Visa inlägg taggade med 'kattägare'

tisdag 17 juli 2018 - 14:37

Tankar om då man som hundmänniska skaffar katt

" Den där katten kommer nog ge dig mera huvudbry ännu ska du se"

 

Så sade min mamma åt mig igår då jag talade med henne i telefonen efter att Selma varit försvunnen i nästan två timmar. Det här med att skaffa katt då man är så van med hundar som jag är, det är en process för sig kan jag berätta. Ett helt nytt tankesätt man behöver lära sig och livet med katt är nog väldigt olikt ett liv med hund. 

Båda två är de sällskapsdjur och behöver såklart vård, kärlek, mat osv. Men en katt är så mycket självständigare än vad en hund är. Något jag kanske inte riktigt har greppat än. Jag märker att jag ofta behandlar Selma som en hund. Jag försöker tänka på att hon är en katt, men det är så inbyggt för mig det här hund-sättet.

Som på nätterna då vi skall sova och jag ber henne lägga sig ner och sova, istället för att jaga mina tår. Jag kan ju be henne hur mycket som helst, men responsen är definitivt inte densamma som jag får av Bianca då jag ber henne lugna ner sig. Eller som igår då jag hjälpte ner Selma från en träd, för jag inbillade mig att hon omöjligt skulle ta sig ner därifrån själv. Hon jamade och såg rädd ut visserligen, men hennes smidighet i trädet var ju ändå något helt annat än om Bianca skulle ha suttit där. 

Selma har ju fått börja vara utomhus nu och hittills har hon hållt sig väldigt nära och alltid kommit då vi lockat. Hon har inte lämnat gården, vad jag vet. Vi lämnar inte henne ute på natten eller om vi själva åker bort ännu, även om sambon menar att hon nog skulle klara det. 

DSC03779

Igår försvann Selma i nästan två timmar. Jag ropade, lockade med mat och letade överallt. Verkligen överallt. Hon var inte någonstans på sina vanliga gömställen. Jag försökte såklart hålla mig lugn, men hundmänniskan inom mig skrek av oro. En hund vet du ju alltid var du har och vet du inte är den troligen på rymmen. Katter fungerar ju dock inte riktigt såhär, något både sambon och min mamma försökte förklara för mig då jag febrilt letade efter vår försvunna katt. 

Två timmar senare hörde jag henne jama bakom biltaket, där satt hon. Oskadd och glad. Jag drog en lättnadens suck, över att min lilla Selma var funnen! Sedan fick jag sätta mig ner och inse att jag kommer inte alltid veta var hon är och det måste jag bara lära mig. Jag kan ju inte bli rädd varje gång hon försvinner en längre stund. 

Selma älskar att vara ute och är verkligen superduktig. Hon begär sig redan ut då hon behöver göra sina behov och kommer också in då vi lockar på henne. Men jag vet ju att det kommer att komma dagar då hon kanske inte kommer hem på natten eller dagar då hon är utomhus en hel dag utan att vi vet var hon är. Och hon klarar det. Nu är det bara jag som behöver lära mig att klara det också. 

söndag 1 juli 2018 - 07:52

Vi har skaffat katt - Selma

Som om det int vore nog med att byta hem, kommun och bank så har vi även blivit med katt. Ja, det är verkligen sant! Vi är numera också matte och husse åt en liten kisse. Det hände i fredags och hon heter Selma. Själva beslutet skedde inte i fredags, men vi hämtade hem henne då. 

Vi har alltid sagt att dagen vi skaffar hus skall vi även skaffa en katt, men att det skulle bli så bokstavligt hade nog ingen kunna anat. Vi hade nog egentligen tänkt hinna packa upp och bo in oss lite grann först, men sedan fick vi syn på Selma och då var det kört. Hon var vår.

Selma är fjorton veckor gammal och är uppvuxen bara ett par hundra meter från vårt hus. Hennes mamma är rätt så liten till växten, så vi tror inte att Selma blir en speciellt stor katt heller. Selma är vit, grå och svart och världens gosigaste katt. Hon har anpassat sig väldigt bra till sitt nya hem och har redan hittat flera favoritgömställen. 

Selma tycker om människor och vill vara med oss nästan hela tiden. Hon tycker verkligen om att kramas och gosas, vilket jag tycker är lite ovanligt för kattungar (rätta mig om jag har fel). Hon sover med oss i sängen och inatt har hon sovit i mina armar hela natten. Hur mysigt! Selma i mina armar och Bianca vid mina fötter. (sambons regler om inga djur i sängen är körd)

Bianca då, vad säger hon om sin nya lillasyster? Hon är världens bästa med Selma. Verkligen! Jag är så stolt, så tacksam och glad över hur fantastiskt hon är vår Bianca. Inte bara har vi flyttat henne till ett helt nytt hus, utan även tagit en ny familjemedlem och hon bara finner sig i det. Och bra dessutom. 

Bianca är nyfiken, så klart, men ger verkligen Selma den tid och det utrymmet hon behöver. Bianca är väldigt försiktig och går sakta fram och hälsar på Selma. Selma är också nyfiken på Bianca, men lite osäker ännu på vad den här bruna varelsen vill henne. Selma har fräst lite grann om Bianca går för nära, men hon är inte rädd och gör inget åt Bianca. Selma är så snäll. Det går verkligen bättre än förväntat.

Som den hundmänniska jag är, så har jag mycket att lära. Tur att sambon kan katter, så han har i alla fall koll på läget. Tydligen får man vänja sig vid att saker faller mitt i natten då man har en kattunge och att allt som rör sig är leksaker, så även min fötter under täcket. 

Idag kommer min mamma och hälsar på med sina två hundar. Ett besök jag verkligen väntat på, eftersom hon inte sett vårt nya hus än. Hon skall bo här hos oss en vecka med sina hundar, vilket kan bli intressant. Tre hundar, en katt och ett nytt hus. Varför göra det enkelt? 

Nu skall jag försöka reda upp lite så mamma slipper in när hon kommer. Troligen kommer jag bara lägga mig i soffan och mysa med Selma och Bianca, men jag skall försöka. Trevlig söndag!

36395622 10214945666968698 5346876942240972800 n 1