1D2

Visa inlägg taggade med 'vänner'

En ny hundkompis på besök

Skrivet av Sara Hellström 03.07.2019

I måndags på eftermiddagen rullade det in en ståtlig husvagn på vår gård. Det är då inte alla dagar det händer, men då hände det och nu har vi haft besök tills tidigt den här morgonen. Ett efterlängtat besök! Det var min barndomsvän (som fortfarande är en av mina allra närmsta vänner) med sin sambo och hund. De har nyligen skaffat hund, så det var första gången vi fick träffa lilla Isa.

Jag anade redan innan de kom att Bianca skulle vara aningen mer tveksam till att träffa Isa än oss. Hon blir lite osäker bland stora hundar och busiga valpar. Isa var mycket mindre än jag hade trott, men fortfarande lite större än Bianca. Bianca betedde sig som om hon hade en jobbig lillasyster på besök, men Isa brydde sig inte nämnvärt om Biancas försök till uppfostran.

Trots Biancas skepticism så gick det riktigt bra. Vi fick lägga dem turvist på time out ibland, men annars var det inga problem. Jag tror man kan göra mer skada än nytta om man som människa lägger sig i för mycket i hundspråket. Så länge man håller ett vakande öga på att allting går bra brukar de kunna komma underfund varann själva. Isa var jättefin och precis så busig som en sex månaders valp skall vara. Full fart! 

Men husbilen då, jag har aldrig sett en husbil på så nära håll förr och aldrig varit in i en, tror jag? Jag blev verkligen imponerad och nu är allt jag vill göra åka på husbilssemester. Tänk så smidigt sätt att resa med barn och hund. Jag blev riktigt taggad på att köpa mig en husbil, dock vet jag inte helt hur det går ihop med mammapengen och så vidare. Men drömma kan man. 

Imorse åkte de vidare på sin resa och kvar blev vi, med våra husbilsdrömmar. Idag skall vi bara vara hemma, jag och mina två flickor. Bianca är väldigt trött efter vårt besök, så hon kan behöva känna av lugnet lite grann. Vi önskar er en trevlig dag!DSC00664isa 3


Mina Babyshowers

Skrivet av Sara Hellström 11.03.2019

Vet knappt hur jag skall börja det här inlägget. Känner mig så överväldigad, känslosam och framför allt tacksam. Idag skall jag skriva om mina babyshowers. Ja, du läste rätt! Pluralis. Jag har under loppet av två veckor fått två babyshowers. Att jag har fina vänner som är guld har jag alltid vetat, men allt fint som de nu fixat åt mig och bebisen är verkligen något utöver vad jag någonsin kunde tänka mig. Så fantastiskt! 

Förra veckan, då jag gjorde en snabb avstickare till Åbo, hade tre av mina bästa vänner där fixat en jättefin kväll för mig. Först blev jag bjuden på middag på en väldigt mysig restaurang. Då vi kom tillbaka till lägenheten blev jag ombedd att gå in i sovrummet och stanna där. Hörde hur de tisslade och tasslade utanför och gissade väl att de höll på med någon liten överraskning, men att jag sedan skulle mötas av en sådan fin syn hade jag inte trott.

Det var tårta, ballonger, serpentiner, alkoholfritt bubbel och jättefina presenter. Pynt, ljus och på bordet hade de till och med skrivit babyns projektnamn med strössel. Jag blev alldeles mållös och fick knappt fram något ord. Tårarna infann sig snabbt i ögonvrårna och jag blev verkligen rörd av deras fina gest och allt omtanke de hade lagt bakom allting. Det träffade mig rakt i hjärtat.

min abo babyshower

IMG 9523

Med den babyshowern bakom mig tänkte jag att detta kapitel var över och hade inte förväntat mig något mer. Men igår blev jag tagen med storm, igen. Sambon hade redan några kvällar innan berättat att vi skulle åka iväg på ett litet äventyr på söndag förmiddag. För en gångs skull tänkte jag att jag inte skall rota mera i den saken, även om jag var nyfiken och hade på känn att det var något lurt på gång. 

Vi åkte iväg utan att jag visste vart vi var påväg och i något skede fick jag nog känslan av att detta var ett uppdrag att distrahera mig. Rätt så spännande var det ju ändå, så jag försökte att inte ställa allt för många frågor. Vi körde runt i grannbyn, tog en kaffe på en bensinmack och åkte runt ända tills sambon sade att nu skall vi nog åka in till stan istället. Dock svängde han in på vår väg och menade att han skulle bara hem en snabb sväng först. På gården stod en bil och i fönstret skymtade jag människor och pom-poms. 

Då vi kom in i tamburen hoppade en hel hög med glada tjejer fram och ropade "Surprise". Och en glad Bianca, som hade välkomnat alla till vårt hus under tiden vi var borta. Åter igen stod jag där, helt mållös och visste inte vad jag skulle säga. Glad, överväldigad - helt utan ord. Hoppas verkligen de förstod att det fanns en hel massa glädje och lycka bakom det där chockartade ansiktet.

Hela köket var pyntat med ballonger, girlanger, serpentiner och man såg ett klart och tydligt färgtema genom hela köket. På bordet stod en blöjtårta, presenter och ja, ja minns inte ens allt vad där vad. Hela köksön var uppdukad med en otroligt fin brunch med både sött och salt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eller säga då jag kom in, så det var bra att tjejerna sade att jag nog får sätta mig ner. Annars hade jag säkert stått kvar i dörren fortfarande och beundrat allt fint de gjort. 

Namnlos2

IMG 9716

DSC05665

DSC5674

De hade ordnat med så roliga programpunkter, bland annat gissades det kön, vikt, längd och födelsedatum på bebisen. Magens storlek gissades med hjälp av snören och sedan skulle jag gissa hur alla såg ut som bebisar. Förutom allt brunchmat hade de även en jättefin tårta, en bebismage! 

På kortet på bordet hade de skrivit ett sådant fint rim. Jag blev så rörd då det lästes upp och hade där varit en rad till hade jag nog storbölat. Jag hann knappt samla mig från rimmet innan det blev dags att öppna presenter och då var händerna skakiga och glädjetårarna bakom ögonlocken tillbaka. Bland annat mjukisdjur, kläder, presentkort åt mig till klädaffär och sist men inte minst - ett presentkort till nyföddfotografering. Precis till den fotografen jag önskade mig och har varit i kontakt med redan. Mitt hjärta smälte!blojtarta

DSC05738

Jag känner mig så tacksam. Rörd, bortskämd och glad. Vad har jag gjort för att förtjäna såhär fina vänner och såhär fina överraskningar, två gånger? Hur kan man tacka tillräckligt? Jag blev så mållös båda gångerna så i efterhand funderar man om man verkligen fick sagt hur glad och tacksam man var och är. Igår satt jag hela kvällen och bara beundrade allt fint och försökte smälta allting.

DSC05706

Det värmer mig också något enormt att vår bebis, som inte ens är född än, kommer ha sådana här fina människor i sitt liv. Att redan ha fått så mycket fint och så mycket omtanke och kärlek. Mina vänner, ni är alla guld värda. Ni är bäst <3 

 

 


På shopping med hundarna

Skrivet av Sara Hellström 27.02.2019 | 2 kommentar(er)

Då min mamma var här hade hon givetvis även med sig sina hundar, Tindra och Caisa. Tindra är Biancas mamma och Caisa är den svenska blondinen i gänget. 

Jag är uppväxt med hund och även ärvt hundintresset av min mamma, det kan nog alla se som känner oss båda. Att dela ett sådant fint intresse med varann är verkligen roligt och givande. Att min mamma dessutom är utbildad inom djursjukvården är ett stort plus!

Under veckan då mamma var hos oss, åkte vi med hundarna till Seinäjoki eftersom Caisa skulle besöka veterinären där. Caisas besök gick jättebra och allt var i sin ordning. Efter veterinären besökte vi djuraffären Musti & Mirri. Hundarna fick hälsa på personalen och inspektera alla varor. Caisa var nog mest intresserad av maten, medan Bianca gärna ville ha en leksak och Tindra hängde med i svängarna lika snällt som alltid. Personalen trodde även vår nästan 10-åriga Tindra var en valp, så det var lite roligt. 

52864501 252692348974421 7881009587929743360 n

52890018 295461161137796 9118114796590333952 n

Caisa fick ett ben som belöning för sitt duktiga beteende hos veterinären. De andra två fick nöja sig med att agera fotomodeller framför världens sötaste leksakshylla. Är inte dessa pastelliga hundleksaker bara för ljuvliga? Hundleksaker är definitivt en av mina svagheter. 

Dagen efter vår utfärd till Seinäjoki, då vi ändå hade vanan inne, besökte vi även Musti & Mirri i Vasa. Jag och Bianca fyndade lite kattgodis på rea (tycker de är bättre storlek än nästan all hundgodis) och Caisa och Tindra fick visst också något gott med sig hem. 

Bästa shoppingfynden gjorde vi nog ändå i Hööks i Seinäjoki, fyndade massa nedsatta varor som var ytterligare nedsatta. Förutom att jag och mamma delar intresset för hundar, så delar vi nog även intresset att fynda saker på rea och erbjudanden. Kanske visar jag våra fynd i ett annat inlägg. 
djuraffar

53012098 303224000391317 4237281993974349824 n

Att shoppa med hundarna (och till hundarna) är så roligt. Att få gå in i en affär och veta att de faktiskt är lika välkomna som oss. Synd bara att det är så få affärer som tillåter hundar. Veckohandlingen skulle bli så mycket roligare om man fick ha en liten Binkkis med i vagnen. Men, jag vet. Mat och allergier och andra tråkiga praktiska saker sätter stopp. Man kan ju i alla fall leka med tanken. 


Lyckade dagar hos våra mammor

Skrivet av Sara Hellström 24.01.2019

Vi hade några riktigt fina dagar nere i Södra Finland hos min mamma och med alla mina släktingar. Resan gick bra, vädret var vackert och vi hann träffa alla vi ville träffa. Tyvärr blir det alltid ganska korta besök med tanke på att bara själva resan dit tar ca. sex timmar. Den här gången hade vi ändå fått alla samlade på en och samma ort, så på så sätt fick vi mera tid med var och en. 

Bianca njuter kanske inte sådär jättemycket av själva bilresan, hon tycker egentligen inte om att åka bil. Dock går det ändå väldigt bra och hon sover i princip hela vägen. Ibland måste vi dubbelkolla att vi verkligen har med henne, eftersom hon är så tyst. Då vi väl kommer fram till mamma sprudlar hon, eftersom det är där hon växt upp och där hon har sin mamma. Jag tror nog det fortfarande är som ett andra hem för henne. 

50515060 377770132802942 3270403229791289344 n

bianca hos mamma

50517250 350876308830627 6531056991194841088 n

hundarna hos mamma

Bianca fick leka och umgås med sin egen mamma Tindra (den svarta på bilderna) och även med Caisa. De pulsade i snön, jagade snöbollar och hade så kul tillsammans. Jag kan tydligt se hur bra Bianca mår med andra hundar runt omkring sig, speciellt med Tindra och Caisa, eftersom de är som hennes familj. Tindra och Bianca är väldigt lika till sättet och har samma kroppsspråk, medan Caisa är en helt egen unik variant. Det är härligt att se dem tillsammans och jag önskar verkligen de fick träffas oftare. De skall komma och hälsa på oss i februari och vi vänta redan på deras besök. 

Nu har jag och Bianca precis satt eld i kakelugnarna och väntar på att bastun skall bli varm. En lugn och skön hemmakväll på tumis, precis vad jag vill ha denna kalla torsdagskväll. Vad gör ni ikväll?

 

 


Husets mysigaste rum

Skrivet av Sara Hellström 17.10.2018 | 3 kommentar(er)

Igår kväll hade jag fina Daniela på besök hem till oss. Som alltid då jag träffar henne, hade vi en kväll med blandade samtalsämnen och kom in på intressanta diskussioner. Det är så skönt då man verkligen kan tala om allt med någon och samtalsämnena bara avlöser varann. Precis som Daniela själv skriver på sin blogg, så upplever även jag det väldigt lätt att umgås med henne. Vår vänskap är väldigt okomplicerad. Vi hade en trevlig kväll och precis som alltid kände jag mig fylld med ny energi och inspiration efter att Daniela varit här, hon har den effekten på mig.

En av de första sakerna som Daniela påpekade då vi gick upp på övrevåningen var att " Du har ju nästan inte visat några bilder från huset?". Det stämmer. Varför? Dels på grund av brist på både tid och ork att fotografera och dels på att den här hemmakänslan ganska nyligen infunnit sig. Jag har velat och behövt få känna in huset själv, förrän jag visar glimtar för resten av världen. Men, igår passade jag på att ta lite bilder innan Daniela dök upp.

Namnlos

DSC04430

Jag tänkte visa er lite bilder från husets mysigaste rum idag, vardagsrummet. Vårt vardagsrum är det första rummet man stiger in i då man kommer upp på andra våningen. Det är ett mäktigt rum, om jag får beskriva det fritt. Det första man möts av är den synliga stockväggen och den stora braskaminen, som vi renoverat upp ordentligt. Från vardagsrummet kan man sedan fortsätta in till resten av övervåningen, där det bland annat finns två sovrum och ett arbetsrum. Vill man så kan man även gå upp på loftet, det brukar Selma göra. 

Vardagsrummet var ett rum jag hade svårt att få ordning på till en början. Jag har ända sedan start tyckt det varit en rum en fin grund, men hade väldigt svårt att få till inredningen i det. En söndagskväll för ett par veckor sedan fick jag nog, bröt ihop en stund och sade sedan till sambon " ikväll skall det bli hem av detta rum." Plockade på mig massa saker jag hittade runt om i huset och började inreda. Den kvällen blev vardagsrummet husets mysigaste rum.

DSC04441

Namnlos 2

DSC04526

I början satt vi knappt i vardagsrummet, men nu hänger vi där nästan hela tiden. Äter frukost framför brasan, ser på film och spelar spel. Umgås och bara är. Jag ser verkligen fram emot att spendera flera mörka höstkvällar där med vänner och en tekopp framför brasan. 

Visst har jag ännu detaljer jag vill ändra på, vissa möbler jag vill byta ut och så drömmer vi om att måla taket vitt i framtiden. Och belysningen behöver fixas till, nu har vi bara en nödlösning upphängd i taket. Men en sak i taget och just nu njuter vi av hur det ser ut idag. Man kan säga att detta för tillfället är huset andra rum som nu är färdigställt. Om ni vill kan jag visa er före och efter bilder på braskaminen?

Nu skall jag invänta dagens gäster, nämligen mamma och mommo. De är i skrivande stund påväg till oss för att stanna här ett par dagar, vilket vi ser mycket fram emot! Ha en fin kväll <3 


Ett efterlängtat besök

Skrivet av Sara Hellström 15.10.2018

Vi hade en period då det kändes som vi aldrig var ensamma i huset. Vi hade besök hela tiden och gästerna verkligen gick om varann. Även om det var väldigt roligt att så många ville komma och se på vårt nya hem och annars bara hälsa på oss, så blev vi lite mättade av gäster där ett tag. Nu är det så kul, då vi igen känner att vi orkar med och vill ha vänner på besök. Det känns inte som något man borde klämma in här och var för att man måste. Nu känns det igen givande att få vänner eller familj på besök. Ikväll hade vi några vänner på besök som vi inte träffat på länge, vänner till både mig och Bianca.  

Det var Molly och Rosie som kom på besök tillsammans med sin matte och husse. Som vi saknat dem! Vi fann varandra genom våra hundar och det uppstod snabbt en vänskap som är oersättlig för mig. Att hitta en annan person som är en lika passionerad hundägare som mig själv är inte lätt, men i denna matte har jag funnit en. Vi vet nog egentligen mera om varandras hundar, än vad vi vet om varann. Tror jag. Vi fungerar som en tröstande axel för varann då det är något som oroar oss med våra hundar eller om vi behöver tips eller råd. Det är verkligen en inspirerande vänskap för mig, på så många sätt och vis. 

DSC04402

DSC04408

Molly och Rosie är även de två fantastiska tjejer. Så unika personligheter och så fantastiska båda två. Jag bryr mig verkligen om dessa två små vänner och de har en stor plats i mitt hjärta. Tyvärr saknade vi en liten tjej ikväll. En tjej jag verkligen hade hoppats på att få krama om ikväll. Livet ville dock annorlunda och det blev hennes tid att gå vidare ut på de gröna ängarna. 

Jag känner verkligen med alla hundägare, och speciellt mina nära vänner, där ute som förlorat en fyrbent vän. Jag har själv gått igenom det och även om alla hanterar sin sorg på olika sätt, så vet jag hur tungt det är. Hur hjärtat slits itu och hur hjälplös man känner sig. Känslan av att inte veta hur man skall fortsätta leva eller vad man ens gör utan den som alltid funnits där. Tankarna fanns på lilla Tingeling hela kvällen och jag fick kämpa för att inte fälla tårar då vi pratade om henne. Jag är dock säker på att hon var med bland oss, på ett sätt eller annat. Jag är också säker på att hon har det bra där hon är nu, springer fritt och mår bra. 

Jag är så glad att vi fick den här kvällen tillsammans, trots omständigheterna. Det var inte riktigt det samma och det var tydligt att någon saknades. Men, det var roligt att äntligen få träffas igen och hundarna fick också träffas och leka. Glädjen i deras ögon då de såg varann efter så lång tid värmde mitt hjärta. En värdefull vänskap, både för mig och Bianca.


En tur längs Herrgårdsleden

Skrivet av Sara Hellström 09.10.2018 | 1 kommentar(er)

I lördags hade jag och Bianca en promenad inbokat med Christina och Doris. Det var väldigt länge sedan vi träffade dessa två tjejer, så det var en efterlängtad promenad. Jag upplever det alltid väldigt befriande att träffa andra hundägare, man delar en passion och förståelse för sina fyrbenta och det upplevs inte konstigt att prata om hundrelaterade samtalsämnen.

Christina föreslog att vi skulle gå Herrgårdsleden här i Tottestund i Maxmo. Herrgårdsleden är faktiskt en relativt ny vandringsled, som hade invigning i maj detta år. Den startar vid Tottesunds Herrgård, är 3,6 km totalt och har fyra rastplatser med ett utedass längs leden. Jag var extra glad att Christina föreslog just denna vandringsled, dels eftersom jag älskar att gå och prova på nya vandringsleder men framför allt eftersom denna vandringsled finns i vår nya hemkommun. Den är som gjord för oss och vi kände inte ens till den.

DSC04254

DSC04250

Det var verkligen den perfekta vandringsleden för två små hundvänner och deras mattar. Vi hade vackert väder, superfin natur och det allra bästa med Christinas och min vänskap är att vi kan tala om allt. Vi kan tala hundar, bloggar, men också om vårt dagliga liv och alla dess funderingar. Precis som Christina själv skriver på sin blogg, så känns det som vi känt varandra mycket längre än vad vi har. Jag känner mig väldigt avslappnad i Christina och Doris sällskap och känner mig alltid på bra humör efter våra träffar.

Vi stannade vid grillkåtan ute på Bytesholmsudden och drack lite te och åt bulle. Även hundarna fick lite picknick i form av hundgodis som Christina hade med sig. Själv hade jag Biancas nya favorit i fickan, kattmat. Det är den nya delikatessen hos oss, torrfoder för katter. Kattmaten gick även hem hos Doris.

En jättefin dag med en mycket trevlig promenad. Precis som jag i våras rekommenderade Iskmo-Jungsund vandringsled (klick) så kan jag även nu rekommendera Herrgårdsleden i Maxmo för er. Tack till Christina och Doris för tipset och den trevliga promenaden!

 

 


Det här händer vid huset

Skrivet av Sara Hellström 23.07.2018 | 1 kommentar(er)

Då man har semester har man inte riktigt koll på vilken veckodag det är, men om jag kollar på kalendern står det måndag idag. Alltså börjar min andra (och sista) semestervecka idag. Tiden har gått så fort och jag har massor kvar jag vill göra, vet inte hur jag skall hinna börja jobba igen. 

Slutet av förra veckan var min bror med familj hos oss ett par dagar, de åkte hem i lördags och redan idag kommer våra nästa gäster. Besöken har verkligen avlöst varann här hos oss i sommar. Men det är roligt, det är väl på semestern man skall ta sig tiden att verkligen umgås med sina nära och kära!

Igår hade vi en heldag här vid huset och vi fick mycket gjort! Hör och häpna, men vi börjar till och med ha ett vardagsrum. Vardagsrummet på övrevåningen har varit ett rum dit alla saker utan hem har hamnat.  Plus att Selma kastat ut blommylla i alla knutar. Så, det har verkligen inte varit någon ordning där. Det har mest fungerat som en genomgångsport till sovrummet. Jag tycker det är det finaste och mysigaste rummet i hela huset, så det är härligt att det äntligen börjar ta form.huset

Och gården, ni skulle se vilken förändring det skett där. Sambon och svärfar har gått lös med motorsågen och verkligen öppnat upp hela tomten åt alla håll. Det blir så fint! Tror till och med jag knäppte någon bild under processen, skall se om jag hittar dem. 

Igår fick vi också upp en hel del tavlor, speglar, lampor o.s.v. Och vilken skillnad! Det blir genast mer hemtrevligt, fint och framför allt ljusare med tanke på lamporna då. I vardagsrummet satte sambon också upp en hylla med lampor bakom, en hylla han fyndade på loppis för en struntsumma. Den var som gjord för stockväggen där, så snygg alltså! 

Men, nu skall jag sluta skryta på hur fint allting blir och komma fram till det jag egentligen skulle fråga er om. Idag kommer våra vänner från Kiruna, en av dem uppvuxen med mig på Kimitoön och den andra från ett ställe som jag vill minnas hette Saivomuotka. De skall stanna hos oss flera dagar och vi vill såklart visa dem några riktiga guldkorn här i nejden.

Jag vill ha era bästa tips på allt - Sommarrestauranger, loppisar, utflyktsmål, sevärdheter! Och inte bara i Vasa (eftersom vi nu bor på landet och närmare bestämt i Vörå kommun) utan även i omnejden. Vasa har jag rätt så bra koll på själv, men här på landet är jag fortfarande lite vilse. Men alla tips tas med glädje emot, tack på förhand!

 

 


Skumppakväll i trädgården

Skrivet av Sara Hellström 18.07.2018 | 1 kommentar(er)

Ni som hängt med på Sevendays instagram idag vet jag har jag pysslat med. För er som inte vet så kan jag ju berätta att jag städat och grejjat hela dagen, inomhus. Det har varit för varmt för att vara ute på vår gård. Verkligen stekhett. Jag har vädrat huset så gott det går (fast det hjälper ju ingenting) och fokuserat på insidan idag. 

Har faktiskt fått en hel del gjort här inne, även om det fortfarande finns saker som söker sin rätta plats. Vissa dagar kan jag ta det här flyttkaoset med ro, men jag andra dagar bara vill vifta med trollspöet så allt blir som det skall vara. Vi har egentligen inte så många lådor att packa upp längre, utan nu handlar det mera om att göra ett hem av det hela. Vilket är roligt, men också lite tungt just nu. Saknar inspirationen.

Största orsaken till att jag fick tummen ur och fixade här inne var för att några av mina härliga arbetskolleger har varit här ikväll. De har väntat ivrigt (tror jag) på att få komma och se på huset som jag snarvlat om dag ut och dag in på jobbet. När man får besök vill man ju gärna att de skall kunna röra sig fritt utan att snubbla i grejjer, så vilken tur att de kom hit så jag var tvungen att reda upp lite.

Jag hade förberett en liten bricka med frukt och saltigt, jordgubbar och blåbär. De kom med skumppa och bra stämning. Vi satt i trädgården och drack skumppa, snackade och bara umgicks. Det var så varmt ännu efter kl. 18 så att svetten bokstavligen rann. Trots svetten var det en riktigt härlig kväll. Flickorna fortsatte med ett kvällsdopp här i närheten, men jag nöjde mig med att doppa tårna. Jag är verkligen en badkruka, trots denna hetta.DSC03863

DSC03850

DSC03854

DSC03865

Tjejerna hade även med sig ett päronträd som inflyttningspresent, så kul! Älskar att få sådana presenter, sådana som man verkligen kan ha nytta av. Ett frukträd är ju helt perfekt hit till vår gård. Nu får vi bara leta upp en passande plats där det kan växa sig fint och stort. Jag lovade tjejerna att bjuda på päronfest sedan då det växt till sig.

Verkligen tacksam för att få jobba med så fina tjejer, att få jobba med människor jag kan kalla mina vänner. Det är inget jag tar för givet och det underlättar verkligen vardagen då det är kul att gå till jobbet. En riktigt fin och härlig kväll! Jag hoppas detta var en av många skumppakvällar vi kommer ha i vår egna trädgård. Hoppas ni haft en lika fin dag som mig <3 

 


Vardagsinblick via Instastories

Skrivet av Sara Hellström 07.05.2018

Tidigare använde jag mig aldrig av Instastories, men i samband med att jag började blogga här på Sevendays bestämde jag mig för att lägga upp en liten bild där alltid då jag publicerat ett nytt inlägg. Strax efter började jag också dela med mig allt mer från min och Biancas vardag plus lite annan onödig information. På instastories är jag kanske lite mer frispråkig och sätter upp bilder som jag kanske vanligtvis inte skulle publicera här. Därför tänkte jag det kunde vara kul att göra just det nu, visa er lite vardagsinblickar från mina Instastories.

Första bilden, från en solig förmiddag på gården. Jag hade kvällskift och satt ute på trappan och drack kaffe. Bianca lekte med sin boll och njöt av solen. Skulle ta en mysig bild av vår stund, men märkte sedan att min strumpa var avig. Fast det gjorde inte så mycket.

Instastories

Andra bilden (från samma dag, tror jag), den här beskriver verkligen Bianca till punkt och pricka. Hon älskar att vara utomhus och hon ser alltid lika förstörd ut då man ber henne komma in. "Kom in" finns inte i hennes vokabulär, speciellt inte sommartid. Jag kan dock berätta att jag inte klarade av att tvinga in henne med denna sorgsna min, så vi stannade ute en stund till.

Instastories 2

Sista bilden, ena bilden är från en söndag då vi åt årets första bollglass. En solig, ledig söndag då vi åkte till glasskiosken hela familjen. Den andra bilden är från en annan solig och ledig söndag då vi tog en promenad med Knut. Min arbetskollega var hundvakt åt Knut, så vi passade på att promenera till hundparken tillsammans med hundarna. Bianca tyckte Knut var lite för ivrig och Knut tyckte nog Bianca var ganska tråkig då hon inte ville leka. Men en fin förmiddag hade vi ändå. 

Instastories 3

Det var några små vardagsinblickar från den senaste tiden. Är detta något ni gillar att se? Kommentera gärna eller tryck på hjärtat, så jag vet vad ni gillar att läsa <3