b2

Visa inlägg taggade med 'tova'

Tovas första jul

Skrivet av Sara Hellström 25.12.2019

Kategorier:

Granen lyser upp ena hörnet i vardagsrummet. Paketpapper ligger utöver hela golvet. Gårdagens glöggmuggar står på vardagsrumsbordet. Klockan tickar, men annars är det helt tyst. Julafton är över för den här gången. 

Jag älskar det här lugnet som infaller sig dagen efter julafton. Så länge jag kan minnas har juldagen betytt lugn för mig. Vi har alltid bara varit hemma och slötittat tv och ätit massa rester, oavsett om jag varit barn eller vuxen. Ifjol gick vi runt i pyjamas och spelade  nintendo nästan hela dagen. 

Jag och Bianca har smygit upp till vardagsrummet med en frukostbricka. Pappan i huset sover än och Tova rullades nyss ut på sin första vila. Tovas första julafton är över och det blev en så fin, mysig och minnesvärd kväll. Vi firade här hemma hos oss, tillsammans med Tovas farföräldrar och gammelfaster. Tova vaknade passligt då vi andra var på andra varvet mat och gjorde oss sällskap vid bordet.

Tova fick massor med julklappar. Vi känner oss verkligen bortskämda med mängden klappar. Vi själva hade köpt en julklapp, en Babblarna Bobbo mjukis. Hon fick kläder i större storlekar, böcker, jättefina leksaker som passade Tova perfekt och både en pulka och rattkälke. Så genomtänkta, personliga och användbara julklappar. Vi hade inte alls förväntat oss att hon skulle få så mycket mer än den där Bobbo mjukisen, men visst var det roligt att se hennes ansiktsuttryck för varje paket vi öppnade. Bianca fick även hon några julklappar. Jag hade köpt en borste åt henne och så fick hon lite gott ätbart både av oss och andra. Hon var så trött igår då gästerna åkt så hon däckade under vardagsrumsbordet och där ligger hon även nu. 

Tova njöt verkligen av kvällen. Hon hoppade runt i både farmors och farfars famn, lekte med sina nya leksaker, undersökte kläderna och kröp runt och jollrade på så mycket hon bara hann. Då gästerna hade åkt och det var läggdags var hon så upp i varv så vi tvivlade på om vi alls skulle få henne och sova. Men efter en stund somnade hon gott, vaknade några få gånger under natten och så steg vi upp 06.30. Glada och nöjda och Tova började genast leka med sina nya leksaker. 

Att se Tova vara bland människor som bryr sig så mycket om henne. Att få höra hennes skratt, se henne lycklig och uppleva kvällar som gårdagen med henne är det bästa jag vet. Det är den bästa gåvan en mamma kan få. Att se sitt barn lycklig, glad och omringad av kärlek. TOVA JUL


Snart har jag varit mamma i nio månader

Skrivet av Sara Hellström 17.12.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Nu går jag händelserna lite i förväg, men jag skall passa på att skriva nu då jag har tiden till det. Tova är ungefär 8,5 månad gammal nu. Om 19 dagar blir hon blir nio månader. Om 19 dagar har jag alltså varit mamma i nio månader. Lika länge som Tova boade i min mage har hon snart funnits med oss. Så overkligt. 

Dessa snart nio månader har utan tvekan varit de mest omtumlande, lärorika, fantastiska och mest kärleksfyllda månaderna i mitt liv. Man tror att man inte kan älska sitt barn mera än vad man redan gör, men för varje dag som går så känner jag att jag älskar Tova ännu mera. Hur det ens är möjligt att kunna älska henne ännu mera, men det gör jag. Hon har gett mitt liv en helt ny mening och jag kan inte annat än vara väldigt lycklig med henne i mitt liv. 

Man ser redan så mycket av Tovas personlighet och den kommer fram mer och mer för varje dag. Det är så härligt att följa med utvecklingen. Hon är väldigt målmedveten, envis och framåt. Hon vet vad hon vill. Hon är nyfiken på allt i sin omgivning, som säkert de flesta barn är. Hon har lätt till skratt och älskar då man busar med henne. Roligaste just nu är badankor (Tova och Bianca är båda två lika galna i badankor just nu), duplo lego, att leta dammtussar på golvet och Biancas vattenskål. 

Hon har alltid varit väldigt lättskött och lätt att ha med sig på olika platser. Tova brukar hänga med mig på det mesta. Oavsett om vi skall storhandla, gå på loppis eller andra ärenden så hänger hon glatt med. Hon får ofta beröm för sitt glada humör. Senast igår var vi faktiskt med då sambon klippte sig och Tova var väldigt fascinerad av allt i salongen. Det var hennes andra besök i en frisörsalong.

Tova har nu tre tänder och jag tror att det är en fjärde på kommande. Sedan två månader tillbaka sitter hon själv och kryper. För drygt en vecka sedan lärde hon sig stå upp, så nu står hon mer än vad hon sitter. Hon är inte rädd att ställa sig upp och man hittar henne stående på allt märkligare ställen hela tiden. I två veckor har hon nu sovit i egen säng och det går jättebra. Jag tyckte att det var väldigt mysigt att samsova, men kvalitén på den lilla nattsömn jag fick blev allt sämre, så vi beslöt oss för att försöka få henne att sova i egen säng. Sedan fyra nätter tillbaka har vi även gått från att vakna en gång per timme till tre uppvak per natt, så jag hoppas det håller i sig. Att endast vakna tre gånger per natt känns superlyxigt. 

Det är väldigt mycket "mmmm" från Tova just nu, men hon har även börjat säga "sssssss". Jag väntar så på det där första ordet. Jag tycker redan hon förstår otroligt mycket, i alla fall inbillar jag mig att hon förstår. Hon reagerar på sitt namn, det har hon redan gjort ett bra tag. Då vi nekar henne skrattar hon och tycker det är jätteroligt. Säger man "nej" då hon är påväg mot Biancas vattenskål sätter hon i en högre växel för att hinna fram innan vi stoppar henne. Hon har lärt sig vinka och vinkar åt allt och inget. Sådär smått har även börjat introducera plockmat och hon blir allt mer intresserad hela tiden. 

Jag lär mig mycket av Tova. Av att vara mamma. Tova har gjort mig till en bättre version av mig själv och lärt mig massor om mig själv. Att uppfostra henne, vara hennes förebild och lära henne om livet är den mest skrämmande och utmanande uppgiften jag haft. Det är också den mest ärofyllda och finaste uppgiften. TOVA


Glad Lucia!

Skrivet av Sara Hellström 13.12.2019

Kategorier:
Taggar:

Glad Lucia,

Vår dag har sett ut precis som vilken annan dag som helst. Vaknade redan före kl. 06, med en pigg och glad Tova. En lite mindre pigg mamma, men rätt så glad var nog jag också. Man kan liksom inte annat då Tova ler genast från morgonen och Bianca pratar av lycka hon med. Vid nio skuffade jag ut Tova i vagnen för sin första vila och vid ett sov hon fortfarande. Vanligtvis vaknar hon vid 12, men hon sov verkligen en maratonvila idag. Till sist fick jag gå och ta upp henne för att inte helt förstöra vår kommande natt. 

Hade inte alls tänkt lägga en extra tanke på den här luciadagen, men då Tova sov hittade jag en söt vit spetsskjorta i hennes garderob. Så jag kunde inte annat än att ställa igång med en liten photoshoot. Då Tova hade vaknat och vi båda ätit lunch plockade jag fram lite glitter och ett batteridrivet kronljus. Gjorde en glitterkrans åt både Tova och Bianca och förberedde mig med både babblarna och hundgodis. Jag hade en tydlig bild i huvudet hur jag ville ha bilden. 

binkkis

Men, att fota en åtta månaders som precis lärt sig att ställa sig upp (Ja, hon kan stå nuförtiden!) och en hund som tycker den där åttamånaders tjejen är lite för oberäknelig ibland är inte lätt. Inte alls. Jag gav verkligen mig själv en utmaning. Dock en ganska rolig sådan. Även om Tova mest ville krypa iväg och leka med Biancas vattenskål, vilket är det roligaste just nu, så fick vi till några riktigt lyckade bilder.

Bilden jag hade i mitt huvud, den fick jag kanske inte helt till. Hade sett framför mig att Tova och Bianca skulle sitta fint bredvid varann, Tova med ett ljus i handen och varsin glittekrans på deras huvud. Hur jag ens trodde det skulle vara möjligt kan man ju fråga sig. De flesta av bilderna blev mörka, brusiga och suddiga.

Men bilderna vi tog blev också så söta, härliga och så fina. Helt perfekta. Ett så fint minne från Tovas första Lucia. Bilderna återspeglar precis våra små lucior, precis som de är. Ena full av energi, livsglädje och nyfikenhet på livet. Andra med samma sak, men med lite bättre lydnad. Ena hölls definitivt bättre på stället där jag placerade henne, vem kan ni säkert själva gissa. Se nu på de här bilderna, hur kan man ens vara sådär glad då mamma tvingar en att sitta stilla? Vilken otrolig liten dotter vi har. LUCIA SARAMARIAEXENIA2Frågar ni mig så är detta definitivt dagens sötaste Lucior. Hur har ni firat Lucia?


Tovas första bloggevent

Skrivet av Sara Hellström 08.11.2019 | 2 kommentar(er)

Igår var en lite nervös dag för denna mamma. Jag hade nämligen anmält mig och Tova till en bloggkväll inne i stan med Sevendays gänget. Det utlovades en mysig kväll med plåtbröd och gott sällskap på Niska i Vasa. En mysig kväll blev det verkligen, med krispigt plåtbröd och härligt sällskap. 

Senast jag deltog i ett bloggevent var alldeles i början av graviditeten, så ni förstår att det är väldigt länge sedan. Dels var jag lite nervös på grund av det och dels för att jag skulle ha Tova med mig. Tova är väldigt lättskött och nöjd för det mesta. Hon har till och med varit på Niska tidigare och det var inga problem. Dock har hon nu väldigt tydliga rutiner och behöver hålla dem så långt de går. Kvällen på Niska inföll sig precis då hon brukar ta sin sista kvällsvila. Men som den supermamma man är, pusslade jag om dagen lite grann och lyckades ändå ha en ganska nöjd Tova med mig. 

Vi var väl ungefär tjugo bloggare som samlades runt ett mysigt långbord i Niska. Hela lokalen var verkligen så fint inredd. Skulle jag bo centralt och inte ha barn skulle jag säkert hitta mig själv där på ett glas vin eller ett plåtbröd lite för ofta. Visste du förresten att det inte heter Pub Niska i Vasa, utan bara Niska? Det visste inte jag förrän igår. Här i Vasa vill de fokusera mera på ett restaurangkoncept, istället för ett pub koncept. I Vasa erbjuder de nämligen, förutom sina plåtbröd, även lunch.DSC04387DSC04381DSC04385

Hur gick det då att försöka hinna äta pizza, prata med nya bekantskaper och underhålla en sju månaders samtidigt? Det gick. Lite disträ kände jag mig nog där imellan varven, men jag tänkte att de andra förstår säkert. Kände mig kanske inte helt lika graciös som alla andra bloggare på plats. De andra fotade sin mat ur alla vinklar, medan det kändes som jag mest plockade upp leksaker och matade bebis. Men några bilder fick även jag, som ni ser.

Tova har ju precis lärt sig krypa, så att sitta still sådär länge var väl inte helt enligt hennes önskemål. Jag tyckte ändå hon skötte sig riktigt bra. Eivor som satt snett mittemot mig (som förresten också hade med sig sin bebis) var så snäll och höll Tova en stund så jag fick äta upp min mat.DSC04406DSC04412Det var så roligt att Eivor också hade med sig sin bebis, det öppnade genast upp för diskussioner. Bra för mig som är lite dåligt på det där med att mingla och småprata. Eivor bodde också i ett äldre hus och jag kände igen mig i så mycket hon berättade. Hon hade kommit ända från Nykarleby, så kände mig lite löjlig då jag nästan tvekade att komma från Vörå i vintermörkret. Extra roligt var det även att äntligen få träffa Julia. Vi har haft lite kontakt nu och då, eftersom hon har en son endast är två dagar yngre än Tova. Vilken härlig tjej, sprudlande och trevlig. 

Emilia, som också satt snett mittemot mig, lärde mig att det finns ett företag i Vasa, som jag inte alls kände till.  Äntligen fick jag också träffa Rebecka, vi har haft mycket mejlkontakt men aldrig setts förrän nu. Och Jennifer, som jag heller aldrig träffat eller pratat med förr, men det kändes som att vi var gamla bekanta. Vilket härligt gäng!

Fina Ronja, som också var på plats, ställde frågan hur det är att få barn. Minns inte exakt vad jag svarade, men tror det var något i stil med "omtumlande, men härligt". Jag märkte att jag blev nästan lite ställd då hon frågade, för det är så svårt att sätta ord på det. Att få barn är en så stor livsförändring. Överväldigande, omtumlande och overkligt. Det är väldigt härligt och fantastiskt, tycker jag. Men det är också  ett nytt liv, en ny vardag. Svårt att greppa. Men ja, det är det häftigaste och en av de bästa sakerna som hänt mig.DSC04355Då vi åkte hem somnade Tova i bilen och jag tänkte att nu är natten förstörd. Att låta henne sova efter kl.18.00 brukar inte vara någon bra idé. Men, då vi kom hem var det en glad och skrattande Tova jag lyfte in från bilen. Hon hade massa energi efter sin lilla tupplur. Vi lekte flygplan och busade en stund innan hon gjorde en faceplant på sovrumsgolvet. Då var det dags för sängen för oss båda två. Hon sov gott och vi fick båda vakna pigga, krya och med en massa nya motivation att skriva blogg. Det är verkligen en av de fina sakerna med bloggträffar som dessa, man får träffa likasinnade och blir så inspirerad och motiverad. Tack alla för en trevlig kväll!


Vår solstråle blev sju månader igår

Skrivet av Sara Hellström 06.11.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

För en månad sedan påbörjade jag ett inlägg jag hade täntk publicera då Tova blev sex månader, men då man delar vardagen med en bebis blir det inte alltid som man tänkt sig. Inlägget blev på hälft och jag hann aldrig skriva klart det. Såhär skrev jag då:

" För sex månader sedan låg jag på BB, med en ganska nyfödd liten Tova. Vid den här tidpunkten för ett halvt år sedan hade hon precis blivit ett dygn gammal. Det har hänt mycket på dessa månader. Inte bara den självklara utvecklingen som skett för Tova, utan det har också hänt mycket med mig som person. Jag är inte bara Sara, eller Biancas matte längre. Jag har även fått landa i min roll som mamma.

För sex månader sedan var jag lycklig, förvirrad, trött men ändå hög på adrenalin och ganska osäker på den här nya lilla människan vi skulle lära känna. Osäker på vem jag var som mamma. Idag är jag ännu lyckligare, lite mindre förvirrad, inte så trött eftersom man lärt sig leva med färre timmar sömn och inte alls så osäker på varken Tova eller mig. 

Kärleken till Tova bara växer och jag vill inget annat än spendera mina dagar med henne. "

IMG 585

Igår blev hon sju månader och ja, tiden går verkligen fort. Hon är en nyfiken liten tjej och vill gärna utforska allt och alla. Hon tar sig fram och är målmedveten. Nyaste nytt är att hon nu även kryper fram till möbler och försöker ivrigt dra sig uppåt. Tack och lov så lyckas hon inte än, men man får vakta henne konstant. Att äta lunch är inte längre så intressant, hon biter hellre fast i skeden och skrattar då man ber henne släppa. I övrigt är hon en lättskött bebis med glatt humör. Sover i regel ganska bra och vaknar kring 07.00 med ett stort leende på läpparna. Så även om jag tycker jag har ont på de flesta ställen i kroppen just nu och själv sover som en kråka, så känns dagarna ändå väldigt bra då Tova skiner upp som en sol genast man ser på henne. Hon är verkligen vår lilla solstråle. 

Vi firade sju månaders-dagen igår med att beställa en kamininsats till vårt kök. Vi har haft och har en stor renovering pågång här i köket, men nu äntligen börjar alla bitar falla på plats. Så Tova fick spendera största delen av dagen bland kaminer, spisar och offerter. Sedan åkte vi in till stan, där vi vuxna åt sushi och den mindre äppelpuré. Eller kan man kalla det sushi då man väljer det med minst sjögräs och jordgubbar på toppen. Vet inte, men gott var det i alla fall. 

IMG 610

Nu har hon precis somnat ute i vagnen, smått prat hörs genom babyvakten men jag tror hon bara pratar i sömnen. Jag skall ta itu med lite städning och matlagning och Bianca skall få aktivera sig med en aktiveringsleksak. Bianca skall ut på skogspromenad med sin husse lite senare, ser ut att bli en fin dag för det. Och ikväll skall jag åka iväg en timme helt själv och träna och imorgon skall jag och Tova in till stan för att gå på ett litet bloggevent. Tovas första och mitt första på väldigt länge. Skall bli kul.

Ha en fin dag!

 Fotona är tagna av Hanna Holmberg-Sundman


Tovas utveckling tar fart

Skrivet av Sara Hellström 24.10.2019

Kategorier:

Tova har precis somnat ute i vagnen. Jag passade på att röja upp lite på gården så länge Tova kom sig till ro och Bianca sprang av sig. Eller sprang efter en trädgårdshandske rättare sagt, för det var det hon gjorde. Hon jagade den mer än vad den jagade henne. Parasollen åkte in i vinterförvaring och de sista sommarblommorna ner i komposten. På våren är jag alltid ivrig att plocka fram utemöbler, plantera blommor o.s.v., men på hösten drar jag mig verkligen för att städa undan allt. Inte alls lika kul.

Tova har tagit ett stort kliv i sin utveckling. Hon har blivit ett halvt år och under den senaste veckan har det hänt så mycket. Känns som hon hittar på något nytt varenda dag. Hon har börjat krypa, än går det lite hackigt och långsamt, men blir smidigare för varje dag. Hon sätter sig upp, även det lite ostadigt än. Man får ladda upp med filtar och kuddar runt omkring henne så hon landar mjukt då det vinglar till. Hon har hittat massa nya tonlägen och ljud och är inte rädd för att testa dem. Fötterna har hon börjat smaka på och är väldigt fascinerad av sina vackra händer. Hon river gärna sin mamma i håret och ja, tar tag i allt hon kommer åt. Hon har två tänder och igår tog vi fram tandborsten och började bekanta oss lite med den. Jätteroligt, tyckte Tova!

Imorse började hon plötsligt sträcka ut tungan och tyckte det var väldigt roligt. En helt ny grimas jag inte sett förr och hon lärde sig snabbt att man kan gapa stort och sträcka ut tungan, då skrattar mamma. Och i förrgår hittade hon på att fejkgråta för uppmärksamhet. Ni hör själva, det händer hur mycket som helst.

Tova är väldigt aktiv och det är full fart. Hon skrattar åt det mesta och tycker livet är ganska fantastiskt, förutom då mamma eller pappa lämnar rummet. Men då man kan fejkgråta lite så att de kommer tillbaka. Nätterna är desto oroligare, men det är helt förståeligt med tanke på hur mycket som sker dagtid för henne nu. Hon somnar gott ca. 20.30, men sen vaknar hon mer eller mindre varannan timme och har svårt att komma till ro. Lite mindre sömn för mig, men då man får vakna till hennes leende varje morgon orkar man ändå. DSC03556Vi har flera upplagor av så kallade "Milestone cards", vet inte vad man kallar dem på svenska. Men det är kort som man kan fota bebisen med i olika stadier av utvecklingen (rekommenderar!) t.ex. då bebisen är 1 vecka, 3 månader, fått sin första tand, kryper o.s.v. I början var det lätt att fota dessa med Tova, men det blir allt mer utmanande. Nuförtiden vill hon mest smaka på korten och att få henne att ligga stilla tillräckligt länge för att ta en bild är inte heller det speciellt lätt. För dryga två veckor sedan var det dags för 6 månaders kortet och igår fotade vi "Min första tand", lite försent men bättre sent än aldrig.

Bianca är upptagen med en aktiveringsleksak och jag skall sätta mig ner och reda upp lite foton så länge Tova sover. Det är något jag velat göra länge, men har inte hunnit. Jag hatar att ha en mapp med typ alla foton från 2019. Vill ha ordning och reda, så det skall jag ta itu med nu. Tanken är att bara jag fått dem uppredda skall jag beställa lite foton och börja göra ett fotoalbum om Tovas första år. 

På eftermiddagen skall vi gå en promenad med en annan mamma, hennes lilla pojke och deras hund. Roligt med sällskap på promenaderna! Egentligen skulle vi åka iväg på en mammaträff med två mammor och deras barn, men på grund av förkylning valde vi att boka om träffen. Jag har inte träffat så många andra mammor egentligen, inga mammagrupper eller liknande. Har inte känt behovet. Nu märker jag dock att Tova börjar intressera sig allt mer för andra barn, så kanske vi börjar träffa andra mammor och barn lite mera nu framöver. Vi får se, jag njuter fortfarande till stor del av vår vardag här hemma då vi får tassa på för oss själva.

 

 


En kväll på restaurang

Skrivet av Sara Hellström 07.09.2019

Igår var vi ut på restaurang, hela familjen. Alla förutom Bianca då, tyvärr. Väntar ännu på en hundvänlig restaurang. Caféer finns det ju några stycken, men inte restauranger vad jag vet. Tipsa mig om ni vet några hundvänliga restauranger i Vasa-Korsholm-Vörå området, tack!

Det är Ikkuna Festival i Vasa i helgen, vilket innebär att endel resturanger erbjuder en tre rätters middag för 29€. De senaste två åren har jag själv jobbat under festivalen och innan det kände jag inte till konceptet. I år var det därför givet att vi själva skulle vara gäster och äta någonstans under festivalen. Valet föll på Villa Sandviken och vi blev inte besvikna. 

Ingen av oss hade besökt Villa Sandviken förut, men vi hade hört ganska delade åsikter om restaurangen. Därför ville vi se stället med egna ögon och skapa oss en egen uppfattning. Att åka ut och äta är något vi gör ganska ofta, det är nog en sak vi gärna sätter pengar på. Dock är vi nog båda ganska kritiska kunder och inte helt lättimponerade. För mig är servicen väldigt viktig och något jag analyserar kritiskt. Är maten god men servicen usel blir det inget bra helhetsintryck, tyvärr. 

Igår åt vi soppa på jordärtskocka, gös till varmrätt och chokladbrownie till efterrätt. Det är sällan vi är så nöjda med en hel meny som vi var igår. Det fanns inget jag skulle ha ändrat på. Förutom kanske en större varmrätt då, men det var bara för att det var så gott. Restaurangen i övrigt var vackert inredd och gav ett fräscht och proffessionellt intryck. Även servicen fungerade, tack och lov!

Vi hade bokat bord till klockan 17, men var där kanske en kvart innan. Innan klockan var halv sju var vi mätta och belåtna och packade ihop oss igen för att åka hem. Då vi, tillsammans med andra barnvagnar, gick in i en nästan tom restaurang klockan fem på en fredagseftermiddag skrattade jag lite för mig själv. "Vi är en av dessa nu" - sade jag åt sambon. Vi är nu en småbarnsfamilj som bokar bord till 17, så att man garanterat hinner hem till 19. Då vi förr troligen skulle ha bokat bord till 19 och inte varit hemma förrän 22. Lite lustigt, men jag trivs faktiskt bra med den här situationen och skulle inte vilja ha det på något annorlunda sätt just nu. 

Tova tyckte det var jätteroligt att gå på restaurang. Hon har faktiskt besökt ett flertal restauranger redan i sitt liv och det har aldrig varit några som helst problem. Det blir säkert mer utmanande sedan då hon springer omkring, kan jag tänka mig. Jag tycker det är så roligt att göra saker med hela familjen, även om vi saknade Bianca igår. Vi hade en riktigt mysig middag och även om Tova inte fick smaka på maten kan man väl säga att vi firade att hon blev fem månader på torsdagen. Villa SandvikenJag blir alldeles varm i hjärtat då jag ser på de här bilderna. Hur kan en liten person som bara funnits med oss i fem månader, betyda så mycket. Precis som att hon alltid varit en del av våra liv, så självklar. Kärleken för henne bara växer och jag har ibland så svårt att slita mig från henne. Ni ser ju själva, inte ens under middagen kunde jag slita mig från henne. Vår fantastiska lilla Tova.

Ikkunafestivalen fortsätter ännu idag, så om du missade den igår kan jag rekommendera dig att kolla in utbudet och gå ut och äta ikväll. Ett hett tips från mig till dig. Trevlig lördag!

 


Världens sötaste nallebjörn

Skrivet av Sara Hellström 02.09.2019

Kategorier:

" Förra veckan hade vi fyra månaders läkarkontroll med Tova. Jag minns då vi hade den första läkarkontrollen, då hon var kanske två månader och de sade att nästa är då hon är fyra månader. Jag tyckte det var så långt fram i tiden och nu har vi det redan bakom oss. Om tio dagar blir hon fem månader. Kan ni förstå, fem månader! Nu förstår jag då människor säger att man skall ta vara på tiden och njuta, för det går så fort. Aldrig trodde jag det skulle gå såhär fort. "

Sådär skrev jag då jag påbörjade det här inlägget för en vecka sedan. Längre än så kom jag inte, på grund av livet med bebis helt enkelt. Det blir allt svårare att hinna med något eget på dagarna. Hon börjar ha allt mera åsikter och förflyttar sig allt mer, plus att ALLT skall i munnen. Tidigare har jag också kunnat amma henne i sängen samtidigt som jag ligger och ser på någon serie, men det går inte heller längre. Antingen hinner hon inte äta för att hon skall också titta på serien eller så ska hon leka med datorn. Men, som sagt, hon går mot fem månader och det blir hon om tre dagar. Hur vi kom hit från att nyss fått veta att hon skulle komma till världen förstår jag inte, men såhär verkar det vara i alla fall.

Hon är nu 66 cm lång och 6,5 kg. Över tio cm och över 2 kg har hon växt sedan hon föddes. I början växte hon väldigt snabbt tyckte jag, speciellt längden. Nu går det i lite långsammare takt. Vi använder fortfarande klädstorlek 62, men vissa 68or passar också bra. Hon är lite där imellan just nu, båda passar. 

Tova har hela tiden varit väldigt rörlig och aktiv, men nu är det på en helt annan nivå. Hon drar sig framåt på golvet, inte så snabbt men nog så att hon förflyttar sig. Runt i cirklar har hon rört sig redan ett bra tag. Igår tog hon även sitt första krypsteg, så vi väntar med spänning att se när hon börjar krypa på riktigt.

Hon greppar saker utan problem (och är otroligt stark!) och tar i saker som ligger framför henne. Hon är intresserad av sin omgivning och håller koll på vad vi gör. Om man har henne i famnen och äter något, så följer hon noggrannt med och ser vad man sätter i munnen. Ibland försöker hon snappa åt sig en bit hon också. Allt åker in i munnen, egna händer, andras händer, leksaker och nu fötterna också. DSC01695DSC01756

Hon har en massa ljud för sig och för ett tag sedan hittade hon en helt ny ton. Ett glädjeskrik vi inte hört förr, men som vi nu får lyssna till dagarna i ända. Trodde inte att barnskrik kunde vara så gulligt. I allmänhet är hon väldigt glad och nöjd och det är sällan vi ser henne ledsen, men hon låter oss definitivt veta om något är bra eller mindre bra. Hon har verkligen börjat utforska sin röst och det kan komma de mest konstiga ljuden ur henne. 

Hon har fått allt tydligare rutiner sista veckorna och det känns riktigt skönt. Tidigare har halva dagen varit ganska rutinerad, men eftermiddagen har aldrig följt något mönster. Vi stiger upp kring 08, hon sover ute i vagnen 10-12.30, tar en 30-45 minuters tupplur kring 15 och samma igen vid 18-tiden, ungefär. Klockan 21 börjar vi natta henne och ofta somnar hon innan 22. Under hennes snart fem månader har hon sovit både i egen säng, mellan oss och bredvid mig. Lite olika beroende på vad hon behövt just då. Hon hade en period då hon somnade 22 i egen säng och vaknade och åt 05, sedan fick hon sova vidare bredvid mig. Just nu äter hon nästan varje tredje timme igen, så jag har för det mesta haft henne bredvid mig på grund av praktiska skäl plus att jag själv får mera sömn om jag inte behöver lyfta henne fram och tillbaka från egen säng hela tiden. Sen tycker jag också det är rätt så mysigt att samsova. 

Då hon var fyra månader började vi sporadiskt med smakportioner. Sedan två veckor har hon ätit lite varje dag och har redan smakat på potatis, morot, broccoli, äppel och päron. Allt går ner, men hittills är nog broccoli den stora favoriten. Förutom smakportioner så helammas hon, vi försökte återgå till lite ersättning för att ge mig lite mera rörlighet men hon totalvägrade. 

Jag tycker vardagen flyter på väldigt fint och Tova känns som en behändig liten bebis. Jag är tacksam över att hon alltid varit frisk och för det mesta glad och nöjd. Hon är en glad, mysig men bestämd liten tjej vår Tova. Jag önskar vi för alltid fick stanna i den här stunden, det här nuet. Men, vi försöker ta vara på det så gott vi kan och ser också med spänning fram emot allt vi har framför oss. Att se henne utvecklas.


Ett nytt projekt får liv

Skrivet av Sara Hellström 14.08.2019 | 1 kommentar(er)

Står här i köket, vid kökssön med en bebis i bärselen på magen och gungar lite sådär passligt så att fröken är nöjd. Nöjd är hon för det mesta, men hon ville så gärna sitta i famnen och jag kände att jag behöver får göra lite annat samtidigt. Som att skriva till exempel. Skönt att hon godkänner bärselen, så att man har möjlighet att ge henne den närhet hon behöver men även få händerna fria för något annat. Bianca ligger bredvid oss på golvet och är lite orolig, så jag tror att det eventuellt kan vara åska i luften. 

Men, det var inte det jag tänkte skriva om idag. Jag tänkte skriva om ett nytt litet renoveringsprojekt jag har påbörjat. Under året vi bott här i huset har vi renoverat en hel del, mestadels ytrenoveringar nog, men det känns ändå som ett helt annat hus än det vi först flyttade in i. 

Då vi väntade Tova fick vi flera gånger frågan om vi börjat inreda barnrummet. Svaret var nej. Svaret är fortfarande nej. Vi såg ingen orsak till att skynda med det, eftersom hon inte kommer behöva ett eget rum ännu på ett tag. Vi har ett väldigt rymligt hjälpkök här på nedrevåningen, där vi placerat hennes skötbord samt en byrå med hennes kläder. Lite hyllor med några av hennes saker och sådär. Praktiskt och mer utrymme behöver hon ju inte ännu. DSC01635Men, då vi hade namnfest för Tova så fick hon såå mycket fina presenter! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag tänkt att våra gäster skulle ge så mycket och så fina saker åt henne. För oss hade det absolut räckt med att de ville dela den fina dagen med oss och Tova. Vi kände oss verkligen bortskämda (och tacksamma!)

Då började det klia i mina fingrar. Kanske det var dags att börja fundera på det där barnrummet nu? Började googla inspiration till barnrumsinredning, även om jag egentligen ändå i slutet bara går efter magkänsla. Jag har alltid varit dålig på att följa trender och pinterest använder jag mig inte överhuvudtaget av.

Det som vi tänkt att en dag skall bli hennes rum fungerar för tillfället som ett gästrum. Egentligen ville jag ju slänga ut gästsängen och allt annat, göra en stor beställning från typ Jollyroom och nästa dag sitta där på golvet och leka med henne i hennes nya rum. Men, dels är det omöjligt att göra något så snabbt (med eller utan bebis i famnen) och dels tänkte jag att det här är ett projekt jag skall göra i lugn och ro. Sakta men säkert. Höstens projekt!

Hittills har jag målat två väggar. Väggarna var tidigare typ blåa. Gillade aldrig den där blåa färgen (Förlåt, mamma!). Jag målade om dem med samma färg vi har i vårt sovrum och i ett annat rum där uppe. Egentligen ville jag bara använda den färgen, eftersom vi hade så mycket kvar av den och jag hatar att slänga saker. Men jag tror också att det är en bra tanke att ha lite samma färgtema genom huset. Och slutresultatet blev faktiskt riktigt fint, typ ljusgrått. DSC01660DSC01665Ikväll målade jag det sista med denna färg. Valde att även måla ena sidan av klädskåpet i samma färg, så att det smälter in bättre. Mitt arbetsteam var väldigt samarbetsvilliga och arbetet gick smidigt och bra! Att genomföra ett målningsprojekt med en fyra månaders kräver lite fantasi, tålamod och nerver. Men det gick. Näst ut är taket, det skall bli vitt. Nu har mitt arbetsteam somnat, en i bärselen och en på golvet. Och här står jag fortfarande vid kökssön och gungar fram och tillbaka. Upp och ner. 


Fyra bilder som aldrig nådde bloggen

Skrivet av Sara Hellström 06.07.2019

Igår kväll förde jag äntligen över massa bilder från telefonen till datorn. Jag säger äntligen, eftersom det är något jag tänkt göra länge men som inte blivit av. Jag hatar att ha en mapp på datorn med en massa blandade bilder, så jag försöker alltid kategorisera dem lite grann. Jag hittade några bilder som jag inte visat er, så nu skall ni få se några av dem.

Först ut är en bild från då vi besökte min kompis Cecilia för en vecka sedan. Hon bjöd på världens godaste tonfisksallad, plättar samt massa goda råd. Cecilia är lite som min mentor (och terapeut haha) brukar jag säga. Jag känner mig alltid så fylld med goda råd, tankar och idéer då jag kommer därifrån. Vi hade en jättetrevlig dag med mat, pratstunder och en skön promenad. Dessutom har Cecilia så otroligt fin lägenhet, så det är en fröjd för ögat att vara där. IMG 3446Andra bilden är från då jag och flickorna besökte min mamma i slutet av Maj. Min mamma hade då fem stycken små valpar som bara var tre-fyra veckor gamla. Under tiden vi var där blev de allt busigare och aktivare. De fick även gå ut på gräset för första gången. Den här bilden är från då jag bar ut dem till hagen en morgon. En korg med valpar, gulligt va?IMG E1992Sedan världens sötaste påskhäxa, en mini Tova. Då Tova var två veckor gammal kom min mamma på besök och vi är båda lite galna då det kommer till fotografering. Eftersom det var påsk under tiden hon var här, så blev det naturligtvis bebisfoton med påsktema. Vi tog hundratals foton med olika rekvisita, men detta blev en av mina favoriter. Tänk att hon varit såhär liten. IMG E0076Och sist ut en bild på vår vackra Bianca. Bilden är från då hon var med sin husse i skogen på skogspromenad. Vi har så otroligt vacker natur här vi bor och skogen är alldeles bakom husknuten. En stor orsak till varför vi köpte det här huset. Jag brukar ofta få bilder och korta videoklipp då de är ut på sina skogsäventyr och det är så kul. UPKAE5546Nu skall jag packa familjen i bilen och åka in till stan en sväng. Det är mulet och ganska trist väder så vi skall passa på att uträtta några ärenden på stan idag. Trevlig helg!