1D2

Visa inlägg taggade med 'tova'

Fyra bilder som aldrig nådde bloggen

Skrivet av Sara Hellström 06.07.2019

Igår kväll förde jag äntligen över massa bilder från telefonen till datorn. Jag säger äntligen, eftersom det är något jag tänkt göra länge men som inte blivit av. Jag hatar att ha en mapp på datorn med en massa blandade bilder, så jag försöker alltid kategorisera dem lite grann. Jag hittade några bilder som jag inte visat er, så nu skall ni få se några av dem.

Först ut är en bild från då vi besökte min kompis Cecilia för en vecka sedan. Hon bjöd på världens godaste tonfisksallad, plättar samt massa goda råd. Cecilia är lite som min mentor (och terapeut haha) brukar jag säga. Jag känner mig alltid så fylld med goda råd, tankar och idéer då jag kommer därifrån. Vi hade en jättetrevlig dag med mat, pratstunder och en skön promenad. Dessutom har Cecilia så otroligt fin lägenhet, så det är en fröjd för ögat att vara där. IMG 3446Andra bilden är från då jag och flickorna besökte min mamma i slutet av Maj. Min mamma hade då fem stycken små valpar som bara var tre-fyra veckor gamla. Under tiden vi var där blev de allt busigare och aktivare. De fick även gå ut på gräset för första gången. Den här bilden är från då jag bar ut dem till hagen en morgon. En korg med valpar, gulligt va?IMG E1992Sedan världens sötaste påskhäxa, en mini Tova. Då Tova var två veckor gammal kom min mamma på besök och vi är båda lite galna då det kommer till fotografering. Eftersom det var påsk under tiden hon var här, så blev det naturligtvis bebisfoton med påsktema. Vi tog hundratals foton med olika rekvisita, men detta blev en av mina favoriter. Tänk att hon varit såhär liten. IMG E0076Och sist ut en bild på vår vackra Bianca. Bilden är från då hon var med sin husse i skogen på skogspromenad. Vi har så otroligt vacker natur här vi bor och skogen är alldeles bakom husknuten. En stor orsak till varför vi köpte det här huset. Jag brukar ofta få bilder och korta videoklipp då de är ut på sina skogsäventyr och det är så kul. UPKAE5546Nu skall jag packa familjen i bilen och åka in till stan en sväng. Det är mulet och ganska trist väder så vi skall passa på att uträtta några ärenden på stan idag. Trevlig helg!


Glad Midsommar!

Skrivet av Sara Hellström 21.06.2019

Godmorgon och Glad Midsommar,

Jag är glad att kunna säga att vi vaknade utvilade denna morgon, det bådar gott för en trevlig midsommarafton. Tova har sovit ganska oroligt senaste nätterna, men nu har vi två bra nätter bakom oss. Då känner man sig genast mer utvilad och mera energisk.

Bianca däremot hade en lite jobbigare natt, det började bullra och åska lite grann kring 03- någongång och Bianca är ganska rädd för åskan. Hon vankade runt i sovrummet och försökte till och med sova på min kudde ett tag, men hade svårt att hitta ro. Tur så gick det ganska snabbt över så vi kunde sova vidare. Jag och Bianca steg upp kring åtta tiden, men Tova sov vidare i sängen till efter nio. Händer typ aldrig att jag stiger upp och hon sover vidare. Det var riktigt konstigt att sitta och dricka varmt kaffe och dessutom utan en bebis i famnen. Väldigt ovant. 

Vädret där ute ser ganska grått ut för tillfället, men vi hoppas det klarnar till eftermiddagen. Dock har vi inga storartade midsommaplaner, men nog vore det ändå härligt med lite sol. 

Detta är Tovas första midsommar och vi skall bara vara hemma. Tyckte det blir skönast och lugnast så. Vi ska äta gott och bara umgås.  Kanske hittar vi på något nu på dagen, vi får se vad vi känner för. Önskar er alla en trevlig midsommar, oavsett hur ni firar!DSC09575


Livet med hund och barn - hur har det förändrats?

Skrivet av Sara Hellström 19.06.2019

Tänk att det redan känns så naturligt och självklart att vi har både hund och en liten bebis i huset. Fast Tova bara varit här två och en halv månad med oss. Känns som vardagen alltid sett ut såhär och det är knappt så man minns hur det var att bara ha Bianca och ingen bebis. Men, vardagen har såklart förändrats lite grann. Jag tänkte på det senaste imorse, då Bianca stod och gnydde vid dörren och Tova hade nyss vaknat och ville ha både mat och en ny blöja. Sådana stunder känner man sig lite otillräcklig, även om man såklart gör sitt bästa. Jag tänkte dela med mig av tio punkter som ändrats sedan Tova kom in i vårt liv. 

  1. Jag säger "försiktigt" åt Bianca typ tio gånger om dagen, trots att hon alltid är jätteförsiktig då Tova är på golvet.

  2. Jag säger "mamma kommer snart" åt Bianca och "matte är här" åt Tova fler gånger än jag kunnat räkna. 

  3. Tidigare höll jag Bianca i famnen många gånger om dagen, medan jag nu knappt har henne i famnen. Inte för att jag inte vill, men för att min famn oftast är upptagen. 

  4. Min telefon är nu full av bebisbilder istället för hundbilder. Likaså mitt flöde på instastories. 

  5. Förr gick jag alltid via hundavdelningen då vi storhandlade, nu går jag via både hundavdelningen och bebisavdelningen. 

  6. Golvet här hemma är fullt med bebisleksaker istället för hundleksaker, några hundleksaker också men inte alls i lika stor utsträckning som förr. 

  7. Tidigare hade jag alltid stenkoll på var Bianca var om vi var ute på gården, nu tappar jag bort henne hela tiden känns det som. Dock är hon nog nästan alltid i närheten ändå.

  8. Då jag sover har jag en Bianca vid (läs:på) mina fötter och en Tova bredvid mig. Det är trångt, men ganska mysigt också.

  9. Jag läser mer mammabloggar och googlar mer babyrelaterade ämnen än hundämnen för tillfället.

  10. Fram för allt har jag nu två flickor att älska. Två flickor som betyder allt för mig. Ser fram emot att få följa dem och deras relation. 

Den absolut största förändringen för både mig och Bianca är nog ändå att jag behöver sätta mitt fokus och min uppmärksamhet på både Tova och Bianca (och lite mer på Tova just nu) medan Bianca varit tvungen att lära sig dela på uppmärksamheten. Man märker att hon varit van att få att tid och all uppmärksamhet, hon är betydligt busigare och spralligare nu än hon varit tidigare. Men hon fixar det så bra så och det är en stor omställning för oss alla som fortfarande ändrar hela tiden. Den stora utmaningen är också att få tiden att räcka till, men det är nog en utmaning för alla småbarnsföräldrar tror jag, med eller utan hund. 

Ifall du har barn, hur tyckte du att livet förändrades då du fick barn om du hade hund (eller något annat djur) från förr?DSC09496


En vardag jag trivs med

Skrivet av Sara Hellström 18.06.2019

Igår fick jag frågan - Hur är det, Sara? Oftast svarar jag (och säkert många andra likaså) bara bra på den frågan, utan att egentligen reflektera desto mera över saken. Men igår då jag svarade "Det är bra" så kände jag verkligen att det är bra nu. Kände känslan ända ner i tårna och det kändes så härligt, att kunna svara det jag oftast svarar men att verkligen mena det också.

Jag trivs med min vardag nu, det gör jag verkligen. Förutom att jag är lite trött, men med en två månaders bebis i huset hör det liksom lite till. Jag är otroligt tacksam att jag får och kan vara hemma med Tova, för det är verkligen en värdefull tid som inte kommer igen. Det är också just hemma jag vill vara för det mesta. Trodde jag skulle ha ett större behov av att ha aktiviteter och träffa människor, men nu då hon fortfarande är så liten är det skönast att vara hemma. Hemma i vår lilla bubbla. Såklart blir dagarna långa ibland och ibland är det jättskönt att komma ur huset, men för det mesta älskar jag att få tassa på här hemma med mina favoritflickor. Ta dagarna som de kommer och göra de vi känner för. Bara vara.

Jag har också alltid sagt att jag önskar att jag fick vara hemma med Bianca mera. Att det alltid tog så ont i hjärtat att lämna henne för jobbet, men det behöver jag inte göra nu. Stort plus! Dock har jag kanske inte fullt den tiden jag önskar jag hade för henne, men det blir nog bättre bara Tova blir lite större tror jag. Just nu är ju Tova väldigt beroende av mig, vilket gör att Bianca mest får hänga på och det gör hon så bra.

Tova har precis somnat ute i vagnen och jag och Bianca sitter på trappan med en kaffekopp. Bara en kaffekopp, Bianca håller sig till vatten. Jag tror jag och Bianca skall gå in och vila en stund snart vi också. Vi har haft några oroliga nätter nu, så det är så skönt att krypa tillbaka under täcket en stund då Tova sover sin förmiddagstupplur. Annars har vi inga planer idag, vi skall nog bara tassa på som vi alltid gör. Mysa, njuta och bara vara i vår lilla bubbla.
64578182 609178796258564 786012206675263488 n

 

 

 

 

 


Vagnpromenader med hund

Skrivet av Sara Hellström 10.06.2019 | 1 kommentar(er)

Kombinationen hund och barn betyder så mycket mera än att man har en till liten varelse att ta hand om. Först oron om hur de skall fungera ihop, sedan hitta tiden att ge båda den uppmärksamheten de behöver och förtjänar och också att få vardagen och alla sysslor att rulla med dessa två. En utmaning, definitivt. 

I slutet av graviditeten, då jag hade svårt att gå längre sträckor, hade jag en klar och tydlig målbild. Vagnpromenader med hela familjen i vårsolen. Min målbild blev verklighet då Tova var en vecka gammal och det var precis så härligt som jag hade föreställt mig. Jag hade inte kunnat gå en promenad på flera månader så det var verkligen befriande. Plus att jag fick göra det med hela min familj, med Tova i vagnen och Bianca där bredvid.

Bianca är, som jag redan skrivit, jätteduktig med Tova. Hon är lite spralligare än normalt, eftersom hon nu är tvungen att dela på vår uppmärksamhet med Tova. Hon har fått lite mera selektiv hörsel och hittar på lite mera bus. Men, med Tova är hon jätteduktig! Vi har dock ett litet moment som ger mig gråa hår i vardagen, ibland mer och ibland mindre. Det är våra vagnpromenader, då vi går ensamma utan husse.

Våra vagnpromenader är inte alls lika idylliska längre och är rätt så långt ifrån min målbild som jag hade. Bianca yrar från ena sidan vagnen till andra, trasslar in sig vill gå ivägen för vagnen mest hela tiden. Det leder till att jag blir irriterad, följt av dåligt samvete för att jag blev irriterad. 

Detta är nämligen inte Biancas fel och det är inte på henne jag skall bli irriterad. Det är på mig själv. Jag har alltid sagt att om hunden har problem sitter det i andra änden kopplet, så även i detta fall. Det är inte Biancas fel, inte det minsta. Det är upp till mig att få detta att fungera. Jag vet exakt vad jag borde göra och hur jag kunde lösa det. Träning och ett annat koppel än det vi nu använder vore en bra början.

Så enkla saker och ändå är vi i samma situation varje dag då vi går ut på promenad. Tänkte att det kanske ger mig en spark där bak att ta tag i det om jag skriver om det här. Promenaderna kunde bli så mycket behagligare om jag bara fick tummen ur och avsätter några minuter träning per promenad. Vi hoppas jag tar tag i problemet nu, så jag slipper dessa gråa hår och så Bianca slipper bli överkörd av en barnvagn jämt och ständigt.bianca


Fem hundvalpar och en bebis

Skrivet av Sara Hellström 10.06.2019

Över två veckor har gått sedan sist och vi har varit på resande fot nästan hela den tiden. Jag, Tova och Bianca har varit i Södra Finland hos min mamma. Vi spenderade tid med släktingar, myste med mammas fem hundvalpar och så gick jag och Tova till en fotograf, bland annat. Det var riktigt roligt att för en gångs skull kunna spendera lite mera än bara en helg hos mamma, vilket det oftast blir. 

Hur gick det då att resa över 400 km i bil med Tova? Det gick över all förväntan! Hon sov, pausade och åt och sov igen. Både upp och ner, inga problem alls alltså. Jag hade förberett mig på mycket mera missnöje och många fler behövliga pauser, men hon trivs verkligen att åka bil och sover så gott så. Bianca, som egentligen inte gillar att åka bil, klarade också resorna utan problem. Man vet knappt att hon är med i bilen, sover alltid lugnt hela vägen. 

Min mamma har som jag redan skrev fem hundvalpar just nu. Så det var en riktig bebisbubba i huset, med fem små valpar och en bebis. Vi var tvungna att ta lite bilder med Tova och valparna, hur många gånger kommer en sådan chans liksom? Tova älskade det! Det var så härligt att se hur glad hon blev då valparna kröp omkring runt henne. Hon har börjat skratta och le så mycket nu och det gjorde hon verkligen också då hon såg valparna. IMG 1511Det har verkligen skett mycket i Tovas utveckling under de senaste veckorna, hon ändrar nästan dag för dag och visar allt mera känslor hela tiden. Hon har också börjat sova så bra, hon sover nästan hela nätter! Nu kan jag också tyda hennes gråt och förstår allt bättre vad hon vill. Magknipen har vi sluppit och har nu en mycket glad och nöjd flicka för det mesta. Det är så härligt!

Vi hade en riktigt bra tid nere hos mamma, men nu är det nog skönt att vara hemma igen. Jag trivs att vara hemma med henne och få ha henne i mina armar. De senaste veckorna har så många andra velat mysa med henne, vilket är jättebra och roligt på alla sätt och vis. Jag är väldigt tacksam över alla fina människor hon har i sitt liv. Men nu känner jag att jag behöver få ha henne lite för mig själv igen. Vi behöver få gå in i vår bubbla igen. 


Min första månad som mamma

Skrivet av Sara Hellström 10.05.2019

Att bli mamma är något jag alltid velat. Därför är jag också glad och tacksam över att jag har fått den här möjligheten och att jag idag kan kalla mig mamma till den finaste dottern. Min första månad som mamma är nu avklarad. Tänk att det redan gått en hel månad sedan vi åkte in till förlossningen, förväntansfulla inför vårt första möte med vår dotter. En månad har vår dotter Tova funnits med oss.

Den här månaden har gått så otroligt snabbt. Det har varit en dimma, en berg och dalbana, rosa moln och en massa känslor. Det har varit en spännande månad, att komma in i den här nya vardagen och lära känna varandra. För så är det ju faktiskt, även om bebisen varit i magen i nio månader så känner man ju inte varann. Man vet inte alltid vad hon vill då hon gråter eller vilka läten som betyder vad. Det vet vi ännu inte heller alltid. Det är inget man gör fel, så är det bara.

Det som har chockerat mig mest med den här tiden är hur starka mamma-instinkter man har inbyggt. Det var jag inte alls beredd på. Många saker som jag oroade mig före hon kom, har nu fallit på plats helt naturligt. Även om man är ny i uppgiften så vet man ändå någonstans inom sig vad som är rätt eller fel. Hur man skall göra och hur man skall gå tillväga. Då jag fick henne i min famn kände jag genast att jag är den bästa mamman för henne och det är jag som vet vad hon behöver. Sedan har det dykt upp saker man inte visste man skulle oroa sig för, som man grubblar på. Och såklart har det kommit stunder då jag tvivlat på mig själv och jag har nog titulerat mig själv den sämsta mamman x antal gånger redan mellan varven, men innerst inne så vet jag att det inte är sant. Jag vet att jag gör mitt bästa och det räcker. 

Under den här månaden har jag även lärt mig så mycket om mig själv. Jag har hittat nya sidor hos mig, som jag inte visste att jag hade. Jag har blivit modigare i mina åsikter och mera självsäker överlag. Det känns lättare att våga stå upp för det man tror på då man har en liten att kämpa för, inte bara sig själv längre. 

Att en liten människa utvecklas så mycket som vår lilla Tova har gjort på en månad är lite skrämmande, men samtidigt så fascinerande. Det har hänt så mycket så man hinner inte riktigt med, även om man försöker ta vara på varje stund. Utseendemässigt har hon gått från att vara en liten nyfödd bebis till en icke så nyfödd längre. Hon blir spänstigare i kroppen för var dag som går och ibland ser vi nästan hur hon förändras från morgon till kväll. Det känns också som hon börjar bli mera en egen person och man börjar se vissa personlighetdrag i henne. 

Förutom lite magknip till och från så är hon är väldigt nöjd bebis. Hon vill helst vara nära och i famnen, men ibland kan hon ligga långa stunder på golvet och prata med sina leksaker. Hon har alltid sovit rätt så bra på nätterna, men den här veckan har hon börjat bli svår att få att sova på kvällarna och hon vill helst sova bredvid mamma hela natten och inte i sitt babynest. Hon gillar att bada och sover gärna ute i vagnen ett par timmar på förmiddagen. 

Jag ser så fram emot att få följa henne och se hurdan person hon blir. Vilka av våra egenskaper hon ärvt och vilka hon själv har. Det är en spännande och härlig tid vi lever i och har framför oss. En månad som mamma bakom mig, många framför och jag ser fram emot varje stund. Älskade Tova, tack för att just jag fått den stora äran att vara din mamma.
Sara och Tova