Visa inlägg taggade med 'promenad'

tisdag 9 oktober 2018 - 08:32

En tur längs Herrgårdsleden

I lördags hade jag och Bianca en promenad inbokat med Christina och Doris. Det var väldigt länge sedan vi träffade dessa två tjejer, så det var en efterlängtad promenad. Jag upplever det alltid väldigt befriande att träffa andra hundägare, man delar en passion och förståelse för sina fyrbenta och det upplevs inte konstigt att prata om hundrelaterade samtalsämnen.

Christina föreslog att vi skulle gå Herrgårdsleden här i Tottestund i Maxmo. Herrgårdsleden är faktiskt en relativt ny vandringsled, som hade invigning i maj detta år. Den startar vid Tottesunds Herrgård, är 3,6 km totalt och har fyra rastplatser med ett utedass längs leden. Jag var extra glad att Christina föreslog just denna vandringsled, dels eftersom jag älskar att gå och prova på nya vandringsleder men framför allt eftersom denna vandringsled finns i vår nya hemkommun. Den är som gjord för oss och vi kände inte ens till den.

DSC04254

DSC04250

Det var verkligen den perfekta vandringsleden för två små hundvänner och deras mattar. Vi hade vackert väder, superfin natur och det allra bästa med Christinas och min vänskap är att vi kan tala om allt. Vi kan tala hundar, bloggar, men också om vårt dagliga liv och alla dess funderingar. Precis som Christina själv skriver på sin blogg, så känns det som vi känt varandra mycket längre än vad vi har. Jag känner mig väldigt avslappnad i Christina och Doris sällskap och känner mig alltid på bra humör efter våra träffar.

Vi stannade vid grillkåtan ute på Bytesholmsudden och drack lite te och åt bulle. Även hundarna fick lite picknick i form av hundgodis som Christina hade med sig. Själv hade jag Biancas nya favorit i fickan, kattmat. Det är den nya delikatessen hos oss, torrfoder för katter. Kattmaten gick även hem hos Doris.

En jättefin dag med en mycket trevlig promenad. Precis som jag i våras rekommenderade Iskmo-Jungsund vandringsled (klick) så kan jag även nu rekommendera Herrgårdsleden i Maxmo för er. Tack till Christina och Doris för tipset och den trevliga promenaden!

 

 

söndag 6 maj 2018 - 19:08

En dag i skogen med sirap i svansen

Imorse packade jag och Bianca en stor ryggsäck med lite ved och tidningar, kokade en stor termos med kaffe och packade ner lite tallrikar och bestick. Vi skulle möta upp två av mina vänner (som dessutom är mina arbetskollegor) vid Molnträsket här i Vasa.

Vid molnträsket finns massa olika naturstigar att välja mellan, vi hade planerat att gå en sväng där och sedan sätta oss på ett passligt ställe för att steka plättar och grilla korv. Har du inte besökt Molnträsket tidigare, då tycker jag att du genast skall sätta det på din att-göra-lista. Där är hur fint som helst. Jag hade ingen kamera med mig idag, men jag knäppte några halvbra med telefonen sådär i förbifarten.31960654 10214524662723855 42757683626901504 n

31964179 10214524663363871 4690236391836090368 n

31955920 10214524663043863 9202685971118686208 n

Det var verkligen en fin dag idag, varmt och skönt. Nästan som sommar. Bianca fick givetvis följa med och blev full av iver då hon insåg att vi skulle promenera i skogen. Ganska snabbt hittade vi en bra plats att sätta oss på. Där var alldeles lugnt, inga människor överhuvudtaget. Mina duktiga vänner fixade upp eld och började steka plättar. Vad jag gjorde under tiden vet jag inte riktigt, trallade nog mest runt på stenarna tror jag. 

Vi satt där i solskenet i över två timmar. Pratade, åt både korv och plättar och drack kaffe. Så trevligt, avslappnande och bara härligt. Härliga människor och härlig miljö. Vi konstaterade att detta är definitivt något man borde göra oftare och det är absolut något vi skall göra igen, nästa gång skall vi ta med vår sista kollega som tyvärr inte kunde komma idag. 

Jag är väldigt tacksam över att ha så trevliga arbetskolleger som jag dessutom kan kalla mina vänner, det är inget jag tar för givet och det glädjer mig verkligen att ha fått lära känna dessa människor. Vi är alla olika och kommer alla från olika bakgrund, vilket är helt fantastiskt. Jag har lärt och lär mig hela tiden mycket av dessa vänskaper och de har öppnat mina ögon för många nya saker. Tänk att vi inte ens jobbat tillsammans i ett år än och ändå hunnit bygga upp så fin vänskap sinsiemellan. Fantastiskt. 

31949093 10214524662883859 7583274118439501824 n

31949088 10214524662963861 2134284281491488768 n

Dock var det kanske inte precis så här idylliskt som det låter, inte hela tiden. Vanligtivs är Bianca väldigt lätt att ha med sig i skogen och naturen, eftersom hon fullständigt älskar det och trivs bra. Idag hade hon verkligen myror i brallan och var så rastlös. Gick runt och gnydde och hade svårt att hitta ro. Förutom det var hon verkligen högt och lågt och överallt. 

En stund hade hon nosen i gräddburken och nästa sekund hade hon slukat en halv korv. Och gud vad hon tiggde korv (innan hon stal en), hon brukar aldrig tigga på det där sättet. Sedan satte hon svansen ner i sirapsburken, med följden att hon gick och släpade på en massa stora kvistar som fastnade i hennes sirapssvans. Därimellan slickade hon av våra plättallrikar och puffade ner besticken mellan stenarna. Hörseln hade hon lämnat hemma och ja, hon var inte riktigt lika behändig som hon brukar. 

Då vi kom hem fick hon sig en ordentlig dusch och sedan dess har hon sovit skönt i sin säng. En trevlig dag hade vi tillsammans med tjejerna och även om Bianca ger mig lite gråa hår ibland, så älskar jag henne ovillkorslöst ändå. Hon förgyller våra dagar med alla sina påhitt. Även om det var mindre kul i stunden, kommer jag nog alltid minnas då den där enorma kvisten kladdat fast sig i hennes sirapssvans. Det går ju omöjligt att bli sur på en sprallig sötnos som denna, eller hur? Älskade skogsmulle, du är verkligen en speciell hund.31960523 10214524663443873 5713447113849831424 n

onsdag 25 april 2018 - 12:20

Veckans höjdpunkt

Som jag nämnde i måndags skulle jag och Bianca ta en kvällspromenad med vår samojed vän Rosie och hennes matte. Jag blir alltid på så gott humör då vi träffar dem. De är båda två så godhjärtade, positiva och bara sprider en massa härlig energi helt enkelt. I förr går var verkligen inget undantag. 

Vi skulle gå en promenad med våra fyrfotade tjejer här i vårt område. Redan då Rosie plingade på dörren och kom in i tamburen blev Bianca superglad. Hon är inte så förtjust i stora hundar nuförtiden, men i och med att Rosie är mycket mindre än normalt för sin ras så tycker Bianca om henne. Det är så roligt att se vilken vänskap de bygger upp, Rosie och Bianca. Det glädjer mig.31190010 10214431622797915 2170252996212948992 n

31195565 10214431622517908 1956966118589464576 n

31232133 10214438218002791 6649553373659922432 nVi gick en tur jag vanligtivs går då jag får promenadsällskap, en stig jag gillar att gå. Det tog inte länge innan det spratt till i Bianca och energin gick upp till tusen. Vi kopplade lös hundarna en stund och lät dem springa av sig. En stund senare var de både smutsiga och blöta, men så glada! Bianca sprang superhårt trots sina korta ben och Rosie hoppade så högt att man knappt kunde tro det. Så glada, så lyckliga. Så goda vänner. 31230507 10214431623157924 1041587942180519936 n2

På vägen tillbaka tänkte jag vi skulle ta en annan väg. Varför göra det enkelt då man kan göra det svårt. Bianca ledde vägen och Rosie med matte följde snällt efter. Vi ledde in oss i skogen, på en stig som blev både blötare och halare. Jag hade gått där förr, men var verkligen tveksam över vart jag tagit oss denna gång. Hundarna hade inget större bekymmer att ta sig över vattenpölar och snöhögar, men vi som endast hade promenadskor på oss och inte var helt förberedda på denna terräng fick hoppa runt lite grann.31286371 10214431623237926 2785337809588715520 n

31286584 10214431623477932 2712323996916908032 n

31283255 10214431622957919 2768049200422715392 n2Trots att jag tvivlade mycket och Rosies matte säkert ännu mera, så var vi på rätt stig och vi kom ut precis där jag tänkte. Det blev en promenad på trottoar, sandvägar och blöt skogsterräng. En blöt, härlig promenad i full fart. Veckans höjdpunkt kallade jag det då vi gick det och det var precis det som det var. I alla fall för oss, hur Rosie och hennes matte kände då jag släpade in den i en blöt skog där vi nästan tappade bort oss är en annan femma.

Då jag umgås med dessa två känner jag bokstavligen hur mina batterier laddas. Hur jag fylls med positiv energi. Det tror jag Bianca också gör. Vi kan prata om allt och aldrig behöver man fundera på att bli dömd, dåligt bemött eller något annat med dessa två. Bara härligt. Bara glädje. 

Avslutningsvis kan jag konstatera att det som Rosies matte sade, mitt där i skogen med blöta fötter och lyckliga hundar nog stämde ändå.

- Det här blir ett bra blogginlägg i alla fall, hördu.

Visst blev det väl det.