Visa inlägg taggade med 'hundägare'

tisdag 17 juli 2018 - 14:37

Tankar om då man som hundmänniska skaffar katt

" Den där katten kommer nog ge dig mera huvudbry ännu ska du se"

 

Så sade min mamma åt mig igår då jag talade med henne i telefonen efter att Selma varit försvunnen i nästan två timmar. Det här med att skaffa katt då man är så van med hundar som jag är, det är en process för sig kan jag berätta. Ett helt nytt tankesätt man behöver lära sig och livet med katt är nog väldigt olikt ett liv med hund. 

Båda två är de sällskapsdjur och behöver såklart vård, kärlek, mat osv. Men en katt är så mycket självständigare än vad en hund är. Något jag kanske inte riktigt har greppat än. Jag märker att jag ofta behandlar Selma som en hund. Jag försöker tänka på att hon är en katt, men det är så inbyggt för mig det här hund-sättet.

Som på nätterna då vi skall sova och jag ber henne lägga sig ner och sova, istället för att jaga mina tår. Jag kan ju be henne hur mycket som helst, men responsen är definitivt inte densamma som jag får av Bianca då jag ber henne lugna ner sig. Eller som igår då jag hjälpte ner Selma från en träd, för jag inbillade mig att hon omöjligt skulle ta sig ner därifrån själv. Hon jamade och såg rädd ut visserligen, men hennes smidighet i trädet var ju ändå något helt annat än om Bianca skulle ha suttit där. 

Selma har ju fått börja vara utomhus nu och hittills har hon hållt sig väldigt nära och alltid kommit då vi lockat. Hon har inte lämnat gården, vad jag vet. Vi lämnar inte henne ute på natten eller om vi själva åker bort ännu, även om sambon menar att hon nog skulle klara det. 

DSC03779

Igår försvann Selma i nästan två timmar. Jag ropade, lockade med mat och letade överallt. Verkligen överallt. Hon var inte någonstans på sina vanliga gömställen. Jag försökte såklart hålla mig lugn, men hundmänniskan inom mig skrek av oro. En hund vet du ju alltid var du har och vet du inte är den troligen på rymmen. Katter fungerar ju dock inte riktigt såhär, något både sambon och min mamma försökte förklara för mig då jag febrilt letade efter vår försvunna katt. 

Två timmar senare hörde jag henne jama bakom biltaket, där satt hon. Oskadd och glad. Jag drog en lättnadens suck, över att min lilla Selma var funnen! Sedan fick jag sätta mig ner och inse att jag kommer inte alltid veta var hon är och det måste jag bara lära mig. Jag kan ju inte bli rädd varje gång hon försvinner en längre stund. 

Selma älskar att vara ute och är verkligen superduktig. Hon begär sig redan ut då hon behöver göra sina behov och kommer också in då vi lockar på henne. Men jag vet ju att det kommer att komma dagar då hon kanske inte kommer hem på natten eller dagar då hon är utomhus en hel dag utan att vi vet var hon är. Och hon klarar det. Nu är det bara jag som behöver lära mig att klara det också. 

onsdag 13 juni 2018 - 14:30

Vad fyra år som hundägare lärt mig

Eftersom Bianca fyllde fyra år igår, innebär det också att jag nu varit hundägare i fyra år. Även om jag växt upp med hund och alltid haft hundar i mitt liv, så är det givetvis helt annat att själv äga en hund. Att själv ansvara över en hund. Våra fyra år har minst sagt varit innehållsrika. Jag och Bianca har gått igenom en hel massa tillsammans och hon har lärt mig så mycket, men fram för allt har jag gått igenom en stor personlig utveckling. 

Jag sitter som bäst i tåget påväg ner till Södra Finland och tänkte därför passa på att dela med mig av några saker som jag lärt mig under dessa fyra år. Givetvis har jag lärt mig massor om hundar överlag, om mig själv och hur många bra saker som helst. Jag kan omöjligt berätta allt jag lärt mig i ett enda inlägg. Jag har valt ut några specifika saker som jag anser vara några av de viktigaste lärdomarna jag tagit med mig. 

 

Glädjs åt de små sakerna & Lev i nuet

En hund lever verkligen i nuet och tar vara på livet. Livet som är här och nu. De oroar sig inte för morgondagen eller gårdagen. De går inte runt och noijar över saker, sådär som vi människor gör. De glädjs för vad de får och gör det bästa av alla situationer. En ny boll eller en enkel promenad kan göra hela din hunds dag. Det här är något Bianca har lärt mig och påminner mig om hela tiden. Hon påminner mig om att ta vara på livet och stanna upp ibland. Jag är absolut inte lika på bra på det som henne än, kanske blir jag aldrig det heller. Men jag är glad och tacksam över att hon öppnat upp mina ögon lite mera i alla fall. img 0726

Acceptera dig själv för den du är 

Både mitt självförtroende och min självkänsla har alltid varit väldigt upp och ner, mest ner. Jag har sällan varit nöjd med hur jag sett ut eller vad jag klarat av. Har svårt att tro på mig själv eller se mig själv klara av saker. Fastän jag gång på gång fått bevisat att jag kan mera än jag tror och att jag är bra precis som jag är. Bianca har lärt mig att tro på mig själv. Sedan hon kom in i mitt liv har jag blivit självsäkrare och lite snällare mot mig själv. Hon får mig dagligen att inse att jag duger precis som jag är. Hundar går inte runt och önskar att de hade lite kortare nos, längre ben eller tjockare päls. De är inte besvikna på sig själva för att de inte kan hoppa högre eller springa snabbare. Varför tar inte vi människor mera lärdom av hundarna och accepterar oss för dem vi är? img 0677

Var ärlig & Tala klarspråk

Då jag ser Bianca och hennes sätt att kommunicera ser jag en rak och ärlig kommunikation. Inga antydningar, inga hintar eller meningar begravda under andra meningar. Inget skitsnack. Hon säger och visar exakt vad hon vill eller tycker. Hon talar klarspråk. Hundar talar klarspråk. En hund läser ofta människor bättre än vad vi själva gör och att försöka ljuga för en hund är lika lönlöst som att försöka fiska i ett badkar. 

 

Förlåta mera

Hundar är inga långsinta djur. De förlåter och går vidare. Jag har nog alltid varit en rätt så förlåtande människa och vill gärna ge människor flera chanser. Det som livet med Bianca ändå fått mig att inse är att vi borde sluta irritera oss på småsaker och framför allt inte börja tjafsa om småsaker. Saker som inte betyder något. Samt att vi borde bli bättre på att inse då vi gjort fel, erkänna och be om förlåtelse samt kunna förlåta. img 0735

Förutom detta har jag även lärt mig att inte gå någonstans utan en tejprulle för kläder och hittar jag ett hundhår i maten plockar jag bort det utan att ens reflektera över det. Jag har lärt mig att vara ensam i badrummet är överskattat och har numera alltid sällskap då jag går dit. En blöt nos på kinden innan klockan åtta är lika normalt som att väckarklockan ringer. Och fastän man plockar ihop hundleksakerna ligger de snart omkringspridda igen, var så säker. Samt att hur många gånger du än kastar iväg en boll så är det lika kul varenda gång, för hunden då alltså. 

 

Vad har din hund lärt dig?

tisdag 8 maj 2018 - 08:03

En obehaglig händelse

Ofta om jag är på jobbet och sambon är hemma med Bianca brukar jag få trevliga uppdateringar om va de gör. Ett videoklipp från deras skogspromenad eller en bild då de myser i soffan. Igår då jag var på jobbet fick jag också ett meddelande, men det var inte alls lika trevligt. Jag läste det två gånger för jag tyckte det lät så konstigt det jag först läste, men det stämde. Grannens hund hade sprungit in på vår gård och skrämt Bianca.

Jag såg inte vad som hände, jag var ju inte där. Men jag har fått höra att Bianca gick ut på gården, varpå grannens ena rottweiler såg henne. Den sprang mot henne och hoppade över staketet in på vår gård. Bianca brukar aldrig utmana andra hundar, så hon hade lagt sig på rygg då den kom emot. Mannen i grannhuset fick själv komma över och dra bort sin hund från Bianca, eftersom den hade vägrat gå tillbaka självmant. 

Bianca mår bra, grannhunden skadade henne inte. Eftersom jag inte själv var på plats och såg händelsen, så kan jag egentligen inte uttala mig om den andra hunden bara var väldigt lekfull och hoppade över för att bjuda in till lek eller vad det handlade om. Det enda jag har att utgå från är mitt egna händelseförlopp jag skapat i huvudet utgående från vad som berättats. Jag tror kanske den bara ville hälsa och leka, men då en stor hund hoppar på en liten plötsligt är det såklart obehagligt.

Bianca blev säkerligen skärrad av händelsen, men visar inga tecken på att hon är rädd för att gå ut. Hundar har den bra egenskapen, de går vidare och lever i nuet. De ältar inte det som hänt eller varit. Våra grannar har båda varit över och frågat hur det gick och försäkrat sig om att Bianca mår bra, tummen upp för att dom tar sitt ansvar och för att dom tog situationen på allvar. DSC00132

Vanligen är grannhundarna och Bianca ute samtidigt, på respektive gård. Aldrig har det hänt nåt och jag har uppfattat det som att de är väldigt snälla och lydiga hundar, vilket de säkert är. Det har hänt sig att Bianca skällt på dem vid staketet, men detta var första gången någon faktiskt tog ett skutt över. 

Som hundägare är man givetvis alltid orolig för att något skall hända ens egna hund. Jag har hört så många skräckhistorier där hundar blivit attackerade, bitna och skadade av andra hundar. Misstag kan hända alla, men åter igen kommer vi tillbaka till ansvaret som följer med hund. Din hund, ditt ansvar. Jag kan inte poängtera detta för mycket, för tydligen är det en bristande kunskap hos många hundägare.

Jag är otroligt tacksam att detta inte fick värre konsekvenser är en orolig matte och en tillfälligt skärrad Bianca. Vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt. Skulle denna hund velat illa åt Bianca hade konsekvensen blivit mycket värre. Ett bett och det skulle ha kunnat sluta hur som helst. Jag får panik bara jag ens tänker på det.

Men, nu skall jag inte tänka så, utan nu skall jag tänka som en hund och leva i nuet. Det gick bra och vi kan lämna detta bakom oss. Grannarna har tagit sitt ansvar i situationen och jag litar på att de (och även vi) håller bättre koll på våra hundar i fortsättningen. Så får vi hoppas att detta var första och sista gången det hoppade in en oinbjuden gäst på vår gård. Ha en bra dag <3 

 

torsdag 26 april 2018 - 11:23

Hur är man en bra hundägare?

Jag pratar ganska ofta om att jag anser mig själv vara en bra matte för Bianca. Att jag gör allt för henne och alltid vill hennes bästa. Jag kom på mig själv en dag att jag satt och funderade över vad som egentligen gör en bra matte. Eller husse. Vad definierar en bra hundägare? Svaren är många och jag säger inte att något nödvändigtvis är mera rätt eller fel, men det finns några grundsaker jag anser definierar en bra hundägare.

 

ANSVAR

En bra hundägare skall kunna ta ansvaret en hund innebär. Ansvaret börjar redan innan man skaffar hund. Man bör läsa på ordentligt innan man skaffar hund, om hundar överlag samt om olika hundraser. Det gäller att hitta en ras som passar en själv och ens livsstil och inte bara välja en ras "för att den är söt", det är inte ansvarsfullt. Som hundägare skall man kunna ta ansvar för den lilla valpen och senare även den vuxna hunden. 

 

TID

En bra hundägare måste inse och acceptera att en hund är tidskrävande. Har man hund måste man vara beredd att avsätta sig den tiden som krävs. En hund väljer inte sin ägare och därför ligger det stort ansvar på ägaren att ta sin uppgift på största allvar. Man bör fundera noggrant innan man skaffar hund om man verkligen har tiden och orken som en hund kräver. Är man ens lite osäker kanske man bör vänta på att skaffa hund. Med hund behöver du planera din tid lite annorlunda och prioritera någon annans behov framför dina egna.

 

LÄRA KÄNNA

En bra hundägare behöver lära känna sin hund och ge den det den behöver. Alla hundar är olika och alla hundar behöver olika. Vissa hundar är avlade för jakt och andra för vallning, något man även behöver reflektera över vid val av ras. Viktigt att man tillgodoser hundens egna behov. Sedan är jag personligen av den åsikten att alla hundar behöver få både fysisk motion samt mental stimulans, oavsett ras. Att lära känna sin hund är inget man gör första veckan, det är en process som pågår hela tiden. Att förstå din hund och kunna läsa av den är viktigt och underlättar något enormt i er relation.

img 0680

Har man dessa tre saker i åtanke tycker jag man kommer långt påväg i sin uppgift som matte eller husse. Tre rätt så självklara saker, egentligen, men som tål att upprepas och tänkas över. Speciellt om man går i tankarna om att skaffa hund. 

Relationen mellan hund- och hundägare är något man konstant behöver jobba på och utveckla. Åtminstone om man vill göra det bästa utav det, tycker jag. Att skaffa hund är inget man gör och sedan rullar det på av sig själv. En hund lever endast en bråkdel av vad vi människor gör, varför skulle vi inte göra det livet till det bästa möjliga för dem? 

 

Vad tycker du är viktigt att komma ihåg och tänka på som hundägare?
Vad tycker du definierar en bra hundägare?

 

onsdag 18 april 2018 - 09:22

Om det dåliga samvetet

En av de bästa sakerna med mitt jobb är de varierande arbetstiderna. Ibland är jag ledig på dagarna, ibland kvällarna och ibland är jag ledig en helt vanlig måndag. Att dessutom ha en husse som även han har varierande arbetstider och jobbar tre-skiftes är guld. Kanske inte för relationen mellan matte och husse, men om man delar sitt liv med en hund är detta en stor fördel. Det underlättar något enormt.

Något nog alla hundägare kämpar med är tiden. Att pussla ihop tiden så att hunden inte behöver vara ensam mera än nödvändigt. Sedan använder sig vissa av tjänster som hunddagis, som givetvis också är en praktiskt lösning. Här vi bor och i Finland överlag är dock inte hunddagisar så vanliga, så vi har därför inte heller använt oss av en sådan tjänst. I Sverige är nog hunddagis mer en regel än undantag.saramariaexenia wordpress com 2

Just det här med tiden är något som grämer mig hela tiden. Skulle jag få önska fritt hade jag aldrig lämnat Bianca ensam. Jag hade tagit med henne till jobbet, gymmet, mataffären och vart jag än gick. Det är ju så jag egentligen vill ha det. Tyvärr ser verkligheten lite annorlunda ut än drömmen. Med detta följer givetvis även det dåliga samvetet. 

Det dåliga samvetet att varje morgon behöva säga "Hejdå, matte kommer snart". En litet bit av mitt hjärta slits loss, varenda gång. Detta trots att husse ofta blir hemma med henne eller kommer hem snart. Bianca är nog väldigt lite ensam hemma, jämfört med många andra hundar. Tror jag. Sällan är hon ensam en hel arbetsdag, just i och med att vi både har varierande arbetstider.

En dag hoppas jag kunna ta med henne till jobbet, det är min stora dröm. Den dagen är inte idag. Idag säger jag igen "Hejdå, matte kommer snart" och stänger dörren med en klump i magen. En bit av mitt hjärta slits loss, igen.