b2

Visa inlägg taggade med 'kärlek'

En dag med många betydelser

Skrivet av Sara Hellström 30.06.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Igår fyllde jag år, Grattis till mig!

Trots att vi var bortbjudna på flera fester, så hade jag denna gång bestämt mig för att tänka på mig själv och göra ett beslut helt utgående från mina egna känslor. Så, jag firade min egen födelsedag hemma med min familj. Precis som jag önskade och ville. Jag kunde inte ha fått en bättre dag.

Vet inte vad det är med födelsedagar, egentligen är det ju som vilken annan dag som helst såhär i vuxen ålder. Ändå har man lite extra spänning i kroppen och man går runt med en förväntan och iver hela dagen.  Eller är det bara jag som fortfarande känner så vid ålder 29? Redan då jag vaknade på morgonen kände jag mig så glad. Fick vakna bredvid en skrattande Tova och en glad Bianca. Två glada, härliga flickor. Mina flickor. 

Vi låg kvar i sängen ett bra tag och bara myste. Därefter kom sambon ner och jag fick både blommor och presenter. Läste kortet som följde med och började gråta. Att se alla tre namn på kortet och "Vi älskar dig", det gjorde mig så rörd. Tänk att jag har en familj som älskar mig. Vi gjorde frukost tillsammans och njöt av en riktigt långfrukost med massa gott. Jag älskar frukost och det är definitivt den bästa måltiden, speciellt om man har mycket mat och får sitta och äta länge. 

Sambon frågade vad jag ville göra på dagen och egentligen hade jag bara en sak jag önskade. Att gå en långpromenad med familjen, så det gjorde vi. Gick, pratade och umgicks. Det blir så lätt att man lite glömmer varann i vardagen och bara svischar förbi varann, så det var riktigt härligt att bara få gå och prata med vacker natur omkring sig. Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 73Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 176Då vi kom hem lagade vi mat, samma mat vi åt för ett år sedan. Faktum är att det var inte bara min födelsedag igår, det var även exakt ett år sedan vi flyttade in i huset och exakt ett år sedan vi hämtade vår lilla Selma. Ett år senare bor vi fortfarande i huset, men har ingen Selma med oss längre. Däremot har vi en liten Tova istället. Livet och dess förändringar.

Dagen avslutades med tårta och kaffe med svärföräldrarna. Då de hade åkt hem och vi satt kvar vid köksbordet såg jag på Tova och började gråta igen. Glädjetårar. Jag var så grymt känslosam. Vet inte om det var spökande mammahormoner, att dagen hade så många betydelser eller om det bara var ren och skär lycka som visade sig så. 

Tova satt och skrattade och log. Hon var så söt och jag kände sådan glädje över dagen. Jag har en dotter, en fästman och världens finaste hund. Bor i ett fantastiskt hus och trivs med allt för tillfället. Jag är så lycklig nu.Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 207Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 446Som pricken över i:et fick vi äntligen fotona från vår fotografering vi hade med Rebecka Hägert för två veckor sedan. Då var det åter igen svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag fick ett presentkort till babyshower present och för två veckor sedan kom Rebecka äntligen hem till oss och förevigade så många fina stunder. Jag skall skriva ett skilt inlägg om det, men i detta inlägg ser ni några smakprov från den fotograferingen. Rebecka tar så vackra bilder, jag blev helt mållös då jag tittade igenom bilderna! Här kommer du till hennes hemsida ifall du vill veta mera om henne. 

Idag lever jag vidare på mitt glädjerus och mår bra. Så bra. Hoppas ni alla också haft en lika fin helg som mig. 


Vi har fått en dotter

Skrivet av Sara Hellström 15.04.2019 | 4 kommentar(er)

Det var ett tag sedan jag skrev sist och jag ser också att mitt allra senaste blogginlägg försvann i och med Sevendays nya uppdateringar. Men det gör ingenting, nya tag härifrån!

Som många av er säkert redan gissat så är nu min gravidmage ett minne blott och vår dotter är här. Vi har fått en dotter! Hon blir tio dagar idag, vilket betyder att hon kom precis punktligt på den beräknade dagen. Vi lever i en bebisbubbla och det har nog inte riktigt sjunkit in att vi är föräldrar och har en dotter på utsidan av magen istället för på insidan. Känslorna svallar och det har varit mycket glädjetårar, men även oroliga tårar. Man vill så gärna kunna allting direkt och sätter kanske lite för hög press på sig själv. 

De senaste tio dagarna har varit de mest omtumlande, men också de mest fantastiska dagarna någonsin. Det är mycket nytt att ta in och trots att vi vetat så länge att hon skall komma, så var det såklart ändå en stor omställning. Fortfarande känns det lite som vi lånar någon annans barn och snart är den här drömmen över. Svårt att förstå att hon verkligen är vår.DSC06471Allting gick jättebra och jag ser tillbaka på förlossningen som en väldigt fin upplevelse. Trots smärta, så hade vi väldigt roligt hela vägen och kämpade på som ett team. Hade nog inte kunnat önska mig något annorlunda. Det var nog så nära min drömförlossning det bara kunde vara. Allting förlöpte framåt i bra takt och personalen fick mig att känna mig väldigt trygg och omhändertagen under hela förlossningen. Jag förstod nog inte riktigt vad som hände innan jag hörde barnmorskan säga " Jag ser mörkt hår ". En gnutta rädsla, men mest iver och lycka kände jag då. Tjugo minuter senare hade jag henne i mina armar. Nästa fyra kg och hela 53 cm kärlek i min famn.

Det är otroligt häftigt vad kroppen klarar av och jag är så imponerad och fram för allt stolt över mig själv och min egna kropp. Kände mig som världens starkaste kvinna efter förlossningen. En kvinna som klarar vad som helst! Min kropp visste precis vad den skulle göra, jag litade till fullo på den och det gick så bra. Det var utan tvekan den mäktigaste och häftigaste upplevelsen någonsin. I slutskedet minns jag att jag tänkte "Aldrig mer", men redan då jag satt med henne i min famn tänkte jag "Igen, igen, igen..".

Min kropp har återhämtat sig otroligt snabbt och bra. Knappt så jag tror jag födde ett barn för bara tio dagar sedan. Att nu kunna röra sig obehindrat, utan smärtor, är så skönt! Visst känns det lite konstigt att inte ha den där stora magen längre, den hann ändå bli en stor del av mig. Samtidigt som det känns så underbart att hon äntligen är här hos oss på utsidan istället. Tänk att den här lilla flickan som nu ligger bredvid mig, är den samma som nyss sparkade i min mage.DSC06464Våra dagar består nu av att lära känna varandra, gå vagnpromenader och bara njuta av den här tiden tillsammans. Hon gör inte så mycket annat än äter och sover och vi matar och byter blöjor på löpande band. Men det är precis som alla säger, tiden går så fort. Vår lilla dotter har växt så otroligt mycket redan, på bara tio dagar. Så vi försöker verkligen ta vara på tiden. Jag får nästan lite panik då jag inser hur snabbt det gått, vill spola tillbaka till stunden då jag fick henne på mitt bröst första gången. 

Bianca, som nu blivit storasyster, hanterar uppgiften med bravur. Hon är nyfiken, men väldigt försiktig och duktig. Före vi kom hem med bebisen, så hade Bianca fått hem en filt med hennes doft på och man märkte att hon genast kände igen bebisen då vi kom hem. Hon välkomnade henne med öppna tassar från första stund. Jag tror dom kommer bli riktigt goda vänner längre fram.DSC06472Tänk att hon är här nu, vår lilla flicka. Så länge har vi funderat över vem hon är och hur hon skulle se ut. Hon är så fin. Så underbar och vacker. Perfekt. Jag ser verkligen fram emot att få se henne utvecklas och se hur hon blir som person. Jag känner mig så tacksam över att ha fått en sådan fin förlossning och så tacksam och stolt över att ha fått en sådan fin dotter. 

Tänk att jag nu kan titulera mig mamma, det känns stort. Stort och mäktigt. Mamma till den finaste dottern. Min dotter <3 


Vår ängel fyller 1-år

Skrivet av Sara Hellström 23.03.2019

Jag har inte klarat av att tänka på henne på ett tag. Det har varit för tungt. Sorgen är fortfarande obearbetad och jag vet inte om jag känner mer ilska eller saknad. Både och. Jag väntar varje dag på att hon skall komma springandes runt hörnet. Att hon skall komma och lägga sig bredvid mig och Bianca i sängen. Att hon skall komma tillbaka och vara här med oss, sin familj. Jag skulle gett vad som helst för att få vakna upp bredvid henne idag. Vår älskade Selma, idag skulle hon ha fyllt 1 år. 

Det är nästan fyra månader sedan hon gick bort. Vad som hände orkar jag inte skriva om igen, utan det kan du läsa om här och här. Hon var åtta månader och full av liv. Hon var den bästa lilla kissekatten vi någonsin kunnat önska oss och hon var en självklar del av vår familj, från första stund. Vet inte om jag någonsin kommer känna mig till freds med att gå från att gosa med en frisk och sprallig Selma till att på mindre än två dygn senare stå och ta farväl av henne. 

Selma var bäst. Hon var glad, lekfull och världens snällaste. Hon var mysig och älskade att ligga i famnen och spinna. Hon sov med oss varje natt och ibland sov hon och Bianca tillsammans i en av Biancas bäddar. Det hände sig även att Selma tog Biancas bädd och tvärtom. De var ett fantastiskt team, Bianca och Selma. Med Selma var vår familj hel.

Selma flyttade in i huset med oss och det känns som det aldrig kommer bli detsamma utan henne här. Det finns ett stort tomrum och det kommer det nog alltid finnas. Ibland tänker jag att hennes uppgift kanske var att ge oss det här hemmet, visa oss vägen liksom. Göra oss hemmastadda och ge oss en trygg plats att bo på. 

Igår såg vi på lite gamla bilder och filmer av henne. Jag blir så glad då jag ser henne, men samtidigt blir jag fruktansvärd arg och sorgsen. Igår ville jag helst slänga ut allt ur huset och bränna ner skiten. "Hela världen är skit och orättvis" - sade jag åt sambon. Han höll med och vi satt tillsammans och tänkte på henne en stund. 

Det är inte rättvist! Varför togs hon ifrån oss? Hon förtjänade ett mycket längre liv än det hon fick och vi förtjänade att ha henne hos oss mycket längre. Slutar man någonsin att leta efter svar på dessa frågor, jag tror inte det. Jag tror ingen kan förstå hur jag fortfarande kämpar med att leva vidare utan henne. Hur tomt och meningslöst allting känns ibland. 

Vi saknar att ha en liten kisse i huset, det gör vi verkligen. Kanske tar vi en ny någongång. Ibland pratar vi lite försiktigt om saken, men just nu gör själva tanken mig bara upprörd, ledsen och arg. Jag vill inte ha någon annan katt. Jag vill ha Selma. Bara Selma och henne kommer vi aldrig få tillbaka. 

Idag skulle vår älskling ha fyllt 1-år. Världens bästa Selma skulle ha fyllt 1 år! Vi skulle ha vaknat med henne mellan oss, precis som alltid. Vi skulle ha firat henne med presenter och något gott att äta. Hon skulle helst ha myst inomhus hela dagen, på grund av det ruskiga vädret. Hon och Bianca skulle ha lekt tillsammans och allting skulle ha varit som vanligt. Nu firar Selma sin första födelsedag någon annanstans istället och vi saknar henne något enormt. 

Idag tänder vi ett ljus för dig älskling. Vi saknar dig så enormt mycket och tänker på dig varje dag. Tack för allt du gav oss, du var och kommer alltid vara den bästa. Grattis lilla gumman <3 

SELMA

 


Därför är Bianca min bästa vän

Skrivet av Sara Hellström 14.02.2019

Glad Vändag eller Alla hjärtans dag!

Jag och Bianca har nyss vaknat och ätit frukost. Idag skall vi bara ha en lugn dag här hemma tillsammans och ikväll skall jag och Biancas husse gå på familjeförberedelsekursen som börjar idag. Dagen till ära tänkte jag dela med mig av några tankar kring varför hunden är människans bästa vän och i mitt fall - varför Bianca är min bästa vän. För det är hon verkligen, det finns ingen som kan ge mig det hon ger mig. 

DSC04955

♥ Hon är lojal

Jag kan alltid räkna med Bianca, hon finns alltid där. Hon älskar mig lika mycket oavsett om jag är uppiffad från topp till tå eller just stigit upp ur sängen, kanske till och med lite mer för det sistnämnda. Hon är pålitlig och dömer mig aldrig. 

♥ Hon sprider glädje

Efter en dålig dag eller en usel natt behöver man bara mötas av hennes viftande svans, så blir man glad. Hon får oss att le med sin blotta närvaro (och alla hennes busiga påhitt) varje dag. Hon lyser verkligen upp våra liv med så mycket glädje och så många skratt!

DSC04995

♥ Hon är det bästa sällskapet 

Med Bianca vid min sida behöver jag aldrig känna mig ensam, jag har alltid sällskap och det betyder väldigt mycket för mig. Jag har alltid en vän vid min sida, oavsett om det handlar om att slappa i soffan, gå en skogspromenad eller varför inte ta en kaffe på ett café. Hon hänger med oss på det mesta!

♥ Hon får mig att må bra

Bianca behöver inte göra annat än att finnas i mitt liv, för att få mig att må bra. Hon gör mig lycklig. Hon påminner mig om att vara snäll med mig själv och får mig att må bättre i mig själv. Jag upplever att jag funnit mera ro och kommit långt på vägen med att hitta mig själv sedan Bianca kom in i mitt liv. 

♥ Hon och jag är oskiljaktiga

Min och Biancas relation är svår att beskriva, nästan omöjlig att sätta ord på. Den är något alldeles speciellt och jag har aldrig upplevt något liknande med någon annan. Det är som att vi skulle ha ett osynligt band mellan oss det tar fysiskt ont i mig då jag inte är med henne. Hon är mig väldigt kär och betyder allt för mig. Det har alltid varit hon och jag och kommer alltid vara det. 
DSC05002Dessutom är hon världens bästa fotomodell och ställer upp på alla knasiga idéer jag har. 

Världens bästa Bianca! Vi önskar er alla en riktigt fin dag <3 

 


Selma är friskförklarad

Skrivet av Sara Hellström 12.11.2018 | 1 kommentar(er)

Senast jag skrev hade vi sjukstuga här hemma. Selma höll på att återhämta sig från sin lilla operation och jag gjorde allt för att hon skulle ha det så bra som möjligt under sin återhämtningsperiod. Nu kan jag glatt meddela att hon är friskförklarad. Förra veckan var vi till veterinären för att ta bort stygnen och även om vi själva tyckte såret hade läkt bra, så var vi lite nervösa över vad de skulle säga på veterinärkliniken.

Vi packade in hela familjen i bilen och åkte iväg till kliniken. Selma sjöng hela vägen och Bianca låg mest och funderade vad Selma höll på med. Då vi satt där i väntrummet, min lilla familj och jag, kände jag mig plötsligt så överröst av tacksamhet. Tänk att denna man, denna hund och katt är min familj. Kunde inte önska mig något annat. 

En djurskötare kom och kallade in oss och tyckte det var bra att storasyster Bianca hade fått komma med som moraliskt stöd. Även om hon var lite otålig och tyckte nog hon borde ha fått mera uppmärksamhet än vad hon fick just då, men hon fann sig ganska snabbt i situationen. Djurskötaren började putsa Selmas sår och klippte sedan bort stygnen. Selma låg på bordet och putsade sina tassar och skötarens händer, helt lugn. 

Selma fick beröm flera gånger för hur duktig hon var och vi fick beröm för att vi skött såret så bra som vi hade. Det hade verkligen läkt så mycket bättre än vad vi kunnat hoppas på. Det som tio dagar tidigare var ett stort hål, ett köttsår, var nu ett litet rött streck på hennes kropp. Otroligt. 

Då skötaren sade att Selma är friskförklarad och att hon nu får gå ut igen och inte behöver ha någon tratt på huvudet drog både jag och sambon en suck av lättnad. Även om Selma klarat allting riktigt bra och inte trotsat det minsta, så visst var det skönt att få återgå till det normala igen. Inga mediciner, ingen sårvård och en katt som får vara katt igen. 

Då vi satt i bilen påväg hem igen kände jag åter igen sådan lycka över att den här familjen är min. Min friska, fina, fantastiska familj <3 


DSC04377

 


Biancas födelsedag

Skrivet av Sara Hellström 12.06.2018 | 2 kommentar(er)

Det här med att köpa hus, all byråkrati kring det, packa ner sitt liv och samtidigt hinna blogga, det är helt klart en ekvation jag har svårt att lösa. Dock är det bara en kort period, så kanske både ni och jag klarar av det. Idag både måste och vill jag däremot hinna skriva några rader. Idag är det nämligen ingen vanlig dag, utan idag är det Biancas födelsedag. Hipp Hipp Hurra!

Bianca, vår lilla stjärna, fyller fyra år idag. Jag säger som jag troligtvis sagt varenda år - Jag kan inte förstå vart tiden rusar. Känns som hon varit med oss hela våra liv, samtidigt som jag minns natten hon föddes som om det vore igår. Lika sant fortfarande. 

Jag och Bianca började hennes födelsedag med en solig morgonpromenad. Jag plockade blommor längs vägkanten och hon doftade på alla härliga grässtrån (härliga enligt henne då, inte mig). Då vi kom hem försökte jag göra en blomkrans åt henne, vilket gick sådär. Den blev lite oproportonelig, för liten och Bianca vägrade bära den. Men tanken var god, även om Bianca inte uppskattade gesten speciellt mycket. 

Vi har skämt bort henne med en massa presenter, bland annat en ny boll och en ny fresbee. Den gamla fresbeen kastade jag till skogs för länge sedan och ända sedan dess har vi försökt hitta en ny motsvarande. Hennes favoritboll läcker ludd, så hon behövde även få en ny sådan. Just nu ligger hon på gräset och tuggar i sig en annan av sina presenter.DSC3

Bianca fyra år är en otroligt snäll och social hund. Kramgo, mysig och så full av kärlek. Hon är glad för allt och uppskattar allt i livet. Hon tar verkligen vara på varje dag och lever i nuet. Hon påminner oss (speciellt mig) ofta om att glädjas åt de små sakerna här i livet och vara tacksamma för det vi har. Hon är verkligen en fantastisk liten hund. 

Jag är så otroligt tacksam för att Bianca kom in i mitt liv. Jag är så tacksam att jag fått följa med henne ända från start (berättelsen om då hon föddes hittar du här). Fått se henne utvecklas och fått utvecklas med henne. Jag är så tacksam över all den glädje och kärlek hon ger oss, varenda eviga dag. Hon ger oss så många skratt, så många fina stunder. Hon gör vardagen och livet lite roligare, lite bättre och mycket mera betydelsefullt. Älskade vän. 

Grattis Bianca <3 


Min lilla krigare

Skrivet av Sara Hellström 21.05.2018 | 1 kommentar(er)

Förra söndagen hade vi en riktigt obehaglig start på morgonen. Vi började dagen på dejouren i Laihia. Nu, över en vecka senare tänkte jag uppdatera er lite om läget här hemma hos oss. 

Bianca mår mycket bättre, redan dagen efter var så gott som sig själv igen. Såret har läkt väldigt fint och nu är det i princip helt läkt. Hon har ännu en dag kvar av sin antibiotika kur och vi har ännu kragen på huvudet då hon är ensam eller nattetid. Hon har inte ont och stör sig heller inte på såret längre. På tal om krage, då jag och Bianca var ut och promenerade med Daniela här om dagen slog det mig att alla kanske inte vet vad kragen är till för. Den hindrar alltså henne från att putsa såret. Tack vare plastkragen slipper hon inte åt att tvätta såret så därför har man en sådan på djur med sår och liknande. 

Bianca har klarat detta så fantastiskt bra. Första natten var hon lite orolig, så jag har ändå sedan dess sovit med henne på golvet på en madrass. I början gillade hon såklart inte då vi putsade såret, men till och med det har gått bättre nu. Hon har varit precis lika glad och sprallig som hon vanligtvis är, trots en krage på huvudet. Hon har inte riktigt förstått att hon inte är lika smidig som vanligt med kragen, så hon har gått in i lite dörrar och väggar här och där. Förutom det har det inte varit några som helst problem. DSC4

Varje natt då vi har satt på kragen, har hon kommit emot mig med en viftande svans och en glädje i ögonen. Lika glad som alltid. Lika tacksam som alltid. Trots att hon fått en plastkrage runt halsen, fortfarande skänker hon oss samma glädje och samma kärlek. 

Som jag redan skrev tidigare har Bianca varit med om ganska mycket i sitt unga liv (fyller fyra år) och varje gång imponerar hon på mig stort. Hon klarar av vad som helst med bravur. Hon finner sig i de märkligaste situationerna och accepterar det från första stund. Förutom detta vi nu gått igenom har hon haft både urinvägsinfektion, ögoninflammation, allvarlig kronisk magkatarr som vi kämpade med i över ett års tid samt att hon blivit opererat i båda bakbenen för något som kallas slipped tendon. Plus att de dragit ut en tand på henne. Allt detta har hon klarat så fantastiskt bra. 

Jag är otroligt glad att Bianca är så stark och stabil som hon är, eftersom jag själv inte anser mig vara det. Inte då det kommer till henne i alla fall. Jag bryter lätt ihop då Bianca mår dåligt och skulle det inte vara för hennes styrka skulle jag nog inte alls klara det lika bra. Då jag ser hennes styrka och vilja blir jag så stolt, så imponerad. Hon ger mig styrka att kämpa tillsammans med henne. 

Min lilla krigare. Så liten, men så stark och modig. 


Min mamma

Skrivet av Sara Hellström 09.05.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Snart är det morsdag, alla mammors dag. Idag tänkte jag därför passa på att fylla i Sevendays blogglista för den här veckan, vilken nämligen handlar om mammor. 

Mammor är starka, osjälviska och fantastiska personer. Jag imponeras av många mammor och de fantastiska jobb de gör. 

En mamma jag ser upp till är givetvis min egen mamma, men jag har även fått ha en extra mamma med mig större delen av mitt liv. Att ha haft en styvmamma, som jag dessutom alltid kommit bra överens med, har varit guld värt i många lägen. 

Jag som mamma skulle vara, om jag någon dag blir mamma hoppas jag att jag ens blir lite liknande som min egen mamma. Lika hjälpsam och godhjärtad, alltid finnas där och stötta oavsett vad. 

Det bästa med min mamma är att man kan alltid räkna med henne, alltid! Oavsett om det är tidigt på morgonen, mitt i natten eller mitt i hennes arbete så finns hon där. Man kan alltid lita på henne. Hon sätter alltid oss, sina barn, först. Det märker vi nog båda tydligt av och jag kan nog tala för oss båda då jag säger att det är något vi är otroligt tacksamma för. Hon hjälper och stöttar oss i allt, oavsett vad.DSC02140

En sak min mamma lärt mig, hon har nog lärt mig massor. Jag har växt upp med henne och det är hon och hennes uppfostran som format mig till den jag är idag. Mamma har alltid låtit mig veta vad hon tycker, men låtit mig ta mina egna beslut i livet.

Hon har lärt mig massor om hundar och hur man uppfostrar, tränar och tar hand om djur överlag. Hon har lärt mig om fotografering. Hon har lärt mig att man skall behandla andra så som man vill bli behandlad själv. Hon har lärt mig att man skall vara ödmjuk och rättvis. Hon har lärt mig om livet. Hon har lärt mig vara en snäll, hjälpsam och god människa. Mamma lär mig fortfarande saker hela tiden, är det något jag undrar över så har mamma oftast svaret.

På så sätt liknar jag min mamma, till utseendet säger många att jag är pappas flicka och liknar på pappa. Jag tror att jag har samma vilja att hjälpa andra som mamma har och hundintresset har absolut kommit från mamma. Intresset för djur och speciellt hundar är något vi alltid delat. Jag och mamma blir också båda lika glada då vi fyndar något på erbjudande eller rea, haha. Det är så roligt då vi går i affärer tillsammans och vi båda fastnar vid alla "erbjudande" skyltar. Jag är nog lik min mamma på många vis, mera än vad jag själv ser.

Det här borde alla mammor ha rätt till, en dag ibland då de får fokusera på sig själva och sätta sig själva på första plats. Bara tänka på sig själva och slappna av. Göra något de själva vill. 

Så firar jag morsdag, jag firar morsdag på jobbet, precis som ifjol. Dock kommer jag att träffa min mamma dagen före, eftersom min brorson har dop då. 


En hälsning till en speciell mamma - Mamma, du är bäst och jag älskar dig <3 


Snart har vi en 4-åring

Skrivet av Sara Hellström 27.04.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Om mindre än två månader fyller Bianca fyra år. Fyra år! Jag var faktiskt tvungen att dubbelkolla om det inte var så att hon endast fyller tre, men nej. Hon fyller fyra år. Det är lite blandade känslor över hennes inkommande födelsedag. Dels har hon utvecklats (och fortsätter utvecklas hela tiden) till en fantastisk vuxen hund som blir mera mogen och mer världsvan för var dag som går, men samtidigt är det skrämmande hur snabbt det går. 

Jag minns bokstavligen natten hon föddes fortfarande, i detalj. Minns exakt dagen hon flyttade hem till mig och allt annat vi gått igenom. Som valp var hon ibland så jobbig så jag stängde in mig badrummet och räknade ner från tio. Där imellan var hon så underbar och helt perfekt. Trots vår turbulenta resa tillsammans har vi varit ett oklanderligt team sedan dag ett. Det har alltid varit hon och jag. Hur klyschigt det än låter, så har hon spelat en stor roll i hela det här "hitta mig själv" resan jag genomgått sedan hon kom in i mitt liv. Med henne vet jag idag vem jag är och vad jag vill. img 0206

img 0195

img 0180

Tänk att den här lilla krabaten på endast ett par hundra gram snart fyller fyra år och har fått en sådan stor plats i våra liv och hjärtan. En helt fantastisk resa vi har både bakom oss och framför oss. Jag är säker på att hon kommer att fortsätta förgylla våra dagar och imponera på oss ännu mera än vad hon redan gjort. 

Jag önskar jag kunde berätta för henne hur stort avtryck hon gjort på oss båda. Och även på andra utanför vår familj. Även om jag inte kan säga henne med ord vi båda förstår, så tror jag nog hon vet. Varje dag berättar vi för henne hur älskad och viktig hon är. Vad hon betyder för oss och framför allt mig. Det är hon och jag, det har det alltid varit och det kommer det alltid att vara, oavsett vad. 


Om vi pratade samma språk i fem minuter

Skrivet av Sara Hellström 17.04.2018 | 3 kommentar(er)

Häromdagen kom jag över en väldigt intressant frågeställning som löd såhär, Om du och din hund pratade samma språk i fem minuter, vad skulle du säga?

Så intressant att tänka på sådana här saker. Det går att vrida, vända, fundera och analysera på frågan i all evighet. Även om jag tycker att min och Biancas kommunikation fungerar bra och att vi förstår varann förvånansvärt bra, så vore det ju fantastiskt om man hade möjligheten att prata med varann genom ett gemensamt språk. Om man då endast hade fem minuter, vad skulle man säga? Det finns så mycket man skulle vilja, borde eller behöva säga. Hur skulle man kunna välja vad som är viktigast. Vad man skulle sätta tiden på. Jag har funderat mycket på detta och jag har kommit fram till vad jag skulle säga. 

IMG 2

Om jag och Bianca pratade samma språk i fem minuter skulle jag först ägna en hel minut åt att berätta hur mycket hon betyder för mig. Hur älskad hon är och hur tacksam jag är över att få dela mitt liv och vardag med henne. Jag tror hon redan vet och förstår hur mycket jag älskar henne, men det är ändå något jag skulle behöva få säga med ord som vi båda förstår.

Det mesta av tiden skulle jag sätta på att fråga henne om det finns något jag kan göra annorlunda, för att hon skall få det bättre. Jag skulle fråga henne om det finns något jag behöver veta för att ge henne det bästa jag kan. För att göra hennes liv till det absolut bästa livet. Om det finns något hon försökt säga mig, men som jag int förstått.

De sista sekunderna skulle jag spendera på att berätta åt henne att alltid hållas nära mig och att saker som bilar, ormar och vargar är farliga. Och om jag tar henne till en veterinär är det endast för hennes eget bästa. Att jag alltid vill henne väl och sätter hennes välmående på första plats.

Om du och din hund pratade samma språk i fem minuter, vad skulle du säga? Dela gärna med er av era tankar. Om jag får tillräckligt många svar, så kanske jag kan sammantälla allt i ett helt eget inlägg. Det vore väl kul!