b2

Visa inlägg taggade med 'hundliv'

Imorgon skall Bianca opereras

Skrivet av Sara Hellström 24.11.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Imorgon är det dags. Tiden jag bokade för så länge sedan är nu här och imorgon skall Bianca steriliseras. 

Jag känner både en lättnad och nervositet inför operationen. Lättnad för att jag sen aldrig behöva oroa mig för att hon drabbas av livmoderinflammation längre. En oro jag gått och bärt på så länge nu. Nervositet för att hon skall sövas och opereras, det säger sig själv. Jag tror och hoppas att operationen lyckas utan komplikationer och att vi får hämta hem vår Bianca så fort som möjligt igen. Hon är ung och frisk så jag ser ingen orsak till att det inte skulle gå bra. 

Veterinärkliniken hon skall opereras på är en klinik jag verkligen litar på. Vi har alltid gått där med Bianca och gick även där med Selma. Nu har jag inte varit där sedan Selma gick bort, så det kommer nog bli ganska känslosamt att gå in genom deras dörrar igen.  Får en gnutta obehagskänsla nu redan då jag tänker på det. Senast jag var där stod jag vid deras betjäningsdisk och hyperventilerade, grät och hade panik. Dock hanterade dom hela den situationen väldigt bra och tog bra hand om oss och Selma ända till slutet. Morgondagen blir nog lugnare än så, på alla sätt och vis, hoppas jag verkligen. 

Bianca har opererats en gång förr, men det är flera år sedan. Det är aldrig roligt att överlåta någon som betyder så mycket för en i någon annans händer, men detta är för hennes bästa. Jag måste bara tänka så. Allt kommer att gå bra och hon kommer återhämta sig utan problem. IHåll tummarna för att morgondagen går bra för oss <3IMG 7438

 


Vad fyra år som hundägare lärt mig

Skrivet av Sara Hellström 13.06.2018 | 1 kommentar(er)

Eftersom Bianca fyllde fyra år igår, innebär det också att jag nu varit hundägare i fyra år. Även om jag växt upp med hund och alltid haft hundar i mitt liv, så är det givetvis helt annat att själv äga en hund. Att själv ansvara över en hund. Våra fyra år har minst sagt varit innehållsrika. Jag och Bianca har gått igenom en hel massa tillsammans och hon har lärt mig så mycket, men fram för allt har jag gått igenom en stor personlig utveckling. 

Jag sitter som bäst i tåget påväg ner till Södra Finland och tänkte därför passa på att dela med mig av några saker som jag lärt mig under dessa fyra år. Givetvis har jag lärt mig massor om hundar överlag, om mig själv och hur många bra saker som helst. Jag kan omöjligt berätta allt jag lärt mig i ett enda inlägg. Jag har valt ut några specifika saker som jag anser vara några av de viktigaste lärdomarna jag tagit med mig. 

 

Glädjs åt de små sakerna & Lev i nuet

En hund lever verkligen i nuet och tar vara på livet. Livet som är här och nu. De oroar sig inte för morgondagen eller gårdagen. De går inte runt och noijar över saker, sådär som vi människor gör. De glädjs för vad de får och gör det bästa av alla situationer. En ny boll eller en enkel promenad kan göra hela din hunds dag. Det här är något Bianca har lärt mig och påminner mig om hela tiden. Hon påminner mig om att ta vara på livet och stanna upp ibland. Jag är absolut inte lika på bra på det som henne än, kanske blir jag aldrig det heller. Men jag är glad och tacksam över att hon öppnat upp mina ögon lite mera i alla fall. img 0726

Acceptera dig själv för den du är 

Både mitt självförtroende och min självkänsla har alltid varit väldigt upp och ner, mest ner. Jag har sällan varit nöjd med hur jag sett ut eller vad jag klarat av. Har svårt att tro på mig själv eller se mig själv klara av saker. Fastän jag gång på gång fått bevisat att jag kan mera än jag tror och att jag är bra precis som jag är. Bianca har lärt mig att tro på mig själv. Sedan hon kom in i mitt liv har jag blivit självsäkrare och lite snällare mot mig själv. Hon får mig dagligen att inse att jag duger precis som jag är. Hundar går inte runt och önskar att de hade lite kortare nos, längre ben eller tjockare päls. De är inte besvikna på sig själva för att de inte kan hoppa högre eller springa snabbare. Varför tar inte vi människor mera lärdom av hundarna och accepterar oss för dem vi är? img 0677

Var ärlig & Tala klarspråk

Då jag ser Bianca och hennes sätt att kommunicera ser jag en rak och ärlig kommunikation. Inga antydningar, inga hintar eller meningar begravda under andra meningar. Inget skitsnack. Hon säger och visar exakt vad hon vill eller tycker. Hon talar klarspråk. Hundar talar klarspråk. En hund läser ofta människor bättre än vad vi själva gör och att försöka ljuga för en hund är lika lönlöst som att försöka fiska i ett badkar. 

 

Förlåta mera

Hundar är inga långsinta djur. De förlåter och går vidare. Jag har nog alltid varit en rätt så förlåtande människa och vill gärna ge människor flera chanser. Det som livet med Bianca ändå fått mig att inse är att vi borde sluta irritera oss på småsaker och framför allt inte börja tjafsa om småsaker. Saker som inte betyder något. Samt att vi borde bli bättre på att inse då vi gjort fel, erkänna och be om förlåtelse samt kunna förlåta. img 0735

Förutom detta har jag även lärt mig att inte gå någonstans utan en tejprulle för kläder och hittar jag ett hundhår i maten plockar jag bort det utan att ens reflektera över det. Jag har lärt mig att vara ensam i badrummet är överskattat och har numera alltid sällskap då jag går dit. En blöt nos på kinden innan klockan åtta är lika normalt som att väckarklockan ringer. Och fastän man plockar ihop hundleksakerna ligger de snart omkringspridda igen, var så säker. Samt att hur många gånger du än kastar iväg en boll så är det lika kul varenda gång, för hunden då alltså. 

 

Vad har din hund lärt dig?


Biancas födelsedag

Skrivet av Sara Hellström 12.06.2018 | 2 kommentar(er)

Det här med att köpa hus, all byråkrati kring det, packa ner sitt liv och samtidigt hinna blogga, det är helt klart en ekvation jag har svårt att lösa. Dock är det bara en kort period, så kanske både ni och jag klarar av det. Idag både måste och vill jag däremot hinna skriva några rader. Idag är det nämligen ingen vanlig dag, utan idag är det Biancas födelsedag. Hipp Hipp Hurra!

Bianca, vår lilla stjärna, fyller fyra år idag. Jag säger som jag troligtvis sagt varenda år - Jag kan inte förstå vart tiden rusar. Känns som hon varit med oss hela våra liv, samtidigt som jag minns natten hon föddes som om det vore igår. Lika sant fortfarande. 

Jag och Bianca började hennes födelsedag med en solig morgonpromenad. Jag plockade blommor längs vägkanten och hon doftade på alla härliga grässtrån (härliga enligt henne då, inte mig). Då vi kom hem försökte jag göra en blomkrans åt henne, vilket gick sådär. Den blev lite oproportonelig, för liten och Bianca vägrade bära den. Men tanken var god, även om Bianca inte uppskattade gesten speciellt mycket. 

Vi har skämt bort henne med en massa presenter, bland annat en ny boll och en ny fresbee. Den gamla fresbeen kastade jag till skogs för länge sedan och ända sedan dess har vi försökt hitta en ny motsvarande. Hennes favoritboll läcker ludd, så hon behövde även få en ny sådan. Just nu ligger hon på gräset och tuggar i sig en annan av sina presenter.DSC3

Bianca fyra år är en otroligt snäll och social hund. Kramgo, mysig och så full av kärlek. Hon är glad för allt och uppskattar allt i livet. Hon tar verkligen vara på varje dag och lever i nuet. Hon påminner oss (speciellt mig) ofta om att glädjas åt de små sakerna här i livet och vara tacksamma för det vi har. Hon är verkligen en fantastisk liten hund. 

Jag är så otroligt tacksam för att Bianca kom in i mitt liv. Jag är så tacksam att jag fått följa med henne ända från start (berättelsen om då hon föddes hittar du här). Fått se henne utvecklas och fått utvecklas med henne. Jag är så tacksam över all den glädje och kärlek hon ger oss, varenda eviga dag. Hon ger oss så många skratt, så många fina stunder. Hon gör vardagen och livet lite roligare, lite bättre och mycket mera betydelsefullt. Älskade vän. 

Grattis Bianca <3 


Svar på fråga: Hur övar man bäst inkallning med sin hund?

Skrivet av Sara Hellström 30.05.2018 | 1 kommentar(er)

Jag fick en fråga om hur man bäst övar inkallning med sin hund och om jag anser att det någonsin är för sent att lära hunden inkallning. Idag skall jag svara på den här frågan. 

Det allra första man bör lära sin hund är ögonkontakt, tycker jag. Det är mycket lättare att fortsätta all inlärning sedan då ögonkontakten fungerar, men mera om den i ett annat inlägg. Det andra jag tycker man behöver lära sin hund just inkallning.

Genom att lära hunden inkallning stärker du automatiskt bandet mellan er, eftersom du lär hunden att lyssna på dig och komma till dig. Du ger också hunden en viss frihet, i att kunna ha den lös på bestämda platser i framtiden, eftersom du vet att inkallningen fungerar. Det är en trygghet både för dig och hunden.

Att lära hunden (speciellt om det är en valp) inkallning är inte nödvändigtvis lätt. Det finns mycket i en valps liv som är mycket roligare än en matte eller husse som står och ropar. Då man tränar inkallning med sin hund finns det några saker man kan tänka på, här kommer mina fem bästa tips för hur du lyckas med inkallningen.

img 8368

1. Börja träna så tidigt som möjligt

Börja träna inkallning genast med din valp eller hund, men ta det i små steg och ha tålamod. Du kan t.ex. börja inomhus i vardagsrummet genom att locka valpen till dig och belöna då hunden kommer. Korta träningspass varje dag. Börja smått och utveckla sedan.

Då det har lyckats många många gånger inne i vardagsrummet kan du kanske gå utomhus på gården och fortsätta med att ha hunden i ett längre koppel och kalla in. Då hunden klarar av utomhusmiljön kan ni lägga till olika störningsmoment, så som andra människor, ljud eller hundar. Det är dock viktigt att gå långsamt framåt och inte kräva för mycket av hunden. Gå hellre sakta framåt och lyckas, än för fort framåt så det blir för svårt för hunden. 

 

2. Bestäm kommando

Bestäm vilket kommando du vill använda. Skall det vara "kom" eller "hit" eller något helt annat. Många använder hundens namn, det gör även jag ganska ofta. Men det är faktiskt inte att rekommendera, eftersom hundens namn är något man ropar jämt och ständigt. Det blir lätt uttjatat och hunden slutar till sist lyssna. Därför kan det vara bra att ha ett helt eget ord för inkallningen. 

Bestäm också vad kommandot betyder för dig. För mig betyder "Kom" att Bianca skall komma till mig. Medan det för någon annan kanske betyder att hunden skall komma och sätta sig på vänster sida, lägga sig framför ägaren eller något annat. Vad kommandot betyder, det bestämmer du. Tänk dock också här på att ta det i små steg, börja med att belöna då hunden endast kommer öka svårighetsgraden sakta

Då du börjar träna inkallning behöver du nödvändigtvis inte använda kommandot, eftersom hunden inte förstår vad det betyder. I början kan du använda dig av andra läten, så att hunden vill komma till dig. Då övningen börjar fungera kan du lägga till kommandot och då börjar även hunden koppla ordet med själva övningen. 

mg 0294

3. Det skall löna sig

Tänk på att det skall löna sig för hunden att komma till dig. Träning skall vara roligt och lönsamt. Om du står rakt upp och ner på golvet och muttrar "kom" eller hundens namn kommer den knappast att komma till dig. Var rolig och intressant, hunden skall vilja komma till dig. Ha roliga ljud, hoppa runt, var glad och positiv!

Här kan man också tänka på när man kallar in hunden. Att bara kalla in hunden då leken är slut, då du vill ta fast den eller koppla den leder snabbt till att hunden inte vill komma till dig. Detta eftersom den märker att inkallningen betyder slut på det roliga. Kalla in hunden, belöna och låt den gå iväg igen ett par gånger. Förstår ni vad jag menar?

 

4. Belöning

Det här hänger ihop med punkt tre. Tänk på att belöna hunden, antingen med godis eller t.ex. med hundens favoritleksak om det fungerar. Samt med ord, "Bra", "Duktigt", "Fint" osv. Personligen använder jag mig alltid av godis samt muntligt beröm och tycker det fungerar bra. Tänk på att du har gott godis (i små bitar) som hunden är villig att jobba för. Mycket viktigt!

img 8430

5. Ta tillvara de naturliga situationerna

Om valpen är påväg till dig av sig själv, belöna! Ta tillvara situationer då valpen automatiskt kommer till dig. Eller kasta en leksak en liten bit bort och belöna då valpen kommer tillbaka med den. Detta blir automatiskt en inkallningsövning och hunden lär sig att det lönar sig att gå fram till matte eller husse. 

 

För att svara på den andra frågan, är det någonsin för sent att lära hunden inkallning? Nej, det tycker jag inte. Det är aldrig för sent att lära en hund någonting. Däremot kan en valp vara lite lättare att "forma" än en vuxen hund, men jag anser också att det är en fråga om vilja och inställning. Så har du inte lärt din vuxna hund inkallning än, kör på!

Om jag slutligen summerar alla dessa tips - ha tålamod, kräv inte för mycket av hunden, ha bra belöning och var glad då ni tränar tillsammans. Det kan kännas omöjligt i vissa stunder, men det går om man är konsekvent och tränar flitigt. Att ha en hund som kommer på inkallning är också väldigt tacksamt, så det är absolut värt tiden man sätter ner. Lycka till!

 

 


En solig måndagsmorgon

Skrivet av Sara Hellström 28.05.2018

Hur härligt är det inte att få vakna till solen som smyger sig in genom sovrumsgardinerna. Ljuset, solen och värmen. Älskar sommaren! Plus en hund som smugit sig upp i sängen och ligger på ditt bröst och stirrar på dig med en viftande svans, men det är en historia för sig. 

Genast det blir lite varmare brukar jag dricka mitt morgonkaffe på terassen. Bianca brukar ligga på gräset och njuta eller bjuda upp till lek, ordet morgontrött finns inte i hennes vokabulär. Att dricka kaffe med ena handen och kasta boll med andra handen har blivit en vana. 

Att ha en egen terass med bakgård är guldvärt då man har hund, skulle aldrig byta ut det mot en lägenhet på femte våningen i stan. Det är sådan frihet att bara kunna öppna dörren och ha gräset framför sig. Vi spenderar nästan mera tid på ute på gården än inomhus på somrarna. Bianca älskar verkligen att vara utomhus, det syns långa vägar hur hon lycklig hon blir varje gång vi öppnar terassdörren.

Idag skall vi göra vår lägenhet i visningsskick, för idag skall vi nämligen visa upp den för ett flertal intresserade. Att få någonslags ordning mitt i detta flyttkaos är inte det lättaste, saker ligger överallt och lådor på hög. Samtidigt är det bra, för äntligen fick vi städat lite också. Något som inte legat så högt på prioriteringslistan den sista tiden. Men först skall vi avsluta kaffekoppen och kasta boll några gånger tilll. Njut av dagen <3 DSC02614

 ( Har ni förresten sett min fantastiska kaffemugg? Den är verkligen som gjord för mig, bästa muggen! Husse har en likadan, fast med annan text då såklart. )


Vad är du stoltast över att du lärt din hund?

Skrivet av Sara Hellström 23.05.2018

Jag har fått flera intressanta frågor av er under de senaste dagarna. Det gör mig väldigt glad då ni frågar saker eller berättar er syn på saker och ting. Så tusen tack och fortsätt gärna med det, jag lovar att jag svarar på allt enligt bästa förmåga. (eller kanske inte alls, men alla sakliga frågor och funderingar). 

Frågan jag tänkte svara på idag lyder såhär -

 

" Vad är du nöjdast / stoltast över att du lärt din hund? "

 

För mig är det väldigt viktigt att ha en hund som fungerar i min vardag. En hund som jag kan ta med mig och som kan leva livet jag lever. Bianca är min första egna hund, som jag uppfostrat alldeles på egen hand, men jag är uppvuxen med hundar och har alltid haft hundar i mitt liv. Jag anser mig därför ha rätt så bra koll då det handlar om hunduppfostran, hundträning o.s.v.

Då Bianca var valp var jag noga med att genast börja träna med henne, socialisera henne och miljöträna henne. Bianca kan en hel massa och är rätt så lydig. Jag anser mig ha ganska bra kontroll på henne och jag vet att den kunde bli ännu bättre, om jag bara lade manken till. 

Bianca är otroligt snabblärd och jag tror inte det finns några som helst gränser för vad man kan lära henne. Hon älskar att träna och älskar att lära sig nytt, så hon kan en hel del. Varje gång hon lär sig ett nytt trick eller varje gång vi går en ny kurs och testar på en ny gren blir jag stolt. Stolt och imponerad. 

Det som jag ändå är stoltast och nöjdast över då det gäller Bianca är att hon fungerar i vardagen. Att jag, genom min uppfostran, har format henne till en hund som fungerar i våra liv. Givetvis är hon ju den hon är i grund och botten, men hon måste ju även ha formats utav sättet jag uppfostrat och levt med henne. Tillsammans har vi blivit de bästa versionerna av oss själva.

Jag är stolt över att hon idag är en stabil och trygg hund. Att hon är lätt att ta med sig till andra människors hem, nya platser och miljöer. Vi kan gå på café tillsammans, besöka våra vänner, åka både tåg, buss och båt tillsammans. Jag behöver aldrig fundera över hennes beteende då vi åker någonstans, jag vet hur hon fungerar.

Jag är stolt över att hon lyssnar och litar på oss, att vi vet vad som är bäst för henne. Jag är stolt över hur duktig, modig och snäll hon är. Hennes sätt att vara. Hur hon anpassar sig till nya situationer och miljöer, människor och hundar. Varenda dag är jag så stolt, imponerad och fascinerad över henne. Över hennes personlighet och hennes sätt att vara. 

 

Jag är stolt över den hon är, Min Bianca.


mg 0309

 

 


Glimtar ur vår vardag

Skrivet av Sara Hellström 22.05.2018

Senast då jag visade er några vardagsglimtar från mina instastories, så verkade ni gilla det. Tänkte därför köra ett liknande inlägg idag. Alla bilder är från förra veckan och speglar ganska bra hur vår vecka såg ut. Lite sjukdom, mycket tid ute på gården.

Vi hade tur att jag och Biancas husse råkade jobba om varann förra veckan, då Bianca var tvungen att ha kragen på sig. Bianca behövde endast vara ensam någon knapp timme, vilket kändes skönt. Trots att Bianca inte brydde sig speciellt mycket om den här kragen, så blev det såklart ändå en klump i magen då hon tittar på en sådär. Hatar att lämna henne, hatar ännu mera att lämna henne med den där blicken. Även om det var för en kort stund.

Andra bilden är från vår madrass på golvet, där vi har sovit en vecka och sover fortfarande. Inatt var faktiskt första natten som Bianca fick sova utan krage, men vi sov tillsammans på madrassen ändå. Vi har haft det så mysigt, så jag har svårt att slita mig och innerst inne tror jag husse tycker det är ganska skönt att ha sängen för sig själv också. Vi får se när vi återgår till det normala, om vi återgår. Bianca är i alla fall väldigt nöjd över varje natt som jag sover på golvet. 

instastories 7

Förra veckan hade jag en riktigt skön vecka, trots vår lilla sjukling. Jobbade dagsskifte och spenderade kvällarna på gården med Bianca. På onsdagen var det riktigt varmt ännu då jag kom hem, så jag och Bianca tog en liten afterwork på gården. Fotbad, fotvård och ett glas rosé. Bianca förstod inte riktigt varför hon inte fick plaska i mattes fotbad, men gav upp till sist och lade sig till ro på gräset. En superhärlig kväll, tror vi satt ute i fyra timmar innan vi gick in för kvällen. 

instastories 6

Vårt fredagsmys såg ni egentligen redan i fredags inlägget, men på bilden till vänster ser du hur alla våra morgnar såg ut förra veckan. Kaffe och frukost på terasstrappan. Kan man starta sin morgon på ett bättre sätt? Skulle ha väldigt svårt att byta bort detta .Att bara kunna öppna dörren och ha gräsmattan framför fötterna, guld värt!

Bilden till höger är från vårt fredagsmys, då jag och Bianca bäddade ihop en myshörna på terassen där vi tänkte sitta och äta gott hela fredagskvällen. Dock blev fredagsmyset förflyttat till sambons hemgård, där vi satt med hans mamma på deras terass. Vilket var minst lika bra, om inte bättre. 

instastories 5

Jag kan konstatera att vi har en riktigt bra vecka och helg bakom oss. Den här veckan blir nog minst lika bra, tror jag. Bianca är frisk, vädret är suveränt och allting känns bara riktigt riktigt bra. Hoppas ni alla får en trevlig vecka <3 

 


Fredagmys deluxe

Skrivet av Sara Hellström 18.05.2018

Trevlig fredag, gott folk! Ja, det är faktiskt fredag igen. Jag kom precis från jobbet, via affären på lite uppköp och nu sitter jag på terassen med sol på himlen. Sämre kunde man definitivt ha det. Jag har haft en riktigt bra vecka och har nu tre lediga dagar framför mig. Känns helt fantastiskt. Såå härligt!

Efter jobbet åkte jag och inhandlade en skumppa flaska, åt mig själv. Hade delat den med Bianca om hon kunde dricka sådant, men det är nog bättre att hon står över. Jag och Bianca har precis bäddat ihop en liten myshörna här på terassen. Där skall vi sitta ikväll och dricka min skumppa, äta jordgubbar och massa annat gott. Ikväll njuter vi av livet och allt vad det har att erbjuda.

På tal om Bianca, hon mår mycket bättre. Hon äter ännu antibiotika och vi behandlar såret med lite sårputs och krage på huvudet, men hon är sig själv igen och såret blir bättre för varje dag som går. Vi hoppas hon slipper kragen snart, även om hon inte verkar ha några större problem med den. Lite springer hon in i väggarna här hemma med den, men annars går det bra. 

Jag försöker verkligen bli bättre på att göra saker och ting i ett lugnare tempo, leva i nuet och ta vara på kvällar som denna. Att skåla in en ledig helg med ett glas skumpa är väl en bra början?

 

Hur ser ert fredagsmys ut?

DSC02376


En morgon på dejouren

Skrivet av Sara Hellström 14.05.2018 | 1 kommentar(er)

Igår var en dag fylld med morsdagfirande för många, för mig skulle det vara en helt vanlig arbetsdag, men riktigt så blev det inte. Vi började morgonen med att åka in till veterinär dejouren i Laihia. Det var många tårar och en riktigt obehagligt start på vår söndag.

Jag vaknade av att Bianca låg i sin säng och flåsade kraftigt. Det var väldigt varmt i sovrummet, så jag tänkte att hon säkert har varmt. Jag tyckte dock det var lite märkligt att hon inte flyttade sig till golvet, som hon vanligen gör. Jag steg upp med henne och gick ut på gården. På gården la hon sig på gräsmattan och började tvätta sig, vägrade göra något annat. 

Min första tanke var att hon säkert fått löptid, men så var inte fallet. Långt nere på hennes mage (är ingen expert på hunden anatomi, men i ljumsken typ) hittade jag ett mycket märkligt sår, som ett hål. Ett riktigt äckligt hål med var, blod och bara grymt äckligt. Jag hade absolut ingen aning om vad detta var, men jag såg att Bianca hade ont och var väldigt besvärad.

DSC3

Som alltid då det gäller Bianca, så ringde jag genast till mamma. Dels är mamma en kunnig hunduppfödare, men hon är även djursjukvårdare. Guld värt! Därefter ringde jag dejouren och fick en tid till Laihia. Jag, Biancas husse och Bianca åkte iväg ganska direkt. Fick ringa jobbet, som tack och lov lät mig komma in lite senare så jag hann vara med hos veterinären. Det är verkligen inte alla arbetsplatser som är så flexibla som min och så förstående, då det kommer till ens privatliv. Otroligt tacksam för det!

Då det kommer till Bianca är jag väldigt känslig. Man hinner tänka tusen tankar innan man är framme hos en veterinär. Jag gjorde allt för att hålla mig lugn och sansad, men inombords höll jag på att gå sönder. Jag grät och panikerade om vartannat. Mitt hjärta brister av att se henne ha ont. Jag hatar det! Jag skulle göra vad som helst för att kunna ta över det, så att hon skulle slippa. Vad som helst. 

Bianca har varit med om en hel del i sitt unga liv, så jag vet att hon döljer sin smärta in i det sista. Jag såg på henne att hon hade ont och kände sig väldigt besvärad av såret då vi väntade på att slippa in till veterinären. För att göra en lång historia kort bedömde veterinären att Bianca troligen stött sig på en kvist eller liknande i skogen. Jag köper inte den bedömningen, eftersom detta inte är ett riv- eller skrapsår. Jag har mina egna teorier, men tror stark att detta har varit/är någonslags böld som gått sönder. Jag tror inte den uppkommit av en kvist i skogen. 

DSC2

Trots att jag och veterinären har delade åsikter fick Bianca i alla fall en antibiotika kur och en krage att ha runt huvudet. Såret skall läka av sig själv, så länge vi låter det vara och ger henne medicinen hon behöver. Efter veterinärbesöket åkte jag till jobbet och även om jag hade tankarna på annat håll så gick det helt okej, eftersom Bianca var hemma i goda händer med sin husse.

Just nu mår Bianca bra, hon accepterar kragen otroligt bra och verkar inte ha så ont för tillfället. Hon anpassar sig så otroligt bra och är en kämpe, vår lilla tjej. Jag är så otroligt stolt över henne hur bra hon hanterar och finner sig i allting. Helt fantastisk är hon. Vi är väldigt glada att det inte var något allvarligare och hoppas på att det läker fort, så att hon slipper ha kragen på sig.

Under natten var hon lite orolig och ynklig, hon hittade ingen ro att sova och ville vara nära mig hela tiden. Så jag lade en madrass på golvet där jag bäddade ner oss båda, där sover vi nu tills hon är bra igen. Vad detta sår beror på eller hur det har uppkommit kanske vi aldrig får veta, men vi hoppas hon blir bra snabbt <3

 


En kaosartat morgon och en lugn morgon

Skrivet av Sara Hellström 30.04.2018

Som hundägare finns det lugna och sköna morgnar. Mysiga morgnar. Sedan finns de andra morgnar, då man knappt hinner slå upp ögonen innan det är full fart i glaset. I lördags då jag och Bianca steg upp var det just en sådan morgon. Jag hade sovit dåligt och hade arbetsdag framför mig, hoppades på en lugn stund då jag steg upp. Det fick jag inte.

Det verkligen spratt i benen på henne och hörseln hade hon glömt i sängen. Jag och Bianca stiger oftast upp först medan husse drar sig lite längre. Jag släppte ut henne på gården under tiden jag kokade kaffe, med påföljden att det blev både fasan- och kattjakt. Och ett möte med grannens hundar.

Vi har mycket fasaner i området här vi bor och de drar sig inte för att stå på ängen och gala. Bianca brukar försöka säga åt dem, men de bryr sig inte. Katter finns det också mycket av och den här morgonen strök sig en katt på andra sidan staketet. Inte heller den brydde sig nänmvärt om Biancas vallande fram och tillbaka. Efter att Bianca gett upp på fasanen och jag fått katt vallandet under kontroll kunde man tro det skulle lugna sig.

Då bestämde grannens hundar (snälla sådana) sig för att springa fram till vårt staket med ägaren hack i häl. Jag antar det var Bianca som lockade fram dem, eftersom hon också först sprang mot dem, men vände snabbt då hon insåg att där kom två hundar och en ägare mot henne. Det händer ibland att Bianca och grannens hundar vill hälsa vid staketet och ingen egentlig fara med det. Men jag tror varken jag eller grannen uppskattar att de rusar mot staketet skällande båda två då de ser varann. Något vi nog båda försöker styra av.

Innan kaffe ens var klart, innan Bianca kissat och jag fått på mig strumpor hade vi alltså både skällt ut en fasan, vallat en katt längs staketet och lite skeptiskt nästan hälsat på grannens två hundar. Skall, fasanskrik, katt mjauande, en puttrande kaffekokare i bakgrunden som skriker efter mig och en hund som inte lyssnar överhuvudtaget. För mycket för en stackars hundmatte en lördagsmorgon.

Idag har vi däremot en betydligt lugnare morgon. Tredje koppen kaffe på gång, solen skiner och Bianca har hittat sin hörsel igen. Vi skall se ett avsnitt av någon helt meningslös serie för att sedan njuta av en ledig start på veckan med en långpromenad i det härliga vårvädret. Trevlig måndag <3 DSC02056