kommentar(er)

Imorgon är det villaavslutning, veneziansk afton eller forneldarnas natt som man kallar det där jag kommer ifrån. Då jag var barn betydde forneldarnas natt att vi åkte till en gård där Marthaförbundet (tror jag?) ordnade program och kvällen avslutades med att man såg på forneldsbrasan de tände i vattnet. Sen flyttade jag till Österbotten och då har det betytt att man åker ut till stugan en sista gång för säsongen. 

Så, programmet har sett lite annorlunda ut beroende på ålder och boplats. Den största skillnaden har ändå varit att man på min hemort tände brasor, medan man här i Österbotten skjuter fyrverkerier. Första året jag bodde här förstod jag inte varför det smällde i knutarna under villaavslutning, det som jag då fortfarande kallade forneldarnas natt. 

Sen Bianca kom in i mitt liv har högtider som villavslutning fått en annan betydelse. Det betyder att man sitter och hoppas att människor omkring en inte skall skjuta så mycket raketer. Att alla andra också skall strunta i de där dyra, skräpiga och skrämmande fyrverkerierna. Många hundar lider, plånböckerna lider och inte mår naturen bra av det heller. 

Vi köper inga raketer längre, varken på nyårsafton eller villaavslutning. Första året vi hade Bianca köpte vi några, för att jag ville att hon skulle få se dem och lyssna på under kontrollerade omständigheter i hopp om att  hindra henne från att bli rädd för dem. För jag visste ju att jag omöjligt skulle kunna skydda henne från dem för alltid. Hon var inte rädd då. Idag, fem år senare, är hon tyvärr rädd ändå.  

Villaavslutning går rätt så bra, men nyårsafton är värre. Vi måste alltid försöka rasta henne så mycket som möjligt på dagen, för på kvällen vägrar hon gå ut. Hon är orolig, vankar fram och tillbaka och ser ut som om någon skall attackera henne varje gång det hörs en smäll. Jag lider med henne. Tyvärr vet jag också att många hundar har det betydligt värre än Bianca. Många hundar skakar av rädsla, har panik och jag har för mig att vissa till och med måste ge lugnande åt sina hundar. Hundar rymmer på grund av rädsla, sliter sig från koppel och springer iväg. Är det okej? Är det verkligen okej, för att vi skall få se ljus på himmelen några sekunder? 

Att åka iväg på en fest på nyårsafton eller villaavslutning utan Bianca finns inte på vår världskarta. Jag skulle aldrig utsätta henne för det. Att sitta ensam hemma och inte förstå vad som händer omkring henne. Aldrig. 

Så, vad tycker jag om fyrverkerier? Hur är det att ha hund då människor smäller upp sina pengar i luften? Då himmelen fylls av skrämmande ljus och ljud? Det är inte kul. Man lider med sin hund och önskar resten av samhället skulle tänka som en själv. Fyrverkerier är skräp, både för djur och natur. Det finns definitivt andra sätt att fira på. Fyrverkeriernas tid är förbi. bianca2

Jag vägrar fyrverkerier, gör det du också!

Ett ljud som garanterat får dig ur sängen på nolltid

Skrivet av Sara Hellström 15.08.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Ni som har hund vet att det finns nog ingenting som får dig så snabbt att vakna som ljudet av en hund som spyr. Det var det ljudet jag vaknade av idag, kl. 06.30. Tova hade ganska nyss ätit och jag visste att Bianca låg i fotändan av sängen. Vi har försökt hålla henne på golvet i sin egen bädd, men det har inte lyckats sådär jättebra. Jag hörde det där äckligt bekanta ljudet och flög upp i hopp om att kunna stoppa henne från att spy i sängen. Men det hann jag inte. 

Först och främst fick jag flytta över Tova i egen säng, eftersom hon låg bredvid mig. Hon vaknade såklart, men låg glatt och jollrade i sin säng så medan jag tog mig an situationen. Sedan fick jag försöka få Bianca under kontroll och då hon lugnat sig var det städjobbet kvar. 

Ända sedan sitt första levnadsår har Bianca haft problem med magen, jag har nog nämnt det lite nu som då här på bloggen tror jag. Hon är känslig för vad hon äter och vi gjorde långa utredningar på henne under en period då det var som värst. Hon betedde sig ett tag som om hon fick blodsockerfall och det såg verkligen dramatiskt ut. Månader av matvägran och nästan tvångsmatning och en massa jobbiga saker. I slutändan visade det dock sig att hon led av sura uppstötningar och magkatarr, som jag själv har kommit fram till att hon nog lider lite kroniskt av. 

Med tiden lärde vi oss hur vi skulle hantera hennes problem och vad hon mår bäst av. Då vi väl fick hennes mage under kontroll så har vi i princip behandlat henne för hennes problem regelbundet. Ibland med hjälp av medicin och hela tiden med rätt val av mat. Hon blev och är idag mycket bättre och mycket tåligare, men helt klart inte helt återställd. Eftersom det var dessa symptom hon fick den här morgonen igen. 

Då allting började och vi inte visste vad hon hade för fel, då det var det väldigt skrämmande och jag blev alltid lika rädd då jag såg symptomen. Det såg verkligen inte trevligt ut och hon såg väldigt sjuk ut. Hon kunde spy fragga, hulka sig, sjunka ihop och lägga sig och sitta upp om vartannat. Såg ut som att hon vinglade och hon såg helt enkelt bara väldigt sjuk ut under sina "anfall". Att få mat eller medicin i henne då var en kamp, men idag åt hon gladeligen mat bara hennes "anfall" var över. Så det är mycket lättare i dagens läge. 

Just nu mår hon bra igen, men harklar sig lite och håller på. Så det kan hände jag behöver ge henne lite medicin i förebyggande syfte i alla fall. Vet inte varför hon fick ett anfall nu, vi har inte gett henne något utöver det vanliga och hon har fått mat precis som vanligt. Vi håller tummarna för att det inte är så långvarigt och att det endast var den här morgonen hon behövde må dåligt. Vår lilla Binkki. 

Klockan är åtta. Jag har redan matat både hund och barn x antal gånger, bytt sängkläder, lagt på en tvättmaskin och hängt upp tvätt, bytt två blöjor, ätit frukost själv, bloggat och nu är det dags för morgonens första promenad. Vad har du gjort den här morgonen? 67942068 1267027713463927 965649115046215680 n


Ett nytt projekt får liv

Skrivet av Sara Hellström 14.08.2019 | 1 kommentar(er)

Står här i köket, vid kökssön med en bebis i bärselen på magen och gungar lite sådär passligt så att fröken är nöjd. Nöjd är hon för det mesta, men hon ville så gärna sitta i famnen och jag kände att jag behöver får göra lite annat samtidigt. Som att skriva till exempel. Skönt att hon godkänner bärselen, så att man har möjlighet att ge henne den närhet hon behöver men även få händerna fria för något annat. Bianca ligger bredvid oss på golvet och är lite orolig, så jag tror att det eventuellt kan vara åska i luften. 

Men, det var inte det jag tänkte skriva om idag. Jag tänkte skriva om ett nytt litet renoveringsprojekt jag har påbörjat. Under året vi bott här i huset har vi renoverat en hel del, mestadels ytrenoveringar nog, men det känns ändå som ett helt annat hus än det vi först flyttade in i. 

Då vi väntade Tova fick vi flera gånger frågan om vi börjat inreda barnrummet. Svaret var nej. Svaret är fortfarande nej. Vi såg ingen orsak till att skynda med det, eftersom hon inte kommer behöva ett eget rum ännu på ett tag. Vi har ett väldigt rymligt hjälpkök här på nedrevåningen, där vi placerat hennes skötbord samt en byrå med hennes kläder. Lite hyllor med några av hennes saker och sådär. Praktiskt och mer utrymme behöver hon ju inte ännu. DSC01635Men, då vi hade namnfest för Tova så fick hon såå mycket fina presenter! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag tänkt att våra gäster skulle ge så mycket och så fina saker åt henne. För oss hade det absolut räckt med att de ville dela den fina dagen med oss och Tova. Vi kände oss verkligen bortskämda (och tacksamma!)

Då började det klia i mina fingrar. Kanske det var dags att börja fundera på det där barnrummet nu? Började googla inspiration till barnrumsinredning, även om jag egentligen ändå i slutet bara går efter magkänsla. Jag har alltid varit dålig på att följa trender och pinterest använder jag mig inte överhuvudtaget av.

Det som vi tänkt att en dag skall bli hennes rum fungerar för tillfället som ett gästrum. Egentligen ville jag ju slänga ut gästsängen och allt annat, göra en stor beställning från typ Jollyroom och nästa dag sitta där på golvet och leka med henne i hennes nya rum. Men, dels är det omöjligt att göra något så snabbt (med eller utan bebis i famnen) och dels tänkte jag att det här är ett projekt jag skall göra i lugn och ro. Sakta men säkert. Höstens projekt!

Hittills har jag målat två väggar. Väggarna var tidigare typ blåa. Gillade aldrig den där blåa färgen (Förlåt, mamma!). Jag målade om dem med samma färg vi har i vårt sovrum och i ett annat rum där uppe. Egentligen ville jag bara använda den färgen, eftersom vi hade så mycket kvar av den och jag hatar att slänga saker. Men jag tror också att det är en bra tanke att ha lite samma färgtema genom huset. Och slutresultatet blev faktiskt riktigt fint, typ ljusgrått. DSC01660DSC01665Ikväll målade jag det sista med denna färg. Valde att även måla ena sidan av klädskåpet i samma färg, så att det smälter in bättre. Mitt arbetsteam var väldigt samarbetsvilliga och arbetet gick smidigt och bra! Att genomföra ett målningsprojekt med en fyra månaders kräver lite fantasi, tålamod och nerver. Men det gick. Näst ut är taket, det skall bli vitt. Nu har mitt arbetsteam somnat, en i bärselen och en på golvet. Och här står jag fortfarande vid kökssön och gungar fram och tillbaka. Upp och ner. 


En månad senare

Skrivet av Sara Hellström 12.08.2019 | 1 kommentar(er)

Vips, så hade en hel månad gått sedans sist! 

Sambon fick semester och jag hakade visst på den linjen jag också. Jag har faktiskt påbörjat ett par inlägg nu och då, men aldrig kommit mig för att avsluta dem plus att jag verkligen velat ta vara på tiden då vi alla är hemma tillsammans. Hoppas ni har saknat mig, för nu är jag här igen. Sambons semester är slut och det är även dags för mig och flickorna att få tillbaka någonslags rutin på vardagen. 

Vad har hänt sedan sist? Ingenting är min första tanke, men visst har vi gjort en hel del. Vi har bott på badhotell i Kasnäs på Kimitoön, druckit kaffe på Klemetsgårdarna (två gånger), planerat och haft namnfest för Tova, haft vänner på besök, gjort en spontanutflykt till Tuuri och igår åkte vi runt på Kvevlax loppisrace. 

Förutom det så har Tova växt till sig, inte så mycket i storlek kanske, men personligheten. Hon har nu passerat fyra månader och fortfarande händer det så mycket hela tiden. Hon svängde sig redan (båda vägarna) då hon var ca. 2,5 månad, men nu går det av bara farten. Man hinner knappt sätta ner henne så är hon på mage. Hon har även börjat träna sina magmuskler och drar sig upp i sittande ställning, speciellt i vagnen och på skötbordet. Än lyckas hon ju inte, men kämpar tappert. Kämpar också med att dra sig framåt på golvet, men än så länge far det bara runt i cirklar. 

Hon pratar och jollrar och har väldigt mycket att berätta under dagarna. Hon är glad för det mesta och hennes skratt är så härligt att lyssna på! Allting skall smakas på och egna händer är även de väldigt goda. Potatis har hon fått smaka på och jag tror hon gillade det, lite konstiga grimaser ibland men det går ner. Det största som har hänt är nog ändå att hon börjat sova i egen säng och sover så gott som hela nätter. Senaste månaden har hon i princip alla nätter sovit 22-04/05, ätit och somnat om ett par timmar till. 

Med Bianca har det inte skett några märkbara förändringar. Då vi var på semester i Kasnäs fick hon vara hos min mamma och leka med hennes två hundar plus tillskottet Bonnie. Hon har fått en ny fresbee och fått lite pälsvård och varit i skogen och plockat blåbär med husse.  Annars hänger hon med och är lika duktig som hon alltid är. 

Jag trivs lika bra med livet som tidigare, om inte bättre, och just nu känns det som jag vill vara hemmamamma livet ut. Det hinner säkert förändras, men just nu njuter jag verkligen till fullo. Ute är det grått och regnsjukt, men det känns skönt på något sätt. Idag är jag redo att tacka sommaren för allt fint den gav oss och välkomna hösten och vardagen igen. DSC01537


Fyra bilder som aldrig nådde bloggen

Skrivet av Sara Hellström 06.07.2019

Igår kväll förde jag äntligen över massa bilder från telefonen till datorn. Jag säger äntligen, eftersom det är något jag tänkt göra länge men som inte blivit av. Jag hatar att ha en mapp på datorn med en massa blandade bilder, så jag försöker alltid kategorisera dem lite grann. Jag hittade några bilder som jag inte visat er, så nu skall ni få se några av dem.

Först ut är en bild från då vi besökte min kompis Cecilia för en vecka sedan. Hon bjöd på världens godaste tonfisksallad, plättar samt massa goda råd. Cecilia är lite som min mentor (och terapeut haha) brukar jag säga. Jag känner mig alltid så fylld med goda råd, tankar och idéer då jag kommer därifrån. Vi hade en jättetrevlig dag med mat, pratstunder och en skön promenad. Dessutom har Cecilia så otroligt fin lägenhet, så det är en fröjd för ögat att vara där. IMG 3446Andra bilden är från då jag och flickorna besökte min mamma i slutet av Maj. Min mamma hade då fem stycken små valpar som bara var tre-fyra veckor gamla. Under tiden vi var där blev de allt busigare och aktivare. De fick även gå ut på gräset för första gången. Den här bilden är från då jag bar ut dem till hagen en morgon. En korg med valpar, gulligt va?IMG E1992Sedan världens sötaste påskhäxa, en mini Tova. Då Tova var två veckor gammal kom min mamma på besök och vi är båda lite galna då det kommer till fotografering. Eftersom det var påsk under tiden hon var här, så blev det naturligtvis bebisfoton med påsktema. Vi tog hundratals foton med olika rekvisita, men detta blev en av mina favoriter. Tänk att hon varit såhär liten. IMG E0076Och sist ut en bild på vår vackra Bianca. Bilden är från då hon var med sin husse i skogen på skogspromenad. Vi har så otroligt vacker natur här vi bor och skogen är alldeles bakom husknuten. En stor orsak till varför vi köpte det här huset. Jag brukar ofta få bilder och korta videoklipp då de är ut på sina skogsäventyr och det är så kul. UPKAE5546Nu skall jag packa familjen i bilen och åka in till stan en sväng. Det är mulet och ganska trist väder så vi skall passa på att uträtta några ärenden på stan idag. Trevlig helg!


En ny hundkompis på besök

Skrivet av Sara Hellström 03.07.2019

I måndags på eftermiddagen rullade det in en ståtlig husvagn på vår gård. Det är då inte alla dagar det händer, men då hände det och nu har vi haft besök tills tidigt den här morgonen. Ett efterlängtat besök! Det var min barndomsvän (som fortfarande är en av mina allra närmsta vänner) med sin sambo och hund. De har nyligen skaffat hund, så det var första gången vi fick träffa lilla Isa.

Jag anade redan innan de kom att Bianca skulle vara aningen mer tveksam till att träffa Isa än oss. Hon blir lite osäker bland stora hundar och busiga valpar. Isa var mycket mindre än jag hade trott, men fortfarande lite större än Bianca. Bianca betedde sig som om hon hade en jobbig lillasyster på besök, men Isa brydde sig inte nämnvärt om Biancas försök till uppfostran.

Trots Biancas skepticism så gick det riktigt bra. Vi fick lägga dem turvist på time out ibland, men annars var det inga problem. Jag tror man kan göra mer skada än nytta om man som människa lägger sig i för mycket i hundspråket. Så länge man håller ett vakande öga på att allting går bra brukar de kunna komma underfund varann själva. Isa var jättefin och precis så busig som en sex månaders valp skall vara. Full fart! 

Men husbilen då, jag har aldrig sett en husbil på så nära håll förr och aldrig varit in i en, tror jag? Jag blev verkligen imponerad och nu är allt jag vill göra åka på husbilssemester. Tänk så smidigt sätt att resa med barn och hund. Jag blev riktigt taggad på att köpa mig en husbil, dock vet jag inte helt hur det går ihop med mammapengen och så vidare. Men drömma kan man. 

Imorse åkte de vidare på sin resa och kvar blev vi, med våra husbilsdrömmar. Idag skall vi bara vara hemma, jag och mina två flickor. Bianca är väldigt trött efter vårt besök, så hon kan behöva känna av lugnet lite grann. Vi önskar er en trevlig dag!DSC00664isa 3


Favorit i Repris: Isglass åt hunden

Skrivet av Sara Hellström 27.06.2019

Till skillnad från de två senaste dagarna, då det regnat, så skiner solen idag. Eller just nu är det mulet, men den sken i alla fall tidigare och förhoppningsvis visar den sig snart igen. På sommaren och då det är varmt där ute behöver vi lägga en extra tanke på våra fyrfotade vänner. Hundar kan inte svettas på samma sätt som människor och kan därför ha det lite tuffare än oss i sommarvärmen. Framför allt är det viktigt att se till att de alltid har tillgång till färskt vatten (och skugga). Om man är orolig att hunden dricker för lite, finns det flera sätt att få i hunden lite extra vätska.

Ifjol tipsade jag er om hur man kan göra egen isglass åt hunden. Det blev ett väldigt omtyckt inlägg, därför vill jag lyfta upp detta tips igen! Kanske för att påminna mina gamla läsare och förhoppningsvis kan det även nå ut till nya läsare. Här kommer receptet på isglass till hunden, varsågoda!


Du behöver:

En engångmugg (eller annan burk)

Hundgodis 

Vatten

Och ett ben som fungerar som glasspinne (om du vill)

resizedimage800532 DSC03871Fyll engångsmuggen med färskt vatten och lägg i godiset. Berätta för en ivrig hund att den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. Hunden vill knappast acceptera läget, men du försöker ändå be den ha lite tålamod. Kanske kan ni gå en promenad så medan ni väntar på att glassen skall bli färdig.resizedimage800532 DSC03878resizedimage800532 DSC03891Lägg i glasspinnen (benet) och sätt in i frysen ett par timmar. Så medan ni väntar kan ni som sagt t.ex. gå en promenad, leka en stund eller varför inte kolla på någon av dessa serier jag tipsar om i detta inlägg. Eller så kan ni läsa om vad vi gjorde för nästan exakt ett år sedan.resizedimage800527 DSC03899Efter ett par (många och långa om du frågar hunden) är det KLART! Du kan använda precis vilket godis du vill och vilken "glasspinne" du vill, anpassa det så att det passar din egen hund. Det finns även att köpa färdiga burkar som är menade att göra isglass i, har sett att vissa gör glass åt hunden i dem. Så det fungerar såklart också, kanske ännu bättre.resizedimage800532 DSC03909resizedimage800532 DSC03910Bianca älskar dessa glassar, hon blir eld och lågor då hon ser att jag gör dem och speciellt då jag tar fram dem och hon förstår att hon skall få en. Ett enkelt, roligt och svalkande tips. Perfekt att göra idag och ta fram då den där riktigt varma och fina sommardagen förhoppningsvis kommer. Jag och Bianca önskar er trevliga glasstunder!


Livet med hund och barn - hur har det förändrats?

Skrivet av Sara Hellström 19.06.2019

Tänk att det redan känns så naturligt och självklart att vi har både hund och en liten bebis i huset. Fast Tova bara varit här två och en halv månad med oss. Känns som vardagen alltid sett ut såhär och det är knappt så man minns hur det var att bara ha Bianca och ingen bebis. Men, vardagen har såklart förändrats lite grann. Jag tänkte på det senaste imorse, då Bianca stod och gnydde vid dörren och Tova hade nyss vaknat och ville ha både mat och en ny blöja. Sådana stunder känner man sig lite otillräcklig, även om man såklart gör sitt bästa. Jag tänkte dela med mig av tio punkter som ändrats sedan Tova kom in i vårt liv. 

  1. Jag säger "försiktigt" åt Bianca typ tio gånger om dagen, trots att hon alltid är jätteförsiktig då Tova är på golvet.

  2. Jag säger "mamma kommer snart" åt Bianca och "matte är här" åt Tova fler gånger än jag kunnat räkna. 

  3. Tidigare höll jag Bianca i famnen många gånger om dagen, medan jag nu knappt har henne i famnen. Inte för att jag inte vill, men för att min famn oftast är upptagen. 

  4. Min telefon är nu full av bebisbilder istället för hundbilder. Likaså mitt flöde på instastories. 

  5. Förr gick jag alltid via hundavdelningen då vi storhandlade, nu går jag via både hundavdelningen och bebisavdelningen. 

  6. Golvet här hemma är fullt med bebisleksaker istället för hundleksaker, några hundleksaker också men inte alls i lika stor utsträckning som förr. 

  7. Tidigare hade jag alltid stenkoll på var Bianca var om vi var ute på gården, nu tappar jag bort henne hela tiden känns det som. Dock är hon nog nästan alltid i närheten ändå.

  8. Då jag sover har jag en Bianca vid (läs:på) mina fötter och en Tova bredvid mig. Det är trångt, men ganska mysigt också.

  9. Jag läser mer mammabloggar och googlar mer babyrelaterade ämnen än hundämnen för tillfället.

  10. Fram för allt har jag nu två flickor att älska. Två flickor som betyder allt för mig. Ser fram emot att få följa dem och deras relation. 

Den absolut största förändringen för både mig och Bianca är nog ändå att jag behöver sätta mitt fokus och min uppmärksamhet på både Tova och Bianca (och lite mer på Tova just nu) medan Bianca varit tvungen att lära sig dela på uppmärksamheten. Man märker att hon varit van att få att tid och all uppmärksamhet, hon är betydligt busigare och spralligare nu än hon varit tidigare. Men hon fixar det så bra så och det är en stor omställning för oss alla som fortfarande ändrar hela tiden. Den stora utmaningen är också att få tiden att räcka till, men det är nog en utmaning för alla småbarnsföräldrar tror jag, med eller utan hund. 

Ifall du har barn, hur tyckte du att livet förändrades då du fick barn om du hade hund (eller något annat djur) från förr?DSC09496