b2

Visa inlägg taggade med 'flytt'

Välkommen 2019 !

Skrivet av Sara Hellström 04.01.2019

Vem hade trott vi skulle välkomna det nya året med en sparkande bebis i min mage? Det här året, ursäkta, förra året förde verkligen med sig stora livsförändringar. Även om det hände en massa fina och fantastiska saker så är det tyvärr ett år jag kommer minnas som tungt, motigt och det testade verkligen vad vi gick för. Hur mycket vi klarade av. Det var väldigt påfrestande psykiskt för mig. 

Första halvan av 2018 minns jag knappt. Jag blev faster, det vet jag. Men utöver det är det ganska blankt. Sambon påminde mig om att vi gick på en massa husvisningar och lade ner mycket tid på det, eftersom vi gärna ville hitta ett egnahemshus under året. Jag tror det var i mars någongång som vi fick nys om huset vi bor i idag, vårt nuvarande hem.

Våren och sommaren gick åt att packa, städa, rensa och flytta. För att inte tala om alla bank- och försäkringsmöten vi gick på. Att köpa hus var så mycket mer än bara ett köpebrev. Vi köpte hus, flyttade till en annan kommun och bytte även bank och försäkringsbolag. Allt på en och samma gång. 

Samma dag jag fyllde 28 år, den 29 Juni, flyttade vi äntligen in i huset! Det var även dagen vår älskade lilla Selma flyttade hem. För mitt i all flyttstress hade vi ju även bestämt oss för att skaffa katt. Selma var uppväxt nästan i grannhuset, så det kändes verkligen som det var meningen hon skulle flytta hem till oss. 

Från den dagen framåt gick sommaren åt att packa upp lådor, få ordning på livet, renovera, lära känna Selma och lära sig livet med kattunge. Vi försökte njuta av sommaren där mellan varven, ibland lyckades det bättre och ibland lite sämre. Vi besökte Gotland och gick på flera bröllop och dop under sommaren. Det var en fullspäckad sommar, minst sagt. 

Då saker och ting äntligen kändes som det började falla på plats drabbades jag av en riktigt fruktansvärd hudinfektion. De få människor som såg mig då vet hur grymt det var, andra kan inte ens föreställa sig. Ansiktet svällde upp, blev förvrängt, varbölder som var flera centimeter stora och det både blödde och varade och ingen hjälp fanns att få. Jag blev sängliggande och ville bara krypa ur min egen kropp. Samtidigt hade vi nyss fått reda på att det växer en liten krabat i min mage. Det var så många känslor på en och samma gång och man visste knappt i vilken ände man skulle börja bena ut dem. 

Jag försökte hålla mig positiv genom hela hudinfektionen och försökte se det som en lärdom. Plus att vi hade lilla knytet att glädjas över, vilket jag verkligen försökte fokusera på. Vardagen rullade på, med mot- och medgångar. Mest motgångar kändes det som. Sedan rann bägaren över då Selma blev sjuk i omgångar och till sist förlorade vi henne plötsligt och tragiskt i vad vi tror var en akut och eventuellt medfödd virusinfektion. Då rasade allt. 

Året gav oss den största glädjen och den största sorgen samtidigt, vilket varit en kamp. Är en kamp. Aldrig har jag varit så redo att välkomna ett nytt år. Att behöva göra det utan Selma är fortfarande något jag sörjer och kämpar med och kommer troligen kämpa med det ett bra tag än. Att få göra det med en sparkande bebis i magen är däremot något vi är mycket glada och tacksamma över. Vi har ett otroligt spännande år framför oss och är mer än redo att få inleda det.

DSC00620

 


Det här händer vid huset

Skrivet av Sara Hellström 23.07.2018 | 1 kommentar(er)

Då man har semester har man inte riktigt koll på vilken veckodag det är, men om jag kollar på kalendern står det måndag idag. Alltså börjar min andra (och sista) semestervecka idag. Tiden har gått så fort och jag har massor kvar jag vill göra, vet inte hur jag skall hinna börja jobba igen. 

Slutet av förra veckan var min bror med familj hos oss ett par dagar, de åkte hem i lördags och redan idag kommer våra nästa gäster. Besöken har verkligen avlöst varann här hos oss i sommar. Men det är roligt, det är väl på semestern man skall ta sig tiden att verkligen umgås med sina nära och kära!

Igår hade vi en heldag här vid huset och vi fick mycket gjort! Hör och häpna, men vi börjar till och med ha ett vardagsrum. Vardagsrummet på övrevåningen har varit ett rum dit alla saker utan hem har hamnat.  Plus att Selma kastat ut blommylla i alla knutar. Så, det har verkligen inte varit någon ordning där. Det har mest fungerat som en genomgångsport till sovrummet. Jag tycker det är det finaste och mysigaste rummet i hela huset, så det är härligt att det äntligen börjar ta form.huset

Och gården, ni skulle se vilken förändring det skett där. Sambon och svärfar har gått lös med motorsågen och verkligen öppnat upp hela tomten åt alla håll. Det blir så fint! Tror till och med jag knäppte någon bild under processen, skall se om jag hittar dem. 

Igår fick vi också upp en hel del tavlor, speglar, lampor o.s.v. Och vilken skillnad! Det blir genast mer hemtrevligt, fint och framför allt ljusare med tanke på lamporna då. I vardagsrummet satte sambon också upp en hylla med lampor bakom, en hylla han fyndade på loppis för en struntsumma. Den var som gjord för stockväggen där, så snygg alltså! 

Men, nu skall jag sluta skryta på hur fint allting blir och komma fram till det jag egentligen skulle fråga er om. Idag kommer våra vänner från Kiruna, en av dem uppvuxen med mig på Kimitoön och den andra från ett ställe som jag vill minnas hette Saivomuotka. De skall stanna hos oss flera dagar och vi vill såklart visa dem några riktiga guldkorn här i nejden.

Jag vill ha era bästa tips på allt - Sommarrestauranger, loppisar, utflyktsmål, sevärdheter! Och inte bara i Vasa (eftersom vi nu bor på landet och närmare bestämt i Vörå kommun) utan även i omnejden. Vasa har jag rätt så bra koll på själv, men här på landet är jag fortfarande lite vilse. Men alla tips tas med glädje emot, tack på förhand!

 

 


En uppdatering från livet i huset

Skrivet av Sara Hellström 14.07.2018 | 1 kommentar(er)

Hej från huset,

Vi har nu bott här i två veckor och även varit kattägare i två veckor. Livet i det nya huset går bra, även om det varit lite hektiskt. Förutom allt det som hör till en flytt så hade vi även min mamma på besök i hela nio dagar, varav jag och sambon spenderade tre av de dagarna på Gotland. Vi har kanske inte riktigt hunnit landa i situationen än och vi har knappt spenderat en dag i huset ensamma, så allting känns lite overkligt ännu.  

Vi jobbar på varenda dag, med både insida och utsida. Igår fick vi äntligen sängen ihopskruvad. Ni kan int ana hur skönt det var att få sova i sin egen säng igen efter två veckor på en madrass på golvet. Saker och ting börjar verkligen ta form här och vi har inte många ouppackade lådor kvar. Sedan att saker och ting skall hitta sin egentliga plats får ta den tid det tar. 

Bianca trivs i sitt nya hem, framför allt gården älskar hon. Ibland har hon lite svårt att hitta sin plats här inne i huset, men det kommer nog med tiden. Hon var betydligt tryggare inatt då vi fick sovrummet färdigställt med både vår säng och hennes. 

Selma har gått från en lugn liten kattunge till en tonåring. Från att frivilligt ha bott på endast övrevåningen i över en vecka har hon nu flyttat sig till nedrevåningen och vill ivrigt börja gå ut på gården. Blomkrukor flyttar plats och det smäller och skramlar i varenda vrå. Hon är dock fortfarande än väldigt härlig och kramgo katt, speciellt på nätterna då hon sover i min famn hela natten. 

Det är verkligen fullspäckade dagar från morgon till kväll, men till min stora glädje inleder jag en två veckors semester idag. Förhoppningsvis skall jag hinna göra något annat än städa och packa upp under dessa två veckor. Önskar er alla en solig och härlig lördag!DSC03659


Första nätterna i huset

Skrivet av Sara Hellström 30.06.2018

Vilken vecka vi har haft, två lediga dagar har nog aldrig varit mer välkomna än nu. Trots att vi i princip flyttade alla stora möbler och mycket annat förra helgen så har vi ändå kört med fyllda bilar varje kväll hela veckan. Ett tag kändes det som att sakerna aldrig skulle ta slut, på riktigt. Hur vi än tömde fanns det ändå nånting kvar. Men nu, nu är gamla lägenheten så gott som tom.

Idag skall vi hämta de sista prylarna samt städa ur den. Sen slår vi igen dörrarna till det som varit vårt hem i fyra år och får fokusera på ett nytt kapitel fullt ut. Lite skräckblandad förtjusning över det hela. 

Vi har alltså sovit här i huset ett par nätter nu. Det känns fortfarande lite som att vi är husvakt och att vi snart packar ihop och åker hem igen. Samtidigt som det sakta mak börjar gro fram en lite känsla av att det faktiskt är vårt. Vi bor här i ett fullständigt flyttkaos fortfarande och om vi någonsin får det upprätt känns ovisst just nu. 

Tänk att vi faktiskt hittade vårt hus till sist. Ett tag kändes det som vi kunde husmarknaden utan och innan och allt vi såg på var bara fel. Det fanns inget sådant vi ville ha. Men det här huset, jag hade en bra magkänsla redan då jag fick nys om det första gången. Då vi båda steg innanför dörren för första gången visste vi båda att här var det. Det som vi så länge kallat huset får vi nu börja kalla hem. Vårt hem <3 

36375575 10214938643233109 8464235527904690176 n2

 

 


Vi håller på att flytta

Skrivet av Sara Hellström 25.06.2018 | 1 kommentar(er)

Ja, vi flyttar! Och det är det enda vi gör just nu. Från tidiga morgnar till sena kvällar har vi jobbat på. Packat ner, lastat på, packat upp, städat, röjt och så vidare. Det är ett fortgående projekt kan man säga, som inte lämnar speciellt mycket tid åt annat. Vi börjar bli trötta i både kropp och sinne, men vi kämpar på.

För en vecka sedan (två dagar efter att jag kommit hem från min semesterresa) gick första flyttlasset. En vecka tidigare än planerat, men det är vi bara glada för. I lördags tömde vi i princip hela lägenheten. Vi hade egentligen inte tänkt tömma slätt i det här skedet, men samtidigt fanns det nog ingen orsak att dra ut på det. Vi har endast vår säng, matbordet och lite kläder kvar här. Och Biancas säng, såklart.

Vi har spenderat hela midsommarhelgen vid huset och verkligen tagit vara på den lediga tid vi haft. Vi hade tre lediga dagar gemensamt och det har verkligen varit guld värt med tanke på den här flytten. På midsommarafton flyttade jag och sambon ensamma i stormen, men resten av helgen har vi haft stor hjälp av vänner och familj. Så tacksam för all hjälp vi har fått.

DSC4

 

Många har frågat mig hur det känns. Känslomässigt är det en berg och dalbana. Ibland vill man bara kasta in handduken och gråta hejdlöst, eftersom det känns för överväldigande. Det känns lite som hela ens liv, ens trygghet har rivits upp och blivit utspridd över ett stort område. Man kan inte riktigt greppa det och jag har inte den kontrollen jag gärna vill ha. Att ha sitt liv i lådor, där du knappt vet vilka lådor du har vad i är tungt. Det känns skrämmande, vemodigt och visst kändes det lite chockartat första gången vi låste upp dörren till huset själva.

Det känns också spännande, overkligt och underbart. Det känns rätt. Det är ett fantastiskt ställe och ett hus med stort hjärta vi hittat. För varje låda vi packar upp så känns det bättre. Mera hemma. Snart har vi ett hem igen där var sak har sin plats och ett hem där vi lever vår vardag precis som förr. 

Vi bor ännu i vår gamla lägenhet den här veckan till slut, eftersom vi har närmare till jobbet och vi vill inte heller lämna Bianca ensam i nya huset då vi jobbar. Bianca har givetvis hängt med hela helgen och börjar sakta mak känna sig hemmastadd i nya huset, men hon är fortfarande tryggare i vårt gamla hem.

Nu skall vi åka och hämta en kökssoffa jag fyndade på loppis igår och sedan vidare mot huset. Det finns ännu mycket kvar att göra innan vi bosätter oss där. Egentligen skulle jag bara vilja kasta mig på soffan och sova bort hela kvällen, men eftersom vi inte har någon soffa kvar här så existerar inte ens möjligheten. Jag skall uppdatera lite mera bara tiden och orken finns, just nu räcker inte riktigt tiden till allt. Men snart, vi hörs!


Då allt kommer ikapp en

Skrivet av Sara Hellström 08.06.2018 | 1 kommentar(er)

Efter att i söndags skrivit att jag funnit ett lugn inom mig vet jag inte vad som hände. Ett lugn fann jag definitivt, men även en ofattbar trötthet. Jag har känt mig så matt, speciellt på morgnarna och kvällarna. Allt från den senaste tiden har börjat komma ikapp mig och jag blir lite smått panik då jag inser att vi skall genomföra en flytt om bara några veckor. 

Jag har känt mig som en usel matte hela veckan. Bianca har varit orolig och rastlös, dels för att husse jobbat natt och dels för att hon nog inte riktigt fått aktiviteterna hon behövat. Jag har inte orkat. På nätterna har hon legat och väntat ivrigt på husse och inte riktigt fått ro att sova. En oro som säkert även smittat av sig på mig. 

Vårt liv är nerpackat i lådor och jag förstår verkligen inte hur vi skall orka flytta alla dessa saker på endast sju dagar. Hur vi skall klara det, samtidigt som vi båda jobbar. Det känns överväldigande och jag vill bara ha det överstökat. På sidan av allt detta skall man besluta sig för vilket försäkringsbolag vi skall välja, teckna elavtal plus att jag i samma veva dessutom böt bank. För att nämna några saker. Känns lite som hela min vardag och allt jag kände till bara vändes rakt upp och ner på samma gång. 

Innerst inne så vet jag att vi kommer klara det, utan desto mera problem. Det kommer lösa sig och snart kommer vi sitta där i vårt nya hus utan flyttlådor och med både försäkring och elektricitet. Jag behöver bara få panikera en stund och känna känslan av hopplöshet, för att sedan komma tillbaka med ny styrka. 

Det är också med lättnad och glädje jag kan säga att vi åker ut till stugan ikväll efter jobb. Där skall vi vara hela helgen och bara njuta. Bianca skall få springa och leka så mycket hon bara orkar. Jag skall sova, slappa och basta. Äta choklad och lyssna på poddar. Då vi kommer hem har jag en vecka semester framför mig, en hel vecka. Det kommer lägligt och är nog precis vad jag behöver.

- Sådär, panik slut. Semester, hej!

bild 11

 


Ett evigt packande

Skrivet av Sara Hellström 01.06.2018 | 1 kommentar(er)

För en vecka sedan avslöjade jag ju att vi har köpt hus, då var det en månad kvar tills vi flyttar. Tiden går fort och idag är det första juni och vi har alltså gått in i vår officiella flyttmånad, hurra!

Det enda vi gör just nu (förutom jobbar, äter, sover och kastar boll med binkki) är ungefär packar. Packar och röjer. Till en början gick det ganska smidigt och bra, saker liksom flög ner i lådorna i en rasande fart. Nu har vi kommit till en punkt då allt det där självklara är nerpackat och kvar är endast en massa udda saker samt saker vi ännu behöver. 

I början markerade jag lådorna väldigt omsorgsfullt och packade med ordning och reda. Desto längre packningen gått, desto märkligare har lådorna blivit. Strukturen (och orken) har liksom försvunnit längs vägen. Igår tror jag att jag packade sängkläder och bakredskap i samma låda. 

Desto närmare flytten vi kommer, desto mer skrämmande blir det. Man börjar inse att vi verkligen skall flytta på alla våra saker. Vi skall byta hem. Det här skall tömmas från golv till tak. Efter våra fyra år här har vi hunnit samla på oss en del, så jag skulle ljuga om jag skulle säga att det blir lätt. Just nu fasar jag för vår flyttvecka, samtidigt som jag tror det kommer att bli en av de bästa veckorna och mest spännande tiden i våra liv. DSC2

Bianca är lite skeptisk till alla våra lådor vårt hem består av just nu. Alla högar med saker och alla toma utrymmen. Första gången vi tog hem en hög med flyttlådor såg hon väldigt fundersam ut och vågade knappt närma sig lådorna, ifall de skulle gå till attack. Hur hon skall ta flytten är givetvis också en sak jag funderar över. Hundar anpassar sig ju dock väldigt bra och snabbt till nya situationer, så jag tror inte det blir några problem. 

Vårt liv i ett nötskal just nu - flyttlådor och en massa tankar och funderingar. Vi har en spännande tid framför oss och jag längtar tills vi får nycklarna i handen och får öppna dörren till vårt framtida hem. Vårt alldeles egna hus.