Visa inlägg taggade med 'kärlek'

måndag 12 november 2018 - 16:43

Selma är friskförklarad

Senast jag skrev hade vi sjukstuga här hemma. Selma höll på att återhämta sig från sin lilla operation och jag gjorde allt för att hon skulle ha det så bra som möjligt under sin återhämtningsperiod. Nu kan jag glatt meddela att hon är friskförklarad. Förra veckan var vi till veterinären för att ta bort stygnen och även om vi själva tyckte såret hade läkt bra, så var vi lite nervösa över vad de skulle säga på veterinärkliniken.

Vi packade in hela familjen i bilen och åkte iväg till kliniken. Selma sjöng hela vägen och Bianca låg mest och funderade vad Selma höll på med. Då vi satt där i väntrummet, min lilla familj och jag, kände jag mig plötsligt så överröst av tacksamhet. Tänk att denna man, denna hund och katt är min familj. Kunde inte önska mig något annat. 

En djurskötare kom och kallade in oss och tyckte det var bra att storasyster Bianca hade fått komma med som moraliskt stöd. Även om hon var lite otålig och tyckte nog hon borde ha fått mera uppmärksamhet än vad hon fick just då, men hon fann sig ganska snabbt i situationen. Djurskötaren började putsa Selmas sår och klippte sedan bort stygnen. Selma låg på bordet och putsade sina tassar och skötarens händer, helt lugn. 

Selma fick beröm flera gånger för hur duktig hon var och vi fick beröm för att vi skött såret så bra som vi hade. Det hade verkligen läkt så mycket bättre än vad vi kunnat hoppas på. Det som tio dagar tidigare var ett stort hål, ett köttsår, var nu ett litet rött streck på hennes kropp. Otroligt. 

Då skötaren sade att Selma är friskförklarad och att hon nu får gå ut igen och inte behöver ha någon tratt på huvudet drog både jag och sambon en suck av lättnad. Även om Selma klarat allting riktigt bra och inte trotsat det minsta, så visst var det skönt att få återgå till det normala igen. Inga mediciner, ingen sårvård och en katt som får vara katt igen. 

Då vi satt i bilen påväg hem igen kände jag åter igen sådan lycka över att den här familjen är min. Min friska, fina, fantastiska familj <3 


DSC04377

 

tisdag 12 juni 2018 - 16:00

Biancas födelsedag

Det här med att köpa hus, all byråkrati kring det, packa ner sitt liv och samtidigt hinna blogga, det är helt klart en ekvation jag har svårt att lösa. Dock är det bara en kort period, så kanske både ni och jag klarar av det. Idag både måste och vill jag däremot hinna skriva några rader. Idag är det nämligen ingen vanlig dag, utan idag är det Biancas födelsedag. Hipp Hipp Hurra!

Bianca, vår lilla stjärna, fyller fyra år idag. Jag säger som jag troligtvis sagt varenda år - Jag kan inte förstå vart tiden rusar. Känns som hon varit med oss hela våra liv, samtidigt som jag minns natten hon föddes som om det vore igår. Lika sant fortfarande. 

Jag och Bianca började hennes födelsedag med en solig morgonpromenad. Jag plockade blommor längs vägkanten och hon doftade på alla härliga grässtrån (härliga enligt henne då, inte mig). Då vi kom hem försökte jag göra en blomkrans åt henne, vilket gick sådär. Den blev lite oproportonelig, för liten och Bianca vägrade bära den. Men tanken var god, även om Bianca inte uppskattade gesten speciellt mycket. 

Vi har skämt bort henne med en massa presenter, bland annat en ny boll och en ny fresbee. Den gamla fresbeen kastade jag till skogs för länge sedan och ända sedan dess har vi försökt hitta en ny motsvarande. Hennes favoritboll läcker ludd, så hon behövde även få en ny sådan. Just nu ligger hon på gräset och tuggar i sig en annan av sina presenter.DSC3

Bianca fyra år är en otroligt snäll och social hund. Kramgo, mysig och så full av kärlek. Hon är glad för allt och uppskattar allt i livet. Hon tar verkligen vara på varje dag och lever i nuet. Hon påminner oss (speciellt mig) ofta om att glädjas åt de små sakerna här i livet och vara tacksamma för det vi har. Hon är verkligen en fantastisk liten hund. 

Jag är så otroligt tacksam för att Bianca kom in i mitt liv. Jag är så tacksam att jag fått följa med henne ända från start (berättelsen om då hon föddes hittar du här). Fått se henne utvecklas och fått utvecklas med henne. Jag är så tacksam över all den glädje och kärlek hon ger oss, varenda eviga dag. Hon ger oss så många skratt, så många fina stunder. Hon gör vardagen och livet lite roligare, lite bättre och mycket mera betydelsefullt. Älskade vän. 

Grattis Bianca <3 

måndag 21 maj 2018 - 10:45

Min lilla krigare

Förra söndagen hade vi en riktigt obehaglig start på morgonen. Vi började dagen på dejouren i Laihia. Nu, över en vecka senare tänkte jag uppdatera er lite om läget här hemma hos oss. 

Bianca mår mycket bättre, redan dagen efter var så gott som sig själv igen. Såret har läkt väldigt fint och nu är det i princip helt läkt. Hon har ännu en dag kvar av sin antibiotika kur och vi har ännu kragen på huvudet då hon är ensam eller nattetid. Hon har inte ont och stör sig heller inte på såret längre. På tal om krage, då jag och Bianca var ut och promenerade med Daniela här om dagen slog det mig att alla kanske inte vet vad kragen är till för. Den hindrar alltså henne från att putsa såret. Tack vare plastkragen slipper hon inte åt att tvätta såret så därför har man en sådan på djur med sår och liknande. 

Bianca har klarat detta så fantastiskt bra. Första natten var hon lite orolig, så jag har ändå sedan dess sovit med henne på golvet på en madrass. I början gillade hon såklart inte då vi putsade såret, men till och med det har gått bättre nu. Hon har varit precis lika glad och sprallig som hon vanligtvis är, trots en krage på huvudet. Hon har inte riktigt förstått att hon inte är lika smidig som vanligt med kragen, så hon har gått in i lite dörrar och väggar här och där. Förutom det har det inte varit några som helst problem. DSC4

Varje natt då vi har satt på kragen, har hon kommit emot mig med en viftande svans och en glädje i ögonen. Lika glad som alltid. Lika tacksam som alltid. Trots att hon fått en plastkrage runt halsen, fortfarande skänker hon oss samma glädje och samma kärlek. 

Som jag redan skrev tidigare har Bianca varit med om ganska mycket i sitt unga liv (fyller fyra år) och varje gång imponerar hon på mig stort. Hon klarar av vad som helst med bravur. Hon finner sig i de märkligaste situationerna och accepterar det från första stund. Förutom detta vi nu gått igenom har hon haft både urinvägsinfektion, ögoninflammation, allvarlig kronisk magkatarr som vi kämpade med i över ett års tid samt att hon blivit opererat i båda bakbenen för något som kallas slipped tendon. Plus att de dragit ut en tand på henne. Allt detta har hon klarat så fantastiskt bra. 

Jag är otroligt glad att Bianca är så stark och stabil som hon är, eftersom jag själv inte anser mig vara det. Inte då det kommer till henne i alla fall. Jag bryter lätt ihop då Bianca mår dåligt och skulle det inte vara för hennes styrka skulle jag nog inte alls klara det lika bra. Då jag ser hennes styrka och vilja blir jag så stolt, så imponerad. Hon ger mig styrka att kämpa tillsammans med henne. 

Min lilla krigare. Så liten, men så stark och modig. 

onsdag 9 maj 2018 - 09:19

Min mamma

Snart är det morsdag, alla mammors dag. Idag tänkte jag därför passa på att fylla i Sevendays blogglista för den här veckan, vilken nämligen handlar om mammor. 

Mammor är starka, osjälviska och fantastiska personer. Jag imponeras av många mammor och de fantastiska jobb de gör. 

En mamma jag ser upp till är givetvis min egen mamma, men jag har även fått ha en extra mamma med mig större delen av mitt liv. Att ha haft en styvmamma, som jag dessutom alltid kommit bra överens med, har varit guld värt i många lägen. 

Jag som mamma skulle vara, om jag någon dag blir mamma hoppas jag att jag ens blir lite liknande som min egen mamma. Lika hjälpsam och godhjärtad, alltid finnas där och stötta oavsett vad. 

Det bästa med min mamma är att man kan alltid räkna med henne, alltid! Oavsett om det är tidigt på morgonen, mitt i natten eller mitt i hennes arbete så finns hon där. Man kan alltid lita på henne. Hon sätter alltid oss, sina barn, först. Det märker vi nog båda tydligt av och jag kan nog tala för oss båda då jag säger att det är något vi är otroligt tacksamma för. Hon hjälper och stöttar oss i allt, oavsett vad.DSC02140

En sak min mamma lärt mig, hon har nog lärt mig massor. Jag har växt upp med henne och det är hon och hennes uppfostran som format mig till den jag är idag. Mamma har alltid låtit mig veta vad hon tycker, men låtit mig ta mina egna beslut i livet.

Hon har lärt mig massor om hundar och hur man uppfostrar, tränar och tar hand om djur överlag. Hon har lärt mig om fotografering. Hon har lärt mig att man skall behandla andra så som man vill bli behandlad själv. Hon har lärt mig att man skall vara ödmjuk och rättvis. Hon har lärt mig om livet. Hon har lärt mig vara en snäll, hjälpsam och god människa. Mamma lär mig fortfarande saker hela tiden, är det något jag undrar över så har mamma oftast svaret.

På så sätt liknar jag min mamma, till utseendet säger många att jag är pappas flicka och liknar på pappa. Jag tror att jag har samma vilja att hjälpa andra som mamma har och hundintresset har absolut kommit från mamma. Intresset för djur och speciellt hundar är något vi alltid delat. Jag och mamma blir också båda lika glada då vi fyndar något på erbjudande eller rea, haha. Det är så roligt då vi går i affärer tillsammans och vi båda fastnar vid alla "erbjudande" skyltar. Jag är nog lik min mamma på många vis, mera än vad jag själv ser.

Det här borde alla mammor ha rätt till, en dag ibland då de får fokusera på sig själva och sätta sig själva på första plats. Bara tänka på sig själva och slappna av. Göra något de själva vill. 

Så firar jag morsdag, jag firar morsdag på jobbet, precis som ifjol. Dock kommer jag att träffa min mamma dagen före, eftersom min brorson har dop då. 


En hälsning till en speciell mamma - Mamma, du är bäst och jag älskar dig <3 

fredag 27 april 2018 - 09:30

Snart har vi en 4-åring

Om mindre än två månader fyller Bianca fyra år. Fyra år! Jag var faktiskt tvungen att dubbelkolla om det inte var så att hon endast fyller tre, men nej. Hon fyller fyra år. Det är lite blandade känslor över hennes inkommande födelsedag. Dels har hon utvecklats (och fortsätter utvecklas hela tiden) till en fantastisk vuxen hund som blir mera mogen och mer världsvan för var dag som går, men samtidigt är det skrämmande hur snabbt det går. 

Jag minns bokstavligen natten hon föddes fortfarande, i detalj. Minns exakt dagen hon flyttade hem till mig och allt annat vi gått igenom. Som valp var hon ibland så jobbig så jag stängde in mig badrummet och räknade ner från tio. Där imellan var hon så underbar och helt perfekt. Trots vår turbulenta resa tillsammans har vi varit ett oklanderligt team sedan dag ett. Det har alltid varit hon och jag. Hur klyschigt det än låter, så har hon spelat en stor roll i hela det här "hitta mig själv" resan jag genomgått sedan hon kom in i mitt liv. Med henne vet jag idag vem jag är och vad jag vill. img 0206

img 0195

img 0180

Tänk att den här lilla krabaten på endast ett par hundra gram snart fyller fyra år och har fått en sådan stor plats i våra liv och hjärtan. En helt fantastisk resa vi har både bakom oss och framför oss. Jag är säker på att hon kommer att fortsätta förgylla våra dagar och imponera på oss ännu mera än vad hon redan gjort. 

Jag önskar jag kunde berätta för henne hur stort avtryck hon gjort på oss båda. Och även på andra utanför vår familj. Även om jag inte kan säga henne med ord vi båda förstår, så tror jag nog hon vet. Varje dag berättar vi för henne hur älskad och viktig hon är. Vad hon betyder för oss och framför allt mig. Det är hon och jag, det har det alltid varit och det kommer det alltid att vara, oavsett vad. 

tisdag 17 april 2018 - 09:15

Om vi pratade samma språk i fem minuter

Häromdagen kom jag över en väldigt intressant frågeställning som löd såhär, Om du och din hund pratade samma språk i fem minuter, vad skulle du säga?

Så intressant att tänka på sådana här saker. Det går att vrida, vända, fundera och analysera på frågan i all evighet. Även om jag tycker att min och Biancas kommunikation fungerar bra och att vi förstår varann förvånansvärt bra, så vore det ju fantastiskt om man hade möjligheten att prata med varann genom ett gemensamt språk. Om man då endast hade fem minuter, vad skulle man säga? Det finns så mycket man skulle vilja, borde eller behöva säga. Hur skulle man kunna välja vad som är viktigast. Vad man skulle sätta tiden på. Jag har funderat mycket på detta och jag har kommit fram till vad jag skulle säga. 

IMG 2

Om jag och Bianca pratade samma språk i fem minuter skulle jag först ägna en hel minut åt att berätta hur mycket hon betyder för mig. Hur älskad hon är och hur tacksam jag är över att få dela mitt liv och vardag med henne. Jag tror hon redan vet och förstår hur mycket jag älskar henne, men det är ändå något jag skulle behöva få säga med ord som vi båda förstår.

Det mesta av tiden skulle jag sätta på att fråga henne om det finns något jag kan göra annorlunda, för att hon skall få det bättre. Jag skulle fråga henne om det finns något jag behöver veta för att ge henne det bästa jag kan. För att göra hennes liv till det absolut bästa livet. Om det finns något hon försökt säga mig, men som jag int förstått.

De sista sekunderna skulle jag spendera på att berätta åt henne att alltid hållas nära mig och att saker som bilar, ormar och vargar är farliga. Och om jag tar henne till en veterinär är det endast för hennes eget bästa. Att jag alltid vill henne väl och sätter hennes välmående på första plats.

Om du och din hund pratade samma språk i fem minuter, vad skulle du säga? Dela gärna med er av era tankar. Om jag får tillräckligt många svar, så kanske jag kan sammantälla allt i ett helt eget inlägg. Det vore väl kul!

onsdag 14 februari 2018 - 11:37

Min bästa vän

Idag är det Alla Hjärtans Dag, vilket för mig egentligen är som vilken annan dag som helst. Trots det, tycker jag att det är en ypperlig dag att skriva ner några ord om min allra bästa vän, Bianca.

Bianca var en efterlängtad tjej, det känns som jag har väntat på henne hela livet. Hoppats, drömt och önskat. Natten då Bianca kom till denna värld var det genom ett akut kejsarsnitt, där vi tyvärr var inställda på att varken Bianca eller hennes bror skulle klara sig. Men glädjetårarna var många och lyckan var enorm då sköterskan kom ut med min tjej invirad i en handduk och sade att hon mår bra. Hon var så liten, så skör men ändå så stor och stark. En kämpe. Endast några minuter gammal hade jag henne i min famn och därifrån har vi fortsatt, sida vid sida. 

Jag har alltid känt väldigt starkt att Bianca och jag är menade för varann. Vi förstår varann och delar något som ingen annan riktigt kan förstå. Ibland känns det som att vi har ett fysiskt band imellan oss, som ingen kan kapa. Som ingen heller kan se eller förstå, bara vi.

Bianca får mig att må bra. Att få dela min vardag och mitt liv med henne gör mig lycklig. Genom henne har jag funnit vänner. Vänner jag hoppas skall finnas med mig genom hela livet. Genom henne har jag hittat mig själv, vem jag är och vem jag vill vara. Hon får mig att skratta varenda dag. Hon får mig att känna mig älskad och viktig. Hon lyssnar och finns där.

Jag är tacksam över varje dag vi har tillsammans. Varje stund. Ibland har jag svårt att förstå att jag levt en vardag utan henne, det känns så självklart att hon alltid har funnits och skall finnas vid min sida. Att vi hör ihop. Bianca är så mycket mera än en hund för mig, mera än ett husdjur. Min bästa vän, min själsfrände. Hon ger mig ett helt liv fyllt av massa obeskrivliga känslor. Härliga känslor. Så mycket mera än bara kärlek. Så mycket mera än bara en hund.

Älskade vän, Tack för att du finns <3 

IMG 5398