1D2

Visa inlägg taggade med 'familj'

Dagens rådgivningsbesök

Skrivet av Sara Hellström 03.05.2019

Idag hade vi tid till rådgivningen med lillen. Hittills har vi bara haft hembesök, så detta var första gången vi åkte dit med henne. Senast jag var där var tre dagar före beräknat. Det var lite konstigt att sitta där med fokus på något annat än min mage. Man hann ju bli rätt så van med proceduren där och att det är magen som är i fokus. Dagen till ära blev det ju såklart snöstorm här hos oss, hård blåst och snö på marken. Som tur är så bor vi rätt så nära rådgivningen. 

Allting var bra med henne och hon hade växt på alla fronter. Hon är ganska lång för sin ålder (om man nu ens kan säga så då hon bara är en månad gammal) och väldigt spänstig i kroppen. Jag tror att hon även är ganska aktiv och rörlig för att bara vara en månad, fast jag vet egentligen inte hur de brukar vara i den här åldern. Då hon ligger på golvet svänger hon sig från rygg till sida och har liksom börjat röra sig med benen så hon hamnar lite utanför lekmattan. 

Vi ser att hon mår bra, men det var ändå skönt att få det bekräftat att hon faktiskt utvecklas och växer som hon skall. Man är fortfarande lite osäker såhär i början och grubblar på det mesta, så det känns skönt med regelbundna besök till rådgivningen. 

Sambon och Bianca trotsade nyss snöstormen och gick ut på promenad. Lilla tjejen sover och jag borde passa på att ta tag i lite städning och annat, så länge jag har händerna fria. Det här med att vila då hon vilar har aldrig varit min starka sida. 

Trevlig helg från oss!58814548 419373328841008 2685788628105297920 n


Livet i bebisbubblan

Skrivet av Sara Hellström 25.04.2019 | 1 kommentar(er)

Här kommer ett hej från bebisbubblan ! Jag har påbörjat detta inlägg flera gånger, men aldrig lyckats skriva det klart. Det har alltid varit någon som varit hungrig, velat ha en ny blöja eller bara velat mysa i mammas famn - alltså precis som det skall vara just nu. Dagarna går så snabbt och detta är sambons sista vecka hemma som pappaledig, sedan tar en ny vardag vid. 

Vår dotter växer och utvecklas i en rasande fart. På fredag blir hon tre veckor. Aldrig kunde jag tro att det kunde hända så mycket på tre veckor. Känns som hon har gått från en nyfödd till en bebis, om ni förstår vad jag menar. Hon har verkligen blivit medveten om sin omgivning och följer med blicken. Hon tittar på oss och lyssnar till ljud. Hon är väldigt spänstig i kroppen och stark i nacken. Igår tyckte jag till och med att hon nästan log tillbaka då jag log åt henne. Det går så snabbt, lite för snabbt. För tre veckor sedan låg hon i min mage och nu ligger hon här och tittar på mig med sina stora vackra ögon. Hon är så underbart söt så jag smälter varje gång hon ser på mig.IMG 0864Vi har också börjat landa lite i vår roll som föräldrar. För varje dag blir man lite säkrare och lite tryggare. Man börjar komma ur den där rosa bubblan lite grann och börjar inse att detta är på riktigt och detta är vår vardag nu. I början hade jag ganska hög press på mig själv och kände mig flera gånger dålig och misslyckad. Antagligen på grund av hormoner men också på grund av att det är en sådan ny situation. Det har blivit bättre nu och jag har förstått det självklara, att man såklart inte kan eller ens behöver veta och kunna allting genast.

Rutiner kan man nog inte säga att vi har fått ännu, utan dagarna ser alla lite olika ut. Vissa dagar sover hon mycket och äter regelbundet andra dagar äter hon konstant och sover inget. Nätterna likaså. För det mesta trivs hon ute i vagnen och sover gärna en stund där varje dag. Vi har även börjat ha henne på golvet och hon ligger gärna där och tittar på sina färggranna leksaker. En stund, sedan är det nog mammas eller pappas famn som är den tryggaste platsen igen. Hon vill helst vara i famnen och det skall gärna gungas fram och tillbaka på rätt sätt, sådär som det var i magen. 

Det känns så häftigt att se henne utvecklas. Hon ändrar verkligen dag för dag nu. Lite rädd blir jag då jag ser hur snabbt det går, så jag försöker verkligen ta vara på varje dag och njuta fullt ut. Den här tiden kommer aldrig igen och jag vill inte se tillbaka och tycka att jag inte tog vara på den. Nu skall vi gå ut i det härliga vädret på en vagnpromenad, Vi hörs <3

 


Vi har fått en dotter

Skrivet av Sara Hellström 15.04.2019 | 4 kommentar(er)

Det var ett tag sedan jag skrev sist och jag ser också att mitt allra senaste blogginlägg försvann i och med Sevendays nya uppdateringar. Men det gör ingenting, nya tag härifrån!

Som många av er säkert redan gissat så är nu min gravidmage ett minne blott och vår dotter är här. Vi har fått en dotter! Hon blir tio dagar idag, vilket betyder att hon kom precis punktligt på den beräknade dagen. Vi lever i en bebisbubbla och det har nog inte riktigt sjunkit in att vi är föräldrar och har en dotter på utsidan av magen istället för på insidan. Känslorna svallar och det har varit mycket glädjetårar, men även oroliga tårar. Man vill så gärna kunna allting direkt och sätter kanske lite för hög press på sig själv. 

De senaste tio dagarna har varit de mest omtumlande, men också de mest fantastiska dagarna någonsin. Det är mycket nytt att ta in och trots att vi vetat så länge att hon skall komma, så var det såklart ändå en stor omställning. Fortfarande känns det lite som vi lånar någon annans barn och snart är den här drömmen över. Svårt att förstå att hon verkligen är vår.DSC06471Allting gick jättebra och jag ser tillbaka på förlossningen som en väldigt fin upplevelse. Trots smärta, så hade vi väldigt roligt hela vägen och kämpade på som ett team. Hade nog inte kunnat önska mig något annorlunda. Det var nog så nära min drömförlossning det bara kunde vara. Allting förlöpte framåt i bra takt och personalen fick mig att känna mig väldigt trygg och omhändertagen under hela förlossningen. Jag förstod nog inte riktigt vad som hände innan jag hörde barnmorskan säga " Jag ser mörkt hår ". En gnutta rädsla, men mest iver och lycka kände jag då. Tjugo minuter senare hade jag henne i mina armar. Nästa fyra kg och hela 53 cm kärlek i min famn.

Det är otroligt häftigt vad kroppen klarar av och jag är så imponerad och fram för allt stolt över mig själv och min egna kropp. Kände mig som världens starkaste kvinna efter förlossningen. En kvinna som klarar vad som helst! Min kropp visste precis vad den skulle göra, jag litade till fullo på den och det gick så bra. Det var utan tvekan den mäktigaste och häftigaste upplevelsen någonsin. I slutskedet minns jag att jag tänkte "Aldrig mer", men redan då jag satt med henne i min famn tänkte jag "Igen, igen, igen..".

Min kropp har återhämtat sig otroligt snabbt och bra. Knappt så jag tror jag födde ett barn för bara tio dagar sedan. Att nu kunna röra sig obehindrat, utan smärtor, är så skönt! Visst känns det lite konstigt att inte ha den där stora magen längre, den hann ändå bli en stor del av mig. Samtidigt som det känns så underbart att hon äntligen är här hos oss på utsidan istället. Tänk att den här lilla flickan som nu ligger bredvid mig, är den samma som nyss sparkade i min mage.DSC06464Våra dagar består nu av att lära känna varandra, gå vagnpromenader och bara njuta av den här tiden tillsammans. Hon gör inte så mycket annat än äter och sover och vi matar och byter blöjor på löpande band. Men det är precis som alla säger, tiden går så fort. Vår lilla dotter har växt så otroligt mycket redan, på bara tio dagar. Så vi försöker verkligen ta vara på tiden. Jag får nästan lite panik då jag inser hur snabbt det gått, vill spola tillbaka till stunden då jag fick henne på mitt bröst första gången. 

Bianca, som nu blivit storasyster, hanterar uppgiften med bravur. Hon är nyfiken, men väldigt försiktig och duktig. Före vi kom hem med bebisen, så hade Bianca fått hem en filt med hennes doft på och man märkte att hon genast kände igen bebisen då vi kom hem. Hon välkomnade henne med öppna tassar från första stund. Jag tror dom kommer bli riktigt goda vänner längre fram.DSC06472Tänk att hon är här nu, vår lilla flicka. Så länge har vi funderat över vem hon är och hur hon skulle se ut. Hon är så fin. Så underbar och vacker. Perfekt. Jag ser verkligen fram emot att få se henne utvecklas och se hur hon blir som person. Jag känner mig så tacksam över att ha fått en sådan fin förlossning och så tacksam och stolt över att ha fått en sådan fin dotter. 

Tänk att jag nu kan titulera mig mamma, det känns stort. Stort och mäktigt. Mamma till den finaste dottern. Min dotter <3 


Vår ängel fyller 1-år

Skrivet av Sara Hellström 23.03.2019

Jag har inte klarat av att tänka på henne på ett tag. Det har varit för tungt. Sorgen är fortfarande obearbetad och jag vet inte om jag känner mer ilska eller saknad. Både och. Jag väntar varje dag på att hon skall komma springandes runt hörnet. Att hon skall komma och lägga sig bredvid mig och Bianca i sängen. Att hon skall komma tillbaka och vara här med oss, sin familj. Jag skulle gett vad som helst för att få vakna upp bredvid henne idag. Vår älskade Selma, idag skulle hon ha fyllt 1 år. 

Det är nästan fyra månader sedan hon gick bort. Vad som hände orkar jag inte skriva om igen, utan det kan du läsa om här och här. Hon var åtta månader och full av liv. Hon var den bästa lilla kissekatten vi någonsin kunnat önska oss och hon var en självklar del av vår familj, från första stund. Vet inte om jag någonsin kommer känna mig till freds med att gå från att gosa med en frisk och sprallig Selma till att på mindre än två dygn senare stå och ta farväl av henne. 

Selma var bäst. Hon var glad, lekfull och världens snällaste. Hon var mysig och älskade att ligga i famnen och spinna. Hon sov med oss varje natt och ibland sov hon och Bianca tillsammans i en av Biancas bäddar. Det hände sig även att Selma tog Biancas bädd och tvärtom. De var ett fantastiskt team, Bianca och Selma. Med Selma var vår familj hel.

Selma flyttade in i huset med oss och det känns som det aldrig kommer bli detsamma utan henne här. Det finns ett stort tomrum och det kommer det nog alltid finnas. Ibland tänker jag att hennes uppgift kanske var att ge oss det här hemmet, visa oss vägen liksom. Göra oss hemmastadda och ge oss en trygg plats att bo på. 

Igår såg vi på lite gamla bilder och filmer av henne. Jag blir så glad då jag ser henne, men samtidigt blir jag fruktansvärd arg och sorgsen. Igår ville jag helst slänga ut allt ur huset och bränna ner skiten. "Hela världen är skit och orättvis" - sade jag åt sambon. Han höll med och vi satt tillsammans och tänkte på henne en stund. 

Det är inte rättvist! Varför togs hon ifrån oss? Hon förtjänade ett mycket längre liv än det hon fick och vi förtjänade att ha henne hos oss mycket längre. Slutar man någonsin att leta efter svar på dessa frågor, jag tror inte det. Jag tror ingen kan förstå hur jag fortfarande kämpar med att leva vidare utan henne. Hur tomt och meningslöst allting känns ibland. 

Vi saknar att ha en liten kisse i huset, det gör vi verkligen. Kanske tar vi en ny någongång. Ibland pratar vi lite försiktigt om saken, men just nu gör själva tanken mig bara upprörd, ledsen och arg. Jag vill inte ha någon annan katt. Jag vill ha Selma. Bara Selma och henne kommer vi aldrig få tillbaka. 

Idag skulle vår älskling ha fyllt 1-år. Världens bästa Selma skulle ha fyllt 1 år! Vi skulle ha vaknat med henne mellan oss, precis som alltid. Vi skulle ha firat henne med presenter och något gott att äta. Hon skulle helst ha myst inomhus hela dagen, på grund av det ruskiga vädret. Hon och Bianca skulle ha lekt tillsammans och allting skulle ha varit som vanligt. Nu firar Selma sin första födelsedag någon annanstans istället och vi saknar henne något enormt. 

Idag tänder vi ett ljus för dig älskling. Vi saknar dig så enormt mycket och tänker på dig varje dag. Tack för allt du gav oss, du var och kommer alltid vara den bästa. Grattis lilla gumman <3 

SELMA

 


Tre saker vi gjorde förra veckan

Skrivet av Sara Hellström 12.03.2019

Kategorier:

I och med att jag är hemma på heltid nu så flyter alla dagar liksom lite ihop. Det spelar ingen större roll om det är måndag eller fredag. Vissa dagar har jag haft mera program, medan andra dagar varit riktiga latdagar. Att prioritera vila är ett måste just nu, så för det mesta har jag och Bianca bara lugna dagar här hemma tillsammans. Vilket faktiskt är något jag trivs riktigt bra med just nu! Förra veckan hade sambon vintersemester och hade dessutom födelsedag, så då såg veckan lite annorlunda ut. Tänka därför visa er några glimtar från veckan som gick.

 

Det stora baket

Jag tycker egentligen inte om att baka och gör det ganska sällan, men en kväll förra veckan fick vi för oss att baka bullar. Sagt och gjort, vi bakade flera olika sorters bullar och har nu frysen full med bland annat kanel- och vaniljbullar. Perfekt att ta upp ur frysen sedan då gästerna börjar droppa in för att få träffa vår lilla nykomling. Dagen efter då jag såg att vi hade ytterligare ett jästpaket kvar fick jag för mig att baka ytterligare något. Det blev semlor och ostscones (som förresten var  löjligt enkla att göra och supergoda!)


DSC05562

DSC05577

 

Grillning på gården

En annan dag gick vi ut på en kort promenad i solskenet och grillade sedan korv på gården. Då vi kom tillbaka från promenaden hade solen redan börjat gå ner, men det var ändå inte så tokigt att sitta på egen gård och grilla korv och dricka te. Och äta färska bullar och semlor! Extra lustigt blev det då vi kom på att stället vi satt på var vår lilla odlingsplätt i somras, vi satt alltså mitt bland eller i alla odlingslådor. 

Vi satt och diskuterade och planerade vad vi skulle göra på gården i sommar. Hurdana projekt vi skulle ta oss an och vad vi skulle odla var. Det blir spännande att se då snön smälter och allt kommer fram igen vad vi egentligen hittar på. 


DSC05627

grillning

 

Firade 30-år

Sambon fyllde år, 30 år! Det skulle givetvis firas ordentligt. Jag och Bianca överraskade honom med skumppafrukost och presenter på sängen. Bianca gav honom en drake, ni vet en sådan där som man flyger med. Den var omtyckt, både av sambon och Bianca själv.

Dagen fortsatte med spabesök, lunch och sedan gick Bianca och han på en promenad medan jag vilade mig inför kvällens familjeförberedelsekurs. Det var en väldigt givande och bra kurskväll och efter kursen blev det en mysig tre rätters middag här hemma. Helgen efter firade vi honom ytterligare med tårta och kalas. 

 

DSC05654

DSC05658

Det var verkligen roligt att ha sambon hemma hela veckan, då jag och Bianca oftast är för oss själva. Nu är han tillbaka på jobbet och jag och Bianca har återgått till våra tumis-dagar. Idag skiner solen och det skall vi ta vara på. Ha en fin dag <3 


Vi har haft besök

Skrivet av Sara Hellström 25.02.2019 | 1 kommentar(er)

Tack för alla fina tips angående innehållet i BB-väskan! Hur mycket och vad man skall ha med sig verkar verkligen vara individuellt och vissa vill ha eget av allt medan andra nöjer sig med sjukhusets saker. Känner i alla fall att jag nu har lite mera kött på benen tack vare era fina råd och tips!

Vi har haft min mamma på besök här i en hel vecka, därav tystnaden. I och med att jag är sjukskriven hann vi umgås ordentligt och göra en massa roliga saker. Främst hjälpte hon mig få ordning på alla babykläder och babysaker. Plus att hon är utbildad barnskötare och har arbetat på BB i sina dagar, så jag fick även passa på att ställa några av alla mina 100 frågor som cirkulerar i huvudet. En jättefin vecka hade vi och det blev som vanligt väldigt tomt då hon åkte igen. 

Nu är alla lillens kläder tvättade och fint vikta i lådor, redo att börja användas! Men vi hoppas ju att babyn stannar i magen och växer till sig ett par veckor ännu som tänkt. Bianca är lite fundersam över alla prylar som flyttat in, men anpassar sig bra och låg redan och sov bredvid babynestet en kväll. Jag är helt säker på att hon kommer bli den bästa storasystern och hantera den nya situationen utan problem.

Idag skall jag till rådgivningen och sedan försöka orka städa upp lite grann, imorgon skall jag nämligen ta bussen till Åbo för två nätter. Känns lite nervöst att åka iväg då man är rätt så höggravid, men tror nog det skall gå riktigt bra. Ha en fin dag <3
DSC05512


Lyckade dagar hos våra mammor

Skrivet av Sara Hellström 24.01.2019

Vi hade några riktigt fina dagar nere i Södra Finland hos min mamma och med alla mina släktingar. Resan gick bra, vädret var vackert och vi hann träffa alla vi ville träffa. Tyvärr blir det alltid ganska korta besök med tanke på att bara själva resan dit tar ca. sex timmar. Den här gången hade vi ändå fått alla samlade på en och samma ort, så på så sätt fick vi mera tid med var och en. 

Bianca njuter kanske inte sådär jättemycket av själva bilresan, hon tycker egentligen inte om att åka bil. Dock går det ändå väldigt bra och hon sover i princip hela vägen. Ibland måste vi dubbelkolla att vi verkligen har med henne, eftersom hon är så tyst. Då vi väl kommer fram till mamma sprudlar hon, eftersom det är där hon växt upp och där hon har sin mamma. Jag tror nog det fortfarande är som ett andra hem för henne. 

50515060 377770132802942 3270403229791289344 n

bianca hos mamma

50517250 350876308830627 6531056991194841088 n

hundarna hos mamma

Bianca fick leka och umgås med sin egen mamma Tindra (den svarta på bilderna) och även med Caisa. De pulsade i snön, jagade snöbollar och hade så kul tillsammans. Jag kan tydligt se hur bra Bianca mår med andra hundar runt omkring sig, speciellt med Tindra och Caisa, eftersom de är som hennes familj. Tindra och Bianca är väldigt lika till sättet och har samma kroppsspråk, medan Caisa är en helt egen unik variant. Det är härligt att se dem tillsammans och jag önskar verkligen de fick träffas oftare. De skall komma och hälsa på oss i februari och vi vänta redan på deras besök. 

Nu har jag och Bianca precis satt eld i kakelugnarna och väntar på att bastun skall bli varm. En lugn och skön hemmakväll på tumis, precis vad jag vill ha denna kalla torsdagskväll. Vad gör ni ikväll?

 

 


Tankar om att få en bebis till en hundfamilj

Skrivet av Sara Hellström 15.01.2019 | 3 kommentar(er)

Jag fick en fråga om hur vi tänker kring den kommande bebisen och Bianca. Den frågan tänkte jag försöka svara på idag. Det korta svaret skulle nog vara att vi inte har någon speciell plan för det, utan tänker att både Bianca och bebis kommer klara det utan problem. Men, tankar finns det givetvis ändå och jag tänkte jag kunde utveckla dem lite grann. 

Bianca är inte så van med barn och om vi har barn på besök som är ett par år och springer runt och leker kan hon bli lite osäker och stressad, med tanke på deras oberäkneliga rörelsemönster. Jag tror dock att hon kommer vänja sig vid det lilla liv som växer upp hos oss och som blir en del av vår familj. Jag tror hon kan känna sig säkrare då i och med att hon får se den lilla växa upp och lära känna han eller hon på ett helt annat sätt om man har ett barn på besök ett par timmar.

Jag tror Bianca kommer vara nyfiken men försiktigt över vår nya familjemedlem. Hon har redan varit väldigt intresserad av alla bebissaker som smygit sig in i vårt hem. Givetvis måste man alltid vara lite försiktig då det gäller hund och barn, för en hund är ändå alltid en hund. Längre fram tycker jag även det är viktigt att både barn och hund lär sig vad som är rätt och fel gällande varandra. Att barnet lär sig respekt för Bianca och tvärtom. Ett levande djur är inte ett barns leksak och det är väldigt viktigt för mig att det fungerar då barnet blir äldre och börjar röra på sig.

DSC04729

Det som jag kanske funderar mest över just nu är om Bianca kommer uppleva svartsjuka och om jag kommer behöva tampas med ett evigt dåligt samvete. Att min kärlek till Bianca skulle förändras efter att bebisen kommit, det tror jag absolut inte. Bianca är och kommer alltid att vara det hon är för mig, oavsett vilka andra som kommer in i vårt liv. Sedan att tiden behöver prioriteras om lite är ju ett faktum och också att det kommer finnas en annan som behöver min famn, men det får vi helt enkelt ta som det kommer. Vi är ändå två i hemmet och jag tror det mesta går att lösa bara man vill.

Sen, förutom dessa tankar finns det ju även praktiska tips som att låta hunden dofta på en filt som bebisen haft på bb före man själv kommer hem med bebisen. Det är nog något vi kommer göra tror jag. Det känns som ett bra sätt att förbereda Bianca på vem som kommer att komma hem till oss. Hundar avläser ju så otroligt mycket ur en doft. Har ni andra bra tips ett råd att tänka på angående hund och bebis? Eller hur gjorde ni?

Jag själv är uppvuxen med hund och även med andra djur och vet hur värdefullt det kan vara. Så att vårt barn skall få växa upp sida vid sida med Bianca är något jag ser fram emot att få se <3 

 


Selma är friskförklarad

Skrivet av Sara Hellström 12.11.2018 | 1 kommentar(er)

Senast jag skrev hade vi sjukstuga här hemma. Selma höll på att återhämta sig från sin lilla operation och jag gjorde allt för att hon skulle ha det så bra som möjligt under sin återhämtningsperiod. Nu kan jag glatt meddela att hon är friskförklarad. Förra veckan var vi till veterinären för att ta bort stygnen och även om vi själva tyckte såret hade läkt bra, så var vi lite nervösa över vad de skulle säga på veterinärkliniken.

Vi packade in hela familjen i bilen och åkte iväg till kliniken. Selma sjöng hela vägen och Bianca låg mest och funderade vad Selma höll på med. Då vi satt där i väntrummet, min lilla familj och jag, kände jag mig plötsligt så överröst av tacksamhet. Tänk att denna man, denna hund och katt är min familj. Kunde inte önska mig något annat. 

En djurskötare kom och kallade in oss och tyckte det var bra att storasyster Bianca hade fått komma med som moraliskt stöd. Även om hon var lite otålig och tyckte nog hon borde ha fått mera uppmärksamhet än vad hon fick just då, men hon fann sig ganska snabbt i situationen. Djurskötaren började putsa Selmas sår och klippte sedan bort stygnen. Selma låg på bordet och putsade sina tassar och skötarens händer, helt lugn. 

Selma fick beröm flera gånger för hur duktig hon var och vi fick beröm för att vi skött såret så bra som vi hade. Det hade verkligen läkt så mycket bättre än vad vi kunnat hoppas på. Det som tio dagar tidigare var ett stort hål, ett köttsår, var nu ett litet rött streck på hennes kropp. Otroligt. 

Då skötaren sade att Selma är friskförklarad och att hon nu får gå ut igen och inte behöver ha någon tratt på huvudet drog både jag och sambon en suck av lättnad. Även om Selma klarat allting riktigt bra och inte trotsat det minsta, så visst var det skönt att få återgå till det normala igen. Inga mediciner, ingen sårvård och en katt som får vara katt igen. 

Då vi satt i bilen påväg hem igen kände jag åter igen sådan lycka över att den här familjen är min. Min friska, fina, fantastiska familj <3 


DSC04377

 


Husets mysigaste rum

Skrivet av Sara Hellström 17.10.2018 | 3 kommentar(er)

Igår kväll hade jag fina Daniela på besök hem till oss. Som alltid då jag träffar henne, hade vi en kväll med blandade samtalsämnen och kom in på intressanta diskussioner. Det är så skönt då man verkligen kan tala om allt med någon och samtalsämnena bara avlöser varann. Precis som Daniela själv skriver på sin blogg, så upplever även jag det väldigt lätt att umgås med henne. Vår vänskap är väldigt okomplicerad. Vi hade en trevlig kväll och precis som alltid kände jag mig fylld med ny energi och inspiration efter att Daniela varit här, hon har den effekten på mig.

En av de första sakerna som Daniela påpekade då vi gick upp på övrevåningen var att " Du har ju nästan inte visat några bilder från huset?". Det stämmer. Varför? Dels på grund av brist på både tid och ork att fotografera och dels på att den här hemmakänslan ganska nyligen infunnit sig. Jag har velat och behövt få känna in huset själv, förrän jag visar glimtar för resten av världen. Men, igår passade jag på att ta lite bilder innan Daniela dök upp.

Namnlos

DSC04430

Jag tänkte visa er lite bilder från husets mysigaste rum idag, vardagsrummet. Vårt vardagsrum är det första rummet man stiger in i då man kommer upp på andra våningen. Det är ett mäktigt rum, om jag får beskriva det fritt. Det första man möts av är den synliga stockväggen och den stora braskaminen, som vi renoverat upp ordentligt. Från vardagsrummet kan man sedan fortsätta in till resten av övervåningen, där det bland annat finns två sovrum och ett arbetsrum. Vill man så kan man även gå upp på loftet, det brukar Selma göra. 

Vardagsrummet var ett rum jag hade svårt att få ordning på till en början. Jag har ända sedan start tyckt det varit en rum en fin grund, men hade väldigt svårt att få till inredningen i det. En söndagskväll för ett par veckor sedan fick jag nog, bröt ihop en stund och sade sedan till sambon " ikväll skall det bli hem av detta rum." Plockade på mig massa saker jag hittade runt om i huset och började inreda. Den kvällen blev vardagsrummet husets mysigaste rum.

DSC04441

Namnlos 2

DSC04526

I början satt vi knappt i vardagsrummet, men nu hänger vi där nästan hela tiden. Äter frukost framför brasan, ser på film och spelar spel. Umgås och bara är. Jag ser verkligen fram emot att spendera flera mörka höstkvällar där med vänner och en tekopp framför brasan. 

Visst har jag ännu detaljer jag vill ändra på, vissa möbler jag vill byta ut och så drömmer vi om att måla taket vitt i framtiden. Och belysningen behöver fixas till, nu har vi bara en nödlösning upphängd i taket. Men en sak i taget och just nu njuter vi av hur det ser ut idag. Man kan säga att detta för tillfället är huset andra rum som nu är färdigställt. Om ni vill kan jag visa er före och efter bilder på braskaminen?

Nu skall jag invänta dagens gäster, nämligen mamma och mommo. De är i skrivande stund påväg till oss för att stanna här ett par dagar, vilket vi ser mycket fram emot! Ha en fin kväll <3