b2

Visa inlägg taggade med 'tova'

Tovas första bloggevent

Skrivet av Sara Hellström 08.11.2019 | 2 kommentar(er)

Igår var en lite nervös dag för denna mamma. Jag hade nämligen anmält mig och Tova till en bloggkväll inne i stan med Sevendays gänget. Det utlovades en mysig kväll med plåtbröd och gott sällskap på Niska i Vasa. En mysig kväll blev det verkligen, med krispigt plåtbröd och härligt sällskap. 

Senast jag deltog i ett bloggevent var alldeles i början av graviditeten, så ni förstår att det är väldigt länge sedan. Dels var jag lite nervös på grund av det och dels för att jag skulle ha Tova med mig. Tova är väldigt lättskött och nöjd för det mesta. Hon har till och med varit på Niska tidigare och det var inga problem. Dock har hon nu väldigt tydliga rutiner och behöver hålla dem så långt de går. Kvällen på Niska inföll sig precis då hon brukar ta sin sista kvällsvila. Men som den supermamma man är, pusslade jag om dagen lite grann och lyckades ändå ha en ganska nöjd Tova med mig. 

Vi var väl ungefär tjugo bloggare som samlades runt ett mysigt långbord i Niska. Hela lokalen var verkligen så fint inredd. Skulle jag bo centralt och inte ha barn skulle jag säkert hitta mig själv där på ett glas vin eller ett plåtbröd lite för ofta. Visste du förresten att det inte heter Pub Niska i Vasa, utan bara Niska? Det visste inte jag förrän igår. Här i Vasa vill de fokusera mera på ett restaurangkoncept, istället för ett pub koncept. I Vasa erbjuder de nämligen, förutom sina plåtbröd, även lunch.DSC04387DSC04381DSC04385

Hur gick det då att försöka hinna äta pizza, prata med nya bekantskaper och underhålla en sju månaders samtidigt? Det gick. Lite disträ kände jag mig nog där imellan varven, men jag tänkte att de andra förstår säkert. Kände mig kanske inte helt lika graciös som alla andra bloggare på plats. De andra fotade sin mat ur alla vinklar, medan det kändes som jag mest plockade upp leksaker och matade bebis. Men några bilder fick även jag, som ni ser.

Tova har ju precis lärt sig krypa, så att sitta still sådär länge var väl inte helt enligt hennes önskemål. Jag tyckte ändå hon skötte sig riktigt bra. Eivor som satt snett mittemot mig (som förresten också hade med sig sin bebis) var så snäll och höll Tova en stund så jag fick äta upp min mat.DSC04406DSC04412Det var så roligt att Eivor också hade med sig sin bebis, det öppnade genast upp för diskussioner. Bra för mig som är lite dåligt på det där med att mingla och småprata. Eivor bodde också i ett äldre hus och jag kände igen mig i så mycket hon berättade. Hon hade kommit ända från Nykarleby, så kände mig lite löjlig då jag nästan tvekade att komma från Vörå i vintermörkret. Extra roligt var det även att äntligen få träffa Julia. Vi har haft lite kontakt nu och då, eftersom hon har en son endast är två dagar yngre än Tova. Vilken härlig tjej, sprudlande och trevlig. 

Emilia, som också satt snett mittemot mig, lärde mig att det finns ett företag i Vasa, som jag inte alls kände till.  Äntligen fick jag också träffa Rebecka, vi har haft mycket mejlkontakt men aldrig setts förrän nu. Och Jennifer, som jag heller aldrig träffat eller pratat med förr, men det kändes som att vi var gamla bekanta. Vilket härligt gäng!

Fina Ronja, som också var på plats, ställde frågan hur det är att få barn. Minns inte exakt vad jag svarade, men tror det var något i stil med "omtumlande, men härligt". Jag märkte att jag blev nästan lite ställd då hon frågade, för det är så svårt att sätta ord på det. Att få barn är en så stor livsförändring. Överväldigande, omtumlande och overkligt. Det är väldigt härligt och fantastiskt, tycker jag. Men det är också  ett nytt liv, en ny vardag. Svårt att greppa. Men ja, det är det häftigaste och en av de bästa sakerna som hänt mig.DSC04355Då vi åkte hem somnade Tova i bilen och jag tänkte att nu är natten förstörd. Att låta henne sova efter kl.18.00 brukar inte vara någon bra idé. Men, då vi kom hem var det en glad och skrattande Tova jag lyfte in från bilen. Hon hade massa energi efter sin lilla tupplur. Vi lekte flygplan och busade en stund innan hon gjorde en faceplant på sovrumsgolvet. Då var det dags för sängen för oss båda två. Hon sov gott och vi fick båda vakna pigga, krya och med en massa nya motivation att skriva blogg. Det är verkligen en av de fina sakerna med bloggträffar som dessa, man får träffa likasinnade och blir så inspirerad och motiverad. Tack alla för en trevlig kväll!


Vår solstråle blev sju månader igår

Skrivet av Sara Hellström 06.11.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

För en månad sedan påbörjade jag ett inlägg jag hade täntk publicera då Tova blev sex månader, men då man delar vardagen med en bebis blir det inte alltid som man tänkt sig. Inlägget blev på hälft och jag hann aldrig skriva klart det. Såhär skrev jag då:

" För sex månader sedan låg jag på BB, med en ganska nyfödd liten Tova. Vid den här tidpunkten för ett halvt år sedan hade hon precis blivit ett dygn gammal. Det har hänt mycket på dessa månader. Inte bara den självklara utvecklingen som skett för Tova, utan det har också hänt mycket med mig som person. Jag är inte bara Sara, eller Biancas matte längre. Jag har även fått landa i min roll som mamma.

För sex månader sedan var jag lycklig, förvirrad, trött men ändå hög på adrenalin och ganska osäker på den här nya lilla människan vi skulle lära känna. Osäker på vem jag var som mamma. Idag är jag ännu lyckligare, lite mindre förvirrad, inte så trött eftersom man lärt sig leva med färre timmar sömn och inte alls så osäker på varken Tova eller mig. 

Kärleken till Tova bara växer och jag vill inget annat än spendera mina dagar med henne. "

IMG 585

Igår blev hon sju månader och ja, tiden går verkligen fort. Hon är en nyfiken liten tjej och vill gärna utforska allt och alla. Hon tar sig fram och är målmedveten. Nyaste nytt är att hon nu även kryper fram till möbler och försöker ivrigt dra sig uppåt. Tack och lov så lyckas hon inte än, men man får vakta henne konstant. Att äta lunch är inte längre så intressant, hon biter hellre fast i skeden och skrattar då man ber henne släppa. I övrigt är hon en lättskött bebis med glatt humör. Sover i regel ganska bra och vaknar kring 07.00 med ett stort leende på läpparna. Så även om jag tycker jag har ont på de flesta ställen i kroppen just nu och själv sover som en kråka, så känns dagarna ändå väldigt bra då Tova skiner upp som en sol genast man ser på henne. Hon är verkligen vår lilla solstråle. 

Vi firade sju månaders-dagen igår med att beställa en kamininsats till vårt kök. Vi har haft och har en stor renovering pågång här i köket, men nu äntligen börjar alla bitar falla på plats. Så Tova fick spendera största delen av dagen bland kaminer, spisar och offerter. Sedan åkte vi in till stan, där vi vuxna åt sushi och den mindre äppelpuré. Eller kan man kalla det sushi då man väljer det med minst sjögräs och jordgubbar på toppen. Vet inte, men gott var det i alla fall. 

IMG 610

Nu har hon precis somnat ute i vagnen, smått prat hörs genom babyvakten men jag tror hon bara pratar i sömnen. Jag skall ta itu med lite städning och matlagning och Bianca skall få aktivera sig med en aktiveringsleksak. Bianca skall ut på skogspromenad med sin husse lite senare, ser ut att bli en fin dag för det. Och ikväll skall jag åka iväg en timme helt själv och träna och imorgon skall jag och Tova in till stan för att gå på ett litet bloggevent. Tovas första och mitt första på väldigt länge. Skall bli kul.

Ha en fin dag!

 Fotona är tagna av Hanna Holmberg-Sundman


Tovas utveckling tar fart

Skrivet av Sara Hellström 24.10.2019

Kategorier:

Tova har precis somnat ute i vagnen. Jag passade på att röja upp lite på gården så länge Tova kom sig till ro och Bianca sprang av sig. Eller sprang efter en trädgårdshandske rättare sagt, för det var det hon gjorde. Hon jagade den mer än vad den jagade henne. Parasollen åkte in i vinterförvaring och de sista sommarblommorna ner i komposten. På våren är jag alltid ivrig att plocka fram utemöbler, plantera blommor o.s.v., men på hösten drar jag mig verkligen för att städa undan allt. Inte alls lika kul.

Tova har tagit ett stort kliv i sin utveckling. Hon har blivit ett halvt år och under den senaste veckan har det hänt så mycket. Känns som hon hittar på något nytt varenda dag. Hon har börjat krypa, än går det lite hackigt och långsamt, men blir smidigare för varje dag. Hon sätter sig upp, även det lite ostadigt än. Man får ladda upp med filtar och kuddar runt omkring henne så hon landar mjukt då det vinglar till. Hon har hittat massa nya tonlägen och ljud och är inte rädd för att testa dem. Fötterna har hon börjat smaka på och är väldigt fascinerad av sina vackra händer. Hon river gärna sin mamma i håret och ja, tar tag i allt hon kommer åt. Hon har två tänder och igår tog vi fram tandborsten och började bekanta oss lite med den. Jätteroligt, tyckte Tova!

Imorse började hon plötsligt sträcka ut tungan och tyckte det var väldigt roligt. En helt ny grimas jag inte sett förr och hon lärde sig snabbt att man kan gapa stort och sträcka ut tungan, då skrattar mamma. Och i förrgår hittade hon på att fejkgråta för uppmärksamhet. Ni hör själva, det händer hur mycket som helst.

Tova är väldigt aktiv och det är full fart. Hon skrattar åt det mesta och tycker livet är ganska fantastiskt, förutom då mamma eller pappa lämnar rummet. Men då man kan fejkgråta lite så att de kommer tillbaka. Nätterna är desto oroligare, men det är helt förståeligt med tanke på hur mycket som sker dagtid för henne nu. Hon somnar gott ca. 20.30, men sen vaknar hon mer eller mindre varannan timme och har svårt att komma till ro. Lite mindre sömn för mig, men då man får vakna till hennes leende varje morgon orkar man ändå. DSC03556Vi har flera upplagor av så kallade "Milestone cards", vet inte vad man kallar dem på svenska. Men det är kort som man kan fota bebisen med i olika stadier av utvecklingen (rekommenderar!) t.ex. då bebisen är 1 vecka, 3 månader, fått sin första tand, kryper o.s.v. I början var det lätt att fota dessa med Tova, men det blir allt mer utmanande. Nuförtiden vill hon mest smaka på korten och att få henne att ligga stilla tillräckligt länge för att ta en bild är inte heller det speciellt lätt. För dryga två veckor sedan var det dags för 6 månaders kortet och igår fotade vi "Min första tand", lite försent men bättre sent än aldrig.

Bianca är upptagen med en aktiveringsleksak och jag skall sätta mig ner och reda upp lite foton så länge Tova sover. Det är något jag velat göra länge, men har inte hunnit. Jag hatar att ha en mapp med typ alla foton från 2019. Vill ha ordning och reda, så det skall jag ta itu med nu. Tanken är att bara jag fått dem uppredda skall jag beställa lite foton och börja göra ett fotoalbum om Tovas första år. 

På eftermiddagen skall vi gå en promenad med en annan mamma, hennes lilla pojke och deras hund. Roligt med sällskap på promenaderna! Egentligen skulle vi åka iväg på en mammaträff med två mammor och deras barn, men på grund av förkylning valde vi att boka om träffen. Jag har inte träffat så många andra mammor egentligen, inga mammagrupper eller liknande. Har inte känt behovet. Nu märker jag dock att Tova börjar intressera sig allt mer för andra barn, så kanske vi börjar träffa andra mammor och barn lite mera nu framöver. Vi får se, jag njuter fortfarande till stor del av vår vardag här hemma då vi får tassa på för oss själva.

 

 


En kväll på restaurang

Skrivet av Sara Hellström 07.09.2019

Igår var vi ut på restaurang, hela familjen. Alla förutom Bianca då, tyvärr. Väntar ännu på en hundvänlig restaurang. Caféer finns det ju några stycken, men inte restauranger vad jag vet. Tipsa mig om ni vet några hundvänliga restauranger i Vasa-Korsholm-Vörå området, tack!

Det är Ikkuna Festival i Vasa i helgen, vilket innebär att endel resturanger erbjuder en tre rätters middag för 29€. De senaste två åren har jag själv jobbat under festivalen och innan det kände jag inte till konceptet. I år var det därför givet att vi själva skulle vara gäster och äta någonstans under festivalen. Valet föll på Villa Sandviken och vi blev inte besvikna. 

Ingen av oss hade besökt Villa Sandviken förut, men vi hade hört ganska delade åsikter om restaurangen. Därför ville vi se stället med egna ögon och skapa oss en egen uppfattning. Att åka ut och äta är något vi gör ganska ofta, det är nog en sak vi gärna sätter pengar på. Dock är vi nog båda ganska kritiska kunder och inte helt lättimponerade. För mig är servicen väldigt viktig och något jag analyserar kritiskt. Är maten god men servicen usel blir det inget bra helhetsintryck, tyvärr. 

Igår åt vi soppa på jordärtskocka, gös till varmrätt och chokladbrownie till efterrätt. Det är sällan vi är så nöjda med en hel meny som vi var igår. Det fanns inget jag skulle ha ändrat på. Förutom kanske en större varmrätt då, men det var bara för att det var så gott. Restaurangen i övrigt var vackert inredd och gav ett fräscht och proffessionellt intryck. Även servicen fungerade, tack och lov!

Vi hade bokat bord till klockan 17, men var där kanske en kvart innan. Innan klockan var halv sju var vi mätta och belåtna och packade ihop oss igen för att åka hem. Då vi, tillsammans med andra barnvagnar, gick in i en nästan tom restaurang klockan fem på en fredagseftermiddag skrattade jag lite för mig själv. "Vi är en av dessa nu" - sade jag åt sambon. Vi är nu en småbarnsfamilj som bokar bord till 17, så att man garanterat hinner hem till 19. Då vi förr troligen skulle ha bokat bord till 19 och inte varit hemma förrän 22. Lite lustigt, men jag trivs faktiskt bra med den här situationen och skulle inte vilja ha det på något annorlunda sätt just nu. 

Tova tyckte det var jätteroligt att gå på restaurang. Hon har faktiskt besökt ett flertal restauranger redan i sitt liv och det har aldrig varit några som helst problem. Det blir säkert mer utmanande sedan då hon springer omkring, kan jag tänka mig. Jag tycker det är så roligt att göra saker med hela familjen, även om vi saknade Bianca igår. Vi hade en riktigt mysig middag och även om Tova inte fick smaka på maten kan man väl säga att vi firade att hon blev fem månader på torsdagen. Villa SandvikenJag blir alldeles varm i hjärtat då jag ser på de här bilderna. Hur kan en liten person som bara funnits med oss i fem månader, betyda så mycket. Precis som att hon alltid varit en del av våra liv, så självklar. Kärleken för henne bara växer och jag har ibland så svårt att slita mig från henne. Ni ser ju själva, inte ens under middagen kunde jag slita mig från henne. Vår fantastiska lilla Tova.

Ikkunafestivalen fortsätter ännu idag, så om du missade den igår kan jag rekommendera dig att kolla in utbudet och gå ut och äta ikväll. Ett hett tips från mig till dig. Trevlig lördag!

 


Världens sötaste nallebjörn

Skrivet av Sara Hellström 02.09.2019

Kategorier:

" Förra veckan hade vi fyra månaders läkarkontroll med Tova. Jag minns då vi hade den första läkarkontrollen, då hon var kanske två månader och de sade att nästa är då hon är fyra månader. Jag tyckte det var så långt fram i tiden och nu har vi det redan bakom oss. Om tio dagar blir hon fem månader. Kan ni förstå, fem månader! Nu förstår jag då människor säger att man skall ta vara på tiden och njuta, för det går så fort. Aldrig trodde jag det skulle gå såhär fort. "

Sådär skrev jag då jag påbörjade det här inlägget för en vecka sedan. Längre än så kom jag inte, på grund av livet med bebis helt enkelt. Det blir allt svårare att hinna med något eget på dagarna. Hon börjar ha allt mera åsikter och förflyttar sig allt mer, plus att ALLT skall i munnen. Tidigare har jag också kunnat amma henne i sängen samtidigt som jag ligger och ser på någon serie, men det går inte heller längre. Antingen hinner hon inte äta för att hon skall också titta på serien eller så ska hon leka med datorn. Men, som sagt, hon går mot fem månader och det blir hon om tre dagar. Hur vi kom hit från att nyss fått veta att hon skulle komma till världen förstår jag inte, men såhär verkar det vara i alla fall.

Hon är nu 66 cm lång och 6,5 kg. Över tio cm och över 2 kg har hon växt sedan hon föddes. I början växte hon väldigt snabbt tyckte jag, speciellt längden. Nu går det i lite långsammare takt. Vi använder fortfarande klädstorlek 62, men vissa 68or passar också bra. Hon är lite där imellan just nu, båda passar. 

Tova har hela tiden varit väldigt rörlig och aktiv, men nu är det på en helt annan nivå. Hon drar sig framåt på golvet, inte så snabbt men nog så att hon förflyttar sig. Runt i cirklar har hon rört sig redan ett bra tag. Igår tog hon även sitt första krypsteg, så vi väntar med spänning att se när hon börjar krypa på riktigt.

Hon greppar saker utan problem (och är otroligt stark!) och tar i saker som ligger framför henne. Hon är intresserad av sin omgivning och håller koll på vad vi gör. Om man har henne i famnen och äter något, så följer hon noggrannt med och ser vad man sätter i munnen. Ibland försöker hon snappa åt sig en bit hon också. Allt åker in i munnen, egna händer, andras händer, leksaker och nu fötterna också. DSC01695DSC01756

Hon har en massa ljud för sig och för ett tag sedan hittade hon en helt ny ton. Ett glädjeskrik vi inte hört förr, men som vi nu får lyssna till dagarna i ända. Trodde inte att barnskrik kunde vara så gulligt. I allmänhet är hon väldigt glad och nöjd och det är sällan vi ser henne ledsen, men hon låter oss definitivt veta om något är bra eller mindre bra. Hon har verkligen börjat utforska sin röst och det kan komma de mest konstiga ljuden ur henne. 

Hon har fått allt tydligare rutiner sista veckorna och det känns riktigt skönt. Tidigare har halva dagen varit ganska rutinerad, men eftermiddagen har aldrig följt något mönster. Vi stiger upp kring 08, hon sover ute i vagnen 10-12.30, tar en 30-45 minuters tupplur kring 15 och samma igen vid 18-tiden, ungefär. Klockan 21 börjar vi natta henne och ofta somnar hon innan 22. Under hennes snart fem månader har hon sovit både i egen säng, mellan oss och bredvid mig. Lite olika beroende på vad hon behövt just då. Hon hade en period då hon somnade 22 i egen säng och vaknade och åt 05, sedan fick hon sova vidare bredvid mig. Just nu äter hon nästan varje tredje timme igen, så jag har för det mesta haft henne bredvid mig på grund av praktiska skäl plus att jag själv får mera sömn om jag inte behöver lyfta henne fram och tillbaka från egen säng hela tiden. Sen tycker jag också det är rätt så mysigt att samsova. 

Då hon var fyra månader började vi sporadiskt med smakportioner. Sedan två veckor har hon ätit lite varje dag och har redan smakat på potatis, morot, broccoli, äppel och päron. Allt går ner, men hittills är nog broccoli den stora favoriten. Förutom smakportioner så helammas hon, vi försökte återgå till lite ersättning för att ge mig lite mera rörlighet men hon totalvägrade. 

Jag tycker vardagen flyter på väldigt fint och Tova känns som en behändig liten bebis. Jag är tacksam över att hon alltid varit frisk och för det mesta glad och nöjd. Hon är en glad, mysig men bestämd liten tjej vår Tova. Jag önskar vi för alltid fick stanna i den här stunden, det här nuet. Men, vi försöker ta vara på det så gott vi kan och ser också med spänning fram emot allt vi har framför oss. Att se henne utvecklas.


Ett nytt projekt får liv

Skrivet av Sara Hellström 14.08.2019 | 1 kommentar(er)

Står här i köket, vid kökssön med en bebis i bärselen på magen och gungar lite sådär passligt så att fröken är nöjd. Nöjd är hon för det mesta, men hon ville så gärna sitta i famnen och jag kände att jag behöver får göra lite annat samtidigt. Som att skriva till exempel. Skönt att hon godkänner bärselen, så att man har möjlighet att ge henne den närhet hon behöver men även få händerna fria för något annat. Bianca ligger bredvid oss på golvet och är lite orolig, så jag tror att det eventuellt kan vara åska i luften. 

Men, det var inte det jag tänkte skriva om idag. Jag tänkte skriva om ett nytt litet renoveringsprojekt jag har påbörjat. Under året vi bott här i huset har vi renoverat en hel del, mestadels ytrenoveringar nog, men det känns ändå som ett helt annat hus än det vi först flyttade in i. 

Då vi väntade Tova fick vi flera gånger frågan om vi börjat inreda barnrummet. Svaret var nej. Svaret är fortfarande nej. Vi såg ingen orsak till att skynda med det, eftersom hon inte kommer behöva ett eget rum ännu på ett tag. Vi har ett väldigt rymligt hjälpkök här på nedrevåningen, där vi placerat hennes skötbord samt en byrå med hennes kläder. Lite hyllor med några av hennes saker och sådär. Praktiskt och mer utrymme behöver hon ju inte ännu. DSC01635Men, då vi hade namnfest för Tova så fick hon såå mycket fina presenter! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag tänkt att våra gäster skulle ge så mycket och så fina saker åt henne. För oss hade det absolut räckt med att de ville dela den fina dagen med oss och Tova. Vi kände oss verkligen bortskämda (och tacksamma!)

Då började det klia i mina fingrar. Kanske det var dags att börja fundera på det där barnrummet nu? Började googla inspiration till barnrumsinredning, även om jag egentligen ändå i slutet bara går efter magkänsla. Jag har alltid varit dålig på att följa trender och pinterest använder jag mig inte överhuvudtaget av.

Det som vi tänkt att en dag skall bli hennes rum fungerar för tillfället som ett gästrum. Egentligen ville jag ju slänga ut gästsängen och allt annat, göra en stor beställning från typ Jollyroom och nästa dag sitta där på golvet och leka med henne i hennes nya rum. Men, dels är det omöjligt att göra något så snabbt (med eller utan bebis i famnen) och dels tänkte jag att det här är ett projekt jag skall göra i lugn och ro. Sakta men säkert. Höstens projekt!

Hittills har jag målat två väggar. Väggarna var tidigare typ blåa. Gillade aldrig den där blåa färgen (Förlåt, mamma!). Jag målade om dem med samma färg vi har i vårt sovrum och i ett annat rum där uppe. Egentligen ville jag bara använda den färgen, eftersom vi hade så mycket kvar av den och jag hatar att slänga saker. Men jag tror också att det är en bra tanke att ha lite samma färgtema genom huset. Och slutresultatet blev faktiskt riktigt fint, typ ljusgrått. DSC01660DSC01665Ikväll målade jag det sista med denna färg. Valde att även måla ena sidan av klädskåpet i samma färg, så att det smälter in bättre. Mitt arbetsteam var väldigt samarbetsvilliga och arbetet gick smidigt och bra! Att genomföra ett målningsprojekt med en fyra månaders kräver lite fantasi, tålamod och nerver. Men det gick. Näst ut är taket, det skall bli vitt. Nu har mitt arbetsteam somnat, en i bärselen och en på golvet. Och här står jag fortfarande vid kökssön och gungar fram och tillbaka. Upp och ner. 


Fyra bilder som aldrig nådde bloggen

Skrivet av Sara Hellström 06.07.2019

Igår kväll förde jag äntligen över massa bilder från telefonen till datorn. Jag säger äntligen, eftersom det är något jag tänkt göra länge men som inte blivit av. Jag hatar att ha en mapp på datorn med en massa blandade bilder, så jag försöker alltid kategorisera dem lite grann. Jag hittade några bilder som jag inte visat er, så nu skall ni få se några av dem.

Först ut är en bild från då vi besökte min kompis Cecilia för en vecka sedan. Hon bjöd på världens godaste tonfisksallad, plättar samt massa goda råd. Cecilia är lite som min mentor (och terapeut haha) brukar jag säga. Jag känner mig alltid så fylld med goda råd, tankar och idéer då jag kommer därifrån. Vi hade en jättetrevlig dag med mat, pratstunder och en skön promenad. Dessutom har Cecilia så otroligt fin lägenhet, så det är en fröjd för ögat att vara där. IMG 3446Andra bilden är från då jag och flickorna besökte min mamma i slutet av Maj. Min mamma hade då fem stycken små valpar som bara var tre-fyra veckor gamla. Under tiden vi var där blev de allt busigare och aktivare. De fick även gå ut på gräset för första gången. Den här bilden är från då jag bar ut dem till hagen en morgon. En korg med valpar, gulligt va?IMG E1992Sedan världens sötaste påskhäxa, en mini Tova. Då Tova var två veckor gammal kom min mamma på besök och vi är båda lite galna då det kommer till fotografering. Eftersom det var påsk under tiden hon var här, så blev det naturligtvis bebisfoton med påsktema. Vi tog hundratals foton med olika rekvisita, men detta blev en av mina favoriter. Tänk att hon varit såhär liten. IMG E0076Och sist ut en bild på vår vackra Bianca. Bilden är från då hon var med sin husse i skogen på skogspromenad. Vi har så otroligt vacker natur här vi bor och skogen är alldeles bakom husknuten. En stor orsak till varför vi köpte det här huset. Jag brukar ofta få bilder och korta videoklipp då de är ut på sina skogsäventyr och det är så kul. UPKAE5546Nu skall jag packa familjen i bilen och åka in till stan en sväng. Det är mulet och ganska trist väder så vi skall passa på att uträtta några ärenden på stan idag. Trevlig helg!


Glad Midsommar!

Skrivet av Sara Hellström 21.06.2019

Godmorgon och Glad Midsommar,

Jag är glad att kunna säga att vi vaknade utvilade denna morgon, det bådar gott för en trevlig midsommarafton. Tova har sovit ganska oroligt senaste nätterna, men nu har vi två bra nätter bakom oss. Då känner man sig genast mer utvilad och mera energisk.

Bianca däremot hade en lite jobbigare natt, det började bullra och åska lite grann kring 03- någongång och Bianca är ganska rädd för åskan. Hon vankade runt i sovrummet och försökte till och med sova på min kudde ett tag, men hade svårt att hitta ro. Tur så gick det ganska snabbt över så vi kunde sova vidare. Jag och Bianca steg upp kring åtta tiden, men Tova sov vidare i sängen till efter nio. Händer typ aldrig att jag stiger upp och hon sover vidare. Det var riktigt konstigt att sitta och dricka varmt kaffe och dessutom utan en bebis i famnen. Väldigt ovant. 

Vädret där ute ser ganska grått ut för tillfället, men vi hoppas det klarnar till eftermiddagen. Dock har vi inga storartade midsommaplaner, men nog vore det ändå härligt med lite sol. 

Detta är Tovas första midsommar och vi skall bara vara hemma. Tyckte det blir skönast och lugnast så. Vi ska äta gott och bara umgås.  Kanske hittar vi på något nu på dagen, vi får se vad vi känner för. Önskar er alla en trevlig midsommar, oavsett hur ni firar!DSC09575


Livet med hund och barn - hur har det förändrats?

Skrivet av Sara Hellström 19.06.2019

Tänk att det redan känns så naturligt och självklart att vi har både hund och en liten bebis i huset. Fast Tova bara varit här två och en halv månad med oss. Känns som vardagen alltid sett ut såhär och det är knappt så man minns hur det var att bara ha Bianca och ingen bebis. Men, vardagen har såklart förändrats lite grann. Jag tänkte på det senaste imorse, då Bianca stod och gnydde vid dörren och Tova hade nyss vaknat och ville ha både mat och en ny blöja. Sådana stunder känner man sig lite otillräcklig, även om man såklart gör sitt bästa. Jag tänkte dela med mig av tio punkter som ändrats sedan Tova kom in i vårt liv. 

  1. Jag säger "försiktigt" åt Bianca typ tio gånger om dagen, trots att hon alltid är jätteförsiktig då Tova är på golvet.

  2. Jag säger "mamma kommer snart" åt Bianca och "matte är här" åt Tova fler gånger än jag kunnat räkna. 

  3. Tidigare höll jag Bianca i famnen många gånger om dagen, medan jag nu knappt har henne i famnen. Inte för att jag inte vill, men för att min famn oftast är upptagen. 

  4. Min telefon är nu full av bebisbilder istället för hundbilder. Likaså mitt flöde på instastories. 

  5. Förr gick jag alltid via hundavdelningen då vi storhandlade, nu går jag via både hundavdelningen och bebisavdelningen. 

  6. Golvet här hemma är fullt med bebisleksaker istället för hundleksaker, några hundleksaker också men inte alls i lika stor utsträckning som förr. 

  7. Tidigare hade jag alltid stenkoll på var Bianca var om vi var ute på gården, nu tappar jag bort henne hela tiden känns det som. Dock är hon nog nästan alltid i närheten ändå.

  8. Då jag sover har jag en Bianca vid (läs:på) mina fötter och en Tova bredvid mig. Det är trångt, men ganska mysigt också.

  9. Jag läser mer mammabloggar och googlar mer babyrelaterade ämnen än hundämnen för tillfället.

  10. Fram för allt har jag nu två flickor att älska. Två flickor som betyder allt för mig. Ser fram emot att få följa dem och deras relation. 

Den absolut största förändringen för både mig och Bianca är nog ändå att jag behöver sätta mitt fokus och min uppmärksamhet på både Tova och Bianca (och lite mer på Tova just nu) medan Bianca varit tvungen att lära sig dela på uppmärksamheten. Man märker att hon varit van att få att tid och all uppmärksamhet, hon är betydligt busigare och spralligare nu än hon varit tidigare. Men hon fixar det så bra så och det är en stor omställning för oss alla som fortfarande ändrar hela tiden. Den stora utmaningen är också att få tiden att räcka till, men det är nog en utmaning för alla småbarnsföräldrar tror jag, med eller utan hund. 

Ifall du har barn, hur tyckte du att livet förändrades då du fick barn om du hade hund (eller något annat djur) från förr?DSC09496


En vardag jag trivs med

Skrivet av Sara Hellström 18.06.2019

Igår fick jag frågan - Hur är det, Sara? Oftast svarar jag (och säkert många andra likaså) bara bra på den frågan, utan att egentligen reflektera desto mera över saken. Men igår då jag svarade "Det är bra" så kände jag verkligen att det är bra nu. Kände känslan ända ner i tårna och det kändes så härligt, att kunna svara det jag oftast svarar men att verkligen mena det också.

Jag trivs med min vardag nu, det gör jag verkligen. Förutom att jag är lite trött, men med en två månaders bebis i huset hör det liksom lite till. Jag är otroligt tacksam att jag får och kan vara hemma med Tova, för det är verkligen en värdefull tid som inte kommer igen. Det är också just hemma jag vill vara för det mesta. Trodde jag skulle ha ett större behov av att ha aktiviteter och träffa människor, men nu då hon fortfarande är så liten är det skönast att vara hemma. Hemma i vår lilla bubbla. Såklart blir dagarna långa ibland och ibland är det jättskönt att komma ur huset, men för det mesta älskar jag att få tassa på här hemma med mina favoritflickor. Ta dagarna som de kommer och göra de vi känner för. Bara vara.

Jag har också alltid sagt att jag önskar att jag fick vara hemma med Bianca mera. Att det alltid tog så ont i hjärtat att lämna henne för jobbet, men det behöver jag inte göra nu. Stort plus! Dock har jag kanske inte fullt den tiden jag önskar jag hade för henne, men det blir nog bättre bara Tova blir lite större tror jag. Just nu är ju Tova väldigt beroende av mig, vilket gör att Bianca mest får hänga på och det gör hon så bra.

Tova har precis somnat ute i vagnen och jag och Bianca sitter på trappan med en kaffekopp. Bara en kaffekopp, Bianca håller sig till vatten. Jag tror jag och Bianca skall gå in och vila en stund snart vi också. Vi har haft några oroliga nätter nu, så det är så skönt att krypa tillbaka under täcket en stund då Tova sover sin förmiddagstupplur. Annars har vi inga planer idag, vi skall nog bara tassa på som vi alltid gör. Mysa, njuta och bara vara i vår lilla bubbla.
64578182 609178796258564 786012206675263488 n