Visa inlägg taggade med 'vänner'

torsdag 24 januari 2019 - 18:41

Lyckade dagar hos våra mammor

Vi hade några riktigt fina dagar nere i Södra Finland hos min mamma och med alla mina släktingar. Resan gick bra, vädret var vackert och vi hann träffa alla vi ville träffa. Tyvärr blir det alltid ganska korta besök med tanke på att bara själva resan dit tar ca. sex timmar. Den här gången hade vi ändå fått alla samlade på en och samma ort, så på så sätt fick vi mera tid med var och en. 

Bianca njuter kanske inte sådär jättemycket av själva bilresan, hon tycker egentligen inte om att åka bil. Dock går det ändå väldigt bra och hon sover i princip hela vägen. Ibland måste vi dubbelkolla att vi verkligen har med henne, eftersom hon är så tyst. Då vi väl kommer fram till mamma sprudlar hon, eftersom det är där hon växt upp och där hon har sin mamma. Jag tror nog det fortfarande är som ett andra hem för henne. 

50515060 377770132802942 3270403229791289344 n

bianca hos mamma

50517250 350876308830627 6531056991194841088 n

hundarna hos mamma

Bianca fick leka och umgås med sin egen mamma Tindra (den svarta på bilderna) och även med Caisa. De pulsade i snön, jagade snöbollar och hade så kul tillsammans. Jag kan tydligt se hur bra Bianca mår med andra hundar runt omkring sig, speciellt med Tindra och Caisa, eftersom de är som hennes familj. Tindra och Bianca är väldigt lika till sättet och har samma kroppsspråk, medan Caisa är en helt egen unik variant. Det är härligt att se dem tillsammans och jag önskar verkligen de fick träffas oftare. De skall komma och hälsa på oss i februari och vi vänta redan på deras besök. 

Nu har jag och Bianca precis satt eld i kakelugnarna och väntar på att bastun skall bli varm. En lugn och skön hemmakväll på tumis, precis vad jag vill ha denna kalla torsdagskväll. Vad gör ni ikväll?

 

 

onsdag 17 oktober 2018 - 18:35

Husets mysigaste rum

Igår kväll hade jag fina Daniela på besök hem till oss. Som alltid då jag träffar henne, hade vi en kväll med blandade samtalsämnen och kom in på intressanta diskussioner. Det är så skönt då man verkligen kan tala om allt med någon och samtalsämnena bara avlöser varann. Precis som Daniela själv skriver på sin blogg, så upplever även jag det väldigt lätt att umgås med henne. Vår vänskap är väldigt okomplicerad. Vi hade en trevlig kväll och precis som alltid kände jag mig fylld med ny energi och inspiration efter att Daniela varit här, hon har den effekten på mig.

En av de första sakerna som Daniela påpekade då vi gick upp på övrevåningen var att " Du har ju nästan inte visat några bilder från huset?". Det stämmer. Varför? Dels på grund av brist på både tid och ork att fotografera och dels på att den här hemmakänslan ganska nyligen infunnit sig. Jag har velat och behövt få känna in huset själv, förrän jag visar glimtar för resten av världen. Men, igår passade jag på att ta lite bilder innan Daniela dök upp.

Namnlos

DSC04430

Jag tänkte visa er lite bilder från husets mysigaste rum idag, vardagsrummet. Vårt vardagsrum är det första rummet man stiger in i då man kommer upp på andra våningen. Det är ett mäktigt rum, om jag får beskriva det fritt. Det första man möts av är den synliga stockväggen och den stora braskaminen, som vi renoverat upp ordentligt. Från vardagsrummet kan man sedan fortsätta in till resten av övervåningen, där det bland annat finns två sovrum och ett arbetsrum. Vill man så kan man även gå upp på loftet, det brukar Selma göra. 

Vardagsrummet var ett rum jag hade svårt att få ordning på till en början. Jag har ända sedan start tyckt det varit en rum en fin grund, men hade väldigt svårt att få till inredningen i det. En söndagskväll för ett par veckor sedan fick jag nog, bröt ihop en stund och sade sedan till sambon " ikväll skall det bli hem av detta rum." Plockade på mig massa saker jag hittade runt om i huset och började inreda. Den kvällen blev vardagsrummet husets mysigaste rum.

DSC04441

Namnlos 2

DSC04526

I början satt vi knappt i vardagsrummet, men nu hänger vi där nästan hela tiden. Äter frukost framför brasan, ser på film och spelar spel. Umgås och bara är. Jag ser verkligen fram emot att spendera flera mörka höstkvällar där med vänner och en tekopp framför brasan. 

Visst har jag ännu detaljer jag vill ändra på, vissa möbler jag vill byta ut och så drömmer vi om att måla taket vitt i framtiden. Och belysningen behöver fixas till, nu har vi bara en nödlösning upphängd i taket. Men en sak i taget och just nu njuter vi av hur det ser ut idag. Man kan säga att detta för tillfället är huset andra rum som nu är färdigställt. Om ni vill kan jag visa er före och efter bilder på braskaminen?

Nu skall jag invänta dagens gäster, nämligen mamma och mommo. De är i skrivande stund påväg till oss för att stanna här ett par dagar, vilket vi ser mycket fram emot! Ha en fin kväll <3 

måndag 15 oktober 2018 - 21:00

Ett efterlängtat besök

Vi hade en period då det kändes som vi aldrig var ensamma i huset. Vi hade besök hela tiden och gästerna verkligen gick om varann. Även om det var väldigt roligt att så många ville komma och se på vårt nya hem och annars bara hälsa på oss, så blev vi lite mättade av gäster där ett tag. Nu är det så kul, då vi igen känner att vi orkar med och vill ha vänner på besök. Det känns inte som något man borde klämma in här och var för att man måste. Nu känns det igen givande att få vänner eller familj på besök. Ikväll hade vi några vänner på besök som vi inte träffat på länge, vänner till både mig och Bianca.  

Det var Molly och Rosie som kom på besök tillsammans med sin matte och husse. Som vi saknat dem! Vi fann varandra genom våra hundar och det uppstod snabbt en vänskap som är oersättlig för mig. Att hitta en annan person som är en lika passionerad hundägare som mig själv är inte lätt, men i denna matte har jag funnit en. Vi vet nog egentligen mera om varandras hundar, än vad vi vet om varann. Tror jag. Vi fungerar som en tröstande axel för varann då det är något som oroar oss med våra hundar eller om vi behöver tips eller råd. Det är verkligen en inspirerande vänskap för mig, på så många sätt och vis. 

DSC04402

DSC04408

Molly och Rosie är även de två fantastiska tjejer. Så unika personligheter och så fantastiska båda två. Jag bryr mig verkligen om dessa två små vänner och de har en stor plats i mitt hjärta. Tyvärr saknade vi en liten tjej ikväll. En tjej jag verkligen hade hoppats på att få krama om ikväll. Livet ville dock annorlunda och det blev hennes tid att gå vidare ut på de gröna ängarna. 

Jag känner verkligen med alla hundägare, och speciellt mina nära vänner, där ute som förlorat en fyrbent vän. Jag har själv gått igenom det och även om alla hanterar sin sorg på olika sätt, så vet jag hur tungt det är. Hur hjärtat slits itu och hur hjälplös man känner sig. Känslan av att inte veta hur man skall fortsätta leva eller vad man ens gör utan den som alltid funnits där. Tankarna fanns på lilla Tingeling hela kvällen och jag fick kämpa för att inte fälla tårar då vi pratade om henne. Jag är dock säker på att hon var med bland oss, på ett sätt eller annat. Jag är också säker på att hon har det bra där hon är nu, springer fritt och mår bra. 

Jag är så glad att vi fick den här kvällen tillsammans, trots omständigheterna. Det var inte riktigt det samma och det var tydligt att någon saknades. Men, det var roligt att äntligen få träffas igen och hundarna fick också träffas och leka. Glädjen i deras ögon då de såg varann efter så lång tid värmde mitt hjärta. En värdefull vänskap, både för mig och Bianca.

tisdag 9 oktober 2018 - 08:32

En tur längs Herrgårdsleden

I lördags hade jag och Bianca en promenad inbokat med Christina och Doris. Det var väldigt länge sedan vi träffade dessa två tjejer, så det var en efterlängtad promenad. Jag upplever det alltid väldigt befriande att träffa andra hundägare, man delar en passion och förståelse för sina fyrbenta och det upplevs inte konstigt att prata om hundrelaterade samtalsämnen.

Christina föreslog att vi skulle gå Herrgårdsleden här i Tottestund i Maxmo. Herrgårdsleden är faktiskt en relativt ny vandringsled, som hade invigning i maj detta år. Den startar vid Tottesunds Herrgård, är 3,6 km totalt och har fyra rastplatser med ett utedass längs leden. Jag var extra glad att Christina föreslog just denna vandringsled, dels eftersom jag älskar att gå och prova på nya vandringsleder men framför allt eftersom denna vandringsled finns i vår nya hemkommun. Den är som gjord för oss och vi kände inte ens till den.

DSC04254

DSC04250

Det var verkligen den perfekta vandringsleden för två små hundvänner och deras mattar. Vi hade vackert väder, superfin natur och det allra bästa med Christinas och min vänskap är att vi kan tala om allt. Vi kan tala hundar, bloggar, men också om vårt dagliga liv och alla dess funderingar. Precis som Christina själv skriver på sin blogg, så känns det som vi känt varandra mycket längre än vad vi har. Jag känner mig väldigt avslappnad i Christina och Doris sällskap och känner mig alltid på bra humör efter våra träffar.

Vi stannade vid grillkåtan ute på Bytesholmsudden och drack lite te och åt bulle. Även hundarna fick lite picknick i form av hundgodis som Christina hade med sig. Själv hade jag Biancas nya favorit i fickan, kattmat. Det är den nya delikatessen hos oss, torrfoder för katter. Kattmaten gick även hem hos Doris.

En jättefin dag med en mycket trevlig promenad. Precis som jag i våras rekommenderade Iskmo-Jungsund vandringsled (klick) så kan jag även nu rekommendera Herrgårdsleden i Maxmo för er. Tack till Christina och Doris för tipset och den trevliga promenaden!

 

 

måndag 23 juli 2018 - 09:54

Det här händer vid huset

Då man har semester har man inte riktigt koll på vilken veckodag det är, men om jag kollar på kalendern står det måndag idag. Alltså börjar min andra (och sista) semestervecka idag. Tiden har gått så fort och jag har massor kvar jag vill göra, vet inte hur jag skall hinna börja jobba igen. 

Slutet av förra veckan var min bror med familj hos oss ett par dagar, de åkte hem i lördags och redan idag kommer våra nästa gäster. Besöken har verkligen avlöst varann här hos oss i sommar. Men det är roligt, det är väl på semestern man skall ta sig tiden att verkligen umgås med sina nära och kära!

Igår hade vi en heldag här vid huset och vi fick mycket gjort! Hör och häpna, men vi börjar till och med ha ett vardagsrum. Vardagsrummet på övrevåningen har varit ett rum dit alla saker utan hem har hamnat.  Plus att Selma kastat ut blommylla i alla knutar. Så, det har verkligen inte varit någon ordning där. Det har mest fungerat som en genomgångsport till sovrummet. Jag tycker det är det finaste och mysigaste rummet i hela huset, så det är härligt att det äntligen börjar ta form.huset

Och gården, ni skulle se vilken förändring det skett där. Sambon och svärfar har gått lös med motorsågen och verkligen öppnat upp hela tomten åt alla håll. Det blir så fint! Tror till och med jag knäppte någon bild under processen, skall se om jag hittar dem. 

Igår fick vi också upp en hel del tavlor, speglar, lampor o.s.v. Och vilken skillnad! Det blir genast mer hemtrevligt, fint och framför allt ljusare med tanke på lamporna då. I vardagsrummet satte sambon också upp en hylla med lampor bakom, en hylla han fyndade på loppis för en struntsumma. Den var som gjord för stockväggen där, så snygg alltså! 

Men, nu skall jag sluta skryta på hur fint allting blir och komma fram till det jag egentligen skulle fråga er om. Idag kommer våra vänner från Kiruna, en av dem uppvuxen med mig på Kimitoön och den andra från ett ställe som jag vill minnas hette Saivomuotka. De skall stanna hos oss flera dagar och vi vill såklart visa dem några riktiga guldkorn här i nejden.

Jag vill ha era bästa tips på allt - Sommarrestauranger, loppisar, utflyktsmål, sevärdheter! Och inte bara i Vasa (eftersom vi nu bor på landet och närmare bestämt i Vörå kommun) utan även i omnejden. Vasa har jag rätt så bra koll på själv, men här på landet är jag fortfarande lite vilse. Men alla tips tas med glädje emot, tack på förhand!

 

 

onsdag 18 juli 2018 - 21:13

Skumppakväll i trädgården

Ni som hängt med på Sevendays instagram idag vet jag har jag pysslat med. För er som inte vet så kan jag ju berätta att jag städat och grejjat hela dagen, inomhus. Det har varit för varmt för att vara ute på vår gård. Verkligen stekhett. Jag har vädrat huset så gott det går (fast det hjälper ju ingenting) och fokuserat på insidan idag. 

Har faktiskt fått en hel del gjort här inne, även om det fortfarande finns saker som söker sin rätta plats. Vissa dagar kan jag ta det här flyttkaoset med ro, men jag andra dagar bara vill vifta med trollspöet så allt blir som det skall vara. Vi har egentligen inte så många lådor att packa upp längre, utan nu handlar det mera om att göra ett hem av det hela. Vilket är roligt, men också lite tungt just nu. Saknar inspirationen.

Största orsaken till att jag fick tummen ur och fixade här inne var för att några av mina härliga arbetskolleger har varit här ikväll. De har väntat ivrigt (tror jag) på att få komma och se på huset som jag snarvlat om dag ut och dag in på jobbet. När man får besök vill man ju gärna att de skall kunna röra sig fritt utan att snubbla i grejjer, så vilken tur att de kom hit så jag var tvungen att reda upp lite.

Jag hade förberett en liten bricka med frukt och saltigt, jordgubbar och blåbär. De kom med skumppa och bra stämning. Vi satt i trädgården och drack skumppa, snackade och bara umgicks. Det var så varmt ännu efter kl. 18 så att svetten bokstavligen rann. Trots svetten var det en riktigt härlig kväll. Flickorna fortsatte med ett kvällsdopp här i närheten, men jag nöjde mig med att doppa tårna. Jag är verkligen en badkruka, trots denna hetta.DSC03863

DSC03850

DSC03854

DSC03865

Tjejerna hade även med sig ett päronträd som inflyttningspresent, så kul! Älskar att få sådana presenter, sådana som man verkligen kan ha nytta av. Ett frukträd är ju helt perfekt hit till vår gård. Nu får vi bara leta upp en passande plats där det kan växa sig fint och stort. Jag lovade tjejerna att bjuda på päronfest sedan då det växt till sig.

Verkligen tacksam för att få jobba med så fina tjejer, att få jobba med människor jag kan kalla mina vänner. Det är inget jag tar för givet och det underlättar verkligen vardagen då det är kul att gå till jobbet. En riktigt fin och härlig kväll! Jag hoppas detta var en av många skumppakvällar vi kommer ha i vår egna trädgård. Hoppas ni haft en lika fin dag som mig <3 

 

måndag 7 maj 2018 - 09:08

Vardagsinblick via Instastories

Tidigare använde jag mig aldrig av Instastories, men i samband med att jag började blogga här på Sevendays bestämde jag mig för att lägga upp en liten bild där alltid då jag publicerat ett nytt inlägg. Strax efter började jag också dela med mig allt mer från min och Biancas vardag plus lite annan onödig information. På instastories är jag kanske lite mer frispråkig och sätter upp bilder som jag kanske vanligtvis inte skulle publicera här. Därför tänkte jag det kunde vara kul att göra just det nu, visa er lite vardagsinblickar från mina Instastories.

Första bilden, från en solig förmiddag på gården. Jag hade kvällskift och satt ute på trappan och drack kaffe. Bianca lekte med sin boll och njöt av solen. Skulle ta en mysig bild av vår stund, men märkte sedan att min strumpa var avig. Fast det gjorde inte så mycket.

Instastories

Andra bilden (från samma dag, tror jag), den här beskriver verkligen Bianca till punkt och pricka. Hon älskar att vara utomhus och hon ser alltid lika förstörd ut då man ber henne komma in. "Kom in" finns inte i hennes vokabulär, speciellt inte sommartid. Jag kan dock berätta att jag inte klarade av att tvinga in henne med denna sorgsna min, så vi stannade ute en stund till.

Instastories 2

Sista bilden, ena bilden är från en söndag då vi åt årets första bollglass. En solig, ledig söndag då vi åkte till glasskiosken hela familjen. Den andra bilden är från en annan solig och ledig söndag då vi tog en promenad med Knut. Min arbetskollega var hundvakt åt Knut, så vi passade på att promenera till hundparken tillsammans med hundarna. Bianca tyckte Knut var lite för ivrig och Knut tyckte nog Bianca var ganska tråkig då hon inte ville leka. Men en fin förmiddag hade vi ändå. 

Instastories 3

Det var några små vardagsinblickar från den senaste tiden. Är detta något ni gillar att se? Kommentera gärna eller tryck på hjärtat, så jag vet vad ni gillar att läsa <3

söndag 6 maj 2018 - 19:08

En dag i skogen med sirap i svansen

Imorse packade jag och Bianca en stor ryggsäck med lite ved och tidningar, kokade en stor termos med kaffe och packade ner lite tallrikar och bestick. Vi skulle möta upp två av mina vänner (som dessutom är mina arbetskollegor) vid Molnträsket här i Vasa.

Vid molnträsket finns massa olika naturstigar att välja mellan, vi hade planerat att gå en sväng där och sedan sätta oss på ett passligt ställe för att steka plättar och grilla korv. Har du inte besökt Molnträsket tidigare, då tycker jag att du genast skall sätta det på din att-göra-lista. Där är hur fint som helst. Jag hade ingen kamera med mig idag, men jag knäppte några halvbra med telefonen sådär i förbifarten.31960654 10214524662723855 42757683626901504 n

31964179 10214524663363871 4690236391836090368 n

31955920 10214524663043863 9202685971118686208 n

Det var verkligen en fin dag idag, varmt och skönt. Nästan som sommar. Bianca fick givetvis följa med och blev full av iver då hon insåg att vi skulle promenera i skogen. Ganska snabbt hittade vi en bra plats att sätta oss på. Där var alldeles lugnt, inga människor överhuvudtaget. Mina duktiga vänner fixade upp eld och började steka plättar. Vad jag gjorde under tiden vet jag inte riktigt, trallade nog mest runt på stenarna tror jag. 

Vi satt där i solskenet i över två timmar. Pratade, åt både korv och plättar och drack kaffe. Så trevligt, avslappnande och bara härligt. Härliga människor och härlig miljö. Vi konstaterade att detta är definitivt något man borde göra oftare och det är absolut något vi skall göra igen, nästa gång skall vi ta med vår sista kollega som tyvärr inte kunde komma idag. 

Jag är väldigt tacksam över att ha så trevliga arbetskolleger som jag dessutom kan kalla mina vänner, det är inget jag tar för givet och det glädjer mig verkligen att ha fått lära känna dessa människor. Vi är alla olika och kommer alla från olika bakgrund, vilket är helt fantastiskt. Jag har lärt och lär mig hela tiden mycket av dessa vänskaper och de har öppnat mina ögon för många nya saker. Tänk att vi inte ens jobbat tillsammans i ett år än och ändå hunnit bygga upp så fin vänskap sinsiemellan. Fantastiskt. 

31949093 10214524662883859 7583274118439501824 n

31949088 10214524662963861 2134284281491488768 n

Dock var det kanske inte precis så här idylliskt som det låter, inte hela tiden. Vanligtivs är Bianca väldigt lätt att ha med sig i skogen och naturen, eftersom hon fullständigt älskar det och trivs bra. Idag hade hon verkligen myror i brallan och var så rastlös. Gick runt och gnydde och hade svårt att hitta ro. Förutom det var hon verkligen högt och lågt och överallt. 

En stund hade hon nosen i gräddburken och nästa sekund hade hon slukat en halv korv. Och gud vad hon tiggde korv (innan hon stal en), hon brukar aldrig tigga på det där sättet. Sedan satte hon svansen ner i sirapsburken, med följden att hon gick och släpade på en massa stora kvistar som fastnade i hennes sirapssvans. Därimellan slickade hon av våra plättallrikar och puffade ner besticken mellan stenarna. Hörseln hade hon lämnat hemma och ja, hon var inte riktigt lika behändig som hon brukar. 

Då vi kom hem fick hon sig en ordentlig dusch och sedan dess har hon sovit skönt i sin säng. En trevlig dag hade vi tillsammans med tjejerna och även om Bianca ger mig lite gråa hår ibland, så älskar jag henne ovillkorslöst ändå. Hon förgyller våra dagar med alla sina påhitt. Även om det var mindre kul i stunden, kommer jag nog alltid minnas då den där enorma kvisten kladdat fast sig i hennes sirapssvans. Det går ju omöjligt att bli sur på en sprallig sötnos som denna, eller hur? Älskade skogsmulle, du är verkligen en speciell hund.31960523 10214524663443873 5713447113849831424 n

onsdag 25 april 2018 - 12:20

Veckans höjdpunkt

Som jag nämnde i måndags skulle jag och Bianca ta en kvällspromenad med vår samojed vän Rosie och hennes matte. Jag blir alltid på så gott humör då vi träffar dem. De är båda två så godhjärtade, positiva och bara sprider en massa härlig energi helt enkelt. I förr går var verkligen inget undantag. 

Vi skulle gå en promenad med våra fyrfotade tjejer här i vårt område. Redan då Rosie plingade på dörren och kom in i tamburen blev Bianca superglad. Hon är inte så förtjust i stora hundar nuförtiden, men i och med att Rosie är mycket mindre än normalt för sin ras så tycker Bianca om henne. Det är så roligt att se vilken vänskap de bygger upp, Rosie och Bianca. Det glädjer mig.31190010 10214431622797915 2170252996212948992 n

31195565 10214431622517908 1956966118589464576 n

31232133 10214438218002791 6649553373659922432 nVi gick en tur jag vanligtivs går då jag får promenadsällskap, en stig jag gillar att gå. Det tog inte länge innan det spratt till i Bianca och energin gick upp till tusen. Vi kopplade lös hundarna en stund och lät dem springa av sig. En stund senare var de både smutsiga och blöta, men så glada! Bianca sprang superhårt trots sina korta ben och Rosie hoppade så högt att man knappt kunde tro det. Så glada, så lyckliga. Så goda vänner. 31230507 10214431623157924 1041587942180519936 n2

På vägen tillbaka tänkte jag vi skulle ta en annan väg. Varför göra det enkelt då man kan göra det svårt. Bianca ledde vägen och Rosie med matte följde snällt efter. Vi ledde in oss i skogen, på en stig som blev både blötare och halare. Jag hade gått där förr, men var verkligen tveksam över vart jag tagit oss denna gång. Hundarna hade inget större bekymmer att ta sig över vattenpölar och snöhögar, men vi som endast hade promenadskor på oss och inte var helt förberedda på denna terräng fick hoppa runt lite grann.31286371 10214431623237926 2785337809588715520 n

31286584 10214431623477932 2712323996916908032 n

31283255 10214431622957919 2768049200422715392 n2Trots att jag tvivlade mycket och Rosies matte säkert ännu mera, så var vi på rätt stig och vi kom ut precis där jag tänkte. Det blev en promenad på trottoar, sandvägar och blöt skogsterräng. En blöt, härlig promenad i full fart. Veckans höjdpunkt kallade jag det då vi gick det och det var precis det som det var. I alla fall för oss, hur Rosie och hennes matte kände då jag släpade in den i en blöt skog där vi nästan tappade bort oss är en annan femma.

Då jag umgås med dessa två känner jag bokstavligen hur mina batterier laddas. Hur jag fylls med positiv energi. Det tror jag Bianca också gör. Vi kan prata om allt och aldrig behöver man fundera på att bli dömd, dåligt bemött eller något annat med dessa två. Bara härligt. Bara glädje. 

Avslutningsvis kan jag konstatera att det som Rosies matte sade, mitt där i skogen med blöta fötter och lyckliga hundar nog stämde ändå.

- Det här blir ett bra blogginlägg i alla fall, hördu.

Visst blev det väl det.

 

fredag 6 april 2018 - 08:00

En vacker morgon

Första morgonen jag vaknade hos mamma var det så vackert, några minusgrader och solen sken. Jag tog hundarna med mig ut till hundhagen genast jag vaknade och tog kameran i högsta hugg. Tacksamt att man alltid har modeller redo då tillfället kommer. Mitt mål var väl att få alla tre hundarna på rad bredvid varann där i det fina morgonsolskenet, men riktigt så gick det inte. 

Bianca och Tindra (Biancas mamma) är väldigt duktiga framför kameran och gör precis som man ber dem. Speciellt Tindra, hon är den mest tillgivna och lydiga hund jag någonsin träffat. Mammas andra hund, Caisa var däremot inte lika taggad på fotografering. Hon jagade hellre fåglar som flög förbi eller annars bara sprang runt  i hagen, helst så långt bort från kameran som möjligt. Hon fick vara med en stund, men sedan skickade jag in henne på time-out och fortsatte med de två som verkligen gillade att bli fotade.DSC5

Mammas hund Tindra är alltså Biancas mamma, därför tycker jag det är lite extra roligt att fotografera dem tillsammans. Mor och dotter bilder. Det är svårt att veta om de själva vet att de är mor och dotter eller om de endast ser sig som vänner. Man säger ju att hundar minns väldigt bra och aldrig glömmer. Däremot har jag också hört att en hundmamma kan känna igen sina valpar i två års tid, men efter det finns inte mamma-valp bandet kvar. Hur det verkligen är kan vi väl endast spekulera kring.

Jag ser många likheter mellan Tindra och Bianca. Tindra är en väldigt lugn, lojal och stabil hund. Bianca har alltid haft en högre växel än vad Tindra haft, men jag börjar hela tiden se mera av Tindras lugn hos Bianca. Även om de är olika till färgerna så liknar de varann både till utseendet och beteendet. Bianca blir allt mer som sin mamma. Det har varit väldigt intressant att först se Tindra växa upp, sedan Bianca och att nu kunna följa dem tillsammans sida vid sida.
DSC01614

DSC01567

DSC01563Den här sista bilden blev min absoluta favoritbild. En bild med så mycket kärlek, eller i alla fall inbillar jag mig det. Kan hända att de bara råkade se på varann och inte alls kände någon kärlek gentemot varann, men som fotograf får man väl skapa sin egen verklighet. Oavsett så är det åtminstone en bild att kunna se tillbaka på och minnas den där vackra soliga vintermorgonen vi hade, jag och hundarna.