Visa inlägg taggade med 'mat'

onsdag 19 september 2018 - 18:30

Brunch på Restaurang Bacchus/Svenska Klubben i Vasa

Det finns ett nytt brunchställe i Vasa, hurra! Brunch måste ju vara den bästa måltiden, så att Vasa får flera brunchställen är verkligen värt att hurra för. Jag tycker utbudet på brunchställen varit lite skralt hittills, men nu verkar det växa och många verkar haka på idén med att servera brunch. 

I lördags hade Svenska Klubben/Restaurang Bacchus premiär för sin brunch. De kommer att servera brunch varannan lördag framöver (nästa brunch tillfälle är 29.9). Jag och ett gäng andra bloggare från Sevendays och Foodly fick möjligheten att prova på deras brunch i lördags och vi blev inte besvikna. Men innan jag berättar mera om brunchutbudet vill jag skriva några rader om själva restaurangen. 

Svenska Klubben/Restaurang Bacchus hittas på Strandgatan 4 här i Vasa. Svenska Klubben är byggt år 1863 och är ett av Vasas äldsta kvarvarande bostadshus efter branden i Gamla Vasa. Det är alltså en byggnad med mycket historia i väggarna, vilket märks genast man stiger innanför dörren. På Svenska Klubben serveras det lunch på vardagar, där man som många i Vasa känner till får pannkaka på torsdagar och bearnaisesås på fredagar. I källarvåningen hittar man a´la carte restaurangen Bacchus. Har ni inte besökt Bacchus skall ni absolut göra det, mysigare miljö att äta en middag i hittar du inte. Förutom lunch- och kvällsservering erbjuder även Bacchus olika beställnings- och cateringstjänster. 

DSC03952

bacchus brunch 4

DSC03989

Men nu till Restaurangens nyaste tillskott bland tjänster, brunchen. Då man stiger in i restaurangen möts man genast av vacker inredning, hemtrevlig känsla samt en trevlig personal som tar varmt emot dig. Vi fick en välkomstdrink i form av uppfriskande havtornssaft. Jag som inte ens är så förtjust i havtorn tyckte till och med det var en bra och frisk start. Vi fick sitta i ett helt eget kabinett och jag tror jag sade flera gånger till resten av gänget hur mysigt och perfekt det kändes att få sitta där inne medan regnet piskade mot fönstret utanför. 

Trots att där var en hel del gäster, så upplevde jag stämningen som väldigt lugn och harmonisk. Många gånger tycker jag det lätt kan bli lite stökigt på restauranger då alla gäster kommer på samma gång, men här upplevde jag inte det. Man hörde musiken i bakgrunden och människor gick i lugn takt och tog åt sig av den fantastiska buffén. En väldigt fin stämning. Gästerna bestod av både barnfamiljer, par, vänner och åtminstone ett gäng bloggare med kamerorna i högsta hugg.

bacchus brunch

DSC03968

DSC04045

DSC04058

Brunchutbudet var mångsidigt, fräscht och kändes genuint och nytänkande. Jag uppskattade speciellt mycket att det fanns så mycket annat än vad man vanligen ser på ett brunchbord. Jag är så trött på det här klassiska man ser precis överallt och på många ställen känns brunchutbudet mer som frukost, tycker jag. De två fenomenen har liksom flutit lite ihop.

Det fanns mycket glutenfritt, veganska alternativ men även massor för sådana som mig, helt utan dieter. Där fanns allt från husets egna fröknäckebröd till pajer, korvar, grönsaker, färsk frukt och husets egna havrekross med blåbär (såå god!). Hummus, rökt fiskröra, nutella och smoothies i alla de färger. Som pricken på i:et fanns det ännu ett maffigt dessertbord, även där med flera veganska alternativ. Utbudet kändes varierat, stort men ändå inte för mycket. Väl genomtänkt och väl utfört. Där fanns något för alla, helt enkelt. Maten i kombination med den fina miljön får tio av tio möjliga.Bacchus

DSC4001

DSC3994

DSC04063

DSC03959

DSC03961

DSC4067

DSC04010

DSC04021

Förutom att stämningen var varm och maten var god var det även riktigt roligt att äntligen träffa några andra ur Sevendays och även Foodly gänget. Jag har inte haft möjlighet att delta i de evenemangen som ordnats tidigare, så det var verkligen kul att nu få chansen att prata med i alla fall några stycken. 

Restaurang Bacchus/Svenska Klubben hittas på facebook och instagram och HÄR kan du hålla koll på när nästa brunchdukning hålls. Jag kan varmt rekommendera deras brunch, med familjen, vännerna eller varför inte dina bloggkolleger. Tack till tjejerna jag fick avnjuta brunchen med och tack till Bacchus!

onsdag 12 september 2018 - 17:34

Världens sämsta matte

Det är något som tyngt mig ända sedan vår flyttrumba drog igång. Först var det ett evigt packande, flyttande och körande fram och tillbaka. Tiden var knapp och det var stressigt och tungt, sådär som det är då man flyttar. Sedan kom sommaren och vi var inflyttade med hade hela sommaren fullbokad med diverse saker. Knappt någon ledig tid och rutinerna var som bortblåsta. Sedan möttes vi dessutom av sjukdomar och elände. Ända sedan vår flyttrumba drog igång har jag känt mig som en dålig matte. Riktigt usel.

 

Världens sämsta matte. Det är jag. 

 

Jag har haft (och har) så dåligt samvete för att Bianca inte varit högsta prioritet under denna period. För det har hon inte, om jag skall vara riktigt ärlig. Såklart har hon fått mat, rastning och aktiviteter i den mån vi klarat av och allt sådant. Men hon har inte fått allt det jag egentligen vill ge henne.

Först var prio ett att flytta. Sen att packa upp och göra stället beboeligt. Sen blev jag sjuk och totalt utmattad. Då jag var som sjukast klarade jag inte ens av att gå ut med henne. Jag klarade inte ens av att gå en promenad med min egen hund. Hur skulle hon förstå det? Varför hennes promenader uteblev? Tycker jag det är okej? Nej, men så blev det.

Vi har inte träffat hundvänner (förutom mammas hundar) på i princip hela sommaren. Vi har inte tränat. Inte gått någon kurs. Inte simmat med henne. Inga långa skogspromenader. Ingen hundpark. Vi har inte gjort något av det här hon verkligen älskar. Världens sämsta matte - mitt samvete skriker!

IMG 5016

Samtidigt så vet att det är ibland är okej att ha sådana perioder. Ibland behöver man prioritera annorlunda och ibland kommer livet emot på ett annorlunda sätt än man tänkte. Bianca mår bra, det ser jag ju med egna ögon. Hon har kanske varit lite mera rastlös än vanligt, men samtidigt har hon idag en helt egen gård att springa av sig på nu plus att hon och Selma leker mycket med varann.  

Att ge Bianca allt och lite till är det absolut viktigaste för mig. Att hon skall få göra det hon älskar och mår bra av. Att hon skall få leva det livet hon vill. Jag har inte levt upp till de orden i sommar. Det har jag verkligen inte! Jag har inte gett henne allt det där.  Och det river mitt hjärta itu. 

Nu då allting börjar lugna sig och jag börjar bli frisk igen så hoppas jag vi kommer tillbaka till våra promenader i skogen. Till våra hundträffar. Kanske kan vi gå någon kurs. Kanske hittar vi tillbaka till våra rutiner och vår vardag. 

Mitt samvete skriker att jag varit en dålig matte. Nu har jag erkänt det för både mig själv och för er. Då är det kanske dags att svänga på steken och göra något åt saken. Bianca är lika förstående, förlåtande och glad som alltid. Kanske är det dags att jag tar lärdom av henne, förlåter mig själv och blir det som nog Bianca tycker jag är och har varit ändå.

Världens bästa matte. 

fredag 24 augusti 2018 - 15:12

Åtta veckor som kattägare

För åtta veckor sedan flyttade vi in i huset, skaffade katt och så fyllde jag också tjugoåtta år. Allt på en och samma dag. Nu, efter åtta veckor som kattägare tänkte jag uppdatera lite grann om livet med vår lilla Semlabulle. 

Selma växer och är ingen liten kattunge längre. Inte är hon speciellt stor till växten, men det märks tydligt att hon blir äldre och mognare. Hon har anpassat sig till sitt nya hem väldigt bra och det tog inte länge innan hon var en självklar del av vår familj. Idag känns det som om hon alltid funnit med oss.

Första veckan hon bodde hos oss höll hon till på övre våningen och ville inte vara någon annanstans än där, men idag rör hon sig fritt i hela huset och har redan hittat flera favoritställen. Idag får hon också gå fritt utomhus, helt på egna villkor. Fortfarande rör hon sig bara på tomten och är inte borta speciellt länge. Hon kommer alltid då vi lockar på henne och vill alltid in på dagen för en tupplur samt till natten. 

Hon är väldigt sällskaplig och kramgo. Har nog aldrig träffat en katt som är så familjekär som Selma. Hon vill vara med där det händer och sover alltid med oss i sovrummet. Denna vecka har hon tagit över Biancas bädd i sovrummet, så Bianca har varit lite ifrån sig då hon så gärna skulle vilja sova i sin egen bädd. En morgon då jag vaknade hittade jag dem båda där, så gulligt! (Även om Bianca såg lite besvärad ut där i sitt lilla hörn) Nu har vi löst problemet med att ta in en bädd till, en åt vardera. 

Selma och Bianca

Selma är jättesnäll, varken klöser eller biter. Väldigt försiktig av sig, men ändå nyfiken. Hon berättar för oss om hon är hungrig, vill ut eller om hon har något annat på hjärtat. Hon låter oss veta. 

Bianca och Selma kommer väldigt bra överens. De leker med varann, springer efter bollar tillsammans och busar. Sover med varann, dricker vatten tillsammans. De har verkligen funnit varann. 

Något som hänt den senaste veckan i Selmas utveckling är att hon blivit en riktigt höjdare på att jaga möss. Jag vet inte hur många möss hon kommit bärande på senaste veckan. Hon vill gärna hämta in dem till familjen och blir lite småsur på mig då jag kastar ut dem tillbaka. Hon jamar högt och tydligt då hon fångat ett och käkar sedan upp dem. Något jag fortfarande inte vant mig vid att se. Bianca vill gärna vara delaktig i Selmas fångster och det har hänt sig att Bianca gått och snott mössen från Selma, i tron om att det varit en riktig skatt. Något vi starkt nekat henne att göra, räcker med ett djur som käkar möss. Selma och Bianca 2

Livet med Selma går bra helt enkelt. Det känns så självklart att just hon kom till oss. Den lilla kissen som "vi bara skulle åka och titta på". Hon är nu vår och vi är hennes. Vår lilla Semlabulle.

tisdag 17 juli 2018 - 14:37

Tankar om då man som hundmänniska skaffar katt

" Den där katten kommer nog ge dig mera huvudbry ännu ska du se"

 

Så sade min mamma åt mig igår då jag talade med henne i telefonen efter att Selma varit försvunnen i nästan två timmar. Det här med att skaffa katt då man är så van med hundar som jag är, det är en process för sig kan jag berätta. Ett helt nytt tankesätt man behöver lära sig och livet med katt är nog väldigt olikt ett liv med hund. 

Båda två är de sällskapsdjur och behöver såklart vård, kärlek, mat osv. Men en katt är så mycket självständigare än vad en hund är. Något jag kanske inte riktigt har greppat än. Jag märker att jag ofta behandlar Selma som en hund. Jag försöker tänka på att hon är en katt, men det är så inbyggt för mig det här hund-sättet.

Som på nätterna då vi skall sova och jag ber henne lägga sig ner och sova, istället för att jaga mina tår. Jag kan ju be henne hur mycket som helst, men responsen är definitivt inte densamma som jag får av Bianca då jag ber henne lugna ner sig. Eller som igår då jag hjälpte ner Selma från en träd, för jag inbillade mig att hon omöjligt skulle ta sig ner därifrån själv. Hon jamade och såg rädd ut visserligen, men hennes smidighet i trädet var ju ändå något helt annat än om Bianca skulle ha suttit där. 

Selma har ju fått börja vara utomhus nu och hittills har hon hållt sig väldigt nära och alltid kommit då vi lockat. Hon har inte lämnat gården, vad jag vet. Vi lämnar inte henne ute på natten eller om vi själva åker bort ännu, även om sambon menar att hon nog skulle klara det. 

DSC03779

Igår försvann Selma i nästan två timmar. Jag ropade, lockade med mat och letade överallt. Verkligen överallt. Hon var inte någonstans på sina vanliga gömställen. Jag försökte såklart hålla mig lugn, men hundmänniskan inom mig skrek av oro. En hund vet du ju alltid var du har och vet du inte är den troligen på rymmen. Katter fungerar ju dock inte riktigt såhär, något både sambon och min mamma försökte förklara för mig då jag febrilt letade efter vår försvunna katt. 

Två timmar senare hörde jag henne jama bakom biltaket, där satt hon. Oskadd och glad. Jag drog en lättnadens suck, över att min lilla Selma var funnen! Sedan fick jag sätta mig ner och inse att jag kommer inte alltid veta var hon är och det måste jag bara lära mig. Jag kan ju inte bli rädd varje gång hon försvinner en längre stund. 

Selma älskar att vara ute och är verkligen superduktig. Hon begär sig redan ut då hon behöver göra sina behov och kommer också in då vi lockar på henne. Men jag vet ju att det kommer att komma dagar då hon kanske inte kommer hem på natten eller dagar då hon är utomhus en hel dag utan att vi vet var hon är. Och hon klarar det. Nu är det bara jag som behöver lära mig att klara det också. 

onsdag 13 juni 2018 - 14:30

Vad fyra år som hundägare lärt mig

Eftersom Bianca fyllde fyra år igår, innebär det också att jag nu varit hundägare i fyra år. Även om jag växt upp med hund och alltid haft hundar i mitt liv, så är det givetvis helt annat att själv äga en hund. Att själv ansvara över en hund. Våra fyra år har minst sagt varit innehållsrika. Jag och Bianca har gått igenom en hel massa tillsammans och hon har lärt mig så mycket, men fram för allt har jag gått igenom en stor personlig utveckling. 

Jag sitter som bäst i tåget påväg ner till Södra Finland och tänkte därför passa på att dela med mig av några saker som jag lärt mig under dessa fyra år. Givetvis har jag lärt mig massor om hundar överlag, om mig själv och hur många bra saker som helst. Jag kan omöjligt berätta allt jag lärt mig i ett enda inlägg. Jag har valt ut några specifika saker som jag anser vara några av de viktigaste lärdomarna jag tagit med mig. 

 

Glädjs åt de små sakerna & Lev i nuet

En hund lever verkligen i nuet och tar vara på livet. Livet som är här och nu. De oroar sig inte för morgondagen eller gårdagen. De går inte runt och noijar över saker, sådär som vi människor gör. De glädjs för vad de får och gör det bästa av alla situationer. En ny boll eller en enkel promenad kan göra hela din hunds dag. Det här är något Bianca har lärt mig och påminner mig om hela tiden. Hon påminner mig om att ta vara på livet och stanna upp ibland. Jag är absolut inte lika på bra på det som henne än, kanske blir jag aldrig det heller. Men jag är glad och tacksam över att hon öppnat upp mina ögon lite mera i alla fall. img 0726

Acceptera dig själv för den du är 

Både mitt självförtroende och min självkänsla har alltid varit väldigt upp och ner, mest ner. Jag har sällan varit nöjd med hur jag sett ut eller vad jag klarat av. Har svårt att tro på mig själv eller se mig själv klara av saker. Fastän jag gång på gång fått bevisat att jag kan mera än jag tror och att jag är bra precis som jag är. Bianca har lärt mig att tro på mig själv. Sedan hon kom in i mitt liv har jag blivit självsäkrare och lite snällare mot mig själv. Hon får mig dagligen att inse att jag duger precis som jag är. Hundar går inte runt och önskar att de hade lite kortare nos, längre ben eller tjockare päls. De är inte besvikna på sig själva för att de inte kan hoppa högre eller springa snabbare. Varför tar inte vi människor mera lärdom av hundarna och accepterar oss för dem vi är? img 0677

Var ärlig & Tala klarspråk

Då jag ser Bianca och hennes sätt att kommunicera ser jag en rak och ärlig kommunikation. Inga antydningar, inga hintar eller meningar begravda under andra meningar. Inget skitsnack. Hon säger och visar exakt vad hon vill eller tycker. Hon talar klarspråk. Hundar talar klarspråk. En hund läser ofta människor bättre än vad vi själva gör och att försöka ljuga för en hund är lika lönlöst som att försöka fiska i ett badkar. 

 

Förlåta mera

Hundar är inga långsinta djur. De förlåter och går vidare. Jag har nog alltid varit en rätt så förlåtande människa och vill gärna ge människor flera chanser. Det som livet med Bianca ändå fått mig att inse är att vi borde sluta irritera oss på småsaker och framför allt inte börja tjafsa om småsaker. Saker som inte betyder något. Samt att vi borde bli bättre på att inse då vi gjort fel, erkänna och be om förlåtelse samt kunna förlåta. img 0735

Förutom detta har jag även lärt mig att inte gå någonstans utan en tejprulle för kläder och hittar jag ett hundhår i maten plockar jag bort det utan att ens reflektera över det. Jag har lärt mig att vara ensam i badrummet är överskattat och har numera alltid sällskap då jag går dit. En blöt nos på kinden innan klockan åtta är lika normalt som att väckarklockan ringer. Och fastän man plockar ihop hundleksakerna ligger de snart omkringspridda igen, var så säker. Samt att hur många gånger du än kastar iväg en boll så är det lika kul varenda gång, för hunden då alltså. 

 

Vad har din hund lärt dig?

tisdag 12 juni 2018 - 16:00

Biancas födelsedag

Det här med att köpa hus, all byråkrati kring det, packa ner sitt liv och samtidigt hinna blogga, det är helt klart en ekvation jag har svårt att lösa. Dock är det bara en kort period, så kanske både ni och jag klarar av det. Idag både måste och vill jag däremot hinna skriva några rader. Idag är det nämligen ingen vanlig dag, utan idag är det Biancas födelsedag. Hipp Hipp Hurra!

Bianca, vår lilla stjärna, fyller fyra år idag. Jag säger som jag troligtvis sagt varenda år - Jag kan inte förstå vart tiden rusar. Känns som hon varit med oss hela våra liv, samtidigt som jag minns natten hon föddes som om det vore igår. Lika sant fortfarande. 

Jag och Bianca började hennes födelsedag med en solig morgonpromenad. Jag plockade blommor längs vägkanten och hon doftade på alla härliga grässtrån (härliga enligt henne då, inte mig). Då vi kom hem försökte jag göra en blomkrans åt henne, vilket gick sådär. Den blev lite oproportonelig, för liten och Bianca vägrade bära den. Men tanken var god, även om Bianca inte uppskattade gesten speciellt mycket. 

Vi har skämt bort henne med en massa presenter, bland annat en ny boll och en ny fresbee. Den gamla fresbeen kastade jag till skogs för länge sedan och ända sedan dess har vi försökt hitta en ny motsvarande. Hennes favoritboll läcker ludd, så hon behövde även få en ny sådan. Just nu ligger hon på gräset och tuggar i sig en annan av sina presenter.DSC3

Bianca fyra år är en otroligt snäll och social hund. Kramgo, mysig och så full av kärlek. Hon är glad för allt och uppskattar allt i livet. Hon tar verkligen vara på varje dag och lever i nuet. Hon påminner oss (speciellt mig) ofta om att glädjas åt de små sakerna här i livet och vara tacksamma för det vi har. Hon är verkligen en fantastisk liten hund. 

Jag är så otroligt tacksam för att Bianca kom in i mitt liv. Jag är så tacksam att jag fått följa med henne ända från start (berättelsen om då hon föddes hittar du här). Fått se henne utvecklas och fått utvecklas med henne. Jag är så tacksam över all den glädje och kärlek hon ger oss, varenda eviga dag. Hon ger oss så många skratt, så många fina stunder. Hon gör vardagen och livet lite roligare, lite bättre och mycket mera betydelsefullt. Älskade vän. 

Grattis Bianca <3 

fredag 8 juni 2018 - 08:02

Då allt kommer ikapp en

Efter att i söndags skrivit att jag funnit ett lugn inom mig vet jag inte vad som hände. Ett lugn fann jag definitivt, men även en ofattbar trötthet. Jag har känt mig så matt, speciellt på morgnarna och kvällarna. Allt från den senaste tiden har börjat komma ikapp mig och jag blir lite smått panik då jag inser att vi skall genomföra en flytt om bara några veckor. 

Jag har känt mig som en usel matte hela veckan. Bianca har varit orolig och rastlös, dels för att husse jobbat natt och dels för att hon nog inte riktigt fått aktiviteterna hon behövat. Jag har inte orkat. På nätterna har hon legat och väntat ivrigt på husse och inte riktigt fått ro att sova. En oro som säkert även smittat av sig på mig. 

Vårt liv är nerpackat i lådor och jag förstår verkligen inte hur vi skall orka flytta alla dessa saker på endast sju dagar. Hur vi skall klara det, samtidigt som vi båda jobbar. Det känns överväldigande och jag vill bara ha det överstökat. På sidan av allt detta skall man besluta sig för vilket försäkringsbolag vi skall välja, teckna elavtal plus att jag i samma veva dessutom böt bank. För att nämna några saker. Känns lite som hela min vardag och allt jag kände till bara vändes rakt upp och ner på samma gång. 

Innerst inne så vet jag att vi kommer klara det, utan desto mera problem. Det kommer lösa sig och snart kommer vi sitta där i vårt nya hus utan flyttlådor och med både försäkring och elektricitet. Jag behöver bara få panikera en stund och känna känslan av hopplöshet, för att sedan komma tillbaka med ny styrka. 

Det är också med lättnad och glädje jag kan säga att vi åker ut till stugan ikväll efter jobb. Där skall vi vara hela helgen och bara njuta. Bianca skall få springa och leka så mycket hon bara orkar. Jag skall sova, slappa och basta. Äta choklad och lyssna på poddar. Då vi kommer hem har jag en vecka semester framför mig, en hel vecka. Det kommer lägligt och är nog precis vad jag behöver.

- Sådär, panik slut. Semester, hej!

bild 11

 

onsdag 23 maj 2018 - 09:07

Vad är du stoltast över att du lärt din hund?

Jag har fått flera intressanta frågor av er under de senaste dagarna. Det gör mig väldigt glad då ni frågar saker eller berättar er syn på saker och ting. Så tusen tack och fortsätt gärna med det, jag lovar att jag svarar på allt enligt bästa förmåga. (eller kanske inte alls, men alla sakliga frågor och funderingar). 

Frågan jag tänkte svara på idag lyder såhär -

 

" Vad är du nöjdast / stoltast över att du lärt din hund? "

 

För mig är det väldigt viktigt att ha en hund som fungerar i min vardag. En hund som jag kan ta med mig och som kan leva livet jag lever. Bianca är min första egna hund, som jag uppfostrat alldeles på egen hand, men jag är uppvuxen med hundar och har alltid haft hundar i mitt liv. Jag anser mig därför ha rätt så bra koll då det handlar om hunduppfostran, hundträning o.s.v.

Då Bianca var valp var jag noga med att genast börja träna med henne, socialisera henne och miljöträna henne. Bianca kan en hel massa och är rätt så lydig. Jag anser mig ha ganska bra kontroll på henne och jag vet att den kunde bli ännu bättre, om jag bara lade manken till. 

Bianca är otroligt snabblärd och jag tror inte det finns några som helst gränser för vad man kan lära henne. Hon älskar att träna och älskar att lära sig nytt, så hon kan en hel del. Varje gång hon lär sig ett nytt trick eller varje gång vi går en ny kurs och testar på en ny gren blir jag stolt. Stolt och imponerad. 

Det som jag ändå är stoltast och nöjdast över då det gäller Bianca är att hon fungerar i vardagen. Att jag, genom min uppfostran, har format henne till en hund som fungerar i våra liv. Givetvis är hon ju den hon är i grund och botten, men hon måste ju även ha formats utav sättet jag uppfostrat och levt med henne. Tillsammans har vi blivit de bästa versionerna av oss själva.

Jag är stolt över att hon idag är en stabil och trygg hund. Att hon är lätt att ta med sig till andra människors hem, nya platser och miljöer. Vi kan gå på café tillsammans, besöka våra vänner, åka både tåg, buss och båt tillsammans. Jag behöver aldrig fundera över hennes beteende då vi åker någonstans, jag vet hur hon fungerar.

Jag är stolt över att hon lyssnar och litar på oss, att vi vet vad som är bäst för henne. Jag är stolt över hur duktig, modig och snäll hon är. Hennes sätt att vara. Hur hon anpassar sig till nya situationer och miljöer, människor och hundar. Varenda dag är jag så stolt, imponerad och fascinerad över henne. Över hennes personlighet och hennes sätt att vara. 

 

Jag är stolt över den hon är, Min Bianca.


mg 0309

 

 

tisdag 8 maj 2018 - 08:03

En obehaglig händelse

Ofta om jag är på jobbet och sambon är hemma med Bianca brukar jag få trevliga uppdateringar om va de gör. Ett videoklipp från deras skogspromenad eller en bild då de myser i soffan. Igår då jag var på jobbet fick jag också ett meddelande, men det var inte alls lika trevligt. Jag läste det två gånger för jag tyckte det lät så konstigt det jag först läste, men det stämde. Grannens hund hade sprungit in på vår gård och skrämt Bianca.

Jag såg inte vad som hände, jag var ju inte där. Men jag har fått höra att Bianca gick ut på gården, varpå grannens ena rottweiler såg henne. Den sprang mot henne och hoppade över staketet in på vår gård. Bianca brukar aldrig utmana andra hundar, så hon hade lagt sig på rygg då den kom emot. Mannen i grannhuset fick själv komma över och dra bort sin hund från Bianca, eftersom den hade vägrat gå tillbaka självmant. 

Bianca mår bra, grannhunden skadade henne inte. Eftersom jag inte själv var på plats och såg händelsen, så kan jag egentligen inte uttala mig om den andra hunden bara var väldigt lekfull och hoppade över för att bjuda in till lek eller vad det handlade om. Det enda jag har att utgå från är mitt egna händelseförlopp jag skapat i huvudet utgående från vad som berättats. Jag tror kanske den bara ville hälsa och leka, men då en stor hund hoppar på en liten plötsligt är det såklart obehagligt.

Bianca blev säkerligen skärrad av händelsen, men visar inga tecken på att hon är rädd för att gå ut. Hundar har den bra egenskapen, de går vidare och lever i nuet. De ältar inte det som hänt eller varit. Våra grannar har båda varit över och frågat hur det gick och försäkrat sig om att Bianca mår bra, tummen upp för att dom tar sitt ansvar och för att dom tog situationen på allvar. DSC00132

Vanligen är grannhundarna och Bianca ute samtidigt, på respektive gård. Aldrig har det hänt nåt och jag har uppfattat det som att de är väldigt snälla och lydiga hundar, vilket de säkert är. Det har hänt sig att Bianca skällt på dem vid staketet, men detta var första gången någon faktiskt tog ett skutt över. 

Som hundägare är man givetvis alltid orolig för att något skall hända ens egna hund. Jag har hört så många skräckhistorier där hundar blivit attackerade, bitna och skadade av andra hundar. Misstag kan hända alla, men åter igen kommer vi tillbaka till ansvaret som följer med hund. Din hund, ditt ansvar. Jag kan inte poängtera detta för mycket, för tydligen är det en bristande kunskap hos många hundägare.

Jag är otroligt tacksam att detta inte fick värre konsekvenser är en orolig matte och en tillfälligt skärrad Bianca. Vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt. Skulle denna hund velat illa åt Bianca hade konsekvensen blivit mycket värre. Ett bett och det skulle ha kunnat sluta hur som helst. Jag får panik bara jag ens tänker på det.

Men, nu skall jag inte tänka så, utan nu skall jag tänka som en hund och leva i nuet. Det gick bra och vi kan lämna detta bakom oss. Grannarna har tagit sitt ansvar i situationen och jag litar på att de (och även vi) håller bättre koll på våra hundar i fortsättningen. Så får vi hoppas att detta var första och sista gången det hoppade in en oinbjuden gäst på vår gård. Ha en bra dag <3 

 

torsdag 26 april 2018 - 11:23

Hur är man en bra hundägare?

Jag pratar ganska ofta om att jag anser mig själv vara en bra matte för Bianca. Att jag gör allt för henne och alltid vill hennes bästa. Jag kom på mig själv en dag att jag satt och funderade över vad som egentligen gör en bra matte. Eller husse. Vad definierar en bra hundägare? Svaren är många och jag säger inte att något nödvändigtvis är mera rätt eller fel, men det finns några grundsaker jag anser definierar en bra hundägare.

 

ANSVAR

En bra hundägare skall kunna ta ansvaret en hund innebär. Ansvaret börjar redan innan man skaffar hund. Man bör läsa på ordentligt innan man skaffar hund, om hundar överlag samt om olika hundraser. Det gäller att hitta en ras som passar en själv och ens livsstil och inte bara välja en ras "för att den är söt", det är inte ansvarsfullt. Som hundägare skall man kunna ta ansvar för den lilla valpen och senare även den vuxna hunden. 

 

TID

En bra hundägare måste inse och acceptera att en hund är tidskrävande. Har man hund måste man vara beredd att avsätta sig den tiden som krävs. En hund väljer inte sin ägare och därför ligger det stort ansvar på ägaren att ta sin uppgift på största allvar. Man bör fundera noggrant innan man skaffar hund om man verkligen har tiden och orken som en hund kräver. Är man ens lite osäker kanske man bör vänta på att skaffa hund. Med hund behöver du planera din tid lite annorlunda och prioritera någon annans behov framför dina egna.

 

LÄRA KÄNNA

En bra hundägare behöver lära känna sin hund och ge den det den behöver. Alla hundar är olika och alla hundar behöver olika. Vissa hundar är avlade för jakt och andra för vallning, något man även behöver reflektera över vid val av ras. Viktigt att man tillgodoser hundens egna behov. Sedan är jag personligen av den åsikten att alla hundar behöver få både fysisk motion samt mental stimulans, oavsett ras. Att lära känna sin hund är inget man gör första veckan, det är en process som pågår hela tiden. Att förstå din hund och kunna läsa av den är viktigt och underlättar något enormt i er relation.

img 0680

Har man dessa tre saker i åtanke tycker jag man kommer långt påväg i sin uppgift som matte eller husse. Tre rätt så självklara saker, egentligen, men som tål att upprepas och tänkas över. Speciellt om man går i tankarna om att skaffa hund. 

Relationen mellan hund- och hundägare är något man konstant behöver jobba på och utveckla. Åtminstone om man vill göra det bästa utav det, tycker jag. Att skaffa hund är inget man gör och sedan rullar det på av sig själv. En hund lever endast en bråkdel av vad vi människor gör, varför skulle vi inte göra det livet till det bästa möjliga för dem? 

 

Vad tycker du är viktigt att komma ihåg och tänka på som hundägare?
Vad tycker du definierar en bra hundägare?